Profesoriaus Povilo Brazdžiūno „Bendrosios fizikos“ vadovėlio (1960–1965) terminija

Terminologin i professor Povilas Brazdžiūnas lärobok Allmän fysik (1960–1965) ANGELĖ KAULAKIENĖ Institutet för litauiska språket INLEDANDE ANMÄRKNINGAR Den 18 september 2007 hade det gått 110 år sedan akademikern och professorn Povilas Brazdžiūnas föddes – en pionjär inom Litauens moderna experimentella fysik. Han var professor Vincas Čepinskis första elev, utförde de första laboratoriearbetena i fysik vid Litauens universitet, skrev det första examensarbetet i fysik och var den första av universitetets utexaminerade som reste utomlands för att fördjupa sina kunskaper i experimentell fysik (Makariūnienė 1990: 6). Vid universitetet i Zürich deltog han i föreläsningar av professor Ervinas Šrödingeris, som just hade publicerat betydelsefulla arbeten om vågmekanik, och vid seminarier umgicks han med 1900-talets främsta fysiker, däribland Nils Bohr (Šiuolaikinė fizika 1997: 280). Efter avslutade studier och avlagd doktorsexamen i filosofi återvände han till Litauen och började åter arbeta vid Litauens universitet. Hans framstående personlighet och mångsidiga verksamhet som forskare och pedagog har behandlats i många publikationer utgivna i Litauen (Akademikas 1992; Blažienė 1987; Fizikos istorija 1988; LTE II 1977: 255; Makariūnienė 1990, 1994, 2001; MLTE I 1966: 262; Šenavičienė 1982; Šiuolaikinė fizika 1997). Med en mycket god förståelse för vetenskapens betydelse för en nations kultur ansåg P. Brazdžiūnas att ett litauiskt vetenskapsspråk, och i synnerhet en litauisk terminologi, var nödvändigt för att utveckla den. Det var uppenbarligen ingen tillfällighet att professorn publicerade hela tre fjärdedelar av sina arbeten på litauiska (Blažienė 1987). Under hela sitt liv intresserade han sig för att normera och enhetliggöra den litauiska fysikterminologin. I förordet till Fizikos terminų žodyno (nedan F) skrev han 1958: ”För att uttrycka precisa begrepp behövs en exakt, strikt och enhetligt använd terminologi. Men de termer som fysiker i vår republik använder har för närvarande inte sådana egenskaper: mycket ofta används två eller till och med tre termer för ett och samma begrepp, det förekommer misslyckade nybildningar, särskilt i översatt populärvetenskaplig fysiklitteratur, ibland byts redan etablerade, vedertagna termer ut och så vidare. Därför måste fysikterminologin bringas i ordning – det är en viktig och brådskande uppgift” (F 1958: 92 Angelė Kaulakienė | Profesoriaus Povilo Brazdžiūno Bendrosios fizikos… 3). Han höll fast vid precisa, strikta och entydiga terminologiska principer när han skrev såväl vetenskapliga verk som populärvetenskapliga artiklar och läroböcker. Detta framgår tydligt av professor P. Brazdžiūnas lärobok Bendroji fizika för högskolan, som utkom omkring fyrtio år efter utgivningen av den första litauiska fysikläroboken för högskolan – V. Čepinskis Fizikos paskaitų. Läroboken består av fyra delar. De tre första gavs ut av det statliga förlaget för politisk och vetenskaplig litteratur, den fjärde av förlaget ”Mintis”. Omfånget är ungefär detsamma för varje del: del 1, Mechanika ir molekulinė fizika, 1960, 416 s.; del 2, Elektra ir elektromagnetizmas, 1961, 407 s.; del 3, Optika, 1963, 359 s.; del 4 (utan titel), 1965, 438 s. Varje del granskades av sakkunniga och fick ett positivt omdöme; det betonades särskilt att läroboken var skriven på ett klart, gott och korrekt språk (Jonaitis 1962: 175; Puodžiukynas 1962: 37). Som Henrikas Horodničius påpekar: ”Del IV av Bendrosios fizikos fullbordar professor P. Brazdžiūnas stora och mycket behövliga verk för Litauens fysiker och företrädare för andra exakta vetenskaper. På litauiska är detta, efter V. Čepinskis Fizikos paskaitų, som skrevs i all hast och hade en rad metodiska brister och nu är en bibliografisk raritet, det första fysikverket av så stor omfattning som skrivits på en genomgående hög nivå. Det omfattar alla den moderna fysikens områden och, vilket är särskilt anmärkningsvärt i den sista, fjärde volymen, innehåller uppgifter även om fysikens allra senaste landvinningar” (Horodničius 1967: 877). Efter ett så positivt sakkunnigutlåtande vill man därför undersöka terminologin i professor P. Brazdžiūnas Bendrosios fizikos och hur den skiljer sig från terminologin i V. Čepinskis Fizikos paskaitų. Det är dessa frågor som behandlas i artikeln. 2. LÄROBOKEN ALLMÄN FYSIKS TERMINOLOGI. DERAS STRUKTUR OCH URSPRUNG 2.1. Fysiken är nära förbunden med elektronik, elektroteknik, radioteknik, teknik och andra fysikaliska och teknologiska vetenskaper; därför förekommer också termer från dessa vetenskapsområden i P. Brazdžiūnas Allmän fysik, till exempel: omgivning BF III 173, lindning BF II 314, storm BF II 164, storhet BF I 30, galler BF IV 379, järn BF II 208, kedja BF II 72, åska BF II 143, ankare BF II 318, spänning BF II 145, rörelse BF I 53, band BF II 347, ögla BF II 58, laddning BF III 35, grad BF II 116, lins BF III 323, legering BF I 354, spår BF II 272, knippe BF II 271, tillsats BF II 103, område BF Terminologija | 2007 | 14 9 3 II 57, kärna BF II 190, gång BF II 272, mellanrum BF II 150, vatten BF I 131, medelvärde BF II 41, svängning BF II 333, tecken BF I 189 m.fl. En del av termerna i allmän fysik återfinns redan i Keleivis (1849–1880), Aušra (1883–1886), Populariszkame rankvedyje fyzikos (1889), K. Šakenis Fizika (1920), J. Končius handskrivna Fizikos vadovėlyje (1919) och ordlistan Terminai fizikos reikalams (1923–1924), samt V. Čepinskis Fizikos paskaitose (1923–1926). Således hade sådana termer redan mer än 100 års användningstradition före andra hälften av 1900-talet, och om vi räknar fram till i dag, så även 150 år, till exempel: axel BF I 344, jfr K 1851 25 981, PF 11, ŠF II 60, 726T2, FP I 93, aszis A 1884 5–6 209; höjd BF I 134, jfr ŠF I 88, augštis FP I 33, augsztis A 1884 5–6 167; tillstånd BF I 221, jfr buvis A 1886 1 28; ånga BF I 327, jfr A 1884 5–6 171; kibirķštis BF II 145, jfr K 1851 11 42–43, ŠF II 76, FP VII 114, kibirksztis A 1885 10–11 