Būdvardiniai būdvardžiai technikos terminijoje

Stasys ZAJANKAUSKAS SUBSTANTIVERade ADJEKTIV I TEKNISK TERMINOLOGI Den tekniska terminologins tillstånd bestäms av språkets tillstånd och utveckling. Elektron terminologin är verkligen inget undantag, och inom elektroniken kommer det ständigt nyheter och därmed också nya termer. De flesta nya termer kommer via engelska och ryska, och de avsedda begreppen måste benämnas korrekt på litauiska. Men det kräver både teknisk förståelse och språklig bildning. Det är lätt att gå vilse. Vi märker ofta att ett begrepp skulle kunna ha benämnts betydligt mer precist. Det är mycket viktigt att kunna beskriva de särskiljande egenskaperna hos olika materialstrukturer och deras begrepp precist, särskilt när vi benämner dem utifrån artbestämmande kännetecken. Då passar oftast pronominala adjektiv och adjektiv med suffixet -inis. Adjektiv med suffixet -inis är lätta att förstå om man utan svårighet kan gissa grundorden. Dessa är oftast substantiv, betydligt mer sällan ord från andra ordklasser. Även adjektiv bildade av adjektiv med suffixet -inis används, men det kan ifrågasättas om de behövs och om det verkligen behövs allt fler av dem. En mycket viktig egenskap hos en fulländad term är att den ger en exakt orientering. Men ofta är det omöjligt att avgöra om ett adjektiv bildat av ett adjektiv över huvud taget orienterar någonstans. I A. Kvedaravičius och R. Navickos bok ”Handbok i tillverkning av integrerade kiselscheman” (Vilnius: Mokslas, 1989) används emellertid negativa och positiva fotomotstånd, fastän det borde vara som man sedan länge benämner dem inom fototekniken – negativ och positiv, negativa och positiva bilder, negativa och positiva ljuskänsliga skikt – och alltså även fotomotstånd. Här borde man använda inte pronominala utan substantivbildade adjektiv, bildade av negativ och positiv. Avsikterna var förstås goda – adjektiv med suffixet -inis kan vara både felaktiga och på andra sätt oförsvarliga. Men det gäller inte alla. Många har helt glömt bort de pronominala adjektiven. Man måste rentav pracka på standard- och tekniska villkorsförfattare dem. Man har redan gjort sig av med många, men tyvärr inte alla, adjektiv bildade av adjektiv, 47 som förutom ett adjektivsuffix -al-, -yv-, -at-, -ar- hämtat från ett annat språk också har det litauiska adjektivsuffixet -inis. Men man har inte gjort sig av med alla ”superadjektiv” – låt oss, för korthetens skull, kalla adjektiv med dubbla suffix så, till exempel: visuellt (=visuell, den visuella, den synliga), lokal (=lokal, den lokala, inhemsk), global (=global, den globala, heltäckande) osv. För övrigt är avsikten här inte att ge alla tänkbara litauiska motsvarigheter. Det vore en fråga för sig. För inte så länge sedan kryllade varje mening i det tekniska språket av ”superadjektiv”, till exempel: summarisk (=summa), tvådimensionell, effektiv (=effektmässig) betydelse, selektiv (=selektiv, den selektiva) förstärkare, elementära (=elementarpartiklar), elementär (=elementär) matematikhandbok. Internationella ord från andra ordklasser som bildar adjektiv med suffixet -inis är naturligtvis en annan sak. De naturligaste, mest nödvändiga och talrikaste är substantivbildade adjektiv med suffixet -inis, till exempel: integral: integral, differential: differential, personal: personal, personalia. Man får anta att det här inte rör sig om dubbla adjektivsuffix. Här har vi också nya och praktiska verktyg: adjektiv med suffixet -inis, lätt bildade av verbparticip, för tvåordsbeteckningar: integreringsschema (eller kanske integrerad eller sammansatt krets, eftersom man avser inte ett schema utan en produkt med många elektroniska kretsar), integrerad känslighet, programmerad styrenhet, refererad information. Sådana termer har länge använts i stort antal: infälld resistans, stampat golv, tryckt kretskort, inskjutet ord, kasusbestämt adjektiv, översatt litteratur. För övrigt finns det oftast flera sätt att bilda orden – även termerna det integrerade schemat eller den integrerade kretsen, den integrala känsligheten kunde passa (även den tidigare använda integrala känsligheten); koaxialkabeln kunde passa (liksom den tidigare använda koaxialkabeln), bildade helt enkelt genom att suffixet -inis fogas till stammen hos substantiven integral.as, koaksial, och genom att använda adjektivens och participens pronominalformer. Men kanske ansågs det alltför enkelt, och därför prackar man nu på oss så misslyckade termer utan någon som helst orienterande funktion