Statybos terminijos dūrinių klasifikacija pagal sintaksinius-semantinius sandų santykius

Klassificering av byggterminologins sammansättningar enligt komponenternas syntaktisk-semantiska relationer LINA RUTKIENĖ Lietuvių kalbos institutas Vilniaus Gedimino technikos universitetas NYCKELORD: sammansättning, överordnad term, komponentrelationer, syntaktisk-semantisk klassificering, byggområdet INLEDNING Till följd av vetenskapens snabba globalisering och utveckling uppstår allt fler nya termer. Bland dem ökar särskilt antalet sammansättningar, som kan undersökas ur olika aspekter1, vilka avgör deras klassificering, som är något mer komplicerad än klassificeringen av avledningar. Ett av de mest populära synsätten är det morfologiska, som dominerade i forskarnas arbeten under 1900-talets första hälft. Kärnan i det morfologiska synsättet, som är nära förknippat med ordbildning, är att i första hand betrakta en sammansättning som en kombination av morfem. Detta synsätt dominerar även inom litauisk lingvistik. Dabartinės lietuvių kalbos gramatikoje (hädanefter DLKG 1997), i Stasys Keinys arbeten (1983, 2005) och i Palmiros Zemlevičiūtės monografi (2016) indelas sammansättningar först efter vilka ordklasser deras komponenter härrör från, och först därefter nämns de syntaktisk-semantiska relationerna mellan sammansättningens komponenter. En sådan klassificering motiveras med att ”både sammansättningens <...> betydelse och dess form i hög grad beror på vilka ordklasser de ord tillhör som sammansättningen har bildats av” (DLKG 1997: 150). Inom litauisk terminologi undersöks och klassificeras sammansättningar som fungerar som termer inom vissa vetenskapsområden också ur andra aspekter: semantik (Auksoriūtė 2016; Gritėnienė 2006; Kač inaitė 2008; Gaivenis 1998), ursprung (Kaulakienė 1981; Stunžinas 2004), normering (Kaulakienė 1986, 1 Från de klassifikationsproblem som togs upp i forntida indiska grammatiker har man gått vidare till moderna neurolingvistiska studier. Exempelvis undersöker forskarna vid University of Cambridge Lucy Jay MacGregor och Yury Shtyrov hur den mänskliga hjärnan bearbetar information som uttrycks genom sammansättningar. Med hjälp av elektroencefalografi registrerar de hjärnimpulser och försöker utifrån dessa avgöra om en sammansättning i människans medvetande framkallar en föreställning om ett enda begreppsomfång, eller om den i stället aktiverar föreställningar som omfattar båda begreppen (MacGregor, Shtyrov 2013). 164 Lina Rutkienė | Statybos terminijos dūrinių klasifikacija pagal sintaksinius-semantinius sandų santykius 1993; Keinys 1967; Gaivenis 1994), motivation (Sviderskienė 2017), även om det inte är helt korrekt att urskilja ett enda perspektiv, eftersom flera aspekter oftast kombineras i forskningen. Det syntaktisk-semantiska perspektivet på sammansättningar är betydligt mindre vanligt inom litauisk språkvetenskap; man nöjer sig vanligtvis med att skilja mellan bestämmande (determinativa) och samordnande (kopulativa) sammansättningar, och relationerna mellan leden i bestämmande sammansättningar undersöks inte närmare (t.ex. DLKG 1997; Gaivenis 1998). Vincas Urbutis förklarar, i sin diskussion om bildningen av sammansatta substantiv, att det ena ledet i bestämmande sammansättningar beskriver det andra, medan leden i samordnande sammansättningar står i ett enkelt samordningsförhållande (Urbutis 1961). Det syntaktisk-semantiska perspektivets kärna är att man erkänner att en sammansättning är en syntaktisk-semantisk bildning vars komponenter är förbundna genom vissa relationer. Hans Marchand, vars bok Kategorier och typer av ordbildning i nutida engelska (eng. The Categories and Types of Present-Day English Word-Formation) anses ha haft stort inflytande på ordbildningsforskningen i västländerna, hävdar att betydelsen hos alla sammansättningar kan förklaras med utgångspunkt i de syntaktiska relationer som ligger till grund för ordbildningen (Marchand 1969). I den här artikeln ska vi försöka betrakta sammansättningar just ur ett syntaktisk-semantiskt perspektiv. Det syntaktisk-semantiska perspektivet på sammansättningar har mycket gamla traditioner. Det kan spåras redan i de forntida indiska grammatikerna – där delas sammansättningar in just efter relationerna mellan leden i determinativa, possessiva (bahuvrīhī2) och kopulativa (dvanda) (Schlücker 2012: 7). Denna klassifikation har tagits över som grund av språkvetare i många länder. Inom rysk språkvetenskap är det brukligt att ur ett syntaktisk-semantiskt perspektiv