319; material BF II 42, jfr KF 2, ŠF III 10–11, 108T, FP VII 13, medega A 1883 2 48, PF 3, medžgina KF 2; luft BF II 139, jfr K 1850 6 24; sol BF II 8, jfr A 1886 6 177; stråle BF III 35, jfr K 1852 24 96, KF 159, ŠF III 14, 1417T, FP VI 6; ström BF I 132, jfr K 1851 11 43, A 1886 6 177, ŠF II 71, 544T, FP VI 7, srioė A 1885 10–11 319; pelare BF II 7, jfr K 1851 11 43; värme BF I 324, jfr sziluma A 1883 6 173; šilima K 1851 11 42, KF 147, ŠF I 11, 1275T, FP III 3, szilima A 1884 5–6 171; ljus BF III 71, jfr PF 82, ŠF III 50, FP VI 6, szviesa A 1884 5–6 195; blixt BF II 6, jfr K 1856 27 107, PF 96, ŠF II 76, FP VII 122 m.fl. Termerna nedan kan anses ha en något kortare användningstradition, till exempel: våg BF I 173, jfr ŠF III 74, FP VI 113; kärna BF IV 196, jfr FP III 80; partikel BF IV 196, jfr PF 41, ŠF I 113, FP IV 34; arbete BF I 45, jfr KF 160, ŠF III 91, 789T, FP VII 332; lag BF I 364, jfr FP I 25; gaser BF II 133, jfr ŠF I 77, FP VII 385, gas KF 161; egenskap BF II 62, jfr PF 82, FP VII 263; kraft BF I 28, jfr KF 39, ŠF I 24, 386T, FP II 48; vinkel BF II 49, jfr ŠF III 72, 1321T, FP I 87; väg BF II 90, jfr FP I 13; mängd BF II 6, jfr FP VII 34; riktning BF II 13, jfr FP I 9; ugn BF II 87, jfr FP VII 187; kropp BF III 35, jfr KF 157, ŠF III 35, 1377T, FP I 62; båge BF II 149, jfr ŠF II 51, FP VII 187; fält BF II 6, jfr ŠF II 56, FP VII 313; ekvation BF I 223, jfr FP VI 55; yta BF III 130, jfr ŠF II 17, 915T, FP VI 56; axel BF I 53, jfr ŠF I 15, petis 1 De första siffrorna anger utgivningsåret för Keleivis och Aušra, de andra numret och de tredje sidan. 2 Talet anger termens nummer i ordlistan Terminai fizikos reikalams (hädanefter T). 94 Angėlė Kaulakienė | Profesoriaus Povilo Brazdžiūno Bendrosios fizikos... FP I 64; platta BF II 25, jfr ŠF II 31, FP IV 39; plan BF II 162, jfr FP I 80; jämvikt BF I 99, jfr 1028T, FP I 63, jämvikt ŠF I 40; värde BF I 9, jfr FP I 35; fenomen BF II 5, jfr FP I 3; klot BF II 25, jfr ŠF III 90, FP I 66; förhållande BF II 153, jfr FP VI 58; tal BF IV 79, jfr FP VII 421; skikt BF II 245, jfr ŠF III 69, sluoksnys PF 65, sluogsnis FP II 3; strömning BF III 22, jfr sriautas FP VII 59; källa BF II 6, jfr FP VI 47; regel BF II 102, jfr FP VII 167; punkt BF III 35, jfr FP IV 37; nät BF II 364, jfr FP VII 192; krans BF II 146, jfr FP VII 387; rör BF II 267, jfr FP VII 385; resistans BF II 72, jfr FP VII 167; källa BF II 14, jfr FP VI 7; enhet BF I 30, jfr FP I 12; jord BF II 21, jfr FP I 39; ring BF II 99, jfr ŠF II 71, FP VII 283; ljus BF III 22, jfr FP VI 9 m.fl. 2.2. Till sin struktur är termerna i allmän fysik, liksom termerna inom varje vetenskapsområde i allmänhet, enordiga eller sammansatta. De flesta enordiga termer är vanliga litauiska ord och avledningar som blivit termer. Bland avledningarna finns främst suffix- och ändelseavledningar, samt i viss mån prefixavledningar och sammansättningar. 2.2.1. Avledningar från verb utgörs främst av verbalsubstantiv, eller handlingsbeteckningar, med suffixen –imas/–ymas, till exempel: omvändning BF IV 110, vändning åt andra hållet BF IV 240, reflexion BF III 38, frånstötning BF II 5, avläsning BF I 40, förstoring BF III 44, fördubbling BF II 347, sönderfall BF II 145, spridning BF III 206, frigörelse BF III 244, utbredning BF III 126, degeneration BF I 297, uthållighet BF I 49, utvidgning BF II 143, utpressning BF II 5, koppling BF II 306, fall BF II 151, brott BF I 186, förändring BF II 98, fördelning BF I 293, rotation BF I 193, vridning BF I 349, lutning BF II 162, transport BF II 101, genombrott BF II 108, uttunning BF II 155, klarning BF III 124, mättnad BF I 332, seende BF III 95, klyvning BF IV 193, spjälkning BF II 115, strålning BF IV 269, strömning BF II 330, stelning BF I 337, förtätning BF II 23, störning BF II 7, glödande BF II 146, ansamling BF II 111, förvandling BF II 98 m.fl. En del avledningar med samma suffix –imas/–ymas finns också i V. Čepinskis Fizikos paskaitose (Kaulakienė 2006: 80–81). Vissa suffixavledningar på –imas hos både V. Čepinskis Fizikos paskaitų och P. Brazdžiūnas Bendrosios fizikos har blivit så konkretiserade att de kan betraktas som beteckningar för resultatet av en handling, till exempel: företeelse ”fenomen”: ”Den nutida fysikens ämne och uppgift är att undersöka de företeelser i naturen, vilkas…” Terminologija | 2007 | 14 95 … kropparnas sammansättning, eller deras material, förändras inte alls” FP I 4; böjning ”böjning”: ”Skuggornas uppkomst bevisar att ljuset utbreder sig i raka linjer, utan några som helst böjningar” FP VI 4; spänning ”spänning”: ”Elektrisk spänning verkar alltså endast i mediet och upphör vid ledarens yta” FP VII 55; mättnad ”mättnad”: ”Den kallas mättnadskurva” BF I 332; tryck ”tryck”: ”Dessa ytterligare tryck kallas ljudtryck, eller akustiskt tryck” BF I 193; omvandling ”omvandling”: ”Till första ordningens fasomvandlingar räknar vi sådana <...>” BF I 330; p-n-övergång ”gränsskikt”: ”Således separerar p-n-övergången de av ljuset skapade elektronerna och hålen <...>” BF III 255. Termen övergång användes både i Allmän fysik och i dåtidens fysikpublikationer i allmänhet för såväl en viss typ av kontakt i en elektrisk strömkrets, där två material förenas, som för ändring av en elektrons (eller positrons) tillstånd (till exempel vid absorption eller emission av ljus) och för en viss förändring av materia eller energi. Följaktligen betecknades flera olika fenomen med samma term. Ur terminologisk synvinkel försvårar en sådan mångtydig term förståelsen av begreppet; å andra sidan försvårar en odifferentierad användning av termen även kommunikationen mellan specialister. Därför övergavs termen övergång i FTŽ, och de nämnda begreppen fick svenska termer: gränsyta (asymmetrisk, djup, halvledar-, pn-, linjär, sträcknings- och liknande), språng (omvänt, nukleärt, fler-kvant-, elektron-, enkel- och liknande), omvandling (kärn-, energi-, fas-, spontan- och liknande) (Kaulakienė 1982: 41–42). Något mindre grupper av suffixavledningar utgörs av namn på handlingsresultat, bildade med suffixen -inys, -tis, t.ex.: förening BF II 157, legering BF I 354, uttryck BF IV 409, lösning BF I 159, vridning BF I 59, projektil BF I 139; kornighet BF II 144, sammansättning BF II 106, glidning BF I 111, friktion BF I 104 m.fl.; namn på verktyg eller redskap för att utföra en handling, bildade med suffixen -iklis, -yklė, -uoklis, -uoklė, -tuvas, t.ex.: brännare BF I 142, mottagare BF II 60, blandare BF II 349, indikator BF II 93, räknare BF IV 212, lösningsmedel BF I 337, motor BF I 302; våg BF I 310; fjäder BF I 95; multiplikator BF II 254, förstärkare BF IV 215, accelerator BF IV 217, mottagare BF I 209, likriktare BF II 244, spruta BF I 137, sändare BF II 344, förstärkare BF IV 420; beteckningar för aktörer och bärare av verbala egenskaper, bildade med suffixen -ėjas, -tojas, t.ex.: [laddnings]bärare BF II 47, [massiv] emitter BF II 348: ”Injektion av minoritetsladdningsbärare från metall till halvledare användes för att förstärka signaler” BF IV 14; ”Våglängden hos de vågor som massradiatorn utsände varierade mellan 96 Angelė Kaulakienė | Profesoriaus Povilo Brazdžiūno Bendrosios fizikos... 50–0,082 mm” BF II 349. Som framgår av sammanhanget betecknar dessa termer vissa föremål. Senare föreslogs lämpliga ersättningar för dem, laddningsbärare (Klimavičius 2005: 210–214) och strålare, vilka fysiker fortfarande använder, jfr FTŽ och RTŽ. 2.2.2. Bland suffixavledningar som bildats av substantiv, adjektiv och particip dominerar benämningar på egenskaper med suffixet -umas, till exempel: reversibilitet BF III 36, belysningsstyrka BF III 23, strömlinjeformning BF I 150, motståndskraft BF I 107, mångsidighet BF IV 106, frekvens BF IV 74, fläckighet BF II 164, effekt BF I 47, imponerande karaktär BF II 193, känslighet BF II 107, rörlighet BF II 117, hårdhet BF I 108, viskositet BF I 139, krökning BF I 24, konduktivitet BF II 105, jämnhet BF IV 241, produktivitet BF III 33, obestämdhet BF IV 173, inhomogenitet BF IV 239, kapacitet BF III 294, permeabilitet BF II 199, ljusstyrka BF III 24, kompressibilitet BF I 114, branthet BF II 275, styrka BF I 86, ljusstyrka BF III 96, kapacitet BF II 131 med flera. En del av dem sammanfaller med V. Čepinskis avledningar med suffixet –umas i Föreläsningar i fysik (Kaulakienė 2006: 81). Som exemplen visar är de flesta av avledningarna med suffixet -umas i Allmän fysik, med några få undantag, bildade av adjektiv med en enkel och morfologiskt okomplicerad stam. I Allmän fysik kan man också finna enstaka termer bildade av substantiv med suffixen -ininkas och -ynas redan i tidigare fysikpublikationer, till exempel: ledare BF II 24, motståndsserie BF II 73. Troligen är de flesta substantivbildade diminutiver med en specialiserad eller överförd betydelse. Här är de diminutiver som påträffats i del II av Allmän fysik: rad BF II 18, galler BF II 103, remsa BF II 34, propp BF II 9, ögla BF II 176, båge BF II 37, blad BF II 9, bur BF II 111, skiljevägg BF II 123, platta BF II 25, visare BF II 5, kula BF II 26, tråd BF II 86, hål BF II 25, stjälk BF II 9, borste BF II 65, mellanrum BF II 336, bro BF II 82, nät BF II 25, spegel BF II 176, snurra BF II 197, kanin BF II 176, ring BF II 69 med flera. Det skulle naturligtvis finnas minst lika många diminutiver i de andra delarna av läroboken. Man kan uppenbarligen dra slutsatsen att det dåtidens vetenskapsspråk tenderade att benämna små föremål med diminutiva termer och ge dem en specialiserad eller till och med överförd betydelse. 2.2.3. De flesta suffixavledningar som bildats från verb har ändelserna -a, till exempel: upphöjning BF I 174, spänning BF II 145, del BF II 36, substitution BF I 355, förorening BF II 103, växelverkan BF II 7, och ändelserna –is, –ys, till exempel: cirkulation BF I 82, tillstånd BF I 216, utstrålning BF IV 419, avstånd BF II 13, snitt BF I 313, Terminologija | 2007 | 14 97 lutning BF IV 239, förskjutning BF II 41, efterglöd BF IV 418, förbindelse BF II 13, stöt BF II 142 m.fl., betecknar resultatet av en handling. 2.2.4. Avledningar med ändelser bildade från substantiv med ändelsen -is, t.ex.: höjd BF I 134, storlek BF II 156, längd BF I 175, finns också i V. Čepinskis lärobok Föreläsningar i fysik (Kaulakienė 2006: 82). 2.2.5. Bland de sammansättningar som förekommer oftare i P. Brazdžiūnos lärobok kan följande nämnas: ljudledare BF II 343, parallellogram BF II 18, klocka BF II 64, halvsekel BF IV 188, halvaxel BF I 81, halvvåg BF IV 384, halvsvängning BF I 99, halvledare BF I 357, halvskugga BF III 36, tvärsnitt BF I 138, mellanliggande nod BF II 103, vattenförsörjning BF I 138, åskledare BF II 68, karta BF II 162 m.fl. 2.3. Förutom de litauiska enordstermen utgörs ett annat skikt av den allmänna fysikens terminologi av internationella termer och hybrider. De flesta internationella enords-termer är av latinskt och grekiskt ursprung, t.ex.: absorption BF IV 384 (lat. absorb tio ”upptagning”), ackumulator BF II 132 (lat. accumulator ”samlare”), anod BF II 268 (gr. anodos ”väg uppåt”), anisotropi BF I 343 (gr. anisos ”ojämn” + gr. tropos ”riktning; egenskap”), deformation BF I 106 (lat. deformatio ”formförändring”), dispersion BF III 198 (lat. dispersio ”spridning”), effekt BF II 110 (lat. effectus ”verkan; resultat”), emission BF III 295 (lat. emissio ”utsändning”), fonon BF IV 385 (gr. phōné ”ljud”), generator BF II 66 (lat. generator ”tillverkare”), indikator BF II 60 (lat. indicator ”visare”), katod BF II 114 (gr. kathodos ”väg nedåt”), metod BF II 236 (gr. methodos ”undersökningsväg”), moment BF II 53 (lat. momentum < moveo ”jag rör”), neutron BF II 8 (lat. neutrum ”ingendera”), proton BF II 8 (gr. prōtos ”första”), rotation BF IV 352 (lat. rotatio ”rotation”), system BF I 329 (gr. systēma ”uppbyggnad”), struktur BF IV 49 (lat. structura), teori BF II 106 (gr. theōria ”undersökning”), termodynamik BF I 279 (gr. thermos ”varm” + gr. dynamikos ”kraft”), vektor BF I 30 (lat. vector ”bärare”) och andra. Endast ett tiotal internationella termer har kommit direkt eller via mellanled från engelskan, t.ex.: strimer BF II 144 (eng. stream ”flyta”), spår BF II 272 (eng. track ”spår”) och andra, eller från engelskan men av latinskt ursprung, t.ex.: impedans BF II 291 (eng. impedance < lat. impedio ”jag hindrar”), koherer BF II 337 (eng. coherer < lat. cohaerere); från franskan, t.ex.: barriär BF II 249 (fr. barrière), byrett BF II 114 (fr. burette), isolator BF II 24 (fr. isolateur), kontur BF II 333 (fr. contour), relä BF II 208 (fr. relais), eller av latinskt eller grekiskt ursprung via franskan 98 Angėlė Kaulakienė | Profesoriaus Povilo Brazdžiūno Bendrosios fizikos... språket, t.ex.: kondensatorius BF II 30 (fr. condensateur < lat. condenco ”förtätar”), poliarizacija BF III 168 (fr. polarisation < gr. polos ”pol”), rezonansas BF I 164 (fr. résonance < lat. resonans ”ljuda”), statistika BF IV 205 (fr. statistique < lat. status ”tillstånd”); från tyska eller nederländska, t.ex.: dreifas BF II 94 (nederl. drifen ”driva”), droselis BF II 293 (ty. drosseln ”dämpa”), konduktansas BF II 293 (ty. Konduktanz), lempa BF II 273 (ty. Lampe) m.fl. Kai kuriuos P. Brazdžiūno vadovėlio Bendroji fizika tarptautinius terminus, išlikusius iki šių dienų, galima rasti jau ankstesniuose fizikos leidiniuose, pvz.: centras BF I 41, plg. ŠF I 40, FP I 87; dina BF I 30, plg. F III 84, FP I 56; elektra BF II 8, plg. A 1883 8–10 281, PF 94, F II 29, FP VII 385; elektrolitas BF II 117, plg. F II 44, FP VII 204; energija BF IV 388, plg. F III 91, FP I 56; fizika BF I 7, plg. F I 3, FP I Prakalba, kvizika A 1884 1–3 35; gramas BF I 30, plg. F I 3, FP I 11; konstanta BF II 41, plg. FP VII 82; linija BF II 160, plg. PF 5, FP VI 3; magnetas BF II 157, plg. K 1851 11 42, F II 11, FP VII 3, magnasas A 1885 10–11 319; magnetizmas BF II 200, plg. FP VII 3, magnetismas A 1886 6 170, magnetystė K 1851 12 46; masė BF IV 25, plg. ŠF III 84, FP I 24; mašina BF I 100, plg. FP I 61, maszina A 1884 5–6 168, maszyna A 1885 9 288; materija BF II 13, plg. A 1886 5 140, FP VII 385; mechanika BF I 13, plg. FP I 69, mekanika ŠF III 84, mēkanika A 1883 7 207; motoras BF II 306, plg. ŠF II 75, FP VII 313; pol(i)us BF II 138, plg. A 1885 10–11 320, ŠF II 6, polis A 1884 5–6 209, FP VII 249; spektras BF III 125, plg. PF 89, ŠF II 6, FP VII 3 ir kt. Följaktligen har de nämnda internationella termerna använts länge inom den litauiska fysikterminologin – några av dem i 120–150 år. Dessutom fastställdes i Bendrojoje fizikoje den numera vedertagna och oomstridda fonetiska eller morfologiska formen för en del av dem, t.ex.: amplitudė BF I 173, anijonas BF II 115, baterija BF II 138, cilindras BF II 171, formulė BF I 129, grammolekulė BF I 220, hipotezė BF I 7, jonas BF II 110, molekulė BF IV 26, osmosas BF I 337, skalė BF I 223 m.fl. För att benämna kurvor med samma värde valde P. Brazdžiūnas följande morfologiska form: izodinama (kurva för lika styrka), izogona (kurva för lika avvikelse), izoklina (kurva för lika lutning) BF II 164; jämför också izobara, izochora, izogona, izoklina, izoterma, izotropa F 1958: 38–39, vilka efter ett drygt årtionde ersattes med: izobarė, izobatė, izochorė, izochromatė, izochronė, izodinama, izogonė, izotačė, izotermė FTŽ 1979. I den nyutgivna Fizikos terminų žodyne (2007) återgick man dock till den morfologiska form för dessa kurvbenämningar som föreslogs i P. Brazdžiūnas lärobok. Terminologija | 2007 | 14 99 I läroboken i allmän fysik används hybridtermer, bildade med morfem och affix av olika ursprung. Som exempel kan nämnas följande: 1) ett internationellt grundord och ett litauiskt affix, närmare bestämt suffixet -imas, t.ex.: autofasavimas BF IV 218 (: autofazavo), įelektrinimas BF II 5 (: įelektri-no), išsielektrinimas BF II 7 (: išsielektrino), persielektrinimas BF II 141 (: per-sielektrino), įmagnetėjimas BF II 190 (: įmagnetėjo), įmagnetinimas BF II 202 (: įmagnetino), jonizavimas BF IV 210 (: jonizavo); -umas, t.ex.: elastingumas BF I 115 (: elastingas), intensyvumas BF IV 366 (: intensyvus), koherentiš-kumas BF III 106 (: koherentiškas), multipletumas BF IV 107 (: multipletus), poliarizuojamumas BF III 174 (: poliarizuojamas), proporcingumas BF I 107 (: proporcingas), radioaktyvumas BF IV 195 (: radioaktyvus), reliatyvumas BF III 286 (: reliatyvus), stabilumas BF IV 258 (: stabilus) m.fl.; 2) ett litauiskt grundord och ett internationellt morfem, t.ex.: ampervalanda BF II 71, ampervija BF II 185, antidalelė BF IV 200, antimagzis BF I 174, an-timedžiaga BF IV 336, bilėšis BF III 109, elektrovara BF II 90, fotodaugintu-vas BF II 255, fotolaidumas BF III 248, fotoplokštelė BF IV 206, fotosluoksnis BF IV 208, fotosrovė BF III 240, fotovarža BF III 248, hiperbranduolys BF IV 330, kilovatvalanda BF II 86, magnetovara BF II 183, ortovandenilis BF IV 367, paravandenilis BF IV 367, piezoašis BF II 63, piezogarsikal-bis BF II 60, superlaidininkis BF II 98, superlaidumas BF II 97, supertakumas BF II 100, termoelektrovara BF II 256, termokryžius BF II 258, ultragarsas BF I 207 m.fl. Det finns också några adjektiv eller particip bildade på detta sätt, som fungerar som underordnade led i sammansatta termer, t.ex.: antiužtveriamasis [skikt] BF II 245, autosvyruojanti [system] BF I 170, elektroneigiamos [gaser] BF I 217, hipersmulkioji [struktur] BF IV 139, ultraprarė­tintas [tillstånd] BF I 257, ul-tratrumpoji [radiovåg] BF II 348 m.fl. 2.4. Läroboken innehåller sannolikt flest sammansatta termer – tvåords- och treordstermer. Utifrån huvudledet kan de bilda vissa grupper och undergrupper, t.ex.: axel: elektrisk a. BF II 10, horisontell a. BF II 36, magnetisk a. BF II 158, opolär a. BF II 61, optisk a. BF II 61, polär a. BF II 61, ferroelektrisk a. BF II 57; våg: elastisk v. BF II 63, elektromagnetisk v. BF II 331, elektronvåg BF III 315, fasvåg BF III 313, longitudinell v. BF I 175, utsänd radiov. BF II 345, koherent v. BF III 107, mikroradiov. BF II 358, odämpad radiov. BF II 340, plan v. BF I 183, radiov. BF III 19, sfärisk v. BF I 100 Angelė Kaulakienė | Profesoriaus Povilo Brazdžiūno Bendrosios fizikos... 