Content interoperability as a prerequisite for re-using and re-purposing items of structured content as learning objects in eLearning – Seen under a standardisation perspective

Innehållsinteroperabilitet som en förutsättning för att återanvända och omdisponera strukturerat innehåll som lärandeobjekt i e-lärande – betraktat ur ett standardiseringsperspektiv CHRISTIAN GALINSKI, BLANCA STELLA GIRALDO PÉREZ Infoterm NYCKELORD: strukturerat och ostrukturerat innehåll, verbala och icke-verbala representationer, benämningar, morfologi och morfem, fraseologi och frasem, kollokationer och flerordsuttryck, lärandeobjekt med hög komplexitet (HC-LO) och lärandeobjekt med låg komplexitet (LC-LO), allmänspråk (LGP) och fackspråk (LSP), personer med funktionsnedsättning (PwD) och hjälpmedelsteknik, standarder och standardisering, certifiering, datamodeller och datamodellering, federerade databaser, kvalitets- och interoperabilitetskrav 1. S T R U K T U R E R A T I N N E H Å L L ”Innehåll” avser här strukturerat innehåll på lexikalisk-semantisk nivå, omfattande språkliga och icke-språkliga representationer av begrepp (som inom vetenskapsteorin förstås som en sorts ”immateriella objekt”). Dessa representationer kan vara betecknande (såsom benämningar inom terminologin: termer, symboler och appellationer) eller beskrivande (såsom olika slags definitioner, förklaringar eller icke-verbala representationer), eller hybrida. Hittills har icke-verbala benämningar och representationer av begrepp samt appellationer (dvs. egennamn som representerar enskilda begrepp) varit underrepresenterade inom terminologiteori och -metodik. De kan dock vara mycket viktiga vid utformning av lärandeobjekt (LO) inom vissa domäner eller tillämpningsområden – för att inte tala om språkinlärning och översättning. Lika viktiga för utformningen av flerspråkiga, multimodala och mångsidiga LO är a) likheter mellan poster i LGP och LSP: – Postens betecknande representation (lemma i LGP eller term i LSP) kan bestå av ett ord, ett sammansatt ord eller en flerordsenhet; – Den verbala betecknande representationen kan kompletteras med en icke-verbal betecknande representation (t.ex. gest, mimik, Bliss- 6 Christian Galinski, Blanca Stella Giraldo Pérez Content interoperability as a prerequisite for re-using and re-purposing items of structured content as learning objects in eLearning symbolik1 etc.), eller – om så krävs – till och med ersättas av den (t.ex. en grafisk eller annan icke-verbal symbol); – Varje post som representerar ett begrepp har en unik postidentifierare (som till exempel kan hänvisa till förekomster i textkorpusar); ◦ I LSP-poster bör varje designativ representation ha en egen objektidentifierare, vilket bland annat skulle göra det möjligt att spåra begreppsförändringar över tid, ◦ I LGP-poster bör varje betydelse hos en designativ representation ha en egen objektidentifierare, vilket gör flerspråkiga poster möjliga, ◦ I analogi med termautonomi gäller representationsautonomi även för LSP och LGP samt för icke-verbala representationer, ◦ Beskrivande LGP-representationer (inklusive förklaringar, kontexter etc.) kan behandlas analogt med motsvarande i LSP (förklaringar, kontexter etc.), men utesluter definitioner i strikt bemärkelse, ◦ Det kan finnas ytterligare fält för anteckningar, exempel, källor etc. – En verbal designativ representation som representerar både ett LGP-begrepp och ett LSP-begrepp kan – beroende på graden av kvasisynonymi – behöva behandlas i två poster, med lämpliga korsreferenser. b) uttal av verbala objekt för entiteter av strukturerat innehåll, vilket åtminstone potentiellt bör förutses i varje post. c) icke-verbala designativa representationer och icke-verbala beskrivande representationer, vilka åtminstone potentiellt bör förutses i varje post, eftersom de – beroende på domän eller tillämpningsområde – kan vara lika viktiga som verbala representationer och ibland till och med föredragna representationer. d) komponenter av entiteter av strukturerat innehåll, såsom morfem i verbala designativa representationer eller element i en definition, förklaring, kontext etc. De bör märkas/taggas för att underlätta korsreferenser eller återanvändning som ett annat LO (till exempel prefix och suffix i medicinsk nomenklatur). e) större entiteter av strukturerat innehåll, såsom idiom, LGP-kollokationer eller LSP-frasem, liksom metaforer, vilka formellt kan behandlas på samma sätt som verbala designativa representationer i LGP (med lämpliga korsreferenser till relevanta element i den aktuella entiteten). Vid denna 1 Blissymbolics är ett ideografiskt skriftsystem för personer med kognitiva funktionsnedsättningar. Var och en av de flera hundra grundsymbolerna representerar ett begrepp, och symbolerna kan kombineras för att skapa nya symboler som representerar nya begrepp. Blissymbols motsvarar inte alls ljuden i något talat språk. Terminologija | 2012 | 19 7 På denna nivå är den ytterligare förfinade differentieringen ovan nödvändig inom korpuslingvistiken, men troligen inte för LO. Det kan också vara av mindre betydelse huruvida betydelsen är icke-kompositionell eller kompositionell. Inom korpuslingvistiken finns det verktyg för att identifiera och extrahera även sådana större enheter av strukturerat innehåll. f) tillhandahållande av platshållarfält eller länkar till motsvarande designativa representationer för PwD, såsom punktskrift, teckenspråk eller Blissymbolics. Resurser med strukturerat innehåll på lexikalisk-semantisk nivå har hittills främst ansetts omfatta lexikografiska data, terminologiska data och andra typer av begreppsrepresentationer, däribland ett fåtal icke-verbala sådana, såsom visuella symboler (t.ex. offentliga symboler). Men det kan också finnas akustiska/hörbara symboler, haptiska/taktila symboler och andra, vilka inom terminologihantering kan förekomma som benämningar eller till och med begreppsbeskrivningar (såsom icke-verbala representationer (ISO 10241-1:2011)). Det kan krävas ytterligare information – och motsvarande datakategorier – för ett systematiskt tillvägagångssätt vid hantering av strukturerat innehåll i stort. Mot bakgrund av ovanstående kan vi differentiera typerna av strukturerat innehåll på lexikalisk-semantisk nivå på följande sätt: - Lexikografiska data, såsom: ◦ ordenheter (inklusive sammansättningar osv.), ◦ morfem (morfologi), ◦ kollokationer, metaforer; - Terminologier och liknande typer av språkresurser och andra innehållsresurser, såsom: ◦ nomenklaturer, taxonomier, typologier, ordlistor, vokabulärer osv., ◦ terminologiska morfem (morfologi), ◦ terminologiska frasem (frasologi), ◦ egennamn av alla slag, som exempelvis används som poster i olika typer av kataloger, ◦ grafiska symboler och andra icke-verbala benämningar, ◦ (produkt)egenskaper, kännetecken, attribut osv.; - Tesaurer, klassifikationssystem (ISO/DIS 22274:2011), nyckelord och andra typer av dokumentationsspråk (eller kontrollerade vokabulärer); - Encyklopediska (kunskaps-)uppslag, som bland annat omfattar: ◦ terminologiska uppslag berikade med kunskap, 8 Christian Galinski, Blanca Stella Giraldo Pérez Content interoperability as a prerequisite for re-using and re-purposing items of structured content as learning objects in eLearning ◦ (förklarade) egennamn