som integrerad krets, integrerad känslighet, koaxial kabel. Sådana adjektiv är till- 48 bilda från ord som inte används i litauiskan, jfr även artezinis, juridinis. Att grundordet inte används i litauiskan är mycket ovanligt och oönskvärt: ”om ingen form i litauiskan stöds av något ord som används där, måste vi använda ett adjektiv med formant”1. Det finns visserligen de som hävdar att adjektivet integrinis härrör från integrus, men då syftar man på enkel integrering, inte på sammanförande eller förenande. Men integruotinės schemos kallades ju integralinės schemos; det föreslogs ju att de skulle kallas inte bara integrinėmis schemomis, utan även integraliosiomis schemomis, och senast integrschemomis. Förvirringen fortsätter. Av internationella standarder framgår att en integruotinė schema varken är en odelbar eller en fullständigt integrerad anordning. Integrationen anges vanligen med det ytterligare adjektivet monolitinis, till exempel puslaidininkinė monolitinė integruotinė schema. I många språk betecknar bestämningen i termen integruotinė schema endast integrering och sammanförande, inte integration i betydelsen helhet – integrated circuit (eng.), integrierte Schaltung (ty.), circuit intégré (fr.). Det man avser är integration i flera avseenden – teknologiskt, konstruktionsmässigt och kretstekniskt. På ryska fanns ingen smidig benämning: det borde ha hetat интегрированные схемы. Termerna bipoliarinis tranzistorius och unipoliarinis tranzistorius var misslyckade, men ersättningarna dvipolis tranzistorius och vienpolis tranzistorius, som någon påtvingat, är helt olämpliga och oacceptabla, eftersom de uttryckligen beskriver sakförhållandet felaktigt. Dvipolis betyder tvåpolig och vienpolis enpolig; till exempel är vienpolis jungiklis en anordning för att ansluta eller koppla bort en ledning, medan dvipolis jungiklis är avsedd för två ledningar. Varje student bör veta att båda dessa transistorer är tripolära eller till och med fyrpolära element. Transistorerna uppfanns inte i Litauen och fick först engelska namn. Därför skulle vi också kunna ändra deras internationella benämningar, exempelvis till bipoliarusis tranzistorius och unipoliarusis tranzistorius. Naturligtvis skulle även dessa termer beskriva sakförhållandet felaktigt. Den första borde, mer exakt, kallas bipoliarų (dvipoliarų) sandūrų tranzistoriumi. Men, som nämnts, har man tagit en annan väg. Därför har det i sex år varit så att deras 1 Kniūkšta P. Priesagos -inis būdvardžiai. V.: Mokslas, 1976. P. 50. Toliau trumpinama PIB. Dar žr.: Sližienė N. Atsakome medikams // Kalbos kultūra. V.: Mintis, 1972. Sąs. 23. P. 71 49 mina studenter hör, menar jag, ganska meningsfulla nybildningar: dvikrūvis tranzistorius och vienkrūvis tranzistorius. För övrigt också krūvnešį – som en övergripande benämning endast för den rörliga elektronen och det rörliga hålet. Varje elektron, hål eller jon, vare sig den är rörlig eller inte, skulle kunna kallas laddningsbärare. Dvikrūvio tranzistoriaus funktion bygger på två typer av krūvnešiais, medan en vienkrūvio bygger på endast en typ av krūvnešiais. Så anges det också i internationella standarder. Finns det då några regler eller någon strategi för att bilda och använda adjektiv som uttrycker en särskiljande egenskap? Kanske det. Om behovet av pronominala adjektiv i terminologin säger språkforskaren A. Kaulakienė rentav: ”när man vill framhäva inte ett föremåls kvalitet utan dess särskiljande (terminologiska) betydelse, bör pronominalformer användas överallt”2. För övrigt bör man komma ihåg att även den vanliga formen av internationella adjektiv med ändelsen -us (integralus, personalus, vizualus) och genitivformen av internationella substantiv (integralo reikšmė, personalo sudėtis) har sin plats. Om vi slår upp ”Internationella ords ordbok” (1985) märker vi dessutom att ”superadjektiven” ersätter mycket stora grupper av besläktade adjektiv. Om konkurrensen i terminologin mellan pronominalformer och internationella adjektiv med suffixet -inis skriver A. Paulauskienė och D. Tarvydaitė i boken ”Gramatikos normos ir dabartinė vartosena” (Kaunas: Šviesa, 1986) att man inte bör ”sträva till varje pris efter att normera allt fullständigt och för all framtid”3 och att ”den pronominala formklassen, som började utvecklas först nyligen, redan håller på att försvinna”4. De påpekar ändå att ”de redan skapade adjektiven (var det verkligen nödvändigt att skapa dem?! – S.Z.) skulle kunna (!? – S.Z.) ha även pronominalformer (aktyvus – aktyvusis, pasyvus – pasyvusis, formalus – formalusis, vertikalus – vertikalusis)”5. Det vill säga, i stället för ”superadjektiven” aktyvinis, pasyvinis, formalinis, vertikalinis, som uppenbarligen betraktas på samma sätt som de första- 2 Kaulakienė A. Politechnikos terminijos negėrovės // Kalbos kultūra V.: Mokslas, 1979. Sąs. 37. P. 35. 