Terminų trumpumo principas: vertinimas ir taikymas terminų tvarkyboje

Terminologija / Terminology 2025, Nr. 32, p. 1–39 Turinio nuoroda / Contents link ISSN 2669-2198 (elektroninis / online) PRINCIPEN OM TERMERS KORTHET: BEDÖMNING OCH TILLÄMPNING I TERMINOLOGISK HANTERING Principen om termers korthet: bedömning och tillämpning i terminologisk hantering RAMUNĖ VASKELAITĖ Institutet för litauiska språket E-post: [email protected] ORCID ID: https://orcid.org/0000-0001-6063-9699 Forskningsområden: litauisk terminologi; studier av normer och bruk i det litauiska standardspråket. https://doi.org/10.35321/term32-08 SAMMANFATTNING Artikeln behandlar en av terminologins principer – principen om termers korthet, som betraktas som en princip för såväl termbildning som termhantering. Först granskas hur denna princip har bedömts i litauiska terminologiska arbeten, i syfte att identifiera möjliga problematiska aspekter och faktorer som kan orsaka problem. Därefter riktas fokus mot data om termlängd, som visar hur korthetsprincipen tillämpas i termhanteringsarbete inom olika inriktningar. NYCKELORD: term, terminologiska principer, korthetsprincipen, datoriserad terminologisk hantering, lexikografisk terminologisk hantering, textbaserad terminologisk hantering. SAMMANFATTNING Artikeln undersöker en av terminologins principer – principen om terminologisk korthet, som betraktas som en princip för såväl termbildning som termhantering. Först granskas bedömningen av denna princip inom litauisk terminologi för att identifiera möjliga problematiska aspekter och de faktorer som kan orsaka problem. Därefter riktas fokus mot uppgifter om termlängd, vilka visar hur korthetsprincipen kommer till uttryck inom olika inriktningar av terminologihanteringen. NYCKELORD: term, terminologiska principer, korthetsprincipen, datoriserad terminologihantering, lexikografisk terminologihantering, textbaserad terminologihantering. Upphovsrätt © 2025 Ramunė Vaskelaitė. Utgiven av Litauiska språkets institut. Detta är en artikel med öppen tillgång som distribueras enligt villkoren i Creative Commons Attribution-licensen, vilken tillåter obegränsad användning, distribution och återgivning i alla medier, förutsatt att den ursprungliga upphovspersonen och källan anges. // Utgiven av Litauiska språkets institut. Denna artikel är fritt tillgänglig och distribueras enligt villkoren i Creative Commons Attribution-licensen, som tillåter obegränsad användning, distribution och återgivning av innehållet i alla medier, förutsatt att upphovspersonen och källan anges. Mottagen: / Gauta: 2025-09-26. Godkänd: / Priimta: 2025-11-13. 1 INLEDNING Principen om termers korthet formuleras som en av terminologins principer, tillämplig både när termer skapas och när de hanteras. Verkliga terminologiska data visar emellertid att terminologins principer inte alltid följs, och inte heller samtliga principer, vilket innebär att vissa av dem – liksom den traditionella terminologin som sådan – sedan en tid tillbaka har kritiserats kraftigt (se t.ex. Temmerman 1997; 1998; Myking 2001; Cabré 2003). Nya perspektiv formuleras, och därmed också nya principer (se t.ex. Temmerman 2000). Vissa principer som den traditionella terminologin föreskriver ifrågasätts även av litauiska terminologer. Ett exempel är entydighetsprincipen för termer, som i början av terminologivetenskapens utveckling formulerades som en av de viktigaste principerna och enligt vilken varje term ska beteckna endast ett begrepp och varje begrepp bör benämnas med endast en term (t.ex. Keinys 2013; Mitkevičienė 2020). Principen om termers korthet har däremot inte fått någon större uppmärksamhet, åtminstone inte inom litauisk terminologi. Vissa anmärkningar om den har framförts, men principen har inte behandlats i någon särskild studie. Denna artikel fokuserar just på principen om termers korthet. Syftet är att undersöka om den är problematisk som princip för terminologihantering. För detta genomförs en undersökning i två steg. Först, med utgångspunkt i de anmärkningar om denna princip eller om termers korthet som framförts inom litauisk terminologi, undersöks om den teoretiska bedömningen av principen är problematisk och möjliga problemfaktorer identifieras. När faktorerna har framträtt granskas några av dem genom analys av verkliga data från terminologihantering, vilket visar om det finns skillnader i hur korthetsprincipen tillämpas vid hantering av termer. Eftersom detta inte är en vetenskaplig studie eller monografi, utan endast en vetenskaplig artikel, är avsikten i den teoretiska delen inte att sammanställa alla anmärkningar om termers korthet som förekommer i litauiska terminologiska arbeten. Fokus ligger främst på centrala arbeten inom litauisk terminologi där frågan har kommenterats på ett eller annat sätt. Uppmärksamheten riktas mot publikationer från slutet av 1900-talet och 2000-talet, men även vissa något äldre arbeten tas med eftersom de kan belysa hur förståelsen av korthetsprincipen har vuxit fram inom litauisk terminologi. Terminologin som betecknar både det huvudsakliga undersökningsobjektet i detta arbete och terminologins principer som helhet varierar avsevärt, vilket ger upphov till ett problem när undersökningsobjektet ska benämnas. De principer som behandlas i terminologiska arbeten benämns både terminologiska principer (t.ex. ISO 704-87; Noreikaitė 1994; Klimavičius 2003: 12; TŽR 2007) och terminologiska krav (t.ex. Keinys 2005 [1987]: 459; Gaivenis 2014 [1994]: 206), liksom termkrav (t.ex. Gaivenis 2014 [1994]: 206–213) eller krav som ställs på termer (t.ex. Keinys 2005 [1994]: 262). På motsvarande sätt benämns även de enskilda principerna på olika sätt; den aktuella principen kallas korthetsprincipen (t.ex. Gaivenis 2014 [1990]: 406) eller korthetskravet (t.ex. Gaivenis 2014 [1997]: 195, 238). Huvudordet krav tycks vara vanligare i läroböcker eller arbeten riktade till termbildare (t.ex. TV 2006: 2; Bielinskienė ir kt. 2014: 145; Mickienė, Briaukienė 2016: 47), medan termen princip tycks vara vanligare i diskussioner om teoretiska terminologiska frågor. Så är dock inte alltid fallet. Kazimieras Gaivenis utförliga artikel, publicerad 1979, har till exempel titeln ”Allmänna 2 lietuvių terminijos kūrimo ir norminimo principai“ (Gaivenis 2014 [1979]: 107–117), o kitas į teorinius terminologijos principų svarstymus orientuotas jo straipsnis – „Kalbiniai ir loginiai terminų reikalavimai“ (Gaivenis 2014 [1994]: 206–213). Sinonimų neišvengiama net ir viename darbe. Vis dėlto, atsižvelgus į minėtą polinkį, kaip bendrąjį čia renkamasi vartoti terminų trumpumo principo terminą (taip pat ir sutrumpintą trumpumo principas), tik aptariant kitų autorių darbus bus pavartojamas ir jų vartotas terminas. Šalutinis termino dėmuo beveik neįvairuoja. Terminas ekonomijos principas ar ekonomiškumo principas, vartojamas kalbant apie lietuvių bendrinės kalbos norminimo principus, lietuvių terminologijos darbuose retas. Jį vartojo K. Gaivenis (2002: 96–97), lygindamas terminologijos principus su bendrinės kalbos norminimo principais. PRINCIPENS BEDÖMNING Skillnader i teoretisk bedömning Om principen om termers korthet betraktas som en terminologisk princip kan man först och främst avgöra utifrån hur principerna räknas upp eller diskuteras. När principerna räknas upp nämns korthetsprincipen vanligtvis. I En handbok i terminologi, där termen terminologiska krav ingår, nämns till exempel även korthet bland de krav på användarvänlighet, systematik, stilistisk neutralitet, korrekthet och precision som räknas upp i förklaringen av termen (Kvašytė 2005: 79). Det innebär att den betraktas som en princip av samma rang eller nivå som de övriga uppräknade. Stasys Keinys räknar också först upp de krav som ställs på termer när han bedömer biblioteksvetenskapens och bibliografins terminologi, och bland dem nämner han korthet: ”På termer ställs många olika krav – entydighet, precision, systematik, korrekthet, objektivitet (känslomässig neutralitet), korthet, transparens (språklig motivering av betydelsen) m.m.” (Keinys 2005 [1996]: 246)1. I läroboken Aspekter av litauisk terminologi behandlas kraven på termer separat, och även korthet diskuteras som ett av dessa krav (Mickienė, Briaukienė 2016: 49–50). I bokens inledning, i samband med att termbegreppet behandlas, sägs också att ”varje term ska vara korrekt, precis, systematisk, kort, stilistiskt neutral och praktisk att bilda” (Mickienė, Briaukienė 2016: 12). I en vetenskaplig studie strävar Aušra Rimkutė-Ganusauskienė (2023: 19–24) efter att fastställa det terminologiska värdet hos benämningar på klädesplagg som används i källor från början av 2000-talet. Dessförinnan behandlar hon de kriterier2 enligt vilka de ska bedömas, det vill säga de krav som ställs på termer, däribland kravet på korthet. Att korthetsprincipen betraktas som en av terminologins principer framgår också av kommentarer i olika terminologiska arbeten. K. Gaivenis skrev till exempel redan i en artikel från 1969 (2014 [1969]: 521) att en sammansatt term kan vara korrekt bildad, logiskt meningsfull och vetenskapligt motiverad, men ändå olämplig för praktisk användning på grund av sin stora 1 Överallt är det endast artikelförfattaren som har gjort strykningar. 2 K. Gaivenis (2014 [1996]: 225), aptardamas terminologijos principus, kreipė dėmesį į tai, kad kriterijaus terminas vartotinas, kai kalbama apie ko nors vertinimą pagal principus; kriterijus – tai vertinimo pagrindas, arba matas. 3 omfattning, till exempel snabbverkande härdare (= snabbhärdare). Albina Auksoriūtė nämnde också korthetsprincipen som viktig när hon diskuterade brister i användningen av sammansatta termer: ”Det är viktigt att en term inte bara är entydig, korrekt, precis och praktisk att bilda, utan också kort. Det är särskilt viktigt att sammansatta termer är så tydliga och korta som möjligt” (Auksoriūtė 1996: 48). Hon betecknade beskrivande ordkombinationer som en av bristerna i användningen av sammansatta termer och menade att de ”bör förkortas och göras till termer” (Auksoriūtė 1996: 48). S. Keinys påpekade också, när han bedömde namn på biblioteksavdelningar, att ”det är bättre, när det är möjligt, att benämna saker enklare och kortare” (Keinys 2005 [1993]: 363). När han diskuterade en tvåspråkig ordbok över ryska och estniska yrkes- och befattningsbenämningar framhöll han som en positiv egenskap att de som arbetade med de estniska termerna hade försökt bevara språkets traditionella tendens till enkla benämningar utan överflödiga ord, och tillade: ”Termers korthet, kompakthet och entydighet är alltid eftersträvansvärda egenskaper” (Keinys 2005 [1981]: 342). Enligt honom behöver yrkesbenämningen inte ändras varje gång tekniken förändras det minsta. En bagare kan till exempel fortsätta att kallas bagare, även om tekniken i dag skulle göra det möjligt att kalla honom operatör vid en halvautomatisk linje för tillverkning av småfranska, och i morgon kanske något helt annat (Keinys 2005 [1981]: 341–342). När S. Keinys (2005 [1974]: 443) bedömde termen grupphandledare, som hade börjat användas, menade han att ersättningen av den tidigare allmänt använda termen gruppledare bara skadade språkets ekonomi – ett kortare ord ersattes med ett längre. I sin översikt över målningstermer nämnde han att terminologin rekommenderar att man undviker långa ord och använder kortare där det går. Därför bör man använda flerskiktsmålning i stället för målning i flera skikt, särskilt eftersom det kortare uttrycket i detta fall också är mer korrekt (Keinys 2005 [1972]: 389). Som framgår förknippas alltså begreppet korthet både med antalet ord som ingår i en term och med ordens längd. Beträffande den senare aspekten framhöll S. Keinys avledningsbildning med ändelser som särskilt lämplig för terminologin: ändelseavledningar är överlägsna suffixavledningar eftersom ändelser aldrig gör ordet längre (Keinys 2005 [1995]: 19). Enligt honom ”passar ändelseavledningar, kan man säga, idealiskt för terminologin” (Keinys 2005 [1979]: 79). Sammansättningar bidrar å sin sida till att undvika termer med flera ord, det vill säga gör det möjligt att bilda ”relativt korta artbenämningar som hjälper till att undvika ansamling av bestämningar” (Keinys 2005 [1983]: 130). Att korthetsprincipen inte enbart förknippas med antalet ord i en term framgår också av de försök som förekommer att förklara begreppet korthetsprincip eller definiera termen. I en termordlista förklaras till exempel begreppet som betecknas med termen korthet som ”strävan att uttrycka alla de kännetecken som är specifika för ett begrepp med en kortare termform” (Kvašytė 2005: 84). I ordlistan förklaras termkrav som egenskaper enligt vilka en term bildas, dess lämplighet bedöms och dess överensstämmelse med fastställda normer prövas (Kvašytė 2005: 79). K. Gaivenis (2002: 96) beskrev korthetsprincipen med orden: ”Kortare språkliga enheter bör ges företräde.” Det är visserligen sällsynt i litauisk terminologi att man försöker definiera termen korthetsprincipen eller förklara det begrepp som den betecknar. Vanligtvis betraktas begreppet som självklart. Inte heller begreppen ”kort term” och ”lång term” förklaras, och således dras ingen tydlig gräns mellan korta och långa termer. 4 S. Keinys (2005 [1979]: 79), išsamiai aptardamas trumpumo požiūriu „idealiai tinkančią“ galūninę lietuviškų terminų darybą, minėjo terminologijos mokslo pradininką Dmitrijų Lotę, teigusį, kad termino trumpumo reikia siekti taip pat, kaip ir jo tikslumo, ir šį reikalavimą taikiusį ne tik patiems terminams, bet ir jų darybos afiksams, pvz., priesagoms. Rusų terminologų darbų cituojama ir kituose ankstesnio laikotarpio lietuvių terminologijos darbuose, kur pateikiama vienokių ar kitokių pastabų dėl terminų trumpumo principo. Iš to būtų galima spręsti, kad jie galėjo turėti įtakos formuojantis trumpumo principo ar jo svarbos vertinimui lietuvių terminologijoje. Juolab kad D. Lotė, kaip nurodoma K. Gaivenio (2002: 117), pirmasis suformulavo reikalavimus terminams, tarp jų įtraukdamas ir trumpumo reikalavimą. K. Gaivenis ir tiesiogiai įvardija, kad pokario metais lietuvių terminologija daug priklausė nuo rusų terminologijos, nes „[T]eorinės literatūros iš užsienio beveik negaudavome“ (Gaivenis 2002: 110). K. Gaivenis själv tycks dock ha haft en mer försiktig uppfattning i fråga om termers korthet. I det utförliga arbete från 1979, Allmänna principer för skapande och standardisering av litauisk terminologi, där han för första gången försöker systematisera eller formulera ”den moderna litauiska terminologins principer”3, skiljs korthetsprincipen inte ut som en separat princip. Det noteras dock att Kazys Girnius redan tidigare, i ett försök att formulera kraven på vetenskaplig terminologi, nämnde bland annat ”att benämningen skulle vara kort, eftersom långa flerdelade benämningar i hög grad försvårar användningen av dem” (Gaivenis 2014 [1979]: 108). I denna artikel av K. Gaivenis formuleras sammanlagt tio separata principer4, men korthetsprincipen finns inte med. Den nämns endast efter formuleringen av den sjunde principen, som är inriktad på termens korrekthet och användarvänlighet, där följande tillägg görs: ”I allmänhet ställs också följande tilläggskrav på termer: a) korthet, b) välljud, c) unikhet, d) översättbarhet till andra språk osv.” (Gaivenis 2014 [1979]: 115). Det verkar alltså som om artikelförfattaren betraktar korthetsprincipen som endast ett tilläggskrav, inte som en princip av samma rang som de övriga formulerade principerna. Korthetsprincipen behandlas inte heller som en separat princip i K. Gaivenis senare artikel om terminologiska principer, ”Språkliga och logiska krav på termer”, som publicerades 1994, även om det i artikelns inledning nämns att ”de viktigaste och oftast nämnda språkliga kraven på termer är följande: korrekthet, precision, systematik, korthet, användarvänlighet, känslomässig neutralitet m.m.” (Gaivenis 2014 [1994]: 206). Ett par år senare publicerades visserligen ett arbete som K. Gaivenis utarbetat tillsammans med Angele Kaulakienė 3 Att detta var det första försöket att formulera ”den moderna litauiska terminologins principer” framgår av författarens kommentar: ”Hittills har ingen försökt systematisera vare sig de allmänna eller de särskilda principerna för skapande och standardisering av litauiska termer” (Gaivenis 2014 [1979]: 113). Tidigare försök att formulera principer behandlas i arbeten av Jonas Klimavičius (2003), Stasys Keinys (2012 [1967]: 29–56), Albina Auksoriūtė (2024: 35–42) m.fl. 4 Formuleringarna visar att åtminstone vissa av de terminologiska principer som diskuteras snarare utformas som regler, till exempel: ”3. Behovet av en terminologisk benämning lyfts fram och fastställs av specialister inom det aktuella området. Språkvetare ger råd om hur begreppet bäst kan benämnas” (Gaivenis 2014 [1979]: 114). 