dela in sammansättningar i underordnade (bestämmande) och samordnande (kopulativa) (Языкознание 1998: 468; Виноградов 1960: 271; Земская 2011: 284), men alla lingvister instämmer inte i en sådan klassifikation. Vladimir Arakin urskiljer till exempel följande grupper av sammansättningar utifrån de syntaktisk-semantiska relationerna mellan leden: 1) predikativa sammansättningar, där predikativa relationer framträder vid transformation, till exempel eng. sunrise (lit. saulėtekis) omvandlas till frasen the sun rises; rys. снегопад (lit. sniegokritis) omvandlas till снег падает; 2) attributiva sammansättningar, där leden är förbundna genom attributiva relationer, till exempel rys. чернозем (lit. juodžemis); 2 Šis terminas vartojamas ir Dabartinės lietuvių kalbos gramatikoje (DLKG 1997: 151). Terminologija | 2017 | 24 165 3) objektiva sammansättningar, där objektiva relationer framträder vid transformation, till exempel eng. turnscrew (lit. atsuktuvas) omvandlas till that turns the screw; rys. пылесос (lit. dulkių siurblys) omvandlas till сосем пыль (Аракин 2005: 204–205). Som framgår av gruppnamnen omfattar klassifikationen inte kopulativa sammansättningar. Det beror sannolikt på att man inte urskiljer några relationer mellan leden i dessa sammansättningar. Traditionen från de forntida indiska grammatikerna att dela in sammansättningar i determinativa, possessiva och kopulativa fördes vidare av tyska språkvetare; Jenny Larsson kompletterade den genom att urskilja ytterligare en grupp – styrda sammansättningar (Larsson 2003). Senare tog den litauiske forskaren Dalius Jarmalavičius över J. Larssons klassifikation av sammansättningar när han undersökte tyska sammansättningar i sin avhandling. J. Larssons klassifikation av sammansättningar, såsom den övertagits av D. Jarmalavičius (2014: 20–25), är alltså följande: 1. Determinativa sammansättningar; det första ledet bestämmer oftast det andra och inskränker dess betydelse, vilket innebär att leden står i ett underordningsförhållande. Det bestämda ledet är huvudled och bestämmer sammansättningens semantiska och morfologiska egenskaper. 2. Kopulativa sammansättningar. Leden står i ett samordningsförhållande och är lika självständiga; även om leden byter plats förändras betydelsen inte särskilt mycket. 3. Styrda sammansättningar. Det andra ledet är ett verbalsubstantiv; relationen mellan leden motsvarar den mellan predikat och objekt. 4. Possessiva sammansättningar. Dessa sammansättningar har överförd betydelse och anger endast en viss del av en egenskap. Som framgår har olika klassifikationer utarbetats inom utländsk språkvetenskap utifrån de syntaktisk-semantiska relationerna mellan leden i sammansättningar. Terminologin varierar också, vilket försvårar analysen av klassifikationerna. Syftet med denna artikel är att, efter en genomgång av den syntaktisk-semantiska klassifikationen av sammansättningar hos utländska och litauiska språkvetare, närmare undersöka de syntaktisk-semantiska relationerna mellan leden i ursprungliga litauiska och hybrida sammansättningar inom byggterminologin. Artikelns undersökningsobjekt är litauiska byggtermer från 1900- och 2000-talen – ursprungliga litauiska och hybrida sammansättningar. Källor – vetenskaplig och administrativ bygglitteratur från 1900- och 2000-talen (se förteckningen i slutet av artikeln). 166 Lina Rutkienė | Statybos terminijos dūrinių klasifikacija pagal sintaksinius-semantinius sandų santykius Arbetets huvudsakliga metod är analytisk-beskrivande. För att fastställa ledenas relationer tillämpas även transformationsmetoden, eller metoden med syntaktisk parafrasering. SYNTAXTISK-SEMANTISKA RELATIONER MELLAN BYGGTERMINOLOGINS SAMMANSÄTTNINGSLED Nors DLKG (1997) dūriniai pirmiausia skirstomi pagal kalbos dalis ir akcentuojamas antrasis dūrinio sandas, šiame straipsnyje, siekiant, kad klasifikacija nebūtų formali ir pernelyg išplėsta horizontaliąja kryptimi, siūloma iš pradžių visus dūrinius skirstyti ne formaliai, o pagal sandų semantikos santykius, ir tik paskui žiūrėti, kokių kalbos dalių kombinacijomis tie santykiai realizuojami. Be to, tokia klasifikacija logiškai atitiktų terminų darybos kryptį – nuo reikšmės prie formos. Siūloma klasifikacija nesiremia nuostata, kad antrasis sandas svarbesnis už pirmąjį ir todėl klasifikuoti reikia remiantis antruoju sandu, – pagrindinis sandas gali būti tiek pirmasis, tiek antrasis arba jie gali būti lygiaverčiai. Syntaktisk-semantiska relationer mellan leden kan fastställas med transformationsmetoden (i de