3 Paulauskienė A., Tarvydaitė D. Gramatikos normos ir dabartinė vartosena. K.: Šviesa, 1986. P. 139. 4 Ten pat. P. 136. 5 Ten pat. P. 139. 50 …nis, – enkla former är ”nyskapade”. Här föreslås inte heller att man ska ”skapa” atonalus, globalus, demonstratyvus och så vidare. Som nämnts förespråkar språkforskaren A. Kaulakienė en mer frekvent användning av pronominala adjektiv. Enligt hennes uppfattning kan man dock också efter eget val bilda ”adjektiviska” adjektiv. Dubbla adjektivsuffix undviks, men konsekvens saknas; det finns inga regler, bara en extra uppmuntran att använda suffixet -inis. Det är bara oklart om grundordet utgör grunden för förståelsen av dessa avledningar; ”termer som bildats utan system måste man till slut lära sig var för sig, och det är svårt även för en specialist inom området, för att inte tala om dem som just börjar studera ämnet”⁶. Dessutom är det knappast försvarbart med en sådan mångfald av främmande ord. Ordböcker är till stor hjälp för användarna. Tyvärr får ”superadjektiv” reklam plats i ordböckerna, medan det är ovanligt att ta med pronominalformerna, eftersom alla förmodas känna till dem (eller kanske att de håller på att försvinna?). I den polytekniska ordboken (V., 1984) anges: нормальный 1. normalinis (den första, eller kanske den huvudsakliga betydelsen?! När används den?). 2. нормalis. 3. norminis. Därav framgår att ordet inte kan översättas med bara ett ord! Till den första borde man dessutom lägga genitivformen normalės (t.ex. normalės krypties), till den andra den enkla formen normalus, och till den tredje genitivformen normos (t.ex. normos lygis). Men då behövs inte ett enda adjektiv med adjektivsuffixet -inis! Man skulle förstås kunna tro att man nu kan glädja sig åt att ha funnit aktyvusis (och inte aktyvinis) element samt laidamas, aktyvioji ir reaktyvioji varža, galia, induktyvioji varža och till och med reaktyvusis lėktuvas i ”Fysikens termordbok” (V., 1979). Tyvärr är det i de flesta fall ”samma visa igen” i ordböcker som utkommit senare. För övrigt innehåller även denna ordbok stacionarinis (=stacionarus+is) svyravimas, laidumas ir judesys (som om allt ägde rum på något stacionaras), kvazistacionarinis (=kvazistacionarus+is) lygmuo ir laukas, absoliutinis (=absoliutus+is) minimumas, lygis ir laikas; lokalinis (=lokalus+is). Det finns åtskilliga inkonsekvenser i den nämnda polytekniska ordboken, till exempel transversalinis (=transversinis, transversalus+is) filtras. För att inte tala om ”Den internationella ord- 6 G e r u l a i t i s V. Fizikos terminų žodynas // Mūsų kalba. 1980. Nr. 5. P. 30. 51 boken” (V., 1985). Som bekant kan man ofta klara sig utan suffixet -inis genom att använda ett substantiv i genitiv. Tyvärr leder detta ofta till flera genitiver efter varandra, vilket försämrar tankens tydlighet. Suffixet -inis hjälper till att undvika obegripliga följder av genitiver, och detta uppmuntrar till en mer frekvent användning. Här är ett nybildat exempel på flera genitiver efter varandra – lygiagrečiųjų virpesių kontūrų savybės. Det är svängningarna, inte kretsarna, som redan är parallella (eller seriekopplade, kopplade). För inte så länge sedan kallade vi framgångsrikt dessa ”svängningskretsar” rezonansiniais, och även virpamaisiais. När alla väl känner till den normerade bildningen av adjektiv som betecknar en särskiljande egenskap, kommer det även utan ordböcker att vara klart att ekvivalentinė schema måste betyda ”en ekvivalents schema”, medan ekvivalenčioji schema betyder ”en ersättande schema”; stacionarinis prietaisas betyder ”en apparat för en station”, medan stacionarusis prietaisas betyder ”en icke-rörlig apparat” (sådana nyanser måste finnas för att man exakt ska kunna uttrycka vad man talar om). Då blir skillnaden mellan negatyvusis och negatyvinis, mellan dogminis och dogmatinis, liksom mellan många andra, tydlig för alla. Internationella adjektiv kan och bör verkligen regleras med strängare regler. En viktig strategisk princip vore att inte använda adjektiviska adjektiv, utan använda pronominalformer betydligt oftare. Vi bör inte sitta med armarna i kors och vänta tills ”traditioner” etableras; vi måste undvika återfall. 52