Teisės terminijos padėtis Lietuvoje 1918–1940 metais

Alvydas UMBRASAS Litauiska språkets institut RÄTTSTERMINOLOGINS STÄLLNING I LITAUEN 1918–1940 Varken i Storhertigdömet Litauen, som upphörde att existera som stat i slutet av 1700-talet, eller senare på det nuvarande Litauens territorium, som under mer än ett århundrade hade delats mellan mäktiga grannländer, fanns det nästan något utrymme för det litauiska språket i statens rättsliga liv. Varken den berömda litauiska stadgan från 1588 (skriven på latin, kanslispråksslaviska och polska) eller de senare ryska lagsamlingarna från det ryska imperiet, som gällde i större delen av det nuvarande Litauen, skapade förutsättningar för ett litauiskt rättsspråk eller för utvecklingen av litauisk rättsterminologi. När Litauen utropade sin självständighet 1918 började det litauiska språket för första gången användas inom statsförvaltningen och andra områden av det offentliga livet. Den unga staten var naturligtvis, i sin strävan att bevara stabiliteten i samhällsrelationerna, tvungen att överta merparten av det ryska imperiets lagar. Detta fastställdes i artikel 24 i de grundläggande bestämmelserna i Litauens provisoriska konstitution, som antogs av statsrådet den 2 november 1918: i avsaknad av nya lagar skulle de tidigare lagarna tillfälligt fortsätta att gälla, det vill säga de lagar som gällde före första världskriget (därmed avstod man från de kortvarigt gällande krigstida rättsakterna som införts under den tyska kejsarockupationen). Samma år började statsrådet också bekymra sig för översättningen av ryska lagar till litauiska (Maksimaitis 2001: 46–48). Kort därefter (1920 07 31) fastställde Högsta tribunalen i artikel 16 i lagen om den provisoriska organisationen av Litauens domstolar och deras verksamhet att domstolsarbetet skulle utföras på det statliga språket litauiska (LLTI: 47). Det var ingen lätt början. Juristen och den hängivne främjaren av litauiskheten Boleslovas Masiulis skriver att det bara fanns en handfull litauiska jurister och att en del ännu inte hade återvänt från Ryssland. Redan under självständighetens första år tog man aktivt itu med att skapa litauiska rättstermer. Arbetet utfördes framför allt av några personer med goda kunskaper i litauiska. År 1919. 76 B. Masiulis och Konstantinas Jablonskis (son till Jonas Jablonskis) skapade, på uppdrag av justitieminister Liudas Noreika vid justitieministeriet, rättstermer för olika områden. Senare översatte K. Jablonskis, efter samråd med B. Masiulis, Rysslands straffstadga och växellagsstadgan. Antanas Kriščiukaitis (Aišbė), ordförande för Högsta tribunalen, ansvarade för processrättsliga termer (den då använda termen var teisenos). Kort sagt hade de viktigaste straff- och civilrättsliga termerna för domstolarna fastställts redan 1919–1920 (Masiulis 1954 6: 2). I början av självständigheten började man också utarbeta en ordbok över rättstermer. Ett relativt stort (något större än A4) handskrivet utkast på 120 sidor till en rysk-litauisk ”ordlista över rättstermer och andra ord som behövs i domstolarna” har bevarats (fig. 1). Hittills har den inte bara varit outforskad utan, kan man säga, i stort sett okänd; i litteraturen nämns den sannolikt endast en gång (Andriulis 1998: 12). En hektograferad kopia av denna ordbok (lösa ark) förvaras i K. Jablonskis samling i manuskriptsamlingen vid Litauens vetenskapsakademis centralbibliotek (F 256–551). A. Kriščiukaitis sonson Vytautas Vaidelys har två identiska kopior. Juristen Vytautas Andriulis har också en hektograferad kopia (men inbunden med hårda pärmar)1. V. Vaidelys har dessutom en annan version av samma ordbok – ett original skrivet med en annan hand (de hektograferade kopiorna skrevs troligen av en skrivare). I ingen av ordbokskopiorna anges författaren eller tillkomståret (endast på första sidan i V. Andriulis kopia finns datumet 1923 VI 13 infört mellan termerna, av okänd anledning). Tiden då ordboken skrevs kan uppskattas utifrån kompletterande källor. Den 3 november 1919 meddelades i ”Lietuva”, under rubriken ”Myndighetsnyheter”, att justitieministeriets II departement förberedde tryckningen av en ”ordbok över juridiska termer och ord som domare, förhörsledare, notarier osv. mest behöver” (DJTŽ: 2). Enligt uppgiften lämnades informationen av II departementets direktör Al. Milčinskis och expeditionschefen K. Jablonskis. De personer som ordboken var avsedd för ombads att inom tre veckor skicka in listor över de termer de använde och motsvarande termer på ryska, vilka 1 Jag tackar V. Andriulis och V. Vaidelys för informationen och för möjligheten att använda ordboken. 77 Fig. 1. Den första sidan av utkastet till den handskrivna ordlistan över juridiska termer 78 bör översättas (med föreslagna översättningar). V. Vaidelys har skrivelser från justitieministeriet (undertecknade av justitieministern Vincas Karoblis m.fl.), av vilka det framgår att två ark ur den omtalade ordlistan redan den 1 september 1920 skickades till den berömde språkvetaren J. Jablonskis (ytterligare ark, två åt gången, skickades den 21 september och den 1 oktober samma år). J. Jablonskis ombads att så snart som möjligt sätta sig in i ordlistan och lämna synpunkter på översättningarna av de befintliga termerna samt förslag på hur ordlistan kunde kompletteras och hur de oöversatta termerna kunde översättas. Efter en tid planerades ett möte mellan jurister och språkvetare för att slutgiltigt fastställa de juridiska termerna. Troligen skickades en sådan kopia som de bevarade till J. Jablonskis. Tyvärr har inga uppgifter hittats om huruvida han lämnade några förslag. Det är okänt hur