fall där sammansättningen har en nära koppling till motsvarande ordkombination) och/eller med utgångspunkt i sammansättningens ordbildningsbetydelse, t.ex.: butangė STŽT 39 ‘buto anga’; darbadienis STŽ 102 ‘darbo diena’; plonlentė STŽ 307 ‘plona lenta’. V. Urbutis betonar att sammansättningar av alla ordbildningar är starkast förbundna med motsvarande ordkombinationer: ”båda deras [sammansättningarnas] led bygger på självständiga ord, vilka förbinds med varandra genom syntaktiska relationer. Det är därför inte förvånande att det inom språkvetenskapen sedan urminnes tider har varit brukligt att se i grunden samma relationer mellan sammansättningens led som mellan självständiga ord i motsvarande ordkombinationer” (Urbutis 2009: 205). Ur 22 vetenskapliga och administrativa källor inom byggområdet hämtades 657 inhemska och hybrida sammansättningar som fungerar som generiska byggtermer. Lånade sammansättningar ingår inte i undersökningen, eftersom ordbildningsprocessen har ägt rum i ett annat språk än litauiska. Alla sammansättningar kan utifrån ledenas semantiska relationer indelas i determinativa och kopulativa. DLKG (1997) indelar dem också i determinativa och kopulativa utifrån de ordklasser som sammansättningarna bildats av, men denna klassificering skulle kunna preciseras ytterligare. Som det undersökta materialet visar utgör determinativa sammansättningar som fungerar som generiska byggtermer en mycket stor grupp (632 av 657 sammansättningar är determinativa), inom vilken fem slags relationer mellan leden har utvecklats. Vid klassificeringen av determinativa Terminologija | 2017 | 24 167 sammansättningar utgår man från Jono Balkevičius termer, som används vid beskrivningen av den semantiska aspekten av syntaktiska relationer mellan leden i en ordkombination. J. Balkevičius (1998: 40) skiljer mellan attributiva, subjektiva, objektiva, adverbiella, komparativa och komplektiva relationer. I det lästa materialet från byggområdet påträffades inga subjektiva sammansättningar som fungerar som generiska byggtermer. I det följande indelas därför de determinativa sammansättningarna, utifrån det insamlade materialet och beroende på dessa relationer, i fem undergrupper: attributiva, objektiva, adverbiella, komplektiva och komparativa sammansättningar. I de lästa byggtexterna påträffades få kopulativa sammansättningar – endast 25 – och relationerna mellan leden i dessa sammansättningar delas inte in närmare, eftersom kopulativa sammansättningar inte bygger på en syntaktisk konstruktion utan bildas av ord som inte är syntaktiskt relaterade; därför definierar de kopulativa sammansättningarnas led inte varandra, utan är likvärdiga. DETERMINATIVA SAMMANSÄTTNINGAR Som nämnts har 657 sammansättningar som fungerar som generiska byggtermer registrerats i källor inom byggområdet. Flest av dem – 379 – är attributiva sammansättningar, och ungefär hälften så många (186) är objektiva. Betydligt färre sammansättningar påträffades i de övriga grupperna. Det konstaterades att det i alla grupper bildas ett stort antal grupper av besläktade termer med samma led. I den fortsatta undersökningen av de syntaktisk-semantiska relationerna mellan byggterminologins sammansättningsled kommer därför även produktiva led att uppmärksammas. Attributiva sammansättningar. Attributiva relationer innebär att det underordnade ledet (i detta fall det första, bestämmande ledet) anger en egenskap hos den denotat som benämns av huvudledet, vilket är det andra (enligt Balkevičius 1998: 40). Sammansättningarna i denna undergrupp tillhör tre ordbildningstyper: 1) daiktv. + daiktav., 2) bū-dv. + daikt. och 3) skaitv. + daikt.. Typerna daiktv. + daiktav. och būdv. + daikt. dominerar, t.ex.: 1) akmenpjūklis STŽ 16; angokraštis STŽ 22; ardakartė, ardikartė STŽT 19; arklaedžios STŽT 21; avitvartis STŽT 27; bėgvinė STŽ 73; betoninė STŽ 77; bitbutis STŽT 32; butgalis STŽT 39; butsanga, butsangė STŽT 39; darbadienis STŽ 102; dar byst u bė STŽT 43; dūmavamzdis STŽ 130; dumblavietė STŽ 130; gaisrasienė STŽT 52; gipsatinkis STŽ 650; grindjuostė STŽT 61; kalkakmenis AP 27; kiauliadurės STŽT 82; klėtsanga, klėtsangė STŽT 89; kluongalis STŽT 91; kraiklentė STŽT 94; miestovaizdis AP 142; medvaržtis KMD 34; 168 Lina Rutkienė Statybos terminijos dūrinių klasifikacija pagal sintaksinius-semantinius sandų santykius ortarpis MSSA 145; parketplokštė STŽ 388; riboženklis ALKSTŽ 227; stalviršis IPS 89; stogagalis STŽ 583; stoglangis MK 75; stogvamzdis STŽ 585; tiesybvietė STŽ 643; vamzdžiara ketis ALKSTŽ 344; vandenkelis ALKSTŽ 10; vandentakis STŽ 691; vandenvietė ALKSTŽ 185; veidašalmis STŽ 700; vejalentė MSSA 139; vielokaištis ALKSTŽ 84; žvyrkelis STŽ 730. 