Terminas prie termino. II

ANMÄRKNINGAR, REFLEXIONER, FÖRSLAG, SMÅSAKER TERM VID TERM. II Resväska, kappsäck, resväska Om någon skulle undra varför det inte finns någon rysk čemodano bland Jonas Jablonskis rättelser, borde man förstå vilka språkkontakter och låneordsströmmar som fanns i Litauen och utanför dess gränser för mer än ett sekel sedan. Tyvärr är vår lexikografi här sparsam. LKŽ II₁, 1947 tar upp čemodanas från Suvalkija – Geistarai och Keturvalakiai, čemadanas – från Panevėžys, medan LKŽ II₂, 1969 inte tillför något. I den första lilla handboken med råd om litauiskt skriftspråks ordförråd – Jurgis Šlapelis från 1907, Svetimų ir nesuprantamų žodžių žodynėlyje – anges lagaminas som obegripligt och förklaras … med främmande ord som anses begripliga: valizas (pol.), čemodanas (ry.). SNŽŽ 1907. Vi kan anta att Jablonskis redan tidigare i det polskspråkiga Marijampolė måste ha lärt sig polska waliza, walizka, walizeczka, särskilt som det internationella ordet av franskt ursprung (valise < ital. valigia) då inte heller var främmande för ryskan, som Jablonskis studerade på gymnasiet. I Vinco Pietaris berättelse Keidošių Onutė, tryckt 1897, används valiza V. Piet RR 1973 175, 177 (4x), 178 (3x). I Jonas Basanavičius självbiografi Mano gyvenimo kronika ir nervų ligos istorija. 1851–1922 m. apie står det om år 1906: Den 26 oktober måste jag lyfta en tung valiza – genast visade sig tachycardia <…> J. Basan MGK 1997 188. Valyza är belagt hos Antanas Lelis (Lalys) LeLieŽ 1919. Ännu 1923 skrev Maironis i satiren Kai kam: Åh, skurkar, skurkar, en skara luffare! / Diplomaters valizor, bärare! Mair R I 1987 169) – här betyder valiza inte 1. ”resväska”, utan 2. ”en på särskilt sätt förseglad och av tullen okränkbar väska för diplomatkurirens post” TŽŽ 1936. TŽŽ 1936 har också lagaminas – ”en låsbar reskista för förvaring av saker”; samt čemodanas (tatar.) – ”en liten kista av läder eller tyg, resväska”; det finns alltså nästan inga normeringsanvisningar här, trots att čemodanas – märkt som främmande ord – anges som tot. (det vill säga tatariskt). Normeringen hade dock börjat tidigare: čemodanas (rys. čemodan) – lagaminas; valizka (pol. walizka) – lagaminas KL 1933. Det verkar som om čemodanas fortsatte att vålla normerarna större bekymmer: ”Vad ska man ersätta čemodaną med? – Denna slavism kan vi bäst ersätta med vårt eget lagaminu. Det är ett ord som används allmänt i den samogitiska dialekten och betyder inte bara resbagage,” 137 ty. Reisegepäck, ry. tiuk, utan också čemodan” P. S. – GK 1936 7 113. KP 1939, sammanställd av L. Dambrauskas och redigerad av A. Šalys och P. Skardžius, rättar båda: valizka (pol.) – lagaminas; čemodanas (rys. čemodan) – lagaminas. Dessa normeringsresultat bevarades i LKRŽ 1948 – čemodano finns inte här, men vid sidan av lagamino finns även valiza. Valiza finns också i DŽ 1954 – 1. ”en förseglad postsäck för diplomatkurir, som inte får öppnas”; men för vissa betydelse 2. ”resväska, čemodanas”? Lagaminas anges i DŽ 1954 först som ett ord i standardspråket, men tycks vara obegripligt utan čemodano – 1. ”reslåda för förvaring av saker; čemodanas”; lagamino ges också en annan betydelse – med märkningen vard. (i själva verket detsamma som dial.) – ”diverse flyttgods (kläder, trasor, saker); ett bylte med sådana saker”: Han for iväg med sitt lagaminas. Han lastade hela lagaminas i en vagn. Men čemodanas har inga normerande begränsningar i DŽ 1954 (varken hänvisningen ”se” eller märkningen ”otillåtet”) – ”låda med handtag att bära saker i under resor; lagaminas”. Det var just vad som behövdes – om man inte normerar blir det lättare för oss, vi behöver inte anstränga oss! Poeten (litauisten!) Justinas Marcinkevičius hade ödesdigert otur – 1956 läste en stor del