Rūšinių geografijos terminų apibrėžčių struktūros ypatumai

doi.org/10.35321/term31-06 Strukturella särdrag hos definitioner av specifika geografiska termer Särdrag i strukturen hos definitioner av specifika geografiska termer AUŠRA RIMKUTĖ-GANUSAUSKIENĖ Litauiska språkinstitutet ORCID-id: https://orcid.org/0000-0001-8655-7333 S A M M A N F A T T N I N G Att definiera ett begrepp inom vilket område som helst är en komplex logisk handling som kräver kunskaper inom området, och resultatet av denna handling är en termdefinition. Inom terminologin är varje termdefinition unik. Den bidrar till att koppla samman ett begrepp med den term som representerar det. Artikeln analyserar definitionerna av 648 specifika termer i den förklarande ordboken över geografiska termer, utgiven 2021, ger en kort översikt över kraven på definitioner och urskiljer de modeller för definitioner av specifika termer som förekommer i ordboken. Den vanligaste modellen för definitioner av specifika termer börjar med att definitionens logiska huvudbegrepp anges, följt efter ett komma av definitionens väsentliga kännetecken, vilka förklarar den specifika beståndsdelen eller de specifika beståndsdelarna i den definierade termen. Definitionens logiska huvudbegrepp definieras separat i den undersökta ordboken som en generisk term. De fyra övriga modellerna för definitioner av specifika termer är mindre produktiva; några av dem kan utan svårighet omvandlas till definitioner enligt den första modellen. NYCKELORD: definition, definitionens struktur, definitionskrav, terminologisk betydelse, specifik term. S A M M A N F A T T N I N G Processen att definiera ett begrepp inom vilket ämnesområde som helst är en sofistikerad och systematisk verksamhet som kräver sakkunskap inom området. Resultatet av denna process är en termdefinition. Varje term har en unik definition. Den bidrar till att knyta ett begrepp till den term som representerar det. Artikeln analyserar definitionerna av 648 specifika termer i Aiškinamasis geografijos terminų žodynas, utgiven 2021 (Förklarande ordbok över geografiska termer, 2021), ger en kort översikt över kraven på definitioner och identifierar modeller för definitioner av specifika termer. Den vanligaste modellen för definitioner av specifika termer är den där definitionens logiska huvudbegrepp anges i början och definitionens väsentliga Terminologija | 2024 | 31 117 attribut anges efter ett kommatecken. Detta logiska huvudbegrepp definieras som en överordnad term i ordboken. De fyra andra modellerna för definitioner av specifika termer är mindre produktiva; några av dem kan enkelt omvandlas till den vanligaste definitionsmodellen. NYCKELORD: definition, definitionens struktur, krav på definitioner, terminologisk betydelse, specifik term. INLEDANDE ANMÄRKNINGAR Frågan om hur man exakt definierar en enkel eller sammansatt term och formulerar en sådan termdefinition att den uppfyller vissa krav, vilka gäller definitioner liksom termer – exempelvis att den definierade begreppets omfång ska motsvara det definierande begreppets omfång, att definitionen ska vara exakt, tydlig, entydig och icke-tautologisk, så att det definierade och det definierande begreppet inte uttrycks identiskt, att definitionen ska stämma överens med andra definitioner i begreppssystemet samt varken vara för snäv eller för vid och så vidare – är viktig för specialister som arbetar praktiskt med terminologi. Man måste konstatera att vi inte finner någon fullständig systematisering av kraven på definitioner i litauiska terminologers arbeten. Kazimieras Gaivenis har skrivit mest om dem (Gaivenis 2004: 85–117; 2014: 204, 221, 223 m.fl.); enstaka tankar finns även i arbeten av Angelė Kaulakienė (2014), Palmira Zemlevičiūtė (2018), Alvydas Umbrasas (2008, 2022), Aušra Rimkutė-Ganusauskienė (2021) m.fl. Terminologernas arbeten innehåller dock inga tydliga och utförliga regler eller riktlinjer för hur definitioner ska skrivas. Även om sådana fanns skulle de sannolikt bygga på de krav som oftast nämns i läroböcker i logik och terminologi samt i standarder. Därtill skulle det endast vara möjligt att vetenskapligt definiera ett begrepp inom ett visst område på ett exakt sätt genom att ha god kännedom om det objekt som begreppet avser, förstå begreppets innehåll och omfång samt ha både teoretiska och praktiska kunskaper. Syftet med denna artikel är att fastställa särdragen i strukturen hos definitioner av specifika geografiska termer. För att uppnå detta syfte ställs följande uppgifter: 1) att översiktligt redogöra för litauiska och utländska forskares insikter om hur termdefinitioner skrivs och vilka krav som ställs på dem; 2) att undersöka definitioner av specifika termer inom ett valt område och urskilja deras strukturella modeller. Undersökningsmaterialet är en av de nyaste tryckta förklarande terminologiska ordböckerna, Aiškinamasis geografijos terminų žodynas, utgiven 2021. Den är ”den första systematiska ordboken med så stor omfattning och med termer från olika geografiska områden, utarbetad i samarbete med Litauens statliga kommission för det litauiska språket” (AGTŽ 2021: 7). Den innehåller 3405 av de viktigaste och vanligast använda termerna inom allmän, 118 Aušra Rimkutė-Ganusauskienė Rūšinių geografijos terminų apibrėžčių struktūros ypatumai natur- och samhällsgeografi samt landskapsgeografi, fysisk planering, kartografi och geoinformatik. Ett särdrag hos denna publikation är att termbeskrivningarna presenteras i en tabell, som ”består av 10 betydelsebärande kolumner som presenterar termerna: löpnummer i underavsnittet, överordnad term, (under)ordnad term, förkortning, definition, synonymer, icke-rekommenderade termer, motsvarighet på engelska, motsvarighet på ryska och motsvarighet på tyska” (AGTŽ 2021: 11). Som undersökningsmaterial valdes slumpmässigt 648 definitioner av specifika termer som ordbokens redaktörer hänfört till grupperna gamtinės och visuomeninės geografijos. Förhoppningen är att detta urval ska göra det möjligt att dra slutsatser om strukturella modeller för definitioner av specifika termer och bidra till att fastställa de mest karakteristiska särdragen hos definitionerna. Utöver definitioner av specifika termer ger ordboksförfattarna även definitioner av överordnade termer. Dessa behandlas inte i denna artikel på grund av dess begränsade omfång, men analysen av definitionerna av dessa termer är ett intressant och föga undersökt forskningsobjekt som kräver