L. Ivinskio „Prigimtumenės“ taksonų pavadinimai

Albina AUKSORIŪTĖ I. NAMN PÅ TAKSON I IVINSKIS ”PRIGIMTUMENĖ” Laurynas Ivinskis (1810–1881) – vienas žymiausių XIX a. vidurio Žemaičių švietėjų – į Lietuvos kultūros istoriją įėjo kaip pirmasis kalendorių leidėjas lietuvių kalba. Jo “Kalendorius arba Metų skajtlus ukiszkas” buvo leidžiamas nuo 1846 iki 1867 metų. Kalendorių turinys labai įvairus – kadangi jie buvo skirti valstiečiams, tai nemaža L. Ivinskis juose pateikė praktiškų patarimų žemės ūkio klausimais, istorijos ir astronomijos žinių, tautosakos kūrinėlių, aiškino zoologijos, botanikos dalykus. Iš kalendoriuose pateikiamų straipsnelių botanikos klausimais matyti, kad L. Ivinskis domėjosi šia sritimi ir neblogai buvo pats su ja susipažinęs. Trijuose kalendoriuose (1862–1864) jis išspausdino savo straipsnį “Prigimtinė”, kur aptarė gyvąją ir negyvąją gamtą, botanikos, zoologijos, mineralogijos dalykus. Šiame straipsnelyje L. Ivinskis pateikia augalų klasifikaciją pagal Linėjų ir Žiusję. Bet didžiausias L. Ivinskio gamtos mokslų darbas “Prigimtumėnė” yra nedaugeliui žinomas, nes liko tik jo rankraštis. Šiame darbe autorius atsiskleidžia kaip geras botanikos žinovas ir lietuviškų botanikos terminų kūrėjas. L. Ivinskis planerade att skriva tre delar av ”Prigimtumėnė”, men hittills har endast två delar av manuskriptet påträffats. Den första delen av manuskriptet, ”Prigimtumėnė. Taj yra: surašimas dalijkų žemės, žoliun ir giwolių su parodimu anun wartojimo” (nedan i denna artikel helt enkelt kallad ”Prigimtumėnė”), förvaras på Institutet för litauisk litteratur och folklore; den omfattar 42 sidor. L. Ivinskis inleder arbetet med en introduktion där han förklarar ordet prigimtumenė: ”<...> prigimtumenė, bildat av två ord: Prigimtis och minia. ” I detta fall hade L. Ivinskis troligen fel; det rör sig sannolikt om avledning med prefix, inte ett sammansatt ord. L. Ivinskis delar in Prigimtumėnė i tre delar: ”<...> delade in i tre stora avskiljningar, som vissa naturvetare vanligen kallar naturens riken: 1. Riket av det livlösa eller Žemietras. 2. Riket av det halvlivande eller Žole- 58 ner. 3. Riket av det levande eller Giwolėnes” (s. 1). I fortsättningen av introduktionen skriver författaren att han, för att göra förståelsen och inlärningen tydligare, delar in de stora avdelningarna mer detaljerat och anger de litauiska, latinska och polska termerna för systematiska kategorier: ”Deras indelning är: Avdelning. Regnum. Rike. Indelning. Divisio. Avdelning. Klass. Classis. Ordning. Underklass. Sub-classis. Underavdelning. Ordning. Ordo. Ordning. Underordning. Sub-Ordo. Underordning. Familj. Familia. Familj. Släkte. Tribus. Släktskap. Släkte. Genus. Släkte. Undersläkte. Sub-genus. Undersläkte. Art. Species. Art. Underart. Sub-species. Underart. Atmaigna. Varietas. Odmiana. Paatmajnis. Sub-varietas. Pod-odmiana” (s. 2). För att benämna kategorierna försöker L. Ivinskis hitta litauiska termer, och några skapar han själv. Efter en mycket kort inledning börjar författaren redan på den tredje sidan beskriva riket av det livlösa, eller jordriket. I denna del beskriver han bergarter, jordmåner, de största samogitiska bergen, träsk, sjöar, floder, stenar, metaller och annan livlös natur. I samma bibliotek förvaras också manuskriptet med register till denna del av L. Ivinskis arbete, ”Surašizmas žemieminu. Index Fossiliorum. Spis minerałów”, som innehåller fyra register över litauiska, latinska, polska och tyska termer. I biblioteket vid Polens vetenskapsakademi i Kraków förvaras den andra