5 Artikeln ”Ekstralingvistiniai terminų norminimo principai” 5 skulle tyda på att korthetsprincipen ur terminologisk normeringssynpunkt tycks betraktas som viktig. Närmare bestämt nämns korthet här i samband med en av de principer som anses vara extralingvistiska – den statistiska principen för termbedömning, som beskrivs som att de mest utbredda språkföreteelserna anses bäst motsvara normen (Gaivenis 2014 [1996]: 233). Med påståendet att det statistiska kriteriet också hjälper till att bedöma termers korthet nämner artikeln Zipfs lag, enligt vilken längden på ett ord eller en term är omvänt proportionell mot dess användningsfrekvens, varefter följande slutsats dras: ”Vadinasi, santykinis terminų ilgis rodo arba jų naujumą, arba nepakankamą sunorminimą” (Gaivenis 2014 [1996]: 233). Det skulle alltså innebära att relativt långa termer betraktas som otillräckligt normerade, medan normerade termer borde vara korta. På andra håll uttrycks denna tanke ännu mer direkt: ju mer utvecklad och normerad terminologin är, desto fler kortare termer borde det finnas (Kaulakienė, Makariūnienė 2014 [1999]: 36). K. Gaivenis artikel ”Pora terminologijos mažmožių”, skriven 1991, visar dock att författaren inte var benägen att betrakta korthet som ett nödvändigt krav inom terminologin. Detta framgår av hans invändning mot den ryska terminologen I. Volkovas uppfattning: ”Rusų terminologė I. Volkova terminų vienareikšmiškumą, trumpumą ir kalbinį taisyklingumą laiko būtinaisiais terminologijos reikalavimais, o visus kitus reikalavimus (sistemiškumą, motyvuotumą, darbinį patogumą ir kt.) – fakultatyviaisiais. Mūsų nuomone, tai ne visai tikslu. Trumpumo reikalavimą vargu ar galima laikyti būtinuoju” (Gaivenis 2014 [1991]: 195). Efter att ha påpekat att alla långa termer som används i vetenskapliga texter faktiskt inte är termer och att vetenskapliga termer å andra sidan kan förkortas i texten, drar artikelförfattaren slutligen en ganska bestämd slutsats: ”Darybiškai ir gramatiškai taisyklingas turi būti kiekvienas terminas, o trumpas – ne kiekvienas. Yra tam tikros terminų grupės (varietetų pavadinimai augalų sistematikos terminijoje, dirvožemio klasifikacijos terminai ir kt.), kurie vienažodžiai ir dvižodžiai išvis negali būti. Taigi terminas turi būti toks, kokio reikia tam tikrai sąvokų sistemai” (Gaivenis 2014 [1991]: 196). K. Gaivenis framför också denna tanke i sin bok från 2002 Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys. När han behandlar terminologiska principer i samband med principerna för normering av det allmänna språket invänder han där också mot den ryska terminologen Irina Volkova och nämner som ett argument att det saknas normerade längdgränser för ett ord eller en ordgrupp: ”Trumpumo reikalavimą vargu bau galima laikyti būtinuoju. Juk nėra nustatytų atskiro žodžio ar nominatyvinio žodžių junginio norminio ilgumo ribų” (Gaivenis 2002: 43). Att döma av den korta diskussionen om korthetsprincipen i boken tycks dess tillämpning vara benägen att begränsas till generiska termer: ”Pavyzdžiui, gimininėms sąvokoms pavadinti geriau tinka vienažodžiai terminai negu sudėtiniai. Rūšinėms sąvokoms pavadinti kai kurių sričių tarptautiniai terminijos kodeksai rekomenduoja tik dvinar ius pavadinimus. Varietetų pavadinimai augalų sistematikos terminijoje taip pat negali būti trumpesni kaip trižodžiai 5 Här beskrivs extralingvistiska principer för termnormering som ”tiesiogiai susiję ne su kalbos sistema, bet su visuomenės, atskirų jos grupių ar asmenybių nuomone, jų požiūriu į terminiją, taip pat su kitų mokslų metodų taikymu terminams norminti” (Gaivenis 2014 [1996]: 229–230). 6 terminai“ (Gaivenis 2002: 43). Išeitų, kad šis lietuvių terminologas trumpumo principo nelaikė pagrindiniu, universaliu, visai terminijai ar net kiekvienam terminui taikytinu terminologijos principu. Å andra sidan riktade han uppmärksamheten mot den tendens att förkorta termer som märks i texter. Exempelvis uppmärksammades en sådan tendens i en artikel från 1980 om språket i vetenskapliga artiklar – där skrevs det att ekonomiseringstendensen är särskilt tydlig i det vetenskapliga språket, vilket gör att det innehåller många särpräglade elliptiska konstruktioner och specialförkortningar och att olika bildningar av termer och symboler uppstår (Gaivenis 2014 [1980]: 576). I K. Gaivenis artikel från 1990 sägs det att ”tekste terminus galima ir reikia trumpinti. Jie gali būti trumpinami dviem būdais: 1) sutraukiant ilgus sudėtinius (daugiažodžius) terminus ir praleidžiant kai kuriuos jų dėmenis ir 2) kuriant raidines ir skiemenines santrumpas” (Gaivenis 2014 [1990]: 406). I arbetet från 2002 Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys skriver författaren också att man i en lärobok i bilism kan använda den enordiga termen variklis i stället för den sammansatta termen vidaus degimo variklis, eftersom förkortning i hög grad hänger samman med det vetenskapliga språkets stilistik (Gaivenis 2002: 43). I detta arbete sammanfattar K. Gaivenis dock till sist saken så här: ”Apskritai terminų trumpumas ir trumpinimas yra aktualesni vartosenos, o ne fiksacijos sričiai” (Gaivenis 2002: 44). Det skulle alltså innebära att både korthet och förkortning främst hör samman med termers användning och inte är nödvändiga inom termregistreringen, som enligt K. Gaivenis förklaring på ett annat ställe avser att termer förs in i termordböcker, standarder, termbanker eller andra terminologiska källor6 (jfr författarens påstående att en term ska vara sådan som ett visst begreppssystem kräver). Tendensen att förkorta och även förlänga termer i texter uppmärksammas också i andra arbeten, där man skiljer mellan begreppen termkorthet och termförkortning (se Mitkevičienė 2015: 55–56). I ett av sina senaste arbeten påpekar Asta Mitkevičienė (2024: 2) emellertid att termer förkortas inte bara i texter utan även inom terminologiarbetet (när terminologin skapas, översätts, normeras och standardiseras) – även där söker man kortare uttryck för begreppen. Det skulle alltså innebära att strävan efter korthet är relevant inte bara för termers användning utan även för terminologiarbetet. Av det som diskuterats framgår alltså att den teoretiska bedömningen av principen om termkorthet inom litauisk terminologi inte är helt enhetlig eller oproblematisk. Å ena sidan betraktas korthet som en princip på samma nivå som andra terminologiska principer, eller skiljs till och med ut från dem som något eftersträvansvärt i sig; å andra sidan bedöms den mer försiktigt och betecknas endast som en kompletterande princip. Å ena sidan tenderar man att betrakta den som relevant endast för termers användning; å andra sidan noterar man att strävan efter korthet även är relevant för terminologiarbetet. Oenigheten framgår för övrigt också av den plats som principen ges i klassificeringen av terminologiska principer. När dessa principer delas in i språkliga och logiska hänförs korthetsprincipen till de språkliga (Gaivenis 2014 [1994]: 206). Att dess natur är språklig framgår också av 6”Kalbinių terminologijos problemų tyrinėtojai prieš 15–20 metų daugiausia domėjosi vadinamaisiais fiksacijos sferos terminais, t. y. terminais, paimtais iš žodynų, standartų, terminų bankų ir kitų terminijos šaltinių” (Gaivenis 2014 [1986]: 154). Det bör noteras att termen fiksacijos används relativt sällan inom litauisk terminologi, och att begreppet den betecknar, eller dess förhållande till det begrepp som betecknas med termen terminų tvarkybos, inte förklaras separat. 7 När denna princip diskuteras framförs kommentarer såsom att man förlitar sig på Zipfs lag, som förutsäger att de ord eller ordkombinationer som används oftast i ett språk är korta, eller att man uppmärksammar de ekonomiseringstendenser som visar sig i språket. Språklig ekonomi ingår också i uppsättningen principer och kriterier för normeringen av det litauiska standardspråket (BKTP 1997), och dessa principer används som utgångspunkt när terminologiska principer utformas. K. Gaivenis (2002: 90) påpekar exempelvis att de alla i stort sett lämpar sig även för normering av terminologin, men att vissa av dem behöver preciseras, konkretiseras och anpassas till terminologins behov. I en annan publikation, där termkraven också delas in i språkliga och logiska, hänförs dock kravet på korthet inte till de språkliga utan till de logiska kraven (Kvašytė 2005: 79). Det finns visserligen också uttalanden som tyder på att någon större motsättning inte borde föreligga här – korthet är relevant både ur språkets och logikens perspektiv: ”Långa, alltför utbyggda termer är till men för talets (och tänkandets) ekonomi <...>” (Mickienė, Briaukienė 2016: 49). De skillnader i synen på korthetsprincipens betydelse som framträder i denna översikt, liksom de variationer som blir synliga i principernas klassificering, tyder dock på att den aktuella principen inte är problemfri. Möjliga problemfaktorer Av variationerna i hur korthetsprincipen hänförs till olika grupper av principer skulle man kunna dra slutsatsen att skillnaderna i synen på denna princip kan bero på själva terminologins natur, det vill säga dess koppling både till språk och till logik. Andra kommentarer om korthetsprincipen eller andra frågor tyder dock på att en försiktig bedömning av principen kan bero på att det åtminstone i vissa fall är besvärligt att tillämpa den när termer skapas eller hanteras. Štai K. Gaivenis (2022: 100–108), be bendrųjų terminų norminimo principų, mini ir specialiųjų taisyklių bei principų, kurie „reglamentuoja skirtingų terminijos sričių ar jos mikrosistemų tvarkybą“. O tokios specialios taisyklės, pvz., jo minimos chemijos nomenklatūrai taikomos IUPAC aprobuotos taisyklės, reglamentuoja ir pavadinimų sudarymą. 1994 m. skelbtame K. Gaivenio straipsnyje „Tarptautinių terminologijos principų taikymas mūsų terminijai“, kur iškeltos tarptautinės terminų tvarkybos sudaromos problemos, irgi kreiptas dėmesys į tai, kad kai kurių sričių ar mikrosistemų terminų tvarkybą reglamentuoja atitinkamą terminų sandarą numatančios tarptautinės terminų tvarkybos taisyklės. Pvz., ji numatoma tarptautiniuose botanikos, zoologijos nomenklatūros kodeksuose (Gaivenis 2014: [1994]: 214). Tame straipsnyje minima net tokių tarptautinės terminų tvarkybos rekomendacijų, kurios numato, kad naujai atsirandančioms sąvokoms būtų suteikti pavadinimai, kuriuos būtų galima perimti į kitas kalbas be pakeitimų arba mažai ką pakeitus (Gaivenis 2014 [1994]: 216). Be to, kaip atkreipiamas dėmesys, Tarptautinė standardizacijos organizacija (ISO) standardizuoja ne tik atskirų sričių terminus, bet ir terminologijos principus bei metodus. Išeitų, kad bent tam tikrų sričių terminijoje taikyti trumpumo principą gali būti keblu dėl atitinkamo terminų tvarkybos reglamentavimo. 8 Be to, tame K. Gaivenio (2014 [1994]: 215–216) straipsnyje pastebima, kad tarptautiniuose terminų kodeksuose dažnai būna nurodyta terminus nacionalinėmis kalbomis versti, o specialistai terminų vertimą dažnai supranta tiesiogiai, kaip gramatiškai adekvatų vertimą. Į specialistų polinkį terminus versti, o ne juos kurti, kreipiamas dėmesys ir kitur, net jei šis polinkis su tarptautinės terminų tvarkybos reikalavimais ir nesiejamas (pvz.: Gaivenis 2002: 85; Keinys 2004: 234–235; Zaikauskas 2014). O tai rodytų, kad trumpumo principo taikymo trikdis galėtų būti originalo kalbos terminų sandara. Antai S. Keinys, dar 2004 m. atkreipęs dėmesį į tai, kad per pastaruosius keliolika metų ne vienos srities tekstų daug daugiau verčiama nei kuriama („šiuo atžvilgiu, galima sakyti, beveik grįžta į XVI amžių, kai irgi vyravo tekstų vertimas, o ne kūryba“), kartu pastebi, kad vertimo praktikoje ryškėja tendencija savos kalbos terminus kuo labiau priartinti prie originalo kalbos terminų, bijant nuo jų nutolti (Keinys 2004: 234–235). Be verčiamų tekstų gausos, lietuvių terminologų jau seniai pastebimas ir mokslo ar technikos raidos skatinamas terminų daugėjimas (Gaivenis 2014 [1982]: 121). O dabar, vadinamosios globalizacijos sąlygomis, kaip rodytų kad ir standartizuojamos terminijos aptarimas (pvz.: Skujina ir kt. 2006; Bl̇iūdžuvienė, Černiauskaitė 2021), terminų gausa jų tvarkybos požiūriu tampa sunkiai suvaldoma. Tai irgi galėtų būti trumpumo principo taikymo trikdis. Judita Džežulskienė (2010: 7–8), irgi atkreipdama dėmesį į globalizacijos veiksnį, mini sąvokų sudėtingėjimą. Tiksliau, ji teigia, kad šiuolaikinėse terminų sistemose sudėtingesnėms sąvokoms reikšti nebepakanka vienažodžių terminologinių vienetų, prireikia pagrindinę sąvoką tikslinti, plėsti, detalizuoti dar keliais dėmenimis, todėl ir randasi daugiažodžiai terminai. Minėdama daugiažodžius terminus kaip būdingiausią šiuolaikinės mokslo leksikos bruožą, autorė teigia, kad jie „paprastai atsiranda jau susiformavus pagrindinėms terminų sistemoms, kai randasi naujų reiškinių, reikalaujančių esamų terminų modifikacijos. Tokių terminų reikšmės motyvuojamos baziniais terminais, o struktūros išplečiamos kitais dėmenimis. Daugiažodžiai terminai kartais gali būti laikomi kurio nors dvižodžio termino dėmens detalizacijos rezultatu“ (Džežulskienė 2010: 7). Av andra kommentarer om termers korthet eller korthetsprincipen framstår en möjlig kollision med andra terminologiska principer, till exempel korrekthetsprincipen, som ett tänkbart hinder för att tillämpa principen. Även om sammansättning anses praktisk inom terminologin eftersom den gör det möjligt att bilda kortare termer, framstår den i vissa artiklar från en tidigare period också som en vanlig källa till felaktiga termer. I en artikel från 1981, där läroböckernas termordlistor granskades, noterades exempelvis att det i nästan varje litauisk termordlista för undervisningsbruk går att hitta termer med felaktig ordbildning och varianter av dem (Gaivenis 2014 [1981]: 461). I en artikel från 1994 nämns ett felaktigt val av ordbildningstyp eller -kategori, som beror på tillämpning av pseudoanalogiprincipen, som ett av de vanligaste fallen av felaktig termbildning, till exempel: bebrimvietė, ugniaatsparumas (Gaivenis 2014 [1994]: 206–207). Motsättningen mellan korthets- och korrekthetsprinciperna nämns i vissa fall också uttryckligen: ”Ett ord är inte alltid bättre än en ordkombination. Man måste till exempel, vare sig man vill eller inte, använda uttrycket geros i stället för adjektivet gerakokybiškas. 