denna ordlista behandlades (troligen fick granskarna likadana kopior), men i en av V. Vaidelys kopior finns en mängd anteckningar – olika termförslag, med uppgift om upphovspersonen intill. Här finner man efternamnen Ciplijauskas, Leonas, Linartas, Mačys, Sąmajauskas2, Šaulys och andra, eller förkortningar av dem (t.ex. Braz., Bugail., Stark., Šalk.). Det är mycket svårt att säga exakt vem som författade denna ordlista, men troligen var det K. Jablonskis (åtminstone en av författarna). I den nämnda samlingen av K. Jablonskis manuskript finns ett utkast till ordlistan (F 256–550), liksom ett stort antal blad av olika format med täta anteckningar (F 256–546, 547, 552), som visar hur ordlistan växte fram. Eftersom arbetet utfördes vid justitieministeriet hade K. Jablonskis uppenbarligen också medhjälpare. Det är mycket sannolikt att han rådfrågade (eller till och med samarbetade med) A. Kriščiukaitis. Av någon anledning hamnade det bevarade originalet hos honom (handskriften tycks vara K. Jablonskis; som nämnts förvaras det nu hos V. Vaidelys). Det är förståeligt att de termer som var mest aktuella för domstolarna också var de som A. Kriščiukaitis, som ordförande för Högsta domstolen, främst behövde. Källorna uppger att A. Kriščiukaitis aktivt arbetade med att skapa juridisk terminologi. Enligt Liudas Šmulkštys ”sammanställde han en fullständig litauisk terminologi för domstolsväsendet och visade hur juridiska tankar kan uttryckas enkelt och tydligt” (Šmulkštys 1958: 153). 2 Han skrev under så, men i ”Lietuvių enciklopedija” förekommer formen Samajauskas (XXVI, South Boston, 1961, 379.) 79 Detta utkast till en ordlista över juridiska termer är det enda arbetet av detta slag från självständighetstiden som hittills är känt. Det är okänt om det vidareutvecklades eller om dåtidens jurister hade tillgång till det. Det är möjligt att det spreds i hektograferad form. Med tanke på att ordlistan sammanställdes under de första åren av Republiken Litauens frihet (1919–1920), när lämpliga litauiska källor saknades, är dess omfattning ganska imponerande. Enligt ungefärliga beräkningar innehåller ordlistan närmare 3 000 termposter, med omkring 4 000 ryska flerords- och enordsuttryck eller andra ord. Av dessa har bara något fler än 200 inte översatts till litauiska. Det var inte lätt att översätta de ryska termerna, och därför anges oftast flera litauiska motsvarigheter. Det sammanlagda antalet litauiska motsvarigheter i ordlistan är omkring 5 500. Som framgår av titeln innehåller ordlistan inte enbart juridiska termer. Ungefär en femtedel av termerna i ordlistan kan betraktas som icke-juridiska termer eller inte som termer över huvud taget. Ordlistan kan ändå ha haft stort inflytande på det juridiska språket, men dess öde är tyvärr okänt. Det kan hända att den av okända skäl inte redigerades vidare och föll i glömska. Ordlistans innehåll är otvivelaktigt värt en särskild undersökning. Även den terminologikommission som inrättades vid utbildningsministeriet genom ministerkabinettets beslut av den 29 mars 1921 påverkade skapandet och stabiliseringen av juridiska termer. Beslutet föreskrev också att berörda statliga institutioner skulle inrätta underkommissioner för olika områden, däribland juridiken, med uppgift att samla in termer (TKSĮ: 4). Hittills har inga uppgifter hittats om huruvida en sådan kommission för juridiska termer inrättades. Som protokollen från terminologikommissionen visar fick dess dåvarande ordförande A. Smetona redan den 6 oktober 1921 i uppdrag att tillsätta en ”liten kommission för juridiska termer” (vanligen bestod sådana kommissioner av tre personer) för att utarbeta termer inom detta område. Inga konkreta uppgifter har hittats om denna lilla kommissions sammansättning och verksamhet, men vid mötet den 11 november samma år behandlades redan en mindre lista över juridiska termer med användningsexempel. Listans författare var A. Kriščiukaitis (han deltog i mötet och kan också ha varit medlem av den nämnda lilla kommissionen). Något fler juridiska termer behandlades vid mötet den 1 december. Alla termer publicerades i ”Lietuva” (TTP: 2) för allmänhetens granskning. Som framgår av protokollen inkom flera yttranden (Bendo 80 rio och Bulota). Uppenbarligen omprövade även kommissionen en del, eftersom den ganska kaotiska listan omarbetades något, användningsexemplen flyttades till ett separat avsnitt och termerna redigerades. Tillkom gjorde de tidigare saknade litauiska motsvarigheterna atsakovas (atsakytojas) – ответчик, ieškovas – истец (гражданский). tretininkas, i betydelsen ”tredje part i målet”, ströks. De först antagna termerna kliaudis (улика), įkliaudinti (уличать, уличить) övergavs, och i stället föreslogs bland annat įkaltis, įkaltinti. Den slutligt reviderade listan över juridiska termer godkändes vid Terminologikommissionens möte den 9 mars 1922 och offentliggjordes genom kommissionens beslut i ”Lietuva” och ”Švietimo darbas” (TT₁: 3; TTR₁: 77–81). År 1922 tog den specialiserade tidskriften ”Teisė”, som Litauens juristförening hade börjat ge ut, också in samma termlista i sitt första nummer (TT₂: 53–56). En sådan spridning kunde inte undgå vare sig juristerna eller allmänheten. Den bidrog till att befästa viktiga termer som byla, teismo byla – судебное дело, kaltinimas – обвинение, kaltintojas – обвинитель, kaltinamasis – обвиняемый, teisiamasis – подсудимый, pareiškimas – заявление med flera. Samtidigt föreslogs ett stort antal termvarianter: baudžiamoji (kriminalinė, kriminalė) byla – уголовное дело; civilinė (civilė) byla – гражданское дело; ieškinys (ieškas), skundas – иск (гражданский и