Pabaltijo tautų terminologijos problemos ir Europos Sąjunga

ROBERTAS STUNŽINAS Lietuvių kalbos institutas TERMINOLOGISKA PROBLEM BLAND DE BALTISKA FOLKEN OCH EUROPEISKA UNIONEN Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2005, 172 p. Detta är en samling artiklar som officiellt presenterades av Lietuvių kalbos institutas vid bokmässan 2006 och som sammanställts utifrån föredragen vid det internationella terminologiseminariet 2004 Estlands, Lettlands och Litauens terminologiska problem och uppgifter i Europeiska unionen. Publikationen är internationell – redaktionskollegiet och artikelförfattarna består av litauiska och utländska forskare – och mer engelskspråkig än litauiskspråkig: tre artiklar på litauiska (med engelska sammanfattningar) och sju på engelska (med litauiska sammanfattningar). Publikationen riktar sig till ”både dem som arbetar praktiskt med terminologi och alla som är intresserade av terminologi” (s. 8). Samlingens ämnen är varierande. Framför allt skriver man om terminologiarbetet i internationella organisationer och i olika länder (Litauen, Lettland, Estland, Ungern och Ryssland), vissa teoretiska frågor behandlas och nyheter inom terminologin presenteras. Samlingens sätt att ordna artiklarna är inte särskilt praktiskt – i alfabetisk ordning efter författare. Samlingen inleds med A. Aukso-riūtės icke-problematiska översiktsartikel Terminologiarbete vid Lietuvių kalbos institutas (s. 11–20). Där sammanfattas att omfattningen av terminologiarbetet vid Lietuvių kalbos institutas har ökat avsevärt. Tidigare ägnade sig institutets terminologer främst åt praktiskt arbete, men på senare tid har det vetenskapligt-teoretiska arbetet utvecklats mer (s. 17). Samlingens största översiktsartikel är St. Keinis översikt på engelska över den litauiska terminologins historia och nuläge (s. 48–67). Den behandlar alla skeden i den litauiska terminologins historia – från de första skrivna texterna på 1500-talet (detta är på sätt och vis ett svar på uppfattningen att den litauiska terminologin började på 1900-talet) fram till 1900-talet. I dagens litauiska Terminologija | 2006 | 13 213 terminologi uppstår svårigheter med översättning och inlåning av termer (”europeisering” efter engelskt mönster), oansvarig sammanställning av flerspråkiga termordböcker, översättning av humanistiska och samhällsvetenskapliga texter, lagar och tekniska standarder samt den utbredda tvåspråkigheten litauiska–engelska (s. 61–65). Situationen för terminologin i Lettland efter inträdet i Europeiska unionen och framtidsutsikterna behandlas i Valentīna Skujinias artikel på engelska (s. 154–159, med sammanfattningar på lettiska och litauiska). I Lettland bedrivs terminologiarbetet av två institutioner – Lettlands vetenskapsakademis terminologikommission och översättnings- och terminologicentret (s. 154). Svårigheter i terminologiarbetet uppstår på grund av oenighet mellan specialister och bristfällig teoretisk och praktisk utbildning. I all hast lånar man termer från engelskan; terminologiarbetet försvåras av synonymer i befintliga ordlistor och av att terminologiska verktyg – termbanker – inte uppdateras. Stora förändringar väntar terminologiarbetet i Lettland. Med det projekt för modernisering av terminologiarbetet som den statliga språkkommissionen har offentliggjort hoppas man kunna hitta en mer framgångsrik arbetsmodell (s. 157). H. Tams artikel (s. 160–167) introducerar svårigheterna med termöversättning i Bryssel, Luxemburg och Estland. Terminologiarbetet vid Estlands rättsspråkscentrum stöter på svårigheter på grund av otillräcklig finansiering (under två år minskade antalet anställda nästan nio gånger) och olika synsätt hos själva centret och justitieministeriet (s. 164). Ungerns komplicerade terminologiska situation beskrivs i J. Pustajos artikel Termbildning i Centraleuropa med hänsyn till EU:s terminologi (s. 100–107). I Ungern utförs översättningen av Europeiska unionens dokument och arbetet med att skapa termer inte av terminologiska institutioner (s. 