delen av L. Ivinskis ”Prigimtumėnes”, ”Prigimtūmenė turente sawieje dalijkus žemės, žoliun ir giwunun su parodimu anun wartojimo. Spis minerałów, roślin i tworów żyjących (zwierzęcych), sutejkta par Ł. Iwiński. Dalis 2. Część 2. Żoliėmina. Rośliny. Vegetabilia. Kroküwa. Cracoviae, Krakow, Krakau.” En kopia av detta manuskript finns på Vetenskapsakademiens bibliotek, och om det har 59 skrivit K. Jankevičius och R. Jankevičienė1. De behandlade denna del av manuskriptet, som påträffats i Kraków, och eftersom manuskriptet börjar först på sida 43 drog de slutsatsen att L. Ivinskis inte hade skrivit den planerade inledningen till arbetet. De visste inte att inledningen och den första delen av arbetet hade skrivits och förvarades i Litauen. I den andra delen av L. Ivinskis arbete beskrivs lägre och högre växter. Den största delen utgörs av en systematisk växtförteckning, där 2 521 släkten nämns, tillhörande 215 familjer. Släktnamnen anges på litauiska, latin och polska, och i vissa fall även på tyska. Därefter följer L. Ivinskis alfabetiska register över växtnamn, ”Surašymas žolenių, taj ira žoluni ir medžiu pagal rodbalsu ejlos 1. Lietuwiszka”. De övriga registren har titlar på latin – ”Index plantarum”, på polska – ”Regestr roślin” och på tyska – ”Verzeichnis der Pflanzen”. I sitt arbete ordnar L. Ivinskis växterna enligt Jussieus system, som är det första av de naturliga systemen. L. Ivinskis arbete innehåller många intressanta och originella släktnamn som inte finns upptagna vare sig i ”Lietuviškas botanikos žodynas” (LBŽ, 1938) eller i ”Lietuvių kalbos žodynas” (LKŽ). Författaren har även tagit med några artnamn, men växtartstermerna är mycket få. I denna korta artikel kommer släktnamnen inte att behandlas; det skulle kräva en ganska omfattande studie. I stället görs ett kort försök att diskutera namnen på taxonomiska enheter inom systematikens kategorier. Alla växter som behandlas i sitt arbete delar L. Ivinskis in i 3 avdelningar – bladlösa, enhjärtbladiga och tvåhjärtbladiga: skajdma I – Belapes. Acotyledoneae, skajdma antroje – Wienlapes. Monocotyledoneae och skajdma trečioje – Dwilapes. Dicotyledoneae. Ordet skajdma finns upptaget i LKŽ XII 659; det förekommer inte bara i L. Ivinskis arbete utan också i andra äldre skrifter. L. Ivinskis använde skajdma som benämning på ett kapitel. Avdelningarna delar författaren sedan in i nuodalis, till exempel: Nuodalis II. classis II. Kerpes. Lichenes. Liszajce. Flechten (lavar) (s. 71), Nuodalis III. classis III. Žalumina. Chlorophyta (grönalger) (s. 77) med flera. L. Ivins- 1 Jankevičius K., Jankevičienė R. Några nya uppgifter om L. Ivinskis arbeten inom den litauiska botaniska terminologin// Botanikos klausimai. V., 1962. T.II. P. 151-163. 60 Ivinskis delade avdelningarna i bladlösa och tvåbladiga och använde detta ord i stället för den klass som används i dag. Ordet nuodalis finns upptaget i LKŽ VIII 911, men med en annan betydelse. I några fall anges inte termer för att benämna avdelningarna, men oftast anges deras namn, till exempel namnen på de tvåbladiga växterna: Žiedai dviveislej belapenei. Apetalae monocliniae (tvåkönade, kronbladslösa blommor) (s. 153); Daugskiautes posielklinės. Polypetala hypogyna (mångflikiga hypogyna) (s. 160); Aplinkvaisininkines. Perigyna (perigyna) (s. 184). Som exemplen visar använder L. Ivinskis olika termer för att benämna klasser: enords-, tvåords- och till och med treordsbenämningar. Hans termer har inte något suffix som är karakteristiskt enbart för denna kategori, såsom de klassnamn som används