och andra slags data som är nära knutna till egennamn; – Ontologier, ämneskartor och andra slags system för kunskapsstrukturering. Precis som inom terminologin kan alla andra slags strukturerat innehåll som listas ovan ha – en eller flera fonetiska representationer, teckenspråksrepresentationer etc.; – grafiska och andra icke-verbala betecknande representationer samt icke-verbala beskrivande representationer (vissa utöver en verbal representation, andra skapade som icke-verbala representationer oberoende av verbala representationer). Icke-verbala slags strukturerat innehåll är särskilt meningsfulla i tillämpningar som eLearning och av avgörande betydelse i kommunikationen: – med och mellan PwD (direkt eller via ICT-enheter som fungerar som hjälpmedel), – mellan PwD och de enheter de använder, och – mellan dessa enheter. Trafikskyltsformgivare kallar elementen i trafikskyltar för ”morfologi” (analogt med morfem inom lingvistiken). Detsamma skulle kunna tillämpas på andra icke-verbala betecknande representationer. Det har redan utvecklats sökmetoder för att hitta hela bilder/grafiska representationer med hjälp av enskilda element som ingår i dem. Följande figur visar ett exempel på ”morfologin” hos grafiska symboler (i detta fall en trafikskylt): (från Schmitz’ presentation vid TSTT 20062; se Schmitz 2006) 2 3rd International Conference on Terminology, Standardization and Technology Transfer (TSTT 2006), Beijing, China, 25–26 August 2006 Terminologija | 2012 | 19 9 Inom vissa domäner (t.ex. biologiska nomenklaturer) finns det till och med exempel på icke-verbala beskrivande representationer som ersätter långa definitioner eller andra begreppsbeskrivningar, vilket också skulle kunna vara användbart för eLearning: (från Gonnissen och Mornie 1983, fågel nr 50) Det behövs bara en jämförelsevis kort teckenförklaring med förklaringar av symbolerna (på flera språk), och den grafiska representationen är lätt att förstå för såväl experter och studenter som amatörornitologer. Alla ovanstående typer av strukturerat innehåll blir alltmer digitalt tillgängliga i dag (som eContent – i allt högre grad även via mobila enheter) och kan – förekomma i digitala texter (såsom i teknisk dokumentation, vetenskapligt-tekniskt skrivande etc.), – kombineras med varandra eller bäddas in i varandra, – ha likartade språkliga element (bokstäver, ljud, morfem etc.) eller olika sådana (såsom icke-verbala representationer), – bilda komplexa innehållsobjekt, – behöva integreras eller göras interoperabla med annat innehåll i vissa tillämpningar. För närvarande är dock de flesta befintliga arkiv med strukturerat innehåll inte konsekventa inom ett och samma arkiv och ibland till och med motstridiga mellan olika arkiv. För det mesta bygger de inte på lämpliga metoder för metadata- och datamodellering och är därför inte integrerbara, inte tillförlitliga och fulla av brister. Detta är oacceptabelt, till exempel i tillämpningar som stöder PwD, särskilt i våra åldrande samhällen, 10 Christian Galinski, Blanca Stella Giraldo Pérez Content interoperability as a prerequisite for re-using and re-purposing items of structured content as learning objects in eLearning där allt fler människor har – ibland flera – funktionsnedsättningar. Detta möjliggör inte heller en effektiv användning för e-lärande, vilket återigen missgynnar personer med funktionsnedsättning (PwD). I motsats till strukturerat innehåll kan en korpus beskrivas som ostrukturerat innehåll, nämligen ”en samling naturligt förekommande språk” (McEnery, Xiao, Tono 2006), vilket skiljer en korpus från ordlistor, ordböcker och databaser. På liknande sätt är en talad korpus (eller taldatakorpus) ett arkiv med ljudfiler av tal (och texttranskriptioner). Dessa definitioner är otillräckliga när det gäller icke-lingvistiska element i texter (såsom i teknisk dokumentation) och med avseende på element i icke-verbal kommunikation (såsom gester, mimik osv.) som i verkliga livet nödvändigtvis åtföljer talade data. Om vi undersöker var föremålen av strukturerat innehåll finns, ser vi att de flesta inte utvecklas som mål i sig, utan är nödvändiga delar av ostrukturerat innehåll, såsom textkorpusar, taldatakorpusar osv. Därför bör förhållandet mellan strukturerat innehåll och korpusar – särskilt med tanke på att göra strukturerat innehåll som förekommer i ostrukturerat innehåll produktivt, exempelvis för e-lärande i form av LO – undersökas vidare. I dag är Internet världens största korpus. I de flesta fall behövs dock texter med garanterad kvalitet för att extrahera LO, vilket innebär en utmaning för klassificering och kvalitetsbedömning av texter samt för att förse dem med lämpliga taggar. 2. S T A N D A R D I S E R I N G S F R Å G O R M E D A V S E E N D E P Å S T R U K T U R E R A T I N N E H Å L L Standarddokument omfattar i dag inte enbart tekniska standarder i traditionell mening, utan även standarder för terminologi, provning, produkter, processer, tjänster, gränssnitt, data osv. Vissa är grundläggande standarder med ett brett tillämpningsområde eller med allmänna bestämmelser för ett visst område, medan andra är metodstandarder. Den standardiserade terminologin inom ett givet område kan betraktas som en grundläggande standard. Metodstandarderna för principer och metoder för terminologiarbete och terminologistandardisering utgör följaktligen grunden för allt terminologiarbete och all terminologistandardisering och harmonisering inom standardiseringen i stort och även utanför den. Dessutom avser de ovan nämnda standardtyperna endast några vanliga typer, och de utesluter inte varandra; exempelvis kan en viss produktstandard också vara Terminologija | 2012 | 19 11 betraktas som en provningsstandard om den tillhandahåller provningsmetoder för egenskaper hos produkten i fråga. Eftersom innehåll i dag är nödvändigt för nästan allt inom vetenskap och teknik kan innehållsrelaterade standarder tillhöra vilken som helst av de ovan nämnda standardtyperna. Enligt ISO/IEC Guide 2:2001 är standardisering en verksamhet som syftar till att, med avseende på faktiska eller möjliga problem, fastställa bestämmelser för gemensam och upprepad användning, i syfte att uppnå den högsta möjliga ordningsgraden i ett givet sammanhang. Verksamheten består särskilt av processerna att utarbeta, utfärda och tillämpa standarder. Viktiga fördelar med standardisering är att förbättra produkters, processers och tjänsters lämplighet för avsedda ändamål, förebygga handelshinder och underlätta tekniskt samarbete. Utarbetandet av standarder grundar sig på konsensus, vilket innebär en allmän överenskommelse som kännetecknas av att ingen viktig part motsätter sig väsentliga frågor på ett varaktigt sätt, av berörda intressen och av en process som syftar till att beakta alla berörda parters synpunkter (nämligen industri, forskning, offentlig förvaltning och konsumenter) och att jämka samman eventuella motstridiga argument. Standardiseringsarbete styrs av starkt systeminriktade angreppssätt. Metodstandarder syftar särskilt till generiska lösningar som också är lämpliga för olika tillämpningar. Detta gäller även metodstandarder för strukturerat innehåll, såsom standarder för transkription och translitterering, datamodeller, utbytesformat, källidentifierare (ISO 