M. Daukšos „Katekizmui“ – 400 metų

EKKON AV DET FÖRFLUTNA M. DAUKŠAS ”KATEKISMUS” – 400 ÅR Under den litauiska skriftspråkets framväxt, nästan ett halvt sekel efter M. Mažvydas ”Katekismus”, utkom Jakub Ledesmas ”Kathechizmas Arba Mokslas kiekvienam krikszczioni privalus... Iżguldīta iz Lėżuwio Łankiszko... per Kunigą Mikalojų Daukszą Kanoniką Zemaiċiu”. Den första litauiska katolska publikationen trycktes i Vilnius 1595 i jesuiternas tryckeri (tryckeriet anges inte i trycket). Endast ett litet antal exemplar av denna katekes trycktes, eftersom M. Daukša själv inte nämner den i förordet till sin ”Postilė” från 1599 och säger att han vill ge postillan ”som en början och en uppmuntran att älska fädernas språk”. En del av katekesen utgörs av ”Trumpas Budas Pasisakimo arba Ižpažinimo Nūdemiu Drin tu kurie dažnai wartoją tuo Sakramentu”. Denna del är särskilt intressant eftersom den innehåller de två första kända litauiska katolska hymnerna: ”Malda S. Tamožiaus izą Aquino” och ”Salve Regina (Sვეika Karalyczia)”1. Denna katekes är den första litauiska boken i Storfurstendömet Litauen. På den tiden dominerade den kyrkliga stilen det litauiska skriftspråkets system; dess framväxt byggde på skrifter med religiöst innehåll. M. Daukšas katekes är intressant för terminologer eftersom vi här finner ett stort antal ord från religiös vokabulär och närliggande områden. Här återger vi några citat om M. Daukšas katekes ur litauiska forskares arbeten. M. Daukša använder i sina översättningar litauiska ord mycket oftare än de första författarna i Lill-Litauen; dessa har samlats in från dåtidens levande språk eller anpassats på eget sätt för att översätta främmande ord. <...> Särskilda nybildningar, skapade av honom själv eller hämtade från annat håll 1 Biržiška V. Senųjų lietuviškų knygų istorija. Chicago, 1953. D. 1. P. 168-169. 53 använder han i mycket mindre utsträckning. Skardžius Pr. Lietuvių kalbos žodžių daryba. V., 1943. P. 590–591. Bristen på termer och nya ord var mycket stor, och Daukša sökte ihärdigt efter litauiska motsvarigheter. För vissa begrepp anges flera ord, till exempel: räddare, frälsare och hjälpare; obetydlighet och tomhet; synd, syndande, skuld, överträdelse och skuld; uppfattning och förnimmelse; förnedring, ödmjukhet och att ödmjuka sig; undervisning och styrkande; hjälp, understöd och bistånd; sed och bruk; dränkning, fördömelse, undergång och förlust; insikt och förståelse och så vidare. Detta hindrade den litterära vokabulären från att stabiliseras, men i den litauiska skriftkulturens begynnelse var lexikal variation oundviklig. Kruopas J. Leksiniai paralelizmai Daukšos katekizmo kalboje// Kn.: Lietuvių kalbotyros klausimai. V., 1960. T. 3. P. 243. De många och varierande lexikala parallellismerna i DK visar på författarens enorma kreativa ansträngningar att så exakt, begripligt och idiomatiskt litauiskt som möjligt översätta Ledesmas katekes från polska och göra den tillgänglig med ett folkligt och uttrycksfullt språk för en så bred krets som möjligt av läsare med kunskaper i litauiska. För detta ändamål utnyttjas i stor utsträckning folk språkets rika och outtömliga lexikala skatter. Många gamla litauiska ord ges en ny betydelse och ett nytt religiöst innehåll. Exempelvis får dievas, dangus, kaltė, nuodėmė, pragaras, siela, šventas, viešpats och andra ord en ny betydelse i den katolska DK. Detta gjorde det möjligt för Daukša att undvika onödiga lånord, sådana som används av vårdslösa översättare eller som uppkommit senare i takt med att poloniseringens inflytande ökade genom kyrkan, herrgårdarna och andra vägar, i jargongartade religiösa skrifter (t.ex. griekas, pekla, dūšia, ponas, viera, vieryti och så vidare). Daukša tog djärvt in ord ur folkets talspråk i det litterära språket och gav dem på många ställen 54 överförda, abstraktare betydelser och därigenom berikade den litterära språkets lexikala semantik. För att uttrycka nya religiösa och olika abstrakta begrepp skapade Daukša många nybildningar, som avsevärt ökade antalet lexikala paralleller i DK. Några av Daukšas nybildningar (t.ex. tvivel, inspiration, ödmjukhet, obligatorisk, fördömd, förståelse) är välbildade och fick starkt fäste i det litterära språket. Där. Det finns också många gemensamma drag med M. Mažvydas senare verk och B. Vilentos ”Enchiridion” i M. Daukšas text till ”Tikiu” (DK 23, 24, VE 14–17), men skillnaderna är betydligt fler. M. Daukša avlägsnade främmande ord och sökte litauiska motsvarigheter: poną keitė viešpačiu, paną – merga, Ponską Pilotą – Pontiškiu Pilotų, peklą – pragaru, griekus – nuodėmėmis, živatą – gyvatą och så vidare. Dekalogtexten skiljer sig ännu mer (den protestantiska versionen innehåller många främmande ord och icke-litauiska konstruktioner), och här är de gemensamma dragen inte längre särskilt iögonfallande. Det bör noteras att M. Daukšas översättning av dekalogen också skiljer sig avsevärt från det polska originalet, som är mycket kortare och mer koncentrerat. Typiskt nog ersätter M. Daukša åsnan som nämns bredvid oxen i det tionde budet med arkliu (DK 74 20). Gemensamma drag finns inte bara i bönernas text, utan