The Internet of Things – Hype and reality: Crucial issues about Internet of Things technology and ‘content’ of human-machine communication

Sakernas internet – hajp och verklighet: avgörande frågor om sakernas internet-teknik och ”innehållet” i människa–maskin-kommunikation CHRISTIAN GALINSKI Infoterm (International Information Centre for Terminology) NYCKELORD: sakernas internet (IoT), ”saker”, e-applikationer, ”smarta” applikationer, ostrukturerat och strukturerat innehåll, mikroinnehåll, mellanmänsklig kommunikation (H2H), informationsobjekt, innehållsobjekt kontra innehållsbetydelse, kodningar, icke-verbala konceptrepresentationer, innehållsinteroperabilitet, metadata, masterdata, kontrollerat språk, kontrollerad vokabulär, personer med funktionsnedsättning (PwD), alternativ och kompletterande kommunikation (AAC) 1. FÖRHÅLLANDET MELLAN SAKERNAS INTERNET OCH ”TERMINOLOGI” ELLER ”STRUKTURERAT INNEHÅLL” Detta bidrag syftar till att sätta ”innehåll” i perspektiv i förhållande till utvecklingen, framstegen och utmaningarna inom sakernas internet (IoT), dess påverkan på det mänskliga samhället och naturligtvis på mellanmänsklig kommunikation (H2H), som i allt högre grad stöds av informations- och kommunikationsteknik (ICTs). Innehåll kan ta sig många uttryck, såsom texter och innehåll i andra modaliteter än talat eller skrivet språk (t.ex. andra visuella eller akustiska tecken och även information som kommuniceras i taktil eller haptisk form). När det gäller innehåll ligger detta bidrags fokus på strukturerat innehåll på lexikal-semantisk nivå – även kallat ”mikroinnehåll”. Terminologier är den viktigaste typen av mikroinnehåll i fackspråklig kommunikation, oavsett om den är talad eller skriftlig. Icke-verbala modaliteter behövs dock i allt högre grad i talad och skriftlig fackspråklig kommunikation och förekommer även i terminologiska data. Ännu i det närmaste förflutna handlade de viktigaste ämnena med anknytning till datorteknik om informations- och kunskapssamhällen, digitalisering (t.ex. digitala bibliotek), kontorsautomation, mekatronik och liknande. Dagens modeord är artificiell intelligens (AI), semantisk webb (SemWeb), stordata, molntjänster, robotik (med hänvisning till cyberfysiska system), Industri 4.0 – för att inte nämna många aspekter av industri och samhälle som förses med attributet 6 Christian Galinski The Internet of Things – Hype and reality: Crucial issues about Internet of Things technology and ‘content’ of human-machine communication ”smart” framför sig, såsom smarta städer, smarta transporter, smarta hem, smarta sjukhus, smarta byggnader osv. En del av denna ”smarthet” har redan implementerats i betydande omfattning i form av aktiviteter med ett ”e” framför, såsom e-business och e-handel, e-hälsa, e-förvaltning, e-lärande och nya ”e-applikationer”, såsom e-tillgänglighet och e-inkludering, e-banktjänster, e-upphandling, e-fakturering osv. Kan något av ovanstående vara till nytta utan innehåll? IoT har potential att förena alla tekniker och applikationer som nämnts ovan i ett enda stort cyberuniversum, där data – naturligtvis även i form av ”innehåll” – skapas inte bara av och för människor, utan också av (och för) ”saker” som i allt högre grad används för ändamål man tidigare inte ens föreställt sig. Därför representerar termer som ofta används med anknytning till ICTs och särskilt IoT ännu inte stabila begrepp. Hittills har IoT-utvecklingen fokuserat på teknik, medan aspekterna av H2H-kommunikation – även när den stöds av ICT – i stor utsträckning försummas i den relevanta litteraturen. 2. DEFINITIONER 2.1. Sakernas internet (IoT) IERC (http://www.internet-of-things-research.eu/about_iot.htm), IoT:s europeiska forskningskluster, definierar IoT som ”en dynamisk global nätverksinfrastruktur med självkonfigurerande funktioner baserad på standardiserade och interoperabla kommunikationsprotokoll, där fysiska och virtuella ’saker’ har identiteter, fysiska attribut och virtuella personligheter, använder intelligenta gränssnitt och är sömlöst integrerade i informationsnätverket” (se Vermesan m.fl. 2011). Som en vision (med ett visst mått av hype) kan tidiga föreställningar om IoT ha varit rent teknikorienterade futuristiska visioner, men under de senaste åren har allt fler utvecklingar visat på en växande marknadsrelevans. Det verkar som om IoT under de kommande åren kommer att förändra människans miljö dramatiskt – över hela världen – vad gäller trafik och transporter, boende och liv, hälsoteknik och tjänster, utveckling inom jordbruk och livsmedelsindustri, utbildning, kommunikation osv. Aspekten ”innehåll” utelämnas dock oftare än inte i diskussionerna om denna tekniska utveckling. Terminologija | 2017 | 24 7 ITU (ITU-T Y2060:2012, 3.2.2) definierar IoT som: ”En global infrastruktur för informationssamhället som möjliggör avancerade tjänster genom att sammankoppla (fysiska och virtuella) saker på grundval av befintlig och framväxande interoperabel informations- och kommunikationsteknik. ANM. 1 – Genom att utnyttja identifierings-, datainsamlings-, bearbetnings- och kommunikationsfunktioner använder IoT saker fullt ut för att erbjuda tjänster till alla slags applikationer, samtidigt som kraven på säkerhet och integritet uppfylls. ANM. 2 – Ur ett bredare perspektiv kan IoT uppfattas som en vision med tekniska och samhälleliga konsekvenser.” Enligt Dave Evans (2011 – CISCO Internet Business Solution Group, IBSG) fördubblas internet i storlek vart 5,32:e år. Detta påminner på sätt och vis om Moores lag, som förutsäger att antalet transistorer i högintegrerade kretsar (halvledare) ungefär fördubblas vartannat år. Moores lag ledde i slutändan till ”miniatyriseringen” av elektroniska komponenter – och därmed blev de elektroniska apparater som byggdes med dessa halvledare mindre, samtidigt som deras funktioner ständigt utökades. Internets tillväxt följer helt enkelt behovet av att överföra exponentiellt växande datamängder. Enligt D. Evans (ibid.) är IoT, ur IBSG:s tekniska och kommersiella perspektiv, helt enkelt tidpunkten omkring 2008/2009 då fler ”fysiska saker” (såsom elektroniska apparater) var anslutna till internet än människor. I dag är över 75% av världens befolkning ansluten till internet på ett eller annat sätt. Undersökningar visar att antalet enheter (särskilt elektroniska apparater) som är anslutna till internet växte och fortsätter att växa snabbare än antalet människor som är anslutna till internet via datorer eller mobiltelefoner. Därför kan det mycket väl vara så att redan mellan 25 och 50 miljarder enheter är anslutna till internet i dag. Detta hade aldrig kunnat ske utan den snabba utvecklingen av mobilteknik, inte bara för IKT-stödd H2H-kommunikation, utan också för datahämtning och annan användning av data. Dessutom kom andra ”fysiska saker” – såsom övervakningskameror, sensorer för alla slags ändamål inom industrin osv. – in på scenen som ”upphov till” data. Ericsson (2016) uppskattar ”försiktigt” antalet anslutna enheter i form av konkreta sakförhållanden till närmare 30 miljarder år 2021, varav endast något över 10 miljarder enheter används för IKT-stödd H2H-kommunikation. De senare 8 Christian Galinski The Internet of Things – Hype and reality: Crucial issues about Internet of Things technology and ‘content’ of human-machine communication antalet växer linjärt, medan antalet enheter för M2M-kommunikation växer mycket snabbare. D. Evans (ibidem) uppskattar ”optimistiskt” att 50bn enheter är anslutna till Internet. Hittills har Internet, åtminstone i grundläggande avseenden, knappast förändrats särskilt mycket. IoT kan dock ses som Internetens första verkliga utveckling. IoT har redan gjort Internet sensoriskt (temperatur, tryck, vibration, ljus, fukt, stress), vilket gör det möjligt för oss att bli mer proaktiva och mindre reaktiva. ITU (ITU-T Y2060:2012, 6.1) anger: ”Genom att utnyttja identifierings-, datainsamlings-, bearbetnings- och kommunikationsförmåga använder IoT ”saker” fullt ut för att erbjuda tjänster till alla slags tillämpningar, samtidigt som säkerhets- och integritetskrav uppfylls. ANMÄRKNING – IoT förväntas i stor utsträckning integrera ledande tekniker, såsom tekniker för avancerad maskin-till-maskin-kommunikation, autonom nätverkshantering, datautvinning och beslutsfattande, säkerhets- och integritetsskydd samt molntjänster, med tekniker för avancerad avkänning och styrning. Som visas i Figure 1 lägger IoT till dimensionen ”kommunikation mellan alla SAKER” till informations- och kommunikationsteknik (ICTs), som redan möjliggör kommunikation ”när som helst” och ”var som helst”.” Detta kan illustreras med följande diagram: Figure 1: IoT:s utvidgade dimensioner (ITU-T Y2060:2012, 6.1) Terminologija | 2017 | 24 9 2.2. Internet jämfört med ”internet” Det finns – även bland IKT-experter – missuppfattningar om ”internet”, vilket UNESCO (2017) tydliggör: ”Internet: det globala offentliga nätverket av datornätverk som ger tillgång till ett antal kommunikationstjänster, däribland World Wide Web (WWW), och förmedlar e-post, nyheter, underhållning och datafiler. OBS 1: Internet (med stort ”I”) syftar på det enorma globala offentliga nätverket som också driver World Wide Web. Andra internet – som också består av datornätverk – skrivs med litet ”i”.” Något liknande gäller även World Wide Web (WWW, även kallat Web eller The Web), som kan beskrivas så här (UNESCO, ibidem): ”den mest populära av alla Internettjänster och -applikationer (används ofta synonymt med Internet), som ger användarna möjlighet – att få tillgång till information och tjänster när de är anslutna till Internet, – att publicera information och – att erbjuda tjänster som kan nås av alla andra på Internet. OBS 1: World Wide Web är en av de största tjänsterna som körs på Internet. Bland de många andra tjänster som implementeras via Internet finns e-post, filöverföring, röst över IP (VOIP), digital-TV, fjärrstyrning av datorer, diskussionsgrupper och onlinespel. Alla dessa tjänster kan implementeras på vilket internet som helst och