Eiko Sakurai. „Lietuvių kalba“

EIKO SAKURAI LITAUISKA Tokijas: Hakusui-sha, 2007, 157 p. I Japan har en lärobok i litauiska skriven av Eiko Sakurai utkommit på förlaget Hakusui-sha i Tokyo. Dess författare, Eiko Sakurai, studerade litauiska i Japan för professor Michio Jano. År 1997 studerade hon vid Vilnius universitet med ett stipendium från Republiken Litauens utbildnings- och vetenskapsministerium. Senare undervisade hon i litauiska vid Nagoya universitet i Japan. Sedan 2001 har hon hållit föreläsningar i litauiska vid Osakas universitet för främmande språk, som hösten 2007 införlivades med Osakas universitet. Eiko Sakurai intresserar sig för litauisk morfologi och syntax och har publicerat artiklar om tids- och aspektkategorierna i litauiskan. Eiko Sakurais Litauiska är den första läroboken i litauiska skriven på japanska och över huvud taget ett av de första hjälpmedlen för inlärning av litauiska som getts ut i Japan. Den ingår i serien ”Nya expressen”, avsedd för publikationer om språkinlärning. Läroboken har ett tunt, färgglatt omslag och omfattar 157 numrerade sidor. Tillsammans med boken gavs en CD ut, inspelad av Renata Petruškevičienė och Andrius Geležauskas. I början av boken finns ett förord (s. 3), där Litauen och det litauiska språket presenteras kortfattat. Därefter följer anvisningar om hur läroboken ska användas och en innehållsförteckning. Mer om det litauiska språket, dess officiella status och dialekter står i lärobokens inledning (s. 8–9). Där anges också rekommenderad litteratur för studier i litauiska: Dambriūnas, Klimo och Schmalstiegs läroböcker1, som länge har använts i Japan, de nya läroböckerna av Ramonienė och Press2, liksom den framstående japanske baltisten Ikuo Muratas ordbok mellan litauiska och japanska3 och den elektroniska engelsk-litauiska Omni-ordboken4. 1 Leonardas Dambriunas, Antanas Klimas, William R. Schmalstieg. Beginner’s Lithuanian, 1998, New York: Hippocrene books. 2 Meilutė Ramonienė, Ian Press. Colloquial Lithuanian: The Complete Course for Beginners, 1996, London / New York: Routledge. 3 Ikuo Murata. 1500 viktiga litauiska ord, 1994, Tokyo: Daigakusy orin. 4 http://led.ot.lt/index.jsp E. SAKURAI. Lietuvių kalba 313 Läroboken inleds med ett fonetikkapitel (s. 10–19). Där finns det litauiska alfabetet, och vokaler och konsonanter behandlas separat, liksom deras uttal, diftonger, vokal- och konsonantkombinationer samt motsättningen mellan hårda och mjuka konsonanter och konsonantassimilation. Fonetikkapitlet avslutas med en kort beskrivning av litauiskans ordaccent och accentkontur. Lärobokens huvuddel är indelad i tjugo lektioner. Varje lektion följer strikta krav på struktur och form. Varje lektion omfattar fyra sidor oavsett innehåll och inleds med en text på en sida. Textgenren är värd att uppmärksamma: hela 19 texter är dialoger där japanskan Aiko samtalar med en litauisk samtalspartner, och endast den sista texten är ett exempel på ett brev. Här följer en ungefärlig lista över textämnena (i ordningsföljd): hälsning, presentation, inledning av ett samtal; familj och släkt; resa; telefonsamtal; gäster, måltider, promenad i Vilnius; tid; sjukdom; väder; hur man frågar efter vägen; postkontoret; födelsedag, presenter; semester på landet; museum och konsert; Litauens etnografiska regioner; brev till mor- och farföräldrarna på landet. Texterna i de tio första lektionerna återges med japansk fonetisk transkription. På den intilliggande sidan finns textens översättning, en liten lista med uttryck att lägga på minnet och en ordlista med förklaringar. I ordlistan ges orden först i den form de förekommer i texten, och från och med den elfte lektionen anges deras grundformer (till exempel siṙgti, serga, siṙgo). Alla ord är inte bara accentmarkerade, utan även deras accentklass anges; de beskrivs grammatiskt (substantivens genus och prepositionernas användning anges), och hänvisningar till hur former bildas ges (t.ex.: būs < būti, šalčiau < šalta). På lektionens tredje och fjärde sida presenteras grammatiken. Endast det allra nödvändigaste tas upp kortfattat, ofta med hjälp av tabeller och några exempel. Vanligen behandlas tre till fem ämnen på en gång. I den femte lektionen, till exempel, där en text om familj och släktband läses och analyseras, förklaras kortfattat följande ämnen: betydelserna hos verben turėti, mylėti ir norėti och bildningen av deras presensformer, bildningen av substantivens singularformer i ackusativ, verbet norėtis rektion, kasusmarkering av positiva och negativa former av så kallade ackusativverb (turėti m.fl.), bildningen av ackusativ- och genitivformer av substantivet sesuo samt demonstrativa pronomen (liksom