2) aklidangtis ALKSTŽ 50; akytbetonis STŽ 74; aukštakrosnė STŽ 53; baltmolis ALKSTŽ 18; bendrabutis STŽ 73; dailylentė STŽT 42; dantytkrūjis ALKSTŽ 169; didgalis STŽT 44; didžianamė STŽT 45; drungtroba STŽT 46; drūtgaly s ALKSTŽ 241; geltonžemis STŽ 166; greitaeigė ALKSTŽ 313; greitvietė ALKSTŽ 59; grynaanglis GK 7; gyvatvorė STŽ 169; ilgasriegis STŽ 190; juodgrindės STŽ 227; juodlubės STŽ 228; laibraštis SM 339; laisvatarpis ALKSTŽ 155; plonlentė STŽ 307; raudonmolis STŽ 468; sauskelis MT 3; statr amstis MSSA 149; stor lentė STŽ 307; žaliaplytė ALKSTŽ 42. Sammansättningar av bildningstypen adj. + subst. utgör endast en liten del av de attributiva sammansättningarna, t.ex.: 3) dvigegnis STŽ 13; keturb riaunis STŽT 81; keturkojis STŽ 251; keturstubė STŽT 82; tridantis STŽ 255; trikojis STŽ 659; vienratis STŽ 710. Bland de attributiva sammansättningarna utmärker sig leden akla- genom hög produktivitet (akladangtis STŽ 15; aklagatvis ALKSTŽ 304; aklakelis ALKSTŽ 304; aklavamzdis STŽ 16); ketur- (keturkojis STŽ 251; keturšakis ALKSTŽ 89; keturstubė STŽT 82); stog- (stoglangis STŽ 585; stoglatakis ALKSTŽ 168; stoglovis STŽ 585; stogvinė ALKSTŽ 229); vanden- (vandenkelis ALKSTŽ 10; vandenspara STŽ 691; vandentakis STŽ 691; vandentalpa STŽ 692; vandenvietė ALKSTŽ 185). Även varianter av vissa attributiva sammansättningar bör nämnas; de skiljer sig åt genom foge-vokalen (t.ex. ardakartė, ardikartė STŽT 19), ändelsen eller en ovanlig avledning (t.ex. butsanga, butsangė, butangė STŽT 39; klėtsanga, klėtsangė STŽT 89). Objektiva sammansättningar. Objektiva relationer föreligger när det underordnade ledet betecknar en person, ett föremål eller något som handlingen, tillståndet eller egenskapen som anges av det överordnade ledet riktar sig mot (enligt Labutis 1998: 82). Som nämnts kännetecknas 186 definierade sammansättningar av objektiva ledrelationer. De flesta är 1) sammansättningar av typen subst. + verb, några är sammansättningar av bildningstypen 2) pron. + verb. Det andra ledet är huvudled, medan det första är underordnat och bestämmer det andra: Terminologija | 2017 | 24 169 1) aplinkostaba STŽ 5; bangolaužis STŽ 70; betonmaišė STŽ 77; betontiekis ALKSTŽ 202; betonkrėtė STŽ 77; cementvežis STŽ 91; darbdavys STŽ 105; dulkėgaudis STŽ 129; dūmlaidis STŽT 48; dumblagaudė STŽ 130; dumblavalė STŽ 130; dūmtraukis SM 90; garalaidė STŽT 53; garotiekis KP 82; gegnešis STŽT 55; grudpilas PRAB 28; gruntatraukė STŽ 183; ižonėšis STŽ 222; lentpjūvė STŽ 308; lytlauža MT 204; medkirtys STŽ 330; medžiagotyra STŽ 334; orpūtė STŽ 374; pulpotiekis STŽ 461; puruogaudė STŽ 463; šaltnėšis ALKSTŽ 218; santvarvežis STŽ 500; šilumnėšis ALKSTŽ 149; skylmušys STŽ 536; smėliagaudė ALKSTŽ 26; smėliapūtė ALKSTŽ 36; strypapjovė STŽ 588; vamzdžiapjovė STŽ 691; vandenskrodis STŽ 691; vandentraukis SBTĮ 11; vejarodis STŽ 700; žaibolaidis ALKSTŽ 75; žemplukė KKG 2; žvyr(a)plovė ALKSTŽ 364. 2) savirašis STŽ 504; savitanka (susitankinimas) STŽ 504; savitrauka STŽ 504; savivartis ALKSTŽ 207. I byggterminologiska sammansättningar av bildningstypen pron. + verb, som används som generiska termer, är det första ledet alltid savi-. Av det insamlade materialet framgår tydligt att vissa både första och andra led i objektiva sammansättningar är produktiva. Bland de första leden är de mest produktiva substantiviska led som betecknar material eller råvaror: beton- (betontiekis ALKSTŽ 202; betonkrėtė STŽ 77; betonvežis ALKSTŽ 207); dumbl(i)a- (dumblagaudė STŽ 130; dumblasiurbė STŽ 130; dumblavalė STŽ 130; dumbliagramdė STŽ 130); vanden- (vandenskyra ALKSTŽ 111; vandensvaidis ALKSTŽ 160; vandentraukis SBTĮ 11); žem- (žemkasė ALKSTŽ 160; žemlipė KKG 2; žemsemė ALKSTŽ 37; žemsiurbė STŽ 724). Bland de andra leden är de mest produktiva verbala led som uttrycker en aktiv handling: -matis (vėjomatis STŽ 700; vandenmatis STŽ 691; triukšmamatis ALKSTŽ 220; sukiamatis STŽ 594; slėgmatis STŽ 322; kuramatis STŽ 294); -gaudė (dumblagaudė STŽ 130; žvyr(a)gaudė STŽ 729; smėliagaudė ALKSTŽ 26); -tiekis (vandentiekis STŽ 692; šilumotiekis STŽ 614; pulptiekis ALKSTŽ 247); -traukis (dūmatraukis STŽT 47; viniatraukis ALKSTŽ 60; vandentraukis STŽ 692); -vežis (cementvežis STŽ 91; betonvežis ALKSTŽ 207; šilumvežis STŽ 614). Adverbiella sammansättningar. De adverbiella relationer som det underordnade ledet uttrycker är mångtydiga. Detta är det som den relation som