183, transversell v. BF I 175, fortskridande v. BF I 173, stötvåg BF I 150, stående v. BF I 181, men stående v. BF III 127, stående elektromagnetisk v. BF II 336, ljusv. BF III 128, ultraljudsv. BF II 63, ultrakort radiov. BF II 348; lag: Ampères l. BF II 172, generaliserad Coulombs l. BF II 54, Biot–Savarts l. BF II 168, lagen om elektromagnetisk induktion BF II 6, Faradays l. BF II 120, Faradays elektrolyslag BF II 110, Faradays induktionslag BF II 324, Fermis fördelningslag BF II 91, Keplers l. BF II 12, Curies l. BF II 194, klassisk (Maxwells) fördelningslag BF II 91, Coulombs l. BF II 11, Lenz l. BF II 226, Maxwells fördelningslag BF II 91, Ohms l. BF II 109, utspädningslagen BF II 117, Pools l. BF II 108; energi: aktiveringsenergi BF II 109, atomenergi BF I 48, kemisk energi BF I 48, elektrisk energi BF I 48, elektrisk fälts energi BF II 34, elektrokinetisk energi BF II 230, elektromagnetisk energi BF I 48, elektronens kinetiska energi BF II 142, elektrisk strömenergi BF II 85, energi hos en elektrifierad ledare BF II 34, jonisationsenergi BF II 142, jonaktiveringsenergi BF II 110, kinetisk energi BF I 46, fri energi BF I 297, magnetisk energi BF I 48, mekanisk energi BF I 48, nollenergi BF I 361, ytenergi BF I 308, potentiell energi BF I 47, energi hos en potentialbarriär BF II 249, bindningsenergi BF I 359, strålningsenergi BF I 48, lagrad energi BF II 34, bunden energi BF I 297, excitationenergi BF II 106, värmeenergi BF I 48; hastighet: elektronhastighet BF II 142, vinkelhastighet BF I 26, hastighet hos katodpartiklar BF II 153, kritisk hastighet BF II 187, momentanhastighet BF I 20, konstant hastighet BF II 139, relativistisk hastighet BF I 36, ljushastighet BF II 187, medelhastighet BF I 36, genomsnittshastighet BF I 20; kraft: atomkraft BF II 42, repulsionskraft BF II 158, elektrisk kraft BF II 13, elektrostatisk kraft BF II 117, elektromotorisk kraft BF II 79, gravitationskraft BF II 12, tröghetskraft BF II 89, växlande ponderomotorisk kraft BF II 177, styrande kraft BF II 43, Coulombkraft BF II 13, men Coulombsk repulsionskraft BF II 24, magnetomotorisk kraft BF II 183, molekylkraft BF II 42, ponderomotorisk kraft BF II 173, intermolekylär kraft BF II 133, termoelektromotorisk kraft BF II 256, attraktionskraft BF II 158, valenskraft BF II 117; kristall: dielektrisk k. BF II 110, biaxial k. BF I 344, jonisk k. BF II 42, molekylär k. BF I 357, ferroelektrisk k. BF II 57, flytande k. BF I 344, valent k. BF I 357, uniaxial k. BF I 344; laddning: elektrisk l. BF II 8: partikelns elektriska l. BF II 40, elementarladdning BF II 38, elektrisk volymladdning³ BF II 9, inducerad elektrisk l. BF II 27, pa- 3 Denna och andra sammansatta termer, där huvudledet är termen laddning eller ström (se nedan), har som underordnat Terminologija | 2007 | 14 101 ytlig elektrisk l. BF II 10, specifik elektrisk l. BF II 89, bunden elektrisk l. BF II 45, punktformig elektrisk l. BF II 9, volymetrisk elektrisk l. BF II 71, inducerad l. BF II 26, negativ dipol-l. BF II 55, ytlig l. BF II 45, positiv dipol-l. BF II 55, men positiv rymd-l. BF II 144; ledning: defektledning BF II 105, gasledning BF II 133, elektrisk ledning BF II 72, elektronledning BF IV 389, icke-självständig gasledning BF II 135, luftledning BF II 68, föroreningsledning i halvledare BF II 104, egenledning i halvledare BF II 104, hålledning BF IV 389, specifik ledning BF II 73, värmeledning BF II 101; fält: elektriskt f. BF II 6, elektriskt kraftfält BF II 13, elektromagnetiskt f. BF II 324, kritiskt magnetfält BF II 210, magnetiskt f. BF II 6, magnetiskt kraftfält BF II 159, destruktivt elektriskt f. BF II 59, polariserande yttre f. BF II 27, potentialfält BF II 22, solenoidalt kraftfält BF II 183, roterande magnetfält BF II 307, virvelfritt f. BF II 183, virvlande elektriskt f. BF II 325, homogent magnetfält BF II 99, jordens elektriska f. BF II 66, jordens magnetfält BF II 162; strålar: elektronstrålar BF II 106, gammastrålar BF II 106, kanalstrålar BF II 154, katodstrålar BF II 153, kosmiska strålar BF II 135, neutronstrålar BF II 106, röntgenstrålar BF II 153, hårda röntgenstrålar BF II 155, mjuka röntgenstrålar BF II 155, ljusstrålar BF III 35; ström: ström utan bärare BF II 301, extrström BF II 229, elektrisk ström BF II 70: tvåfasig elektrisk ström BF II 304, Foucaults ström BF II 232, laddningsström BF II 131, urladdningsström BF II 131, växelström BF II 286, konvektionsström BF II 170, kvasistationär elektrisk ström BF II 287, molekylär elektrisk ström BF II 159, likström BF II 69, icke-stationär elektrisk ström BF II 286, förskjutningsström BF II 325, stationär elektrisk ström BF II 286, trefasig elektrisk ström BF II 305; ström i idealiska vätskor BF I 132, jonisationsström BF II 135, koncentrationsström BF I 346, konvektionsström BF II 68, ledningsström BF II 325, laminär strömning BF I 131, mättad jonisationsström BF II 138, vätskeströmning BF I 131, stationär strömning BF I 132, stillastående luftströmning BF II 68, turbulent strömning BF I 131 osv. Det finns betydligt fler arttermer hos P. Brazdžiūnas i Allmän fysik än hos V. Čepinskis i Fysikföreläsningar. Dessutom skiljer sig en del av både släkt- och arttermerna i de båda läroböckerna, vilka betecknar samma begrepp, åt, till exempel: Beståndsdelen elektrisk verkar överflödig, jfr FTŽ: rymdladdning, specifik laddning, punktladdning, volymladdning; tvåfasig ström, Foucaultström, växelström, konvektionsström, kvasistationär ström, icke-stationär ström, likström, stationär ström. 