9 kokybės; i stället för den ordbildningsmässigt bristfälliga termen beatliekinė technologija – technologija be atliekų, i stället för ordet bepilietis – asmuo be pilietybės, och så vidare.” (Gaivenis 2014 [1988]: 705). I en artikel från 1990, där nybildade enordsuttryck som ofta bildas av internationella beståndsdelar eller halvöversätts diskuteras, till exempel lazerostimuliacija, och där det föreslås att de ersätts med tvåordsuttryck, till exempel lazerinė stimuliacija, framförs åsikten att korrekthetsprincipen ändå bör ges företräde i sådana fall: ”Till dem som menar att en sådan normering strider mot principen om termers korthet vill vi säga att principen om korrekt ordbildning av termer är viktigare än korthet” (Gaivenis 2014 [1990]: 406). Vissa kommentarer om termer eller terminologi tyder på att det också kan uppstå en motsättning mellan korthets- och systematikprinciperna. I en artikel från 1995 skrevs det exempelvis att termer med elektro- inte alltid bör ersättas med motsvarande tvåordstermer, men att om en sammansatt term används, till exempel elektros kibirkštis, blir även apdirbimas elektros kibirkštimi mer systematisk än termen elektrokibirkštinis apdirbimas (Gaivenis 2014 [1995]: 638), som alltså är en beståndsdel kortare. Det påpekas också att en kortare term kanske inte uppfyller kriterierna för tydlighet och språklig renhet, till exempel: ”En term med ett ord är inte alltid bättre än en sammansatt term. Till exempel är automobilių dalys tydligare och litauiskt (inte autodalys), liksom automobilių dažai (inte autodažai), automobilių lenktynės (inte autolenktynės) och så vidare.” (Gaivenis 2014 [1995]: 636–637). Flera författare nämner också en möjlig motsättning mellan korthets- och precisionsprinciperna (till exempel: Mickienė, Briaukienė 2016: 49; Rimkutė-Ganusauskienė 2023: 22). I Alvydas Umbrasas artikel från 2013, som ägnas åt tioårsjubileet för Litauens republiks termbank (nedan kallad Termbanken), visar han hur denna motsättning kommer till uttryck i termhanteringen, närmare bestämt i hanteringen av lagstiftningens terminologi i Termbanken. Enligt författaren försöker man vid diskussion och hantering av lagstiftningstermer vid Terminologiska underkommissionens möten inom Litauens statliga kommission för det litauiska språket (nedan VLKK) i möjligaste mån samordna termerna med definitionerna. För att en term ska motsvara definitionen behöver den ofta göras längre. Så ändrades till exempel gamintojas på grund av otillräcklig precision till civilinių pirotechnikos priemonių gamintoju (Umbrasas 2013: 108–109). Det visar sig alltså vara svårt att uppnå både precision och korthet i en term. När A. Umbrasas diskuterar de lagstiftningstermer som hanteras i Termbanken nämner han också termer som består av ett dussintal ord, och den längsta han anger är en term på arton ord: žemdirbių, miško savininkų, vietos veiklos grupių narių, kitų kaimo gyventojų ir jų konsultantų neformaliojo tęstinio profesinio mokymo programa (Umbrasas 2013: 113). Enligt författaren skulle tvåordstermen mokymo programa inte räcka, eftersom den enligt definitionen skulle vara alltför bred. I en annan artikel av A. Umbrasas (2023: 159), publicerad 2023 i samband med Termbankens tjugoårsjubileum, behandlas även några korta termer i Termbanken separat. Av diskussionen framgår att termen programa förekommer i Termbanken i 20 artiklar, hämtade från olika lagar, standarder och ordböcker. Det skulle alltså innebära att en kort term kan vara flertydig, medan entydighet, som bekant, också räknas som en av terminologins principer. 10 Författaren själv, som har blottlagt den motsättning mellan korthetsprincipen och andra terminologiska principer som uppstår vid hantering av lagstiftningens terminologi, anger i båda artiklarna det särpräglade hos lagstiftningens begrepp som en djupare bakomliggande orsak, till exempel: ”Det är det särpräglade hos lagstiftningens begrepp som ger upphov till långa – beskrivande – termer. Enligt definitionerna är korta termer knappast möjliga” (Umbrasas 2013: 114, se även 2023: 165). Att det särpräglade hos rättsliga begrepp eller rättsspråket kan utgöra ett hinder för en universell tillämpning av korthetsprincipen framgår också av ett påstående i en annan artikel av författaren, nämligen att lagstiftningens språk skiljer sig från vetenskapsspråket (Umbrasas 2022: 122). Och teoretiska koncept som terminologer i andra länder har utvecklat eller utvecklade, till exempel Stanisław Gajdas terminologiteori, visar också att terminologi eller specialiserat ordförråd kan delas in i vetenskapligt, administrativt, folkligt, politiskt, vardagligt med mera (se Gaivenis 2002: 133); således skulle det kunna finnas vissa skillnader mellan vetenskaplig och administrativ terminologi. Dessutom tyder en statistisk studie av ordfrekvenser, där man med några litauiska texter ville undersöka i vilken utsträckning Zipfs lag kan tillämpas på korta litauiska texter, på att den administrativa terminologin kan vara särpräglad och kännetecknas av längre termer. Som konstateras här är de vanligast förekommande orden mycket korta i en artikel om informationsteknik eller i Jonas Biliūnas novell Joniukas, medan majoriteten av de vanligaste orden i ett avsnitt av strafflagen består av ord med fler än fyra tecken (Bružaitė, Rekašius 2016: 64). A. Umbrasas artikel ”Frågan om krav på lagstiftningens termer och deras definitioner”, publicerad 2022 och med en diskussion om de terminologiska krav som ställs på termer i lagstiftningen, blottlägger emellertid ytterligare en faktor som kan påverka tillämpningen av korthetsprincipen inom terminologin. Där nämns att ”i juridiken är den formella regleringen av uttryckssättet och efterlevnaden av anvisningar och rekommendationer om uttryckssättet viktiga” (Umbrasas 2022: 122), men samtidigt framgår det att det är just lagstiftningen som föreskriver de terminologiska krav som ställs på lagar och andra författningar. Följaktligen kan svårigheter att tillämpa korthetsprincipen i lagstiftningens terminologi uppstå inte bara på grund av det särpräglade hos lagstiftningens begrepp, utan även på grund av de särskilda förhållandena för hanteringen av denna terminologi, det vill säga att lagstiftningens terminologihantering regleras av lagstiftningen. Genomgången av kraven visar visserligen att de krav som ställs på terminologin i lagstiftningen tycks sammanfalla med de allmänna terminologiska principer som nämns i terminologiska arbeten, men just principen om termers korthet har inte lyfts fram i rekommendationerna för utarbetande av litauisk lagstiftning, trots att det tydligt anges att termer ska vara exakta (Umbrasas 2022: 124–125). I de allmänna kraven för utarbetande av termordböcker (TŽR 2007) nämns korthetsprincipen: ”Termer skapas och standardiseras i enlighet med allmänna terminologiska principer och standardiseringskriterier: korrekthet, exakthet, systematik, beständighet, lämplighet för ordbildning, renhet, k o r t h e t, stilistisk neutralitet med mera” (TŽR 2007). Redan i en artikel av A. Umbrasas från 2013 uppmärksammades dock att vissa långa termer i lagstiftningen som förekommer i Termbanken balanserar på gränsen till definitioner; i artikeln från 2023 utvecklas denna tanke mer ingående. Närmare bestämt diskuteras här, med exempel på långa termer som utgångspunkt, huruvida alla termer i lagstiftningen som förekommer i denna källa för datorbaserad terminologihantering skulle kunna betraktas som egentliga termer, och om deras termkaraktär är likvärdig. 11 Termkaraktären. Exempelvis är den godkända ordkombinationen delar av infrastrukturen för dricksvattenförsörjning och avloppshantering som är farliga för människors hälsa och/eller miljön, enligt författaren, mer termlik än kombinationen obligatorisk form för regeringens värdepapper, punktskattemärke, biljett för passagerartransport, officiell märkningssymbol, dokumentblankett (Umbrasas 2023: 161), medan termer med bisats, såsom förluster från tillhandahållandet av tjänster för leverans av periodiska publikationer till prenumeranter i landsbygdsområden och städer som ingår i glest och medeltätt befolkade områden, har mycket låg termkaraktär – ett sådant uttryckssätt är typiskt för definitioner (Umbrasas 2023: 162). A. Umbrasas visar emellertid också att man i Termbanken, till skillnad från i traditionell terminografi, inte undviker att ta med sådana termer eller konstruktioner: de tillhandahålls specialister när det inte alltid omedelbart går att hitta lämpligare termer, i förhoppningen att sådana kan uppstå med tiden. Detta blottlägger skillnaden mellan denna källa för terminologihantering och traditionella terminologiska arbeten – termordböcker. Det förefaller alltså som om långa termer i Termbanken, även om författaren förklarar dem med det särpräglade hos lagstiftningens begrepp, åtminstone i vissa fall skulle kunna förklaras av skillnaderna mellan datorbaserad terminologihantering och terminografisk hantering eller av Termbankens särdrag som källa för datorbaserad terminologihantering. En sådan hypotes skulle också kunna väckas av A. Umbrasas jämförelse mellan längden på godkända termer ur lagstiftningen som publiceras i Termbanken och termer som förekommer i termordböcker. Författaren hämtade uppgifterna om termordböcker från Litauiska språkets termdatabas (nedan kallad Termdatabasen), som skapats av Institutet för matematik och informatik och omfattar 27 ordböcker utgivna 1965–20037, och visade att termerna i termordböcker är betydligt kortare (Umbrasas 2013: 117). Vissa beräkningar av termers längd har visserligen också publicerats av författarna till monografin Automatisk igenkänning och definition av litauiska termer8, och de visar att om man endast beaktar godkända termer från lagstiftningen inom utbildning och vetenskap, överensstämmer deras längd inte med A. Umbrasas uppgifter om den allmänna längden på termer i lagstiftningen (Bielinskienė ir kt. 2015: 65). Området skulle alltså kunna ha viss betydelse för tillämpningen av korthetsprincipen. Monografins författare tenderar dock själva att dra slutsatsen att termstrukturen inom olika områden inte skiljer sig särskilt mycket (Bielinskienė ir kt. 2015: 65). K. Gaivenis har emellertid också påpekat att ”statistiskt sett bör endast terminologiska data från samma områden jämföras, eftersom den genomsnittliga termlängden kan skilja sig avsevärt mellan olika områden” (Gaivenis 2002: 98). Hur man än ser på saken framgår det av denna översikt att korthetsprincipen i vissa fall eller inom viss terminologi kan vara svår att tillämpa. Faktorer som kan göra tillämpningen problematisk är relevant reglering av terminologihanteringen, ett växande antal termer och de möjliga utmaningar för terminologihanteringen som detta medför, en ökning av översatta texter och därmed sammanhängande påverkan från andra språks terminologi, begreppens ökande komplexitet som skapar behov av att utvidga redan använda kortare termer, samt möjliga motsättningar mellan korthetsprincipen och andra 7 Kaip nurodyta A. Umbraso (2013: 97) ir matyti iš VLKK interneto svetainėje pateikto Terminyno aptarimo (https://vlkk.lt/naujienos/kitos-naujienos/atnaujinta-lietuviu-kalbos-terminyno-programa), šį terminų duomenų bazę, į kurią buvo dedami geriausi įvairių sričių terminų žodynai, nebepildoma. 8Dessa beräkningar presenteras också i en artikel som publicerades 2012 i tidskriften Terminologijos (Rimkutė 2012). 12 terminologiska principer, begreppens särdrag eller skillnader i funktionell stil. Om sådana faktorer verkligen är betydelsefulla skulle de kunna förklara en försiktig inställning till korthetsprincipens betydelse inom terminologin eller termhanteringen och därmed också de skillnader i uppfattningar som tidigare framträtt. Å andra sidan kan skillnader i teoretisk bedömning också vara en faktor som skapar svårigheter eller skillnader vid tillämpningen av principen. Huruvida de faktorer bakom problemen som denna översikt lyfter fram verkligen påverkar tillämpningen av korthetsprincipen inom terminologin eller termhanteringen bör undersökas. Mer utvecklade tycks endast de studier vara som kan belysa hur andra språk påverkar längden på litauiska termer, det vill säga jämförelser mellan litauiskans och andra språks termstrukturer (t.ex.: Džežulskienė 2010; Litevkienė 2013; 2014; 2015; Smirnova, Rackevičienė 2016; Mockienė, Rackevičienė 2018; Zavistanavičienė 2019). Här riktas uppmärksamheten mot tillämpningen av korthetsprincipen inom termhanteringen, det vill säga med hjälp av en källa för termhantering inom olika inriktningar ska man nedan försöka pröva en faktor som framträder i denna översikt: den möjliga inverkan som termhanteringens inriktning eller dess källa kan ha. Detta bedöms utifrån mått på termlängd, och här beaktas endast antalet ord som ingår i en term. Före detta diskuteras naturligtvis de studier som är relevanta för den aktuella frågan. TILLÄMPNING AV PRINCIPEN INOM TERMHANTERING AV OLIKA INRIKTNINGAR Studier som visar principens tillämpning Om korthetsprincipen tillämpas på samma sätt i källor för termhantering inom olika inriktningar har inte undersökts separat inom litauisk terminologi. Vissa antaganden om detta kan dock göras utifrån två tidigare nämnda arbeten, som också innehåller vissa jämförande data – A. Umbrasas artikel från 2013 om termhantering i Terminų bankas och monografin Automatisk igenkänning och definition av litauiska termer. Dessutom presenteras i vissa publikationer där termer undersöks med avseende på struktur data om längden på termer i den specifika källa som studeras (t.ex.: Andriuškaitė 2000; Keinys 2002; Zemlevičiūtė 2003; 2004; 2005; 2016; Šilobraitaitė 2008; 2009; 2011; Umbrasas 2010; Babickienė 2012). En jämförelse av de data som presenteras i dessa arbeten skulle kunna utgöra en utgångspunkt för att undersöka tillämpningen av korthetsprincipen i dagens termhantering. I publikationer där termer undersöks utifrån sin struktur och där uppgifter om termlängd också redovisas, utgår man ofta från termer som förekommer eller används i texter (läroböcker, vetenskapliga artiklar och annat). Konkreta siffror som visar termlängden anges inte alltid, och det är inte heller alltid tillräckligt tydligt i vilken grad de återspeglar textbaserad termhantering, som beskrivs som systematisering och normering av termer vid skrivande, översättning och redigering av olika texter (Gaivenis 2002: 84; Kvašytė 2005: 80), och i vilken grad de återspeglar termbruk. Sammantaget framgår det dock av sådana studier att tvåordsstermer förekommer oftast i olika litauiska texter, följda av enordsstermer och därefter treordsstermer; termer med fler än tre ord är sällsynta. Att denna ordningsföljd från enords- till treordsstermer och det låga antalet längre termer är ett slags regelbundenhet i litauisk terminologi framgår också av en kommentar i en artikel från 2001. Där konstaterar S. Keinys, när han undersöker de språkvetenskapliga termer som användes i 1901 års 13 Lietuviškos kalbos gramatikoje, utgiven under namnet Petras Kriaušaitis, att omkring två tredjedelar av dem är tvåordsstermer, att nästan var fjärde term är enordsbaserad och att övriga termer inte ens utgör en tiondel; de vanligaste bland dessa är treordsstermer, medan fyrordsstermer är mycket ovanligare. Han tillägger samtidigt att detta förhållande mellan enordsstermer och sammansatta termer ”överensstämmer med den allmänna tendensen i vår terminologi” (Keinys 2012 [2001]: 141). Och mycket riktigt visar många studier just denna ordningsföljd från enords- till treordsstermer och ett litet antal termer längre än tre ord, även när terminologi från olika tidsperioder undersöks. Exempelvis anges i en undersökning av juridiska termer som användes i lagstiftning giltig 1918–1940 att tvåordsstermer utgör 53 procent av allt undersökt material och treordsstermer 16 procent; andelen enordsstermer anges inte i procent, men beskrivningen av treordsstermer som ”den tredje största termtypen” gör det möjligt att dra slutsatsen att enords- till treordsstermer här fördelar sig efter gruppstorlek så här: tvåordsstermer, enordsstermer, treordsstermer (Umbrasas 2010: 137, 187). Termer längre än tre ord, som här benämns flerordsstermer, uppges utgöra endast 4 procent av allt undersökt material (Umbrasas 2010: 211). Samma ordningsföljd visar också de språkvetenskapliga termer ur Jonas Balčikonis Rinktinių raštų som Ramunė Andriuškaitė (2000) undersöker: i de två volymerna fann man 65,11 procent tvåordsstermer, 23 procent enordsstermer och 10,14 procent treordsstermer. Denna ordningsföljd återfinns också i de ekonomiska termer som Zofija Babickienė undersöker i en artikel från 2012; hon har hämtat dem från en webbplats och två ordböcker över ekonomiska termer. Av de totalt 765 termer som författaren valt att behandla uppges 53 procent bestå av två ord, enordsstermerna utgöra 28 procent och alla övriga 19 procent. Av de sistnämnda urskiljs dock treordsstermer (110 stycken), vilket innebär att även här är de den tredje största termgruppen. I detta fall omfattas även arbeten inom terminografisk termhantering, men