anges av huvudledet ”uttryc- 170 Lina Rutkienė Statybos terminijos dūrinių klasifikacija pagal sintaksinius-semantinius sandų santykius … ett tillståndsrum eller en tid, ett uttryckssätt eller en omfattning, en uppkomstorsak, ett villkor, ett syfte” (Balkevičius 1998: 41). I de lästa publikationerna inom byggområdet hittades 26 sammansättningar vars leder står i adverbiala relationer. Dessa sammansättningar tillhör följande bildningstyper: 1) substantiv + verb, 2) adverb + substantiv, 3) adverb + verb: 1) garvežys STŽ 162 ”drivs av en ångmaskin” (den första leden anger elliptiskt hur det föremål som benämns av den andra leden drivs); 2) pusgaminis STŽ 463 ”halvfabrikat”; pusmišinis STŽ 465 ”halvblandning”; visureigis STŽ 716 ”som går överallt”. 3) greitaveika STŽ 174 ”verka snabbt”; pusiausvyra STŽ 463 ”halvsväva”. Positionen för det huvudbildande och det beroende ledet i adverbiala byggterminologiska sammansättningar kan variera. Exemplen visar att när det andra ledet är verbalt (lokomotiv, snabbhet, jämvikt), är det första ledet bestämmande. När det andra ledet är substantiviskt, är det andra ledet bestämmande (halvblandad, halvfabrikat). Endast det adverbiella första ledet halv- (halvblandad STŽ 465; halvfabrikat ALKSTŽ 216) uppvisar produktivitet; de övriga leden upprepas inte eller upprepas alltför sällan för att man ska kunna dra generaliserande slutsatser. Komplektiva sammansättningar. Den huvudled i komplektiva sammansättningar (substantivisk, adjektivisk, numerisk eller adverbiell) betecknar denotatets omfattning, medan dess semantiska innehåll framgår av den tillfogade leden, som vid transformation blir ett substantiv i genitiv (enligt Balkevičius 1998: 42). Nästan lika många sådana sammansättningar som adverbiella hittades – 25. I samtliga är huvudleden den första, och den bestäms av den andra; den första leden är antingen adverbet daug eller substantivet pusė: daugiašis STŽ 107; daugiakampis ALKSTŽ 257; daugiašakis ALKSTŽ 144; pussantvarė ALKSTŽ 297; pusaukštis STŽ 463; puskolonė STŽ 464; puspriekabė STŽ 464; pusraštis STŽ 464; pusskliautis ALKSTŽ 297; puššliu zis STŽ 464; pusspyris STŽ 464. Alla komplektiva sammansättningar som används som generiska byggtermer återfanns endast i byggterminologiska ordböcker från 1993 och 2002. I äldre publikationer, till exempel Valdemaras Michalauskas byggterminologiska ordbok från 1978, där termer från levande språkbruk dokumenterades, anges endast adjektiv av denna typ (t.ex. daugiasienis, -ė STŽT 43); några substantiv noterades inte. Genom att undersöka fler källor och exempel blir det möjligt att bekräfta eller förkasta tanken att bildningen av komplektiva sammansättningar som används som generiska termer är ett ganska nytt terminologiskt fenomen. Terminologija | 2017 | 24 171 Dessutom bör en mer ingående analys i framtiden göras av komplektiva och adverbiella sammansättningar med pus- som första led, eftersom gränsen mellan dessa sammansättningar är omdiskuterad. Komparativa bildningar. Komparativa relationer mellan leder är de ovanligaste av alla. Sådana relationer föreligger mellan lederna i en sammansättning vars huvudled, när den omvandlas till en ordkombination eller dess bildningsbetydelse fastställs, får den jämförande partikeln kaip (som): sliek­ratis ALKSTŽ 370 ”ett hjul som en (krypande) daggmask”; malūnsp arnis STŽ 322 ”vingar som på en kvarn”; kryžkelė STŽ 291 ”en väg som ett kors”. Även om dessa sammansättningar likaså endast återfanns i byggterminologiska ordböcker från 1993 och 2002, är de för få (endast de tre ovan nämnda hittades) för att vi ska kunna formulera en hypotes om komparativa sammansättningar som ett nytt sätt att utöka terminologin. KOPULATIVA SAMMANSÄTTNINGAR I de undersökta texterna inom byggområdet påträffades 38 kopulativa sammansättningar som fungerar som generiska byggtermer. De kopulativa sammansättningarnas led är lika självständiga och definierar inte varandra. Alla representerar bildningstypen substantiv + substantiv. Geert Booij påpekar att kopulativa sammansättningar utgör en särskild klass av sammansättningar, eftersom båda leden i dessa sammansättningar är huvudled (Booij 2007). Deras ordbildningsbetydelse utgörs av summan av ledens betydelser. Kopulativa sammansättningar påträffades endast i texter inom specialområdet byggmaterial, och av dessa framgår det att sammansättningarna betecknar material vars två huvudkomponenter också benämns av de respektive sammansättningarnas led, t.ex.: gelžbetonis SM 242 (geležis + betonas); medbetonis