en separat studie. Det bör tilläggas att Aiškinamasis geografijos terminų žodynas, som valts för analys, har bearbetats av sakkunniga inom området, granskats av en terminolog och behandlats av terminologiska underkommittén vid Litauens statliga kommission för det litauiska språket. Allt detta ger anledning att anta att den geografiska terminologin är välordnad och att termdefinitionerna i ordboken uppfyller de terminologiska krav som ställs på dem. Undersökningsmaterialet kommer således att visa vilka principer som ligger till grund för formuleringen av termdefinitioner och även belysa vissa strukturella aspekter av termdefinitioner som är metodiskt användbara. I artikeln används en analytisk-deskriptiv metod, som inte bara gör det möjligt att beskriva undersökningsobjektet – ordbokens definitioner av specifika termer – utan också att undersöka det ingående med utgångspunkt i teoretiskt terminologiskt material. Därutöver används en jämförande metod, som underlättar jämförelsen både mellan de utvalda definitionerna och mellan olika forskares insikter. Utöver dessa metoder används en beräkningsmetod, som gör det möjligt att presentera de erhållna uppgifterna grafiskt och underbygga slutsatserna med dem, samt att synliggöra vissa särdrag hos undersökningsobjektet. OM TERMDEFINITIONER Termer är grunden för varje vetenskapsområde. Deras terminologiska betydelse uttrycks genom definitioner. En termdefinition är, som Regina Kvašytė skriver, ”en uttömmande verbal beskrivning som återspeglar kärnsememen i den t e r m i n o l o g i s k a b e t y d e l s e n1 och anger begreppets innehåll, genom vilket 1 Här och fortsättningsvis är ordet kursiverat av ordbokens författare R. Kvašytė. Terminologija | 2024 | 31 119 man på en viss abstraktionsnivå kan urskilja de väsentliga kännetecken som skiljer det från närliggande begrepp” (Kvašytė 2005: 13). Med andra ord ska begreppsdefinitionen inom ett visst område tydliggöra begreppets innehåll, som utgörs av helheten av kännetecken hos det definierade föremålet eller fenomenet. Enligt Kristina Rickevičiūtė har ”[a]tt definiera ett begrepp ett dubbelt syfte: 1) de angivna kännetecknen ska bidra till att skilja objektet för det begrepp som definieras från andra objekt som tillhör samma genus, och 2) kännetecknen i det definierande begreppet ska väljas ut och grupperas så att definitionen visar kärnan i objektet för det begrepp som definieras och dess historiska utveckling” (Rickevičiūtė 1960: 149). Klaus-Dirk Schmitz uppmärksammar att ”det bästa är när definitioner knyter an till andra begrepp och anger de karakteristiska egenskaperna hos det begrepp som definieras. Med hjälp av definitioner och begreppens egenskaper kan begrepp kopplas samman och system byggas upp som återspeglar kunskapen inom ett visst område eller delområde” (Schmitz 2015: 25). I den senaste internationella standarden ISO 704 från 2022 Terminology work – Principles and methods betonas i huvudsak samma saker: definitionen ska ange de väsentliga kännetecknen hos det begrepp som definieras, så att begreppet särskiljs från andra begrepp inom samma ämnesområde (ISO 704 2022: 33). Vid definitionen ska man alltså välja sådana nödvändiga och kompletterande (sekundära) kännetecken som visar hur det definierade begreppet är relaterat till andra begrepp inom samma område och hur det skiljer sig från dem. Det råder således inget tvivel om att begreppsdefinition är en komplicerad logisk handling som kräver kunskaper inom ett visst område, och att resultatet av denna handling är en termdefinition. När det gäller den litauiska terminologin i allmänhet hade den ryska terminologiska skolan under 1900-talet ett stort inflytande på litauisk terminologi till följd av politiska, historiska och andra omständigheter. I publikationen Terminologinis darbas (Pagrindai ir metodai) [Terminologiskt arbete (grunder och metoder)], som översattes från ryska 1973 och sammanställdes utifrån ingenjören Dmitrijus Lotės (1898–1950) och USSR:s vetenskapsakademis kommitté för vetenskaplig och teknisk terminologis arbeten, står det att man, när man redogör för ett begrepps innehåll, bör uppmärksamma begreppets plats i begreppsklassifikationen och därför klassificera begreppen inom ett visst område på ett lämpligt sätt. Därutöver anges också allmänna krav på definitioner, såsom att definitioner ska fastställa begreppets exakta innehåll, tydliggöra dess kärna och ”inte får begränsa det vetenskapligt-tekniska tänkandet” (TD 1973: 21), huvudsakligen ska vara verbala och följa språkets normer. I definitioner ”bör de begrepp (termer) användas som redan har definierats tidigare eller är allmänt kända” (TD 1973: 22). 120 Aušra Rimkutė-Ganुसauskienė Rūšinių geografijos terminų apibrėžčių struktūros ypatumai Riktlinjer för hur definitioner ska utformas finns i den numera upphävda litauiska standarden Lietuvos RST 1115–90 Terminologijos principai ir metodai [Terminologins principer och metoder], som utarbetades 1993 av anställda vid Vilnius universitet och Litauiska språkinstitutet utifrån ISO 704–87 och anpassades till litauiskan. Där anges principer för utformning av definitioner: ”Begrepp som används för att utforma en definition2 ska benämnas med termer som antingen redan används i systemet eller är välkända. I samtliga fall måste den specialist som utformar definitionen försäkra sig om att termerna kommer att vara begripliga för alla” (Lietuvos RST 1115–90: 7). Standarden anger också vilka regler som ska följas när definitioner utformas. Först nämns ett av de grundläggande kraven: ”definitioner ska återge begreppets väsentliga kännetecken” (Lietuvos RST 1115–90: 8). Det andra kravet lyder: ”Definitionen ska innehålla alla väsentliga kännetecken som behövs för att direkt identifiera begreppet i det specifika begreppssystemet. De särskiljande kännetecknen väljs utifrån det aktuella begreppssystemet” (Lietuvos RST 1115–90: 8). En tredje viktig aspekt är definitionernas systematik: ”Definitionen ska återspegla begreppets kännetecken och de systematiska relationerna mellan begreppen på följande sätt: 1) genom att ange de väsentliga kännetecknen hos det överordnade begreppet, vilka ligger till grund för relationerna; <...