Dėl nevienareikšmiško fizikos terminų vartojimo

Kostas UŠPALIS OM TVETYDIGHET I ANVÄNDNINGEN AV FYSIKTERMINOLOGI För att en vetenskaplig term ska vara bra och lätt att använda måste den vara entydig, språkligt korrekt, så långt det är möjligt motsvara begreppets innehåll, vara kort, klangfull osv. Det viktigaste kännetecknet på en god term är dess entydighet – ett begrepp ska motsvaras av en term, och varje term ska beskriva endast ett begrepp (begrepp ⇄ term). Till skillnad från skönlitteraturens språk är synonymi inom terminologin inte en fördel utan en brist. Det är självklart att entydighet inte ensam räcker för att en term ska vara helt bra; den måste också uppfylla de övriga nämnda kraven. Men om de övriga kraven uppfylls medan termen är tvetydig, är den dålig – den kan inte fullgöra sin uppgift på ett ändamålsenligt sätt och kan ibland orsaka förvirring. En entydig term kan däremot, även om den är bristfällig i andra avseenden, i nödfall användas utan att orsaka någon förvirring. Trots detta används många, även grundläggande, fysiktermer ofta tvetydigt, särskilt när de används inom flera vetenskapsgrenar. Jag ska nämna några exempel på tvetydig användning av grundläggande fysiktermer och överväga hur denna tvetydighet kan undvikas. Karakteristika, ett internationellt ord, används ofta av fysiker i åtminstone flera betydelser: beskrivning, karakteristisk storhet, karakteristiskt samband (kurva) osv. Här kan mångtydigheten undvikas genom att använda en svensk term som motsvarar den avsedda betydelsen. Karakteristika kan kanske användas endast i en enda, mest utbredd betydelse – karakteristisk kurva (till exempel ström-spänningskarakteristik). Effekt. Bör användas endast i betydelsen arbete utfört per tidsenhet (energiförändring per tidsenhet). För att beskriva en apparats eller ett materials förmåga bör termen förmåga användas (dessa två termer hålls åtskilda på alla språk), till exempel: absorptionsförmåga, reflektionsförmåga, upplösningsförmåga. Hastighet bör användas endast i den betydelse som definieras redan från början av fysikundervisningen i skolan – tillryggalagd sträcka per tidsenhet. För att beskriva hur snabbt olika fenomen förlöper bör förloppstakt användas, och om fenomenet är periodiskt bör termen frekvens användas. 41 Impuls är produkten av en fysikalisk storhet och det tidsintervall under vilket den storhetsbeskrivna verkan pågår, till exempel: kraftimpuls, ströms (styrka eller spänning) impuls, ljusimpuls, ljudimpuls. Det är olämpligt att kalla rörelsemängden (mv eller E/c) för impuls. Endast förändringen i rörelsemängd är lika med impulsen från den kraft som orsakade denna förändring. Koncentration är förhållandet mellan mängden av en oberoende beståndsdel (komponent) i ett system (blandning, lösning, legering) och mängden av hela systemet. Den uttrycks i procent. Det är en dimensionslös storhet. På senare tid har vi börjat förväxla den inom fasta tillståndets fysik och till och med i läroböcker för gymnasiet med partikeltäthet (antal per volymenhet), det vill säga antalet partiklar per volymenhet, en storhet med dimension. Modul är en fysikalisk storhet som beskriver en kropps deformation – proportionalitetskoefficienten mellan kroppens deformation (förlängning, vinkel) och den kraft som deformerar den (det inversa värdet av deformationskoefficienten), till exempel: elasticitetsmodul (Youngs modul), skjuvmodul, torsionsmodul. När man säger kraftmodul, tryckmodul bör man förstå att det handlar om den deformation som kraften eller trycket orsakar. Inom fysiklitteraturen (läroböcker för gymnasiet) bör man inte använda den från matematiker lånade termen modul för en storhets (algebraiska, komplexa, vektor-) absolutbelopp. Det bör nämnas att termen modul även har andra betydelser inom andra vetenskapsgrenar (byggnadsteknik, elektronik), men dessa används inte inom fysiken. Moment. Det är produkten av en fysikalisk storhet och någon potens av avståndet från en referenspunkt (ARn). Till exempel: kraftmoment rF, rörelsemängdsmoment rp, elektriskt dipolmoment er, tröghetsmoment mr2 (andra massmomentet). Uttrycket tidpunkt används också ofta. Enligt den allmänna betydelsen av moment borde det vara produkten av tid och avstånd tr. Men tidpunkt används i betydelsen ett mycket kort tidsintervall eller en punkt på tidsaxeln. I dessa betydelser bör termen inte användas inom fysiken. Ett kort tidsintervall bör kallas ögonblick, och en punkt på tidsaxeln helt enkelt tid. Till exempel bör man i stället för att säga vid den ursprungliga tidpunkten säga vid starttiden, i början, vid skottögonblicket – vid skottiden (i skottögonblicket), momentant – ögonblickligen (plötsligt). Övergång är en förändring av systemets tillstånd. Det är en klanglös och mångtydig term. FTŽ föreslår att den, beroende på betydelsen, ersätts med tre termer— 42 …: 1) övergång – när systemets aggregationstillstånd eller dess huvudsakliga egenskaper förändras, 2) språng – när systemets (partikelns) tillstånd förändras mycket abrupt (omedelbart) och förändringens varaktighet inte beaktas, 3) övergångsskikt – ett litet område mellan områden med olika ledningsförmåga (inom halvledarfysik). Radie. Detta är ett mycket vanligt ord både i vardagsspråket och som vetenskaplig term. Men det är tvetydigt: 1) i geometrisk betydelse är det avståndet från centrum, 2) i fysikalisk betydelse är det utsänt ljus (en ström av fotoner). Oftast går dessa betydelser lätt att skilja åt utifrån texten. Men ibland orsakar de också problem, när radie används i båda betydelserna i samma mening. Exempel: Stjärnor med liten radie (dvärgar) avger fler kortare strålar än sådana med stor radie (jättar), eller När en elektron hoppar mellan banor med liten radie, närmare kärnan, avges kortare strålar. Tvetydighet kan förstås undvikas här genom att ersätta radie i geometrisk betydelse med ett annat ord och i stället för ”kortare strålar” uttrycka den fysikaliska betydelsen som ”ljus med kortare våglängd”. Men det vore ändå bättre om vi hade en annan term för geometrisk radie, till exempel eker, som en gång föreslogs. Struktur. Denna internationella term används ofta av fysiker i två betydelser: 1) ett visst undersökt föremål (objekt) – konstruktion, prov, 2) sättet på vilket det undersökta föremålet är uppbyggt – uppbyggnad. För att undvika tvetydighet bör vi därför hellre använda de litauiska termerna darinį och sandarą. Av exemplen ovan framgår att ganska olika storheter med olika dimensioner ofta benämns med samma term, till exempel: hastighet och fart, effekt och förmåga, koncentration och densitet, tidpunkt och fysikalisk momentsstorhet. Detta är de enklaste exemplen på tvetydig terminologianvändning. Många fler oklarheter kring tvetydiga termer uppstår vid beskrivning av mer komplexa begrepp inom snävare områden, särskilt sådana som lånats in eller översatts från andra språk. Läroboksförfattare (särskilt för högstadie- och gymnasieskolan) och översättare bör ägna större uppmärksamhet åt tvetydig terminologianvändning och oftare rådgöra med terminologispecialister – fysiker och lingvister. 43