уголовный), жалоба; atsakovas (atsakytojas), skundžiamasis, apskųstasis – ответчик; liudytojo (liudininko) rodymas, parodymas, liudijimas (liudymas) – свидетельское показание med flera. Som dagens terminologi visar valdes med tiden den lämpligaste varianten. Eftersom det då var aktuellt att översätta inte bara enskilda termer utan även hela konstruktioner från ryska, gavs också många exempel på termanvändning. Dessutom skulle vi, med dagens terminologisyn, betrakta vissa poster i listan som termkombinationer snarare än termer. Totalt presenterades 22 exempel och 46 termer (enligt numreringen). Om alla varianter räknas med var de litauiska termerna i själva verket betydligt fler. Att de nämnda termerna befästes berodde också på den lilla bok ”Įvardai, arba terminai, priimti Terminologijos komisijos” [Benämningar, eller termer antagna av Terminologikommissionen], som ett par år senare sammanställdes av Antanas Vireliūnas, Terminologikommissionens sekreterare. Här publicerades åter samma ”Terminai teisės reikalams” [Termer för juridiska ändamål], bland termer från andra områden, efter att de ordnats alfabetiskt och försetts med ett dussintal kompletterande hänvisningar (TTR₂: 13–23). Även om J. Jablonskis på grund av felen 81 šį leidinuką supeikė ir net nerekomendavo skaityti (Rygiškių Jonas 1925: 347–348), jis skaitytojų neliko nepastebėtas. Att de aktuella termerna var betydelsefulla och relevanta framgår också av att A. Vireliūnas omarbetade lista över juridiska termer, med några ändringar, några år senare trycktes i den då populära ”Teisininkų kalendorius” [Juristkalendern] (TTR3: 272–277), som gavs ut av Litauens juristförening (ordförande A. Kriščiukaitis). Kanske var det på föreningens eller sammanställaren Zigmas Toliūšis initiativ som vissa fel rättades, några termer ändrades och enstaka varianter ströks. Uppenbarligen hade åren sedan den första publiceringen redan påverkat språkbruket, så det behövdes inte längre atsakytojo, skundžiamojo, apskųstojo vid sidan av atsakovo; liudininko vid sidan av liudytojo. De dittills synonymt upptagna ieškas, ieškinys (учк) skildes från skundas (жалоба), ieškovas (истец) från skundikas (жалобщик) med flera. Denna lista över termer antagna av Terminologikommissionen, som publicerades minst fem gånger, hade alltså utan tvekan stor betydelse för utformningen och stabiliteten hos den tidens (och dagens) juridiska terminologi. Det bör nämnas att det även fanns en del juridiska termer i andra termlistor som Terminologikommissionen publicerade. De återfinns i avsnitten i A. Vireliūnas nämnda lilla bok med titlarna ”Terminai akcizo reikalams” (s. 5–13) och ”Terminai politiškosios ekonomijos reikalams” (s. 139–144). Terminologikommissionen, som verkade fram till 1926, behandlade inga fler särskilda juridiska termer. När kommissionen upplöstes överläts terminologiarbetet till universitetet, men där avstannade det helt. När Terminologikommissionen inte längre fanns, tog ingen på statlig nivå under en tid ansvar för vare sig juridiska termer eller andra termer. Även om man diskuterade orsakerna till att kommissionen upplöstes (främst interna meningsskiljaktigheter och olika syn på förlitauisering av termer) och förde fram idén att återuppliva terminologiarbetet och återföra det till undervisningsministeriet (Laurinaitis 1928: 4–5, Laurinaitis 1930: 27–31), hörsammades detta varken av allmänheten eller av utbildningsledningen. Först år 19353 grundades Litauiska 3 Fram till det året fanns det ingen kommission som arbetade med termer från olika områden, medan en särskild kommission för juridisk terminologi hade varit verksam vid Statsrådets byrå redan omkring 1930–1933. Det finns mycket få uppgifter om den; se vidare i artikeln. 82 språkföreningens terminologisektion, men eftersom endast fem personer arbetade där och man dessutom hade beslutat att endast behandla de termer som föreningen själv först skulle behöva (LKDK 1936: 164), var verksamheten inte särskilt omfattande eller mångsidig. Som framgår av protokollboken från föreningens allmänna möten, bevarad i handskriftsamlingen vid Litauens vetenskapsakademis centralbibliotek (F 63–3), fick föreningsmedlemmen B. Masiulis den 13 maj 1935 i uppdrag att utarbeta ett förslag till juridiska termer, men det finns inga uppgifter om detta. B. Masiulis själv nämner inte heller saken (Masiulis 1954). Eftersom man inte lyckats hitta vare sig terminologisektionens protokoll eller andra dokument (de har uppenbarligen inte bevarats), och med tanke på att sektionen hade beslutat att publicera antagna termer i den press som var mest tillgänglig för berörda personer (LKDK 1935: 95), men ingen publicering skedde, är det troligt att sektionen över huvud taget inte behandlade juridiska termer. Det saknades uppenbarligen privata initiativ, eftersom Petras Jonikas ännu 1939 uppmanade juristerna att själva värna om sitt språk, diskutera omstridda juridiska termer med språkvetare och vända sig till LKD:s terminologisektion för hjälp (Jonikas 1939: 99–100). Efter en artikel av Jonas Mičiulis i tidskriften ”Teisė” (Mičiulis 1937: 326–328), där man också hoppades få hjälp av terminologisektionen, lade tidskriftens redaktion till en kommentar (s. 328–329). Där instämde redaktionen i de framförda tankarna och uppmanade läsarna att själva skicka in relevant material. Det står där att Pranas Skardžius och Antanas Salys hade gått med på att hjälpa juristerna om dessa lade fram förslag på termer med förklaringar och översättningar till andra språk. Termer som fastställts av Litauiska språkföreningen, tillsammans med förklaringar, skulle ha publicerats i ”Teisė”. Tyvärr