av studentkåren med förtjusning hans dikt Dvidešimtas pavasaris: Vid studenthemmets dörr / Čemodanas och Kairys. / Ack, så många čemodanas: / 33. Särskilt glada är dagarna / När åtminstone en bekant / Återvänder efter några dagar / Med en tung čemodanas 128. Det var år då man orienterade sig – ideologiskt, kulturellt och språkligt – mot öst, och därför rimmade orientalismorden – karavanas (i stället för det levande språkets ord vilkstinės, som Jablonskis hade infört i standardspråket!) och čemodanas (< ry. чемодан 1700-talet < turk. < pers. jamādān): Karavanen böljar sig fram. / I täten går čemodanas Just. Marc DP.PKJ 1976 129. I allmänhet var detta år då purismen – som kallades borgerlig! – fördömdes, och fördömandet kom inte bara från läraren R. Mironas utan också från Antanas Venclova, korresponderande ledamot av LTSR:s vetenskapsakademi. Dikten innehåller alltså inte bara čemodanas, utan också inlagda bullar 8, inlagt mjöl 129, stövlar 64, kalas 46, ostrukna byxor 76… Och i översättningen av Aleksandras Tvardovskis berömda dikt använder Vacys Reimeris čemodaną: Läsare, du har själv mer än en gång / prövat vägen för min skull, / och funnit en vrå för mina verser / i en čemodanas som sett mycket A. Tvard TT 1963 173. I Bernardo Brazdžionis arkiv hittades följande: Människans jordiska resa – / avfärder, återkomster, / händerna fulla av resväskor, / vagnar fulla av äventyr…Le ir M 2004 5 8. Därefter blev det trots allt bättre, åtminstone vad gäller normeringen. DŽ 1972 resväska se kappsäck, DŽ 1993 resväska m.m. = kappsäck, medan resväska 2. vard. betydelsen ”kappsäck”, KPP 1976 och 1985 resväska sbst. mask. – kappsäck, RLKŽ IV 1985 resväska – 1. kappsäck, resväska (2. vard. betydelse (artilleri-)projektil), resväskestämning 138 – skämts. stämning före resan. čemodanas har ännu inte tagits med i listan över stora språkfel. Enligt uppgifterna i LKŽ VII 1966 används lagaminas allra mest i samogitiska med en något annan betydelse – 2. sing. ”alla kläder, tvätt, tillhörigheter (vanligen packade någonstans)”: To[j]e] skrynelė[j]e] visas josios lagaminas (packning av saker) (A. Juškas ordbok), dvs. inte skrinet utan innehållet i skrinet. Det vore inte förvånande om lagaminas just i betydelsen ’skrin’ vore något ovanligt bland samogiterna, även om betydelsen också förekommer där på vissa håll: Didelis ano (t. y. jo) lagamins, o gera aname (t. y. jame) nieko nė[ra] Šilalė. I denna betydelse förekommer lagaminas också i LKŽ VII 1966 med belägg från höglandslitauiska, men endast från Daugailiai. Ur etymologisk synvinkel borde lagamino ursprungliga betydelse just vara ’skrin’ – det förknippas (E. Fraenkel 1955–1965) med lit. pal‘gti ’lägga ned, placera’: Te bus jautis iškeptas, ant balto stalelio pal‘gtas ir peilis medkotis įsmeigtas A. Juška, Svotbinė rėda, 1880, s. 18 – LKŽ VII 1966, forn-bulg. ležati ’ligga’ och ložiti ’lägga, placera’ (motsvarar ryska лежать, ложить), tyska liegen ’ligga’, legen ’lägga’, sich legen ’lägga sig’, lat. lectus ’säng; bädd; läger’, gr. lektron ’läger’. Observera att det finns en homonym som är ett lånord 2xlagaminas (lat. legumina; av lat. legumen ’baljfrukt, baljväxt’) ’maträtt (dessert)’: Sukraun kartoms tokį lagaminą iš naliesninkų (t. y. sklindžių): vieną kartą prided uogų, kitą – obuolių ir cukru apibarsto ir kiaušiniu aptepa, kad anie suliptų; šūdyne (t. y. inde) sukloja ant kits kito, – sutaiso tokį lagaminą. Skanus tas lagamins Šakyna (LKŽ VII 1966). Den litauiska lagaminas som intresserar oss, rekommenderades för standardspråket redan 1907 (av J. Šlapelis), men dess användare behöver fortfarande hjälp. Visserligen är det korgarnas och ryggsäckarnas tid nu; kanske är det bara lagaminėlis som används oftare. Dadlar – ätbara små fingrar Att svälja tungan, slicka sig om fingrarna – så säger man när något är riktigt gott. Numera finns också allehanda ätbara små fingrar – av kalvkött och annat. Sådana fanns också förr – kanske hade de fallit i glömska, men har nyligen påmints om: Russinsorter. <...