i dag har. L. Ivinskis delar den bladlösa avdelningen vidare in i eiles och paeilis, vilka i dag kallas ordningar och underordningar. Ordet eila är samogitiskt och används fortfarande av samogiter; exemplen i LKŽ II 1061 visar att ordet förekommer i Kretinga, Plungė och Šilalė och att det användes inte bara av L. Ivinskis utan även av M. Valančius. Det finns också med i Juškas ordbok. L. Ivinskis delade in svamparna i tre ordningar: I Eila. Dulkmenas. Coniomyceles (dulkmenos) (s. 43). Eila II. Pelietėnej. Hyphomycetes (pelėteniai) (s. 47). Eila III. Kajiletėnej. Dermatomycetes (kailietėniai) (s. 54). Han urskilde också tre ordningar inom lavklassen: Eja I. Plūtenes. Cryopsorae (plutenės) (s. 72). Eja II. Klėstmina. Thallopsosae (klestmina) (s. 74). Eja III. Remtumina. Podetipsorae (remtumina) (s. 75). Den första ordningen i algklassen Mauřumina (Wandurmina). Algae (maurumina, vandumina) (s. 77) delas in i underordningar. Paejla I. Plíšmina. Schizophyceae (plysmina; beträffande y, jfr LBŽ 314 J.A. Pabrėžas antplyšė, Schizophyllum commune) (s. 79). Paejla II. Gudžalėmina. Gonidiophyceae (grudžalėmina) (s. 84). Paejla III. Dumpliėmina. Ascophyceae (dumplėmina) (s. 91). Paejla IV. Suktmina. Gyrophykea (suktmina) (s. 96). Den andra ordningen i algklassen (Eja II. Ordo II. Kiminai. Musci) (kiminai) (s. 97) har inga underordningar, medan den tredje, Paparteniškes. Filicoideae (paparteniškės) (s. 114), delas in i tre underordningar: 1) Papartėj. Filices (ormbunkar) (s. 114); 2) Szandriekeniškes. Lycopodiaceae (lummerväxter) (s. 116); 3) Gegużėniškes. Equisetaceae (fräkenväxter) (s. 117). Enbladiga avdelningen har fyra ordningar, men inga underordningar 61 anges: 1) Žolės vandeninės (vattenörter) (s. 118); 2) Kėrmusėnes. Aroidėae (kermusėnes) (s. 120); 3) Pelūmina. Glumaceae (pelumina) (s. 124), medan den fjärde ordningen bara nämns; dess namn anges inte. L. Ivinskis delar inte in den tvåbladiga avdelningen i ordningar och underordningar. De litauiska namnen på ordningar och underordningar liknar varandra och är bildade med samma suffix, till exempel suffixet -mina: ordningsnamnen är klestmina, remtumina, maurumina, pelumina, underordningsnamnen plyšmina, grauželėmina?, dumplėmina, suktmina; med suffixet -eniškės bildas två underordningsnamn: geguzeniškės, šundriekėniškės, och ett ordningsnamn: papartenškės. Ett underordningsnamn som förekommer är paparčiai, och ordningsnamnen är kim inai, dulkėmenos samt flera ordningsnamn bildade med suffixet -eniai, -enės: kėletinai, pelėteniai, kermusėnės, plutėnės. Ett ordningsnamn avviker genom att det består av två ord: žolės vandeninės. Som exemplen ovan visar varierar L. Ivinskis termer för ordningar och underordningar; flera olika suffix används för att bilda dem. I dag bildas ordningsnamn med suffixet -iečiai. I sitt arbete urskiljer L. Ivinskis 215 växtfamiljer, men han benämner inte denna kategori med ordet šeima (familj), utan draugmė: draugmė. Ordet finns inte med i LKŽ. Det kan vara en nybildning av L. Ivinskis. Familjenamnen i den första klassen i den bladlösa avdelningen, där svampar beskrivs, varierar; pluralformer anges oftast: Draugmė 1. Prõgribėj. Praeformativi (progribiai) (s. 43); Draugmie II. Rūdminas. Uredinei (rūdminos) (s. 44); Draugmie V. Pėlėjej (Šamppliekenėj). Mucėdinei (pelėjai; jfr LBŽ 226, synonymen till vanlig mögelsvamp (Mucoraceae), pelėjas; samplėkeniai) (s. 45). Draugmie VI. Plėkmes. Musorini (plėkmės) (s. 51). Fem familjenamn skiljer sig från de övriga: Plonūmenė. Byssacei (plonumenė) (s. 47); Buožmenė. Sphaeriacei (buožmenė) (s. 55); Tarpuomina. Hymenini (tarpuomina?) (s. 63); Karpotenė. Tubercularii (karpoteniai) (s. 46); Pumptaušklinė (Skuzbezėdinėj). Lycoperadecei (pumptauškliniai, skuzbezdiniai) (s. 57). Familjenamnen i den andra klassen är bildade med suffixet -mina, till exempel: Raszmina. Graphideae (rašmina) (s. 73); Bumbōlmina. Umbilicariae (bumbolmina) (s. 74); Dviazmina. Coniocarpicae (dviašmina) (s. 75); Miegūmina. Lecideaceae (miegumina) (s. 76) med flera. Bildningar med 62 suffixet -mina dominerar också bland familjenamnen i den tredje klassen, till exempel: Krūtimina. Oscillatoriaceae (krūtimina) (s. 85); Umzdėmina. Ulvaceae (umzdėmina) (s. 88); Grūdžėlimina. Sphaerococcaceae (grūdzelmina) (s. 93); Lapōmina. Phyceae (lapomina) (s. 94). Men det förekommer också termer som bildats på andra sätt, till exempel: Gegužėniškės. Equisetaceae (gegužėniškės) (s. 117); Lapgrūdeniškė. Hymenophyllaceae (lapgrūdeniškiai) (s. 114); Szaknėgrūdėj. Rhizocarpeae (šaknėgrūdžiai) (s. 116); Sūktminas. Characeae (suktminos) (s. 96); Grūdvartės. Nostochineae (grūdvartės) (s. 84). Det finns få familjenamn med suffixet -mina i den enbladiga avdelningen; andra termer dominerar. De flesta är bildade med suffixen -iniai, -inės, till exempel: Wilkdalginei. Irideae (vilkdalginių) (s. 136); Po-sajdrinei. Cyperaceae (posaidriniai) (s. 121); Lendrinėlinės. Scitamineae (lendrėlinės) (s. 138); Žąskuolinės (Szwędres). Typhaceae (žąskuolinės, švendrės) (s. 120); Kermušžinės. Aroideae (kermušinės) (s. 120) med flera. I andra familjenamn återges släktnamnen helt enkelt i plural, till exempel: Praūdažiai. Restionaceae (praūdažiai) (s. 129); Narcizai. Narcissae (narcizai) (s. 135); Siustenai. Mismaeae (siusteniai) (s. 119); Wėrbas. Palmae (verbos) (s. 128); Ropūvės. Dioscoreaceae (ropūtvės) (s. 134) med flera. Familjenamnen i den tredje, tvåbladiga avdelningen är oftast bildade med suffixet -mina, till exempel: Karklūmina. Salicineae (Amentaceae) (karklūmina) (s. 145); Pipirimina. Piperaceae (pipirimina) (s. 148); Širdūmina. Gentianeae (širdumina) (s. 263); Ropūtmina. Solaneae (roputmina) (s. 238) med flera. Det finns också många termer med suffixen -inės, -iniai, till exempel: Jowarinės. Platanaceae (jovarinės) (s. 145); Notnierines. Urticaceae (notnėrinės) (s. 147); Prokak-klinės. Elaeagnaceae (prokaklinės) (s. 136); Winkšninei. Ulmaceae (vinkšninei) (s. 146) med flera. L. Ivinskis arbete innehåller också familjenamn med suffixen -enės, -eniai, till exempel: Kankorėženės. Coniferae (kankorėženės) (s. 143); Plā-tejkėnės. Penaceae (plateikenės) (s. 154); Lapkrosėnės. Phytolaccaceae (lapkrosėnės) (s. 157); Waszkuonėnes. Myriceae (vaškuonėnes) (s. 145); Rieszūtinėn. Juglandaceae (riešūteniai) (s. 146) med flera. I den tvåbladiga avdelningen förekommer familjenamn där släktnamnet återges i plural: Taurūnes. (Gilendrinės). Cupuliferae (taurū- 63 -örter, glänträd) (s. 146); Agrotoras. Podostemeae (agotros) (s. 149); Muskatelės. Myristicae (muskateller) (s. 149); Miênuwas. Menispermaceae (månrankor) (s. 164) m.fl. I L. Ivinskis arbete varierar familjenamnen; vanligast förekommer bildningar med suffixet -mina, men det finns också termer med suffixet -iniai, som numera används vid bildandet av familjenamn. L. Ivinskis delar in vissa familjer ytterligare och anger därefter släktnamnen. Han urskiljer också tribus. L. Ivinskis använder detta ord i stället för den nu brukade termen tribus, t.ex.: Riežtas I. Tribūs I. Rizines. Chryzeae (rizinės) (s. 122); Riežas II. Tribūs II. Wikšzrines. Phalarideae (vikšrinės) (s. 