12615:2004), för att inte tala om projektledning. Det gäller även vissa typer av standardiserat strukturerat innehåll i sig, såsom språkkoder (ISO 639-serien), skriptkoder (ISO 15924:2004) och landskoder (ISO 3166-serien). Under senare år har aspekter av interoperabilitet för strukturerat innehåll blivit en central fråga inom många områden. Därför blir standarder för datakvalitet, dataadministration, innehållshantering och arbetsflöden alltmer nödvändiga. Det finns flera tekniska kommittéer som behandlar olika – mer eller mindre generiska – aspekter av innehållsinteroperabilitet, till exempel: - ISO/TC 37 Terminologi och andra språk- och innehållsresurser - ISO/IEC-JTC 1/SC 32 Datahantering och datautbyte (särskilt dess WG 2 Metadata); - ISO/IEC-JTC 1/SC 36 Informationsteknik för lärande, utbildning och träning; 12 Christian Galinski, Blanca Stella Giraldo Pérez Content interoperability as a prerequisite for re-using and re-purposing items of structured content as learning objects in eLearning - ISO/TC 184 Automationssystem och integration (särskilt dess SC 4 Industriella data); - ISO/TC 46 Information och dokumentation. De standarder som utvecklats av dessa kommittéer tar ännu inte hänsyn till eLearningens specifika krav på innehållsinteroperabilitet mellan entiteter av strukturerat innehåll på den lexikalisk-semantiska nivån. ISO/TC 37 var den första kommittén som fullt ut beaktade flerspråkighet (i själva verket som en av grundprinciperna för allt dess standardiseringsarbete, vilket är begreppsorienterat, dvs. språkoberoende och = flerspråkigt från början) – andra tekniska kommittéer har följt efter, men i praktiken respekterar de ofta inte denna princip tillräckligt. I dag har även lexikografin rört sig mot begreppsorientering (=flerspråkighet), vilket framgår av produkterna från flera ordboksförlag och storskaliga onlineordböcker som är tillgängliga på Internet. Detta bör också gälla lärandeobjekt (LO) på den lexikalisk-semantiska nivån. Eftersom innehållsinteroperabilitet endast kan uppnås på grundval av allmänt accepterade regler, det vill säga internationella standarder, behövs samarbete och samordning mellan de viktigaste standardiseringsaktiviteterna när det gäller innehållsinteroperabilitet. Nya standardiseringsaktiviteter för olika aspekter av innehållsinteroperabilitet - drivs å ena sidan av den tekniska utvecklingen i riktning mot webbaserat kooperativt/deltagande innehållsskapande genom IKT (i form av sociala nätverk, samarbetsplattformar, mobil kommunikation osv.); - kommer å andra sidan att få stor inverkan på olika former av innehålls- och kunskapshantering (särskilt i e-tillämpningar, såsom eLearning, eTillgänglighet och eInkludering, eHälsa, flerspråkig hantering av produktdata inom eBusiness osv.). Hittills har standardiseringsarbetet i ISO/TC 37 Terminologi och andra språk- och innehållsresurser med avseende på strukturerat innehåll varit inriktat på metodstandarder med koppling till - Datakategorier (inte helt identiska med metadata) som används vid den konceptuella utformningen av posterna i strukturerat innehåll; - Datamodeller och datamodelleringsmetoder; Terminologija | 2012 | 19 13 – Metamodeller för att göra konkurrerande datamodeller interoperabla; – Tillämpningar av ovanstående; och i viss utsträckning standardisering av dessa typer av innehåll, som är relevanta för TC. Om ontologier i betydelsen kunskapsrepresentation inkluderas behöver de ovan nämnda metamodellerna utvidgas till metaontologier och till och med ett metaontologispråk (ISO/CD 17347:2012), för att möjliggöra interoperabilitet mellan ontologier. I detta sammanhang betraktas en ontologi som en ”formell, explicit specifikation av en gemensam konceptualisering” (Gruber, June 1993), vilken utgör ett gemensamt vokabulär och en taxonomi som modellerar en domän – det vill säga definitionen av begrepp och andra informationsobjekt samt deras egenskaper och relationer. Ett ontologispråk – till skillnad från enbart kunskapsrepresentation – tillhandahåller en metamodell för sådana formella, explicita specifikationer av en gemensam konceptualisering. Nästan alla TC inom ISO och IEC standardiserar de viktigaste termerna och definitionerna inom respektive domän eller ämnesområde. Vissa standardiserar även andra typer av språk- och innehållsresurser. 3. VOLYMER AV STRUKTURERAT INNEHÅLL: TERMINOLOGI OCH ANDRA SPRÅK- OCH INNEHÅLLSRESURSER Enligt ELRA (European Language Resource Association) är språkresurser: – textkorpusar, – talkkorpusar, – (lexikografiska data och) terminologier. In a recent article (Galinski, Reineke 2011), an attempt was made to quantify the volumes of lexicographical and terminological entries in an ever increasing number of domains or subjects. The lexis of LGP in the highly developed languages may comprise up to 500,000 lexemes (including a considerable share of terminology). However, the total number of scientific-technical concepts across all domains or subjects may well comprise ~100–150 million. The number of identifiable chemical substances alone has passed the 60 million mark in 2011. In the light of these figures – Innehållsinteroperabilitet är en förutsättning för att undvika en omfattande dubbelarbete; – ISO/TC 37:s tillvägagångssätt blir allt viktigare; 14 Christian Galinski, Blanca Stella Giraldo Pérez Content interoperability as a prerequisite for re-using and re-purposing items of structured content as learning objects in eLearning - Nya angreppssätt och metoder behöver utvecklas och befintliga anpassas; - De flesta nuvarande verktyg för terminologihantering är otillräckliga; - Behovet av standardisering – särskilt när det gäller standardbaserad kvalitet – kommer att öka. Detta är särskilt viktigt med tanke på att många eller de flesta terminologiska poster (eller andra objekt med strukturerat innehåll) är potentiella LO inom e-lärande. I figurerna ovan ingår inte egennamn och andra typer av benämningar, trots att de är oumbärliga data inom e-lärande (som representerar enskilda begrepp). Beroende på språket (eller skriftsystemet) och tillämpningsområdet kan de - Ha olika (likartade eller olikartade) språkversioner; - Uttalas olika på olika språk; - Behöva transkriberas till olika skriftsystem; - Behöva ”översättas” till vissa språk; - Omfattas av särskilda rättsliga villkor (såsom varumärken). Antalet befintliga egennamn och andra typer av benämningar är oräkneligt – det kan röra sig om flera hundra miljoner. Även här kan icke-verbala representationer förekomma, såsom grafiska logotyper osv. 4. BEHOVET AV FEDERERADE REPOSITORYER FÖR LÄRANDEOBJEKT SOM HÄRRÖR FRÅN STRUKTURERAT INNEHÅLL Om man räknar alla objekt av strukturerat innehåll på den lexikalsemantiska nivån, såsom beskrivits ovan, som åtminstone potentiellt skulle kunna bli LO, kan man mycket väl komma fram till en siffra på flera hundra miljoner objekt. Kelly Washbourne vid Kent State University konstaterade en gång beklagande: ”Det finns tyvärr inget botemedel mot terminologi; man kan bara hoppas kunna hantera den.” Detta påstående gäller också de flesta typer av strukturerat innehåll – inte bara de språkliga – och i synnerhet LO på den lexikalsemantiska nivån. Därför måste vi utvidga traditionella metoder och verktyg med nya angreppssätt som underlättar en