102 Angelė Kaulakienė | Profesoriaus Povilo Brazdžiūno Bendrosios fizikos... våg: tvärvåg BF I 175 och transversell våg FP I 56; tillstånd BF I 221 och läge FP VII 206; element: koncentrationselement BF II 123 och koncentrationselement FP VII 223; energi: kemisk energi BF I 48 och kemisk energi FP I 60, elektrisk energi BF I 48 och elektrisk energi FP I 60, potentiell energi BF I 47 och potentialenergi FP I 59, termisk energi BF I 48 och värmeenergi FP I 60; hastighet BF I 26: vinkelhastighet BF I 26, likformig hastighet BF I 19–20, medelhastighet BF I 26 och fart FP I 85: vinkelhastighet FP I 85, likformig fart FP I 52, medelhastighet FP I 17; kraft: elektromotorisk kraft BF II 79 och elektromotorisk kraft FP VII 167, friktionskraft BF I 103 och friktionskraft, gnidningskraft FP I 27; fenomen BF II 6: piezoelektriskt fenomen BF II 61 och fenomen FP VII 1: piezoelektriskt fenomen FP VII 118; ström: tvåfasig elektrisk ström BF II 304 och tvåfasig ström FP VII 334, trefasig elektrisk ström BF II 305 och trefasig ström FP VII 334; svängande kropp BF I 95 och pendel FP I 90 osv. Det finns dock många specifika termer som sammanfaller i båda läroböckerna (Kaulakienė 2006: 87). Detta visar att en del av den tidens fysiktermer redan hade stabiliserats. Särskilt många termer från Bendrosios fizikos har överlevt fram till i dag, jfr: elektrisk, magnetisk, optisk axel; elektromagnetisk, elektronisk, längsgående, plan4 (FTŽ plokščioji), radio-, sfärisk, tvärgående, fortplantande (FTŽ sklindančioji), ljus-, ultraljudsvåg; Amperes, Bio-Savarts (FTŽ Bio ir Savaro), Faradays induktions-, Keplers, Curies, Coulombs, Ohms lag; aktiverings-, atom-, kemisk, elektriskt fält-, elektrokinetisk, elektromagnetisk, kinetisk, fri, magnetiskt fält-, noll-, bindnings-, strålnings-, ackumulerad (FTŽ sukauptoji), bunden, excitations-, värmeenergi; vinkel-, momentan, konstant (FTŽ pastovusis), ljus-, medelhastighet; atom-, elektrisk, elektrostatisk, elektromotorisk, gravitations-, tröghets-, magnetomotorisk, ponderomotorisk, intermolekylär, termoelektromotorisk, attraktionskraft; tvåsidig, jonisk, molekylär, ferroelektrisk, flytande kristall; elektrisk, elementär (FTŽ elementarusis) elektrisk, inducerad (FTŽ indukuotasis) elektrisk, bunden elektrisk laddning; elektrisk, elektronisk, egen halvledar-, hål-, specifik ledningsförmåga; 4 De flesta Bendrosios fizikos sammansatta termer har attributiva bestämningar som utgörs av adjektiv eller particip i obestämd form. Terminologija | 2007 | 14 1 0 3 elektriskt, elektromagnetiskt, magnetiskt, potential-, solenoidfält; gamma-, kanal-, katod-, hårda röntgenstrålar (FTŽ Rentgeno), mjuka röntgenstrålar (FTŽ Rentgeno), röntgenstrålar (FTŽ Rentgeno), kosmisk strålning osv. Denna mångfald av termer i den lärobok i allmän fysik som hittills använts visar att såväl läroboksförfattaren som redaktörerna utfört ett omfattande normeringsarbete. Endast ett fåtal sammansatta två- eller treordstermer som författaren uppenbarligen betraktade som tveksamma skrivs inom citationstecken, t.ex.: ”magnetismens mängd” BF II 157, modellen för en ”materiell punkt” BF II 91, ”friktionskraft” BF II 89, även om några av dem används än i dag: materiell punkt, friktionskraft (FTŽ). I läroboken finns även sammansatta termer med fyra eller till och med fem ord, som oftast förekommer som underrubriker eller markeras med kursiv stil i texten, t.ex.: komponent5: k. av den elektriska fältstyrkan BF II 18; energi: magnetisk e. hos elektriska strömmar BF II 231; generator: g. för ultrakorta vågor av magnetrontyp BF II 352, g. för odämpade radiovågor BF II 340, g. för det bromsande elektriska fältet BF II 349, g. för roterande elektrisk ström BF II 318, g. för ultrakorta radiovågor BF II 348; hastighet: elektronens vinkelhastighet BF II 195; tröghet: t. hos elektriska laddningsbärare BF II 90; kraft: k. för växelverkan mellan magnetiska poler BF II 157, magnetfältets ponderomotoriska kraft BF II 172; koefficient: k. för gasers inre friktion BF II 41, k. för expansion av idealgaser BF II 96, temperaturkoefficient för metallers resistans BF II 95, absorptionskoefficient för röntgenstrålning BF II 156, specifik elektrisk polarisationskoefficient BF II 53; laddning: elektrisk laddning med motsatt tecken BF II 35; ledning: självständig elektrisk ledning i gaser BF II 133, men icke-självständig elektrisk ledning i gaser BF II 133; system: det absoluta Gaussiska systemet för magnetiska enheter BF II 160, det absoluta MKSA-systemet för praktiska enheter BF II 188; strålning: radioaktiv strålning från vattenkällor BF II 135; ström: elektrisk ström med ljudfrekvens BF II 177, sinusformad växelström BF II 287, trefasig växelström BF II 304; kapacitans: jordklotets elektriska kapacitans BF II 31; 5 Det finns enstaka sådana termer, bildade av substantiverade particip eller adjektiv, i P. Brazdžiūnos Allmän fysik, t.ex.: resultant: komponenternas r. BF II 225, dragningskrafternas r. BF II 308; komponent: horisontell k. BF II 49, tangentiell k. BF II 149, magnetiska momentets k. BF II 198, normal k. BF II 46, vinkelrät k. BF II 49; multipel: elementarladdningens m. BF II 40; tangent: ringens t. BF II 90. 104 Angelė Kaulakienė | Profesoriaus Povilo Brazdžiūno Bendrosios fizikos... täthet: det elektriska fältets energitäthet BF II 35; resistans: växelströmskretsens resistans BF II 288; enhet: magnetpolens styrka BF II 158; omvandling: fasövergång av andra ordningen BF II 98, fasövergång av första ordningen BF II 98. Vissa sammansatta tre- eller fyrordstermer har en något ovanlig ordföljd, t.ex.: gasers elektriska ledningsförmåga BF II 133, elektrodernas elektrolytiska polarisation BF II 119, elektronens kinetiska energi BF II 142, elektronernas fria medelväg BF II 90, elektricitetens diskreta struktur BF II 38, magnetisk energi hos elektriska strömmar BF II 230, gramatomens magnetiska moment BF II 193, jonernas fria medelväg BF II 135, katodens termjonemission BF II 148, elektrisk polarisation hos ledare BF II 27, materialets dielektriska polarisation BF II 43, temperaturkoefficient för metallers resistans BF II 95, strömmens elektriska resonans BF II 295, resistansens temperaturkoefficient BF II 96 osv. Bland de få sammansatta samordnade termerna kan följande nämnas: elektrod–kollektor BF II 253, elektrod–galler BF II 274, droppe–partikel BF II 39, solenoid–toroid BF II 168, källa–normal BF III 21 osv. 3. SYNONYMISK OCH VARIANTMÄSSIG FORMULERING AV TERmer INOM BENDROSIOS FIZIKOS I P. Brazdžiūnos lärobok Bendrosios fizikos finns, jämfört med V. Čepinskis lärobok Fizikos paskaitų, mycket få exempel på synonymisk och variantmässig terminologisk formulering. 