även på andra håll. M. Daukša behövde många termer och ord för nya begrepp, och det är förståeligt att han kunde dra nytta av protestanternas verk och deras nybildningar, om han fann dem lämpliga och godtagbara. Det skulle röra sig om ett betydande antal gemensamma ord och termer. Men för att belysa denna komplicerade fråga – att fastställa vad M. Daukša faktiskt hämtade från de litauiska protestantiska författarna – krävs en särskild undersökning. Det råder inget tvivel om att han själv skapade och införde betydligt fler ord i det litterära språket än han fann i sina föregångares verk. Lebedys J. Mikalojaus Daukša. V., 1963. P. 213. M. Daukša införde många viktiga ord som behövdes för kulturlivet. Många hämtade han från det levande språket och gav dem ett nytt innehåll genom att omtolka dem. Andra skapade han själv, ytterligare andra övertog han från 55 tidigare författare (till exempel mokytojas, skaitytojas) och hjälpte dem att få fäste. Det är för närvarande inte lätt att fastställa vad som verkligen skapades av M. Daukša. Det är självklart att bara en del av hans nybildningar slog igenom. Exempelvis slog prabilis – pratarme, prakalba, išspausas (redan använt av M. Mažvydas) – išspausdintas inte igenom. J. Kruopas hävdar att följande ord, som fått starkt fäste i det litterära språket, är nybildningar av M. Daukša: abejojimas, įkvėpimas, nusiraminimas, privalomas, pasmerkimas, supratimas. Utan tvivel finns det många sådana nybildningar som han införde. Utan att gå närmare in på frågan och försöka fastställa om orden skapades av M. Daukša själv eller hämtades från annat håll, kan de psykologiska termerna i katekismens översättning nämnas – benämningarna på sinnesförnimmelser (pajautimų): regėjimas (taip pat vyzius), girdėjimas, ragavimas, pauostymas, palytėjimas (taip pat lytėjimas), benämningar på psykiska förmågor, processer, känslor och sinnesstämningar: išmintis (=protas), atminimas (= atmintis), valia, pažintis (=pažinimas), meilė, džiaugsmas, kantrybė, gėrybė (=gerumas), romumas, tvardymas med flera. För att tydligare visa vilken betydelse M. Daukšas översättning hade för det litterära språkets utveckling kan åtminstone några ord från olika områden nämnas: autuvas, alga, buta (butas), darbininkas, esybė, elgeta, gydytojas, mylėtojas, tarnas, vietininkas. Där. S. 219–220. I samband med strävan att tilltala företrädare för olika dialekter och nå ett så stort område som möjligt, samt försöken att skapa och utveckla ett litterärt språk, framträder en utmärkande egenskap hos M. Daukšas katekes: dess lexikala rikedom, som tog sig uttryck i ett stort antal synonymer, parallell användning av olika ord från skilda dialekter, utrensning av främmande ord och skapande av nybildningar. Det som framför allt faller i ögonen är användningen av lexikala paralleller. M. Daukša placerar dem intill varandra och fogar samman dem med konjunktionerna eller, och, med sambandsorden det vill säga, och skriver också till dem i marginalerna. Dessutom förekommer parallellerna även på andra ställen i texten. I ingen tidigare eller senare litauisk publikation, med undantag för M. Daukšas postilla, finner man så många lexikala paralleller samlade på detta sätt. Där. S. 214. 56 M. Daukša gjorde sig stora förtjänster som skapare av ett litterärt språk och berikade dess lexikon avsevärt genom att införa många ord från det levande språket, delvis ge dem nya betydelser och anpassa dem till nya, abstrakta begrepp, samt genom att skapa nybildningar, av vilka en del fortfarande används. <...> Lexikonets rikedom, överflödet av synonymer, den litterära stilen och de första ansatserna till skönlitterär prosa utgör bestående värden i M. Daukšas litterära arv. Andra författare byggde vidare på det och bidrog, även ett par århundraden senare, till att utveckla och berika det litterära språket, som under förfallsperioden hade utarmats och förfallit. Där. I M. Daukšas katekes från 1595 är cirka 220 av de 1 670 orden lånord, det vill säga omkring 13%. <...> Som redan framgår av de statistiska uppgifter som anförts var det de katolska skrifternas författare vid den tiden som använde minst lånord, i synnerhet M. Daukša och K. Sirvydas, vilka lade stor vikt vid språkets renhet och folkliga prägel. P a l i o n i s J. Lietuvių literatūrinės kalbos istorija. V., 1979. P. 79–80. M. Daukša skapade nybildningar inte enbart av praktiska skäl, utan också för att förädla och variera språket. För att göra språket i sina översättningar mer varierat och ordrikt tog han ibland till nybildningar vid sidan av de folkliga ord som han själv använde. Till exempel bildade han vid sidan av kalinio formen saitinį (więzień), vid sidan av sandaros – nuobvli (umowa), och vid sidan av vietininko – antvietį (namiastek), och så vidare. Bland M. Daukšas övriga nybildningar kan nämnas: atskalūnis ”avfälling”, būstimas ”väsen, substans”, įuodaknygis ”trollkarl”, malonėrišdas ”barmhärtig”, pirmamžinumas ”evighet (przedwieczność)”, svetimvyre ”en kvinna som älskar främmande män”, vyr moteris ”gift man (mażonek)”, visaujimas ”allmängiltighet”... Där. S. 77. Sammanställd av Jolanta GAIVENYTĖ 57