effektiv hantering av det strukturerade innehållets kvantitet och kvalitet. Hantering omfattar metoder, verktyg, processer och samarbete och samordning, liksom kontrollmekanismer och kontrollverktyg. Endast om allt detta bygger på standarder finns det en möjlighet till förbättrad interoperabilitet för strukturerat innehåll som utvecklas och underhålls i innehållsrepositorier. Terminologija | 2012 | 19 15 Inte minst för att få fler (federerade) repositorier för strukturerat innehåll utvecklade och underhållna enligt kvalitetskrav kräver den situation som beskrivits ovan mer av följande: – metodstandarder, – standarder för innehållshantering, – arbetsflödesstandarder (särskilt vad gäller webbaserad kooperativ/participatorisk utveckling av strukturerat innehåll), – standarder för kvalitetssäkring (t.ex. ISO/TS 8000-1:2011), – standarder för databasteknik, – standardbaserade system/verktyg för verifiering, validering och certifiering. Federering av repositorier för strukturerat innehåll kan ha flera dimensioner. På ett mer statiskt och passivt sätt kan ett repository automatiskt ”informera” andra repositorier om ändringar, vilka sedan utlöser processer för att hantera dessa ändringar. På ett mer dynamiskt sätt införs en ändring i ett givet repository antingen direkt i federerade repositorier – naturligtvis efter lämplig validering – eller så hämtar det berörda objektet i ett annat repository ändringarna från det repository där de uppstod. EXEMPEL: ett visningsfält i ett repository för produktdata med texten ”LENGTH 5.4 cm” består av tre element: – metadatafältet LENGTH för produkter, till exempel en spik eller skruv, vars längd mäts i cm; metadatafältet LENGTH har ett metadata-ID och en beskrivning i ett metadatasrepository (som fungerar som en auktoritetsfil) – det kan inte förväxlas med LENGTH för mikroprodukter som mäts i nanometer eller stora produkter som mäts i meter; – det variabla värdet 5.4 (som skulle vara 2.13 om det angavs i tum); – enheten ”cm”, som hämtas från ett annat metadatasrepository (som fungerar som en auktoritetsfil) med eget ID och egen beskrivning, vilken även kan omfatta omräkningsrutiner till motsvarande enhet i det imperiala måttsystemet, nämligen ”inch”. Det mesta av det standardiserade strukturerade innehållet hos ISO och IEC skulle teoretiskt kunna bli högkvalitativa LO. Vissa typer av strukturerat innehåll, såsom grundläggande terminologi, kodsystem (t.ex. för namn på länder, valutor och språk eller för säkerhetssymboler), grafiska symboler etc. är så 16 Christian Galinski, Blanca Stella Giraldo Pérez Content interoperability as a prerequisite for re-using and re-purposing items of structured content as learning objects in eLearning viktigt att själva innehållsobjekten är internationellt standardiserade. I ISO/CDB (ISO Concept DataBase) ingår följande standardiserade innehåll: - Terminologi, - Koder, - Grafiska symboler. Det hade varit avsikten att även inkludera: - Storheter och enheter, - Datakategorier (metadata), - Produktklassificeringsdata, - Produktdata om egenskaper, - Kemisk information, - Kommunikationsverktyg för vissa personer med funktionsnedsättning (PwD), såsom Blissymboler, teckenspråkliga innehållsobjekt (inklusive notation för teckenspråk) osv. Den internationella standarden ISO 10241–1:2011 Terminological entries in standards – Part 1: General requirements and examples of presentation utvecklades av ISO/TC 37 med avsikten att även inkludera andra typer av standardiserat strukturerat innehåll i ISO/CDB. Den bygger på de internationella standarderna ISO 704:2009, ISO 860:2007 och ISO 15188:2001. För terminologistandardisering inom ISO och IEC är den internationella standarden ISO 10241–1 obligatorisk. Den hänvisas inte bara till i ISO/IEC-direktiven, utan tillämpas också av många organisationer för terminologistandardisering eller harmonisering i världen. Med sikte på framtida behov av att anta enskilda standardiserade terminologiposter har den internationella standarden ISO 10241–2:2012 Terminological entries in standards – Part 2: Adoption of standardized terminological entries utvecklats. Denna standard kommer att vara en milstolpe på vägen mot att göra standardiserat strukturerat innehåll mer interoperabelt – även i samarbets- och deltagandemiljöer. 5. LÄROBJEKT HÄRLEDDA FRÅN STRUKTURERAT INNEHÅLL Enligt ISO/IEC 2382–36:2008 (36.05.01) är en lärresurs en ”entitet som kan refereras till och användas för lärande, utbildning och träning”. I detta bidrag är ett lärobjekt (LO) på lexikalisk-semantisk nivå den minsta möjliga lärresursen (LR). Enligt Terminologija | 2012 | 19 17 standarden för metadata för lärobjekt (LOM) (IEEE 1484-12.1:2002, 3.6) definieras ett ”lärobjekt [För denna standard] som varje entitet, digital eller icke-digital, som kan användas för lärande, utbildning eller träning”. Detta bidrag fokuserar på digitala entiteter av strukturerat innehåll på lexikalisk-semantisk nivå, betraktade som lärobjekt. Metadata (dataelement) i LOM-standarden är indelade i 9 kategorier: a) Kategorien Allmänt grupperar den allmänna information som beskriver lärobjektet som helhet. b) Kategorien Livscykel grupperar de egenskaper som rör lärobjektets historia och aktuella tillstånd samt dem som har påverkat lärobjektet under dess utveckling. c) Kategorien Metametadata grupperar information om själva metadatainstansen (snarare än om lärobjektet som metadatainstansen beskriver). d) Kategorien Tekniskt grupperar lärobjektets tekniska krav och tekniska egenskaper. e) Kategorien Pedagogiskt grupperar lärobjektets utbildningsmässiga och pedagogiska egenskaper. f) Kategorien Rättigheter grupperar immateriella rättigheter och användningsvillkor för lärobjektet. g) Kategorien Relation grupperar egenskaper som definierar förhållandet mellan lärobjektet och andra relaterade lärobjekt. h) Kategorien Anmärkning innehåller kommentarer om lärobjektets pedagogiska användning och information om när och av vem kommentarerna skapades. i) Kategorien Klassificering beskriver lärobjektet i förhållande till ett visst klassificeringssystem. Tillsammans utgör dessa kategorier LOM v1.0 Base Schema. Kategorien Klassificering kan användas för att tillhandahålla vissa typer av utökningar av LOM v1.0 Base Schema, eftersom alla klassificeringssystem kan refereras till. IEEE 1484-12.1:2002 definierar inte hur ett lärteknologisystem representerar eller använder en metadatainstans för ett lärobjekt. Följande reflektioner är resultatet av en liten studiegrupp om flashkort för inlärning av japanskt ordförråd (med fokus på sinojapanska tecken kanji, men även med exempel på kanjikombinationer och fraser). Frågan var: hur skulle de kunna göras flerspråkiga och användas av moderna enheter – om möjligt, även mobila enheter? 