är tillgängliga för nätverkets användare.” I dag bygger såväl Internet som WWW till stor del på standarder, framför allt Internet-protokollsviten, som omfattar: /a/ ”en datanätverksmodell och kommunikationsprotokoll som sammanför många tekniska standarder som används på Internet och i andra nätverk baserade på Internet Protocol Suite OBS 1: Internet Protocol Suite är Internets viktigaste uppsättning protokoll (gemensamt kallad Transmission Control Protocol and Internet Protocol Suite – TCP/IP) och gör det möjligt för stora, geografiskt spridda datornätverk att kommunicera snabbt och kostnadseffektivt med varandra via en mängd olika fysiska länkar. Den underhålls och utvecklas av Internet Engineering Task Force (IETF).” (UNESCO, ibidem) Internet Protocol (IP) kan beskrivas som: ”den främsta tekniska standarden för sammankoppling av nätverk som ligger till grund för Internet och som anger hur data överförs genom det enligt tre principer: paketförmedling, nätverk från ände till ände och robusthet OBS 1: IP implementeras i två versioner, IPv4 och IPv6, som båda bygger på tekniska standarder med olika implementationer. Det är ofta 10 Christian Galinski The Internet of Things – Hype and reality: Crucial issues about Internet of Things technology and ‘content’ of human-machine communication används omväxlande för Transmission Control Protocol och Internet Protocol Suite (TCP/IP), även om IP omfattar de första – men fortfarande viktigaste – nätverksprotokollen som definieras i TCP/IP.” (UNESCO ibidem) Det är nödvändigt att förstå skillnaderna mellan Internet och WWW – termer som ofta används omväxlande. Internet är det fysiska lagret eller det fysiska nätverket, bestående av switchar, routrar och annan utrustning. Dess främsta funktion är att snabbt, tillförlitligt och säkert transportera information från en punkt till en annan. WWW är däremot ett applikationslager som arbetar ovanpå Internet. Dess huvudsakliga roll är att tillhandahålla ett gränssnitt som gör informationen som flödar över Internet användbar. Redan ganska tidigt kallades WWW för ”sakernas webb”. 2.3. Vad är ”saker” i IoT? ITU (ITU-T Y.2060:2012, 3.2.3) defines ‘things’ as follows with regard to the IoT: ”objekt i den fysiska världen (fysiska saker) eller informationsvärlden (virtuella saker), som kan identifieras och integreras i kommunikationsnätverk”. Saker har tillhörande information som kan vara statisk eller dynamisk. Att likställa ”saker” med ”objekt” överensstämmer med traditionell vetenskapsteori, särskilt ontologi. Inom terminologivetenskapen (som bygger på vetenskapsteori) kallas ”objekt i den fysiska världen” också ”materiellt objekt (eller fysiskt objekt, reellt objekt, konkret objekt och liknande). I detta sammanhang definierar ITU ”enheter” som fysiska objekt som är /a/ ”utrustningsdel med obligatorisk kommunikationsförmåga och valfri förmåga att känna av, påverka, samla in data, lagra data och bearbeta data”. Inom terminologivetenskapen kallas ”virtuell sak” för ”immateriellt objekt” (eller tänkt objekt, abstrakt objekt och liknande). Enligt ITU är virtuella saker ”företeelser i informationsvärlden som kan lagras, bearbetas och nås. Exempel på virtuella saker är multimediainnehåll och applikationsprogramvara.” (ITU-T Y.2060:2012, 6.1) Denna definition förbiser det faktum att ”innehåll” – särskilt mikpoinnehåll – i sig utgör ett universum av ”virtuella saker”. Även om programvara är Terminologija | 2017 | 24 11 som behövs för att hantera det; allvarliga interoperabilitetsproblem uppstår om innehåll placeras i samma kategori som ”applikationsprogramvara” – inte minst på grund av att innehåll och programvara har helt olika livscykler och krav på projektledning och kvalitetsaspekter, för att bara nämna några. Dessutom är den filosofiska frågan här om alla ”ting” endast är ”informationsobjekt”, eller om de kan vara mycket mer, om de betraktas som ”uppfattade objekt” (av människor) eller individuellt ”föreställda objekt” i den mänskliga verkligheten. En radikalt reduktionistisk syn på allt som inget annat än ”informationsobjekt” ur ett teknologiskt perspektiv kan visa sig vara ett stort felslut. Innehåll kan också betraktas som ”ting” (se även underkapitel 2.5). Mikroinnehåll i form av ”innehållsobjekt” hör till ”fysiska ting”, medan innehållsentiteternas betydelser hör till ”virtuella ting”. Båda kräver metadata för sin beskrivning och identifiering. 2.4. Mellanmänsklig kommunikation I slutändan måste allt innehåll vara, eller åtminstone potentiellt kunna bli, begripligt för människor. Mellanmänsklig (H2H) kommunikation är unik genom sin omfattande användning av ”språk” – i alla dess betydelser, från ”langage” via ”langue” till ”parole” på franska, enligt Ferdinand de Saussures idéer. Språk och språkvarianter är dock inte de enda kommunikationsmedlen, och språk är inte heller begränsat till talat och skrivet språk. Kanalerna (eller modaliteterna) för mellanmänsklig kommunikation kan vara visuella, auditiva, taktila (såsom punktskrift) och haptiska, olfaktoriska, elektromagnetiska eller biokemiska. Dessutom kan kommunikation äga rum på medvetna och omedvetna nivåer. Generellt sett kan den definieras som: ”handlingen att förmedla avsedda betydelser från en entitet eller grupp till en annan genom användning av ömsesidigt förstådda tecken och semiotiska regler”. (Wikipedia – https://en.wikipedia.org/wiki/Communication) De väsentliga delarna av denna definition ur H2H-kommunikationens perspektiv är: avsedda betydelser, förmedlade mellan människor (oavsett om det rör sig om individer eller grupper), ömsesidigt förstådda tecken/symboler och regler. 12 Christian Galinski The Internet of Things – Hype and reality: Crucial issues about Internet of Things technology and ‘content’ of human-machine communication Andra betonar däremot den sociala interaktionsaspekten: ”Kommunikation är kärnan i mänsklig interaktion och inlärning. Kommunikationens natur är beroende av interaktion mellan två eller flera individer, och förståelse skapas genom denna interaktion.” (ISAAC – https://www.isaac-online.org/english/what-is-aac/what-is-communication/) ISAAC fortsätter: ”Kommunikation är en grundläggande mänsklig rättighet och avgörande för vår livskvalitet som social art. Som människor använder vi kommunikation för att: relatera till andra, skapa sociala kontakter, hälsa, påkalla uppmärksamhet, dela känslor, uttrycka en åsikt, instämma, vara oense, förklara, dela information, ställa frågor, svara, retas, pruta, förhandla, argumentera, manipulera, ge komplimanger, kommentera, protestera, klaga, beskriva, uppmuntra, instruera, ge återkoppling, visa humor, diskutera intressen, vara artiga, skaffa vänner, uttrycka intresse eller ointresse osv.” För ovanstående ändamål och med hänsyn till kommunikationens sociala aspekter och interaktionsaspekter är icke-verbal kommunikation välkänd som ett viktigt kommunikativt medel för att stödja språket i kommunikation människor emellan eller till och med ersätta det i vissa kommunikationshandlingar. Den anses stå för två tredjedelar av all kommunikation och omfattar medvetna och omedvetna processer för kodning och avkodning (av förmedlade betydelser/budskap). Den kan innefatta visuella signaler, såsom kroppsspråk (t.ex. kroppshållning), gester och mimik, auditiva röstsignaler i tal (paralingvistik), såsom röstkvalitet, talhastighet, tonhöjd, volym och talstil, samt prosodiska drag, såsom rytm, intonation och betoning. Det behöver knappast nämnas att mycket av detta kan vara starkt beroende av kultur och språk. (Se Wikipedia – https://en.wikipedia.org/wiki/Communication) Mycket av forskningen om icke-verbal kommunikation har fokuserat på interaktion mellan individer, där den kan delas in i tre huvudområden: miljöförhållanden där kommunikationen äger rum, kommunikatörernas fysiska egenskaper och kommunikatörernas beteenden under interaktionen. Skriftlig kommunikation – särskilt ur ett ”lokaliseringsperspektiv” (L10N), såsom vid översättning och tekniskt skrivande/dokumentation – kan också innehålla icke-verbala inslag: (a) språkliga, såsom personlig stil, och (b) icke-språkliga, såsom fotografier, bilder, teckningar, grafer, diagram, inbäddade akustiska tecken (t.ex. i e-böcker) osv. Det behöver knappast nämnas att mycket av detta kan vara starkt beroende av kultur och språk, och även av social grupp eller språkregister. Terminologija | 2017 | 24 13 Med hänsyn till de ovan nämnda kommunikationskanalerna behöver de traditionella definitionerna av H2H-kommunikation utvidgas, eftersom de till stor del har fokuserat på ”språk” i snäv bemärkelse. Inom barnuppfostran och utbildning, liksom inom alternativ och kompletterande kommunikation (AAC) för personer med kommunikationsstörningar av olika slag eller ursprung, används och måste ”språk” och H2H-kommunikation förstås i en mycket bredare bemärkelse. Verktyg för e-lärande och hjälpmedelsteknik tar hänsyn till detta – och utvecklar därför ofta appar eller verktyg som är användbara för alla. I allt högre grad kan alla ovan nämnda aspekter av kommunikation människor emellan stödjas av ICTs. I slutändan kommer ”ting” i IoT att presenteras för människor, eller så kan det – om behov uppstår – till och med bli nödvändigt att göra det. Att bortse från H2H-kommunikationens komplexa natur kommer därför inte bara att hämma den använda teknikens effektivitet och ändamålsenlighet, utan också leda till problem med informationskvalitet, ansvar för felaktigt presenterad information (för vissa målgrupper eller i allmänhet), företagens sociala ansvar (CSR), rättsligt ansvar av alla slag osv. Det finns en serie standarder som bygger på en mycket omfattande, om än kondenserad, sammanställning av grundläggande teorier om kommunikation och beteende människor emellan, baserad på: ITU-T X.1081:2011 Den telebiometriska multimodala modellen – ett ramverk för specifikation av säkerhets- och trygghetsaspekter inom telebiometri. Experter på H2H-kommunikation kanske inte ser kopplingen till ITU-T X.1081:2011 och relaterade standarder, eftersom