Pirmojo lietuviško fizikos vadovėlio 90-metis

Angelė KAULAKIENĖ 90-ÅRSJUBILEET FÖR DEN FÖRSTA LITAUISKA LÄROBOKEN I FYSIK Ursprunget till den litauiska fysikterminologin kan spåras ända till mitten av 1800-talet, då en samling artiklar publicerades i tidningen ”Keleivis iš Karaliaučiaus broliams lietuvininkams žinias parnešęs” (1848–1880). I artiklarna bekantades läsarna med några av de viktigaste fysikaliska upptäckterna från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet (elektromagnetisk induktion, energins bevarandelag, magnetiska fenomen osv.) samt nya maskiner och apparater (ångmaskinen, telefonen, telegrafen, termometern m.m.). På den tiden var fysik och teknik nära förbundna med varandra. Fysiken betraktades som teknikens teoretiska grund. Därför förekom det i de fysikpopulariserande artiklarna i både ”Keleivis” och den senare utgivna ”Aušra” (1883–1886) många termer som kan räknas till både fysikens och teknikens terminologi. Först i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, när originalverk och översatta litauiska läroböcker i fysik började ges ut, kan man tala enbart om den fortsatta utvecklingen av fysikterminologin, vilken delvis påverkades av tre naturvetenskapliga folkbildare från denna period: Petras Vileišis, Juozas Adomaitis-Šernas och Jonas Šliūpas. Petras Vileišis (1851–1926), žinomas švietimo ir kultūros veikėjas, yra pirmojo lietuviško fizikos vadovėlio "Populariškas rankvedis fizikos" autorius. Rašydamas populiarinimo knygeles, jis pasirašinėdavo įvairiais slapyvardžiais: P. Neris, Nėris, Nerys, Ramojus, Giedrius, Gintautas, Svalė ar tik P.N., L., G. Kartais visai nepasirašydavo arba nurodydavo savo artimesnių draugų inicialus, pavyzdžiui, Vl.S. (Vladas Stulginskis)1. Juozas Vileišis aiškina, jog P. Vileišis taip darė, norėdamas parodyti rusų valdžiai, jog tos knygelės yra ne vieno, bet daugelio asmenų darbas2. 1 Aničas J. Petras Vileišis: 1851–1926. V., 1993. P. 104. 2 Vileišis J. Spaudos laisvė ir inž. Petras Vileišis. K., 1927. P. 8. 69 Läroboken ”Populiariškas rankvedis fizikoz” undertecknade han med pseudonymen P. Nerio3. Han skickade läroboken till J. Šliūpas i Amerika, så att denne kunde trycka ”handboken”. Men J. Šliūpas, som bara hade ett litet och primitivt tryckeri, lyckades inte ge ut P. Vileišis bok; han nöjde sig med att publicera två utdrag ur den, ”Balsas” (dvs. ljud) och ”Šviesa”, i sin ”Lietuviškasis balsas”. Senare hamnade P. Vileišis manuskript hos prästen A. Milukas, som hade grundat ett bokförlag och tidskriften ”Dirva” i Senandore (delstaten Pennsylvania). År 1899 gav A. Milukas också ut P. Vileišis ”Populiariškas rankvedis fizikoz”. På en del av upplagan klistrade A. Milukas framför titelsidan in ytterligare en titelsida med följande bibliografiska uppgifter: ”Dirva” nr 2, bok 9, april. ”Populiariškas rankvedis fizikoz”. P. Nerio”. På så sätt blev boken ett tidskriftsnummer. Senare, år 1905, tryckte P. Vileišis om läroboken i sitt eget tryckeri ”Vilniaus žinios”, efter att ha rättat stavningen något4. Följaktligen uppmärksammas i år 90-årsjubileet för den första litauiska läroboken i fysik som trycktes i Litauen. P. Vileišis lärobok fick ett positivt mottagande på sin tid. Så här bedömdes ”Populiariškas rankvedis fizikoz” i tidningen ”Tėvynė” år 1899: ”Det är en viktig och nyttig liten bok, försedd med många bilder. Den skulle kunna användas som handbok i skolorna, och i brist på litauiska skolor kan var och en läsa den ändå, med stor behållning”5. Även tidningen ”Vienybė Lietuvninkų” gladdes år 1899 åt att läroboken hade kommit ut, och diskuterade kort dess uppläggning: ”Äntligen har vi också fått en fysikhandbok, om än kort. Läsaren får i denna bok lära sig om åtminstone enkla yttringar av den kraft som finns i varje ting. Boken är indelad i 5 kapitel: I det första kapitlet beskrivs tyngdkraften (tyngden), i det andra värmen, i det tredje ljudet, i det fjärde ljuset och i det femte elektriciteten. Boken är mycket nyttig, och det är önskvärt att var och en läser den 3 Populiariškas rankvedis fizikoz. Parašė P. Neris. V. "Vilniaus žinių" spaustuvė. 1905. – 100 p. 4 Petronis J. Petras Vileišis. V., 1992. P. 73–74. 5 Tėvynė Mėnesinis laikraštis. Organas susivienijimo lietuvių Amerikoji. Plymouth. Pa, 1899, Nr. 5, P. 148. Ištraukų tekstas visur šiame straipsnyje paliktas autentiškas. 