eftersom ordbokstermerna och termerna från webbplatsen undersöks tillsammans är det oklart om det finns några skillnader i tillämpningen av korthetsprincipen mellan ekonomiska termer som används i webbtexter och sådana som tas upp i termordböcker. Dessutom tilläggs, efter att ett litet antal fyrordsstermer konstaterats, att dessa inte är egentliga termer utan kallas beskrivande (Babickienė 2012: 60). På andra håll har forskare som undersökt terminologi i olika källor, när de funnit ett fåtal fyrordsstermer eller längre termer eller benämningar, kommenterat att ”det kan vara diskutabelt om åtminstone vissa av dem ska betraktas som termer” (Umbrasas 2010: 211) och att de är uttryck av beskrivande typ (Zemlevičiūtė 2016: 402). Naturligtvis redovisas de konkreta måtten på gruppstorlek på olika sätt, vilket också framgår av några av de siffror som nämnts här (och inte heller på ett enhetligt sätt: ibland anges antalet termer, ibland gruppens storlek i procent). Detta skulle kunna tyda på vissa variationer i tillämpningen av korthetsprincipen. De två gemensamma dragen som framträder – samma ordningsföljd mellan enords-, tvåords- och treordsgrupperna efter gruppstorlek samt ett litet antal termer längre än tre ord – skulle dock kunna tyda på att tillämpningen av korthetsprincipen liknar varandra i olika källor. Som framgår tenderar man att använda jämförelsevis korta termer: tvåords- och enordsstermer dominerar, treordsstermer är färre och ännu längre termer är inte vanliga. Vissa undersökningar av terminologi i källor från tidigare perioder skulle visserligen tyda på en starkare tendens till korthet, det vill säga att enordsstermer utgör en relativt stor andel. Exempelvis vid en undersökning av den som utgavs i Tilžė 1886 14 I terminologin i en aritmetiklärobok anges att de enordiga termer som hittats här utgör hela 42,2 procent av samtliga funna termer, medan tvåordiga tillsammans med treordiga utgör 57,8 procent (Šilobritaitė 2011: 156, 161). I en undersökning av termerna i en samling aritmetikuppgifter utgiven i Tilsit 1885 sägs det också uttryckligen att enordiga termer utgör den största delen av alla termer i denna källa, 64,5 procent (Šilobritaitė 2009: 187). Detta tycks också ge upphov till variation i benämningen av treordiga termer: på vissa håll kallas de redan flerstaviga (t.ex. Gaivenis 2014 [1981]: 594; [1988]: 615), medan endast fyrordiga eller längre termer på andra håll kallas flerstaviga (t.ex. Keinys 2002; 39; Umbrasas 2010: 211). Variation förekommer dock även i undersökningar av dagens terminologi, det vill säga treordiga termer kallas i vissa arbeten också flerstaviga (t.ex. Džežulskienė 2010; Babickienė 2012: 60), vilket skulle tyda på att den varierande benämningen av treordiga termer kanske inte har något samband med terminologins utveckling. Hur som helst behandlar detta arbete inte aspekter av terminologins utveckling. Därför ska vi, utan att närmare diskutera eller jämföra arbeten som tillhandahåller uppgifter om termlängd från tidigare perioder, härnäst ta upp de två arbeten som nämndes i början av detta avsnitt och som gör det möjligt att bedöma tillämpningen av korthetsprincipen i dagens termhantering eller språkbruk. I ett av dessa arbeten, nämligen monografin Lietuvių kalbos terminų automatinis atpažinimas ir apibrėžimas, konstateras också att en-, två- och treordiga termer dominerar och att längre termer är få. Arbetet vill rikta uppmärksamheten mot deskriptiv termhantering, det vill säga en av dess grenar – korpusbaserad termhantering, där ”fokus flyttas från termnormering till en redan använd term och analysen av den i en korpus, det vill säga i verkligt språkbruk” (Bielinskienė ir kt. 2015: 19). I detta syfte prövas en metod för automatisk termextraktion ur en korpus: utbildnings- och vetenskapstermer Švietimo ir mokslo terminų žodynui och Švietimo ir mokslo terminų ontologijai extraheras ur en korpus med hjälp av en lämplig metod. Efter termextraktionen redovisas även uppgifter om deras längd, och dessa jämförs med uppgifter från andra källor. Som framgår bekräftar även den korpusbaserat extraherade terminologin de två allmänna tendenser som framträtt tidigare: den största delen av samtliga extraherade utbildnings- och vetenskapstermer består av tvåordiga termer (474), följt av enordiga (155, cirka 20 procent) och först därefter av treordiga (125, 16,03 procent). Med korpusmetoden identifierades betydligt färre fyrordiga utbildnings- och vetenskapstermer, nämligen 22, och endast 4 femordiga (se Bielinskienė ir kt. 2015: 61–64). Resultaten kan dock ha påverkats av själva metoden för termextraktion: efter att möjliga termer extraherats automatiskt ur korpusen bearbetades de utifrån allmänna tendenser i termstruktur. Endast termer med motsvarande grammatisk struktur analyserades, liksom ordkombinationer med högst sju ord, och därefter valde en expert ut utbildnings- och vetenskapstermerna (se vidare Bielinskienė ir kt. 2015: 54–61). Hur som helst jämförs de termlängdsuppgifter som erhållits på detta sätt i monografin med A. Umbrasas beräkningar, och det konstateras att resultaten liknar de uppgifter om termordböcker som han redovisat (Bielinskienė ir kt. 2015: 65). Och mycket riktigt visar resultaten av A. Umbrasas beräkningar av längden på termer i termordböcker, redovisade i en artikel från 2013 och baserade på 27 ordböcker, att den största andelen 15 av termerna i alla dessa ordböcker utgörs av tvåordiga termer, en mindre andel av enordiga, en ännu mindre av treordiga, medan fyrordiga och längre termer är få i ordböckerna (Umbrasas 2013: 117). Här bedöms redan arbete med terminografisk termhantering, men även på dess grundval fastställs två regelbundenheter som framför allt framträder i terminologi som förekommer i texter. Detta skulle kunna tyda på att det inte finns några betydande skillnader i tillämpningen av korthetsprincipen mellan terminografisk och textbaserad termhantering (eller språkbruk). I samma arbete av A. Umbrasas, som redan nämnts i artikelns första del, redovisas emellertid också uppgifter om längden på de termer i rättsakter som hanteras i Terminų bankas. Som artikelns författare också påpekar omfattar termhanteringen i Terminų bankas inte enbart termer i rättsakter (Umbrasas 2013: 99–100), men i artikeln från 2013 behandlar han framför allt hanteringen av termer i rättsakter. I samband med detta redovisar han även beräkningar av längden på sådana termer som hanteras där, närmare bestämt uppgifter om längden på de rättsaktstermer som finns i Terminų bankas och som har behandlats av terminologins underkommitté och fått status som godkända termer. I augusti 2013 uppgick dessa till 9 056 (Umbrasas 2013: 113). Av de redovisade siffrorna och exemplen att döma är dessa termer betydligt längre, vilket kan utläsas av flera mått. För det första utgör fyrordiga termer en ganska stor andel av dessa termer, vilket framgår av tabell 1 nedan: cirka 15 procent. En ännu större andel utgörs av femordiga och längre termer. Av dem påträffades hela cirka 19 procent, trots att fyrordiga termer, som nämnts, redan är få i andra källor. När A. Umbrasas (2013: 117) jämför godkända rättsaktstermer med termer i termordböcker anger han att fyrordiga termer utgör endast cirka 3 procent i termordböcker och femordiga och längre termer endast cirka 1 procent. Tabell 1. Jämförelse efter längd av termer i Terminų bankas och termordböcker, 2013 Termkälla 1 ord 2 ord 3 ord 4 ord 5 ord eller fler Terminų bankas (godkända rättsaktstermer) ~ 10 procent ~ 32 procent ~ 24% ~ 15% ~ 19% Termordböcker ~ 32% ~ 52% ~ 12% ~ 3% ~ 1% Šaltinis: A. Umbrasas (2013: 113, 117); sudaryta autorės. För det andra är ordningsföljden mellan grupperna av en-, två- och treordstermer också en annan i detta fall än den som fastställs i andra arbeten: även om tvåordstermer dominerar bland de termer i rättsakter som behandlas i Termbanken, är treordstermer betydligt fler än enordstermer, dvs. de utgör cirka 24%, medan enordstermer utgör cirka 10%. Även fyrordstermer (jfr cirka 10% respektive cirka 15%) samt femordstermer och längre termer (jfr cirka 10% respektive cirka 19%) är fler än enordstermer. I de källor för terminografisk hantering som författaren jämförde är treordstermer inte fler än enordstermer; närmare bestämt utgör treordstermer här endast cirka 12%, medan enordstermer utgör hela cirka 32%. Fyrordstermer eller gruppen av femordstermer och längre termer är än mindre fler än enordstermer (se tabell 1). 16 För det tredje visar inte bara siffrorna utan även exemplen att de godkända termer från rättsakter som finns i Termbanken är ovanligt långa. Som den längsta anger A. Umbras den arton ord långa term som redan nämnts i denna artikel: icke-formell fortbildning för jordbrukare, skogsägare, medlemmar i lokala aktionsgrupper, andra landsbygdsinvånare och deras rådgivare, men även andra termer bestående av ett tiotal ord nämns. Till skillnad från vad som är brukligt i arbeten som redovisar uppgifter om litauiska termers längd räknas dock även funktionsord när termens längd fastställs; även den längsta termen skulle således förkortas något – till sjutton ord – om dessa ord inte räknades med. Om de femordiga och längre termer från Termbanken som han bedömer säger författaren själv att ju fler ord som ingår i en term, desto färre sådana termer finns bland de godkända termerna från rättsakter. Detta framgår också av tabellen han presenterar (se tabell 2 för de uppgifter om femordiga och längre termer som här har valts ut ur den). Termer bestående av ett tiotal ord dokumenteras emellertid inte i andra källor; även sexordiga termer nämns ganska sällan och då endast enstaka (t.ex. Zemlevičiūtė 2004: 349). K. Gaivenis (2002: 17) har nämnt att de längsta termerna i termordböcker och standarder består av sju ord, men när författaren på ett annat ställe diskuterar godkända standardtermer anger han endast två förekomster av sjufaldiga termer (Gaivenis 2014 [1995]: 221). Tabell 2. Femordiga och längre termer från rättsakter i Termbanken, fördelade efter antal ord, 2013. Antal ord i termen | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 18 Antal termer | 719 | 385 | 265 | 142 | 86 | 53 | 35 | 12 | 6 | 6 | 3 | 2 | 1 Šaltinis: A. Umbrasas (2013: 113); sudaryta autorės. Såväl de uppgifter som A. Umbras presenterar om terminologin för rättsakter som förvaltas i Termbanken, jämförda med hans uppgifter om termlängd i 27 termordböcker inom olika ämnesområden, som den jämförelse som presenteras här visar att den terminologi för rättsakter som förvaltas i Termbanken skiljer sig avsevärt från den terminologi som återges (eller används) i andra källor. Detta framgår av flera indikatorer: treordiga termers dominans jämfört med enordiga termer, det betydligt större antalet termer som är längre än tre ord samt den ovanligt stora termlängden. Utifrån dessa indikatorer tillämpas korthetsprincipen här på ett helt annat sätt än i källor för terminografisk eller textbaserad terminologisk bearbetning. Författaren förklarar själv de längre termerna i Termbanken, vilka är längre än vad som är brukligt inom traditionell terminografi, med rättsbegreppens särart. I en tidigare del av denna artikel framfördes dock hypotesen att även skillnaderna mellan datorbaserad terminologisk bearbetning och terminografisk bearbetning skulle kunna påverka tillämpningen av korthetsprincipen. Det är just betydelsen av inriktningen på den terminologiska bearbetningen som man här beslutar sig för att pröva, genom att välja källor som representerar några olika inriktningar inom terminologisk bearbetning, varav en 17 är Termbanken, en källa för datorbaserad terminologisk bearbetning. Mer precist kommer man här, genom att fortsätta den jämförelse som A. Umbras inledde men också använda andra källor, att undersöka om korthetsprincipen i denna källa för datorbaserad terminologisk bearbetning verkligen tillämpas på ett annat sätt än i andra källor för terminologisk bearbetning. Detta bedöms utifrån indikatorer på termlängd, här med fokus enbart på antalet ord som ingår i en term. Undersökningsmaterial och särdrag i urvalet av data För att jämföra om det verkligen finns skillnader i tillämpningen av korthetsprincipen i arbeten med olika inriktning inom terminologisk bearbetning används här källor från tre inriktningar: datorbaserad, terminografisk och textbaserad terminologisk bearbetning. Arbeten inom den fjärde av de inriktningar som vanligen nämns (se: Gaivenis 2002: 63–87; Mickienė, Briaukienė 2016: 58–63), standardisering, har inte tagits med, dels på grund av artikelns begränsade omfattning, dels eftersom detta skulle kunna vara föremål för en separat undersökning. Som redan framgått representeras den datorbaserade terminologiska bearbetningen i detta fall av Termbanken, den terminografiska av två ekonomiska termordböcker och den textbaserade av två läroböcker för högre utbildning (de kommer att benämnas läroböcker). Antalet jämförda källor är alltså inte stort, men något stort antal eftersträvas inte heller i detta fall. Tvärtom är målet att begränsa undersökningen till terminologiskt material från ett enda ämnesområde – ekonomi – eftersom den teoretiska bedömningen av korthetsprincipen redan visade att termlängden kan variera mellan olika ämnesområdens terminologi. Av tabellen i monografin Automatisk igenkänning och definition av litauiska termer, som redovisar uppgifter inte om termer generellt utan enbart om godkända termer från rättsakter inom utbildnings- och forskningsområdet (Bielinskienė et al. 2015: 64), framgår närmare bestämt att dessa uppgifter skiljer sig från de övergripande uppgifter som A. Umbras presenterar. Exempelvis är godkända treordiga termer från rättsakter inom utbildnings- och forskningsområdet inte fler än enordiga (treordiga: 23%, enordiga: 21,6%), och även fyrordiga termer inom just utbildnings- och forskningsområdet är få (4,1%). Detta talar för att välja källor där termer inom samma ämnesområde förvaltas, med fokus på ekonomisk terminologisk bearbetning. De två termordböcker som nämnts och valts ut är den förklarande Engelsk-litauisk ordbok över ekonomiska termer (nedan AEŽ), sammanställd av David Pearce och utgiven 2006; i förordet anges att den innehåller 2 800 termartiklar, och den förklarande Ordbok över ekonomiska termer (nedan ETŽ), av Rūta Vainienė, utgiven 2008; på omslaget anges att den innehåller omkring 1 400 termer. Pearces ordbok betecknas också som förklarande, men den är en översättning (om man ser till hur utförliga definitionerna är skulle den till och med kunna jämföras med en encyklopedisk ordbok). Om det behövs för att skilja den från den andra förklarande ordboken kommer den därför i texten att kallas den översatta AEŽ. Bland läroböckerna i ekonomi väljs läroböcker som behandlar en kurs i makroekonomi: Kaunas tekniska universitets Makroekonomi (KTU 2008) och Vilnius universitets Makroekonomi (VU 2017). Från Termbanken, liksom i A. Umbras artikel från 2013, hämtas endast termer från rättsakter, men här väljs enbart de som i Termbanken anges vara termer inom ekonomiområdet. Liksom i A. Umbras artikel bedöms endast godkända 18 termer med termstatus. Naturligtvis skulle vissa tendenser i tillämpningen av korthetsprincipen också kunna framträda vid en jämförelse mellan godkända termer och termer som inte rekommenderas, men utöver Terminų bankas förekommer hänvisningen ntk. till bedömda termer endast i en av termordböckerna, medan sådana statusar inte tilldelas de termer som definieras i den andra ordlistan eller i någon av de två läroböckerna. Det är därför svårt att jämföra uppgifterna ur denna synvinkel. För korthetens skull kommer de termer inom ekonomiområdet i rättsakter som har status som godkända termer nedan även att kallas termer som hanteras i Terminų bankas, även om termhanteringen i Terminų bankas naturligtvis omfattar mer än bara termer i rättsakter. De uppgifter från Terminų bankas som jämförs här är mer än ett decennium senare än dem som behandlas i A. Umbrasas artikel – det rör sig om de godkända termer inom ekonomiområdet i rättsakter som fanns i denna termhanteringskälla i september 2025. Det bör dock sägas att även om de källor som valts ut för jämförelsen representerar olika inriktningar inom termhantering, kan det verka som om de förenas av den termbedömning som VLKK tillämpar. Och i själva verket diskuteras och bedöms både termordböckernas och läroböckernas termer i Litauen av VLKK; med andra ord standardiseras de av denna institution. Standardiseringen av ordlistetermer föreskrivs i Terminų žodynų rengimo bendrieji reikalavimai (TŽR 2007) och Terminų žodynų vertinimo taisyklės (TŽT 2004), som godkänts av VLKK. Bedömningen av läroboksspråket, inklusive terminologin, regleras av Aukštųjų mokyklų vadovėlių kalbos taisyklingumo vertinimo tvarkos aprašas, som godkänts genom ett protokollbeslut av VLKK och föreskriver att VLKK även bedömer läroböcker ur terminologisk synvinkel (AMVA 2015). Den litauiska termbanken är också en normerande källa för termhantering: de termer som publiceras där utarbetas av terminologikommissioner vid statliga institutioner, men diskuteras och bedöms av VLKK:s underkommission för terminologi (se: Umbrasas 2013; 2023). Även om termhantering alltså inte enbart omfattar standardisering av termer⁹, kan det verka som om alla källor som valts för jämförelsen är likvärdiga ur standardiseringssynpunkt. De nämnda kraven för utarbetandet av termordböcker är dock obligatoriska endast för ordlistor som beställts av VLKK, och högskolorna avgör själva om läroböcker ska bedömas. Därför bedömer VLKK inte termerna i alla termordböcker eller läroböcker ur terminologisk kvalitetssynpunkt. De termordböcker och läroböcker som valts ut saknar just intyg om att de har bedömts av denna institution, även om de alla har redigerats och sakkunniggranskats. Av de utvalda källorna är det således endast termerna i Termbanken som har bedömts av VLKK (i detta fall sådana som har status som godkända termer)¹⁰. Men även av andra skäl skiljer sig Terminų bankas från källor för terminografisk eller textbaserad termhantering. Som 9 I termordlistan anges att termhantering är systematisering och standardisering av termer med hänsyn till kraven på termer (Kvašytė 2005: 80). 