3.1. Det förekommer några synonyma enords-termer förenade med den disjunktiva konjunktionen arba, med eller utan komma före den, eller också anges en av de synonyma enords-termerna inom parentes, t.ex.: daugialypumas, eller multipletumas BF IV 106, defektas, eller priemaIša BF II 103, dielektrikas, eller izoliatorius BF II 24, emulsija eller suspencija BF I 333, kulonas, eller ampersekundė BF II 12, spinas, eller sukinys BF II 204, sukimasis, eller rotacija BF I 243, varžynas, eller reostatas BF II 76, vatsekundė eller kilovatvalanda BF II 85; masė (eller svoris) BF I 44, men masės eller svorio centras BF I 41, mušimas (pulsacija) BF I 179, sankaba (kohezija) BF I 216. Det finns också en del begrepp som benämns med en sammansatt term och en enordsterm, eller med två eller flera sammansatta termer med samma betydelse. Sådana synonyma termer förenas också med den disjunktiva konjunktionen arba, eller anges en av dem inom parentes, t.ex.: dviejų elektrodų lempa, eller diodas BF II 273, garso išsklaidymas, eller dispersija BF I 201, įmagnetėjimas, eller Terminologija | 2007 | 14 105 magnetinė poliarizacija BF II 190, induktyvinė varža, eller induktansas BF II 293, jonų rekombinacija, eller molizacija BF II 116, men molizacijos, eller rekombinacijos, koeficientas BF II 116, pirmasis anodas, eller greitinamasis elektrodas BF II 268, saviindukcijos koeficientas, eller saviindukcija BF II 229, talpuminė varža, eller konduktansas BF II 293, virpantis elektrinis dipolis, eller osciliatorius BF II 334; daugialypis termas (multipletas) BF IV 108 osv. 3.2. Något fler är de sammansatta termer som skiljer sig åt genom synonyma bestämningsled. Sådana termer sammanbinds med konjunktionen arba eller så anges den ena inom parentes, t.ex.: judėjimo, eller kinetinė, energija BF I 46, kibirkštinis, eller pramušamasis, potencialas BF II 144, kondensacinė, eller Vilsono, kamera BF II 271, kūno kubinis, eller tūrio, plėtimosi koeficientas BF I 358, kūno padėties, eller potencialinė, energija BF I 47, liuminescentinės, eller dienos šviesos, elektros lemputės BF II 152, mažiausias, eller elementarus, elektros krūvis BF II 40, molekulių traukos, eller kohezijos, slėgimas BF I 308, nevienalytis, arba nehomogeninis, laukas BF II 55, puslaidininkių sužadinimo, arba aktyvacijos, energija BF II 106, regeneratyvinės, arba grįžtamojo ryšio, schemos imtuvas BF II 346, saviindukcijos, eller ekstra, srovės BF II 229, skylinis, eller p, puslaidininkis BF II 105, skysčio, arba elektrolitinis, varžynas BF II 77, spūdumo, eller kompresijos, koeficientas BF I 114, srovės paviršinis, arba skino, efektas BF II 234, styginis, arba siūlinis, elektrometras BF II 37, stingimo, arba šalimo, temperatūra BF I 337, šlit ies, arba sukamasis, modulis BF I 111, valentinis, arba optinis, elektronas BF II 90, vienalytis, arba homogeninis, laukas BF II 55, vienodo potencialo, arba ekipotencialinis, paviršius BF II 22; induktionsvektor (eller förskjutningsvektor) BF II 28, svagt varierande (kvasi-stationär) elektrisk ström BF II 183, molekylär (molär) värme BF I 243, termisk (oordnad) rörelsehastighet BF II 94. Vanligen presenteras termer på detta sätt första gången de nämns, och därefter används bara en av dem i texten, t.ex.: ”Elektronens rotation kallar vi spinu, eller sukiniu. När elektronen roterar uppstår ett extra magnetiskt moment hos spino. De magnetiska momenten hos två angränsande atomers spino är i ferromagnetiska material riktade parallellt <...>” BF II 204. ”<...> vanligen kopplar vi in varžynus, eller reostatus, i kretsen. För detta ändamål ändrar vi kretsens varžynų varžą <...>. <...> i laboratorier används oftast varžynai med skjutkontakt” BF II 76, jfr även: dekadinis, grafitinis, platin inis, vielinis varžynas BF II 77. 106 Angelė Kaulakienė | Profesoriaus Povilo Brazdžiūno Bendrosios fizikos... ”Den energi som en kropp i rörelse har kallar vi rörelseenergi, eller kinetisk energi. Låt oss differentiera uttrycket för den kinetiska energin <...>.” BF I 46. ”Den kinetiska energins derivata med avseende på hastigheten uttrycker den rörliga kroppens rörelsemängd” BF I 47. ”Ett elektriskt fält vars styrka <...> är densamma överallt kallar vi ett homogent, eller enhetligt, fält” BF II 55. ”I ett homogent elektriskt fält påverkas kroppen av ett vridmoment <...> i ett homogent fält vrider sig den dielektriska kroppen i det elektriska fältets riktning <...>” BF II 56 m.fl. Det finns bara några få andra fall där sammansatta termer som skiljer sig åt genom synonymiska sekundärled återges i sin helhet, båda formerna genom hela läroboken, till exempel: ”Denna typ av deformation kallar vi skjuvning. Den beskrivs med skjuvnings, eller torsionsmodulen< >. G är skjuvnings, eller torsionsmodulen, som beror endast på materialets elastiska egenskaper. <...> i detta fall kan vi uttrycka G så här med skjuvnings, eller torsionsmodulen <...>” BF I 111. 3.3. Förutom de nämnda fallen med synonymisk återgivning av sekundärled i sammansatta termer finns det i P. Brazdžiūnos Allmän fysik bara några få fall av variantformer för sekundärled i sammansatta termer, till exempel: Joulevärme BF II 87 och Joules värme BF II 202, eterhypotes BF II 6 och eterhypotesen BF II 52, Coulombkraft BF II 13 och Coulombs repulsionskraft, positiv dipolladdning BF II 55 och positiv rumsladdning BF II 144 m.fl. Av dessa få fall av synonymisk och variantmässig återgivning av sekundärled, både i enkla och sammansatta termer, kan man dra slutsatsen att flertalet termer i P. Brazdžiūnos Allmän fysik redan var standardiserade. Senare författare till fysikpublikationer och sammanställare av fysikterminologiska ordböcker byggde också vidare på den. 4. SLUTSATSER P. Brazdžiūnos Allmän fysik var den andra litauiska fysikläroboken i fyra delar för högre utbildning. Den utkom omkring fyrtio år efter den första fysikläroboken för högre utbildning – V. Čepinskis Föreläsningar i fysik. Terminologin i både Allmän fysik och Föreläsningar i fysik omfattar inte bara renodlade fysiktermer, utan också allmänna termer samt fysiktermer med anknytning till andra områden inom de fysikaliska vetenskaperna och teknikvetenskaperna. 