18 Christian Galinski, Blanca Stella Giraldo Pérez Content interoperability as a prerequisite for re-using and re-purposing items of structured content as learning objects in eLearning Det konstaterades att - Kanji-flashkort är lärandeobjekt med hög komplexitet (HC-LO), det vill säga en kombination av information som kan hämtas från flera andra lärandeobjekt med låg komplexitet (LC-LO); - Det behövs länkar mellan LO på fältnivå – vid behov även från delar av ett visst fält; - Den framväxande datamodellen måste vara flerspråkig från början för att möjliggöra samarbetsbaserad/deltagande utveckling och underhåll av sådana LO; - En koppling till textkorpusar skulle öka möjligheten att systematiskt extrahera vokabulärexempel, användningsexempel etc.; - Informationen i varje LO kretsar kring ett kärnelement, som kan användas för att söka i texter eller databaser och identifiera och extrahera ytterligare information. I allmänhet ansågs ett system för att utveckla och underhålla LO av detta slag kunna baseras på ISO/TC 37:s internationella standarder. ISO/TC 37:s metodik skulle dock behöva vissa utvidgningar om den tillämpades på LO som härletts från strukturerat innehåll. I vilket fall som helst är ett kanji-flashkort, som det som visas nedan, ett HC-LO som kan byggas upp av två eller fler LC-LO beroende på behovet. Oavsett om det gäller HC-LO eller LC-LO kan deras kärnelement fungera som länkar till textkorpusar, vilket å ena sidan skulle göra det möjligt att lägga till användningsinformation, såsom kollokationer, kontexter/språkliga omgivningar och metaforer, och å andra sidan att systematiskt utforma övningar, testfrågor etc. utifrån dessa kontexter/språkliga omgivningar. I följande figur kan ett flashkort för att lära sig de sino-japanska tecknen kanji delas upp i ett antal HC-LO eller LC-LO. Kanji-flashkort har visat sig avsevärt öka både inlärningshastigheten för kanji och effektiviteten i memoreringen av dem. Ett kanji-LO är till sin natur alltid ett HC-LO, eftersom det kan - Ha en eller flera ”kinesiska läsningar” onyomi, beroende på under vilken historisk period det aktuella kanji-tecknet infördes, från vilken region i Kina det kom och vilken betydelse det hade (för att inte tala om att japanerna kan ha lagt till olika betydelser med tiden); - Ha en eller flera ”japanska läsningar” kunyomi, där kunyomi-läsningen av det kinesiska tecknet används som sådan eller som en stam med tillägg av (ett eller Terminologija | 2012 | 19 19 (flera) ändelser (främst böjningselement eller partiklar som omvandlar stammen till ett adjektiv eller adverb osv.), vilket ibland kan betraktas som en regelbunden avledning, men ofta också som idiomatiskt; - Kombineras med andra kanji för att bilda binomer, trinomer osv. En onyomi- eller kunyomi-LO (vissa av dem överlappar semantiskt) för en kanji-LO kan i sin tur betraktas som en HC-LO, om de har olika betydelser (var och en på en lägre komplexitetsnivå). (från Hodges och Okazaki s.a.) 20 Christian Galinski, Blanca Stella Giraldo Pérez Content interoperability as a prerequisite for re-using and re-purposing items of structured content as learning objects in eLearning I figuren ovan kan onyomi kyû (som L1 för K1 休) ha vilken som helst av kunyomi-läsningarnas betydelser, men kyû kan endast användas för kanjin om den förekommer i kanjikombinationer (eller – vilket är ett undantag – om kanjin står ensam som en förkortning). Kyû som LO skulle bara vara meningsfull om en inlärare av någon anledning vill lära sig alla kanji som har onyomi kyû. Det finns många kanji där onyomi representerar ett eller flera begrepp och därför kan varje kanji+onyomi betraktas som en LO. L2 休む yasumu, L3 休まる yasumaru, L4 休める yasumeru, L5 休み yasumi representerar olika – om än semantiskt besläktade – japanska läsningar kunyomi av den aktuella kanjin. Utöver att vara avledda har de en idiomatisk betydelse, vilket kvalificerar var och en av dem som en egen LC-LO. Om en LO av detta slag däremot har mer än en betydelse, utgör var och en av dem i princip en LC-LO. 休 i kunyomi-läsningar står endast för stammen yasu. Det finns dock andra stammar som uttalas yasu och skrivs med andra kanji, men har en annan betydelse, till exempel 安 i yasui 安い. Detta kan leda inläraren vidare till andra kanji-LO med den japanska läsningen yasu. L6 定休日 teikyûbi, L7 一休みする hitoyasumi suru och L8 休目 kyûjitsu representerar betydelsen hos sammansättningar av kanji (binomer, trinomer osv., med eller utan ändelser) med onyomi-, kunyomi- eller blandad läsning. Kärnelementet i HC-LO K1 (休 kyû) i detta kanji-flashkort kan således - kombineras med två eller flera andra kanji för att bilda lexikografiska LO, såsom L6 teikyûbi, L7 hitoyasumi suru och L8 kyûjitsu. Om någon av dem har mer än en betydelse måste de betraktas som två eller flera LO; - hänvisa till andra kanji-HC-O, såsom K2 一, K3 定, K4 日; - länkas till kanji som liknar dem till utseendet, såsom K5 体 och K6 伏, eller till andra kanji av historisk eller annan relevans. Varje LO av de slag som nämnts ovan bör ha en reserverad platshållare för: - uttal (eller uttal, eftersom det kan finnas två eller flera; vid homofoner bör hänvisningar leda till respektive LO); - teckenspråk och andra former av AAC (alternativ och kompletterande kommunikation). Det högst komplicerade japanska språket och skriftsystemet har valts för att illustrera metoden att komponera och dekomponera LO på lexikalisk-semantisk nivå. Med japanska, ett komplicerat språk med en kom- Terminologija | 2012 | 19 21 Ett komplicerat skriftsystem som grund för utformningen av datamodeller för LO för ett LO-arkiv på lexikalisk-semantisk nivå har fördelar. Det kan underlätta hanteringen av företeelser i den icke-lingvistiska symbolvärlden, såsom i figuren nedan. I vissa länder finns det till och med varianter av samma vägmärke, beroende på var det används i fråga om placering på vägen eller på om det används som ett traditionellt vägmärke eller på en variabel meddelandeskylt (VMS) (Galinski 2011). De flesta japanska kanji förekommer – ofta med oregelbundna läsningar – i benämningar, det vill säga egennamn på personer, platser, organisationer, byggnader och andra objekt. Särskilt i språk med icke-latinska skriftsystem innebär korrekt stavning och läsning av egennamn ofta stora svårigheter för den lärande. För att inte tala om korrekt sortering av namn i sådana skriftsystem. På flyget över Sibirien till Kina kan man på flygskärmen läsa det kinesiska namnet för Novosibirsk, som börjar med 新xin, vilket betyder ”ny” och översätter namnelementet novo till kinesiska. Resten av namnet sibirsk=Siberia transkriberas med kinesiska tecken. Egennamn kan således behöva transkriberas eller (delvis eller helt) ”översättas”. I vilket fall som helst kan egennamn – liksom terminologiska och lexikografiska enheter – vara viktiga LO och behandlas med samma metod som beskrivits ovan. ISO/TC 37:s metod kan tjäna som modell för alla slags strukturerat innehåll. Men som redan nämnts ovan bör och kan ISO/TC 37:s Data Category Registry for language resources (DCR) (ISO 12620:2009) utvidgas till att omfatta andra slags strukturerat innehåll utöver lexikografiska och terminologiska data, liksom nya behov inom e-applikationer, exempelvis för e-lärande och e-tillgänglighet/e-inkludering. För dem som skräms av komplexiteten finns det en utväg – inte särskilt ny, men i praktiken sällan använd: att federera resurser. 