10 Termerna i en av källorna – Vilnius universitets lärobok Makroekonomika – skulle kunna betraktas som diskuterade och bedömda av VLKK om de hämtades från Termbanken, eftersom lärobokstermer som publiceras i Termbanken och som har valts ut och preciserats av läroboksförfattarna diskuteras av VLKK och dess underkommission för terminologi (Umbrasas 2023: 150). Här hämtas dock termerna från själva läroboken. Termerna i de andra källor som valts här finns inte i Termbanken. 19 A. Umbrasas (2013: 118), terminologinis darbas čia dirbamas pasitelkiant elektroninius ryšius, duomenys bet kada gali būti pildomi, atnaujinami, keičiami. O tekstinė terminų tvarkyba nuo kompiuterinės ar terminografinės tvarkybos lyg ir turėtų skirtis tekstinei ar kontekstinei terminų vartosenai būdingais atvejais, įskaitant ir terminų trumpinimą. Jų siekiant išvengti, t. y. šiuo atveju tiriant terminų trumpumą, o ne trumpinimą, iš vadovėlių atrenkami tik juose apibrėžiami ar aiškinami terminai. Vadovėlyje apibrėžiamas ar aiškinamas terminas dažnai tekste dar ir išskiriamas (kitu šriftu ar kt.), šalia jo pateikiamas angliškas atitikmuo, taigi šiuo požiūriu terminų pateikimas vadovėliuose yra panašus į jų pateikimą kitų krypčių terminų tvarkybos darbuose. Panašumą rodo ir tai, kad, apibrėžiant terminą, kaip ir Terminų banke ar terminų žodynuose, gali būti pateikiamas ir termino sinonimas. Šaltiniuose teikiami terminų sinonimai šiuo atveju nevertinami. För att kunna jämföra uppgifterna delas termer som i termordböckerna har flera betydelser upp i separata artiklar, eftersom termerna presenteras på detta sätt i Termbanken. Därmed erhålls ett annat antal termer än det som anges i själva termordböckerna. Eftersom syftet här är att jämföra terminologiska uppgifter utesluts en del av de uppgifter som presenteras i termordböckerna. När det gäller urvalet av terminologiska uppgifter bör det sägas att detta inte är en uppgift som är lätt att lösa. Vid urvalet av uppgifter från Termbanken uppstod tekniska hinder. Urvalet försvåras av att antalet sökresultat som visas där är begränsat. När man i rutan för avancerad sökning angav ekonomika som område och aprobuotas som termstatus (denna status gör det möjligt att skilja termer i rättsakter från termer i termordböcker och läroböcker som finns i databasen), visades endast det totala antalet artiklar med godkända termer i rättsakter inom ekonomiområdet, och en uppmaning gavs att begränsa sökningen. Därför söktes termerna genom att i rutan šaltinio ange förmodade ord ur rättsakternas titlar: įsakymas, įstatymas, nutarimas, projektas. På så sätt samlades 910 artiklar med godkända termer från rättsakter in från Termbanken, vilket nästan motsvarar det totala antalet artiklar med godkända termer i rättsakter inom ekonomiområdet som redovisas här – 93511. Urvalet av terminologiska uppgifter från termordböcker försvåras av att man där, till skillnad från i Termbanken, tenderar att ta med även enheter som inte är termer, och den terminologiska bedömningen av vissa av de enheter som presenteras där är ganska oklar. Personnamn, såsom Friedmanas, Miltonas; Hume’as, Davidas; Keynesas, Johnas Maynardas ETŽ; Pareto, Wilfredo; Lerner, Abba P.; Edgeworth, Francis Ysidro AEŽ, betraktas naturligtvis inte som termer och tas därför inte heller med i det urval av termer som jämförs här. Annorlunda är det med termer som bildats av personnamn och kallas eponyma termer, till exempel: Grešamo dėsnis, Fišerio reiškinys, Filipso kreivė ETŽ; Cramerio taisyklė, Eulerio teorema, Lorenzo kreivė ETŽ. I AEŽ förekommer dock även dokumenttitlar (t.ex.: Bendroji muitų ir prekybos sutartis, Vienodų užimtumo galimybių įstatymas, Federalinės prekybos komisijos įstatymas), och en särskilt stor andel av artiklarna i AEŽ utgörs av egennamn på institutioner (t.ex.: Nacionalinis ekonominių ir socialinių tyrimų institutas, Islamiškasis 11 Skillnaden beror på att även termer från Lietuvos bankas ekonomiavdelning har fått status som godkända termer, men de kan inte nödvändigtvis användas i rättsakter och tas därför inte med här. 20 utvecklingsbank, industri- och handelsfinansieringsbolag, Internationella föreningen för förmedlare av obligationsaffärer). Frågan om relationen mellan sådana egennamn och termer är inte tillräckligt klarlagd. Litauiska terminologer, som noterar tendensen att även ta med egennamn i termordböcker, är obenägna att betrakta dem som termer (t.ex. Gaivenis 2014 [1969]: 519), men konstaterar samtidigt att relationen mellan egennamn och termer fortfarande knappt har undersökts (t.ex. Gaivenis 2002: 128). I litauisk terminologi betraktas inte heller adjektiv, particip eller adverb som termer, eftersom de enligt K. Gaivenis (2002: 31) inte fyller en av termens viktigaste funktioner – den nominativa, eller benämnande, funktionen. Därför har inte heller dessa tagits med här, även om enstaka adjektiv, particip eller deras kombinationer förekommer i termordböcker, t.ex.: anticiklinis, konkuruojantis, silpnai stacionarus, kapitalui imlus AEŽ; apodik­tinis, endogeninis, racionalus ETŽ. Substantiverade adjektiv, particip eller deras kombinationer bedöms annorlunda (t.ex. Mitkevičienė 2022: 7), men på andra håll ifrågasätts deras status som termer (Zemlevičiūtė 2020: 316). I detta fall tas substantiverade adjektiv och particip med i den jämförda termmängden, t.ex.: atleistieji, diskretusis kintamasis, antrasis geriausiasis AEŽ; apdraustasis ETŽ. Båda termordböckerna innehåller också latinism- och franskismformer, men i den översatta AEŽ har de översatts, t.ex.: a priori lat. på förhand, ceteris paribus lat. allt annat lika, laissez faire fr. låt gå. I ETŽ återges de i ursprunglig form, t.ex.: veto, a priori, ab invito, ex ante, force majeure, alter ego. Sådana ointegrerade lån från andra språk, liksom ord och uttryck som används av specialister men inte är benämnande (t.ex. namn på sport- och militärkommandon lygiuok kairėn! po du rikiuok!), tycks ha föreslagits betraktas som yrkesjargong (Gaivenis 2014 [1985]: 141), men samtidigt har det visats att själva begreppet yrkesjargong inte är enhetligt. Därför är gränsen mellan yrkesjargong och termer inte heller oklar. K. Gaivenis själv (2002: 24; 2014 [1985]: 136–144), som diskuterade snäva och breda definitioner av yrkesjargong, var benägen att hävda att termer bara utgör en del av yrkesjargongen, medan den andra delen inte består av termer. Som exempel på den senare nämnde han ointegrerade ord och ordkombinationer som används av specialister inom vissa områden, liksom ord och uttryck som används i specialistspråk men inte är benämnande (Gaivenis 2002: 24; 2014 [1985]: 140–141). I detta fall tas således ointegrerade latinism- och franskismformer som förekommer i termordböcker, eller deras översättningar till litauiska, inte med i den jämförda termmängden. När denna gräns dras uppstår emellertid också frågan om hur yrkesjargong, översättningslån och liknande företeelser i termordböcker förhåller sig till terminologin. Att lösa dessa teoretiskt komplicerade frågor och bedöma den jämförda terminologins terminologiska kvalitet utifrån längdmått är inte syftet med denna artikel. Därför tas andra enheter som förekommer som enskilda uppslagsord i termordböcker än de som nämnts här med i jämförelsematerialet, även om vissa av dem kommer att uppmärksammas särskilt. Vid urvalet av terminologiska data från läroböcker vållade de ovan nämnda företeelserna färre problem. Även om termordböckerna också innehåller personnamn, institutioners och andra objekts egennamn, latinism- och franskismformer, terminologiseras de inte, med några enstaka undantag (t.ex. Tarptautinis valiutos fondas ar Pasaulio bankas KTU 2008). 21 Termlängdsdata Efter att de terminologiska uppgifterna valts ut från de utvalda källorna på det sätt som just har beskrivits grupperades termerna efter antalet ord de består av. Därmed erhölls mått på termlängd för termer som förekommer i källor inom olika inriktningar av terminologihantering (se tabell 3). Vid fastställandet av termlängden behövde man besluta om även funktionsord skulle räknas med (som i A. Umbrasos artikel) eller utelämnas (vilket är brukligt vid redovisning av termlängdsdata i olika publikationer). Eftersom syftet här är att jämföra resultaten med A. Umbrasos beräkningar, beslutades att i tabellen redovisa resultaten där funktionsorden räknats med, och att separat nämna eventuella skillnader som detta kan medföra. Tabell 3. Termer fördelade efter antalet ord de består av i arbeten inom olika inriktningar av terminologihantering Inriktning inom terminologihantering | Källa för terminologihantering | 1 ord | 2 ord | 3 ord | 4 ord | 5 eller fler ord | Totalt DATORBASERAD TERMINOLOGIHANTERING | Republiken Litauens termbank (Termbanken) | 105 | 330 | 216 | 119 | 140 | 910 TERMINOGRAFISK HANTERING | R. Vainienė. Ekonomikos terminų žodynas, 2008 (ETŽ) | 418 | 632 | 138 | 25 | 9 | 1 222 Aiškinamasis ekonomikos anglų–lietuvių kalbų žodynas, red. D. W. Pearce, 2006 (AEŽ) | 372 (361) | 1 518 (1 501) | 594 (603) | 178 (192) | 54 (59) | 2 716TEXTBASERAD HANTERING | Makroekonomika, 2008 (KTU 2008) | 68 | 211 | 116 | 50 | 9 | 454 Makroekonomika, 2017 (VU 2017) | 38 | 170 | 99 | 51 | 23 | 381 Av tabell 3 framgår först och främst en likhet som förenar alla de här utvalda källorna för terminologihantering – tvåordstermer dominerar: det var just denna grupp som innehöll flest termer i båda ekonomiska termordböckerna, i båda läroböckerna och även i den godkända juridiska terminologin i Termbanken, där endast termer som i den källan klassificerats som ekonomiska termer valdes ut i detta fall. Dominansen av tvåordstermer bekräftar det faktum som framhålls i publikationer med termlängdsdata, däribland A. Umbrasos beräkningar baserade på data från 27 termordböcker, nämligen att de flesta termer som används eller redovisas på litauiska består av två ord. Den beräkningsmetod för termlängd som valts här påverkar nästan inte måtten för tvåordstermer. I beräkningarna 22 Om man bortser från funktionsord bör även sådana termer som i ordböckerna anges som insättning på uppsägning, marknadsinträde, icke-vinstdrivande företag, obligation med kupong, värde för pengarna ETŽ, avistainlåning, avistapengar, skuld utan säkerhet, marknad utan mellanhänder, prestationsbaserad lön, arbete enligt reglerna, icke-priskonkurrens, icke-tariffära hinder, forskning och utveckling, förmågor och inkomster, input och output, seder och bruk AEŽ betraktas som tvåordstermer; det gäller även ett par termer i Terminų bankas (institution under ett ministerium och befrielse från böter) och termen investeringar i lager i VU-läroboken. Därmed skulle också indikatorerna för storleken på grupperna av tvåordstermer i tabell 3 öka något. Det vore dock naturligtvis helt felaktigt att enbart utifrån dominansen av tvåordstermer dra slutsatsen att principen om termers korthet tillämpas på samma sätt i alla de jämförda källorna för termhantering. Även andra indikatorer bör bedömas. Treordstermer överträffar enordstermer med god marginal i alla källor utom ETŽ, sammanställd av R. Vainienė. I VU-läroboken är de mer än dubbelt så många, jfr 99 och 38. Som diskuterats vid jämförelsen av arbeten med uppgifter om termlängd framträdde ett övertag för treordstermer jämfört med enordstermer endast som en indikator som kännetecknar den juridiska terminologi som hanteras i Terminų bankas. I detta fall syns övertaget också när endast ekonomiska termer från rättsakter väljs ut ur Terminų bankas, men det blir samtidigt tydligt att det är framträdande även i källor för termhantering inom andra inriktningar. I den utvalda terminologin från Terminų bankas är treordstermerna rentav något färre, det vill säga de utgör 23,74 proc. av alla termer från den källan som valts ut här; i KTU-läroboken är andelen 25,55 proc. och i VU-läroboken 25,98 proc. Den ordningsföljd mellan grupperna av enords- och treordstermer som framträdde i genomgången av arbeten med uppgifter om termlängd bekräftas alltså här endast av den förklarande ETŽ, sammanställd av R. Vainienė. Det valda sättet att beräkna termlängd påverkar inte heller dessa indikatorer nämnvärt: om de nämnda termerna hänfördes till tvåordstermer när dominansen av sådana termer påvisas, skulle antalet treordstermer minska med bara några få. Fyrordstermer överträffar enordstermer inte bara i den terminologi från Terminų bankas som undersöks här (där finns 119 fyrordstermer och 105 enordstermer). Ett sådant övertag jämfört med enordstermer märks även i den textbaserade källan för termhantering, VU-läroboken Makroekonomika (jfr 51 och 38), trots att det i studier av termers struktur, som nämnts, vanligtvis konstateras att fyrordstermer och längre termer är sällsynta. Fyrordstermerna i denna lärobok utgör 13,39 proc. av alla ekonomiska termer som definieras där. I den andra läroboken finns också ett betydande antal fyrordstermer – 50 – jämfört med dess 68 enordstermer. De utgör 11,01 proc. av alla ekonomiska termuppgifter som valts ut från denna källa. På grund av det valda sättet att beräkna termlängd räknas dock även termen transaktioner med värdepapper i KTU-läroboken och termerna accelerator- och multiplikatormodellen, Baumol- och Tobin-modellen, kostnader för bankbesök med flera i VU-läroboken till fyrordstermer. Om funktionsord inte räknades med skulle dessa termer bedömas som treordstermer, och antalet fyrordstermer i tabellen skulle minska med några få. Å andra sidan skulle indikatorerna för grupperna av treordstermer öka. I vilket fall som helst visar indikatorerna för fyr- och treordstermer att det finns många treordstermer, som här kommer att kallas 23 längre termer, och fyrordstermer, som här kommer att kallas långa termer, inte bara i den ekonomiska terminologin från rättsakter som hanteras i Terminų bankas, utan även i textbaserade källor för termhantering. I monografin Lietuvių kalbos terminų automatinis atpažinimas ir apibrėžimas, där termerna valts ut på