>. 4. Stora, köttiga, avlånga russin (upp till 2,50 cm långa). Dessa russin är mycket söta och aromatiska, men har 2–3 ganska stora kärnor. Torkas av druvor som i folkmun kallas ”damfingrar” Sav su TV 2004 29 14. Det folket är förmodligen ryskt (och stadsbor!), men kanske var det inte heller de själva som hittade på beteckningen. 139 Kanske ännu märkligare är att daktiliai: Armenier i Jerevan bjöd oss på gott armeniskt vin, utmärkta apelsiner från Georgien och daktilier från Turkiet A. Žmuidz P ir G 1961 351. Någon kanske minns versläran: troké, jamb, daktyl, amfibrach och anapest, men sannerligen vet inte alla att daktilis – ”en tretaktig versfot där den första stavelsen är betonad eller lång” – ordagrant (på grekiska) betyder ”finger” (jfr daktiloskopija ’undersökning av handflatans och fingrarnas mönster’ DŽ 2000). Dessa daktiliai från Turkiet är dadlar. De är de näringsrika och söta frukterna av den ständigt gröna dadelfenikspalmen (Phoenix dactylifera), som växer i norra och östra Afrika samt sydvästra Asien och har fått sitt namn efter fenicierna (lat. Phoenices)s land; för araberna är de som bröd. Romarnas kräsna smak gav frukterna – enfröiga bär – deras namn. Plinius den äldre kallade för övrigt med ett namn av grekiskt ursprung (dáktylos) daktylus inte bara en växt, utan – på grund av samma likhet med ett finger – dadelpalmen, en art av hirs (Panicum) (P. dactylon), och dactylis, -idis – den så kallade daktiliden – druvor med fingervalsliknande bär. Carl von Linné gav namnet Dactylis åt hundäxing (šunžolė betyder i dialekter också helt enkelt ”ogräs”), medan J. (A.) Pabrėža kallade Digitaria (jfr lat. digitus – ”finger”) med nybildningen pirštuotė. Från romarna gick man först vidare till de romanska språken – ital. dattero, fr. dattier, frukten – dadde. I den middag som Chrétien de Troyes (1100-talet) skildrar i den fördärvade kungens slott, där den heliga Graalens procession äger rum, nämns dadlar bland många läckerheter. Till middagen serverade man dem dessutom frukt. Och vad fanns det inte där! Dadlar, fikon och muskot, nötter, granatäpplen, nejlikor, alexandrinsk ingefära och många andra läckerheter Troyes Pers 2003 59. Därefter engelska date, tyska Dattel (versmåttsterm – Daktylus). Alla formerna har förändrats, medan den polska är daktyl. Därifrån också TŽŽ 1936 daktilis 2. ”frukten av daktylpalmen”. Ännu två decennier senare använde A. Žmuidzinavičius ordet, fastän LKRŽ 1948 och DŽ 1954 redan hade dadde (kanske bara i specialbutiker). För övrigt är detta dadelns andra ankomst till litauiskan – eftersom SD 1620 inte fick genomslag (Dá ktylowe drzewo / palma ir Dá ktylowy owoc / Dactylus – utan litauiska motsvarigheter) finns det redan 1747 i den preussisklitauiske lexikografen P. Ruigis tysk-litauiska lexikon: Datteln – Dattulė R 1747. Alltså har -ulė i stället för tyska -el funnits mycket länge. Senare föreskrevs ibland det tyska uttalet dátulė, men det hör nu till det förflutna. Även om TŽŽ 1936 har daktilis 2. ’dadel’, finns där också finikas – ’dadelpalmens frukt’. Phoenix – феникс, финик, пальма финиковая, P. dactylifera – финик финиконосный BVŽ 1998. I översättningarna (från ryska) av TŽŽ 1951 och 1969 anges förstås inte datulės, även om det förekommer i förklaringen av finiko: ’dadlar, dadelpalmens frukt’ TŽŽ 1951, ’den ätliga frukten av dadelträdet (dad elpalmen)’. 