standardernas titlar och namnen på de kommittéer som arbetar med dem tycks sakna koppling till H2H-kommunikation. Experter på biometri skulle knappast tänka på H2H-kommunikationens innehåll och dess semantiska, sociala och kulturella dimensioner – såvida dessa inte på något sätt är ”beräkningsbara”. I dag är emellertid nästan allt som rör kommunikation människor emellan ICT-stött eller kommer hur som helst att bli det. ITU-T-rekommendationen följdes upp av IEC 80000-14:2014 Telebiometri med anknytning till fysiologi som en del av den harmoniserade serien ISO och IEC 80000, samt av ITU-T-rekommendation X.1082:2010 Telebiometri med anknytning till människans fysiologi. Standardiseringsarbetet för den harmoniserade serien ISO och IEC 80000 delas av ISO/TC 12 och IEC/TC 25, båda med namnet Storheter och enheter, medan relaterade ämnen behandlas av flera andra kommittéer inom ISO/IEC-JTC 1 Informationsteknik och ISO/TC 68 Finansiella tjänster, liksom av flera andra standardiseringsorgan eller- 14 Christian Galinski The Internet of Things – Hype and reality: Crucial issues about Internet of Things technology and ‘content’ of human-machine communication organisationer för standardisering (SDO:er), såsom OASIS, ICAO, Interpol etc. – för att inte nämna ett stort antal amerikanska myndigheter. ITU-T X.1081:2011 banade väg för ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt för standardisering även av aspekter av H2H-kommunikation (inklusive tillhörande metoder och, vid behov, även relevanta innehållsdatabaser). Med de nya perspektiv som skisserats ovan kan delar av standardserien ISO/IEC 80000 bli mycket användbara i fråga om ICT-stödd H2H-kommunikation och innehållsaspekter i framtidens IoT. 2.5. Innehåll Även ur ett standardiseringsperspektiv används termerna data, information och innehåll oftare än inte omväxlande. Information processing theory hävdar att den fysiska världen består av information i sig. Enligt denna definition består ”data” antingen av fysisk information eller är synonymt med den. Data som abstrakt begrepp kan betraktas som den lägsta abstraktionsnivån, från vilken information och därefter kunskap härleds. ”Vanligtvis definieras information i termer av data, kunskap i termer av information och visdom i termer av kunskap”. (Rowley 2007: 163) Generellt sett har information och data mycket gemensamt och används ofta som synonymer i relevant litteratur. I ISO-standarder definieras ”data” i relation till information och ”information” i relation till data – ett typiskt exempel på cirkulära definitioner. Bob Boiko (2004: 5) drar slutsatsen: ”Ur användarens perspektiv är information allt innehåll, medan det ur datorprogrammerarens perspektiv är enbart data.” Under utvecklingen av e-applikationerna har ”innehåll” blivit en ganska vag term. I internationella standarder definieras den bland annat på följande sätt: • ISO/IEC 15938-5:2003 (3.3.2.9): en formaliserad representation av den information som finns i eller är relaterad till multimediedata, lämplig för tolkning av människor. Innehåll avser data och metadata; • ISO/IEC 24800-3:2010 (3.1.5): data och tillhörande metadata; • ISO 24531:2013 (4.11): <XML> alla data mellan en elements starttagg och sluttagg. Terminologija | 2017 | 24 15 Ovanstående visar att innehåll och metadata är nära relaterade till varandra. De metadata som tillämpas eller behöver tillämpas är på intet sätt begränsade till språkligt innehåll, vare sig talat eller skrivet. Med tanke på IKT:s ökande allestädesnärvaro och genomgripande utbredning blir aspekter av H2H-kommunikation utöver ”språk” allt viktigare – vilket också framgår av kraven på ”interoperabilitet för innehåll”. ISO 9241-151:2008 definierar ”innehåll” (i betydelsen webbinnehåll som avser webbens användargränssnitt) som ”uppsättning innehållsobjekt” (punkt 3.4) och ”innehållsobjekt” som ”interaktivt eller icke-interaktivt objekt som innehåller information representerad av text, bild, video, ljud eller andra typer av medier” (punkt 3.5). Ur teknisk synvinkel betraktar innehållshantering således innehåll som ”innehållsobjekt” beroende på vilka medier de kräver, såsom: text (dvs. textdata, inkl. alla slags alfanumeriska data), bild (grafiska data), video (inkl. multimediedata?), ljud (ljuddata), andra typer av medier. ”Andra typer av medier” visar att andra ”modaliteter” (definierade i ISO 5492:2008, 2.11, som ”sensationer förmedlade av något av sinnessystemen, till exempel hörsel-, smak-, lukt-, känsel-, somestetisk eller visuell modalitet”) inte är uteslutna. Å ena sidan avser text, bild och video (utan ljud) den visuella modaliteten; å andra sidan kan olika modaliteter i dag förekomma inbäddade i texter eller dokument, t.ex. i e-böcker. Detta visar att innehåll inte är tillfredsställande definierat, om det enbart betraktas ur teknisk synvinkel. Ur semantisk synvinkel är definitionerna ovan otillräckliga. ISO/IEC 12785-1:2009 definierar ”innehåll” (punkt 3.7, i betydelsen ”LET-innehåll” ur ett perspektiv på lärteknik och innehållspaketering) som ”logisk enhet för att på ett formaliserat sätt representera användbar (och återanvändbar) information som ingår i eller är relaterad till data för lärande, utbildning och träning (LET), lämplig för tolkning av människor”. Detta förklaras vidare med ”EXEMPEL: I undervisningssammanhang kan innehåll vara webbaserat undervisningsmaterial”. Å ena sidan är en innehållsenhet således en logisk enhet som representerar användbar (och återanvändbar) information som eventuellt ingår i större enheter. Å andra sidan är ”data i ett for- 16 Christian Galinski The Internet of Things – Hype and reality: Crucial issues about Internet of Things technology and ‘content’ of human-machine communication … på ett formaliserat sätt som lämpar sig för tolkning av människor” visar att innehåll ”representerar information” som i slutändan måste vara ”lämplig för tolkning av människor”. Av definitionerna i aktuella standarder och diskussionerna i relevant litteratur kan man dra slutsatsen att data behöver ytterligare metadata för att bli information, information behöver ytterligare metadata för att bli innehåll. Sammanfattningsvis kan relationen data – information – innehåll exemplifieras på följande sätt: Figur 2: Relationen data – information – innehåll I detta sammanhang förbises det vanligtvis att den uppsättning metadata som behövs för strukturerat innehåll skiljer sig väsentligt från den som behövs för ostrukturerat innehåll, även om de två uppsättningarna överlappar i viss utsträckning. Dessutom garanterar metadata – även om de tillämpas skickligt och baseras på standarder – ännu inte interoperabilitet. Här ligger orsaken till behovet av ”interoperabilitet för innehåll”. (Se kapitel 4) Standardisering av metoder för hantering av olika slags mik roinnehåll är en nyckel till interoperabilitet. Detta gäller även metadata, som formellt sett också är en typ av mik roinnehåll. Det behövs dock också mer eller mindre standardiserade ”god praxis”, med interoperabilitet i åtanke, för att uppnå ”interoperabilitet för innehåll”. Terminologija | 2017 | 24 17 Av det ovanstående blir det tydligt att ”data, information och innehåll” förmedlar olika – om än nära besläktade och överlappande – betydelser, trots att de ofta används omväxlande. Om ”information är data som har bearbetats på ett sådant sätt att den blir meningsfull för den person som tar emot den” (Riley 2012: s.p.), blir ”innehåll” en ”representation av information som är meningsfull för den person som tar emot den”. Det sistnämnda omfattar också kommunikationsaspekten – både i fråga om teknisk kommunikation och H2H-kommunikation – vilket är särskilt viktigt inom eLearning och AAC. Jim Riley (ibidem) fortsätter: ”Lägg märke till de två orden [...] bearbetats och meningsfull. Det räcker inte att data bara bearbetas. De måste vara till nytta för någon – annars, varför bry sig?!” 3. INNEHÅLL UR ETT TERMINOLOGISKT PERSPEKTIV 3.1. Innehållets mångfacetterade natur ”Innehåll förekommer i allt större mängd – inte bara på Internet i stort, utan även på organisationsnivå [...] Därför kämpar företag med att integrera innehållsresurser eller åtminstone göra dem interoperabla. I linje med denna process bör innehåll analyseras och innehåll av låg kvalitet identifieras för att kunna tas bort eller förbättras. Detta gäller i hög grad även strukturerat innehåll – här innehållsenheter på den lexikala semantikens nivå, dvs. mikromaterial, som omfattar lingvistiska och icke-lingvistiska representationer av begrepp.” (Galinski & Giraldo Perez 2014: 405) ”Innehåll” har fått nya betydelser och dimensioner genom föreställningen om ”eContent”. eContent, som ursprungligen härletts från ”elektroniskt innehåll”, definieras som ”digitalt innehåll” som kan överföras via ett datornätverk, såsom Internet. (The Computer Language Company Inc. 2017-09-03) Denna definition saknar ett ”syfte” (t.ex. avsedd tillämpning), eftersom utvecklingen av eContent inte är ett mål i sig (inte ens när det används inom bildkonsten). Definitionen innebär i vilket fall som helst att eContent utvecklas med datorstöd (vilket inte utesluter konventionella utdata) och därför måste uppfylla ett minimum av standarder för att kunna överföras via Webben. Dessutom blir kommersiella och rättsliga aspekter (inter alia digitala rättigheter) allt viktigare i takt med att eContent i allt högre grad används som en handelsvara 18 Christian Galinski | Sakernas internet – hype och verklighet: avgörande frågor om sakernas internetteknik och ”innehållet” i människa–maskin-kommunikation för distributionen och användningen av eContent. Relevanta tekniska standarder och rättsliga normer har utvecklats på internationell, regional och nationell nivå – för att inte nämna nya metodstandarder för att tillgodose kommersiella och rättsliga krav i datamodeller för eContent. Eftersom nästan allt traditionellt innehåll kan digitaliseras med tekniska medel och omvandlas till eContent, betecknar ”innehåll” i dag såväl traditionellt innehåll som modernt digitalt