>; 2) genom att skilja dem från samordnade (koordinata) begrepp” (Lietuvos RST 1115–90: 8). Det sista kravet som nämns i standarden gäller definitionernas korthet: ”Definitionen ska endast innehålla de väsentliga (yttre och inre) kännetecknen hos det specifika begreppet. Det är olämpligt att ta med andra kännetecken som kan härledas ur dessa” (Lietuvos RST 1115–90: 9). I den tidigare nämnda senaste internationella standarden ISO 704 Terminology work – Principles and methods betonas i huvudsak samma krav (ISO 704 2022: 33). Eftersom terminologistandarder utarbetas på samma sätt som termordböcker har terminologer och författare och redaktörer av termordböcker följt dessa krav på utformning av definitioner, och i huvudsak fortsätter att följa dem än i dag när de bedömer eller formulerar termdefinitioner. I de Terminų žodynų rengimo bendruosiuose reikalavimuose [Allmänna krav för utarbetande av termordböcker], som godkändes genom ett protokollbeslut (rekommendation R-4) vid Statliga kommissionen för litauiska språkets sammanträde den 20 december 2007 (i den lydelse som följer av protokollbeslut nr PN-8 av den 3 december 2015), anges vad man bör uppmärksamma när man utformar definitioner i termordböcker som sammanställs inom ramen för språkprogram som genomförs av Statliga kommissionen för litauiska språket och bedöms enligt reglerna för bedömning av termordböcker: ”I termdefinitionen ska det exakt anges 2 I standarden används ordet apibrėžimas i betydelsen ’definition’. Terminologija | 2024 | 31 121 begreppets kärna och ange dess särskiljande kännetecken (undvik oväsentliga omständigheter). Definitionen ska vara fullständig, men så kort som möjligt, språkligt korrekt och stilistiskt välformulerad. Definitioner av begrepp som särskiljs enligt samma grund ska följa samma modell. ”Dabartinės lietuvių kalbos žodynas” och motsvarande publikationer på andra språk kan inte användas som källor för termdefinitioner – de förklarar lexikala, inte terminologiska betydelser” (TŽRBR 2015). Dessa krav innehåller inga mer detaljerade riktlinjer för hur definitioner ska utformas. Enligt Augustino Ndi-Kimbi’io bör skriftliga definitionsformer uppfylla vissa krav som allmänt godtas av terminologer och även terminografer (Ndi-Kimbi 1994: 327). Enligt hans uppfattning tog de antika grekiska och senare filosofer som undersökte definitioner inte hänsyn till terminologins krav och analyserade inte fall där definitioner användes utanför det egna området. De modeller och regler för logiska definitioner som de tillämpade är därför inte alltid lämpliga och motsvarar i vissa fall inte den moderna terminologins behov. Eftersom det emellertid finns få teoretiska överväganden om termdefinitioner måste man i många fall återvända till de regler för formulering av definitioner som filosofer och logiker har föreslagit (Ndi-Kimbi 1994: 328). Som redan nämnts är logiken och dess lagar särskilt viktiga när det gäller termdefinitioner. Därför betraktas definition i logiken först och främst som en logisk handling genom vilken det definierade objektets väsentliga kännetecken blottläggs och objektet skiljs från andra objekt (Ažubalis 2008: 30, jfr VLEe3). Det anges att definitionen består av följande delar: 1) det uttryck som ska definieras (lat. definiendum, Dfd) – det begrepp som definieras; 2) det definierande uttrycket (lat. definiens, Dfn) – de begrepp med vilka begreppet definieras; 3) det sammanbindande uttrycket (”är”, ”betyder”, ”kallas”, ”samma som” osv.; i stället för detta kan ett streck användas), som anger relationen mellan det uttryck som ska definieras och det definierande uttrycket (Plečkaitis 2004: 163; Ažubalis 2008: 30; Eidukienė 2009: 60; Bubelis ir kt. 2012: 116; Valatka 2014: 63). Den logiska definitionens form kan alltså uttryckas med följande formel: T ≡ A, där T är en term (det uttryck som ska definieras), A är en definition (det definierande uttrycket), och ≡ är ekvivalenstecknet (dvs. det sammanbindande uttrycket). 3 Jfr ”definition, definiering (lat. definitio), en logisk handling genom vilken kriterier fastställs för att skilja det undersökta objektet från andra objekt genom att ange dess särdrag och betydelsen hos det språkliga uttryck som används eller införs” (VLEe). 122 Aušra Rimkutė-Ganusauskienė Rūšinių geografijos terminų apibrėžčių struktūros ypatumai Den förenande uttrycksformen ser vi oftast i texter, men i termdatabaser och förklarande termordböcker (såväl tryckta som elektroniska) hittar vi inte denna uttrycksform – vanligtvis skrivs termen, medan dess definition särskiljs grafiskt (med en annan färg, ett annat typsnitt osv.); i databaser kan definitionen skrivas i en annan datafältcell osv. I den granskade Aiškinamasis geografijos terminų žodynas finns inte heller något förenande uttryck, eftersom, som redan nämnts, informationen i termartiklarna presenteras i en tabell och definitionen därför också återges i en separat kolumn. Bruno de Bessé hävdar att själva handlingen att definiera ett begrepp måste grundas på en analys av koncept (begrepp), och tillägger att terminologer eller specialister som skapar termer mycket ofta inte genomför en sådan analys, dvs. inte systematiskt analyserar begreppen och deras begreppssystem, trots att de på något sätt borde göra det – i tankarna eller i anteckningar – för att kunna hantera de allra mest komplexa problemen kring begreppens relationer till andra begrepp, urskiljandet av deras kännetecken, definition och annat (De Bessé 1997: 66, 106). För att således definiera ett visst begrepp korrekt, dvs. skapa en termdefinition, behöver man utföra förberedande arbete. K. Gaivenis konstaterar att definitionernas ”struktur i förklarande termordböcker beror på innehållet och viddens omfattning hos det begrepp som termen benämner samt på termens plats i begreppsklassificeringssystemet” (Gaivenis 2002: 74). När vi analyserar definitioner i förklarande termordböcker kan vi inte undvika att diskutera begreppet termbetydelse. Termbetydelse är inte samma sak som lexikal betydelse, med andra ord betydelsen hos ett vanligt ord4, men ur strukturell synvinkel är dessa betydelser ganska lika, eftersom de förenas av semantiska komponenter, även kallade semer (Jakaitienė 2010: 57). Lexikal betydelse definieras i VLEe som ”den individuella delen av ett ords innehåll – konceptuell information om det som benämns, förmedlad genom ordet. Ordets innehåll består av betydelser med olika abstraktionsgrad: grammatisk (den ordklass som ordet tillhör), generell (de avlednings- eller semantiska grupper som ordet ingår i) och individuell. Exempelvis är ordet rašytojas ett konkret substantiv; dess allmänna gruppbetydelse är benämning på en aktör (liksom andra substantiv bildade