140 I TŽŽ 1936 fastställdes inga normer, utan innehållet förklarades; i TŽŽ 1951 och 1969 normerades det enligt ryskan. Inte heller i senare TŽŽ har ordningen blivit bättre – i 1985 års upplaga är frukten inte bara finikas, utan också datulė (terminologiskt sett en brist i form av synonymi); i 2001 års upplaga är den både finikas och datulė – både trädet och frukten. Även detta bör rättas till i de normerande ordböckerna över det allmänna språket. I DŽ 1954 saknas finiko, medan datulė anges som bot. ”palm med ätliga frukter; frukten från det trädet”. Så är det också i senare utgåvor. I själva verket skiljer sig växtens och fruktens namn åt: växten är datulinis finikas, frukten datulė. För övrigt förekommer datulė också inom zoologin: blötdjuret Lithophaga lithophaga – jūrinė datulė (ryska морской фундук). Puder och sockerpuder Redan i P. Ruigys ordbok (1747) finns germanismen pūderis. Från början av K. Donelaitis Metai-sången Själva vinterns bekymmer minns vi: de skäggiga tallskogarna / visar sig överallt med sina lockiga tofsar / och står där med utspärrade ben som pudrade småherrar. Med F. Kuršaitis ordbok upphör dessa germanismer nästan helt, medan fria vidareutvecklingar redan framträder i A. Juškas ordbok vid sidan av denna betydelse – pūderėtis ”smycka sig, göra sig fin” och ”stärka sig med stärkelse”; i Jurbarkas betyder pūderis ”en person med uppburrat hår”, LKŽ X 1976. Letter har fortfarande germanismen pūderis. Litauerna ändrade både lånekällan och lånordets form. För nästan 100 år sedan, 1907, finns redan ett internationellt ord av franskt ursprung, förmedlat genom ryskan, i J. Šlapelis Liten ordbok över främmande och obegripliga ord: pudra ”fint stärkelsepulver att strö på huden för att göra den mjukare”. Ett ord från ett annat språk (även ett internationellt ord) lånas oftast inte in i alla sina betydelser, utan bara i en betydelse som behövs (eller i några betydelser som behövs). Franska poudre betyder helt enkelt olika slags pulver: tandpulver och tvättpulver (till och med damm – jämför litauiska dulkės 1. ”löst mineralgödsel, superfosfat”, Tauragnai; 2. ”tvättpulver”, Suginciai – LKŽ II₂ 1969), liksom explosivt pulver, det vill säga krut (ryska порох betyder också ”pulver”, jämför порошок – pulver). På liknande sätt betyder engelska powder – pulver, damm (även dust), krut och puder. Man kan tillägga att puders internationalitet är verklig, men inte universell; på italienska heter det till exempel cipria (latin Cypria – en kvinna från Cypern, det vill säga Venus Cypria). Det internationella ordet pudra, som lånats in i just denna betydelse, har ett helt eget system av avledningar – pudruoti, pudravimas, pudrinti, pudrinė, pudrinukas (dialektalt pudrininkė ”kvinna som tycker om att pudra sig”, Grūžiai). 141 Det finns också randfall och oklarheter. I DŽ 1972 förekommer även sockerpuder, ”mycket fint socker” – presenterat som … en fraseologism. Presentationssättet vore rationellt, eftersom socker-puder inte pudras, men själva normeringen är irrationell, eftersom det som inte pudras inte heller är puder. LKŽ X 1976 gör likadant, och där finns också pudersocker, pudersnö, puderfjädrar. Aluminiumspuder slog inte genast igenom i terminologin: PolŽ 1984 nydpa met. – pulver: aluminiumpulver, perlitpulver, StatŽ 2002 – även aluminiumpulver (liksom dolomit-, kalk-, kiseldammspulver, mineralpulver, plastpulver, slipmedelspulver), och aluminiumspuder (även cementpuder). Jag har motiverat den lingvistiskt rationella lösningen vid terminologisk bearbetning – att avstå från en sådan osystematisk betydelse hos det internationella ordet puder: om det inte pudras, så är det inte puder utan pulver. Alltså: pudersocker, aluminiumpulver, cementpulver. MeteorŽ 1975 снежная пудра – снегдулькес, pudersnö. Detaljernas fulländning? DŽ 1954 har endast äta upp soppan. DŽ 1972, där verb med prefix anges separat, är fylligare och