innehåll och används i denna betydelse i detta bidrag. (Se även Galinski & Giraldo Perez ibidem) Den ovan nämnda ökningen av innehåll – särskilt på organisationsnivå – kan leda till mycket höga kostnader om innehållet inte integreras i fråga om systemintegration såväl som innehållsintegration. När innehåll integreras i stora organisationer utan att vara fullt interoperabelt och sedan görs tillgängligt på WWW, bidrar det till framväxten av ”big data”, det vill säga en mycket stor mängd ostrukturerat och strukturerat innehåll. I detta avseende kan WWW betraktas som den största resursen för big data. Webopedia (s.a.) beskriver ”big data” som ”ett modeord eller slagord som används för att beskriva en enorm mängd både strukturerad och ostrukturerad data som är så stor att den är svår att bearbeta med traditionella databas- och programvarutekniker”. IoT, med sin kombination av eApplications och smarta applikationer som är beroende av mycket tillförlitligt innehåll, kan inte fungera på grundval av big data. I vilket fall som helst kommer IoT – som betraktas som Internetens första verkliga evolution – att skapa och använda mer innehåll än någon tidigare utveckling. Nya innehållsformer kan uppstå och mängden innehåll kommer att växa exponentiellt. Man bör dock alltid komma ihåg J. Riley (2012: s.p.): ”Det räcker inte att data bara bearbetas. De måste vara till nytta för någon – annars, varför bry sig?!” 3.2. Olika typer av innehåll Som förklarats ovan har innehåll många aspekter. Oavsett om det är strukturerat eller ostrukturerat kan det dock representera allmän kunskap (eller världskunskap) eller specialiserad kunskap (dvs. domän- eller ämnesspecifik kunskap), även om det inte finns någon tydlig gräns mellan de två. Vissa typer kan vara språkberoende; nästan alla typer av innehåll är eller kan vara kulturberoende. Terminologija | 2017 | 24 19 Det kan snart konstateras att det finns: olika slags ostrukturerade innehållsenheter av alla storlekar, från små till mycket stora: språkliga, icke-språkliga eller kombinerade språkliga–icke-språkliga, enheter med strukturerat innehåll som uttryckligen ingår i eller är inbäddade i ostrukturerat innehåll; olika slags strukturerat innehåll – eller, ännu bättre, mikroinnehållsenheter – med varierande grad av fullständighet, beroende på antalet metadata som hänvisar till ”betydelse” (dvs. semantik) eller mängden ”kontext” (eller snarare ”kotext”) som har lagts till: språkliga, icke-språkliga eller kombinerade språkliga–icke-språkliga, systematiskt strukturerade eller icke-systematiskt strukturerade, som kan stå för sig själva som begripliga ”kunskapsenheter” eller som är obegripliga om de lyfts ut ur sitt ”sammanhang”, som omfattar element av ostrukturerat innehåll, lämpliga eller olämpliga att användas uttryckligen i ostrukturerat innehåll eller för att göra ostrukturerat innehåll mer användbart och återanvändbart, bearbetningsbart, hanterbart osv., med olika roller inom en samling strukturerat innehåll eller i en kombination av samlade resurser med strukturerat innehåll för att strukturera samlingar av strukturerat innehåll, för att förbättra tillgängligheten till information i ostrukturerat innehåll; många sätt – inte minst tack vare den snabbt framväxande språkteknologin – att kombinera olika slags strukturerat och ostrukturerat innehåll inom sig eller med varandra. Mot bakgrund av innehållets betydelse för användning i och via Internet lanserade Infoterm ”Recommendation on software and content development principles 2010”, som anger att grundläggande krav för utveckling av grundläggande metodstandarder för semantisk interoperabilitet är lämplighet för: flerspråkighet (som även omfattar kulturell mångfald), multimodalitet och multimedia, eInclusion och eAccessibility, presentationer via flera kanaler, 20 Christian Galinski The Internet of Things – Hype and reality: Crucial issues about Internet of Things technology and ‘content’ of human-machine communication som måste beaktas i ett så tidigt skede som möjligt av: programvarans designprocess, och datamodellering (inklusive definitionen av metadata), and hereafter throughout all the iterative development cycles. (MoU/MG 2012) ”Ovanstående rekommendation kräver oundvikligen en högre grad av strukturell komplexitet, vilket måste hanteras genom en högre grad av granularitet i datamodellen. Det kan krävas ytterligare URI:er för de olika språkdelarna i de enskilda posterna i strukturerat innehåll. I slutändan måste den sedan länge etablerade principen om termautonomi utvidgas till att omfatta representationsautonomi inom terminologihantering. Detta är i alla händelser nödvändigt när enheter av strukturerat innehåll återanvänds, till exempel för eLearning. Eftersom begrepp i olika språk ofta är endast kvasiekvivalenta, blir kopplingar mellan delar av poster eller till och med vissa fält i en given post och andra poster (eller delar av dem) nödvändiga. Som erfarenheterna från lokalisering visar (till exempel inom teknisk dokumentation) gäller detta även icke-språkliga representationer, på grund av faktorer som rör kulturell mångfald.” (Galinski & Giraldo Perez 2014: 415) 3.3. Metadata för innehåll Det finns olika metadatastandarder för varje tillämpningsområde (t.ex. museisamlingar, digitala ljudfiler, webbplatser osv.). Att beskriva data eller datafilers innehåll och kontext ökar deras användbarhet. Ur ett innehållsperspektiv – särskilt när det gäller strukturerat innehåll – måste man dock komma ihåg att den uppsättning metadata som behövs för strukturerade respektive ostrukturerade innehållsenheter kan skilja sig avsevärt, även om de överlappar varandra i viss utsträckning: När det gäller ostrukturerat innehåll – som betraktas som en ”innehållsresurs” – omfattar metadata sådant som rör: den formella beskrivningen och identifieringen av varje ”innehållsobjekt” (inklusive beskrivning och identifiering av källan), datahanteringen av ”innehållsobjekten”, kunskapsnivån för ”innehållsobjektet”, som omfattar klassificering, typologi, taxonomi och liknande kategoriseringsmetoder, deskriptorer från dokumentationstesaurer eller andra slags ”kontrollerade vokabulärer”, fria indexeringsmetoder, (eller en kombination av ovanstående); Terminologija | 2017 | 24 2 1 När det gäller strukturerat innehåll – som betraktas som grundläggande semantiska enheter – skulle metadata omfatta sådana som rör: den formella beskrivningen och identifieringen av varje mikroinnehållsenhet (inklusive källbeskrivning och identifiering), datahanteringen av mikroinnehållsenheten, kunskapsnivån hos ”mikroinnehållsobjekt”, liknande den hos ostrukturerade objekt, mikroinnehållsenhetens ”semantik”, som omfattar språklig och icke-språklig information, förklaringar eller definitioner eller andra slags benämningar, olika slags användningsaspekter, uppgifter om kvalitet/tillförlitlighet osv. Dessutom skiljer sig uppsättningarna av metadata för olika slags resurser med strukturerat eller ostrukturerat innehåll åt, även om de vanligtvis har vissa metadata gemensamma (t.ex. information om källan). Varje slags innehåll har en specifik minimiuppsättning metadata (som kan utökas), vilken gör det möjligt att bearbeta, använda, återanvända och ge innehållet nya användningsområden. Även om endast små skillnader mellan metadatauppsättningarna inte beaktas kan interoperabilitetsproblem uppstå. I detta sammanhang kan komplexiteten hos en innehållsenhet i allmänhet fastställas utifrån: mängden information som omfattas, granulariteten hos de metadata som tillämpas, mängden explicit kontext och kotext som tillhandahålls, antalet innehållstyper som ingår, graden av kognitiv bearbetning som krävs osv. De metadata som har tillämpats har – åtminstone tidigare – främst avsett formella aspekter, dvs. syntaktisk strukturering snarare än ”semantisk strukturering”. (Se även: OASIS s.a.) Ju mer information om ”betydelse” som krävs, desto mer semantikrelaterade metadata behövs – särskilt för mikroinnehåll av alla slag med förklaringar, definitioner, underliggande konceptuella strukturer osv. – såsom terminologiska data. Det ovanstående stöds också av Ben Steichen & Vincent Wade (2010: 5): ”Det heterogena stödinnehåll som finns tillgängligt för programvaruprodukter behöver omvandlas till en semantiskt rikare form för att möjliggöra resonemang, anpassning och personalisering av innehållet. <...> Semantiska webbtekniker, såsom ontologier, erbjuder en möjlighet att basera en sådan strukturering och 22 Christian Galinski | The Internet of Things – Hype and reality: Crucial issues about Internet of Things technology and ‘content’ of human-machine communication uppmärkning på. De olika innehållstyperna kan grovt kategoriseras utifrån mängden befintliga metadata och struktur. Följaktligen kan olika användningsområden härledas från var och en av dem: medan mycket strukturerat innehåll (såsom teknisk dokumentation) kan användas för att härleda en ontologi över kunskapsdomänen, kan ostrukturerat innehåll (såsom foruminlägg) märkas upp för att ge användare som gör sökningar ett större utbud av lösningar på problem.” I detta sammanhang har Sabine Zumpe & Warner Esswein (2002: 246) pekat på en paradox med hänvisning till att en hög grad av strukturell komplexitet, i form av högre granularitet som representeras av fler metadata (inklusive fler olika typer av metadata), i själva verket minskar komplexiteten ur informationsbehandlingens perspektiv: ”Kunskapsbaser med hög grad av struktur gör det möjligt för informationssystemet att hantera en låg grad av komplexitet. Däremot är komplexiteten mycket hög i svagt strukturerade kunskapsbaser, där användaren bara behöver en liten mängd information om metastrukturen.” En lämplig tillämpning av metadataansatser garanterar i sig ännu inte interoperabilitet mellan innehåll. Metadata började användas när databaser skulle utformas. Den ursprungliga definitionen ”data om data” (ISO 19115:2003, 4.8) återfinns fortfarande i flera standarder. Senare definitioner är: ”data [information] som ger information om