av verb med suffixet –tojas betecknar den som utför den handling som uttrycks av grundordet), och dess individuella betydelse är ’person som skapar skönlitterära verk’.” Enligt K. Gaivenis återspeglar den lexikala betydelsen termbetydelsernas ”intension och vissa delar av implikationen 4 Jfr. ”Betydelse som visar förhållandet mellan det ljudkomplex som bildar ordet och det föremål, fenomen eller begrepp som uttrycks genom detta komplex” (Kvašytė 2005: 52). Terminologija | 2024 | 31 123 semas“ (Gaivenis 2002: 17). Terminine reikšmė terminologų suvokiama kaip reikšmė, būdinga žodžiui tam tikros srities terminijoje (Kvašytė 2005: 53). Kitaip tariant, terminine reikšmė siejasi su specialiu, ne visiems žinomu tikrovės objektu (denotatu). Pvz., terminas nuotėkis geografijos specialistų suprantamas kaip vandens apytakos procesas: Vandens apytakos procesas, kai vanduo teka drenažo srities link. AGTŽ 2021: 122. Inom hydrogeologi karakteriseras termen nuotėkis som en vattenmängd: Vattenmängd som rinner av från en ytenhet land under en viss tid; uttrycks som vattenföring, avrinningstal eller avrinningskoefficient. EHTŽ 2003. När vi således jämför termer inom naturgeografi och hydrogeologi ser vi att termens nuotėkis termbetydelser skiljer sig åt mellan de olika områdena. Inom båda områdena är begreppet nuotėkis emellertid kopplat till vatten. Som vi ser i den första definitionen utgörs dess första del av det viktigaste definitionsordet procesas, och det anges också vilken typ av process det är – vandens apytakos; den andra delen av definitionen anger begreppets väsentliga kännetecken – vatten rinner mot dräneringsområdet. Definitionen som används inom hydrogeologi är något mer omfattande: här är den logiska dominanten, dvs. det centrala definitionsordet, kiekis; det anges att det rör sig om en vattenmängd, och därefter anges vad som utmärker denna mängd – den rinner av från en ytenhet land under en viss tid. Den definition som diskuteras utvidgas med ytterligare information om sekundära kännetecken som hör samman med det definierade begreppet. Sammanfattningsvis kan man säga att termbetydelsen inom varje ämnesområde har exakta gränser som fastställs av definitionen. Det är dock naturligtvis inte alltid tydligt var dessa gränser bör dras och hur de bör förhålla sig till termbetydelsens väsentliga respektive oväsentliga (ytterligare) kännetecken, vilka måste framhävas när ett visst begrepp definieras. Som väsentliga kännetecken hos det begrepp som definieras kan man betrakta sådana kännetecken där vart och ett är nödvändigt och tillräckligt för att definiera begreppet och skilja det från andra begrepp inom samma kategori. Enligt Algirdas Ažubalis är väsentliga kännetecken hos ett visst objekt sådana att ”vart och ett för sig är nödvändigt, medan alla tillsammans är tillräckliga för att ett visst objekt ska kunna skiljas från andra (även liknande) objekt” (Ažubalis 2008: 24). Oväsentliga kännetecken hos ett begrepp kompletterar det, men utan dem förändras inte begreppets innehåll. Inom logiken skiljer man också mellan gemensamma kännetecken, vilka är viktiga när man talar om 124 Aušra Rimkutė-Ganusauskienė Rūšinių geografijos terminų apibrėžčių struktūros ypatumai termdefinitioner. Gemensamma kännetecken är ”typiska för alla objekt i en viss grupp” (Ažubalis 2008: 24). Mot bakgrund av det som sagts bör det tilläggas att varje begrepp som ska definieras kan ha inte bara ett eller två, utan många kännetecken. Just därför är det i praktiken omöjligt att ange alla; när en definition formuleras följer man därför principen att endast ange de väsentliga kännetecken som skiljer det begrepp som definieras från andra begrepp. Den lexikala betydelsen kan naturligtvis ligga till grund för den terminologiska betydelsen. Det förekommer att en term har mer än en terminologisk betydelse, och därför definieras vanligtvis varje betydelse separat som en självständig enhet. Förklarande ordbok över geografiska termer innehåller inte många termer med mer än en betydelse. När en term har flera betydelser definieras de separat och numreras, till exempel: kolonizacija 1. Erövring av ett annat land eller territorium och dess omvandling till en koloni. 2. Massomflyttning av människor för att bosätta sig i andra länder och territorier. AGTŽ 2021: 208. Som framgår av exemplet har termen kolonizacija två terminologiska betydelser: den första är knuten till erövringen av ett land eller territorium, den andra till massomflyttning för bosättning. Alvydas Umbrasas påpekar att ”[J]u mer självständigt varje betydelse definieras, desto mer främjas detta av datorisering av ordböcker och införande i termdatabaser” (Umbrasas 2008: 222). En genomgång av de utvalda geografiska termerna visar att polysema termer, det vill säga termer med två eller fler betydelser (termen europeizacija i den geografiska ordboken (AGTŽ 2021: 280) har så många som fyra betydelser; fem termer (sėklius, metropolis, miestas, geografinė kultūra ir tauta) med tre betydelser vardera har påträffats) utgör omkring 2,3 procent. Detta är alltså en liten andel jämfört med termer som har en betydelse (97,7 procent). Det bör erinras om att polysemi traditionellt betraktas som ett av terminologins främsta problem och att man strävar efter att följa principen: en term för ett visst ämnesområde – en betydelse, för att undvika tvetydighet5. Som framgår följs i huvudsak kravet på entydighet, ett av de krav som ställs på termer, i den undersökta Förklarande ordbok över geografiska termer. När vi återgår till termdefinitionernas struktur kan det dock sägas att definitionen av en term inom terminologin, liksom inom terminografin, är det viktigaste 5 I artikeln Frågan om polysemi hos medicinska termer från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet behandlar Palmira Zemlevičiūtė ingående polysemibegreppet inom terminologin och den medicinska terminologin (Zemlevičiūtė 2020: 98–131). Terminologija | 2024 | 31 125 ett hjälpmedel som gör det möjligt att tydligt, exakt och logiskt beskriva en begrepps kärna; med andra ord hjälper definitionen till att koppla begreppet till den term som representerar det. Svårigheter uppstår eftersom det inte finns en enda definitionsform, en enda definitionstyp eller en enda modell för definitionens struktur som passar alla typer av begrepp. Dessutom bör man komma ihåg att allt detta också beror på vilken typ av definition som ska utformas – en termdefinition måste skrivas på