Stasiui Keiniui atminti

doi.org/10.35321/term31-13 Till minne av Stasys Keinys Foto av Leonas Vasauskas (2001) ur St. Keinios privata arkiv Jag fanns ännu inte, – alyssumerna blommade – – Jag kommer inte längre att finnas, – De kommer åter att blomma. – Och deras kronblad kommer att falla Ner från sol och vind – Som nävar av sand – Mot mitt hjärta – – S. Nėris. Alyvos. (1936. III) Så obevekligt snabbt tiden går... Det känns som om vi ännu nyss tog farväl av Honom, talade med Honom, såg Honom gå med långsamma steg, med ett nationellt band om sig. Och i dag måste vi sorgset säga adjö till Hans dödliga kropp och visa vördnad för Hans odödliga själ. Det är svårt att tro att Han inte längre är med oss och att vi nu måste använda verb i dåtid – arbetade, skrev, undervisade, levde..., eftersom Hans ”död fortfarande är levande”. Den stilla marskvällen kom vi med vita krysantemumblommor för att ta farväl av Läraren, som den 15 mars 2024 hade gett sig av till Evigheten. På fotografiet såg den leende Läraren, med mössa och glasögon med svarta bågar, levande ut mot oss alla, mot bakgrunden av ett persontåg. Ett varmt, enkelt, vardagligt och samtidigt oerhört symboliskt fotografi. Terminologija | 2024 | 31 243 Stasys Keinys föddes den 20 september 1936 i byn Pakalupis i Viekšniai kommun, Mažeikiai län. Efter att ha gått ut Viekšniai gymnasium 1954 började han studera litauiska språket och litteraturen vid Vilnius statliga universitets (nedan kallat VU) fakultet för historia och filologi. Efter studierna rekryterades han 1959 av Jonas Kruopas till Litauiska språk- och litteraturinstitutet (nedan kallat Institutet) för att ”knapra på terminologibrödet” (Keinys 2004: 34). Senare berättade han om denna rekrytering med följande ord: ”Även skribenten till dessa rader, som just hade avslutat sina studier vid Vilnius universitet, hade J. Kruopas tagit med sig till Litauiska språk- och litteraturinstitutet för att arbeta med terminologi. Den rekryteringen visade sig vara avgörande, eftersom den oförglömlige handledaren V. Urbutis några år senare, när jag hade börjat forskarutbildningen vid Vilnius universitet, föreslog ett avhandlingsämne inom terminologiarbetet. Och efter ytterligare ett drygt årtionde blev jag, återigen på J. Kruopas inbjudan, tvungen att för lång tid återvända till Litauiska språk- och litteraturinstitutet för att arbeta med lexikografi och terminologi; efter J. Kruopas död fortsatte jag också att driva några av hans arbeten vidare” (Keinys 1998: 11–12). Från 1966 till 1975 arbetade han vid VU:s kvällsfakultet i Kaunas och förvärvade docenttiteln. År 1974 återvände han, återigen efter inbjudan från J. Kruopas, till Institutet för gott, men övergav inte undervisningen – han undervisade vid Šiauliai pedagogiska institut, Vytautas Magnus universitet och Vilnius pedagogiska universitet. Vid sidan av det vetenskapliga och pedagogiska arbetet utförde han också organisatoriskt arbete. Från 1976 till 1992 var han vice ordförande i terminologirådet vid Vetenskapsakademiens presidium; 1987–1989 ledde han Institutets avdelning för nutida litauiskt litteraturspråk och 1989–1991 avdelningen för språkvård och terminologi. St. Keinios fem decennier av vetenskapligt arbete var utomordentligt fruktbara. Flera böcker utarbetades (individuellt eller tillsammans med medförfattare), liksom den första läroboken i terminologi Terminologijos abėcėlė (1980). Sedan 1966 skrev han över 400 artiklar i vetenskapliga och allmänna tidskrifter, över 100 recensioner samt översikter och andra texter. Många arbeten, små skrifter och glimtar av tankar, som han själv uttryckte