korpusbasis, anges antalet utbildnings- och vetenskapstermer till 22, vilket utgör endast 2,82 proc. av alla utvalda utbildnings- och vetenskapstermer. Som redan nämnts kan urvalet av termer ha påverkat detta antal: i hela korpusen hittades 77 961 möjliga fyrordstermer; när endast ordkombinationer som förekommit mer än sju gånger betraktades som termer minskade antalet till 760, och en expert valde ut 22 utbildnings- och vetenskapstermer bland dessa (Bielinskienė ir kt. 2015: 63). Även A. Umbrasas fastställde dock, med utgångspunkt i terminografiska arbeten om termhantering, att fyrordstermer utgjorde endast 3 proc. på grundval av 27 termordböcker. De terminografiska källor för termhantering som används här skulle också visa att de innehåller färre fyrordstermer. I en av termordböckerna, ETŽ, finns det bara 25, vilket motsvarar 2,05 proc. av ordbokens terminologiska material. Om termer som skattefrihetsdag, fritt marknadstillträde, förhållandet mellan pris och vinst, små och medelstora företag betraktades som treordstermer skulle antalet fyrordstermer i denna ETŽ minska med ytterligare nio. I den översatta AEŽ finns färre fyrordstermer än enordstermer, s. 178 och 372. Ändå är deras andel här större än vad som vanligen anges i uppgifter om termlängd, nämligen 6,55 proc. av alla terminologiska uppgifter som valts ut ur denna ordbok. De treordstermer som anges i ordboken överträffar, liksom i Terminų bankas och båda läroböckerna, enordstermerna: det finns 594 treordstermer och 372 enordstermer. Tabellen visar att parenteserna även anger högre antal treordstermer och fyrordstermer i den översatta AEŽ. Detta hänger samman med särdrag i hur de terminologiska uppgifterna presenteras, det vill säga med det faktum att vissa termer i denna ordbok anges med vissa led inom parentes, till exempel: (investerings-)portföljdiversifiering, marknadsgarant för (värdepapper), (besluts)regel, fastställande av (jämviktspriser), kontantkvot (i förhållande till inlåning). I diskussioner om praxis för sammanställning av termordböcker uppmärksammas att man i sådana ordböcker tenderar att ange olika slags information inom parentes (Umbrasas 2008: 223). I detta fall är det inte lätt att fastställa orsaken till detta presentationssätt. Som en jämförelse mellan de engelska och litauiska termerna i ordboken kan antyda kan parenteserna ha använts för att ange det led som saknas i den engelska termen, jfr: factor reversals och (produktions)faktorers utbytbarhet, portfolio balance approach och (investerings)portföljbalansmetod, market maker och marknadsgarant för (värdepapper). Å andra sidan kan syftet ha varit att förena principerna om precision och korthet genom att ange både termens långa och korta form. Tillägg eller utelämning av termled dokumenteras vanligtvis i texter och förknippas med termers textuella eller kontextuella användning (t.ex. Mitkevičienė 2015), men som framgår anges här termens långa och korta form i en så kallad fixeringskälla – en termordbok. A. Mitkevičienė (2024) har för övrigt nyligen också noterat att olika former av termförkortning förekommer även inom terminografin, och samtidigt skrivit att det är svårt att fastställa när en term förkortas och när den förlängs, 24 svårt. Författaren delar alltså in alternativa termer med olika antal led i sex grupper och betecknar sådana fall som de som nämns här som utelämning av ett lexem kontra tillägg av ett lexem (Mitkevičienė 2024: 5). Utan att närmare behandla frågorna om den teoretiska bedömningen av sådana fall inom terminologin och motiven för att ta med dem i denna ordbok, vill jag här endast uppmärksamma att just denna redovisning gör det svårt att fastställa termernas längd. Termen artutinis (pusiausvyros kainų) nustatymas kan exempelvis bedömas som tvåordig, om den betraktas som ett fall av förkortning av en term, och som fyraordig, om den betraktas som ett fall av förlängning av en term. Därför anges dubbla antal i tabell 3. Med hänsyn till att termer i AEŽ med led inom parentes endast anges i själva ordboken, medan dessa led inte förekommer i bilagan ”Register över litauiska termer”, visar det första talet i tabellen resultatet av en beräkning av termlängd som inte omfattar led inom parentes, medan det andra talet anger hur många termer i respektive grupp det skulle finnas om även dessa led räknades med. Som framgår skulle antalet en- och tvåordiga termer minska, medan antalet tre- och fyraordiga termer skulle öka. I så fall skulle fyraordiga termer utgöra 7,07 procent. Åter till de mått som här används för att bedöma likheter och skillnader i tillämpningen av korthetsprincipen, det vill säga till gruppen med femordiga och längre termer: det kan konstateras att det finns få termer i denna grupp i såväl terminografiska som textbaserade källor för terminologisk förvaltning. ETŽ innehåller endast 9 sådana (vilket motsvarar bara 0,75 procent av termerna i denna förklarande ordbok), den översatta AEŽ 54 (1,99 procent) och KTU:s lärobok 11 (2,43 procent). Den översatta AEŽ innehåller visserligen något fler sådana termer, men också betydligt fler terminologiska data, nämligen 2 716 termer, vilket innebär att femordiga och längre termer endast utgör 1,99 procent av hela dess terminologi. I en av läroböckerna är antalet termer i denna grupp något större – 23, vilket motsvarar 6,04 procent av de ekonomiska termer som definieras i läroboken. Av tabell 3 framgår ändå att den terminologi från Terminų bankas som jämförs här tydligast utmärker sig när det gäller måttet för femordiga och längre termer. Där finns till och med fler femordiga och längre termer än fyraordiga (jfr 140 och 119), och de är också fler än de enordiga termerna (jfr 140 och 105). Även om genomgången av grupperna med tre- och fyraordiga termer visade att det finns tämligen många längre och långa termer även i andra källor, visar alltså måttet för gruppen med femordiga och längre termer att de längsta termerna kännetecknar den terminologi från Terminų bankas som jämförs här. Å andra sidan visar en jämförelse av enskilda mått att den framför allt skiljer sig genom måttet för femordiga och längre termer. Övervikten av treordiga termer jämfört med enordiga framträder också som ett kännetecken för andra källor för terminologisk förvaltning, och källorna för textbaserad förvaltning av ekonomisk terminologi uppvisar dessutom en relativt stor benägenhet att ta upp fyraordiga ekonomiska termer. En närmare analys av gruppen med femordiga och längre termer skulle visserligen visa att av de 140 ekonomiska termer i Terminų bankas som här räknas till gruppen med de längsta termerna består de flesta just av fem ord – 59 stycken. Här finns dock också 43 sexordiga termer och 27 sjuiordiga termer. De termer med ett dussintal ord som nämns i A. Umbrasos artikel från 2013 förekommer dock endast i ett fåtal fall bland de godkända rättsaktsbegrepp inom ekonomi som i Terminų bankas hänförs till ekonomiområdet. 25 Den längsta är den trettonordiga termen viešojo pirkimo–pardavimo sutarties arba preliminariosios viešojo pirkimo–pardavimo sutarties sudarymo atidėjimo terminas. I de andra källorna är den längsta termen nioordig, nämligen kvalifikuotoji įstatinio kapitalo dalis ir / arba balsavimo teisių dalis i ETŽ, men i allmänhet är termer längre än fem ord sällsynta där. I den översatta AEŽ, till exempel, som innehåller 54 termer i den aktuella gruppen, är hela 47 femordiga, endast fem är sexordiga, och den längsta termen där är åttaordig: profsąjungų narių ir ne narių darbo užmokesčio skirtumai. Som framgår av tabell 3 utgör tvåordiga termer mer eller mindre än hälften av de ekonomiska termer som förekommer i de olika källorna. De är betydligt färre bland de termer från Terminų bankas som jämförs här (330 av 910) och betydligt fler bland termerna i den översatta AEŽ. Andelen enordiga termer varierar också: i VU:s lärobok utgör enordiga termer 9,97 procent av de ekonomiska termer som definieras eller förklaras där, bland de termer från Terminų bankas som valts ut här är andelen 11,54 procent och i KTU:s lärobok 14,98 procent. R. Vainienės förklarande ordbok skiljer sig dock tydligt åt vad gäller andelen enordiga termer: de enordiga termerna i den utgör hela 34,21 procent av ordbokens terminologiska data. Som framgår är denna ordbok inte bara den enda av de undersökta källorna där grupperna med en-, två- och treordiga termer följer den vanligen konstaterade ordningen efter gruppstorlek, utan också den källa som utmärker sig genom ett stort antal av de allra kortaste termerna. Dessutom är andelen fyra- och femordiga termer mycket liten jämfört med samtliga termer, vilket tyder på att korthetsprincipen faktiskt tillämpas i denna terminografiska källa för terminologisk förvaltning. Beräkningarna av termlängd i ordböcker med termer från olika områden, som A. Umbrasas redovisar, visar att uppgifterna om termlängd i denna ordbok nästan motsvarar det genomsnitt han fastställt: i dessa ordböcker är omkring 32 procent av termerna enordiga, medan andelen i ETŽ är 34,21 procent; andelarna tvåordiga termer är 52 respektive 51,72 procent, treordiga omkring 12 respektive 11,29 procent, fyraordiga omkring 3 respektive 2,05 procent och femordiga och längre omkring 1 respektive 0,74 procent. I den andra av de här jämförda termordböckerna, den översatta AEŽ, utgör enordiga termer däremot 13,70 procent, alltså betydligt mindre än i ETŽ och betydligt under genomsnittet; treordiga termer väger betydligt tyngre än enordiga och utgör 21,87 procent. Som redan nämnts förekommer också fler fyraordiga termer där. Däremot finns det fler tvåordiga termer i denna ordbok (1 518 av 2 716); de utgör 55,89 procent. A. Umbrasas (2013: 113), atkreipęs dėmesį į termino daugiažodžiai terminai svyravimus ir prie daugiažodžių terminų priskyręs taip pat ir trižodžius terminus, suskaičiavo, kad 2013 m. Terminų banke pateikti aprobuoti teisės aktų daugiažodžiai terminai sudarė 57 proc. Šiuo atveju vertinant tik ekonomikos terminams priskirtų teisės aktų terminų ilgį, ta persvara būtų kiek mažesnė – 52,20 proc. Kaip leido spręsti ir atskirų rodiklių vertinimas, pagal bendrą daugiažodžių terminų rodiklį nuo šio šaltinio pernelyg nenutoltų abu tekstinės terminų tvarkybos šaltiniai: VU vadovėlyje pateikti trižodžiai ir ilgesni ekonomikos terminai sudaro 45,41 proc., KTU vadovėlyje – 38,55 proc. Kiek labiau pagal teikiamų daugiažodžių terminų rodiklį skiriasi AEŽ – jame trižodžių ir ilgesnių terminų yra 30,41 proc. Tačiau 26 Det finns betydligt färre sådana termer i den förklarande ETŽ – 14,08. Även om jämförelsen här omfattar endast ett par termordböcker framgår det alltså att korthetsprincipen kan tillämpas olika i terminografiska källor för termhantering inom ett och samma område, även om båda ekonomiska termordböckerna gavs ut ungefär samtidigt: den översatta AĖŽ år 2006 och R. Vainienės ETŽ år 2008. Skillnaderna i tillämpningen av korthetsprincipen i en översatt ordbok kan förstås just bero på ordbokens översatta karaktär. Syftet att fastställa vad som ligger bakom likheter eller skillnader i tillämpningen av korthetsprincipen eftersträvas dock inte här. Det bör undersökas separat (t.ex. genom att jämföra de engelska och litauiska termerna i AĖŽ, granska rekommendationer för termhantering inom olika inriktningar och ingående undersöka själva terminologin). Efter att här ha granskat den teoretiska bedömningen av korthetsprincipen var syftet endast att kontrollera om principen tillämpas enhetligt inom termhanteringens olika inriktningar, utifrån mått på termlängd. När termer inom endast ett område studerades och olika mått på deras längd jämfördes visade det sig att det finns skillnader, men också vissa likheter. Till skillnad från vad man kunde dra för slutsats av jämförelsen med andra arbeten som redovisar uppgifter om termlängd, skiljer sig den godkända ekonomiska terminologin i Termbanken främst åt i fråga om andelen av de längsta termerna – sådana med fem ord eller fler. Långa termer (med fyra ord) och längre termer (med tre ord) förekommer också ofta i skriftliga källor för termhantering inom ekonomi, och termer med tre ord är fler än enordstermer i en av termordböckerna. Utifrån jämförelsen av två källor kan man dra slutsatsen att termordböcker överlag presenterar kortare ekonomiska termer, men även denna jämförelse visar att tillämpningen av korthetsprincipen kan skilja sig åt inom terminografisk termhantering. Eftersom syftet här inte är att fastställa orsakerna till de konstaterade skillnaderna i tillämpningen av korthetsprincipen undersöks terminologin inte heller närmare. Det finns ändå anledning att uppmärksamma några av dess särdrag som är relevanta med tanke på det uppställda syftet. Några särdrag hos terminologin Eftersom det visade sig att den terminologi från Termbanken som jämfördes här skiljer sig mest från terminologin i andra källor för termhantering när det gäller andelen termer med fem ord eller fler, och eftersom åtminstone en del långa termer, som påpekats vid diskussionen av arbeten som redovisar uppgifter om termlängd, av terminologer bedöms vara beskrivande termer, är det relevant att undersöka just denna grupp av termer. Det innebär att vi kontrollerar om övervikten av termer med fem ord eller fler – en skillnad som visar på tillämpningen av korthetsprincipen i termhanteringen, där endast tvåordstermer är fler – i denna källa beror just på sådana termer. Därtill har A. Umbrasas artikel från 2023 visat att man inte drar sig för att ta med sådana termer i denna datoriserade källa för termhantering. Begreppet beskrivande term är dock, liksom begreppen kort term och lång term, ganska oklart inom terminologin. Diskussionen om ekonomiska termer tyder exempelvis på att man verkar vara benägen att betrakta alla termer med fyra ord som beskrivande. Efter exempel som finansielle investeringsaktiviteters intäkter, invånarnas fördelning efter inkomst, avgångsvederlag och ersättningar, lagen om avtagande marginalnytta sammanfattas det med att 27 iš tikrųjų tai nėra tikrieji terminai – jie vadinami aprašomaisiais (Babickienė 2012: 60). Kitokią aprašomojo termino sampratą rodytų K. Gaivenio (2014 [1994]: 205) aptariamas terminų skirstymas: nurodęs, kad sudėtiniai terminai gali būti dvižodžiai, trižodžiai ir apskritai daugiažodžiai, pavyzdį neregistruotųjų vertybinių popierių rinka autorius pateikia kaip daugiažodžio termino pavyzdį, o kaip vadinamuosius aprašomuosius sudėtinius terminus mini kopūstai po dobilu, išėstų į vikių ir avižų mišinį žaliajam pašarui ir nacionalinių pajamų sukūrimo, paskirstymo, perskirstymo ir galutinio panaudojimo balansas. A. Umbrasas (2023: 162–163), aptardamas Terminų banke teikiamus terminus terminiskumo požiūriu ir kreipdamas dėmesį į terminiskumo sąvokos neaiškumus, svarsto, kad termino už išlap­tintos informacijos apsaugą atsakingas asmuo terminiskumas didesnis nei termino asmuo, atsakingas už radioaktyviųjų šaltinių fizinę saugą terminiskumas, nes jame nėra skyrybos ženklų, pažyminys teikiamas terminams įprastesnėje prepozicijoje. Mažo terminiskumo terminais autorius būtų linkęs laikyti žodžių junginius su šalutiniais sakiniais, pvz., užsieniečiai, kuriems suteikta papildoma apsauga ar laikinoji apsauga Lietuvos Respublikoje, ar konstrukcijas, į kurias įtraukta komentuojamojo pobūdžio informacija, pvz., leidimas vežti radioaktyviąsias atliekas, išskyrus radioaktyviąsias atliekas, susidariusias branduolinio kuro ciklo metu. Lygindamas terminus vyriausybės vertybinio popieriaus, banderolės, keleivinio transporto bilieto, oficialiojo žymėjimo ženklo, dokumento blanko privalomoji forma ir žmonių sveikatai ir (arba) aplinkai pavojingi geriamojo vandens tiekimo ir nuotekų tvarkymo infrastruktūros elementai, jis linksta manyti, kad pastarojo junginio terminiskumas didesnis bent jau todėl, kad juo apibūdinamas vienas objektas, nėra išvardijimo. Tačiau A. Mitkevičienė (2019) yra paabejojusi ir dėl terminų, kurių sujungiamuosius dėmenis sieja alternatyvūs jungtukai ir (ar) arba ir (arba), terminiskumo. Albinas Drukteinis (2011), nagrinėdamas dviejuose terminų žodynuose teikiamus jūreivystės