mer precist – där finns också högg färdigt skogen, mjölet tog slut, förklarat som ”helt avsluta att göra något (inifrån)”. Men betydelsekomponenten ”inifrån” verkar inte nödvändig, och i fallet hugga färdigt är den rentav omöjlig. I DŽ 1993 utelämnades exemplet högg färdigt skogen – exemplen har bättre anpassats till förklaringen, men stämmer de med språket? LKŽ1 1941 fullborda illustreras inte enbart med ”interna” exempel: Arbetet är färdigställt A. Juškas ordbok. Då bar fågeln dem färdigt till stranden och släppte dem oskadda J. Murkas saga. Nu håller dessa seder redan på att gå ur modet Grūžiai. Jag hann väva färdigt linnetyget J. Šlapelis; färdigställande: Så fin skulle den där vara, men utförandet är inte bra Geistarai. Att tillskriva verbet fullborda en ”inre” betydelse är överdrivet – įbaigti har över huvud taget ingen ”inre” betydelse: Vi har ännu inte sått färdigt rågen Dusetos (LKŽ1, 1941). Potatisen är inte färdigkupad Kupiškis (LKŽ2, 1968). I allmänhet betyder baigti med nästan alla prefix endast en enkel aspekt av en händelse: Jag har harvat färdigt åkern, nu går jag och äter frukost č riškiai. Nu har också de sått färdigt Skirsnemunė. Jag har ryckt upp lin färdigt Panevėžys. I går hann jag köra hem den sista rågen Panevėžys. Skjut undan glöden, låt det brinna ut Surviliškis. När du nu har borrat så långt, borra då färdigt igenom Kupiškis. Han har gjort slut på sina pengar (sin förmögenhet) F. Kuršaitis ordbok. De har redan dragit färdigt Krinčinas. Skriv ett brev om hur dina angelägenheter har ordnat sig Keturvalakiai. 142 Ved inys išbaiga – „išbaigimas, galas“ DŽ 1954, „pabaiga, galas“ DŽ 1972 ir 1993 yra labai retas, LKŽ IV 1957 paliudytas tik iš A. Baranausko Biblijos vertimo: Sergėjimas gi zokonų yra išbaiga nesugedimo Išm 6, 19 (1998 ŠR Išm 6, 18 – laikymasis įstatų – nemarumo pagrindas). DŽ išbaigos „liekanos“ yra iš RLŽ 1932 (docmalb – liekanos, išbaigos). Under tvåspråkighetens tid kallades den som utförde detaljernas slutbearbetning i produktionen helt enkelt på ryska – dovočikas (rys. доводчик). I vetenskapligt språkbruk är доводка i PolŽ 1984 – slutbearbetning. Denna term på två ord finns också i TechEnc I 2000. I talspråket är emellertid išbaigimas utbrett. Varken KPP 1976 och 1985 eller TT 1992 korrigerar išbaigimas på något sätt. I dialekterna betyder išbaigti förstås helt enkelt ”avsluta”, medan det här betyder ”slutföra slutgiltigt”. Enordstermen išbaigimas är verkligen mer praktisk och systematisk – bredvid den finns också išbaigėjas, medan slutbearbetning knappast skulle ge en lämplig term för slutbearbetare. KPP 1985 har endast išbaigtas – på vissa ställen passar färdig, fulländad, slutlig bättre: I filmstudions portfölj finns ännu få färdiga (– färdigskrivna, slutgiltigt skrivna, utarbetade) manus. Detta språkbruk var verkligen irriterande och schablonmässigt – det behövde stoppas. Men išbaigtas, išbaigtumas (belagt i LKŽ IV 1957 redan från förkrigstiden) är litauiska, och även ordet ”fulländad” kan nötas ut (en fulländad semester och liknande). Skala, kartskala, maštabas Tyska Maßstab (ordagrant skulle det vara ”storleksindikator”) och det ryska ordet som kommer därifrån, масштаб, betyder både ”förhållandet mellan längden på en linje på en karta eller ritning och den verkliga längden på platsen eller det avbildade föremålet” (kartskala i DŽ 1954) och ”ett relativt mått på vilken storlek som helst”, ”ambition, omfattning” (skala, betydelse 2 och 3 i DŽ 1954). Även lingvisten Jonas Jablonskis och matematikern Zigmas Žemaitis använde ordet så – de betecknade ”kartskala” med ordet skala: Kartan görs i skala J. Jablonskis (LKŽ VII 1966); skala – масштаб och масштаб – skala G och TTR 1920. Men DŽ 1954 anger skala 1. se kartskala (och DŽ 1972), trots