det, samlades i två böcker om terminologiarbete: Dabartinė lietuvių terminologija (2005) och Lietuvių terminologijos raida (2012). Han lade också den första fåran för den moderna internationella vetenskapliga tidskriften i terminologi Terminologija – han var dess initiativtagare (han gav tidskriften namnet Terminologijos vagos, 1994) och ansvarig redaktör för den första boken, och uppmanade till att ”[s]luta samman axlarna, [ge sig] ut på en färd för ett vackert, klart och precist, korrekt 244 Palmira Zemlevičiūtė | Stasiui Keiniui atminti och ett graciöst litauiskt vetenskapsspråk, för en föredömlig och litauisk terminologi” och uppmanade alla ”som behöver, bryr sig om och värdesätter det litauiska vetenskapsspråket och dess kärntermer” (Keinys 1994: 7) att plöja terminologins fåror; själv plöjde han dem outtröttligt – djupa och bördiga... Agniai arbetade också med termordböcker – han sammanställde dem eller hjälpte till med sammanställningen, granskade, rättade och redigerade dem, standardiserade, accentuerade och preciserade deras termer samt föreslog nya, av honom själv myntade termer som stämde överens med modersmålets anda. Han var djupt engagerad i terminologins brister inom alla områden och gjorde vad han kunde för att avhjälpa dem. Särskilt omsorgsfullt ägnade han sig åt järnvägsterminologin. Denna kampanj för att skapa och standardisera järnvägstermer inledde han vid Järnvägsdepartementet 1991, även om hans första ”bekantskap” med järnvägen hade skett redan i den tidiga ungdomen. ”Min far hade arbetat på järnvägen, och när jag gick ut gymnasiet önskade han till och med att jag också skulle bli järnvägsarbetare”, har St. Keinys berättat. Han sade att han kände full tillit till järnvägsarbetarna när han steg på tåget (Usonienė 1988: 3). Och när de avgjorde språkfrågor litade de utan tvekan på honom. Stabdas, iešmynas, kelynas – det är alla termer som han har skapat. Och därtill kommer hundratals termer som han bildat med hjälp av litauiska ordbildningsmedel! För sitt mångåriga och fruktbara arbete med att standardisera litauiska järnvägstermer tilldelades St. Keinys år 2000 utmärkelsen Hedersjärnvägsarbetare genom en förordning från Republiken Litauens transportminister. På så sätt förlängdes och hedrades på ett meningsfullt sätt arbetet efter vår älskade far, ljust i minne, som länge hade arbetat ”vid järnvägen”. St. Keiniys enastående insats för litauisk lexikografi är det monumentala arbetet Dabartinės lietuvių kalbos žodynas (hädanefter Ordboken) – en allmän normerande enspråkig ordbok över standardspråket, den första av detta slag som gavs ut i det självständiga Litauen (Keinys 1993: 9). Han var huvudredaktör för den tredje (1993), fjärde (2000, elektronisk 2002), femte (2003, elektronisk), sjätte (2006, elektronisk), sjunde (2012) och åttonde (2021) reviderade och utökade upplagan, och ville att Ordboken inte skulle främja ordmoden, utan garantera ett stadigt och konsekvent språkbruk. Ingen läser en ordbok från pärm till pärm som en roman. Men St. Keinys gjorde det! När han tog sig an redigeringen läste han den från A till sista bokstaven, och mer än en gång (Keinys 1993: 9). År 2002 gavs Ordbokens fjärde upplaga ut på cd-skiva, och 2003 lades den ut på internet. Allt detta tack vare hans omsorg. Den flitige redaktörens arbete uppskattades högt – år 2002 tilldelades han Felicija Bortkevičienės minnespris för språk för den datoriserade versionen av Ordboken, och på mässan Infobalt 2004 utsågs Ordboken till den bästa litauiska lexikografiska publikationen. Terminologija | 2024 | 31 245 St. Keiniys verksamhet var oerhört omfattande och