sudėtinius terminus, regis, būtų linkęs kreipti dėmesį į dėmenų raiškos įvairovę. Pasak jo, „[S]udėtiniams terminams būdingi kilmininkai yra abstraktesni, o vadinamieji semantiniai linksniai (naudininkas, įnagininkas, vietininkas) santykį perteikia konkrečiau, santykio konkretumo ypač pasiekiama prielinksninėmis konstrukcijomis. Tokia terminų raiška rodo nepakankamai susiformavusią terminiją, artimą specialiosios kalbos vartosenos frazėms, bet nebendrinančią sąvokų santykio pagal termino reikalavimus ar polinkius“ (Drukteinis 2011: 252). Vis dėlto įvairesnės raiškos terminų nagrinėjant įvairių sričių terminiją fiksuojama jau ir tarp trižodžių terminų (pvz.: Akelaitis 2008; Džežulskienė 2010; Gaivenis 2014 [1975]), juolab tarp už juos ilgesnių terminų (pvz., Mockienė, Rackevičienė 2018). Eftersom det saknas tydliga kriterier för att skilja beskrivande termer eller termer med låg grad av terminologisk prägel från egentliga termer, kommer vi här att uppmärksamma sådana ekonomiska termer med fem ord eller fler i Termbanken som inte förekommer i de andra källor för termhantering som undersökts här. Bland termerna med fem ord eller fler i de andra källorna (liksom i de övriga termgrupperna) påträffades endast en term vars led sammanbinds med alternativa konjunktioner och (eller), och (eller) ETŽ. Bland de långa 28 I Terminų bankas (Termbanken) finns fem sådana termer i det här fallet, t.ex.: leverantör av tjänster för forskning och/eller experimentell utveckling, fordringar som säkerställs genom pant och/eller inteckning, leverantör av livsmedel och/eller drycker. Här finns också 10 termer med leden sammanfogade med konjunktionen ar, arba, däribland den allra längsta termen frist för uppskov med ingående av ett offentligt upphandlings- och försäljningsavtal eller ett preliminärt offentligt upphandlings- och försäljningsavtal, jämför även: bristande överensstämmelse hos ett organ för bedömning av överensstämmelse eller i dess verksamhet, en kommersiell funktion som staten eller kommunen har anförtrott. I andra källor för termhantering hittades sådana termer varken bland termer med fem eller fler ord eller i andra termgrupper. Det är sant att termer vars led sammanbinds med den samordnande konjunktionen ir, är vanliga inte bara bland de ekonomiska termer med fem eller fler ord som återges i Terminų bankas. I denna grupp i Terminų bankas finns 26 sådana termer, t.ex.: kandidat till ledamot i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, institution som genomför statens politik för teknik och innovation, offentliga tjänster för små och medelstora företag. I den översatta AEŽ, där 54 termer med fem eller fler ord återges, finns 24 sådana, t.ex.: löneskillnader mellan fackföreningsmedlemmar och icke-medlemmar, dubbelbeskattning och dess avskaffande, mekanismen för priser och mynt av ädelmetall. Bland de 51 ekonomiska termerna i denna grupp som hittades i VU:s lärobok finns 11 sådana. Sådana termer har dokumenterats i terminologin sedan länge, t.ex. i en artikel från 1968 (Gaivenis 2014 [1968]: 44). Som även framgår av exemplen består de flesta av dessa termer av två ord som sammanbinds med den konjunktionen; fall av så kallad uppräkning är mycket få. I Terminų bankas finns termen analys av styrkor, svagheter, möjligheter och hot, och i andra källor finns termerna analys av styrkor, svagheter, möjligheter och hot ETŽ, system för planering, programmering och finansiering, schema för struktur, beteende och effektivitet, tullar, punktskatter och skyddstullar, Lewis, Fei och Ranis modell AEŽ. Variationen i uttryckssätt bland de ekonomiska termer med fem eller fler ord som bildats genom underordning och återges i Terminų bankas är inte stor, om man som mått inte räknar genitivattribut uttryckta med adjektiv, adjektiviskt ord eller substantiv, utan i stället underordnade termled uttryckta med andra kasus eller prepositionskonstruktioner. Några termer har bildats genom att dativ, ackusativ eller infinitiv fogats till ett huvud- eller underordnat termled, t.ex.: projekt för markförvärv för allmänna behov, stöd för att övervinna en juridisk persons ekonomiska svårigheter, upphandlande organisation som tillhör systemet för centrala statliga förvaltningsorgan, detaljhandelsföretag med betydande marknadsinflytande, institution underställd ett offentligt förvaltningsorgan, utsläppande av en gödselprodukt på Republiken Litauens marknad. En term har bildats med ett adverb: tillfälligt icke förbjuden exportkreditrisk. Ytterligare några termer har bildats med prepositionskonstruktioner: skuld enligt en av en annan institution överlåten fordringsrätt, beslut om kreditförsäkringslimit för en köpare, anmälan om inledande av en miljökonsekvensbedömning, långvarig kontakt med människohud, statlig särskild garanti för en garantianstalt. Bland underordnade led i andra termer med fem eller fler ord som bildats genom underordning dominerar dock genitiv tydligt (substantiv, adjektiv eller adjektiviska ord), t.ex.: sekundär metod för återbetalning av lånesäkerhet, borgenär som påverkas av företagets omstruktureringsplan, tobaksprodukter 29 grossistlager. I vissa termer uttrycks de underordnade leden enbart med genitiv, t.ex.: frist för uppskov med ingående av ett koncessionsavtal, frist för uppskov med inlösen av en obligationsemission, bedömning av mätskärlets volymkontrollsystem, organ för bedömning av överensstämmelse för elektronisk identifiering, organisatör av en elektronisk auktion för uthyrning av fast egendom, komplettering av förteckningen över statlig fast egendom som ska förnyas, mottagare av en garanti från en statligt garanterad garantianstalt, kompetensprov för en administratör av företagsrekonstruktion, risk för administrationskostnader i en juridisk persons konkursförfarande, grossistlager för tobaksprodukter. En liknande tendens framgår av andra källor som behandlas här och där något fler termer med fem eller fler ord återges. I den översatta AEŽ, där 54 termer med fem eller fler ord återges, har exempelvis 12 av de 30 termer vars led enbart är förbundna genom underordning underordnade led som uttrycks enbart med genitiv, t.ex.: produktionsfunktion med konstant substitutionselasticitet, bildande av fast bruttoinvestering, avkastning på diskonterade kassaflöden, bytesförhållande vid handel med naturaprodukter, produktionsfunktion med varierande substitutionselasticitet. Andra sätt att uttrycka underordnade led är mindre vanliga, t.ex.: handel med produkter med låga arbetskraftskostnader, kortfristig skuld som ersätts med långfristig skuld, metod för reala kostnader vid internationell handel. Av de redan nämnda exemplen på långa termer i Terminų bankas, såsom utsläppande av en gödselprodukt på Republiken Litauens marknad, framgår att vissa långa termer i Terminų bankas även omfattar egennamn på geografiska objekt eller företag, inbegripet symboliska namn; jämför även: Republiken Litauens översiktsplan för territoriet, part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, dokument om godkännande av europeisk teknisk bedömning, skatteskuld överförd till aktiebolaget Turto bankas, utestående belopp på ett av ”Invega” garanterat lån. I andra källors terminologi är sådana fall sällsynta även bland kortare termer: statlig produktionsorganisation i Östeuropa, blandföretag i östeuropeiska länder, Dow Jones index, Financial Times aktuariella aktieindex, Financial Times allmänt industriindex (såsom nämndes vid behandlingen av urvalet av data ingår individuella egennamn inte i det jämförda dataurvalet). Sådana termer är alltså mer typiska för gruppen långa ekonomiska termer i Terminų bankas. Dessutom framgår det av exemplet skatteskuld överförd till aktiebolaget Turto bankas att även generiska ord ingår i termen, medan de få sådana termer som återges i andra källor visar att det generiska ordet utelämnas. Termer bildade med ett personnamn eller ortnamn är däremot ett kännetecken för andra källor för termhantering. Båda läroböckerna definierar termen Cobbs och Douglas produktionsfunktion. I VU:s lärobok även Harrods och Domars modell för ekonomisk utveckling. I den översatta AEŽ definieras de långa termerna Heckscher–Ohlin-metoden för internationell handel, Modigliani och Millers teori om kapitalkostnader, Cobbs och Douglas produktionsfunktion, det utvidgade Dickey–Fuller-testet. Det är sant att sådana termer är få bland de längsta termerna, men de är särskilt vanliga bland korta termer. Bland de tvåordiga termerna i AEŽ finns exempelvis 98 sådana, t.ex.: Bayes metoder, Cramers regel, Wagners lag, Engels 30 lagen, Okuns lag, Engels kurva, Eulers sats, Juglars cykel, Kalmans filtrering, Keynes plan, Rawls rättvisa, Pigous skatt. De flesta av dessa termer har personnamn som ursprung, men det finns också toponymiska termer, till exempel: Österrikiska skolan, Lausanne-skolan, Chicagoskolan, Brysselkonferensen. I ETŽ finns 28 tvåordstermer av detta slag. Även om de är relativt många också bland de längre – treordstermerna (AEŽ – 29, ETŽ – 28), skulle definitionerna i läroböcker visa att sådana termer kan vara ett sätt att undvika ännu längre, så kallade beskrivande, ekonomiska termer, till exempel: ”Sambandet mellan arbetslöshetsnivån och bruttonationalproduktens omfattning i förhållande till den potentiella BNP:n bevisades matematiskt år 1960 av den framstående amerikanske makroekonomiska forskaren Arthur Okun <...>. Denna teori har fått ett positivt mottagande och är inom nationalekonomin känd som Okuns lag.” Okuno dėsnis (Okun’s law) hävdar att det finns ett regelbundet negativt samband mellan den faktiska BNP:ns (Y) och den potentiella BNP:ns (Yp) procentuella förhållande samt skillnaden mellan den faktiska och den naturliga arbetslöshetsnivån” VU 2017. I den jämförda terminologin i Terminų bankas är sådana termer, vilket inte bara den analyserade gruppen av långa termer utan även andra termgrupper visar, helt atypiska. Endast en term bildad med ett personnamn hittades: Celsijaus temperatūra. En jämförelse av grupperna med femordstermer och längre termer visar också att flera ekonomiska termer i Terminų bankas innehåller ett egennamn som är en förkortning, till exempel: den del av en obligations emission som inte garanteras av det slutna aktiebolaget ILTE, det slutna aktiebolaget ILTE:s ansvarstak, det slutna aktiebolaget ILTE:s garantiutbetalning. I en av termerna står förkortningen inom parentes: marknadshandlare som drabbats av coronaviruspandemin (COVID-19). Enstaka termer med termled som skrivs med bokstavs-, symbol- eller till och med grafiska förkortningar förekommer också i andra källor. För vissa av dem, vilket kan utläsas av termerna bidrag för en överenskommen tidsfrist på högst 2 år, bidrag för en uppsägningstid på upp till och med 3 mån., 100% reservbankverksamhet VU 2017, är denna uttrycksform endast kopplad till hur termen skrivs. Det är svårare att bedöma andra termer där en bokstavs- eller symbolförkortning står för en termled som saknar motsvarighet i ordform, till exempel det justerade multipla korrelationskoefficienten R2 (se vidare Mitkevičienė 2024). Termer som bildas med förkortningar tenderar man dock att betrakta som termer, till skillnad från själva förkortningarna. Exempelvis nämnde K. Gaivenis (2014 [1968]: 35), när han behandlade grammatiska konfigurationer hos termer bestående av två eller tre led, även termer där de underordnade leden uttrycks med bokstavs- eller sifferled (till exempel: α-dalele, n–p perėjimas), även om han tillade att de har mycket gemensamt med nomenklatur. Termer med sådana led inkluderas alltså när allmänna data om termlängd presenteras; en termled skriven som förkortning eller siffra likställs då med ett separat ord. Ur terminologisk synvinkel är det svårare att bedöma förkortningar som ersätter en hel term; sådana fall förekommer i de källor som undersökts här, till exempel: FT-SE 100, MV = PT, LIBOR AEŽ. I den förklarande ordbok som sammanställts av R. Vainienė finns endast nio termer med fem eller fler ord; sådana 31 termer är hela 17, till exempel: EBIT, EBITDA, BALTIX, INCOTERMS, LIFO, VILSE, LITIN-10, P1, P2, P2, P3. Som A. Mitkevičienė (2024) också påpekar är de svåra att bedöma och ännu inte tillräckligt undersökta; därför har dessa fall inte heller tagits med i urvalet av data om termhantering som jämförs här. Det är dock uppenbart att ordmässiga motsvarigheter till dessa förkortningar skulle vara längre, vilket i viss mån skulle öka antalet långa termer som återfinns i ETŽ, där en tendens att föredra särskilt korta termer har konstaterats. SLUTSATSER Principen om termers korthet, som formuleras som en av de terminologiska principer som tillämpas både när termer skapas och när de hanteras, diskuteras inte i någon större utsträckning inom litauisk terminologi. En genomgång av den teoretiska bedömningen visar dock att den inte är helt enhetlig. Å ena sidan betraktas korthet som en princip av samma rang som andra terminologiska principer, eller framhålls till och med som särskilt viktig; å andra sidan ses den endast som en tilläggsprincip. Å ena sidan anses den vara mer relevant endast för termers användning; å andra sidan noteras att strävan efter korthet även är relevant för termhantering. När synpunkter på principen om termers korthet i olika arbeten systematiserades framträdde följande som möjliga faktorer bakom dess problematik: regleringen av termhantering, det ökande antalet termer och de utmaningar för termhanteringen som detta kan medföra, fler översatta texter och därmed sammanhängande påverkan från andra språks terminologi, begreppens ökande komplexitet som skapar ett behov av att utvidga redan använda kortare termer, möjliga konflikter mellan korthetsprincipen och andra terminologiska principer, begreppens särdrag samt skillnader mellan funktionella stilar. En undersökning av huruvida faktorer som skillnader i termhanteringens inriktning eller särdrag hos en viss källa för termhantering kan påverka tillämpningen av korthetsprincipen, utifrån längddata för ekonomiska termer i olika källor, visade att principen överlag tillämpas olika även vid hantering av termer inom ett och samma område, men att det också finns vissa likheter. Även om en jämförelse av arbeten med data om termlängd skulle visa att enordstermer i regel registreras oftare än treordstermer, visar de här jämförda uppgifterna om hantering av ekonomisk terminologi att treordstermer förekommer betydligt oftare än enordstermer, med undantag för en termordbok. I de källor som representerar textbaserad termhantering är andelen fyrordstermer i ekonomisk terminologi också ganska stor, och i en av dem överstiger fyrordstermer till och med enordstermer. Till skillnad från vad man kunde anta utifrån genomgången av hanteringen av termer från lagstiftningen i Terminų bankas och jämförelsen med andra arbeten som ger data om termlängd, förekommer alltså längre (treordiga) och långa (fyrordiga) ekonomiska termer i stort antal inte bara i Terminų bankas vid hantering av lagstiftningsterminologi, utan också i ekonomiläroböcker för högre utbildning som representerar textbaserad termhantering; treordstermer överstiger enordstermer även i en av de ekonomiska termordböcker som användes i undersökningen. Andelen av de allra längsta termerna – med fem eller fler ord – är dock särskilt stor inom den ekonomiska lagstiftningsterminologi som hanteras i Terminų bankas, och just denna indikator skulle visa på skillnader i tillämpningen av korthetsprincipen. 