102); terminologiarbetet är relativt spontant och huvudsakligen knutet till översättning (s. 105). Artikelförfattaren betonar vikten av en genomtänkt språkpolitik och av att inrätta terminologiska institutioner (s. 105). Jämförelsen av små grupper termer från en enda källa (s. 103–105) med avseende på ursprung och struktur återspeglar dock i grunden ännu inte olika länders språkpolitik. Olika problem i terminologiarbetet vid standardiseringsinstitutioner behandlas i N. Dudlauskienės och Ch. Galinskis artiklar. I N. Dudlauskienės artikel Standardisering av litauiska tekniska termer (s. 21–34) ges en översikt över verksamheten vid Litauens standardiseringsdepartement och de mest akuta och aktuella problemen i terminologiarbetet identifieras: ”<...> I juli 2004 antogs ett beslut av LST:s tekniska kommission om att anta europeiska termstandarder som litauiska termstandarder” 214 Robertas Stunžinas genom anmälningsförfarande. Följden av ett sådant beslut är att 44 litauiska standarder redan har getts ut utan litauiska termer, vilket innebär att endast termer från främmande språk förs in i den litauiska tekniska termbanken” (s. 28). Andra svårigheter i det litauiska standardiseringsdepartementets verksamhet är otillräcklig finansiering av LST TK 37:s arbete och oförmågan att säkerställa att företrädare för denna institution deltar i ISO/TC 37:s verksamhet (s. 29). Det ges dock också ett konkret förslag till lösning på de befintliga problemen: alla institutioner som arbetar med terminologi bör gemensamt behandla det planerade programmet för standardisering, användning, utveckling och spridning av det statliga språket samt de årliga genomförandeplaner för åtgärder med anknytning till terminologiarbete som utarbetas inom ramen för programmet (s. 30). Om ISO/TK 37:s och dess underkommittéers verksamhet, de nya uppgifter som formuleras och politiken för global semantisk harmonisering skriver Ch. Galinskis i artikeln ISO/TC 37 ir semantinis suderinimas (s. 34). Semantisk harmonisering måste bygga på en enhetlig metodik och genomföras inte bara på global nivå utan också med hänsyn till olika samhällen och tillämpningsområden (s. 42). Terminologi och andra språkliga resurser spelar en viktig roll och utgör inte bara en integrerad del av alla slags textinnehåll utan också ett hjälpmedel för indexering och sökning (s. 45). Problem inom terminologiteorin analyseras i artiklar av terminologer från Ryssland och Lettland. I V. Leičikas och S. Šelovas artikel Rusų terminologija: padėtis ir perspektyvos (s. 68–88) anges kortfattat den ryska terminologiteorins kännetecken och problem: termens väsen, termens språkliga struktur, de terminologiska systemens karaktär, terminologins och de terminologiska systemens utveckling, termen och texten med mera. När artikelförfattarna diskuterar termens väsen framhåller de att frågan behandlas i D. Lotes och K. Drezenos tidigaste publikationer. Terminologernas polemik sammanfattas i påståendet att termen har sin grund i språket och är lånad från det allmänna språket, medan termens viktigaste egenskap är dess förmåga att beteckna och benämna ett avgränsat begrepp i ett begreppssystem (s. 70). I avsnittet Kalbinė termino sandara (s. 72–74) betonas att ett av de viktigaste målen för lingvistisk forskning i Ryssland är problematiken kring varianter (dimorfa termer) och gränserna för terminologisk variation (s. 73). I avsnittet Terminologija kaip mokslas (s. 79–80) behandlas frågan om terminologi ska betraktas som en lingvistisk disciplin. Frågan besvaras med följande påståenden: 1) terminologivetenskapen undersöker inte bara termer som vissa lexikala enheter, utan också termsystem, vilka i grunden inte är en lingvistisk kategori; 2) de frågor som oftast behandlas inom terminologin är Terminologija | 2006 | 13 215 icke-språkliga teoretiska frågor; 3) terminologiarbetets metoder är heterogena och ligger utanför den lingvistiska kompetensens område. Sammanfattningsvis är terminologi en komplex vetenskap med många inriktningar; R. Kobrinos