data” (Merriam-Webster) eller ”information om en resurs” (ISO 19115-1:2014, 4.10). Det finns många olika definitioner av metadata. För att använda ICTs för hantering och bearbetning samt underhåll av alla slags mikroinnehåll skiljer J. Riley (2017: 6) mellan fyra typer av metadata: • beskrivande metadata (för att ange mikroinnehållsobjektets roll eller funktion samt sökord/termer som underlättar sökningen efter dem), • administrativa metadata (inkl. tekniska metadata för avkodning och återgivning av filer, bevarandemetadata för långsiktig hantering av filer, rättighetsmetadata för immateriella rättigheter knutna till innehåll), • strukturella metadata (relationer mellan mikroinnehållsobjekt, mellan element i mikroinnehållsobjekt, mellan olika mikroinnehållsresurser osv.), • märkspråk och harmoniserade datamodelleringsmetoder (för att stödja en konsekvent metodik med interoperabilitet mellan innehåll i åtanke). Terminologija | 2017 | 24 23 Dessa olika kategorier av metadata stöder olika avsedda användningsområden i informationssystem. Som framgår nämns semantiska aspekter, men endast i förbigående. Metadata kan lagras och hanteras i en databas, som ofta kallas ett metadataregister eller metadataarkiv. Utan kontext och en referenspunkt kan det dock vara omöjligt att identifiera metadata enbart genom att betrakta dem. (Wikipedia – https://en.wikipedia.org/wiki/Metadata) Eftersom beskrivningar av metadata kräver metadata på nytt skiljer sig metadata i sig inte från allmänt mikroinnehåll – endast deras särskilda roll eller funktion för vissa användningsområden måste markeras och respekteras. 3.4. Masterdata Det ökande behovet av informationsutbyte via Internet krävde standarder som harmoniserar minimala uppsättningar metadata för olika e-tillämpningar, såsom Dublin Core (i dag ISO 15836:2009) för bibliotek eller datakategorier för terminologiska data (ISO 16642:2003). Inom eBusiness och eCommerce kallas sådana harmoniserade uppsättningar metadata i dag ofta masterdata (t.ex. kunddata och produktdata). De används också för att kombinera olika typer av datakategorier för vissa transaktioner och ytterligare metadata samt faktauppgifter och tillhörande rutiner (t.ex. prisberäkning), när så behövs. Liknande insatser pågår inom allt fler standardiseringsområden. Därför ökar antalet nya standarder som avser innehåll exponentiellt. Dessa standarder kan avse standardisering av: • mikroinnehållsenheter som sådana (t.ex. standardiserade terminologier, storheter och enheter, symboler av alla slag, kodningar av länder, hamnar, flygplatser, containrar, valutor osv.), • metadata som hör till mikroinnehållsenheter, • masterdata som hör till objekt i den fysiska världen (fysiska ting) eller informationsvärlden (virtuella ting), • länkar till respektive metadata- och masterdataregister eller -arkiv. Det har blivit en allmänt vedertagen uppfattning bland experter på området att ”standardisering av innehåll minskar komplexiteten i affärsprocesser”. Det finns dock många standarder och standardiserade tillvägagångssätt för metadata och masterdata i olika e-tillämpningar som är en 24 Christian Galinski The Internet of Things – Hype and reality: Crucial issues about Internet of Things technology and ‘content’ of human-machine communication hinder för ”innehållsinteroperabilitet”. Även om harmoniseringsinsatser pågår finns det ett akut behov av att intensifiera harmoniseringen och genomdriva den. För att bidra till att förbättra denna situation lanserade Infoterm i samarbete med Association for the Advancement of Assistive Technology in Europe (AAATE) ”Recommendation 2016 concerning standards on eAccessibility and eInclusion”. (Se ANNEX) 4. STANDARDERNAS ROLL 4.1. Standardernas och standardiseringens natur Det finns enorma skillnader i hur accepterade standarder är inom olika vetenskapliga och tekniska gemenskaper. Ingenjörer och andra tekniska experter anser till exempel att standardisering är grunden för effektivitet, ändamålsenlighet och innovation inom industri och handel. (ETSI 2017-09-03: http://www.etsi.org/standards/why-we-need-standards) ”Standarder ger • Säkerhet och tillförlitlighet • Stöd för statliga riktlinjer och lagstiftning • Interoperabilitet* /se 4.3/ • Affärsnytta, såsom: ○ Öppna upp marknadstillträdet; ○ Skapa stordriftsfördelar; ○ Främja innovation; ○ Öka medvetenheten om den tekniska utvecklingen och olika initiativ. • Konsumenternas valmöjligheter Fundera över hur världen skulle se ut utan standarder: • Produkter kanske inte skulle fungera som förväntat; • De kan vara av sämre kvalitet; • De kan vara inkompatibla med annan utrustning – de kanske faktiskt inte ens går att ansluta till den; • I extrema fall kan icke-standardiserade produkter vara farliga; • Kunderna skulle vara hänvisade till en enda tillverkare eller leverantör; • Tillverkarna skulle vara tvungna att hitta på egna lösningar för även de enklaste behoven, med begränsade möjligheter att konkurrera med andra.” (ETSI ibidem) Terminologija | 2017 | 24 25 ETSI drar slutsatsen: ”Samhället behöver standarder”. Ur ingenjörers och teknikers synvinkel är detta faktiskt sant, men det erkänns eller bekräftas inte nödvändigtvis av andra vetenskapliga kretsar och personer som inte är insatta i standarder. Standardisering äger rum i ett komplext system: • Officiella standardiseringsorgan utarbetar ”formella standarder” eller ”de jure-standarder” på nationell, regional och internationell nivå, och det finns etablerade nätverksmekanismer mellan dem; • Andra standardiseringsorganisationer (SDO:er) – särskilt sådana från industrin – utarbetar ”de facto-standarder” eller ”industristandarder”. Traditionellt är utvecklingen av standarder nära knuten till terminologistandardisering. Många större SDO:er har mer än 100 000 standardiserade terminologiposter i sina databaser, vissa flera hundra tusen. I allt större utsträckning standardiseras även andra slags mikroinnehåll, som redan förklarats. Dessutom finns det ett stort antal metodstandarder för hur mikroinnehåll ska hanteras i dess olika former. ”Recommendation 2016” (se ANNEX) utarbetades med tanke på att IoT inte kan fungera effektivt utan innehåll och att standarder är av stor betydelse för ”innehållsinteroperabilitet” i alla dess aspekter. 4.2. Tekniska standarder, rättsliga normer och certifiering ”Medan ’rättsliga normer som utfärdas av staten (eller någon annan typ av rättslig) myndighet i allmänhet är bindande uppföranderegler’, beskriver tekniska standarder det senaste inom vetenskaplig, teknisk eller metodologisk utveckling. Endast om de hänvisas till i en lag eller annan rättslig förordning kan de bli en del av den aktuella rättsliga normen.” (IN LIFE D9.8 2017: 48) Medan rättsliga normer utfärdas av en statlig (eller annan typ av rättslig) myndighet, utfärdas tekniska standarder av standardiseringsorgan (eller standardiseringsorganisationer eller standardiseringsorgan, SDOs) på internationell, regional eller nationell nivå, i likhet med rättssystemet. I vissa länder är standardiseringsorgan nationella myndigheter vars tekniska standarder betraktas som rättsliga normer. I europeiska länder verkar standardiseringsorgan formellt inom den privata sektorn – vanligtvis med stöd av en nationell lag som hänvisar till teknisk standardisering. Sammanfattningsvis: 26 Christian Galinski The Internet of Things – Hype and reality: Crucial issues about Internet of Things technology and ‘content’ of human-machine communication • Standarder är inte i sig [i juridisk mening] av reglerande karaktär, och deras tillämpning är normalt frivillig. Även om standarder ”bara” är [starka] rekommendationer används de i stor utsträckning tack vare de fördelar de medför och eftersom de innehåller en koncentration av kvalificerad teknisk information. • Standarder blir obligatoriska [rättsligt] endast om de hänvisas till i privata kontrakt eller avtal, eller i lagar eller förordningar, och användningen av dem anges som ett krav. Standarder kan förebygga rättstvister eftersom de fastställer entydiga specifikationer. • I verkligheten betraktas standarder – framför allt inom jurisdiktionen – som underordnade lagen. Certifiering – särskilt om den baseras på standarder – kan leda till ett kraftfullt genomdrivande av standarder. Certifiering kan tillämpas på: • Produkter. • Programvara/verktyg (t.ex. med avseende på interoperabilitet). • Processer. • Tjänster. • Personal: ○ personcertifiering, ○ kompetenser och färdigheter. • Utbildning: ○ utbildningsorganisation, ○ utbildare, ○ utbildningsmaterial och verktyg. I allt högre grad tillämpas certifiering också på innehållsresurser med avseende på innehållskvalitet och interoperabilitet. Detta omfattar programvara och verktyg för hantering av innehåll, relevanta tjänster och andra tjänster som återanvänder innehållsresurser, organisatoriska krav på hantering av innehållsresurser samt krav på kompetens och färdigheter hos den personal som arbetar med hantering av innehållsresurser. Med tanke på att några av de viktigaste och samhälleligt såväl som politiskt känsliga tvärgående aspekterna fortfarande är långt ifrån lösta, kommer rättsliga och tekniska regleringar att spela en viktig roll i den fortsatta utvecklingen av IoT. Dessa aspekter omfattar i synnerhet säkerhet, integritet, trygghet, integritet, tillit, tillförlitlighet, transparens, anonymitet, etik och, i ett vidare perspektiv, även interoperabilitet, energiförbrukning och cyberbrottslighet. (Vermesan & Friess 2014: 31) Terminologija | 2017 | 24 27 4.3. Standardisering och interoperabilitet Följande uttalande, som avser mikrolärandeobjekt snarare än ”innehåll” i allmänhet, gäller fortfarande: ”Det finns en uppsjö av webbaserade innehållsplattformar som erbjuder användarna en eller flera resurser å ena sidan, medan det å andra sidan saknas teoretisk-metodologisk grund och, som bäst, vägledning om bästa praxis för innehållsinteroperabilitet. /Det faktum att allt fler resurser också skapas och underhålls med ofta bristfälliga webbaserade samarbetsinriktade / deltagarbaserade och