32 Även om det i detta fall jämfördes få källor för textbaserad termhantering – läroböcker för högre utbildning – skulle deras uppgifter tyda på likheter i tillämpningen av korthetsprincipen. I arbeten inom den terminografiska inriktningen av termhantering tillhandahålls, att döma av jämförelsen mellan ett par källor inom denna inriktning, överlag kortare ekonomiska termer. Jämförelsen mellan två källor från samma period visar dock också att tillämpningen av korthetsprincipen inom terminografisk termhantering kan skilja sig åt. ŠALTINIAI AEŽ 2006: Aiškinamasis ekonomikos anglų–lietuvių kalbų žodynas [Explanatory English–Lithuanian Dictionary of Economics], sud. David A. Pearce, Vilnius: TEV. ETŽ 2005: Ekonomikos terminų žodynas [Dictionary of Economic Terms], R. Vainienė, Vilnius: Tyto alba. KTU 2008: Makroekonomika [Macroeconomics]: vadovėlis ekonominių specialybių studentams, V. Snieška, V. Baumilienė, D. Bernatonytė, J. Čiburienė, A. Juozapavičienė ir kt., 3-iasis patais. ir patiksl. leidimas. TB: Lietuvos Respublikos terminų bankas [Term Bank of the Republic of Lithuania]. Prieiga internete: https://terminai.vlkk.lt. VU 2017: Makroekonomika [Macroeconomics], V. Gavelis, P. Gylys, V. Mačiekus, N. Minkevičienė, R. Paliulytė, E. Ulvidienė, L. Urbšienė, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. LITERATŪRA Akelaitis Gintautas 2008: Sudėtinių administracinių terminų struktūriniai modeliai [Structural Models of Compound Administrative Terms]. – Specialybės kalba: terminija ir studijos, Vilnius: Mykolo Romerio universiteto Leidybos centras, 5–12. Prieiga internete: https://cris.mruni.eu/server/api/core/bitstreams/c8c34236-02bf-4a9d-a9c5-8075abb5e764/content. AMVA 2015: Aukštųjų mokyklų vadovėlių kalbos taisyklingumo vertinimo tvarkos aprašas [Description of the Procedure for Assessing the Language Regularity of Higher Education Institutions’ Handbooks]. Prieiga internete: https://www.vlkk.lt/aktualiausios-temos/svietimas/vadoveliu-aprobavimas/aukstuju-mokyklu-vadoveliu-kalbos-vertinimo-tvarkos-aprasas?lang=lt. Andriuškaitė Ramunė 2000: J. Balčikonio kalbotyros terminų sandara ir savitumas [The Structure and Distinctiveness of J. Balčikonis’ Terms of Linguistics]. – Terminologija 7, 59–75. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/713/804. Apie LRTB: Apie Lietuvos Respublikos terminų banką [About Terminology Bank of the Republic of Lithuania]. Prieiga internete: https://terminai.vlkk.lt/Apie%20LRTB. 33 Auksoriūtė Albina 1996: Sudėtinių terminų vartosenos netikslumai [Inaccuracies in the Use of Compound Terms]. – Terminologija 3, 47–49. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/754/845. Auksoriūtė Albina 2024: Lietuviški augalų ir grybų vardai XIX a.: Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos ir Lauryno Roko Ivinskio vardynai [Lithuanian Names of Plants and Fungi in the Nineteenth Century: Lists of Names by Jurgis Ambraziejus Pabrėža and Laurynas Rokas Ivinskis]: monografija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Babickienė Zofija 2012: Ekonomikos terminų gramatinių ir leksinių variantų sklaida: norma ir realybė [Occurance of Grammatical and Lexical Variants of Economic Terms: Standard and Reality]. – Specialybės kalba: gramatika ir logika: mokslinių straipsnių rinkinys, par. G. Akelaitis, Z. Babickienė, V. Mažeikienė, L. Pečkuvienė, Vilnius: Mykolo Romerio universitetas, 51–64. Prieiga internete: https://cris.mruni.eu/server/api/core/bitstreams/938c4e5e-c097-4739-aead-3c16414b8dea/content. Bielinskienė Agnė, Boizou Loïc, Grigonytė Gintarė, Kovalevskaitė Jolanta, Rimkutė Erika, Utka Andrius 2015: Lietuvių kalbos terminų automatinis atpažinimas ir apibrėžimas [Automatic Identification and Definition of Lithuanian Terms], e. leidimas, Kaunas: Vytauto Didžiojo universiteto Kompiuterinės lingvistikos centras. Prieiga internete: https://portalcris.vdu.lt/server/api/core/bitstreams/559abb58-b5d1-4fa5-a907-45af03a3feb3/content. Bielinskienė Agnė, Kazlauskienė Asta, Rimkutė Erika, Tamošiūnaitė Aurelia 2014: Lietuvių bendrinė kalba: normos ir vartosena [Standard Lithuanian: Norms and Usage]: vadovėlis aukštųjų mokyklų studentams, Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas, Versus Aureus. BKTP 1997: Lietuvių bendrinės kalbos tvarkybos principai, kodifikacijos kriterijai ir jų taikymas (VLKK 1997 01 30). Prieiga internete: https://www.vlkk.lt/aktualiausios-temos/kalbos-tvarkybos-principai-kodifikacijos-kriterijai?lang=lt. Bliūdžuvienė Nijolė, Černiauskaitė Violeta 2021: Terminologinių duomenų tvarkybos modelis: Bibliotekininkystės, informacijos ir knygotyros terminų žodynas [Model of Terminological Data Management: Bibliotekininkystės, informacijos ir knygotyros terminų žodynas]. – Knygotyra 77, 306–330. Bružaitė Neringa, Rekašius Tomas 2016: Žodžių dažnių pasiskirstymo analizė skirtingų žanrų lietuvių kalbos tekstuose [Statistical Analysis of Word Frequency Distribution in Lithuanian Texts of Different Genres]. – Lithuanian Journal of Statistics / Lietuvos statistikos darbai 55(1), 61–69. Cabré Castelvi Maria Teresa 2003: Theories of Terminology. Their Description, Prescription and Explanation. – Terminology 9(2), 163–199. 34 Drukteinis Albinas 2011: Sintaksiniai sudėtinių jūreivystės terminų modeliai [Syntactic Patterns of Compound Maritime Terms]. – Res humanitariae 10, 234–255. Džėžulskienė Judita 2010: Prepozicinė ir postpozicinė modifikacija: trižodžių angliškų ir lietuviškų terminų gretinamoji analizė [Pre- and Post-Nominal Modification: A Contrastive Investigation of English and Lithuanian Three-Word Terms]. – Kalbotyra 62, 7–21. Gaivenis Kazimieras 2002: Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos matmenys [Lithuanian Terminology: Theoretical and Management Dimensions], Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla. Gaivenis Kazimieras 2014: Rinktiniai raštai [Selected Works], sud. J. Gaivenytė-Butler, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. ISO 704-87: Terminologijos principai ir metodai. Lietuvos RST 1115-90 (ISO 704-87) [Principles and Methods of Terminology. Lithuanian National Standard RST 1115-90 (ISO 704-87)], Vilnius. Kaulakienė Angelė, Makariūnienė Eglė 2014 [1999]: Statistinis terminų trumpumo vertinimas [Statistical Assessment of Term Brevity]. – Kaulakienė Angelė. Terminologija. Terminografija. Terminija: straipsnių rinkinys, Vilnius: Technika, 36–38. Keinys Stasys 2002: Maironis ir mūsų literatūros mokslo terminologija [Maironis and Our Terminology of Literary Science]. – Terminologija 9, 26–54. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/682/773. Keinys Stasys 2004: Terminologijos raida, būklė, vaidmuo ir uždaviniai į XXI amžių įžengus [The State, Development, Role and Tasks of Terminology at the Begining of the 21th Century]. – Terminologijos istorijos ir dabarties problemos, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 219–245. Keinys Stasys 2005: Dabartinė lietuvių terminologija [Contemporary Lithuanian Terminology], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Keinys Stasys 2012: Lietuvių terminologijos raida [The Development of Lithuanian Terminology], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 29–56. Keinys Stasys 2013: Dėl mokslo terminų vienareikšmiškumo supratimo [About Understanding the Unambiguity of the Terms of Science]. – Terminologija 20, 47–55. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/471/560. Klimavičius Jonas 2003: Lietuvių terminografija: praeities bruožai, dabarties sunkumai ir uždaviniai [Lithuanian Terminography: Features of the Past, Difficulties of the Present and Tasks]. – Leksikologijos ir terminologijos darbai: norma ir istorija, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 259–276. Kvašytė Regina 2005: Mokom asis terminologijos žodynėlis [Educational Terminology Glossary], Šiauliai: VšĮ Šiaulių universiteto leidykla. 35 Litevkienė Nijolė 2013: Lietuviškų trižodžių terminų ir lotyniškų atitikmenų skirties atvejai [Aspects of Differentiation of Lithuanian Three-Word Anatomical Terms and Their Latin Equivalents]. – Profesinės studijos: teorija ir praktika 12, 26–35. Litevkienė Nijolė 2014: Lotyniškų ir lietuviškų sudėtinių anatomijos terminų skirties atvejai [Cases of Difference of Latin and Lithuanian Compound Anatomical Terms]. – Profesinės studijos: teorija ir praktika 13, 73–81. Litevkienė Nijolė 2015: Trižodžių anatomijos derinamojo pažyminio ir nederinamojo pažyminio lietuviškų terminų ir lotyniškų atitikmenų priklausomybė [Aspects of Dependency of Three-Component Terms of Attribute in Concord and Terms of Attribute not in Concord and Their Latin Equivalents]. – Profesinės studijos: teorija ir praktika 15, 42–46. Mickienė Ilona, Briaukienė Birutė 2016: Lietuvių terminologijos aspektai [Aspects of Lithuanian Terminology]: metodinė mokomoji knyga, e. išteklius, Vilnius: Vilniaus universitetas. Prieiga internete: https://www.knf.vu.lt/dokumentai/failai/katedru/lietuviu/Lietyvi%c5%b3_terminologijos_aspektai_2016.pdf. Myking Johan 2001: Against Prescriptivism? The ‘Sociocritical’ Challenge to Terminology. – IITF Journal 12(1–2), 49–64. Mitkevičienė Asta 2015: Kai kurie terminų sinonimijos aspektai [Some Aspects of Synonymy of Terms]. – Terminologija 22, 39–60. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/518/608. Mitkevičienė Asta 2019: Sujungiamasis ryšys terminuose: terminai su jungtukais ir (ar), ir (arba) [Coordination in the Structure of Terms With Conjunctions ir (ar), ir (arba) “and (or)”]. – Terminologija 26, 88–102. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/379/458. Mitkevičienė Asta 2020: Ar terminų sinonimija yra trūkumas? [Is Synonymy of Terms an Imperfection?]. – Bendrinė kalba 93, 1–19. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/bendrinekalba/article/view/899/1112. Mitkevičienė Asta 2022: Terminiai būdvardžiai internetinėje žiniasklaidoje [Terminological Adjectives in Online Media]. – Terminologija 29, 6–22. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/2178/2304. Mitkevičienė Asta 2024: Alternatyvūs skirtingo dėmenų skaičiaus terminai [Alternative Terms With Different Numbers of Constituents]. – Verbum 15, 1–15. Prieiga internete: https://www.zurnalai.vu.lt/verbum/lt/article/view/35331/35518. Mockienė Liudmila, Rackevičienė Sigita 2018: Models of Formation of Multi-Word Terms in Legal Acts of a Constitutional Nature in English and Lithuanian. – Terminologija 25, 55–76. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/120/108. 36 Noreikaitė Adelė 1994: Lietuvos Respublikos standartas „Terminologijos principai ir metodai“ [Standard of the Republic of Lithuania ‘Terminology Principles and Methods’]. – Terminologijos vagos 1, 99–100. Rimkutė Erika 2012: Automatinis švietimo ir mokslo terminų nustatymas lingvistiniais metodais [Automatic Identification of Science and Education Terms Using Linguistic Methods]. – Terminologija 19, 54–70. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/452/541. Rimkutė-Gan ausauskienė Aušra 2023: Aprangos pavadinimai XXI a. 2-ojo dešimtmečio šaltinių pagrindu [Clothing Names: on the Basis of Sources From the Second Decade of the 21st Century], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Prieiga internete: https://lki.lt/ausra-rimkute-gan ausauskiene-aprangos-pavadinimai-mokslo-studija-2023. Skujina Valentīna, Ilziņa Ilze Irena, Vasiļjevs Andrejs, Borzovs Juris 2006: Terminology Standards in the Aspect of Harmonization for International Term Database. – Terminologija 13, 17–32. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/613/704. Smirnova Oksana, Rackevičienė Sigita 2016: ES teisės aktų terminai lietuvių ir prancūzų kalbomis [Terms of the EU Legal Acts in the Lithuanian and French Languages]. – Kalba ir kontekstas 7(1), 129–141. Šilobritaitė Diana 2008: Pirmųjų matematikos žodynėlių terminija [Terminology of First Dictionaries of Mathematics]. – Terminologija 15, 180–196. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/600/691. Šilobritaitė Diana 2009: Pirmojo lietuviško aritmetikos uždavinyno terminai [Terms of the First Lithuanian Exercise Book of Arithmetic]. – Terminologija 16, 186 – 197. Šilobritaitė Diana 2011: Petro Vileišio aritmetikos vadovėlio Keturi svarbiausieji veikalai aritmetik os terminai [Terms of Petras Vileišis Textbook of Aritmetics Keturi svarbiausieji veikalai aritmetik os]. – Terminologija 18, 154–164. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/420/512. Temmerman Rita 1997: Questioning the Univocity Ideal. The Difference Between Sociocognitive Terminology and Traditional Terminology. – Hermes – Journal of Language and Communication in Business 10(18), 51–90. Temmerman Rita 1998: Why Traditional Terminology Impedes a Realistic Description of Categories and Terms in the Life Sciences. – Terminology 5(1), 77–92. Temmerman Rita 2000: Towards New Ways of Terminological Description. The Sociocognitive Approach, Amsterdam / Philadelphia: John Benjamins. TV 2006: Terminologijos vadovėlis Europos Komisijos Vertimo raštu generalinio direktorato Lietuvių kalbos generalinio direktorato vertėjams [Terminology Textbook for the 37 Translators of the Lithuanian Language Department of the European Commission’s Directorate-General for Translation], Liuksemburgas. TŽR 2007: Terminų žodynų rengimo bendrieji reikalavimai [General Requirements for the Preparation of Terminology Dictionaries]. Prieiga internete: https://www.vlkk.lt/aktualiausios-temos/terminija/terminu-zodynu-rengimo-bendrieji-reikalavimai. TŽT 2004: Terminų žodynų vertinimo taisyklės [Rules for Assessing Terminology Glossaries/Dictionaries]. Prieiga internete: https://www.vlkk.lt/aktualiausios-temos/terminija/terminu-zodynu-vertinimo-taisykles. Umbrasas Alvydas 2008: Atnaujinti Terminų žodynų rengimo bendrieji reikalavimai [Updated Terminų žodynų rengimo bendrieji reikalavimai]. – Terminologija 15, 216–225. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/602/693. Umbrasas Alvydas 2010: Lietuvių teisės terminija 1918–1940 metais: pagrindinių kodeksų terminai [Lithuanian Legal Terminology in 1918–1940: Terms of the Main Codes], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Umbrasas Alvydas 2013: Lietuvos Respublikos terminų bankas: 10 metų po įstatymo priėmimo [Term Bank of the Republic of Lithuania: 10 Years After Passing the Law]. – Terminologija 20, 96–122. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/475/564. Umbrasas Alvydas 2022: Teisės aktų terminų ir jų apibrėžčių reikalavimų klausimu [On the Requirements for the Terms of Legal Acts and Their Definitions]. – Terminologija 29, 120–138. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/2180/2310. Umbrasas Alvydas 2023: Lietuvos Respublikos terminų bankas: 20 metų po įstatymo priėmimo [Term Bank of the Republic of Lithuania: 20 Years After Passing the Law]. – Terminologija 30, 142–167. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/2271/2371. Zaikauskas Egidijus 2014: Terminų vertimo būdai Europos Sąjungos teisės aktų vertimuose į lietuvių kalbą [Procedures for Translating Terms in Translations of Legal Acts of the European Union into the Lithuanian Language]. – Terminologija 21, 71–89. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/534/624. Zavistanavičienė Daiva 2019: Statistical Analysis of Structural Types of Terms of Construction. – Inžinerinės ir edukacinės technologijos 1, 146–150. Zemlevičiūtė Palmira 2003: Antano Vileišio (1856–1919) medicinos mokslo darbai ir jų terminija [Antanas Vileišis’ (1856–1919) Works of Medical Science and Their Terminology]. – Terminologija 10, 84–106. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/667/758. 38 Zemlevičiūtė Palmira 2004: Naminio gydytojo medicinos terminai [Terms of Medicine in Naminis Gydytojas.] – Terminologijos istorijos ir dabarties problemos, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 330–362. Zemlevičiūtė Palmira 2005: Gydymo priemonių pavadinimai daktaro Antano Vileišio medicinos knygelėse [The Names of Treatment Means in Medical Books of the Doctor Antanas Vileišis]. – Terminologija 12, 67–80. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/638/729. Zemlevičiūtė Palmira 2016: XVII–XVIII amžiaus Mažosios Lietuvos žodynų terminologinė medicinos leksika [Terminological Medical Lexicon of 17th–18th Century Dictionaries of Lithuania Minor]: monografija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Zemlevičiūtė Palmira 2020: Medicinos asmenų pavadinimai 1920 metų nepriklausomos Lietuvos pirmajame Medicinos žurnale [Names for Actors in the Medical Field in the 1920 Issues of Medicina, the First Medical Magazine in Independent Lithuania]. – Lituanistica 66(4). Prieiga internete: https://www.lmaleidykla.lt/ojs/index.php/lituanistica/article/view/4364/3438. 39