22 Christian Galinski, Blanca Stella Giraldo Pérez Content interoperability as a prerequisite for re-using and re-purposing items of structured content as learning objects in eLearning med strukturerat innehåll. Med Dublin Core-filosofin som utgångspunkt bör ett visst skikt av datakategorier (som är gemensamma för olika slags strukturerat innehåll) standardiseras och implementeras i varje resurs och därmed garantera innehållsinteroperabilitet. Hela komplexiteten implementeras inte i en enda superresurs, utan fördelas mellan flera resurser med olika slags strukturerat innehåll. Denna metod för att säkerställa innehållsinteroperabilitet, med återanvändning av och nya användningsområden för enheter av strukturerat innehåll i åtanke, behöver fortfarande undersökas närmare. 6. B E H O V A V F R A M T I D A S T A N D A R D I S E R I N G Mot bakgrund av det ovanstående kan ISO/DCR behöva ytterligare datakategorier. ISO/DCR innehåller i dag grundläggande och många utvidgade datakategorier för terminologiska och lexikografiska data. terminologiska datamodellen liksom den lexikografiska datamodellen bygger på dem. Användningen av datakategorier (som inte är helt detsamma som metadata eller dataelement) verkar vara mycket lämplig för strukturerat innehåll i allmänhet och för LO på lexikalisk-semantisk nivå i synnerhet. Dessutom kan datakategorier delas in i primära datakategorier och sekundära datakategorier (ISO 10241-1:2011) (eller till och med tertiära datakategorier). Primära datakategorier avser kärndata, såsom term, definition osv. Sekundära datakategorier avser bland annat attribut, såsom föredragen, tillåten eller avrådd (term). Tertiära datakategorier avser tilläggsinformation (om de inte betraktas som sekundära datakategorier), exempelvis information som avser elementen i källhänvisningen för terminologiska data (gäller även andra slags strukturerat innehåll), såsom beskrivs i ISO 12615:2004 Bibliographic references and source identifiers for terminology work. Primära datakategorier enligt ISO 10241-1, anpassade till LO, är (jämför med tabell 1 i bilaga 1): - postnummer – unikt för posten i LO-databasen; - (metadatakategori:) betecknande representation av strukturerat innehåll → det vill säga termer, inklusive synonymer, homonymer osv.; bör utvidgas till alla slags betecknande representationer av strukturerat innehåll, där varje representation bör ha ett eget enhets-ID, så att termautonomin utvidgas till representationsautonomi; - (metadatakategori:) beskrivande representation av strukturerat innehåll → det vill säga definitioner, förklaringar, kontexter osv.; bör utvidgas Terminologija | 2012 | 19 23 mot alla slags beskrivande representationer av strukturerat innehåll, inklusive icke-verbala beskrivande representationer; – (metadatakategori:) exempel → vid behov uppdelat i olika typer av exempel; – (metadatakategori:) anmärkning → vid behov uppdelad i olika typer av anmärkningar; – (metadatakategori:) källa → vid behov uppdelad i olika typer av källor och deras respektive användningsvillkor. Om enheten för den betecknande representationen av strukturerat innehåll är verbal gäller upprepbarhet per språk, liksom upprepbarhet inom ett språk vid synonymer (som var och en också bör få ett eget enhets-ID). Om enheten för den betecknande representationen av strukturerat innehåll är icke-verbal gäller upprepbarhet per användnings-/tillämpningsområde. Det kan också finnas ett slags upprepbarhet inom användnings-/tillämpningsområdet (såsom hastighetsbegränsningsskyltar beroende på om de är placerade längs vägen eller mitt på en motorväg i vissa länder, eller vägskyltar med samma betydelse som skiljer sig åt i olika delstater i USA). Det finns variationer i teckenspråk inom samma teckenspråk, liksom i Blissymbols. Ovanstående visar att upprepbarhet bör följa ”användargemenskapen” (det vill säga lokalen vid lokalisering) snarare än språket. Naturligtvis kan användargemenskapen också vara en språkgemenskap, men upprepbarhet per och inom lokaler ger större flexibilitet för att täcka alla fenomen som förekommer i strukturerat innehåll. 7. S L U T S A T S E R Under de senaste tio åren har begränsningarna hos semantisk interoperabilitet ur ett datavetenskapligt perspektiv blivit uppenbara. Utöver teknisk (det vill säga hårdvaru- och programvarurelaterad) och organisatorisk interoperabilitet bör semantisk interoperabilitet omfatta syntaktisk, konceptuell och pragmatisk interoperabilitet. Interoperabilitet för innehåll erbjuder en ännu bredare och mer generell ansats när det gäller kommunikativa representationer av information och kunskap – den beaktar också den fullständiga återanvändbarheten och möjligheten att ge enheter av olika slag av strukturerat innehåll nya användningsområden (Galinski, Van Isacker 2010). Möjligheten att ge nya användningsområden kan till exempel omfatta anpassning av befintliga terminologiska poster 24 Christian Galinski, Blanca Stella Giraldo Pérez Content interoperability as a prerequisite for re-using and re-purposing items of structured content as learning objects in eLearning – som lärandeobjekt (LO) inom e-lärande eller – för användning av personer med funktionsnedsättning (PwD) för allmän kommunikation och naturligtvis även för lärande. Internationella standarder för innehållsinteroperabilitet är en förutsättning för att: – undvika en omfattande dubbelarbete, – utveckla metoder (inklusive certifiering) och enheter för att säkerställa innehållskvaliteten, – införa innehållsinteroperabilitet i utbildnings- och fortbildningsprogram, – göra det möjligt för många e-applikationer att i stor utsträckning återanvända och ge nya användningsområden åt befintligt strukturerat innehåll. I allt högre grad bör alla slags strukturerat innehåll kunna återanvändas och ges nya användningsområden på olika systemplattformar. Dessutom bör allt fler webbaserade, samarbetsinriktade och distribuerade metoder för innehållsutveckling införas i samarbete med närliggande områden inom ramen för ett integrerat angreppssätt. I detta sammanhang kommer den intensifierade användningen av mobil teknik att få stor inverkan: e-innehåll blir m-innehåll (mobilt innehåll). Under denna utveckling vore det värdefullt att utveckla starkare metodologiska och systemdesignmässiga samband mellan hantering av innehållsresurser och korpuslingvistik för att bättre kunna utnyttja – befintliga och framtida korpusar med förbättrade egenskaper, till exempel för att systematiskt extrahera enskilda delar av strukturerat innehåll (med hänsyn även till förekomstfrekvenser beroende på domän, nivå/register och tillämpning, så att extraheringen av lärandeobjekt i sitt sammanhang förbättras); – delar av strukturerat innehåll i befintliga och framtida arkiv, i syfte att förbättra bearbetningen av korpusar för ytterligare nya ändamål, såsom didaktik; – befintliga och framväxande metoder och verktyg inom områden som hittills uppvisar en låg grad av metodologiska samband och integration, för ömsesidig nytta; – lärandeobjekt som skapats och underhålls systematiskt (och genom deltagande insatser), särskilt för CLIL (integrerat lärande av innehåll och språk). Terminologija | 2012 | 19 25 Arbetet med standardisering (och samarbete inom standardisering) bör intensifieras. En korrekt integrering av AAC-krav i datamodelleringen av strukturerat innehåll skulle gynna inte bara dem i samhället som har störst och mest brådskande behov av detta, utan i slutändan alla. Detta kräver att större vikt så tidigt som möjligt läggs vid relevanta hjälpmedelstekniker inom IKT-relaterad utbildning och fortbildning. Deltagarna vid ICCHP 20103 Conference bekräftade att befintlig