att kartskala redan fanns i LKRŽ 1948 och ännu tidigare (det ska vi strax se). Grunden för ändringen är mer än tvivelaktig: kartskala är ju bara en liten skala … Och i inget annat språk finns en sådan klurig ”kartskala”. Det räcker inte med det – i TŽŽ 1936 dyker också låneordet maštabas (ty.) upp – 1. ”kartskala, ett litet mått som man kommer överens om att använda i stället för ett annat, större mått, <…>”, 2. ”ett relativt mått på vilken storlek som helst”. Även om det så sent som i KL 1933 rättades: mašt abas (rys. масштаб < ty. Maßstab) – skala: i stor skala – stor 143 skala. KP 1939 korrigerar: masṫabas (...) – skala: <...>; (kartans) skala. Mȧstabas förekommer också i två senare översättningar, TŽŽ 1951 och 1969, och... DŽ 1954 – 1. ”skala”, 2. ”något relativt mått, skala” (även DŽ 1972). Kanske var det därför som KPP 1976 och 1985 endast försiktigt försökte hålla fast vid: mȧstab as främmande ord – bättre är skala, ambition, omfattning: Verksamhetsområdenas omfattning (– skala, ambition). Kompositioner av stor omfattning (– stor skala, stor). RLKŽ II 1983: масштаб – endast 1. skala, 2. bildl. omfattning, men масштабный – trots allt 1. skal-, men 2. bildl. ambitiös, av stor [vid] omfattning, масштабно – i stor skala [med stora ambitioner], i stor omfattning, масштабность – stor omfattning, (stora) ambitioner, omfattande karaktär: projektets ambitioner [omfattning]. Man kan utan att ta miste säga att mastabiškas, mastabiškai, mastabiškumas då strömmade ur vissa litteratur- och konstkritikers och ideologiska funktionärers munnar och pennor, men tillägga måste man – även om detta var ett jargongartat språkbruk, var man rädd för att ta i med hårdhandskarna. Nu finns inte ett spår kvar av det. DŽ 1993 mȧstab as avrått. = 1. skala, 2. omfattning 1 (dvs. ”ambition, omfång, storlek”). Nu har jag i tio år läst det gång på gång, ja, för tionde gången: Guds rike är inget politiskt begrepp och därför inte heller någon politisk måttstock utifrån vilken man direkt skulle kunna utforma politisk praxis eller kritisera politiska strukturer J. Ratz Esch 1996 60. Skärseldens tid kan otvivelaktigt vara lång enligt mänsklig måttstock J. Le Goff VV 2003 120. Man måste minnas den historien för att förstå det verkliga priset för statsskick och självständighet, den verkliga omfattningen <...> MoksliL 2004 18 13. Händelserna i Kiev skiljer sig från den litauiska sjungande revolutionen genom sin omfattning, den samlade energin och det överhängande hotet Vd 2004 49 33. <...> – det är en fantastisk utopi med inslag av detektivroman, och kraven på originalitet och spänning som ställs på den har en annan måttstock än dem som gäller realistiska verk Vd 2005 5 55. Det råder inget tvivel om att år 2004, även mätt med en grov, kanske till och med den grövsta, historisk måttstock, kommer att gå till tabellerna över den framtida litauiska historiens syntes och kronologi Vd 2005 10 4. <...> och mätt med historiens måttstock saknade de partier som kallas traditionella politik en känsla för inre historisk förnyelse och hade ingen dimension av en genomtänkt nationell strategi grundad i den politiska nationens samlade ståndpunkter Vd 2005 25 62. Men enligt deras uppfattning är den enda måttstock med vilken kyrkan ska mätas ändamålsenligheten, <...> NŽA 2005 6 265. Livet här förlöper som i en annan skala Vd 2005 27 80. <...> de blundar för språket och tillämpar inte standardspråkets måttstockar L ir M 2005 26 4. Samma välfärdsstat, <...>, bara förstås i ojämförligt blygsammare skala Vd 2005 37 4. När följderna av denna handling bedöms med klassisk politisk teoris måttstock <...