påstående citeras: ”Inom terminologivetenskapen utvecklas metoder från grundläggande vetenskaper: lingvistik, filosofi och kognitionsvetenskap; formell, dialektisk och matematisk logik; klassifikationsteori och semiotik” (s. 79). I slutet av artikeln ges en omfattande förteckning över de viktigaste terminologiarbetena av ryska forskare. I S. Šelovas artikel Terminai, terminiškumas ir terminų apibrėžtys (septyni žingsniai į terminologijos teoriją) (s. 122–153) sammanfattas författarens praktiska och teoretiska undersökningar i form av frågor och svar. Inom litauisk terminologi har K. Gaivenis behandlat definitionsproblematiken mer ingående (se Gaivenis 2004: 85–117). Efter att ha definierat termens och det terminologiska präglingsdragets väsen (s. 123) redogör S. Šelovas för begreppen termdefinition (definition) och förklaring (exposition) (s. 124). Enligt den ryske forskaren är en terminologisk definition i ordets vidaste bemärkelse en förklaring av det begreppsinnehåll som den definierade termen har (s. 127). När terminologen tar upp typer av termdefinitioner presenterar han sin egen klassifikation: klassificerande, uppräknande, operationella, kontextuella, ospecifika och generella definitioner (s. 133). I frågan om definitioners nödvändighet betonar S. Šelovas att vissa termer är helt motiverade och inte behöver definieras (s. 133). I avsnittet om terminologins begreppsstruktur (s. 138–148) behandlas problematiken kring den klassificerande begreppshierarkin. I tabellerna (s. 143–148) ges exempel på begreppsnivåer inom terminologin för värmebehandling och kommunikation. Problematiken kring metaforanvändning inom informations- och kommunikationsteknologins terminologi översiktas i en artikel av de lettiska terminologerna D. Reizniece, J. Silis, I. Ilzinia och J. Borzovs (s. 108–121). Genom att presentera ytterlighetsståndpunkter om metaforer framhåller författarna två huvudsakliga funktioner hos metaforiska termer – den kognitiva och den estetiska. I artikeln formuleras två regler som styr användningen av metaforiska termer: 1) där det är möjligt ska engelska metaforer och expressiva element ersättas med lettiska motsvarigheter; 2) balansen mellan lettiska termers kognitiva och estetiska funktioner ska bevaras. Dessa regler är dock inte absoluta; även de allmänna principerna för terminologiarbete inom informations- och kommunikationsteknik ska följas. Tillkomsten och utvecklingen av verktyget för terminologiskt arbete, den litauiska termbanken, presenteras i S. Meškauskienės artikel (s. 89–99). År 2002 hade K. Gaivenis 216 Robertas Stunžinas | nämnt att en litauisk termbank hade utarbetats under flera år vid Institutet för matematik och informatik, ”vid skapandet av termbankens huvudsakliga databas parametriseras terminologins grammatik, semantik och pragmatik. Termsökningen skulle utföras utifrån den normerade termen, dess synonymer, definitioner och motsvarigheter på andra språk <...>” (Gaivenis 2002: 84). Resultatet av detta fleråriga arbete är ”238 tusen termer hämtade från tjugofyra ordböcker över termer inom olika områden (fysik, matematik, botanik, kemi, sociologi, geologi m.fl.)” (s. 90). Sammanfattningsvis kan sägas att även specialister som arbetar med terminologi i praktiken eller teoretiskt kan hitta användbar information i artikelsamlingen Pabaltijo tautų terminologijos problemos ir Europos Sąjunga. Samlingens innehåll är mycket varierat – det behandlar terminologiska problem på olika språk och politiska uppgifter efter anslutningen till Europeiska unionen. Även centrala frågor inom terminologiteori och termanvändning diskuteras kortfattat men relativt tydligt. LITERATŪRA Gaivenis K. 2002: Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys. Vilnius. Gaivenis K. 2004: Sudėtinių terminų pateikimas ir aiškinimas terminų žodynuose. – Terminologijos istorijos ir dabarties problemos, Vilnius, p. 85–117. Gauta 2006-12-04 Robertas Stunžinas Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas [email protected] Terminologija | 2006 | 13 217