utbildning och formella studier inte är tillräckliga – inte ens om de är certifierade enligt givna certifierings- och intygssystem – vad gäller de färdigheter och kvalifikationer som krävs för att bli förtrogen med de frågor som rör global innehållsinteroperabilitet och i synnerhet eAccessibility&eInclusion. ”Rekommendationen om principer för utveckling av programvara och innehåll 2010” (se Annex 2) formulerades vid en särskild workshop vid ICCHP 2010 och godkändes därefter av flera tekniska kommittéer inom standardiseringsområdet, och 2012 av Management Group (MoU/MG) för ITU-ISO-IEC-UN/ECE Memorandum of Understanding concerning eBusiness standardization. REFERENCES Galinski Ch. 2011: A sign equals thousand words. Consistency of traffic / road signs and verbal messages. – Infrastructure and safety in a collaborative world. Road traffic safety. Evangelos Bekiaris, Marion Wiethoff, Evangelia Gaitanidou eds., Heidelberg, Dordrecht, London, New York: Springer, 263–284. Galinski Ch., Reineke D. 2011: Vor uns die Terminologieflut. – eDITion 2/2011, 8–12. Galinski Ch., Van Isacker K. 2010: Standards-based Content Resources: A Prerequisite for Content Integration and Content Interoperability. – Computers helping people with special needs. 12th International Conference, ICCHP 2010, Vienna, Austria, July 2010. Proceedings, Part I., K. Miesenberger e.a. (eds.), Berlin, Heidelberg, New York: Springer, 573–579. Gonnissen L., Mornie G. 1983: Bestimmen und erkennen leicht gemacht. Vögel. Die wichtigsten heimischen Arten [Birds of Europe], translated from French by Sieglinde Summerer and Gerda Kurz, Zürich/Köln: Benziger Verlag. Gruber T. R., June 1993: A translation approach to portable ontology specifications (PDF). Knowledge Acquisition 5 (2), 199–220. – http://tomgruber.org/writing/ontolingua-kaj-1993.pdf. Hodges M., Okazaki T. Japanese kanji flashcards. Series 2, volume 1, Tokyo: White Rabbit Press, s.a. Kitazawa T., Windhab R., Galinski Ch. 2007: Untersuchung von Flashcardsystemen (elektronische Lernkarteien) für CALL (computergestützten Spracherwerb) und CASPLL (computergestützten Fachsprachenerwerb) auf Anfängerniveau. Mit dem Schwerpunkt auf Japanisch-Lernen zum Erwerb einer hohen lexikalischen Sprachkompetenz – ohne das langfristige Ziel einer mehrsprachigen Flashcard-Lernplattform zu vernachlässigen. McEnery T., Xiao R., Tono Y. 2006: Corpus-based Language Studies: An Advanced Resource Book, London/New York: Routledge. Schmitz K.-D. 2006: Data modeling: From terminology to other multilingual structured content. – TSTT 2006. International Conference on Terminology, Standardization and Technology Transfer. Proceedings. Beijing, China, 2006-08-25/26. Yuli Wang, Yu Wang, Ye Tian (eds.), Beijing: Encyclopedia of China Publishing House. 3 12th International conference on computers helping people with special needs (ICCHP 2010), Vienna, Austria, July 2010 26 Christian Galinski, Blanca Stella Giraldo Pérez Content interoperability as a prerequisite for re-using and re-purposing items of structured content as learning objects in eLearning REFERENCED STANDARDS ISO/IEC Guide 2:2004 Standardization and related activities – General vocabulary. ISO 639 (series) Codes for the representation of names of languages. ISO/IEC 2382-36:2008 Information technology – Vocabulary – Part 36: Learning, education and training. ISO 3166 (series) Codes for the representation of names of countries and their subdivisions. ISO/TS 8000-1:2011 Data quality – Part 1: Overview. ISO 10241-1:2011 Terminological entries in standards – Part 1: General requirements and examples of presentation. ISO 10241-2:2012 Terminological entries in standards – Part 2: Adoption of standardized terminological entries. ISO 12615:2004 Bibliographic references and source identifiers for terminology work. ISO 12620:2009 Terminology and other language and content resources – Specification of data categories and management of a Data Category Registry for language resources. ISO 15924:2004 Information and documentation – Codes for the representation of names of scripts. ISO/CD 17347:2012 Ontology Integration and Interoperability (OntoIOp) – Part 1: The Distributed Ontology Language (DOL). ISO/DIS 22274:2011 Systems to manage terminology, knowledge and content – Concept-related aspects for developing and internationalizing classification systems. IEEE (Institute of Electrical and Electronics Engineers, Inc.). LOM standard 1484.12.1-2002 Draft Standard for Learning Object Metadata. TURINIO SĄVEIKUMO BŪTINYBĖ NAUDOJANT STRUKTŪRIZUOTO TURINIO VIENETUS KAIP ELEKTRONINIO MOKYMOSI OBJEKTUS PAKARTOTINAI AR PAGAL KITOKIĄ PASKIRTĮ Daugėja internetinių turinio platformų, siūlančių vartotojams vieną ar daugelį išteklių, bet vis dar trūksta teorinio ir metodologinio tokios veiklos pagrindimo, mažai atsižvelgiama į geriausias turinio sąveikumo užtikrinimo patirtis. Tokių platformų skaičius augs ir toliau, nes vis daugiau išteklių kuriama ir naudojama taikant nepakankamai veiksmingus metodus. Kad būtų užtikrinta turinio kokybė, o pirmiausiai patikimumas, reikalingas įvairių priemonių derinimas (standartai, informacinės ir komunikacinės technologijos, sertifikavimas ir kt.). Elektroniniam mokymuisi svarbus skirtumas tarp bendrosios kalbos (angl. LGP) ir specialiosios kalbos (angl. LSP). Tam, kad būtų galima sukurti daugiakalbius, daugiamodalinius, daugelio paskirčių mokymosi objektų duomenų modelius, leksinės semantikos lygmeniu būtina tobulinti ribotas dabartinių duomenų bazių galimybes. Reikėtų daugiau dėmesio skirti: a) duomenų bazėse pateikiamų bendrosios kalbos ir specialiosios kalbos įrašų panašumui; b) duomenų bazių įrašų žodinių elementų tarimo nuorodoms; c) pateikimui nežodinių žymenų ir atvaizdų, kurie, atsižvelgiant į taikymo sritį, gali būti tokie pat svarbūs kaip žodiniai žymenys ir net labiau už juos pageidautini; d) leksinių vienetų dėmenims, pavyzdžiui, morfologiniams elementams; e) didesniems leksiniams vienetams, pavyzdžiui, bendrosios kalbos kolokacijoms ar specialiosios kalbos frazemoms; f) neįgaliųjų komunikacinėms reikmėms. Straipsnyje pateikiami argumentai dėl žemiau išvardytų dalykų būtinumo: – standartų, kuriuose būtų pateikti pasaulinio turinio sąveikumo užtikrinimo reikalavimai ir gairės, įskaitant elektroniniam mokymuisi keliamus reikalavimus; Terminologija | 2012 | 19 27 – koordinuotos strategijos, skatinančios tokių standartų taikymą (pavyzdžiui, pasitelkiant sertifikavimą); – priemonių, užtikrinančių standartų laikymąsi plėtojant sistemas. Šie standartai ir priemonės galėtų padėti suvaldyti jau dabar daugiau ar mažiau chaotišką turinio plėtrą (sukeliančią didžiulį veiklos dubliavimą) ar bent jau leistų aiškiai išskirti patikimo turinio saugyklas. Gauta 2012-03-20 Christian Galinski International Information Centre for Terminology (Infoterm) Gymnasiumstrasse 50, 1190 Vienna, Austria E-mail [email protected] Blanca Stella Giraldo Pérez International Information Centre for Terminology (Infoterm) Gymnasiumstrasse 50, 1190 Vienna, Austria E-mail [email protected] 28 Christian Galinski, Blanca Stella Giraldo Pérez Content interoperability as a prerequisite for re-using and re-purposing items of structured content as learning objects in eLearning ANNEX 1 Table 1 — Overview of data