> Vd 2005 46 62. Eget 144 arbete måste bedömas i ett bredare sammanhang och jämföras med trender på nationell, europeisk och kanske även global skala MokslL 2005 18 5. Denna fyndighet, vars territoriella utbredning förvånar genom sina enorma mått – 75 X 45 km <...>, kommer att tas i drift om tre år Vd 2005 51 23. Mänsklig tidsskala, historiens eller händelsernas skala, kravens eller ändamålsenlighetens måttstock, att uppfatta skalan – här har det alltid handlat om omfattning! Och varför skapa efter en skala, till och med en politisk, mäta dimensioner med en skala, mäta, bedöma och jämföra efter en skala (och inte ett mått?!), till och med i stor skala, försiggå i stor skala – känner man inte längre alls för vad man skriver? Slutsatser 1. För mer än 100 år sedan hade det internationella ordet valiza, av franskt ursprung och inlånat via polskan, redan kommit in i litauiskan. Inte långt därefter började den tatariska ryska lånformen čemodanas tränga undan det. Men vid den tiden (1907) började också det litauiska ordet lagaminas. Valiza försvann så småningom, men lätt; čemodanas fick under sovjettiden starkt stöd av den ryska tvåspråkigheten, men det redan kodifierade och väl etablerade lagaminas (särskilt diminutivformen lagaminėlis). 2. Redan i K. Sirvydas gamla ordbok (~ 1620) fanns det latinska Dactylus (trädet och frukten), men ännu utan litauisk motsvarighet. I P. Ruigys ordbok (1747) finns en form av tyskt ursprung, Dattulé, och i 1936 års Internationella ordlistan: daktilis 2. ”frukten av en daktylpalm” (dvs. ”dadel”) – samma ursprung som versmåttet daktilis (gr. daktylos – ”finger”). Vissa druvor kallas ibland damfingrar. 3. Redan i P. Ruigys ordbok (1747) finns den tyska lånformen pūderis, och i J. Šlapelis Liten ordbok över främmande och obegripliga ord (1907) – pudra. Franska poudre betyder alla slags pulver (även tvättpulver), till och med damm (engelska powder – även krut < ryska порох). Pudra har ett helt litet ordsystem – pudruoti, pudravimas, pudrinti, pudrinė, pudrinukas. Det passar inte för socker- eller aluminiumpulver, cementpulver (man pudrar ju inte med det!), florsocker; därför föreslås här pulver, pulverformig. 4. Detaljernas slutbearbetning skulle också kunna benämnas på annat sätt – efterbearbetning, men efterbearbetare är omöjligt. Men om man noga granskar verbet išbaigtis semantik ser man att det inte finns några hinder för termen slutbearbetning, och inte heller för slutbearbetare. Termens korthet är också viktig. 5. Språkforskaren Jonas Jablonskis och matematikern Zigmas Žemaitis betecknade ”skalan” med ordet mast as. Men i 1936 års Internationella ordlista finns också mašt abas (ty.) – 1. ”skala, <...>”, 2. ”ett relativt mått på vilken storhet som helst”. Mašt abas korrigerades redan 1939 i Språkrådgivaren, men förekom ändå både 1954 och till och med 1972. 145 I den moderna litauiska språkets ordbok, men under hela sovjettiden frodades också maštabiškas, maštabiškai, maštabiškumas (det var farligt att röra vid dem alltför kraftigt, eftersom ideologiska tjänstemän använde dem flitigt). Nu finns det inte ett spår kvar av maštabo. Däremot har mastelis blivit vilt populärt – det används både i stället för masto och rentav mato. Av alla faktorer som bestämmer språkets normer – system, tradition, tvåspråkighet och mode – var systemet svagast verksamt i dessa fall, medan tvåspråkighet och mode verkade starkast. I det sista fallet (mastelis i stället för masto) bryts traditionen, men grunden för detta brott är verkligen egendomlig – det är svårt att på ett förnuftigt sätt skilja mellan mastą och mastelį, men nu blev det tvärtom – mastelis (som egentligen inte alls behövs) i stället för masto. Om det började bli tvärtom – mast as i båda fallen – skulle det vara motiverat att avstå från det osystematiska och ologiska mastelio. Man behöver bara komma överens. LITTERATUR OCH KÄLLOR J. Basan MGK 1997: Basanavičius J. Mano gyvenimo kronika ir nervų ligos istorija. 