ALKSTŽ 75 (medis + betonas); plienbetonis STŽ 421 (plienas + betonas); putbetonis STŽ 465 (putos + betonas); putsilikatis SM 278 (putos + silikatas); sierbetonis STŽ 511 (siera + betonas); stiklaplastikis DP 282 (stiklas + plastikas), stiklobetonis ALKSTŽ 162 (stiklas + betonas); žvyrbetonis ALKSTŽ 72 (žvyras + betonas). Som exemplen visar har många kopulativa sammansättningar samma andra led, -betonis. Byggtermen betonas betecknar ett av de viktigaste byggmaterialen; man strävar ständigt efter att förbättra materialets egenskaper och göra det mer estetiskt. Därför är det förståeligt att många sammansättningar inom byggterminologin bildas med just detta substantiv, inte bara kopulativa utan, som nämnts, även objektiva (betontiekis ALKSTŽ 202; betonmaišė STŽ 77; betonkrėtė STŽ 77) och attributiva (betoninė STŽ 77; akmenbetonis STŽ 74; akytbetonis STŽ 74). 172 Lina Rutkienė Statybos terminijos dūrinių klasifikacija pagal sintaksinius-semantinius sandų santykius SLUTSATSER 1. Inom utländsk lingvistik är det vanligt att analysera sammansättningar ur ett syntaktisk-semantiskt perspektiv; olika klassifikationer har utarbetats på grundval av de syntaktisk-semantiska relationerna mellan sammansättningarnas led. Inom litauisk lingvistik delas sammansättningar ur syntaktisk-semantisk synvinkel vanligen endast in i determinativa och kopulativa. Denna klassifikation kan utvidgas genom att determinativa sammansättningar delas in mer detaljerat med hänsyn till mångfalden av semantiska relationer mellan leden. En undersökning av relationerna mellan leden i sammansättningar som fungerar som generiska byggtermer visade att fem slags relationer är möjliga mellan leden i de nämnda determinativa sammansättningarna: attributiva, objektiva, adverbiala, komplementära och komparativa. När det gäller enkla sammansättningar (inte termer) bör det dock noteras att deras klassifikation enligt semantisk-syntaktiska relationer mellan leden inte bör begränsas till dessa fem grupper (för att fastställa relationerna mellan leden i enkla sammansättningar krävs ytterligare forskning). 2. Undersökningen visade att i byggterminologin är det andra ledet huvudled i attributiva, objektiva och komparativa sammansättningar; i adverbiala sammansättningar kan såväl det första som det andra ledet vara huvudled; i komplementära sammansättningar är det första ledet alltid huvudled. 3. Den största gruppen determinativa sammansättningar utgörs av attributiva sammansättningar: 379 sådana påträffades i byggområdets källor. Av sammansättningar som fungerar som generiska byggtermer registrerades 186 objektiva, 26 adverbiala och 25 komplementära. Den minsta gruppen utgörs av komparativa sammansättningar som fungerar som generiska byggtermer: endast 3 sådana termer registrerades. En mer ingående framtida semantisk analys kan möjligen tydligare fastställa avgränsningen mellan komplementära och adverbiala sammansättningar vars första led är pus-. 4. Undersökningen visade att det i alla grupper bildas större eller mindre kluster av generiska termer med samma led. Följande led utmärker sig genom sin produktivitet: akla-, beton-, daug-, dumbl(i)a-, ketur-, -matis, pus-, -tiekis, -traukis, savi-. 5. Jämfört med de determinativa sammansättningarna påträffades få kopulativa sammansättningar inom byggterminologin: 38. Alla förekommer i texter inom specialområdet byggmaterial, och dessa sammansättningar betecknar sammansatta byggmaterial. ŠALTINIAI ALKSTŽ – Anglų–lietuvių kalbų statybos terminų žodynas. Atsak. red. A. Kudzys, Vilnius: Technika, 1993. AP – Gaudutis E., Parasonis J., Šipalis J. Aukštybiniai pastatai, Vilnius: Technika, 2008. Terminologija | 2017 | 24 173 BRGKP – Juocevičius V. Bendrieji reikalavimai gelžbetoninių konstrukcijų projektavimui pagal euronormas, Vilnius: Vilniaus Gedimino technikos universitetas, 2007. DP – Zaliekienė E. Degimo procesai, Vilnius: Technika, 2009. GK – Grinkevičius S. Geležinės konstrukcijos, Kaunas: Akc. „Spindulio“ B-vės spaustuvė, 1933. IPS – Kizinievič O., Žurauskienė R. Inovatyvios polimerinės statybinės medžiagos ir dirbiniai, Vilnius: Technika, 2012. KKG – Kaip ir iš ko galima statyti pigius ir tvermingus ūkio trobesius. Iš rusų k. vertė J. Bražinskas, Vilnius, 1910. KMD – Gailius A. Kompozicinės medžiagos ir dirbiniai energetiškai efektyvių pastatų statybai, Vilnius: Technika, 2012. KP – Pavaras A. Konstrukciniai plienai, Vilnius: Mokslas, 1978. MK – Vaitkevičius V. Metalinės konstrukcijos, Vilnius: Mokslas, 1984. MS – Reisonas K. Molio statyba, Kaunas: Žemės ūkio rūmų leidinys, 1928. MSSA– Spelskis A. Miestų sodybinės statybos architektūra, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1955. MT – Grinkevičius S. Mediniai tiltai, Kaunas: Akc. „Spindulio“ B-vės spaustuvė, 1929. PRAB – Perlojos RKB aukų bažnyčios statybai rinkimo apskaitos knyga. 