70 för att läsa den och lära känna den kraft som upprätthåller alla ting6. Utan tvivel var detta under dåtidens förhållanden verkligen en vackert utgiven, rikt illustrerad och ganska omfångsrik bok på 100 sidor, och länge sannolikt den enda bok där många fysikaliska fenomen förklarades enkelt och begripligt. Se till exempel hur avdunstning och kyla förklaras: "låt oss fylla ett glaskärl med vatten och börja koka det, som vi brukar säga. Efter en stund hör vi att vattnet börjar tjuta, börjar skälva, och små bubblor börjar stiga från kärlets botten; när de når ytan spricker de. Om vi fortsätter att elda ordentligt utan avbrott ser vi att bubblorna blir allt större, och till sist börjar allt vattnet bubbla kraftigt och röra sig, medan ångan, som vi redan tidigare kunde skymta en aning, börjar välla fram med kraft" (s. 56). "Det förefaller oss som om kyla vore något annat än värme. Men är det verkligen så? Mitt i sommaren, när värmen sjunkit så att den är 10 eller 11°, börjar alla klaga: åh, så kallt det är i dag. Men en sen höstdag, när värmen ibland stiger till 10 eller 11°, säger alla: "Vilken varm dag"! Av detta ser vi att vi kallar samma värme för kyla om sommaren och för värme om hösten. Kyla är alltså inget annat än värme som inte räcker till för att värma vår kropp tillräckligt" (s. 51). Av dessa utdrag framgår författarens strävan att så långt som möjligt använda egna litauiska ord. Därför har också de flesta av lärobokens termer hämtats från dialekter och äldre skrifter (t.ex.: aidas 80, ašis 11, balsas 74, daiktas 63, debesiai 71, medega 3, sluoksnys 65, stipinas 13, šaltinis 44, šviesa 82, tirpimas 52, ukanga 71, žibantis 96 osv.), från föregångare inom fysikens terminologi, dvs. fysikpopulariserande artiklar i "Keleivis" och "Aušra", t.ex.: apvalumas 19 "tūris", pajėga 12 (pajėga 57) "jėga", naugės 82 "metalai", svarbė 3 "svoris" osv., eller så har de skapats av P. Vileišis själv, t.ex.: atvedėjas 97 "perkūnsargis", perleidėjas 94 "laidininkas" osv. Därför 6 Vienybė Lietuvninkų Literatūros, mokslo ir politikos savaitinis laikraštis. Plymouth, Pa. USA, 1899. Nr. 7. P. 205. 7 Žr. Populiariškas rankvedis fizykos. V. 1905. 71 ganska många av P. Vileišis lärobokstermer har överlevt fram till våra dagar, t.ex.: aidas 80, jfr FTŽ8, dalelė 41, šviesos lūžimas 173, židinys 396 osv. Allt detta visar att författaren lyckades välja många termer på ett lämpligt sätt. Av de 150 benämningarna på grundläggande begrepp som ges i läroboken är 110 litauiska och endast 40 lånord. De litauiska termerna utgör alltså 73% och lånorden 27% av alla nämnda benämningar. De flesta lånorden är av grekiskt eller latinskt ursprung, t.ex.: aerostatas 43, jfr gr. aer "luft" och statos "stående", elektra 92, jfr gr. elektron "bärnsten", molekula 21, jfr lat. moles "massa" och diminutivsuffixet -cula, spektras 88, jfr lat. spectrum "föreställning, bild". Endast några få termer har lånats från franska, slaviska eller andra språk, t.ex.: izoliatorius 94, jfr fr. isolateur "icke-ledare", syla 3, jfr ry. cula, som används i betydelsen kraft endast en gång, till exempel aš imu knygą; dėl jos prilaikymo reikia didesnės ar mažesnės pajėgos (sylos), och i proportion till dess storlek. I övrigt används termen pajėga alltid i sådana fall. Tydligen hade P. Vileišis läst K. Obelaitis artikel, där man ifrågasätter lämpligheten i att använda sylą i betydelsen kraft9. Dessutom anges termen syla som synonym till kraft endast inom parentes. I allmänhet anges i läroboken ofta en litauisk motsvarighet bredvid lånorden; jfr även diameter (tvärsnitt) 49, gas (gaser) 43, sfär (cirkel) 4 osv. Lärobokens terminologi, liksom fysikterminologin i allmänhet vid den tiden (här avses termerna i de fysikpopulariserande artiklarna i "Keleivis" och "Aušra"), vilade alltså på en solid grund – det litauiska ordförrådet. Utifrån ordbildningen kan orden delas in i vissa ordbildningskategorier, vilka i sin tur ligger till grund för kategorierna av själva termerna. Här kan man urskilja kategorier för handlingar, egenskaper, fenomen, ting och dimensioner, vilka hänger samman med vissa särdrag i benämningen. Ett av dessa är synonymiteten mellan begreppsbenämningar. Vanligen benämns ett begrepp med två, ibland tre likvärdiga eller sammansatta termer, som skiljs från varandra med kommatecken eller parenteser. Oftast är det, som redan nämnts, ett lånord och dess litauiska motsvarighet; jfr även linija (brėžis) 4, metalas (naugės) 45, stričkė (špulė, skri- 8 Fizikos terminų žodynas. V., 1979. – 677 p. 9 O b e l a i t i s K. Kalbos dalykai/ Varpas, 1892, Nr. 8, p. 114–115. 