det interrogativa kas) och deras kongruens med substantiv. Övningar ges till studenterna varannan lektion (sammanlagt tio uppsättningar med 5–7 övningar). De omfattar två sidor vardera. Vanligen ombeds man välja 314 KALBOS KULTŪRA | 81 (bland de givna alternativen) och fylla i ett lämpligt ord eller en konstruktion i meningen; bilda och skriva in rätt ordform; välja rätt ordform bland flera alternativ; översätta japanska uttryck till litauiska och skriva in dem i dialoger, och så vidare. Facit till övningarna finns direkt på samma ställe, längst ned på den andra sidan. Dessutom finns i slutet av läroboken (s. 134–137) översättningar till japanska av de korrekt lösta övningarna. Läroboken ägnar också utrymme åt att behandla viktiga kommunikationsämnen. Följande ämnen tas upp: familj, stater och folk, räkneord, klockan, mat och uttryck som hör ihop med den (i affären och på kaféet), uttryck för plats, grundtal och ordningstal (tiotal, hundratal och tusental), pengar och uttryck som hör ihop med dem samt uttryck för tid (substantiv och prepositionskonstruktioner). Vanligare ord och uttryck inom varje ämne presenteras tillsammans med uttal och översättning till japanska. De naturliga kommunikationssituationerna och de vardagliga orden och uttrycken i lärobokens texter (dialoger) gav ett positivt intryck, till exempel: ”[Jōnas:] Ja, jag är litauer. Och är ni kinesiska? [Áiko:] Nej, jag är inte kinesiska. Jag är japanska” (s. 20); ”[Áiko:] God kväll. Ursäkta, är Jonas där? [Vyras:] Nej, ingen med det namnet bor här. [Áiko:] Jag ber så mycket om ursäkt. [Vyras:] Ingen fara” (s. 52); ”[Ramūtė:] Vad ska du ge henne i present? [Jōnas:] Jag skulle vilja köpa en dator. [Ramūtė:] En dator?! [Jōnas:] Ja, men datorn hon vill ha är väldigt dyr... Skulle du kunna låna mig pengar? [Ramūtė:] Självklart. Hur mycket behöver du? [Jōnas:] 1000 (tusen) litas. När jag får lön betalar jag tillbaka direkt!” (s. 106) och så vidare. Jfr också orden blūnas, tėtis, tušinukas, zuikis. Å andra sidan verkar vissa repliker en aning konstlade och mer typiska för journalistspråk, jfr: ”[Jōnas:] Till marknaden samlas folkdansgrupper, musiker och dansare från hela Litauen” (s. 66); ”[Jonas: Visst, i Vilnius kan man inte se hur litauerna levde förr. Här byggs det moderna hus överallt nu... Du vet, Laima och jag planerar att resa runt i Litauen med vår bil under semestern. Skulle du vilja följa med oss?” (s. 124). I lärobokens bilagor finns, som nämnts, övningsfacitets översättningar till japanska och en grammatisk sammanfattning, huvudsakligen i tabellform (s. 138–143). Där återges substantivens, adjektivens och vissa räkneords böjning (vienas, du, trys, keturi, devyni, vienuolika, šimtas), böjningen av reflexiva och icke-reflexiva verb, bildningen av imperativformer samt bildningen och böjningen av particip. Tabeller över böjningen av vanliga och pronominella adjektiv samt personliga, relativa, demonstrativa och indefinita pronomen ges tidigare (s. 102–103). E. SAKURAI. Lietuvių kalba 315 Några kommentarer om hur litauisk grammatik presenteras i läroboken5. Substantivens böjning beskrivs kortfattat tillsammans med accentueringen. Endast det allmänna accentueringssystemet förklaras separat, liksom indelningen i accentklasser (accent och accentkontur behandlas i fonetikkapitlet). I genomgången av böjningen delas alla substantiv in i de traditionella fem deklinationerna; författaren har inte vågat välja den nyare klassificeringen6. Tabellerna visar inte böjningen av substantiv med de mjuka stammarna io, iu och ia (sådana substantiv som kelias, vaisius, marti). Däremot har substantiven peilis och arklys, sesuo och duktė fått separata böjningsscheman i stället för att slås ihop till ett (s. 139). Det är diskutabelt att ta med vokativformen i substantivens singularparadigm (s. 33, 139). Helt obegripligt är att vokativformer (som alltid sammanfaller med nominativ) också anges i adjektivens paradigm (de finns inte i räkneords- och participparadigmen). Tre adjektivdeklinationer skiljs åt (de representeras av adjektiven baltas, gražus, medinis), sammanlagt sex paradigm för båda genus. Återigen saknas böjningen av adjektiv med mjuk stamfinal (t.ex. žalias, žalia). Viktigast är dock att inget böjningsexempel ges för adjektiv som didelis, kairys, det vill säga det tredje paradigmet i den nya klassificeringen. För verbens tredje person i presens anges, liksom i skolgrammatiker, ändelserna -a, -i, -o i stället för stamfinaler7 (s. 32, 142). På motsvarande sätt urskiljs även de längre pluraländelserna. Med detta sätt att presentera verbböjningen behöver färre morfonologiska processer förklaras, men studenten måste lära sig fler ändelser. Bildningen av verbens futurumformer borde behandlas separat. I tabellen i bilagorna anges futurumsuffixet tillsammans med personändelserna, så att de bildar personformernas slutsekvenser som studenten måste lära sig utantill. I tabellen i lärobokens huvuddel (s. 86) är ändelserna åtskilda från suffixet, men endast suffixets korta variant -s- anges. Därför måste bildningen av vissa personformer förklaras på ett helt omotiverat sätt, jfr: vãlgy-s-iu, vãlgy-s-ime, vãlgy-s-ite... Kanske har man, i enlighet med Dabartinės lietuvių kalbos gramatika (jfr s. 342), valt den korta varianten av konditionalisens första person plural (-tume) och den långa varianten av andra person (-tumėte). 