1909–1927 m. Perlojos Švč. Mergelės Marijos ir Šv. Pranciškaus Asyžiečio Romos katalikų bažnyčia, 1927. Prieiga per internetą: http://www.epaveldas.lt/object/recordDescription/ARCH/1592/1/19. SBTĮ – Statybos ir butų tvarkymo įstatymai, taisyklės. Parengė K. Zubauskas, Kaunas, 1922. SM – Ščesnulevičius S. Statybinės medžiagos, Vilnius: Mintis, 1966. SPGMS – Lakiūnas G. Statybinių plieno gaminių mažasis sortimentas, Kaunas: Technologija, 1992. STŽ – Statybos terminų žodynas. Parengė A. Kudzys, A. Rosenas, B. Kudzienė, Vilnius: Lietuvos mokslas, 2002. STŽ – Michalauskas V. Statybos terminų žodynas. Trobesiai, Vilnius: Vilniaus inžinerinis statybos institutas, 1978. LITERATŪRA Auksoriūtė A. 2016: Lietuviški blakių pobūrio vardai. – Terminologija 23, 175–194. Balkevičius J. 1998: Lietuvių kalbos predikatinių konstrukcijų sintaksė, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Booij G. 2002: The Grammar of Words: An Introduction to Linguistic Morphology. 2nd Edition, New York: Oxford University Press Inc. DLKG 1997: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Gaivenis K. 1994: Technikos terminijos norminimo mažmožiai. – Terminologijos vagos 1, 32–40. Gaivenis K. 1998: Apie dvi lietuviškų sudurtinių terminų serijas su tais pačiais sanda(i)s. – Lituanistica 2(34), 98–102. Gritenienė A. 2006: Augalų pavadinimų motyvacija šiaurės panevėžiškių patarmėje. Monografija, Vilnius: Logotipas. Jarmalavičius D. 2014: Vokiečių kalbos dūrinių daryba XV–XVIII a. rankraštiniuose dvikalbiuose baltų kalbų žodynuose. Daktaro disertacija, Vilniaus universitetas. Kačinaitė D. 2008: Lietuvių sudurtinių oronimų darybos bruožai. – Baltistica 43, 275–288. Kaulakienė A. 1981: Sudurtiniai vertiniai lietuvių politechnikos terminijoje. – Lietuvos TSR Mokslų Akademijos darbai, A serija 1(74), 73–83. Kaulakienė A. 1986: Elektrokal(t)kalvis ar šaltkalvis elektrikas? – Vakarinės naujienos, birželio 2. Kaulakienė A. 1993: Mikrobanginis ar mikrobangis prietaisas? – Kalbos kultūra 65, 81–82. Keinys St. 1967: Dėl sudurtinių terminų darybos. – Mokslas ir technika 4, 58. Keinys St. 1983: Lietuviškų sudurtinių terminų daryba. – Lietuvių kalbotyros klausimai 22. Lietuvių kalbos specialioji leksika, 70–123. Keinys St. 2005: Dabartinė lietuvių terminologija, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla. Labutis V. 1998: Lietuvių kalbos sintaksė, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. Larsson J. 2003: Studies in Baltic Word Formation, University of Copenhagen. MacGregor L. J., Shtyrov Y. 2013: Multiple routes for compound word processing in the brain: evidence from EEG. – Brain and Language 126(2), 217–229. 174 Lina Rutkienė | Statybos terminijos dūrinių klasifikacija pagal sintaksinius-semantinius sandų santykius Marchand H. 1969: The Categories and Types of Present-Day English Word Formation. A Synchronic-diachronic Approach, Munich: Beck. Schlücker B. 2012: Das Deutsche als kompositionsfreudige Sprache. Strukturelle Eigenschaften und systembezogene Aspekte, Berlin, New York: De Gruyter (= Linguistik – Impulse & Tendenzen 46). Stunžinas R. 2004: Sudurtiniai elektrotechnikos terminijos būdvardžiai. – Terminologija 11, 52–69. Sviderskienė D. 2017: Sudurtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija. – Acta Linguistica Lithuanica 75, 243–274. Prieiga per internetą: http://lki.lt/acta-linguistica-lithuanica-75. Urbutis V. 1961: Dabartinės lietuvių kalbos sudurtinių daiktavardžių daryba. – Dabartinė lietuvių kalba, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 65–121. Urbutis V. 2009: Žodžių darybos teorija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Zemlevičiūtė P. 2016: XVII–XVIII amžiaus Mažosios Lietuvos žodynų terminologinė medicinos leksika. Monografija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Аракин В. Д. 2005: Сравнительная типология английского и русского языков. Учеб. пособ., Москва: Физматлит. Виноградов В. В. 1960: Грамматика русского языка. В 2-х томах, Москва: Издательство Академии Наук СССР. Земская Л. С. 2011: Современный русский язык. Словообразование. Учеб. пособ., Москва: Флинта. Языкознание. Большой энциклопедический словарь. Гл. ред. В. Н. Ярцева, Москва: Большая Российская энциклопедия, 