distribuerade metoder kommer att bidra ytterligare till denna uppsjö./ Därför krävs en kombination av medel, såsom standarder, lämplig programvara /informations- och kommunikationsteknik/, certifieringssystem osv.) för att säkerställa kvaliteten – det vill säga framför allt tillförlitligheten – hos strukturerat innehåll.” (Galinski & Giraldo Perez: 2011) Det har redan förklarats ovan att ”teknisk interoperabilitet” inte nödvändigtvis garanterar ”innehållsinteroperabilitet”. Interoperabilitet (IOp) i citatet från ETSI Portal användes uppenbarligen i den snäva betydelsen ”teknisk interoperabilitet”. Det erkänns dock i allt högre grad att semantisk IOp har fler dimensioner än väntat, och att datakvaliteten i hög grad beror på innehålls-IOp. Datakvaliteten beror i sin tur i hög grad på metadatans kvalitet, och innehålls-IOp beror till stor del på datamodellers och ontologiers interoperabilitet (t.ex. enligt projektet för övervakning av datakvalitet för öppna data ADEQUATe (2015)). När man jämför standardiserade terminologiposter om ”interoperabilitet” finner man att (teknisk) interoperabilitet inom ICT-området definieras på följande sätt: ”4.17 interoperabilitet förmåga att kommunicera, köra program eller överföra data mellan olika funktionella enheter på ett sätt som kräver att användaren har liten eller ingen kunskap om enheternas unika egenskaper” (ISO/TS 19101-2:2008, 4.17). I allt högre grad anses denna definition vara otillräcklig med hänsyn till användarens roll, vilket framgår av: ”3.11 interoperabilitet graden eller omfattningen av i vilken utsträckning olika miljöer (maskinvara och programvara) kan utbyta information utan innehållsförlust och på ett sätt som är transparent för användaren” (ISO/TS 22224:2009, 3.11). Det insågs dock också att teknisk interoperabilitet kanske inte är verkligt interoperabel utan ”organisatorisk interoperabilitet” – och vidare ”semantisk interoperabilitet” (semIOp), som definieras som: 28 Christian Galinski The Internet of Things – Hype and reality: Crucial issues about Internet of Things technology and ‘content’ of human-machine communication ”2.34 semantisk interoperabilitet förmåga hos data som delas av system att förstås på nivån av fullständigt definierade domänbegrepp” (ISO 11354-2:2015, 2.34). I detta sammanhang betraktas syntaktisk interoperabilitet – som avser mekanismerna för paketering och överföring av data – som en förutsättning för semantisk interoperabilitet. (Wikipedia – https://en.wikipedia.org/wiki/Semantic_interoperability) Programmeringspraxis utgår dock vanligen endast från enspråkiga och enmodalitetsbaserade tillämpningar, vilket helt klart inte räcker för att hantera de olika aspekterna av mellanmänsklig kommunikation. Lingvister skulle dela upp ”semantisk interoperabilitet” – som fortfarande till stor del befinner sig på lexikal nivå eller ordförrådsnivå – i: lexikal IOp (som i lingvistisk mening omfattar en viss grad av syntaktisk IOp), begreppsmässig IOp, pragmatisk IOp. I allt ovanstående har interoperabiliteten hos innehålls-/kommunikationsobjekt i olika modaliteter mellan system och tillämpningar inte beaktats tillräckligt. ”Innehålls-IOp” går ett steg längre än ”semantisk IOp” genom att omfatta (i betydelsen mellanmänsklig kommunikation) lexikal, begreppsmässig och pragmatisk interoperabilitet. ISO/TC 37 ”Språk och terminologi” fokuserar på ”strukturerat innehåll på lexikal-semantisk nivå”, vilket omfattar terminologier och andra språkresurser samt icke-lingvistiska/icke-verbala resurser av det som kallas ”mikroinnehåll”. Kommittén erkänner icke-lingvistiska/icke-verbala mikroinnehållsresurser som viktiga ”andra innehållsresurser” (i betydelsen ”andra slags kommunikation” <på lexikal-semantisk nivå>). Därför använder den termen ”innehålls-IOp”, som går utöver ”innehållsinteroperabilitet” så som den används i EPUB-världen (nämligen för samma layout samt utseende och känsla hos innehåll som används på olika läsenheter, såsom e-böcker, läsplattor, iPad etc.). ISO/TC 37 börjar bli medveten om att den kan behöva inleda standardiseringsarbete kring frågor som rör detta bredare begrepp innehålls-IOp. The EU project universAAL (2012: 16-17) refers to further facets of interoperability including: ”Protokollinteroperabilitet: Förmågan att dela bitar och byte över ett nätverk; Terminologija | 2017 | 24 29 Tjänsteinteroperabilitet: förmågan att utbyta meddelanden i ett väldefinierat format; Applikationsinteroperabilitet: förmågan att tolka utbytta data på ett enhetligt sätt; Interoperabilitet ur användarens perspektiv: systemets komponenter kommunicerar effektivt och korrekt och tillhandahåller de tjänster som användaren förväntar sig.” ”De fyra olika klasserna bygger på varandra. Interoperabilitet ur en mänsklig användares perspektiv är endast möjlig om applikationssystemen och de applikationer som används av användaren är interoperabla. Detta kräver i sin tur att de nättjänster som dessa applikationer använder för att utbyta meddelanden, kommandon, filer, bilder och ljud är interoperabla. Dessutom krävs att själva utbytet av rådata (”bitar och byte”) är interoperabelt, vilket endast är möjligt om de elektriska och elektroniska komponenterna (kontakter och kablar) eller de trådlösa komponenterna är det.” I samband med de tre formerna av systemsamarbete – kompatibilitet, samverkan med de facto-standarder och interoperabilitet genom standarder – påpekade universAAL (2012: 15): ”För detta är det vanligtvis nödvändigt att gemensamma normer och standarder följs.” Detsamma gäller även innehållsinteroperabilitet, som – inom terminologihantering – kräver metodstandarder för Datakategorier (inte helt identiska med metadata) som används vid den konceptuella utformningen av posterna i strukturerat innehåll; Datamodeller och datamodelleringsmetoder; Metamodeller för att göra konkurrerande datamodeller interoperabla. Dessa standarder bör tillämpas konsekvent och strikt – vilket kräver att de metoder som de föreskriver är interoperabla. Detta kan kallas ”metodologisk IOp” och till och med ”standardiserings-IOp”. Först då kan innehålls-IOp uppnås – vilket också bidrar till att säkerställa kvaliteten på mikoinnehåll. Det innebär att vi fortfarande behöver fler standarder – och ”bättre” sådana ur interoperabilitetssynpunkt, eftersom interoperabilitet är en av förutsättningarna för hållbarhet på detta område. Ovanstående gäller särskilt även ”kontrollerad kommunikation”. Dagens datorer kan ännu inte hantera hela bredden av språkvariationer när det gäller fullständig semantisk interoperabilitet (nämligen pragmatik – inklusive ”spontana variationer”), och än mindre om interoperabilitet 30 Christian Galinski The Internet of Things – Hype and reality: Crucial issues about Internet of Things technology and ‘content’ of human-machine communication som krävs i den icke-verbala kommunikationen mellan och med PwD. Därför kan den obegränsade potentialen för variationer behöva begränsas på något sätt, i form av den ena eller andra sortens kontrollerad kommunikation – en utvidgning av den allmänt kända ”kontrollerade språkformen” av alla slag. Även kontrollerad kommunikation består av eller omfattar mikroinnehållsenheter. I e-applikationerna förekommer standardiserade eller till och med harmoniserade kodningar (av innehållsobjekt) i stor mängd – de kan betraktas som en särskild typ av kontrollerat vokabulär. ”Rekommendationen om principer för programvara och innehållsutveckling 2010” (MoU/MG 2012) syftar i själva verket till ”innehållsinteroperabilitet” – särskilt i fråga om mikroinnehåll. Dessutom verkar det som om verklig innehållsinteroperabilitet är mer genomförbar för mikroinnehåll än för ostrukturerat innehåll, eftersom dess metadata i stor utsträckning hänvisar till ”betydelse”, inte bara till innehållets ”informationsobjekt” som helhet. 5. TERMINOLOGIVETENSKAPENS BIDRAG OCH DESS TILLÄMPNINGAR Christian Galinski & Blanca Stella Giraldo Perez (2012: 8) stated: ”[...] det kan också finnas akustiska/hörbara symboler, haptiska/taktila symboler och andra, som inom terminologihantering kan förekomma som benämningar eller till och med begreppsbeskrivningar (såsom icke-verbala representationer [ISO 10241-1:2011]). Det kan krävas ytterligare information – och motsvarande datakategorier – för ett systematiskt tillvägagångssätt vid hantering av strukturerat innehåll i stort.” Många exempel på icke-lingvistiska begreppsrepresentationer eller blandade lingvistiska–icke-lingvistiska representationer presenterades för att visa att begreppet ”mikroinnehåll” omfattar många typer av strukturerat innehåll på den lexikala semantikens nivå, vilka hittills har betraktats som helt olika typer av data som kräver olika metoder, såsom: • Lexikografiska data, såsom: ○ ordentiteter (inklusive sammansättningar osv.), ○ morfem (morfologi), ○ kollokationer, metaforer och andra ordkombinationer; • Terminologier och liknande typer av språkresurser och andra innehållsresurser, såsom: ○ nomenklaturer, taxonomier, typologier, ordlistor, vokabulärer osv., ○ terminologiska morfem (morfologi), ○ terminologiska frasem (fraseologi), Terminologija | 2017 | 24 31 ○ egennamn av alla slag, såsom de exempelvis används som poster i olika slags kataloger, ○ grafiska symboler och andra icke-verbala beteckningar, ○ produktegenskaper, kännetecken, attribut etc.; • tesaurier, klassifikationssystem (se även ISO/DIS 22274:2011), nyckelord och andra slags dokumentationsspråk (eller kontrollerade vokabulärer); • encyklopediska (koncisa) lexikala poster, till exempel i form av: ○ terminologiposter berikade med kunskap, ○ (förklarade) egennamn och andra slags data som är nära knutna till egennamn, ○ nomenklaturer (om de inte omfattas av ”terminologi”); • ontologier, ämneskartor och andra slags system för kunskapsstrukturering; • metadata och datakategorier (som i andra tillämpningar kallas masterdata eller kärnkomponenter). Bland ovanstående slags mik innehåll har bland annat lexikografiska data, terminologiska data, kontrollerade vokabulärer, ontologiska entiteter och metadata särskilda roller eller funktioner som var och en måste respekteras vid datamodellering. Beroende på den använda textens komplexitet och längd kan encyklopediska (koncisa) lexikala poster utgöra ostrukturerat innehåll snarare än mik innehåll. Liksom inom terminologin behöver varje slags mik innehåll som anges ovan en betecknande representation för kommunikationsändamål, såsom: • (en eller flera) språkliga representationer, talade, skrivna eller på teckenspråk, • (en eller flera) grafiska och andra icke-verbala betecknande representationer, såsom grafiska symboler av alla slag, akustiska symboler eller symboler i andra modaliteter. Oftast behöver de beskrivande representationer (eller åtminstone någon form av ”kontext”), såsom • (en eller flera) verbala beskrivande representationer, t.ex. en definition, en beskrivning, en förklaring eller liknande (som också kan återges talat eller på teckenspråk), • (en eller flera) icke-verbala beskrivande representationer (vissa som komplement till en verbal representation, andra skapade som icke-verbala representationer oberoende av verbala sådana). 