mångsidig. Det är knappast möjligt att beskriva den i denna lilla artikel. Han var redaktör för ordböcker och böcker; medlem av redaktionskollegier; sammanställare och redaktör för ordböcker, konferensabstract, samlingsvolymer av vetenskapliga arbeten, bibliografiska register och artikelsamlingar; språkgranskare; handledare och opponent för avhandlingar samt medlem av doktorandkommittéer (disputationsnämnder); handledare för mer än sextio examens-, kandidat- och masterarbeten. Vem kan räkna alla hans livsgärningar för det litauiska språket och terminologin, nedtecknade med svarta bokstäver på vita pappersark?!... År 2006 utkom St. Keiniys Bibliografijos rodyklė, som omfattar nära 700 poster. Men inte heller efter dess utgivning slutade han att skriva... Likt en myra arbetade han på, utan att känna till vila... Jag som skriver dessa rader, dåvarande laboratorieassistent vid Terminologiavdelningen, har flera gånger fått renskriva artiklar som han skrivit för hand, till en början till och med på skrivmaskin. Det lilla handskrivna manéret har etsat sig djupt i minnet; det gick inte alltid att tyda och kunde inte förväxlas med någon annans. Han brukade komma med en bunt små papperslappar, alla lika prydligt tillskurna (vem vet hur många sådana han hade!). Än i dag ser jag orden framför mig, prydligt uppställda på lapparna. Det tycks mig som om han hade slipat vart och ett av dem, liksom flodvattnet med tiden slipar småsten, och att de sedan fogades samman till meningar på de små papperslapparna som jämna fåror efter plogen. Han tyckte om att så sällsynta litauiska ord i sina artiklars åkrar, som vore de sädeskorn. Han njöt av dem. Här är en liten samling sådana ord: pakušinti, pagvildyti, agnus, prabildyti, išprūsis, žalantis, vingurti... Ofta slog han också upp betydelsen av det ena eller det andra ordet i en ordbok. En gång nämnde han att han hade övervägt att studera journalistik. Därför är det inte förvånande att den journalistiska ådran pulserar i många av hans artiklar: ”Åh, så ofta saknar vi [förfädernas – P. Z.] anda, sådan hängivenhet och osjälvisk tjänst, medan vi böjer oss som vass för varje vindpust och irrar omkring i de rasande globaliseringsstormarnas utkant!”, ”Tiden går utan att stanna. Eller står den stilla, medan vi, denna jords vandrare, utan att inse det springer och skyndar mot dammets rike?”, ”Sådan fann han [Kazimieras Gaivenis – P. Z.] honom då, den där ungdomens höst som kallade oss till Vilnius, sådan förblev han”, ”Då känner man att höstens meningsfulla dagar inte alls är sämre än våren med dess grönskande ängar eller den heta sommaren som andas livets fullhet”, ”<...> och själv [Kazimieras Eigminas – P. Z.] stänkte han på många med kulturens, fosterlandskärlekens och hembygdskärlekens uppfriskande dagg”, ”I dag inser hon kanske inte ens själv varför en ädel litauers hjärta brister i gråt när hon blickar ut över dimmorna ovanför Kuriska haffet, när hon hör det dystra suset från den sköna skogen Rominta, som om de förintade litauernas och deras preussiska bröders andar sjöng sånger om sitt forna liv.” 246 Palmira Zemlevičiūtė | Stasiui Keiniui atminti Hur minns jag honom? Han tillbringade somrarna inte utomlands, utan i sin älskade hembygd. I Vilnius hade han en favoritbutik dit han brukade åka för att köpa färskt bröd. Han tyckte om att skämta med de unga terminologerna omkring sig och själv le när de brast ut i skratt. Han jagade inte efter främmande ord (så moderna i dag), och en gång försökte han till och med skriva en artikel helt utan dem. Och mer troget än någon annan vaktade han det litauiska ordet och den litauiska