1998. CLASSIFICATION OF SOLID COMPOUNDS IN TERMINOLOGY OF CONSTRUCTION ACCORDING TO SEMANTIC-SYNTACTIC RELATION OF COMPONENTS The rapid development and globalization of science as well as formation of language varieties related to professional activities, the main layer of which is terminology, makes research into terminology very important. There is a noticeable tendency in recent years to create compounds which adhere to the principles of language economy, precision of naming, monosomy and logicality perfectly well. Compounds are researched in various aspects including semantics, word-formation, motivation, origin and standardization. One of the most popular aspects was the morphological aspect of research, which prevailed in the works of Lithuanian linguists of the first half of 20th century. This aspect is closely related to word-formation and its essence is the understanding of a compound as a combination of morphemes. This point of view is still predominant in Lithuanian linguistics. For instance, in Dabartinės lietuvių kalbos gramatika (Grammar of Modern Lithuanian) compounds are classified firstly according to the parts of speech from which their components are derived. In foreign linguistics it is common to research compounds from the semantic-syntactic point of view; there are various classifications based on semantic-syntactic relationship of components of compounds. In Lithuanian linguistics the analysis of solid compounds from the semantic-syntactic point of view is less frequent. Usually compounds are classified into subordinated and copulative compounds without going into more detailed research of the relations between components of subordinated compounds. This paper researches solid compounds from semantic-syntactic point of view. Solid compounds in Lithuanian terminology of construction have been selected as the object of research; due to their abundance and tendencies of development, these terms can to a certain extent represent general regularities of the development of Lithuanian solid compounds. After an overview of the semantic-syntactic typology of compounds by foreign researchers and the point of view in Lithuanian linguistics in regard to re- Terminologija | 2017 | 24 175 lations between components of solid compounds, the paper presents a more detailed analysis of relations between components of compounds which function as generic terms in the terminology of construction. It is suggested to widen semantic-syntactic classification and to classify subordinated compounds further taking into account the variety of relations between components. The suggested semantic-syntactic classification would be less formal and wide than morphological and in addition it would focus less on the second component of the compound (as is common in morphological classification). The research revealed that the second component is the main component in attributive compounds, object-denoting compounds and comparative compounds, whereas adverbial compounds can have either the first or the second component as the main component and in amount-denoting compounds the main component is always the first. The analysis of relations between components of solid compounds which are generic terms of construction showed that there could be five types of relations between components of these determinative compounds: attributive, object-denoting, adverbial, amount-denoting and comparative. Attributive compounds make the largest group of determinative compounds – there were 379 such compounds found in 22 sources. Among the generic terms of construction researched there were also 186 object-denoting compounds, 26 adverbial and 25 amount-denoting compounds. The comparative compounds make the smallest group – only 3 such terms were found. The research also revealed that in all groups there is a certain number of terms having the same main component. The most productive components are akla-, beton-, daug-, dumbl(i)a-, ketur-, -matis, pus-, -tiekis, -traukis, savi-. In comparison with subordinated compounds, copulative compounds are rather rare – 38 terms were found. All such compounds were found in texts about construction materials and they name composite materials. Gauta 2017-11-03 Lina Rutkienė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius Vilniaus Gedimino technikos universitetas Saulėtekio al. 11, LT-10223 Vilnius E. paštas [email protected] 176 Lina Rutkienė Statybos terminijos dūrinių klasifikacija pagal sintaksinius-semantinius sandų santykius