Terminologų pranešimai tarptautiniame baltistų kongrese Rygoje

TERMINOLOGERNAS FÖREDRAG VID DEN INTERNATIONELLA BALTISTKONGRESSEN I RIGA Den 3–6 oktober 2000 hölls den IX internationella baltistkongressen i Riga, med temat ”De baltiska språken genom tiderna”. Vid dess två plenarsammanträden och sammanträdena i fyra sektioner behandlades problem inom grammatik, lexikologi, lexikografi, semantik, fonetik, onomastik, stilistik, språkvård, textologi, äldre texter, sociolingvistik, datorlingvistik och matematisk lingvistik samt allmänna frågor inom baltistiken. Många föredrag hölls också inom synkron lingvistik. Kongressen öppnades av Lettlands president Vaira Vīķe-Freiberga. Föredrag hölls av språkvetare från Litauen, Lettland, Ryssland, Ukraina, Polen, Tyskland, Italien och Sverige. Många terminologer deltog också i kongressen. De litauiska terminologerna höll två föredrag. Forskningsmedarbetaren Albina Auksoriūtė höll ett föredrag om svampnamnen hos Laurynas Ivinskis, en av de framstående skaparna av litauisk naturvetenskaplig terminologi i mitten av 1800-talet, vilka återges i en svampatlas och i ”Prigimtūmenė”. I föredraget behandlades namn på svampsläkten och -arter, och dessa jämfördes med de termer som J. Pabrėža använde. Den äldre forskningsmedarbetaren Stasys Keinio föredrag, som inte hölls vid kongressen, handlade om den nationella prägeln hos litauisk terminologi. I dag är det mycket vanligt att tala om internationell prägel hos termer och terminologi, eftersom många internationella termer används inom olika områden. Men enligt författaren ”visar den internationella karaktären hos det som uttrycks med språkets medel att själva språket är internationellt”, eftersom varje språk har sin egen särart. Varje nationellt språks terminologi har också sin egen särart. St. Keinys diskuterar två huvudsakliga sätt att bilda termer: att terminologisera vanliga ord och att bilda termer med det egna språkets resurser. Dessa metoder användes både av de första skaparna av litauisk terminologi och av dem som skapade det litauiska vetenskapsspråket från första hälften av 1800-talet till början av 1900-talet. Den äldre forskningsmedarbetaren Angelė Kaulakienės föredrag ”Förändringstendenser hos källorna till litauisk terminologi” – 104 dess huvudtankar handlar om problemet med den litauiska terminologins särart. Författaren betonar också att det egna språkets resurser har varit och är en av de viktigaste källorna till terminologibildning. I dag kan en ny tendens i förändringen av källorna till litauisk terminologi skönjas: lån av termer, vilket tyvärr ibland sker helt utan grund och leder till en obalans mellan den egna och den inlånade terminologin. För att undvika detta föreslår författaren att man följer vår terminologis pionjär, professor S. Šalkauskis, princip om språklig renhet och skapar så många litauiska termer som möjligt. Termer bör, liksom ord i standardspråket, normeras genom synonymer. Tre föredrag om terminologiska ämnen hölls av forskare från Riga. Ilga Brigznas föredrag hade titeln ”Terminologiska problem vid översättning av facktexter från tyska till lettiska” (”Terminologieprobleme bei der Übersetzung der Fachtexte vom deutschen ins Lettische”). Facköversättarnas roll blir allt viktigare. Av dem förväntas inte bara mycket goda språkkunskaper utan även goda ämneskunskaper. Översättare som översätter från tyska till lettiska ställs också inför ytterligare svårigheter: inom många vetenskapliga och tekniska områden saknas godkända termer. När man översätter måste man därför ofta hitta på lettiska benämningar för tyska ord i stunden. Det beror på att man under lång tid inte har ägnat sig åt traditionerna för översättning av facktexter till lettiska. Framför allt översattes endast skönlitterära texter. Även i den teoretiska litteraturen analyserades och utvärderades nästan uteslutande översättningar av skönlitterära texter. Som en särskild svårighet vid översättning av facktexter nämner författaren tyskans långa och komplicerade ord. Rigas terminolog Biruta Uzijas föredrag ”Den moderna terminologins dynamik” (”Dynamics of modern terminology”) behandlar filosofiska problem inom terminologin. Hon diskuterar kortfattat mycket vida begrepp, till exempel ”människa”, ”fred” med flera. Hur det lettiska rättsspråket växte fram, vad som påverkade denna utveckling under sovjettiden och efter återupprättandet av självständigheten, det lettiska rättsspråkets kännetecken och frågor om normeringen av juridisk terminologi – om detta talar Andrejs Veisbergs i sitt föredrag ”Det lettiska rättsspråkets 105 utformning – resultaten fram till år 2000” (”Shaping latvian legal language – the results by year 2000”). Nästa baltistkongress är planerad att hållas om fyra år i Vilnius. Palmira ZEMLEVIČIŪTĖ Palmira ZEMLEVIČIŪTĖ Litauiska språkinstitutet Antakalnio g. 6 LT–2055, Vilnius 2000 10 16 106