tycks denna uppmaning inte ha fått något gensvar, trots att den fick stöd i pressen (Stravinskas 1937: 4) och att det något senare antyddes att några medlemmar av Juristföreningen tänkte ta sig an arbetet och att en grupp språkvetare höll på att samlas kring redaktionen för ”Teisė” för detta ändamål (Stravinskas 1938: 98). Samtidigt föreslogs att arbetet med att ordna den juridiska terminologin lämpligare borde anförtros åt någon statlig institution, som skulle tillsätta en sakkunnig kommission för att granska befintliga termer och skapa nya. Termer som en sådan kommission publicerade skulle vara officiella och bindande för alla, och därför lättare vinna gehör i praktiken (se samma ställe). Mot slutet av trettiotalet blev det allt mer angeläget att lösa problemen med den juridiska terminologin också eftersom man vid den tiden höll på att ge ut— 83 ”Lietuviškoji enciklopedija” höll på att ges ut. Om man hade dröjt med att ordna och skapa den nödvändiga terminologin, kunde viktiga rättsliga begrepp ha förblivit odefinierade i encyklopedin och olämplig rättsterminologi ha befästs. Efter två decennier av självständighet hade rättsterminologin fortfarande inte kodifierats officiellt. Det fanns gott om inkonsekvenser både i lagarna och i rättsvetenskapliga och praktiska skrifter. Detta försvårade inte bara lagstiftningsarbetet utan även rättstillämpningen. Även om den äldre generationen jurister, som hade utbildats vid ryska, tyska och andra juridiska lärosäten som starkt påverkat deras språk, så småningom började lämna plats för jurister med litauisk utbildning och rättsspråket hade gjort stora framsteg, rådde det en stor brist på en ordbok över juridiska termer. Under sådana omständigheter ägnades större uppmärksamhet åt terminologin inom det aktuella området. För att utvärdera redan använda juridiska termer och komplettera dem med nya inrättades en terminologikommission i Statens råd, som inledde sitt arbete den 13 februari 1939. Kommissionen leddes av Statens råds ordförande B. Masiulis, och som ledamöter inbjöds Statens råds ledamot K. Jablonskis, rådets medarbetare A. Salys och rådets referent P. Stravinskas. Vid behov inbjöds även andra av rådets medarbetare och ledamöter i kommissioner som utarbetade lagar till sammanträdena. Som B. Masiulis skriver hade man i Statens råd tagit sig an språkfrågorna ända sedan rådets grundande (1928). President Antanas Smetona hade fastställt att det i rådet skulle finnas åtminstone en person med goda kunskaper i litauiska. Man strävade efter att lagförslag och andra handlingar skulle skrivas på ett föredömligt och korrekt språk. Därför inbjöds lingvisten A. Salys att samarbeta med rådet redan under dess andra år. Han arbetade där i flera år, med avbrott. Efter att han avgått kom litauisten Juozas Bukota under en tid till undsättning. Dessutom fanns det nästan hela tiden en redaktionskommission i Statens råd som redigerade lagförslag; dess fasta ledamöter var B. Masiulis, Juozas Papečkys och Zigmas Starkus. Ibland medverkade även ordföranden Stasys Šilingas (Masiulis 1954 6: 2–3, Masiulis 1958: 14). B. Masiulis texter visar att det redan i början av Statens råds verksamhet fanns en terminologikommission där, till vilken hörde 84 han själv och A. Kriščiukaitis tillsammans med A. Salys. När A. Kriščiukaitis plötsligt avled i oktober 1933 upphörde den att verka. Terminarbetet avstannade dock inte – det fortsattes av rådets redaktionskommission med hjälp av A. Salys och av kommissionerna som utarbetade lagförslag (samma källa och Masiulis 1965: 60). Den verksamhet som terminologikommissionen4 inledde var ett viktigt steg mot normalisering av rättsterminologin. Man planerade att termerna skulle behandlas tre gånger. De termer som granskats och korrigerats skulle överlämnas till Litauiska institutet för att granskas slutgiltigt. Därefter skulle de antagna termerna bli obligatoriska. P. Stravinskas informerade allmänheten om dessa planer och kommissionens inledda arbete i tidskriften ”Teisė” (Stravinskas 1939: 384–385). I tidskriften började han också publicera termer som under kommissionens första arbetsmånader hade antagits efter en eller två behandlingar, för att uppmärksamma berörda personer. Redan den 12 juni hade kommissionen nämligen hållit 25 sammanträden och behandlat 307 termer. I fyra nummer av ”Teisė” (1939: nr 48, s. 385–387, nr 49, s. 475–480; 1940: nr 50, s. 73–74, nr 51, s. 184–185) publicerades 211 numrerade termer med översättningar till tyska och ryska (några termer översattes endast till ett av språken). Eftersom flera termer ibland hade samma nummer var det faktiska antalet något större. Arbetet avbröts av ockupanterna som översvämmade Litauen, men det fanns fortfarande mer att publicera. P. Stravinskas uppger att kommissionen hade antagit omkring 500 termer totalt (Stravinskas 1958: 16). Antalet visar att kommissionen arbetade intensivt endast under de första månaderna. Senare tog man kanske det lugnare och inväntade allmänhetens reaktion på de termer som publicerades i förhållandevis små omgångar. Eftersom civilrättens terminologi i praktiken inte hade standardiserats under hela självständighetsperioden rådde det brist på termer inom området, och terminologikommissionen behandlade nästan uteslutande civilrättsliga termer. Även omständigheterna bidrog till detta – just då höll civillagen på att utarbetas. I kommissionen företräddes dess upphovspersoner av en medarbetare i civillagens redaktionskommission, som lade fram de nödvändiga behandlings- 4Som framgår av de källor som använts var den första kommissionen i Statens råd som diskuteras en terminologikommission, medan den andra av någon anledning kallades terminologisk. Detta är inte helt säkert, eftersom namnet kan ha förvanskats av personer som skrev om kommissionens arbete. 