ett sätt, en encyklopedisk definition på ett annat och en definition av ett vanligt ord på ytterligare ett annat sätt. I den förklarande geografiska termordboken delas termerna innehållsligt in i två grupper: överordnade och underordnade termer. Beräkningar visade att den största andelen av termerna som definieras i ordlistan är överordnade termer – 71 procent – medan betydligt färre är underordnade termer – endast 29 procent. En överordnad term är en term som benämner ett begrepp med mer generell betydelse, det vill säga ett överordnat begrepp, medan en underordnad term betecknar ett mer specifikt, det vill säga ett underordnat, begrepp (Kvašytė 2005: 67, 69). En mer ingående analys av överordnade och underordnade termer genomförs inte på grund av artikelns begränsade omfång. SÄRDRAG HOS DEFINITIONER AV UNDERORDNADE TERMER Underordnade termer är till formen sammansatta. I den förklarande geografiska termordboken definieras främst tvåledade underordnade termer (50 procent), betydligt färre treledade (37 procent), och endast 13 procent är termer med fyra eller fler led. En granskning av 648 definitioner av underordnade geografiska termer visar att de utformas systematiskt, eftersom det vanligen är den sammansatta termens underordnade led (eller led) som förklaras, medan den överordnade term som fungerar som definitionens logiska huvud (som kan bestå av ett eller flera ord) definieras separat i ordlistan. Det bör påpekas att termen logiskt huvud, som användes av terminologen K. Gaivenis (Gaivenis 2004: 106), i denna artikel avser det centrala, viktigaste ordet eller ordgruppen i en definition, det vill säga den del som definitionen inleds med. När en tvåledad term definieras sammanfaller det logiska huvudet vanligen med den sammansatta termens huvudled, det vill säga det led som betecknar det överordnade begreppet. När en sammansatt term med fler än två led definieras är det logiska huvudet däremot en ordgrupp som motsvarar en sammansatt term med två eller flera led. Det konstaterades att den största andelen definitioner av underordnade termer (81,5 procent, se figur 1) följer följande modell: 126 Aušra Rimkutė-Ganauskienė Rūšinių geografijos terminų apibrėžčių struktūros ypatumai Modell I RT = LD + EP, där RT är den underordnade termen, LD det logiska huvudet och EP det/det väsentliga särskiljande kännetecknet (de väsentliga särskiljande kännetecknen) för det begrepp som definieras. Till exempel: fròntiniai krituliai Nederbörd som faller när en varmfront, kallfront eller ocklusionsfront passerar. AGTŽ 2021: 92. ekvivalentinė oro temperatūra Den lufttemperatur som en luftvolym skulle få om all vattenånga i den kondenserades till vattendroppar. AGTŽ 2021: 96. Som framgår av definitionerna inleds de med de logiska huvudena nederbörd och lufttemperatur, varefter de sammansatta termernas underordnade led förklaras: front och ekvivalent. Ordboksförfattarna betraktar dessa definitionslogiska huvud som överordnade termer och definierar dem separat i ordlistan: nederbörd Produkter av kondensering av vattenånga i atmosfären, i flytande eller fast form, som faller ned på markytan. AGTŽ 2021: 92. lufttemperatur Temperaturen som visas av en termometer placerad i luften, på vilken direkt solljus inte faller. Inom meteorologin uttrycks temperaturen i grader på Celsiusskalan (°C), medan den absoluta temperaturen uttrycks i grader på Kelvinskalan (K). AGTŽ 2021: 96. Således inleds de flesta definitioner av arttermer i Aiškinamasis geografijos terminų žodynas med den logiska dominanten (ett eller flera ord). Som redan nämnts är den logiska dominanten redan definierad i ordboken, det vill säga dess definition anges bland definitionerna av besläktade termer. Efter den logiska dominanten sätts vanligtvis ett kommatecken, varefter de väsentliga kännetecknen anges, vilka förklarar den eller de artbestämmande leden i termen som definieras. Denna modell för definition av en artterm i en förklarande ordbok motsvarar i huvudsak den vanligaste typen av termdefinition – den intensionala definitionen. Med en intensional definition avses en definition som anger ”det närmaste redan definierade eller allmänt kända genusbegreppet och de kännetecken som beskriver begreppets artskillnader” (Kvašytė 2005: 13; jfr Gaivenis 2002: 30; Löckinger, Kockaert, Budin 2015). Enligt K. Gaivenis, Terminologija | 2024 | 31 127 ”[I]ntensionala definitioner är oftast klassiska definitioner definitio per genus proximum et differentiam specificam. I dessa definitioner kan artskillnaden bestå av inte bara ett utan flera kännetecken. Detta beror på att det finns fall där det är omöjligt att hitta det enda kännetecken som skiljer det definierade objektet från alla andra objekt och väsentligen klargör dess innehåll” (Gaivenis 2002: 30). Inom logiken kallas den klassiska definition som terminologen nämner, utifrån förhållandet mellan genus- och artbegrepp, också definition genom närmaste genus och artskillnad. Den intensionala definitionen är den mest använda typen av termdefinition inom terminologin. Det är förmodligen just därför den i vissa arbeten kallas terminologisk definition (Pavel, Nolet 2001: 24). I den internationella standarden ISO 704 från 2022 Terminology work – Principles and methods anges att intensionala definitioner är de mest lämpliga för att definiera termer och bör användas oftast, eftersom de tydligast visar det definierade begreppets egenskaper i begreppssystemet (ISO 704 2022: 33). Den intensionala definitionen betraktas alltså som den standardmässiga terminologiska definitionen. K. Gaivenis kallar också sådana definitioner fullständiga (Gaivenis 2004: 105) och hävdar att ”[M]ed definitioner av denna typ löses två kunskapsmässiga uppgifter: a) de väsentliga dragen hos det definierade termdesignatet klargörs; b) det definierade designatet skiljs från angränsande designat” (Gaivenis 2004: 105). Den andra modellen för definitioner av arttermer har en något annorlunda struktur, eftersom ett eller flera väsentliga kännetecken hos det definierade begreppet anges först, medan den logiska dominanten placeras i slutet av definitionen. Schematisk kan en sådan definition återges så här: Modell II RT = EP + LD, där RT står för artterm, EP för det eller de väsentliga särskiljande kännetecknen hos det definierade begreppet, och LD för logisk dominant. Denna definitionsmodell kan illustreras med exemplet på arttermen icke-familjehushåll: icke-familjehushåll Giminystės ryšiais