72 dinys) 11 osv. Det finns fall där två synonymer förbinds med konjunktionen eller, t.ex.: fuktighetsmätning eller hygrometri 69, källa eller springkälla 27, mitt eller centrum 4 osv. Man bör nog söka ursprunget till denna typ av synonymangivelser i "Keleivis", jfr elektromagnetiska skrivtelegrafer eller telegrafer (1854, 14, 56)¹⁰, silkesblåsa eller okulakė (1860, 47, 188), blixtapparat eller telegraf (1865, 22, 88), och i "Aušra", jfr irrbloss eller irrande låga (1886, 1, 25), malmer eller metaller (1883, 10, 256) osv. En andra särprägel hos lärobokens termer är deras kategoriska mångtydighet. Den kännetecknar benämningar på begrepp som omfattar egenskaper som samtidigt hör till två logiska kategorier. Vanligast är kategorierna egenskap och storhet eller kvantitativ parameter, mer sällan handling och resultat. Egenskap och storhet benämns i läroboken med avledningar på suffixet -umas, t.ex.: alla föremål, när de faller i luftrummet, har samma hastighet 19; <...> värmen övergår i varje föremål från en partikel till en annan med olika hastighet, beroende på partiklarnas mängd 65. Då<...> kommer alla linjer att vara radier med samma längd 4 osv. Även om det finns fall där avledningar med suffixet -umas betecknar enbart en kvantitativ parameter, en viss volym, t.ex.: då kommer den att avge en vattenvolym lika stor som den själv, det vill säga en kubikfot 17; <...> bör man mäta dem med samma volym, låt det vara en kvort. 15. Tydligen använde P. Vileišis termen apvalumas i betydelsen kvantitativ parameter, en viss volym, med förebild från "Aušra", jfr mager kalksten ökar inte sin volym mer än två gånger (1884, 10–11, 353), gipsdeg ökar inte sin volym när den torkar (1884, 12, 415) osv. Ibland benämns egenskap och storhet eller kvantitativ parameter både med avledningar på suffixet -umas och med avledningar på ändelsen -is, t.ex.: i cylindern borde vattnet stiga till samma höjd som det står högt i kärlet 26, <...> vattnet fördelar sig jämnt i de båda kärlen och stiger till samma höjd 22 osv. Man försökte överge denna kategoriska mångtydighet först senare, under de första decennierna av 1900-talet. I prof. Ig. Končiaus förteckning 10Årtal, nummer och sida för tidningen anges inom parentes. 73 I ”Terminai fizikos reikalams”, publicerad i tidningen "Lietuva" 1923–1924, förklaras de nämnda termerna så här: 1138. greitis, -čio – скорость (как величина), och 1137. greitumas, -o – скорость (размер скорости), 305. ilgis, -io – длина (как величина), och 306. ilgumas – длина (размер величины) osv. En tredje särprägel hos lärobokens termer är åtskillnaden mellan genus- och arttermer, t.ex.: föremål: hygroskopiskt föremål 70, fast föremål 77, flytande föremål 76 eller utvidgning 21–22, 43, 58; elektricitet: negativ elektricitet 93, positiv elektricitet 93, naturlig elektricitet 94; fontän:naturlig fontän 27, konstgjord fontän 27; ånga:mättad ånga 62, överhettad ånga 62, komprimerad ånga 62, vattenånga 69; ledare:goda ledare 94, dåliga ledare 94; pump:sugpump 40, tryckpump 39. Som dessa exempel visar är nästan alla adjektiv och particip (främst passiva presensparticip) som utgör artled i sammansatta termer bestämda, med undantag för några få, t.ex.: kraft (pa-jėga):utströmmande kraft 67, dragande kraft 12 osv. Författaren var alltså redan då övertygad om ändamålsenligheten i att använda bestämda adjektiv- eller participformer för att uttrycka ett särskiljande eller artbestämmande begreppsdrag. Å andra sidan kan författarens inställning ha påverkats av termer som redan användes i "Keleivis": elektrisk ström (1851, 11, 43), galvanisk cell (1851, 13, 50), brinnande ångor (1854, 13, 52), voltaisk batteri (1851, 11, 43) osv. Det går alltså att hävda att "Populiariškame rankvedyje fizikos" också innehåller ansatser till en standardisering av terminologin. För det första försökte man hitta litauiska motsvarigheter till internationella termer eller lånord, eller ange litauiska termer vid sidan av de internationella. För det andra benämndes de flesta artbegrepp med adjektiv eller passiva presensparticip i bestämd form. Dessa ansatser till standardisering påverkade utan tvivel också den fortsatta utvecklingen av fysikens terminologi. 74