85 ti medžiagą (Stravinskas 1958: 16). Tuo metu Valstybės Taryba rengė ir santuokos įstatymą. Jo terminijai komisija skyrė daug dėmesio. Maždaug pusę spėtų paskelbti terminų sudaro giminystės ir kiti su santuoka susiję terminai5. Be tradicinių dažniausių giminystės terminų (tėvas, motina, sūnus, duktė, anyta, uošvis ir kt.), pateikta daug priešdėlių vedinių, reiškiančių giminystės tikrumą ar kartų santykius, pvz.: įvaikis – Wahlkind (adaptiert), usynovlionnyj6; įtėviai – Wahleltern (Adaptiveltern), usynoviteli (priemnyje roditeli); provaikaičiai – die Urenkel, pravnuki; proprovaikaičiai – die Urenkel, prapravnuki; provaikaičiai – Grossneffen und -nichten, dvojurodnyje vnuki i vnjučki; potetė – tetka dvojurodnaja, papuseserė – Kusine der Kusine, weitläufige Kusine, sestra trojurodnaja; povaikiai – Stiefkinder, pasynki i padčery ir kt. Apskritai nemažai šiame projekte paskelbtų terminų tapo įprasti, dalis jų vėliau pasikeitus santvarkai neteko aktualumo. Būta ir neįprastų įdomių terminų: reik inys7 – Anspruch; atieškas – Rückgriff, regres; spręsumas – Urteilsfähigkeit, raszudok, raszuditel’nost’; patarytinis, -ė – der Bereitbedürftige; teisinis sandaras – Rechtsgeschäft, juridicăsaja sdelka. Lyginant su jau sovietiniais laikais (1954 m.) pasirodžiusiu Alfonso Žiurlio sudarytu pirmuoju spausdintu teisės terminų žodynu (TŽ), kai kurie terminai buvo pakeisti: pereigyba – Amt, dolžnost’ (pareigybė TŽ); pareigonis – Beamter, dolžnostnoje lico (pareigūnas TŽ); tikrinis asmuo – natürliche Person, fizičeskoje lico (fizinis asmuo TŽ); teisinis asmuo – juristische Person, juridīčeskoje lico (juridinis asmuo TŽ). I förslaget föreslogs också avledningar med suffix som är populära även i dagens terminologi: prieštara – Einwendung (prieštaravimas TŽ); globa – Vormundschaft, opeka; rūpa – Pflegschaft, popečitelstvo (rūpyba TŽ); patara – Bereitschaft; būtinoji gyna – Notwehr, neobchodimaja oborona (būtinoji gintis TŽ); būtinoji reika – Notstand, krajniaja neobchodimost’ (būtinasis reikalingumas TŽ). Med dagens mått mätt kan detta sätt att bilda termer betraktas som progressivt. 5 Detta är uppenbarligen till största delen A. Šalys förtjänst, eftersom han bara ett par år tidigare hade publicerat en omfattande artikel om just dessa termer (se Salys 1937). 6 De ryska orden som skrivits om med latinska bokstäver återges här som i originalet. 7 Vėliau jį kritikavo pats P. Stravinskas (Stravinskas 1954: 3). 86 I den undersökta förteckningen fanns också aktuella termer som länge hade diskuterats teisinas, -a – rechtsfähig, pravosposobnyj (teisnus TŽ); veik­s­nus, -i – geschäftsfähig, dejesposobnyj och deras abstrakta substantiv på -umas. Den länge konkurrerande termen teisinus, -i8 hade redan omkring 1933 förkastats av den första terminologikommissionen vid Statens råd (Masiulis 1957: 36). Eftersom det inte gick att hitta några senare publicerade termer som antagits av terminologikommissionen. Inte heller hittades protokoll, skrivelser eller annat som kunde belysa kommissionens verksamhet, eftersom det vid Litauens centrala statsarkiv över huvud taget inte finns någon arkivfond med handlingar från Statens råd9. I avsaknad av officiella källor användes uppgifter från pressen. All den organiserade verksamhet för normering av juridisk terminologi som har behandlats var utan tvekan viktig för utvecklingen av det juridiska språkbrukets kultur under denna tid. De några hundra termer som övervägdes utgjorde ändå bara en jämförelsevis liten del av de termer som användes inom juridisk teori och praktik. Den juridiska skriftproduktionen återspeglar den juridiska terminologin i dess helhet vid denna tid. Det handlar om omkring fem och ett halvt tusen rättsakter publicerade i ”Vyriausybės žinios”, liksom översättningar av de ryska lagverk som fick fortsätta gälla (civil- och strafflagarna) samt regelbundet utgivna avgöranden i mål från Högsta domstolen. Universitetets juridiska fakultet hade också en viktig roll. Det var just här som blivande jurister fick lära sig litauisk terminologi, vilket krävde läromedel på litauiska. Fakulteten gav ut många sådana, både översatta och originalverk. Eftersom de främsta rättsvetarna vid denna tid arbetade vid universitetet, utarbetades där ett stort antal juridiska studier. Juridiska fakulteten hade självständiga utgivningsrättigheter och gav själv ut dessa verk. År 1924 började serien ”Teisių fakulteto darbų” ges ut (42 böcker av olika författare utkom), 1931 serien ”Teisės mokslų biblioteka” (serien omfattade 26 volymer juridiska undersökningar), och 1936 serien ”Teisės 8 Plačiau apie teisinus, -i ir teisinas, -a santykį žr. Skardžius 1958: 14–15. 9 B. Masiulis skriver att en ”någon slags furie”, utsänd av Povilas Pakarklis, den 27 juli 1940 rusade in i Statens råds lokaler. Hon förseglade snabbt arbetsrummen utan att ens låta de anställda hämta sina tillhörigheter. Det visar sig att J. Paleckis och M. Gedvilas den 26 juli hade undertecknat ”lagen om upplösning av Statens råd”, som gav P. Pakarklis i uppdrag att utse en kommission för att överta Statens råds egendom. Därefter försvann rådets personals tjänsteakter, arbetsärenden och arkiv någonstans (Masiulis 1958: 14). 