2. Terminologin i Allmän fysik omfattar litauiska ord som fått terminologisk betydelse, avledningar och internationella termer. Bland avledningarna bildas de oftast med suffixen -imas/-ymas, -umas, -ybė, -inys, -iklis, -yklė, -tuvas och ändelserna -a, -is. Terminologija │ 2007 │ 14 107 Avledningar och sammansättningar. Bland sammansättningarna är bildningar med ett verbalt andra led vanligare. De flesta internationella termer är av latinskt eller grekiskt ursprung, eller har kommit från latin eller grekiska via engelska eller franska. 3. Både i läroboken Bendrosios fizikos och i Fizikos paskaitų finns sannolikt flest sammansatta termer med två och tre ord, vilka kan delas in i vissa grupper utifrån huvudledet. I läroboken Bendrosios fizikos finns ojämförligt fler sådana grupper än i Fizikos paskaitose. De flesta sammansatta termer i grupperna i Bendrosios fizikos används än i dag. Detta visar att såväl läroboksförfattaren som redaktörerna utförde ett omfattande normerande arbete. 4. Det sparsamma bruket av synonymer och varianter för såväl enordiga som sammansatta termer i Bendrosios fizikos visar att de flesta termer som användes i P. Brazdžiūnas lärobok redan då hade standardiserats och blev grunden för senare terminografiska fysikpublikationer. LITERATŪRA Akademikas 1992: Akademikas Povilas Brazdžiūnas. Sudarytojai E. Balnytė, V. Kalesinskas, E. Makariūnienė, Vilnius. Blažienė I. 1987: Povilas Brazdžiūnas. Literatūros rodyklė, Vilnius. Fizikos istorija 1988: Fizikos istorija Lietuvoje. I (1579–1940). Autorių kolektyvas: P. Brazdžiūnas, H. Horodničius, H. Jonaitis, A. Puodžiukynas, I. Šenavičienė, Vilnius. Horodničius H. 1967: Bibliografija, – Lietuvos fizikos rinkinys 7(4), 877–879. Jonaitis H. 1962: Bibliografija. – Lietuvos fizikos rinkinys 2 (1/2), 175. Kaulakienė A. 1982: Dėl kelių sudėtinių verstinių terminų. – Kalbos kultūra 43, 39–43. Kaulakienė A. 2003: Lietuviškų fizikos vadovėlių elektros ir magnetizmo terminai. – Terminologija 10, 107–116. Kaulakienė A. 2006: Pirmojo lietuviško aukštosios mokyklos fizikos vadovėlio terminija. – Terminologija 13, 76–96. Klimavičius J. 2005: Leksikologijos ir terminologijos darbai: norma ir istorija, Vilnius. LTE II 1977: Lietuviškoji tarybinė enciklopedija 2, Vilnius. Makariūnienė E. 1990: Povilas Brazdžiūnas. Kaunas. Makariūnienė E., Klimka L. 1994: Lietuvos fizikų ir astronomų sąvadas, Vilnius. Makariūnienė E., Klimka L. 2001: Lietuvos fizikų ir astronomų sąvadas, Vilnius. MLTE I 1966: Mažoji lietuviškoji tarybinė enciklopedija 1, Vilnius. Puodžiukynas A. 1962: Bendroji fizika. – Mokslas ir technika 3, 37. Šenavičienė I. 1982: Fizikos raida Lietuvoje (1579–1940), Kaunas. Šiuolaikinė fizika 1997: Šiuolaikinė fizika Lietuvoje. Sudarytojai: E. Makariūnienė, E. Rupšlaukis, D. Usorytė, Vilnius. ŠALTINIAI A – Aušra. Laikraštis, išleidžiamas per Dra. Bassanavičių (1883–1886). BF – Brazdžiūnas P. Bendroji fizika. 1–4 d., Vilnius, 1960–1965. F – Fizikos terminų žodynas. Red. P. Brazdžiūnas, Vilnius, 1958. FP – Čepinskis V. Fizikos paskaitos. I–VII sk., Kaunas, 1923–1926. FTŽ – Fizikos terminų žodynas. Vyr. red. P. Brazdžiūnas, Vilnius, 1979. 108 Angelė Kaulakienė | Profesoriaus Povilo Brazdžiūno Bendrosios fizikos… K – Keleivis iš Karaliaučiaus broliams lietuvininkams žinias parnešąs (1849–1879). KF – Končius I. Fizika: Fizikos vadovėlis gimnazijoms [Rankraštis] (VUBR. F1. F1039), 1919. PF – Neris P. Populiariskas rankvedis fyzikos, Šenandoras, 1889. RTŽ – Radioelektronikos terminų žodynas. Vyr. red. V. Palenskis, Vilnius, 2000. ŠF – Šakenis K. Fizika, Tilžė, 1920. T – Terminai fizikos reikalams. – Lietuva, 1923–1924. TERMINOLOGY OF THE TEXTBOOK BENDROJI FIZIKA BY POVILAS BRAZDŽIŪNAS Bendroji fizika (General physics) by Povilas Brazdžiūnas was the second original textbook of physics for universities in four parts written in Lithuanian. It was published approximately forty years after the first Lithuanian textbook of physics for higher schools Fizikos paskaitos (Lectures on physics) by V. Čepinskis. The terminology of Bendroji fizika and Fizikos paskaitos consists not only of pure terms of physics, but also of general terms and terms of physics related to other fields of physical and technological sciences. In Bendroji fizika terms are terminologized common words, word formations and international terms. Among the word formations the most frequent are derivatives with suffixes -imas/-ymas, -umas, -ybė, -inys, -iklis, -yklė, -tuvas, -alas and with endings -as and -is and compounds. Among the later more frequent are compounds with a verbal second element. The majority of international terms are of Latin or Greek origin or have come from Latin or Greek through English or French. In both textbooks Bendroji fizika and Fizikos paskaitos the majority of terms are two or three word complex terms, which could be separated into a few families of words according to their main element. In Bendroji fizika there are lots more of such families than in Fizikos paskaitos. The majority of complex terms from Bendroji fizika are still in use. This demonstrates how successful was the normalization performed by both the author and the editor of the textbook. All surnames of foreign scientists, which make subordinate elements of complex terms in Bendroji fizika have adapted forms with Lithuanian endings according to their approximate pronunciation. It can be concluded that foreign surnames in the language of science from the middle of the 20th century have an adapted form according to the pronunciation. Sparing usage of synonyms and variants of simple or complex terms shows that the majority of terminology of Povilas Brazdžiūnas’ textbook was already normalized and became the basis for the subsequent terminographical publications of physics. Gauta 2007-09-19 Angelė Kaulakienė, Lietuvių kalbos institutas, P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, E. paštas [email protected] Terminologija | 2007 | 14 1 0 9