32 Christian Galinski The Internet of Things – Hype and reality: Crucial issues about Internet of Things technology and ‘content’ of human-machine communication Icke-verbala typer av strukturerat innehåll är särskilt betydelsefulla i tillämpningar som eLearning och av avgörande betydelse i H2H-kommunikation: med och mellan PwD (direkt eller med stöd av ICT-enheter som fungerar som hjälpmedelsteknik), mellan PwD (och deras vårdgivare) och de enheter de använder, samt mellan dessa enheter. Eftersom det terminologiska angreppssättet från början är ”språkoberoende” (dvs. obegränsat flerspråkigt) och ”amodalt” (dvs. i princip lämpat för att omfatta alla modaliteter), kan det tillämpas på alla typer av mikroinnehåll – med vederbörlig hänsyn till de olika roller eller funktioner som olika typer av mikroinnehåll kan ha i H2H-kommunikation. Som redan har förklarats gäller detta även själva metadata. 6. S L U T S A T S E R Till följd av sakens natur är människor en del av IoT – och det är även deras mellanmänskliga kommunikation (H2H), oavsett om den sker skriftligt eller muntligt, på vilket språk som helst eller genom andra kommunikationsmodaliteter. I slutändan behöver eller kan varje ”informationsobjekt” i den stora mängd data som ”saker” i IoT genererar behöva tolkas för att bli information och kunskap. Tolkning kan inte ske utan ”mening” – och när det gäller specialiserad information och kommunikation är de viktigaste grundläggande byggstenarna för ”mening” (dvs. semantik) begrepp som representeras av termer eller andra typer av begreppsrepresentationer. I detta sammanhang behöver begreppet ”terminologi”, såsom det vanligen förstås av experter med lingvistisk bakgrund, utvidgas: i terminologistandarder, teknisk dokumentation (särskilt när nya medier ingår), e-böcker osv. är icke-verbala representationer av begrepp mycket vanliga. För H2H-kommunikation i samband med eLearning och PwD är dessa andra modaliteter oumbärliga. Aspekten som gäller olika typer av ”terminologiska enheter” behöver också ses över. I e-tillämpningarna finns det många fler typer av terminologiska enheter än de vanligtvis beaktade termerna och förkortningarna (och kanske symboler i en till synes lingvistisk form). Terminologiska enheter är i alla händelser av största vikt för specialiserad kommunikation – oavsett modalitet. Terminologija | 2017 | 24 3 3 Det terminologiska tillvägagångssättet, som är begreppsorienterat, kan tillämpas på alla slags mikroinnehåll – i synnerhet om flerspråkighet och multimodalitet krävs (även om det bara är potentiellt). I princip är det språksoberoende (och därmed flerspråkigt) och amodalt (och därmed multimodalt) från början. Detta faktum beaktas fortfarande inte tillräckligt i läroböcker och standarder om terminologiska principer och metoder. För att fånga mikroinnehållsobjektens ”betydelse” är metadata – och den mer begränsande användningen av metadata i form av kärnmetadata, masterdata eller liknande – oumbärliga. Särskilt när det gäller metadata och masterdata finns det många standardiserade tillvägagångssätt, även inom ISO och IEC. Detta behöver harmoniseras snarast. ”Konkurrerande” standarder är mycket skadliga för ”interoperabilitet” – och strider därmed mot ett av standardiseringens främsta mål. När det gäller olika slags mikroinnehåll är harmonisering av innehållet i relevanta metodstandarder av största vikt. Detta skulle gynna utvecklingen av alla slags informationshanteringssystem, i syfte att uppnå innehållsintegration och interoperabilitet för innehåll. Ett sätt att förbättra denna situation – som faktiskt leder till mycket höga kostnader i organisationer överallt – kan vara initiativ för att förbättra samordningen mellan standardiseringskommittéer, så att innehållet i olika standarder och till och med inom olika standardiseringsområden blir mer sammanhängande, såsom genom initiativet ”Recommendation 2016 concerning standards on eAccessibility and eInclusion”. (Se ANNEX) Detta bidrag försöker föra samman en rad till synes orelaterade aspekter för att öka medvetenheten om viktiga frågor som bör beaktas och därmed bana väg för förbättrad systemutveckling samt effektivare innehållsintegration och interoperabilitet för innehåll. REFERENCES ADEQUate-Qualität von Datenportalen. Forschungdatenbank Fachhochschule Krems. 2015 (http://www.donau-uni.ac.at/opt/fdb/projects/view/4294968866). Boiko B. 2004: Defining Data, Information, and Content. – B. Boiko, Content Management Bible, 2nd Edition, Indianapolis: Wiley Publishing Company, 3-12. The Computer Language Company Inc. (1981-2017). – Computer Desktop Encyclopedia (http://www.computerlanguage.com/). Evans D. 2011: The Internet of Things. How the next evolution of the Internet is changing everything, IBSG White Paper (CISCO Internet Business Solution Group) (file:///C:/DATEN/daten/Infoterm%20Members/LA/COL%20Workshops/Medellin%202014&2016/CISCO-2011_IoT_IBSG_0411FINAL.pdf). Ericsson 2016: Ericsson Mobility Report. On the pulse of the networked society, Stockholm (https://www.ericsson.com/res/docs/2016/ericsson-mobility-report-2016.pdf). 34 Christian Galinski The Internet of Things – Hype and reality: Crucial issues about Internet of Things technology and ‘content’ of human-machine communication ETSI Portal ETSI 2017-09-03. (http://www.etsi.org/standards/why-we-need-standards). Galinski Ch. and Giraldo Perez B. S. 2011: The work of today’s TC/37 in the light of ‘content interoperability’: Standardization as an issue of corpus planning taking eLearning as an example. – Proceedings of the IITF Colloquium on Language Policy and Language Planning, Perm, Russia, 22–23 August 2011. – Journal Terminology Science and Research (TSR), vol. 22, 5–19. ISSN 1017–382X (file:///C:/Users/chris/AppData/Local/Microsoft/Windows/INetCache/IE/X8YVWQ2G/Vol22.pdf). Galinski Ch. and Giraldo Perez B. S. 2012: Content Interoperability: Re-purposing structured content for eLearning seen under a standardization perspective’. International Conference on Terminology: State-of-the-art and the future of terminology methodology and application (TMA 2011), Vilnius, Lithuania, 12–13 October 2011. – Terminologija 19, 6–32. Galinski Ch. and Giraldo Perez B. S. 2014: Typology of structured content in eApplications. Under a content interoperability, quality and standardization perspective. – Budin G. and Lušicky V. (eds.), Languages for Special Purposes in a Multilingual, Transcultural World. Proceedings of the 19th European Symposium on Languages for Special Purposes, 8–10 July 2013, Vienna, 405–417. ISBN: 978–3–200–03674-1. (Available with Creative Commons Non-Commercial 4.0 International License at: https://lsp2013.univie.ac.at/proceedings). IERC – http://www.internet-of-things-research.eu/about_iot.htm (IoT European Research Cluster) IN LIFE. D9.8 – Dissemination & Standardization Plan. 2017 (EU Project: INdependent LIving support Functions for the Elderly). ISAAC – https://www.isaac-online.org/english/what-is-aac/what-is-communication/ (International Society for Augmentative and Alternative Communication). Merriam-Webster. – https://www.merriam-webster.com/dictionary/metadata. MoU/MG (Management Group of the ITU-ISO-IEC-UN/ECE Memorandum of Understanding concerning eBusiness standardization) 2012: Recommendation on software and content development principles 2010. (MoU/MG/12 N 476 Rev.1, 2012) Available at: http://isotc.iso.org/livelink/livelink/fetch/2000/2489/Itf_Home/MoU-MG/Moung500.html. OASIS (Advancing Open Standards for the Information Society) (s.a.). Retrieved 2013-07-01, from OASIS Unstructured Information Management Architecture (UIMA) TC: https://www.oasis-open.org/committees/uima/charter.php. Riley J. 2017: Understanding metadata. What is metadata and what is it good for? A Primer Publication of the National Information Standards Organization (NISO). Baltimore: NISO (http://www.niso.org/apps/group_public/download.php/17446/Understanding%20Metadata.pdf). Riley J. 2012: ICT: The difference between data and information. Study notes: https://www.tutor2u.net/business/reference/the-difference-between-data-and-information retrieved 2017-09-03. Rowley J. 2007: The wisdom hierarchy: representations of the DIKW hierarchy. – Journal of Information Science 33 (2), 163–180. Steichen B. and Wade V. 2010: Adaptive Retrieval and Composition of Socio-Semantic Content for Personalised Customer Care. – Federica Cena et al (eds.). Proceedings of the International Workshop on Adaptation in Social and Semantic Web (SASweb – 2010), Hawaii: EEUU, 1–12 (http://ceur-ws.org/Vol-590/). UNESCO 2017: Infoterm, ICANN. Glossary of the Internet governance terms (IGG), Paris: UNESCO (http://en.unesco.org/sites/default/files/igg2017_en.pdf). universAAL Consortium. D8.3 2012: Standardization usage plan and contributions. Vermesan O., Friess P., Guillemin P., Gusmeroli S. et al. (eds.) 2011: Internet of Things. Strategic Research Agenda. Chapter 