nesusijusių asmenų grupės namų ūkis. AGTŽ 2021: 178. Av definitionen framgår att den förklarar det underordnade ledet icke-familje i termen med tre ord, medan den logiska dominanten hushåll, som definieras separat i ordboken, anges först i slutet av definitionen. Arttermerna i denna modell 128 Aušra Rimkutė-Ganusauskienė Rūšinių geografijos terminų apibrėžčių struktūros ypatumai Definitioner av detta slag utgör endast omkring 2,1 procent (se figur 1) av alla definitioner av arttermer i undersökningsmaterialet. Sådana definitioner är enkla att omarbeta till definitioner enligt den första modellen. Det utmärkande draget för denna definitionsmodell är korthet. Definitionerna består av en enda mening och är korta. Denna modells definitioner uppfyller alltså ett av de viktiga krav som terminologer ställer och som nämndes i början av artikeln. Ytterligare en modell för definitioner av arttermer kan betraktas som en undertyp av den första modellen. Den kan illustreras med följande schema: Modell III RT = PLD + EP, där RT är artterm, PLD är den logiska dominanten och ett attribut som föregår och modifierar den, och EP är det eller de väsentliga särskiljande kännetecknen hos det begrepp som definieras. Till exempel börjar termen ocklusionsfront (se exemplet nedan) förklaras med den redan i ordboken definierade överordnade termen atmosfärisk front, kompletterad med sekundär information (vanligen uttryckt med ett eller två ord). Efter kommat förklaras varför den atmosfäriska fronten är ockluderad, det vill säga, i definitionens andra del beskrivs denna atmosfäriska fronts egenskaper (har egenskaper hos både en kallfront och en varmfront). Med andra ord anges hur den skiljer sig från andra arttermer med den logiska dominanten atmosfärisk front, såsom sekundär atmosfärisk front, arktisk atmosfärisk front, polarfront, stationär atmosfärisk front, kallfront, varmfront och övre atmosfärisk front, vilka förekommer i den undersökta källan: ocklusionsfront En sammansatt atmosfärisk front med egenskaper hos både en kallfront och en varmfront, vilken i troposfärens högre skikt motsvarar en värmerygg. <…>. AGTŽ 2021: 82. Vid en närmare granskning av den diskuterade definitionen kan man konstatera att attributet sammansatt, ”sammansatt av delar, bildad”, i DLKŽe sannolikt har placerats framför den överordnade termen atmosfärisk front eftersom en ocklusionsfront har egenskaper hos två fronter – både en kallfront och en varmfront. Om definitionen av termen ocklusionsfront inleddes med den logiska dominanten atmosfärisk front utan ordet sammansatt, skulle definitionen ändå tyckas vara tydlig och redogöra för det definierade begreppets väsentliga kännetecken. Definitioner av den diskuterade typen utgör mer än en tiondel av alla definitioner av arttermer i det undersökta urvalet av definitioner (11,9 procent, se figur 1). Terminologija | 2024 | 31 129 De är alltså inte vanliga, men kan mycket enkelt omformas till definitioner enligt den första modellen. Jfr även: bipolinis arealas Ett delat utbredningsområde där samma art förekommer på medelhöga breddgrader på norra och södra halvklotet, men där arten saknas i den tropiska zonen. AGTŽ 2021: 136. Precis som i fallet med definitionen av termen okliuzinis atmosferos frontas inleds definitionen av tvåords-termen bipolinis arealas med den logiska dominanten, som är en överordnad term (arealas), och före den anges en viss egenskap hos den (perskirtas). Därefter, efter den logiska dominanten, förklaras varför utbredningsområdet kallas bipoliniu, det vill säga det definierade objektets väsentliga egenskaper anges (förekommer på medelhöga breddgrader på norra och södra halvklotet, saknas i den tropiska zonen). Ännu en – den fjärde – modell för definitioner av arttermer är i grunden likadan till sin tvådelade struktur som de tidigare behandlade, men skiljer sig från de andra genom att definitionen inleds med en redan definierad logisk dominant, det vill säga en överordnad term kompletterad med ett ord som anger eller preciserar en relation, till exempel: bendroji geomorfologija En gren av geomorfologin som undersöker de allmänna principerna och regelbundenheterna för hur landformer och deras komplex bildas, samt deras globala utbredning och utveckling. AGTŽ 2021: 38. Som framgår av definitionen av den sammansatta termen bendroji geomorfologija inleds den också med frasen geomorfologijos šaka, som utgör den logiska dominanten. Det första ordet i frasen, geomorfologija, är en överordnad term som definieras separat i ordboken, medan ordet šaka kompletterar denna överordnade term. Efter den logiska dominanten sätts ett kommatecken, följt av en beskrivning av arttermens särskiljande egenskaper. Denna modell för definitionernas struktur kan illustreras med följande schema: Modell IV RT = LDS + EP, där RT är en artsterm, LDS en logisk dominant med ett relationsangivande ord och EP ett väsentligt särskiljande kännetecken (–cken) hos det begrepp som definieras. Den beskrivna definitionsmodellen sammanfaller alltså strukturellt, som redan nämnts, med de vanligaste definitionerna i den första modellen, men när definitionernas formella uttryckssätt diskuteras framträder en skillnad jämfört med definitionerna i den första modellen. Den fjärde definitionsmodellen är inte vanlig; i undersökningsmaterialet hittades endast 3,1 procent (se fig. 1) artstermdefinitioner av denna modell. Den femte modellen för artstermdefinitioner, som återfinns i Förklarande ordbok över geografiska termer, är mycket ovanlig (1,4 procent, se fig. 1). Modellen ser ut så här: 130 Aušra Rimkutė-Ganusauskienė Rūšinių geografijos terminų apibrėžčių struktūros ypatumai Modell V RT = PRTDA + EP, där RT är en artsterm, PRTDA en beskrivning av den grundläggande beståndsdelen i artstermen och EP ett väsentligt särskiljande kännetecken (–cken) hos det begrepp som definieras. Dessa definitioner skiljer sig från de övriga genom att de saknar en logisk dominant som definieras i ordboken. Sådana definitioner inleds med en kort beskrivning av artstermens grundläggande beståndsdel, varefter de väsentliga särskiljande kännetecknen hos det definierade begreppet anges efter ett kommatecken. Låt oss jämföra definitionerna av två artstermer: orografisk cyklon Ett område med lågt atmosfärstryck som bildas på läsidan av en bergskedja – bergen hejdar luftströmmen. <...