87 och ekonomiska studier“. Nämnas bör också de kompendier av föreläsningar som lärare vid juridiska fakulteten gav ut på universitetsstudenternas initiativ. Det fanns monografier inom juridik. Även de juridiska tidskrifter som var mest tillgängliga för allmänheten (särskilt ”Teisė”) hade stor betydelse för rättsspråkets utveckling. De spred inte bara terminologin snabbast, utan skapade också förutsättningar för diskussion i frågan10. Det är just i tidskrifterna som den aktuella rättsterminologin under den behandlade perioden framträder. Man insåg att en fulländad rättsterminologi inte kunde uppstå plötsligt. En utvecklad terminologi kan endast finnas i länder med ett långt juridiskt liv. Det är också mycket viktigt att ta hänsyn till alltmer komplicerade rättsförhållanden, rättsvetenskapens utveckling och uppkomsten av nya begrepp. Rättsterminologin beror i hög grad just på rättsvetenskapens nivå. Först måste vetenskapen förklara och analysera juridiska begrepp; först därefter kan man tala om en konkret tillämpning av terminologin i praktiken. Eftersom rättsvetenskapen i Litauen länge inte bedrevs på litauiska saknade många begrepp, trots att de fanns i medvetandet, en litauisk benämning (Stravinskas 1938: 94–95). Avsaknaden av termer var inte det enda problemet. Det förekom också mångtydighet och synonymi. Den senare vållade särskilt mycket bekymmer. Varje översättare av ryska rättsakter kunde bli terminologiskapare, eftersom någon etablerad terminologi inte fanns. En del ignorerade termer de inte tyckte om och skapade egna varianter. Naturligtvis fick juristerna själva reda ut detta virrvarr utan språkvetarnas hjälp. Ibland gick man också till ytterligheter. I pressen hade det förekommit förslag om att även byta ut mer eller mindre etablerade termer, till exempel att ersätta statut och kodeskas med lagbok, civil med förmögenhets- (förmögenhetsrätt), kriminal-, straff- med straffrättslig (straffrättsvetenskap, straffrättsligt mål), appellation med återkallelse, kassation med kontroll och tribunal med domstol (Šamajauskas 1934: 26–35). Vissa av dessa förslag kan försvaras. De hade kunnat antas, och i dag skulle de ha varit vedertagna. Det fanns tankar om att till och med termen stat borde ersättas med herradöme, medborgare med herradömesmedlem, och statsrätt skulle kallas herradömesrätt (a.a.). Sådana förslag fick inget gehör och väckte tydligen till och med ett leende hos vissa. 10 Išsamiau apie to laikotarpio teisės leidinius žr. Andriulis 1998: 6–27. 88 Juristerna fick också mer genomarbetade förslag från språkvetare. I tidskriften ”Gimtoji kalba”, i avdelningen ”Klausimų kraitelė”, rättades vissa juridiska termer. Tidskriften ägnade också stor uppmärksamhet åt den framväxande kontoristiska terminologin, som var relevant för juristerna. Det förekom även artiklar med intressantare förslag. I en av dem föreslogs att be žinios dingti (безвестно отсутствовать) skulle ändras till enbart (pra)dingti, be žinios dingusį (безвестно отсутствующий) kallas dinguonis, užpardavimą (запродажа) ändras till sulygimą parduoti, och užpardavimo sutartį (запродажный договор) till lygstamąją sutartį, samt sprendimą už akių (заочное решение) till užakinį sprendimą med flera förslag (Zimanas 1933: 36–37). Nämnas bör också den litauiska, tyska och engelska ”Prekybinės korespondencijos žodynėlis” (ordlista för handelskorrespondens), sammanställd av Leonardas Dargis och redigerad av A. Salys11 (Dargis 1938: 160–179). Eftersom handel har ett nära samband med rättsförhållanden kan många av termerna här delvis eller helt hänföras till juridiken. Här hittar man termer som dalininkas – Teilhaber; išsimokamasis pardavimas – Abzahlungsgeschäft; įvežamasis muitas – Einfuhrzoll, import-duty; nekilnojam ybės – Immobilien; nepiniginis mokėjimas – bargeldlose Zahlung; raginamasis raštas – Mahnungsschreiben; vertybiniai popieriai – Effekten, Wertpapiere, stoks, funds med flera. Ordlistan ägnar stor uppmärksamhet åt att använda litauiska uttryck. Exempelvis föreslås ganska lyckade motsvarigheter: padalas, pelninys (dividendas) – Dividende, Gewinnanteil, dividend. Ordlistan är överlag fortfarande aktuell och mycket kan läras av den. Som framgår tog man under hela självständighetsperioden, om än i små steg, riktning mot en ordbok över juridiska termer. Under självständighetens sista år fanns det redan personer med kompetens att utföra detta arbete, och terminologin hade också blivit betydligt mer genomarbetad. Terminologikommissionen vid Statens råd hade ett sådant mål, men det uppnåddes tyvärr inte. 11 I L. Dargis bok kallades den helt enkelt ”Žodynėlis” (ordlista). Eftersom A. Salys utförde en stor del av arbetet med den litauiska delen av ordlistan, togs den med i A. Salys ”Raštai”, utgivna i Rom (Salys 1979: 455–484). Vid utgivningen kompletterade L. Dargis ordlistan med de saknade engelska termerna. 89 Den största listan över termer som representerade rättsterminologin under självständighetens sista år förvaras tydligen i handskriftsavdelningen vid Litauens nationalbibliotek Martynas Mažvydas. Det är ett 61 sidor långt maskinskrivet dokument, daterat av bibliotekarierna till omkring 1941, med juridiska termer på litauiska och ryska (PR – 1221). Författaren anges inte. Termerna är ordnade alfabetiskt enbart efter den första bokstaven (i övrigt är ordningen mer sammanblandad). Listan består av två delar; man kan säga att det rör sig om två listor. Den första omfattar 47 sidor och den andra (som bilaga) 14 sidor. I den andra finns en handskriven anteckning: ”parvežta iš Vilniaus 1942. VI. 19/20”. Det har inte gått att hitta belägg för att denna termlista skulle ha nämnts i pressen. Inte heller har några hänvisningar från forskare påträffats. (I fältet på omslaget där läsarna antecknas finns inte en enda notering.) Att döma av en term med ett exempel (atsistatyti – nodamъ, быть в отставку; Respublikos Prezidentas