Iš žodžio „mokinys“ istorijos

Vincentas DROTVINAS Vilnius pedagogiska universitet UR ORDET MOKINYSS HISTORIA Mina elever i Veliuona skrev gramatolė Ur Antanas Juškas ”Sånger” Upphovet till termen mokinys förknippas vanligen med Jonas Jablonskis namn. När Jonas Jablonskis fann exemplet Jautis dar mokinys, det vill säga jį mokina arti, i Antanas Juškas ordbok började han först använda detta ord inte bara i betydelsen ”en oxe som tränas för att plöja”, utan också i betydelsen ”ett barn eller en ungdom som går i skolan” (se nedan). Men mokinio väg in i utbildningsterminologin och det nuvarande språkbruket var inte så rak och enkel som det kan tyckas vid första anblicken. I själva verket är denna terms historia mycket äldre och mer komplicerad, och samtidigt också intressantare. Det behövdes en särskild term för att benämna ett barn eller en tonåring som studerade när ungdomsutbildningen började institutionaliseras, det vill säga när de första grundskolorna började verka i Litauen under andra hälften av XVI-talet. Som vi vet grundades den första skolan 1397 vid Vilnius katedral. Skolor grundades vid kyrkor. År 1528 uppmanade Vilnius kapitel till att grundskolor skulle inrättas vid kyrkor och att vikarier som kunde litauiska skulle anställas; deras uppgift var att undervisa barnen. Vanligen undervisade dock organister eller sakristaner, ofta polacker som bara hade lärt sig lite litauiska. De första skolornas elever tjänstgjorde också i kyrkan, sjöng i kyrkokören och så vidare. Till en början fanns det inga litauiska termer för att benämna eleven, liksom inte heller skolan eller läraren. Därför kallades eleven med lånord från polska: žakas, žekas, že keli1. För första gången 1 žėkas pol. žak ”elev vid en kyrklig skola; ung sångare”, jfr žekelis, pol. żaczek. Polskan har fått detta ord, liksom många andra religionsrelaterade termer, via tjeckiskan (jfr žak) från det folkliga vulgärlatinska ordet diacus, diaconus. Ordet жак ”elev vid ett studenthem, sångare” förekom i fornryska och ukrainska (se Фасмер Макс. Этимологический словарь русского языка в четырех томах. Том II. Издание второе стереотипное. Москва: Прогресс, 1986, 34). 112 Termen žėkas återfinns i Martynas Mažvydas Katekizmas: Hei Welpatis wiſłaky ant ßmaniu suſimilkiet Kunigump ßekump ßmanes tremkiet. Låneordet žėkas användes flitigt också i de mindre litauiska ordböcker på tyska och litauiska från 1600- och 1700-talen som föreligger i handskrift och tryck, visserligen tillsammans med synonymer, till exempel Schüler žėkas Szu lokas Lexicon Lithuanicum 77; Schüler. Mokintinis, iš. M. Zekas, ko. M. Szulokas, ô. M. ka, ôs. (-ė-ės) F. Clavis Germanico-Lithvana III (495–507) och så vidare. I Litauen hade žėkas, som exemplen visar, också fler synonymer: vid sidan av det mer sällsynta škalinis (se nedan) var även andra ord utbredda, såsom studentas, učnius (polska uczeń). Simonas Daukantas förklarade hybriden šuilokas med ordet žėkas, jfr Kožnam vienam pamokslai čia duoti, didžiai pridera, ypačiai šuilokams (žėkams), paskutinį kartą į šuilę (iškalą) einantiems (citerat efter „Lietuvių kalbos žodynas“ 15, 1993, 323). Här kan tilläggas att Daukantas (alltså vid mitten av 1800-talet) inte hade funnit några litauiska motsvarigheter till de polska orden szkota, szkotaż, szkolnik och så vidare.2 I litauiska skriftliga källor var alltså polonismen žėkas inte det enda namnet på detta begrepp. Det fanns också en litauisk ersättning, mokinys. Ordet mokinys förekommer tidigast i den första upplagan av Konstantinas Sirvydas ”Trijų kalbų žodynas”: žak / scholasticus, discipulus, zieks mokinis, SD₁ (208), jfr även žacek / tyro tyrunculis, ziekeiis; żakowski / scholaris, żieku (ibid.). Det var sannolikt en av de första neologismer som Sirvydas själv skapade. Även om ordet mokinys är välbildat, vilket dess fortsatta historia visar, blev Sirvydas mokiniui förunnat endast ett kort liv. Att det inte blev utbrett i litauiskan framgår av att vi redan i ordbokens upplaga från 1642 i stället för mokinīs bara finner szkalinis: szkolny / literarius, Scholasticus, Szkalinis SD₃ (436), Scholasticus (Scholaris, Szkalinis) (518); beträffande ordbildningsbasen, jfr szka-la: Szkola / Schola, Academia, Szkala SD₁ (179), Szkola / Schola, Szkala SD₃ (436). Här bör tilläggas att Sirvydas ordbok också har varianten mokinio mokytinis: Kuśnierczyk / tyro huius opificij mokitinis kuśnieriaus SD₁ (69); Malarczyk / tiro huius opificij, mokitinis malariaus SD₁ (76); Vczén / Discipulus. Mokitinis SD₁ (184); Krajamowski vczeń / 2 Stor polsk-litauisk ordbok 3. Redigerad av Giedrius Subačius, Vilnius, 1996, 174. 113 Declamator / Mokitinis gracios iškalbos SD3, (128); Vczeń / Diſcipulus. Mokitinis SD3 (453), jfr Kráfomowſtwo / Krafomowſka nauka / Rhetorica, Eloquentia. Gražy kalba / gauſi kalba (ibid.). Mokytinis (mokintinis) är belagt från Mažvydas skrifter ända fram till mitten av 1900-talet och förekommer särskilt ofta i handskrivna och tryckta ordböcker från 1600- och 1700-talens Mindre Litauen, till exempel Junger. Pafuntinnis, io. M. Mokintinnis II 503, Lehrling mokintinis Lex (58); F. Pretorius Lehrjung Mokintinnis, ęs. (=io.–V. D.) M. II (654), i den handskrivna tysk-litauiska ordboken från 1728 (i Halle) Mokintinis (5926), Mokintinis (antecknat intill Jungfer, Jumprowa Prowa (13441), Lehrling Mokintinis (15020); J. Brodovskis Lehrjung Mokintinis (762), Jünger Chriſti (discipulus) Mokintinis, Pafuntinis, Jünger in Mokitinė (764); Lehrjung Mokintinis (860), Lehr Mägdelein Mokintinė (860); P. Ruigys Mokitinis, ino, m der Lernende, Schüler, Lehrburſch (89), Jünger, Klauſytojis, ojo m. Mokitinis, nio. II (217), Lehrjung, Mokintinis, nio, m. II (241), jfr även K. G. Milkaus ordbok. Ordet upptogs också i Nesselsmanns ”Lietuvių kalbos žodynas” (1851) och återfinns även i F. Kuršaitis ordböcker, till exempel: Jünger, der Lehrling. mokintinis, die J. Christi, Kristaus mokitinei (1870, 672); Lehrling, der, mokintinis, io beim Handwerker, auch burſch (1874, 18); mokitinis, -io Sbst. Lehrling. Schüler, in der Bibel die Jünger Christi, Johannis (1883, 260). Det är intressant att notera att vi i Krauzes så kallade handskrivna ordbok från 1700-talets Mindre Litauen, vid sidan av Diſcipel mokintinis (12310), Lehrling mokintinnis (3233), också finner ordet mokimys: Jäger Jung. Jiegerjungs mokinnys (278). Detta är det andra belägget för ordet, efter K. Širvydas ordbok. Trots detta blev mokinys inte utbrett, eftersom det inte kunde stå emot konkurrensen från mokin­tinio, mokitinio och icke-litauiska synonymer. Därför passar mokinnys knappast, på grund av sin begränsade spridning, in bland agentbeteckningar med det adjektiviska affixet *-no-, såsom kalinys, kurtinys, pasiuntinys, vilka enligt specialister på historisk ordbildning har varit allmänt använda sedan 1500- och 1600-talen.3 3 A m b r a z a s S. Substantivbildningens utveckling. Verbala avledningar i litauiskan, Vilnius, 1993, 127–128. 