>. AGTŽ 2021: 86 ir tropisk cyklon En lågtrycksvortex i atmosfären som kännetecknas av en zon med stormvindar i periferin och bildas över oceanområden i den tropiska zonen (där Tpav ≥ 26 °C). AGTŽ 2021: 86. I Förklarande ordbok över geografiska termer definieras termen cyklon, som är en överordnad term, separat: cyklon 1. En lågtrycksvortex i atmosfären (med det lägsta trycket i centrum), där luften cirkulerar moturs kring centrum på norra halvklotet och medurs på södra halvklotet. 2. Ett område med lägre atmosfärstryck än de omgivande områdena, som avgränsas på väder- och klimatkartor. AGTŽ 2021: 86. Som framgår av definitionen anges två betydelser av termen cyklon i ordboken. Den artsspecifika termen orografisk cyklon anknyter till den andra betydelsen av cyklon (”ett område med lägre atmosfärstryck än de omgivande områdena”), medan tropisk cyklon anknyter till den första betydelsen (”en virvel i atmosfären med lågt tryck”). Vanligtvis hävdar både terminologer och terminografer att redan definierade generiska termer inte behöver förklaras på nytt i artsspecifika termer; det viktigaste är att redogöra för de väsentliga särskiljande kännetecknen hos det begrepp som definieras och, om det behövs, försöka förklara hur dessa kännetecken uppstår och liknande. Den femte definitionsmodellen som diskuteras förekommer emellertid, som vi ser, i fall där man eftersträvar tydlighet och precision för att undvika tvetydighet. Sådana fall är inte många i den undersökta källan, eftersom det, som redan nämnts, endast finns ett fåtal termer med två eller Terminologija | 2024 | 31 131 Fig. 1. Frekvens (procent) för modeller för definitioner av artsspecifika termer fler betydelser. Alla termer som definieras enligt denna modell består av två ord. Som undersökningen visar definieras artsspecifika termer i Aiškinamasis geografijos terminų žodynas enligt fem modeller (se fig. 1). Man kan hävda att klassiska definitioner dominerar i den ordnade och standardiserade geografiska terminologin; de kallas också definitio per genus proximum et differentiam specificam. I dessa definitioner anges, genom släkte och artskillnad, artskillnaderna vid sidan av släktet (den generiska termen), det vill säga det som i denna artikel kallas särskiljande kännetecken. Som exemplen visat bidrar dessa kännetecken till att beskriva det definierade begreppet som en art (en artsspecifik term) och gör det möjligt att skilja det från alla andra motsvarande begrepp inom samma kategori. Att fastställa artskillnaden är ett av de grundläggande stegen för att definiera ett begrepp exakt och skilja det från andra. Just därför hävdas det att ett och samma begrepp inte behöver ha en enda definition; det kan finnas lika många definitioner som det finns viktiga kännetecken som har urskilts, och ”det kan därför finnas inte bara en, utan flera korrekta termdefinitioner” (Gaivenis 2002: 19). Valet av en dominerande modell för definitioner av artsspecifika termer visar att definitionerna utformas enligt analogiprincipen. En sådan standardisering av definitionerna hänger uppenbarligen samman med de krav som ställs på förklarande termordböcker. Korthet och logisk stringens är några av de viktiga krav som ställs på definitioner; de nämns inte bara av terminologer utan även av logiker och anges också i den senaste ISO 704-standarden. Idealt sett bör alltså en termdefinition formuleras i en mening (Ndi-Kimbi 1994: 334), men detta 132 Aušra Rimkutė-Ganusauskienė Rūšinių geografijos terminų apibrėžčių struktūros ypatumai krav kan inte alltid uppfyllas. En genomgång av definitionerna av artsspecifika termer visar att omkring 77 procent av alla definitioner består av en mening, medan resten består av flera meningar. Det finns endast ett fåtal mycket korta definitioner; längre meningar dominerar, där satsdelar skiljs åt med kommatecken eller till och med semikolon. Sådana definitioner beskriver väsentliga eller kompletterande kännetecken som behövs för att precisera begreppet. Även om det kan verka som om en längre definition skulle vara mer exakt och utförlig, bör man inte alltid anta det, eftersom det räcker att ange det eller de särskiljande och/eller viktigaste kännetecknen hos begreppet för att uttrycka en artsspecifik terms terminologiska betydelse. SLUTSATSER Att definiera ett begrepp inom vilket område som helst är en komplex logisk handling som kräver kunskaper inom området, och resultatet av denna handling är en termdefinition. För att definiera ett begrepp korrekt, det vill säga skapa en termdefinition, måste förberedande arbete utföras. I förklarande termordböcker bör definitionen betraktas som resultatet av en konstruktiv överenskommelse mellan ordbokens författare. Definitionen skiljer begreppet från andra begrepp, fastställer gränserna för dess terminologiska betydelse och dokumenterar de konceptuella relationerna mellan termen som betecknar begreppet och andra termer, med mera. Termdefinitionens struktur beror på innehållet och omfattningen hos det begrepp som termen betecknar, liksom på termens plats i begreppens klassifikationssystem. Undersökningsresultaten visar att i den förklarande ordboken över geografiska termer utformas definitionerna av arttermer enligt fem modeller. Den vanligaste modellen för definitioner av arttermer innebär att den logiska dominanten anges, det vill säga en enkel eller sammansatt term som redan definieras i ordboken, och att de väsentliga kännetecknen hos det definierade begreppet, vilka förklarar termens artbestämmande led eller led, redovisas efter ett kommatecken. De fyra andra modellerna för definitioner av arttermer är mindre produktiva; några av dem kan utan svårighet omvandlas till definitioner enligt den första modellen. En relativt tydlig hierarkisk struktur hos termerna i Aiškinamasis geografijos terminų žodynas, liksom ett konsekvent arbete utfört av specialister och terminologer, bidrar till enhetligheten och därmed även samstämmigheten mellan definitionerna av ordbokens artsspecifika termer. Terminologija | 2024 | 31 133 ŠALTINIAI AGTŽ 2021: Aiškinamasis geografijos terminų žodynas. Parengė Paulius Kavaliauskas (moksl. red.), Dovilė Krupickaitė (ats. red.) ir kt., Vilnius: Vilniaus universitetas. EHTŽ 2003: Enciklopedinis hidrogeologijos terminų žodynas: lietuvių–anglų–vokiečių–rusų kalbų. Parengė Vytautas Juodkazis (ats. red.), Viktoras Kemešis, Gailė Žaliūdienė, Vilnius: Lietuvos geologijos tarnyba. Prieiga internete: https://terminai.vlkk.lt/. LITERATŪRA Ažubalis Algirdas 2008: Logika ir mokyklinė matematika: monografija, Vilnius: Generolo