2: Internet of Things Strategic Research Roadmap, Aalborg (DA): River Publishers. ISBN 978-87-92329-67-7 (http://www.internet-of-things-research.eu/pdf/IoT_Cluster_Strategic_Research_Agenda_2011.pdf). Vermesan O. and Friess P. 2014: Internet of Things. From research and innovation to market deployment. Aalborg (DA): River Publishers, ISBN 978-87-93102-94-1 / ISBN 978-87-93102-945-8. Webopedia – http://www.webopedia.com/. Wikipedia – https://en.wikipedia.org/ all quotations retrieved 2017-09-03. Zumpe S., Esswein W. 2002: Simplification of Knowledge Discovery using “Structure Classification”. – Gaul W., Ritter G. Classification, Automation, and New Media: Proceedings of the 24th Annual Conference of the Gesellschaft für Klassifikation e.V., University of Passau, March 15–17, 2000, Dresden, Germany: Springer: 245–252. Available from: http://link.springer.com/chapter/10.1007/978-3-642-55991-4_26. Terminologija | 2017 | 24 35 REFERENCED STANDARDS IEC 80000-14:2014 Telebiometrics related to physiology as a part of the ISO and IEC 80000 harmonized series. ISO/IEC 15938-5:2003 Information technology – Multimedia content description interface. – Part 5: Multimedia description schemes. ISO/IEC 12785-1:2009 Information technology – Learning, education, and training – Content packaging. – Part 1: Information model. ISO/IEC 24800-3:2010 Information technology – JPSearch. – Part 3: Query format. ISO 5492:2008 Sensory analysis – Vocabulary. ISO 9241-151:2008 Ergonomics of human-system interaction. – Part 151: Guidance on World Wide Web user interfaces. ISO 10241-1:2011 Terminological entries in standards. – Part 1: General requirements and examples of presentation. ISO 11354-2:2015 Advanced automation technologies and their applications – Requirements for establishing manufacturing enterprise process interoperability. – Part 2: Maturity model for assessing enterprise interoperability (https://www.iso.org/obp/ui/#iso:std:iso:11354:-2:ed-1:v1:en). ISO 15836:2009 Information and documentation – The Dublin Core metadata element set. ISO 16642:2003 Computer applications in terminology – Terminological markup framework (TMF). ISO/TS 19101-2:2008 Geographic information – Reference model. – Part 2: Imagery (https://www.iso.org/obp/ui/#iso:std:iso:ts:19101:-2:ed-1:v1:en). ISO 19115:2003 (series) Geographic information – Metadata. ISO 19115-1:2014 Geographic information – Metadata. – Part 1: Fundamentals. ISO 22274:2013 Systems to manage terminology, knowledge and content – Concept-related aspects for developing and internationalizing classification systems. ISO/TS 22224:2009 Health informatics – Electronic reporting of adverse drug reactions (https://www.iso.org/obp/ui/#iso:std:iso:ts:22224:ed-1:v1:en). ISO 24531:2013 (4.11) <XML> all data between the start tag and end tag of an element. ITU-T Y.2060:2012 Series Y: Global information infrastructure, Internet Protocol aspects and next-generation networks. Next Generation Networks – Frameworks and functional architecture models. ITU-T X.1081:2011 The telebiometric multimodal model – A framework for the specification of security and safety aspects of telebiometrics. ITU-T X.1082:2010 Telebiometrics related to human physiology. ANNEX Recommendation 2016 concerning standards on eAccessibility and eInclusion (drafted at the IN LIFE Workshop “Strategic Standardization Issues Concerning eAccessibility & eInclusion” at the 15th International Conference on Computers Helping People with Special Needs – ICCHP 2016, in Linz, Austria, in July 2016) Purpose: Increasingly R&D projects and the software industry – especially for mobile technologies – consider the “Recommendation on software and content development principles 2010” whereby 36 Christian Galinski The Internet of Things – Hype and reality: Crucial issues about Internet of Things technology and ‘content’ of human-machine communication “decision makers in public as well as private frameworks, software developers, the content industry and developers of pertinent standards /should be/ aware that multilinguality, multimodality, eInclusion and eAccessibility need to be considered from the outset in software and content development. These considerations are required in order to avoid the need for additional or remedial engineering or redesign at the time of adaptation, which tend to be very costly and often prove to be impossible”. Since 2010, hundreds of standards about eAccessibility and eInclusion were developed or revised by technical committees in standards organisations at international, European, or national level – not to mention many industry standards developed by other standards developing organisations (SDO). In addition, there are possibly thousands of standards that have a bearing on persons with disabilities (PwD). In particular, ‘accessibility’ in a broad sense rarely occurs in the title or in the body of these standards. “Recommendation 2016” addresses critical issues identified in recent conferences, initiatives and projects dealing with eAccessibility and eInclusion and related topics concerning the difficulties faced by system developers, their customers, health care providers and end-users when trying to find and apply pertinent standards. The organizations endorsing Recommendation 2016 call upon stakeholders of eAccessibility and eInclusion, in particular standards developing organizations (SDOs) to: ➤ develop a more refined classification or keywording approach to identify content in standards with a bearing on eAccessibility and eInclusion ➤ register the potential relevance for eAccessibility & eInclusion of an emerging standard right from the beginning of a standardization activity ➤ cross-reference standards having a bearing on eAccessibility and eInclusion ➤ encourage the formulation and use of consistent vocabulary / terminology ➤ implement search functionalities that ease the use of standards ➤ facilitate the active involvement of PwD as end-users in standardizing activities among others by providing standards documents in an ‘accessible’ format Implementing the above measures would enhance interoperability of eAccessibility&eInclusion related products and services and thus benefit users of standards and standardization at large. Terminologija | 2017 | 24 37 Recommendation: Standards development processes and monitoring in conjunction with standards about eAccessibility and eInclusion and related aspects, should allow the coordination of standardizing activities across technical committees and SDOs, leading to content coherence among standards about similar themes. This would help industry and other organizations to comply with standards’ requirements referring to corporate social responsibility and risk management, as well as with the latest legal regulations on accessibility in eProcurement and public websites. Supportive measures may be worthwhile pursuing, to (a) promote certification schemes based on standards about eAccessibility and eInclusion, (b) encourage education and training activities regarding such standards, and (c) enhance the positive role that media (both institutional and social) and civil society can play here. Online endorsement: aaate-endorsed-the-recommendation-2016-concerning-standards-on-eaccessibility-and-einclusion/ DAIKTŲ INTERNETAS – LŪKESČIAI IR REALYBĖ: SVARBIAUSIOS DAIKTŲ INTERNETO TECHNOLOGIJŲ PROBLEMOS IR ŽMOGAUS BEI KOMPIUTERIO SĄVEIKOS TURINYS Daiktų internetui skirtų mokslinių tyrimų ir technologinės plėtros progresas labai spartus. Daiktų internetas gali technologiškai sujungti daugmaž visas elektroninių paslaugų teikimo sritis, įskaitant e. sveikatos, e. verslo ir prekybos, e. valdymo, net e. švietimo ir kitas paslaugas, o kur dar junginiais su žodžiu „išmanus“ ar „pažangus“ įvardijami projektai (tokie kaip išmanieji miestai, išmanusis transportas, išmaniosios ligoninės). Turint omenyje šiuos dalykus, vis labiau ryškėja žiūrėjimo į sąveikumą pirmiausia per technologijų prizmę (techninis sąveikumas), taip pat tam tikru mastu ir per semantikos prizmę (semantinis sąveikumas) trūkumai. Internetinių turinio platformų, vartotojams siūlančių vieną ar daugelį išteklių, gausa iš pirmo žvilgsnio atrodo pribloškianti. Atidžiau pažiūrėjus į šių išteklių turinio sąveikumą ir kokybę matyti, kad jiems dažnai trūksta teorinio-metodologinio pagrindo. Situacija tampa dar sudėtingesnė, kai turinys – ypač įvairių rūšių mikroturinys – yra kuriamas, prižiūrimas ir siejamas su kitu turiniu interneto naudojimu pagrįstais metodais. Kai daiktų interneto daiktų „sukurti“ duomenys turi būti interpretuojami, kad taptų informacija ir žiniomis, nebepakanka paprasto objektų (fizinio pasaulio objektų ar virtualių dalykų) identifikavimo ir žodinio ar nežodinio vardo priskyrimo, neatsižvelgiant į atitinkamas sąvokas. Kai daiktus turi atspindėti skirtingų kalbų žodžiai ar nežodiniai ženklai esant kitoms jutiminio suvokimo formoms, semantika turi remtis sąvokomis. Kaip viena pamatinė idėja ar sąvoka, pasiekiama per atskirą universalųjį adresą ar pastoviąją nuorodą, apibrėžtas mikroturinys apima daugelį įvairių turinio rūšių – galiausiai net joms apibūdinti naudojamus metaduomenis. Kyla klausimas, ar šios įvairios mikroturinio 38 Christian Galinski The Internet of Things – Hype and reality: Crucial issues about Internet of Things technology and ‘content’ of human-machine communication rūšys, įskaitant leksikografinius ir terminologinius duomenis (taip pat ir mokslines nomenklatūras), valdomuosius žodynus (tezaurus ir kitas žinių tvarkybos sistemas), žinių struktūrinimo sistemas (ontologijas, temų žemėlapius ir kt.) ir atitinkamus metaduomenis, gali būti plėtojamos ir valdomos, remiantis viena plačios aprėpties metodologija – terminologijos metodologija. Žinoma, reikia atsižvelgti į skirtingų mikroturinio rūšių skirtingus vaidmenis. Gauta 2017-09-07 Christian Galinski International Information Centre for Terminology (Infoterm) c/o CO-SPACE Gumpendorferstrasse 65/1, 1060 Vienna, Austria E-mail [email protected] Terminologija | 2017 | 24 39