122). Ordet rėžtas finns upptaget i LKŽ XI 511; det används inte bara av L. Ivinskis utan också av andra författare, men med en helt annan betydelse. Tribus förekommer endast i det andra och tredje kapitlet. Växterna i kapitlet om bladlösa växter indelas inte i tribus; endast vissa familjer delas upp ytterligare utan att kategorins namn anges, så det kan röra sig om underfamiljer snarare än tribus, t.ex.: Draugmie VI. Pliekmes. Mucorini (plėkmės) (s. 51). A. Plewiedras. Rhacodiee (plevėdros) (s. 52) B. Plewiedras tikroses. Mucorini genuni (plevėdros tikrosios) (s. 53) C. Spirūnai. Pilobolei (spirūnai) (s. 54). Draugmie XXVI. Krutėmina. Oscillatorieae (krutėmina) A. Krutėminej. Oscillatorine (krutėminiai) (s. 85) B. Rinkūnima. Lyngbyeae (rinkumina) C. Slėgmina. Rivularieae (slėgmina) (s. 86). Nedan följer släktnamnen för varje grupp. Tribusnamnen, liksom familjenamnen, varierar; de bildas oftast med suffixet -inés, t.ex.: Riežtas V. Smilgines. Agrestis (smilginės) (s. 124); Riežtas I. Didmines. Rafflesieae (didminės) (s. 152); Riežtas II. Arbuzines. Cucurbiteae (arbūzinės) (s. 188); Riežtas I. Bludvines. Ocymoideae (blūdvīnės) (s. 227) m.fl. En annan grupp tribusnamn har bildats med suffixet -enės, t.ex.: Kapunėnes. Cuprissineae (kapūnenės) (s. 144); Medgėnes. Gnetaceae (medgėnės) (s. 145); Gajlenes. Rhodoraceae (gailenės) (s. 214); Szilenes. Ericae (šilenės) (s. 215); Usnėnes. Carduaceae (usnėnės) (s. 253). Det förekommer också tribusnamn där pluralformen av släktnamnet anges, t.ex.: Kartpienes. 64 Euphorbiae (törelväxter) (s. 150); Balāndas. Cyclolobeae (mållor) (s. 158); Rājšzves. Cedreleae (raištvės) (s. 174); Pipirā. Pipereae (pepparväxter) (s. 148); Beždāj (Aliwas). Sambuceae (fläder, olivträd) (s. 248) osv. Därefter delas triborna in i släkten, medan endast några enstaka artnamn inom släktena anges, till exempel: CCL III. K altas. Claviceps. (Sclerotium. Peromedica. Scler. Clavus). Nasionak. Ostróżka. Jundz. Hartpilz. Kornkeimer. Enligt värdväxten, från vars korn den hämtar sin näring, kallas den a. K altas rugīnis. Claviceps Secalis. Secale cornutum. Balding, diss. 1771. Secale luxurians. Bauhin. b. K. vete-. Cl. Tritici. Wallr. c. K. rajgräs-. Cl. Lolii. Wallr. d. K. vass-. Cl. Arundini. Wallr. e. K. hundäxing-. Cl. Dactylidis. Wallr. f. K. svingel-. Cl. Festucae. Wallr. g. K. älväxing-. Cl. Sesleriae. Wallr. h. K. agrostis-. Cl. Poal. i. K. majs-. Cl. Maydis. (s. 57–58) Sammanfattningsvis av den behandlade handskriften av L. Ivinskis kan kort konstateras att växterna i den andra delen av L. Ivinskis verk ”Prigimtumenė” är systematiskt ordnade. För att beteckna kategorierna använder L. Ivinskis litauiska termer, varav han tycks ha skapat några själv. I dag används termen klass, medan Ivinskis använder nuodalis (classis); i stället för den nu brukliga, från latinet lånade termen tribus använder han rėžtas (Tribus). Orden prigimtumenė och draugmė finns inte belagda någon annanstans; troligen användes de endast av Ivinskis. Namnen på olika grupper av systematiska kategorier varierar, men Ivinskis försöker skapa enhetlighet – vissa namn bildas med en sorts suffix och andra med en annan. Till exempel bildas namnen på draugmės oftast med suffixet -mina, medan det dominerande suffixet i rėžtas är -inė. L. Ivinskis verk ”Prigimtumenė” är intressant och viktigt för förståelsen av botanikterminologins tidiga utveckling. Det är beklagligt att verket inte trycktes och att dess handskrift länge var okänd för Litauens botaniker, men än i dag har det inte förlorat sitt värde. 65