1851–1922 m., Vilnius. BVŽ 1998: Botanikos vardų žodynas. Sudarė R. Jankevičienė, Vilnius. DŽ 1954: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius. DŽ 1972: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius. DŽ 1993: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius. DŽ 2000: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius. E. Fraenkel 1955–1965: Litauisches etymologisches Wörterbuch, Göttingen. G ir TTR 1920: Žemaitis Z. Geometrijos ir trigonometrijos terminų rinkinelis, Kaunas. GK: Modersmålet (tidskrift). J. Le Goff VV 2003: Le Goff J. Viduramžių vaizduotė. Vertė. D. Bučiūtė, redagavo D. Linčiuvienė, Vilnius. KL 1933: Kamantauskas Vikt. Kalbėkime lietuviškai, Kaunas. KP 1939: Kalbos patarėjas. Paruošė L. Dambrauskas, redagavo A. Salys ir Pr. Skardžius, Kaunas. KPP 1976: Kalbos praktikos patarimai. Sudarė A. Pupkis, Vilnius. KPP 1985: Kalbos praktikos patarimai. Sudarė A. Pupkis, Vilnius. LeL ieŽ 1919: Lenkų ir lietuvių kalbų žodynas. Surengė A. Lalis, Vilnius. L och M: Litteratur och konst (veckotidning). LKRŽ 1948: Lietuvių kalbos rašybos žodynas. Redagavo K. Gasparavičius, N. Grigas, J. Lazauskas, K. Ulvydas, A. Žirgulys, Kaunas. LKŽ I₁ 1941: Lietuvių kalbos žodynas 1, Kaunas. LKŽ I₂ 1968: Lietuvių kalbos žodynas 1, Vilnius. LKŽ II₁ 1947: Lietuvių kalbos žodynas 2, Kaunas. LKŽ II₂ 1969: Lietuvių kalbos žodynas 2, Vilnius. LKŽ IV 1957: Lietuvių kalbos žodynas 4, Vilnius. 146 LKŽ VII 1966: Lietuvių kalbos žodynas 7, Vilnius. LKŽ X 1976: Lietuvių kalbos žodynas 10, Vilnius. Mair R I 1987: Maironis. Raštai 1, Vilnius. Just. Marc DP.PKJ 1976: Marcinkevičius Just. Dvidešimtas pavasaris. Pušis, kuri juokėsi, Vilnius. MeteorŽ 1975: Mikalajūnas M. Rusų–lietuvių kalbų meteorologijos terminų žodynas, Vilnius. MokslL: Vetenskapens Litauen (tidning). NŽA: Nya härden – Aidai (tidskrift). V. Piet RR 1973: Pietaris V. Rinktiniai raštai, Vilnius. PolŽ 1984: Rusų–lietuvių kalbų politechnikos žodynas. Sudarė G. Daugėla, spec. red. J. Stanaitis, Vilnius. R 1747: Littauisch–Deutsches und Deutsch–Littauisches Lexikon....von Phillip Ruhig, Königsberg. J. Ratz Esch 1996: Ratzinger J. Eschatologija, Vilnius. RLKŽ II 1983: Rusų–lietuvių kalbų žodynas 2. Sudarė Ch. Lemchenas, Vilnius. RLKŽ IV 1985: Rusų–lietuvių kalbų žodynas 4. Sudarė J. Kardelytė, Ch. Lemchenas, A. Mankevičienė, Vilnius. RLŽ 1932: Baronas J. Rusų lietuvių žodynas, Kaunas. Sav su TV: Veckan med TV (veckotidning). SD 1620: Senasis Konstantino Sirvydo žodynas [Fotografuotinis ~ 1620 m. defektuoto žodyno leidimas], 1997. SNŽŽ 1907: Svetimų ir nesuprantamų žodžių žodynėlis. Sudarė J. Šlapelis, Tilžė. StatŽ 2002: Statybos terminų žodynas. Mokslinis redaktorius A. Kudžys, Vilnius. ŠR 1998: Šventasis raštas, Vilnius. TechEnc I 2000: Technikos enciklopedija 1, Vilnius. Troyes Pers 2003: Chrétien de Troyes. Persevalis, arba pasakojimas apie Gralį. Vertė E. Pilkaitė, spec. red. J. Mikalkevičienė, Vilnius. TT 1992: Terminologijos taisymai. Parengė K. Gaivenis, A. Kaulakienė, St. Keinys, J. Klimavičius, Vilnius. A. Tvard TT 1963: Tvardovskis A. Tolių toliai. Vertė. V. Reimeris, Vilnius. TŽŽ 1936: Tarptautinių žodžių žodynas, Kaunas. TŽŽ 1951: Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius. TŽŽ 1969: Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius. TŽŽ 1985: Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius. TŽŽ 2001: Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius. Vd: Veidas (veckotidning). A. Žmuidz P ir G 1961: Žmuidzinavičius A. Paletė ir gyvenimas, Vilnius. Jonas KLIMAVIČIUS Litauiska språkinstitutet P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E-post [email protected] Mottagen 2005-11-02 147