Jono Žemaičio Lietuvos karo akademija. Bubelis Rimgaudas, Jakimenko Virginija, Valatka Vytis 2012: Logika II: Silogistika, klasių logika, daugiareikšmė, modalinė, normų logika, nededukciniai samprotavimai, Vilnius: Mykolo Romerio universitetas. De Bessé Bruno 1997: Terminological Definitions. – Sue Ellen Wright, Gerhard Budin. Handbook of Terminology Management 1: Basic Aspects of Terminology Management, John Benjamins Publishing Co., 63–74. DLKŽė: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, vyr. red. Stasys Keinys, 8-as patais. ir papild. leid., Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2021; e. variantas, 2021. DOI: doi.org/10.35321/dlkz. Prieiga internete: https://ekalba.lt. Eidukienė Dalia 2009: Logika, Vilnius: Parama. Gaivenis Kazimieras 2002: Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys, Vilnius: LKI leidykla. Gaivenis Kazimieras 2004: Sudėtinių terminų pateikimas ir aiškinimas terminų žodynuose. – Terminologijos istorijos ir dabarties problemos: straipsnių rinkinys Kazimierui Gaiveniui atminti. Albina Auk­soriūtė (sud.), Stasys Keinys (ats. red.), Valentina Skujinia, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 85–117. Gaivenis Kazimieras 2014: Rinktiniai raštai. Sudarė Jolanta Gaivenytė-Butler, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. ISO 704 2022: ISO 704: 2022 (E) Terminology work – Principles and methods, Switzerland. Kaulakienė Angele 2014: Terminologija. Terminografija. Terminija: straipsnių rinkinys, Vilnius: Technika. Kvašytė Regina 2005: Mokomasi terminologijos žodynėlis, Šiauliai: VŠĮ Šiaulių universiteto leidykla. Lietuvos RST 1115-90: Lietuvos RST 1115-90 (ISO 704-87) Terminologijos principai ir metodai: oficialus leidinys, Vilnius: Standartizacijos ir kokybės departamentas prie Lietuvos Respublikos Vyriausybės, 1993. Löckinger Georg, Kockaert Hendrik J., Budin Gerhard 2015: Intensional definitions. – Handbook of Terminology Online 1 (2015), Amsterdam: John Benjamins Publishing Company, 60–81. DOI: https://doi.org/10.1075/hot.1.int1. LST ISO 5127:2019 Informacija ir dokumentavimas. Pagrindai ir aiškinamasis žodynas. Prieiga internete: https://lsd.lrv.lt/lt/standartu-terminu-baze/. Ndi-Kimbi Augustin 1994: Guidelines for terminological definitions: The adherence to and deviation from existing rules in BS/ISO 2382: Data Processing and Information Technology Vocabulary. – Terminology. International Journal of Theoretical and Applied Issues in Specialized Communication 1 (2), 327–350. DOI: https://doi.org/10.1075/term.1.2.07ndi. Pavel Silvia, Nolet Diane 2001: Handbook of terminology, Ottawa: Minister of Public Works and Government Services Canada. Plečkaitis Romanas 2004: Logikos pagrindai, Vilnius: Tyto alba. Rickev[i]čiūtė Kristina 1960: Apibrėžimas per artimiausiąją giminę ir rūšinį skirtumą. – Problemos 1, 149–164. DOI: https://doi.org/10.15388/Problemos.1960.0.7259. Rimkutė-Ganusauskienė Aušra 2021: Sudėtinio termino dėmenų ir apibrėžties subordinacija: vieno atvejo analizė. – Terminologija 28, 175–191. DOI: 10.35321/term28-08. Schmitz Klaus-Dirk 2015: Terms in Texts and the Challenge for Terminology Management. – Terminologija 22, 15–25. TD 1973: Terminologinis darbas (Pagrindai ir metodai): pagalbinė priemonė, sudaryta pagal D. Lotes ir TSRS Mokslų akademijos Mokslinės-techninės terminologijos komiteto darbus. Vertė A. Kaulakienė, Vilnius: Mintis. TŽRBR 2015: Terminų žodynų rengimo bendrieji reikalavimai. Prieiga internete: https://www.vlkk.lt/aktualiausios-temos/terminija/terminu-zodynu-rengimo-bendrieji-reikalavimai. 134 Aušra Rimkutė-Ganusauskienė Rūšinių geografijos terminų apibrėžčių struktūros ypatumai Umbrasas Alvydas 2008: Terminų žodynų rengimo bendrieji reikalavimai: kad žodynai būtų geresni. – Terminologija 15, 216–225. Umbrasas Alvydas 2022: Teisės aktų ir jų apibrėžčių reikalavimų klausimu. – Terminologija 29, 120–138. DOI: doi.org/10.35321/term29-07. Valatka Vytis 2014: Apibrėžimas kaip medija scholastinėje mokslo teorijoje. – Logos 81, 62–69. VLEe: Visuotinė lietuvių enciklopedija, e. variantas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras, 2001–2020. Prieiga internete: www.vle.lt. Zemlevičiūtė Palmira 2018: Iš terminų žodynų rengimo patirties. – Gimtoji kalba 7, 11–20. Zemlevičiūtė Palmira 2020: XIX a. pab. – XX a. pr. medicinos terminų daugiareikšmiškumo klausimu. – Acta Linguistica Lithuanica 83, 98–131. DOI: doi.org/10.35321/all83-05. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/actalinguisticalithuanica/article/view/2044. PECULIARITIES IN THE STRUCTURE OF DEFINITIONS OF SPECIFIC TERMS OF GEOGRAPHY Summary In the field of terminology professionals focus on creating precise definitions of one-word or compound terms. They aim to ensure that these definitions meet specific criteria, including having the extension of concept, also definition must be unambiguous, clear, and non-tautological, must accord with other definitions in the concept system, and must avoid being overly narrow or broad. This article aims – to identify the characteristics of the structure of definitions of specific terms in the geosciences. To accomplish this goal, the following tasks have been established: 1) to examine insights from both Lithuanian and foreign authors regarding the formulation and criteria for term definitions; and 2) to investigate the definitions of specific terms and ascertain their structural models. Aiškinamasis geografijos terminų žodynas (Explanatory Dictionary of Geographical Terms), published in 2021, is selected for this study. It is investigated, that five different definitions’ models of specific terms are used in Aiškinamasis geografijos terminų žodynas. The most common model of definition of specific terms is such model, when at the beginning of definition is told logical dominant and after comma the essential attributes of definition are indicated. This logical dominant is defined as a general term in the dictionary. The other four models of definition of specific terms are less productive, some of them can be readily transformed into the most common model of definition. The clear hierarchical system of terms in Aiškinamasis geografijos terminų žodynas and consistent work of specialists and terminologists determines the uniformity of definitions of specific terms. Gauta 2024-07-05 Aušra Rimkutė-Ganusauskienė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas [email protected] Terminologija | 2024 | 31 135