termen. Han läste Ferdinand de Saussure på originalspråket (franska). Han levde bland böcker och med böcker. Han brukade säga att det skulle vara svårt att hitta den man sökte, eftersom så många hade bläddrats igenom, lästs och ställts i ordning under hans liv... Han kom till Institutet med en läderportfölj. Därur tog han liksom i smyg fram ibland chokladpraliner, ibland vårtulpaner när den 8 mars kom. Det var fint att arbeta med honom och lära av honom, en stor kännare av språk och terminologi som tänkte levande och fräscht, utan att rabbla ur minnet, och att småprata med honom om vardagliga ting. Alltid förstående, lyssnande, rådgivande, uppmuntrande och lugnande. Och leende även på ålderns höst. Han lärde oss att arbeta. Att arbeta outtröttligt och hängivet, för själv arbetade han hela livet med fullständig hängivenhet. En av Litauens främsta terminologer, en oerhört flitig språkvetare, en utmärkt pedagog, en av de mest framstående samer som verkar inom språkvetenskapen, en hedervärd språkvetare, en god lärare, Terminologijos tidskrifts fader, en språkvetare välkänd i samhället... Allt detta sägs om St. Keinys – hans elevers ord. ”Ord som klockor” heter en artikel om Simonas Daukantas och hans stora polsk-litauiska ordbok, skriven av St. Keinys 1993. Den här gången vågar jag parafrasera lite de ord som Läraren tillägnade den berömde samogitiern och som också gäller honom själv: hans ord ljuder som klockor. De berättar hur han värnade, lyfte och förfinade vårt språk, hur den ädle samogitiern, en stor fosterlandsvän, tog hand om det. Med ord som klockor lärde, lär och kommer han att lära oss denna kärlek. Må därför hans klingande ord-klockor aldrig tystna, utan stärka stoltheten över det litauiska språket och den litauiska terminologin. Och för oss terminologer kommer deras klang aldrig att tystna. ”När vi för 49 år sedan, arton–tjugo år gamla, samlades från alla delar av Litauen under valven vid Vilnius universitet, föll det nog ingen in att denna stad skulle bli hem för livet för några av oss och att vi här, när vilan infunnit sig, skulle finna vår sista viloplats. Och verkligen tänkte ingen av oss att de årtionden som tilldelats oss skulle rusa förbi så huvudstupa och att dagen skulle komma då vår skara började glesna, då en del skulle bli Terminologija | 2024 | 31 247 lemta stovėti prie kitų kapo duobės ir tarti paskutinį sudiev“ (Keinys 2012 [2003]: 254). Dvidešimt su viršum metų prabėgo nuo šių Jo ištartų žodžių Kazimiero Gaivenio laidotuvių dieną, 2003 m. liepos 14-ąją. Ir netruko išaušti diena, kai Vilnius, Jo jaunystės ir viso gyvenimo miestas, priglaudė Paties kūną. Paliko tik mažas smėlio kauburėlis Rokantiškių kapų kalnelyje po plačiašakiais visžaliais medžiais, kuklus medinis kryžius ir žvakės liepsnelė, gailiai virpčiojanti vėjyje... Tik be kelių mėnesių 88-erius metus Jam buvo skirta „vaikščioti šios žemės takais“ (Keinys 2010: 237). Ir kas gal aprėpti, kas gal išmatuoti šią netektį, lig širdies dugno sukrėtusią? Bet lai neleidžia mums griausti ir širdį lai atgaivina Mokytojo viltingi, pranašingi žodžiai: „Mokslo gyvenimas ir buvimas bei išlikimas moksle nesibaigia su žmogaus mirtimi. Žmogus, būdamas mari būtybė, savo darbais gali būti nemarus“ (Keinys 2003: 16). Toks Jis ir liks visų mūsų atmintyje ir širdyje – Didelis ir Nemarus Kalbininkas ir Terminologas ir Šviesus Žmogus. Vila i frid, käre lärare! Må de grönskande träden bädda in dig i evig vila! Och må det eviga ljuset lysa för dig! ANVÄNDA KÄLLOR OCH LITTERATUR Skapandet av järnvägsterminologin: [samtal med lingvisten Stasys Keinys, som utarbetade och standardiserade litauiska