114 Som den senare historien om denna litauiska term visar låg mokinys, sedan ordet bevarats i språket, dammigt i ordböckernas sidor, praktiskt taget okänt och oanvänt från första hälften av 1600-talet till slutet av 1800-talet. I slutet av 1800-talet träder det litauiska ordet mokinys åter fram inför våra ögon. Jonas Jablonskis bidrog i hög grad till dess återupplivande, då han fann ordet i Antanas Juškas litauiska ordbok och i de ”Litauiska sånger” som denne hade nedtecknat. I det material till ”Litauiska språkets ordbok” som Jablonskis sammanställde läser vi: mokinys, mokinį 1) Veljūnós, Vilnjaus mokinei (ученики) skrev J. d. 2) om en oxe som lärs att plöja 3) Jis da tebėr mokinys Šl. онъ ещё состоить въ ученики (kan ännu inte arbetet, lär sig tillsammans med andra, är inte van att arbeta ordentligt, etc.).4 Den kanske rikaste källan i kartoteket till ”Litauiska språkets ordbok” är Antanas Juškas sånger: Mokinej sjunger, orgeln dånar J.d. 1216. Vad ska du med de där kakorna till? För att mata eleven. I Kretinga skrev eleven ett brev. J. d. 1560 (Alsėdžiai). Veliūnos elever skrev nyheter. J. d. 712. Från Vilnius ritade eleverna en nyhet. J. d. 963. Veliūnos elever berättade det för mig. J. d. 1012. Jfr även Su kunigėlejs, su mokinėlejs, su margajs vargonėlejs [palaidosiu]. J. d. 1216. Mokinio förekomst vid sidan av Veliuonos blir begriplig när man vet att en av de äldsta skolorna i Litauen verkade i Veliuona; den grundades av jesuiterna troligen 1579 vid en kyrka som uppfördes 1421. Fler exempel ur A. Juškas ordbok: Elev, elever, m.; -inna, -innor, f. ученикъ, ученица; uczéń, uczenica Den som studerar är en elev En oxe är just en sådan elev, det vill säga den lär sig att plöja. En elev är en lärling som ännu inte syr själv. Kup (= Kupiškis). 4 J a b l o n s k i s J. Lietuvių kalbos žodynui medžiaga. Raidės L-M. – Lietuvos mokslų akademija. Rankraščių skyrius. F 99–5. 115 Ur Mykolas Miežinis ordbok (1894): Elev, se mokėtinis, m. ė. f. mačecklis, e, uczeń-, -ica, terminator. ученик. Således var ordet mokinys redan ganska utbrett under 1800-talets andra hälft: ett ord som sällan användes skulle knappast ha blivit ett ord i en sång. Substantivet mokinys var sannolikt ganska välkänt, inte bara på de platser som nämns i sångerna, även om det, som vi sett, ännu inte hade hunnit tränga undan žekas och andra främmande ord. Å andra sidan hindrades dess spridning något av det synonymt använda mokytinis. Men hur och när blev ordet mokinys etablerat? A. Juška skrev i regel upp de ord han hörde i människors levande språk. Därför var mokinys sannolikt ett ord som människor själva använde. Jonas Jablonskis har skrivit om ordet mokinys åtminstone två gånger. Första gången rättade han i „Varpas“ nr 1 från 1904 det där använda ordet mokytinis till mokinys och betonade att mokinys är ”det enklaste ordet i människors språk”⁵. Andra gången fick Jablonskis anledning att rätta detta ord när ett kvarts sekel hade gått, i en recension av Viktoras Kamantauskas ordlista⁶. Därför drog alla som läste Jablonskis språkrättelser och rättade sig efter dem den rimliga slutsatsen att mokinys inte bara hade godkänts av Jablonskis, utan kanske också skapats av honom. Under självständighetsåren etablerades mokinys som en skolterm och blev allmänt spritt. Även senare språkforskare⁷ har diskuterat skillnaden mellan Mokinio och mokytinio samt användningen av det senare ordet i betydelsen inteligentas. Nu har mokinys sannolikt också trängt undan mokytinį i kyrkans språk⁸. 5 Jablonskis J. Kalbos dalykai (Rašomosios kalbos kritika). – Rinktiniai raštai 2, Vilnius, 1959, 62. 6 Jablonskis J. Mūsų kalbos žodynėlio dalykai. Atskirį pastebėjimai dėl V. Kamantausko „Trumpo kalbos netaisyklingumų ir barbarizmų žodynėlio“ (Kaunas, 1928). – Där, 485–486. För övrigt diskuteras där också betydelserna och användningen av orden apaštalas ir mokytinis. 7 ”<...