categories of a standardized terminological entry in accordance with ISO 10241-1 Primary data categoriesa Secondary data categoriesb (including administrative data and usage information) Name Mandatory/optional; repeatable/non-repeatable entry number... Mandatory; non-repeatable — termc (or string of five half-high dots “...” or other slot holder sign,...) in the order preferred term(s), admitted term(s), deprecated term(s) Mandatory; repeatable grammatical information in accordance with the rules of the standardizing body: e.g. gender, number, part of speech language code or script code, or both geographical use (e.g. country code) pronunciation normative status letter symbol... Optional (unless the letter symbol is internationally standardized); repeatable language code or script code, or both geographical use (e.g. country code) normative status graphical symbol... Optional (unless the graphical symbol is internationally standardized); repeatable geographical use (e.g. country code) normative status definition... Mandatory (unless a non-verbal representation is used by convention within the respective domain or subject); non-repeatable domain or subject, if necessary Terminologija | 2012 | 19 29 Primary data categoriesa Secondary data categoriesb (including administrative data and usage information) Name Mandatory/optional; repeatable/non-repeatable non-verbal representation … Mandatory (if exists – complementing a definition or used instead of a definition by convention within the respective domain or subject); non-repeatable — example … Optional; repeatable — note to entry (including note to term, letter symbol, graphical symbol, definition, context, non-verbal representation, example, a given language section of a multilingual terminological entry or the entire terminological entry) … Optional; repeatable — source of entire terminological entry (including source of term, letter symbol, graphical symbol, definition, context, non-verbal representation, example) or any language section of a multilingual terminological entry Optional (unless the terminological entry or a language section of a multilingual terminological entry is taken from an external authoritative source); repeatable additional information relating to the source, such as page number or clause number a All primary data categories except the data category “entry number” are repeatable by language and, therefore, apply to multilingual standards. Additional rules for terminological entries in a multilingual terminology standard are given in Clause 7. b All secondary data categories are optional except where they are crucial for disambiguation (…) and in cases where multilingual information is included in one terminological entry, in which case the primary data categories shall be complemented by a code for names of language in accordance with ISO 639, if necessary in combination with codes for names of countries in accordance with ISO 3166 or codes for names of scripts in accordance with ISO 15924. c For simplicity, only “term” is specified in Table 1 although other verbal designations, such as any existing synonymous terms, variants, full forms, abbreviated forms, homographs, antonyms, as well as equivalent terms in other languages are included under this data category name. 30 Christian Galinski, Blanca Stella Giraldo Pérez Content interoperability as a prerequisite for re-using and re-purposing items of structured content as learning objects in eLearning ANNEX 2 RECOMMENDATION ON SOFTWARE AND CONTENT DEVELOPMENT PRINCIPLES 2010 Formulated at the ICCHP 2010 and endorsed by ISO/TC 37 and other technical committees PURPOSE This recommendation addresses decision makers in public as well as private frameworks, software developers, the content industry and developers of pertinent standards. Its purpose is to make aware that multilinguality, multimodality, eInclusion and eAccessibility need to be considered from the outset in software and content development, in order to avoid the need for additional or remedial engineering or redesign at the time of adaptation, which tend to be very costly and often prove to be impossible. BACKGROUND In software development, globalization1, localization2 and internationalization3 have a particular meaning and application. In software localization they have been recognized as interdependent and of high importance from a strategic level down to the level of data modelling and content interoperability. In 2005 the Management Group of the ITU-ISO-IEC-UN/ECE Memorandum of Understanding on eBusiness standardization adopted a statement (MoU/MG N0221), which defines as basic requirements for the development of fundamental methodology standards concerning semantic interoperability the fitness for – multilinguality (covering also cultural diversity), – multimodality and multimedia, 1 Globalization refers to all of the business decisions and activities required to make an organization truly international in scope and outlook. G11N is the transformation of business, processes and products to support customers around the world, in whatever language, country, or culture they require. 2 Localization is the process of modifying products or services to account for differences in distinct markets. Therefore, L10N is an integral part of G11N, and without it, other globalization efforts are likely to be ineffective. The interdependence of G11N and L10N has also been coined glocalization. 3 Internationalization is the process of enabling a product at a technical level for localization. An internationalized product does not require remedial engineering or redesign at the time of localization. Instead, it has been designed and built from the outset to be easily adapted for a specific application after the engineering phase. Terminologija | 2012 | 19 31 – eInclusion and eAccessibility, – multi-channel presentations, which have to be considered at the earliest stage of – the software design process, and – data modelling (including the definition of metadata), and hereafter throughout all the iterative development cycles. The above requirements are a prerequisite for global content integration and aggregation as well as content interoperability. Content interoperability is the capability of content to be combined with or embedded in other (types of) content items and to be extensively re-used as well as re-purposed for other kinds of eApplications. In order to achieve this capability, software must support these requirements from the outset. The same applies to the methods and tools of content management – including web content management. R E C O M M E N D A T I O N Software should be developed and data models for content prepared in compliance with the above-mentioned requirements to facilitate the adaptation to different languages and cultures (localization) or new applications (re-purposing), the personalization for different individual preferences or needs, including those of persons with disabilities. These requirements should also be referenced in all pertinent standards. 32 Christian Galinski, Blanca Stella Giraldo Pérez Content interoperability as a prerequisite for re-using and re-purposing items of structured content as learning objects in eLearning