järnvägstermer] / samtalet fördes av V. Leščinskas. – Geležinkelininkas, 2001, 16–31 mars, 6. Rimkutė Aušra 2006: Terminologas Stasys Keinys. – Terminologija 13, 246–249. Kaulakienė Angelė 2006: Kalbininkas Stasys Keinys. – Stasys Keinys: bibliografijos rodyklė, sudarė Adelė Noreikaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 9–10. Keinys Stasys 1974: Svarus toponimikos veikalas. – Kauno tiesa, rugsėjo 8, 4. Keinys Stasys 1975: Daug pirmųjų skambučių. – Tarybinis mokytojas, sausio 22, 2. Keinys Stasys 1980: Lietuvių muzikos terminologijos ma maestras. – Kalbos kultūra 39, 94–95. Keinys Stasys 1992: „Geležinkelininko žodynėlį“ palydint. – Geležinkelininko žodynėlis: (Terminai), sudarė N. Juškaitė, St. Keinys, Vilnius: Leidybos redakcinis centras „Lietuvos auto“, 6–18. Keinys Stasys 1994: Malonusis skaitytojau! – Terminologijos vagos 1, 7. Keinys Stasys 1994: Terminologijos ir kalbos kultūros specialistui K. Gaiveniui – 60 metų. – Gimtoji kalba 2, 27–28. Keinys Stasys 1995: Kaip atsirado 2000 žodžių. – Tarp knygų 9, 23–24. Keinys Stasys 1995: Paminklai, tvirtesni už varį. Didžių baltų raštijos sukakčių metai. – Gimtasis kraštas, kovo 2–8, 5. Keinys Stasys 1997: Žemaičio fiziko šnekos. – Tarp knygų 5, 20–21. Keinys Stasys 1998: I. Kruopas ir lietuvių terminologija. – Terminologija 5, 7–20. Keinys Stasys 1999: Iš visų šaltinių gėręs: [kalbininko ir kraštotyrininko K. Eigmino 70-osioms gimimo metinėms]. – Gimtoji kalba 1, 21–23. Keinys Stasys 2000: Pr. Skardžiaus terminologijos srities veikla ir jos reikšmė. – Terminologija 6, 69–77. Keinys Stasys 2001: 1901 m. Petro Kriaušaičio „Lietuviškos kalbos gramatikos“ kalbos mokslo terminai. – Terminologija 8, 50–64. Keinys Stasys 2003: Kazimieras Gaivenis kaip žmogus ir mokslininkas. – Kazimieras Gaivenis: bibliografijos rodyklė, sudarė A. Noreikaitė; redagavo St. Keinys, R. Mielkuvienė, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 9–16. 248 Palmira Zemlevičiūtė | Stasiui Keiniui atmintin Keinys Stasys 2004: Nepalaužta kalba. – Fizikų žinios 26, 14–15. Keinys Stasys 2004: Žiupsnis minčių apie Kazimierą Gaivenį ir jo metą. – Terminologijos istorijos ir dabarties problemos: straipsnių rinkinys: Kazimierui Gaiveniui atminti, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 9–10. Keinys Stasys 2009: Žymus terminologijos vagavarys (75-ųjų Kazimiero Gaivenio gimimo metinių proga). – Terminologija 16, 302–306. Keinys Stasys 2010: Jono Kruopo darbų reikšmė mūsų kalbai ir mokslui. – Leksikografija ir leksikologija 2: Jono Kruopo 100-osioms gimimo metinėms, sudarė Vilija Sakalauskienė, Albina Auksoriūtė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 13–23. Keinys Stasys 2012: Pratarmė. – Stasys Keinys. Lietuvių terminologijos raida, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 11–13. Boken som vi väntat på i två decennier: [A. Stirblytės samtal med St. Keinys, huvudredaktör för den tredje utgåvan av ”Litauiska språkets nutida ordbok”.]. – Tiesa, 1993, 18 nov., 9. Litauens kommunikationsministers beslut nr 39 av den 6 september 2000 ”Om utmärkelsen med hedersmärket för järnvägsanställda”. – Geležinkelininkas, 2000, 1–15 september, 6. Umbrasas Alvydas 2016: Nuo žodžių iki žodynų: Stasiui Keiniui – 80. – Terminologija 23, 259–266. Umbrasas Alvydas 2024a: IN MEMORIAM doc. dr. Stasiui Keiniui. Prieiga internete: http://lki.lt/in-memoriam-doc-dr-stasiui-keiniui/. Umbrasas Alvydas 2024b: Stasį Keinį į amžinybę palydint. – Gimtoji kalba 5, 27–30. Usonienė Aurika 1998: Geležinkelininkai pasitiki kalbininkais. – Geležinkelininkas, vasario 27, 3. Palmira Zemlevičiūtė Terminologija | 2024 | 31 249