> mokytinis, -iai är framför allt i Bibelns språk en Kristi lärjunge. Numera används detta ord här och där också om en intellektuell”. – Kalbos patarėjas. Sammanställt av L. Dambrauskas, redigerat av A. Salys och Pr. Skardžius. Kaunas: Lietuvos kalbos draugijos leidinys, 1939, 78. 8 Skardžius P. Naujojo Testamento vertimų lietuvių kalba. – Lituanistikos darbai 4, 1979, 65–110; även i hans Rinktiniai raštai 3: Bendrinės kalbos kultūra, Vilnius, 1998, 519–566. 116 Under de senaste årtiondena har denna härkomstversion befästs av Algirdas Sabaliauskas, forskare i Jablonskis vetenskapliga arv och, särskilt, popularisator av hans lexikaliska rättelser. Han återskapade Jablonskis dialog med en plöjare från trakten kring Panevėžys, från vilken språkforskaren hörde ordet mokinys, använt om en oxe som vande sig vid att plöja, och började använda det i betydelsen ”ett barn eller en ungdom som studerar och går i skolan”. Enligt Sabaliauskas är mokinys, liksom mokykla, så att säga vår store språkvårdares, Jonas Jablonskis, ord9. Alltså behövde Jablonskis i själva verket inte ändra mokytinį till mokinį, som Arnoldas Piročkinas hävdar10: mokinys hade varit belagt i våra ordböcker i nästan trehundra år … Jablonskis citerade mer än en gång ”gamle Daukša”, Sirvydas och andra författare, men han kan ha varit ovetande om de tidiga beläggen på ordet mokinys. Äldre ordböcker, särskilt handskrivna, var svåra för honom att få tillgång till; dessutom ansåg Jablonskis själv, som vi vet, att människornas levande, talade språk var den viktigaste källan för språkliga rättelser. Därför bör vi inte förebrå Jablonskis för att han inte kände till detta enskilda ords historia, än mindre fördöma honom eller försöka beröva honom företrädesrätten till upphovet till ordet mokinio. Jablonskis skilde ju mellan betydelserna av orden mokytinis och mokinys, erkände bruket av ordet mokinys, varnade för den olämpliga tendensen att använda mokytinį i betydelsen ”intellektuell” och bidrog därmed till att ordet inteligentas etablerades. Känner vi i dag till de första beläggen för alla ord som används i det nutida språket, hur deras betydelser har förändrats och så vidare? Det är verkligen beklagligt att historien om ordet mokinys i ”Litauiska språkets ordbok” (8, 1970, 322) återges först från A. Juškas ordbok, det vill säga från andra hälften av 1800-talet. När man utelämnar den första perioden av ordets existens blir ett betydligt äldre ord i vårt språk ju skenbart yngre, och samtidigt förvrängs, liksom i andra liknande fall, bilden av ordets verkliga liv något. Historien om termen mokinys är ännu en påminnelse om hur värdefulla för oss i liknande fall skulle vara mångsidiga studier av äldre författares lexikon, handskrivna ordböcker … 9 S a b a l i a u s k a s A. Iš kur jie? Pasakojimas apie žodžių kilmę, Vilnius, 1994, 226–227; S a b a l i a u s k a s A. Žodžiai keliauja, Kaunas, 1993, 100–102. 10 P i r o č k i n a s A. Jono Jablonskio kalbos taisymai, Kaunas, 1986, 62. 117 …studier av dialektlexikon och slutligen en nödvändig historisk ordbok (över äldre skrifter) samt annan historisk lexikologisk forskning. UR ORDET MOKINYSS HISTORIA (ELEV) Sammanfattning Man brukar anta att termen mokinys först belades av Antanas Juška under 1800-talets andra hälft och att den godkändes av Jonas Jablonskis. Denna artikel presenterar uppgifter som visar att ordet mokinys redan förekom i Konstantinas Sirvydas ordbok på 1600-talet och i handskriften till en ordbok från Lill-Litauen, den så kallade tysk-litauiska ordboken av Krause från 1700-talet. Vincentas DROTVINAS Mottagen 2001 10 11 Vilniaus pedagoginis universitetas Ševčenkos g. 31, 2009 Vilnius E. paštas [email protected] 118