atsistato pagal 1938 m. Lietuvos Konstituciją (212) utarbetades listan tidigast 1938. Även om listan innehåller ett stort antal termer som publicerats av Terminologikommissionen vid Statens råd är det inte känt med säkerhet om kommissionen sammanställde den. Bibliotekariernas datering är tydligen välgrundad. Det kan vara ett arbete från ockupationens första år. Listans första del påminner i sin struktur mycket om ”Teisinių terminų žodynas”, en ordbok över juridiska termer sammanställd av A. Žiurlys och utgiven 1954, trots att den inte innehåller termer för sovjetiska företeelser. Detta samband kan åtminstone delvis bidra till att klarlägga upphovsmannaskapet. I den av emigranter utgivna ”Teisininkų žinios” publicerade B. Masiulis en recension av A. Žiurlys ordbok, där det sades att förordet inte nämnde alla som hade bidragit till att ordboken kom till. Åren 1940–1941 tillsattes vid Folkkommissariatet för justitie (kommissarie – P. Pakarklis) en kommission under ledning av den unge juristen A. Žiurlys (chef för kommissariatets kodifikationsavdelning). Den fick i uppdrag att översätta de rättsakter som ryssarna hade fört med sig till litauiska. B. Masiulis hävdar att det var i denna kommission som Liudas Ciplijauskas, tidigare ledamot av Statens råd och ordförande för Högsta tribunalen, samt J. Pa- 12 Maskinskrivet dokumentsida. 90 pečkys, tidigare rådets referent P. Stravinskas och språkvetaren Stasys Dabušis (Masiulis 1957: 34). Det är mycket sannolikt att dessa personer också sammanställde den första delen av den aktuella listan, eller åtminstone bidrog till den. Listan kan betraktas som ett embryo till A. Žiurlis ordbok (mer än tre gånger så omfattande). Med stöd av den nämnda recensionen, men med en felaktig uppgift om ordbokens källa, hade man i litteraturen redan antytt att några av författarna till ”Teisinių terminų žodynas” hade dolts (Andriulis 1998: 12–13). Den aktuella termlistan är relativt omfattande. I dess huvuddel (47 s.) finns omkring 1 100 termposter med cirka 1 500 termer. Den tillagda supplementlistan (14 s.) innehåller omkring 500 termer. En del termer återkommer i den andra delen, där även strukturen för presentationen är en annan. Det är nästan säkert att den sammanställdes av en annan person (eller andra personer), sannolikt också något senare. Denna del innehåller även en del sovjetiska realia (t.ex.: verkställande kommitté – Ispolkom; deltagare i kollektivjordbruk – kolchoznik; kollektivjordbruk – kolchoz). Vissa termer vittnar också om ett mycket negativt ryskt språkinflytande: varor av dålig kvalitet – niedobrokačestviennaja produkcija; medbrottsling – součastnik; defekt vara /defekta varor/ – bračnyj tovar; inkallelsepliktig – doprizyvnik; personmånad – čelovekomesiac. Det finns också termer som är intressanta ur dagens perspektiv: försäkrad /försäkringstagare/ – strachovščik; nykterhetsstation /inrättning för tillnyktring/ – vytrezvitel; kolchos – kolchoz; kolchosmedlem – kolchoznik. I stort sett har listans andra del inte något större vetenskapligt värde. Den första delen är annorlunda. Den bör ge en god bild av den juridiska terminologin under de sista självständighetsåren. B. Masiulis sade i den tidigare nämnda recensionen av A. Žiurlis ordbok: ”termerna, vart man än kastar blicken, är alla gamla – från det självständiga Litauens tid” (Masiulis 1957: 34–35), trots att det i ordbokens förord står: ”Under bourgeoisins styre försummades frågan om juridisk terminologi helt i Litauen: bourgeoisin var inte bara ointresserad av att skapa en klar och exakt juridisk terminologi, utan hade tvärtom ett intresse av att denna terminologi var oklar och förvirrande, eftersom detta gjorde det möjligt för den att förtrycka och exploatera arbetande människor ännu mer, människor som inte kunde orientera sig i de borgerliga lagarna” (3). Som kommentar passar orden från den citerade recensionen: ”Åh, vilka komiker!” (35). Förteckningen över juridiska termer är inte färdigställd. Två kolumner har lämnats tomma för termer på tyska och franska (där finns inte en enda ter- 91 m; önskemålen var uppenbarligen stora). Kolumnen med ryska motsvarigheter är inte heller fullständig. Endast termposternas uppslagsord översätts, medan sammansatta termer oftast inte översätts. Detta visar samtidigt på en välkommen inriktning i sammanställarnas arbete: man samlade in litauiska termer i stället för att leta efter motsvarigheter till ryska. Även om man vid sammanställningen av listan utan tvivel använde termer som antagits av Statens råds terminologikommission, uppstår frågan varför en del av dessa termer ändå utelämnades. Det verkar som om termer som behövdes mer för rättsteorin än för praktiken inte togs med. Detta kan också tyda på att listan hade ett praktiskt syfte. Ur terminologisk synvinkel är listan av ganska god kvalitet. Författarna behövde inte skapa termer, utan kunde samla in redan brukade, mer eller mindre genomtänkta och tidstestade termer. Många av dem, helt identiska eller något ändrade, återfinns i ”Teisinių terminų žodynas”. En del termer behövdes naturligtvis inte längre när rättssystemet förändrades. Å andra sidan har många av termerna i A. Žiurlis ordbok, bortsett från sovjetismerna, blivit inaktuella eller behöver redigeras avsevärt sett med dagens ögon, men det är ett separat ämne. Att listans termer är ganska bra kan också illustreras med detta lilla urval exempel: frikännande dom (14), brottsverktyg (15), barns legitimering (15), åklagarens anklagande plädering (18), mened (22), lagbestämmelser (24), villkorlig dom (26), rådgivande röst (31), tvångsmedel (35), försvårande omständighet (40), förlikningsavtal (42), förundersökning (43). De har stått emot tidens prövning och nått fram till våra dagar. Det finns också termer som inte fått fäste, t.ex.: dryckesförsäljning – pachevočno, försäljning av öl för förtäring på stället (13), tidsenlig – срочный, tidsenlig handling, tidsenligt arbete (17), häktadehus – местозаключения (40). Vid sidan av den mer vedertagna termen förvaring – поклажа föreslås nu som om de vore okända förvaringsgivare – förvarare, förvaringsmottagare – förvaringshavare (29). Sådana termer för tjänsteleverantör och tjänstemottagare är svåra att skapa inom alla områden, även om man redan då ganska lyckat skapade och fick termerna försäkringstagare – страхователь (18), försäkringsgivare – страховщик (18) att fäste. Avslutningsvis bör sägas att även om det talades om oordning inom den juridiska terminologin, åstadkoms mycket under åren 1918–1940. Den litauiska juridiska terminologin började växa fram snabbt och förbättrades hela tiden; man försökte så småningom normera den eller åtminstone göra den mer enhetlig. Redan då hade man kun- 92 nat utveckla en ordbok över juridiska termer, men uppenbarligen saknades initiativ, och till slut lade de politiska omständigheterna hinder i vägen. Arbetet från den tiden var ändå inte förgäves, även om man under sovjettiden framhöll att man började intressera sig för juridisk terminologi först efter Litauens ”befrielse”. I själva verket lades grunden under just åren 1918–1940, och på den vilar dagens byggnad för juridisk terminologi. LITERATŪRA Andriulis V. 1998: Pirmosios Lietuvos Respublikos (1918 II 16–1940 VI 15) teisinės sistemos kūrimo bruožai, Vilnius. Dargis L. 1938: Prekybinė korespondencija: vadovėlis mokyklai ir gyvenimui, Kaunas. DJTŽ – Dėl juridinių terminų žodyno. – Lietuva. 1919. Lapkričio 3. Jonikas P. 1939: Apie teisės kalbą. – Gimtoji kalba 7. Laurinaitis J. M. 1928: Dėl terminologijos darbo pakasynų. – Lietuvos aidas. Kovo 16. Laurinaitis J. M. 1930: Terminologijos darbo atgaivinimas. – Kalba 1 (1). LKDK 1935 – LKD kronika. – Gimtoji kalba 6. LKDK 1936 – LKD kronika. – Gimtoji kalba 12. LLTI – Laik. Liet. teismų ir jų darbo sutvarkymo įstatymas. – Teisė 1, 1922. Maksimaitis M. 2001: Lietuvos teisės šaltiniai 1918–1940 metais, Vilnius. Masiulis B. 1954: Kalba ir teisininkai. – Teisininkų žinios 6, 7. Masiulis B. 1957: Pasklaidžius teisinių terminų žodyną. – Teisininkų žinios 21–22. Masiulis B. 1958: Valstybės Taryba. – Teisininkų žinios 25–26. Masiulis B. 1965: Valstybės taryba. – Lietuvių enciklopedija 33, South Boston. Mičiulis J. 1937: Teisininkai ir lietuvių kalba. – Teisė 39. Rygiškių Jonas 1925: Įvardai, arba terminai, priminti Terminologijos komisijos (recenzija). – Švietimo darbas 4. Salys A. 1937: Mūsų gentvardžiai. – Gimtoji kalba 1, 2, 3, 5. Salys A. 1979: Raštai 1, Roma. Sąmajauskas K. 1934: Lietuviškasis teismas. – Teisė 25. Skardžius P. 1958: Teisnus ir veiksnus. – Gimtoji kalba 1. Stravinskas P. 1937: Teisinės terminologijos reikalu. – Lietuvos aidas. Spalio 26. Stravinskas P. 1938: Lietuviškosios teisinės terminologijos klausimu. – Teisė 41. Stravinskas P. 1939: Teisinės terminijos projektas. – Teisė 48. Stravinskas P. 1954: Mūsų teisinė terminologija. – Teisininkų žinios 9. Stravinskas P. 1958: Kaip ruošėme Lietuvos civilinį kodeksą. – Teisininkų žinios 25–26. Šmulkštys L. 1958: Antanas Krischiukaitis. – Lietuvių enciklopedija 13, South Boston. 93 TKSĮ – Terminologijos Komisijos sudarymo įsakymas. – Vyriausybės žinios 60, 1921. TT1 – Teisės terminai. – Lietuva. 1922. Kovo 26. TT2 – Teisės terminai. – Teisė 1, 1922. TTP – Teisės terminai (projektas). – Lietuva. 1921. Gruodžio 23. TTR1 – Terminai teisės reikalams. – Švietimo darbas 7, 1922. TTR2 – Terminai teisės reikalams. – Įvardai, arba terminai, priimti Terminologijos komisijos. Sud. A. Vireliūnas. Kaunas, 1924. TTR3 – Terminai teisės reikalams. – Teisininkų kalendorius 1928 metams. Sud. Z. Toliūšis. TŽ – Teisinių terminų žodynas. Sud. A. Žiurlys. Vilnius, 1954. Zimanas G. 1933: Keletas pasiūlymų teisininkams jų terminologijos reikalu. – Gimtoji kalba 3. THE STATE OF THE TERMINOLOGY OF LAW IN LITHUANIA IN 1918–1940 Summary After the declaration of independence in 1918 Lithuanian language for the first time got into the fields of government of state and other fields of the public life. The need for the Lithuanian terminology of law arose and terms were created. This article gives an overview of various works (1918–1940) which dealt with the creation and standardisation of the terminology of law. Probably for the first time the manuscript of the dictionary of law (1920) is more widely introduced. Quite a lot of attention is given to activities of the standardisation of the terminology of law which was performed in an organised way – merits of the Terminological commission at the Ministry of Education (1921–1926) and Terminological commission of the State Council (1939–1940) are described. Various data about terminology of law from the press of that time is presented. This article also introduces with the typewriting copy of the list of terms of law which is kept in the Department of manuscripts of the Martynas Mažvydas National Library. Possible authors and sources of the first published dictionary of law („Teisinių terminų žodynas“ compiled by A. Žiurlys. Vilnius, 1954), which could have been concealed are mentioned. The aim of this article is to emphasize that the foundations of the Lithuanian terminology of law were laid in 1918–1940. Alvydas UMBRASAS Gauta 2001 10 01 Lietuvių kalbos institutas Antakalnio g. 6, 2055 Vilnius E. paštas [email protected] 94