5 Författaren hade att följa strikta krav från förläggarna av serien med läroböcker i främmande språk ”Naujasis ekspresas”: läroboken fick inte vara tjockare än 150 sidor, och därför måste många grammatiska ämnen komprimeras och en del helt utelämnas. 6 Den presenteras till exempel i Dabartinės lietuvių kalbos gramatikoje (Vytautas Ambrazas, red. ¹1994: 69 ff.) och i Lietuvių kalbos enciklopedijoje (Kazys Morkūnas, red. ¹1999: 385). 7 Jfr Aldona Paulauskienė. Lietuvių kalbos morfologijos apybraiža, Kaunas: Šviesa, 1983, 248; Vytautas Ambrazas, red. Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslas, ¹1994: 325 ff. 316 KALBOS KULTŪRA | 81 (på samma sätt har man också gjort med de reflexiva formerna). Frågan är om ett sådant asymmetriskt paradigm återspeglar det verkliga språkbruket (i huvuddelen av läroboken anges också den korta varianten av andra person plural –tute, jfr s. 68). Som redan nämnts behandlas många grammatiska frågor i de grammatiska förklaringar som följer efter varje lektion. Där hittar man till exempel följande ämnen: prepositionernas rektion (den anges också i ordlistan) och bruket av prepositionskonstruktioner; kongruens mellan adjektiv, pronomen och particip och substantiv; kasusens betydelser; bildning och användning av komparationsformer av adjektiv och adverb; bildning och användning av pronominella adjektiv och kollektiva räkneord; bildning och användning av verbformer med prefix och reflexiva verbformer; sammansatta verbformer; tempusföljd; uttryck för negation m.m. Alla litauiska ord i läroboken är accentuerade: inte bara i texterna och ordlistan, utan också i de grammatiska förklaringarna och tabellerna. Accentueringsarbetet är mycket noggrant och fel förekommer nästan inte alls. För vissa ord med flera möjliga accentueringsvarianter anges endast en, till exempel väljs den första av varianterna lėkštė (2), lėkštė (4). För övrigt bör ord som i diskursen vanligen är obetonade (konjunktioner, prepositioner och partiklar) åtminstone inte accentueras i dialogerna – annars förvrängs frasbetoningen och meningens intonationskontur störs (jfr ir̃, ar̃, gál, į̃, per̃, põ, sù i de citerade dialogutdragen). Efter bilagorna finns i läroboken ett brev till läsarna från Renata Petruškevičienė, som spelade in cd-skivan (med översättning till japanska) (s. 144). Läroboken avslutas med en litauisk-japansk ordlista (s. 145–157). Den innehåller omkring 600 ord. I ordlistan anges substantivens accentklass, genus och betydelse; substantiv som endast förekommer i singular respektive plural markeras. Yrkesbeteckningar i maskulinum och femininum anges som ett enda ord, till exempel: dainininkas / -ė (2); kompozitorius / -ė (1). Däremot anges formerna žmogùs (4) och žmónės (3) som separata substantiv. De personliga pronomenen àš och mès, tù ir jūs anges som separata ord. Även pronomenen jis, ji, jiẽ, jós anges separat. Även de possessiva genitivformerna màno, tàvo, šàvo samt de personliga och possessiva formerna mūsų, jūsų anges separat. Alla tre grundformerna av verben anges (med accentmarkering). Kasuset hos ord som styrs av prepositioner markeras. Reflexiva verb anges separat från icke-reflexiva. Troligen på grund av de oregelbundna formerna anges det negativa verbet nebū́ti, nerà, nebùvo separat. Verb med prefix anges separat från verb utan prefix – därför kan man på olika ställen i ordlistan, ordnade alfabetiskt, hitta verben atidaryti, atidãro, atidãrė; daryti, dãro, dãrė; darytis, dā- E. SAKURAI. Lietuvių kalba 317 rosi, dārėsi; padaryti, padāro, padarė och uždaryti, uždāro, uždarė. Komparationsformer av adjektiv och adverb tas inte med i ordlistan. Läroboken innehåller två små svartvita fotografier från Litauen; på det ena syns två skäggiga och mustaschprydda män i folkdräkt, på det andra en kvinna och en flicka klädda i vardagskläder. Boken livas upp av små svartvita illustrationer vid texterna. Grafiken i boken är överlag mycket varierad; inte bara lektionerna utan också deras beståndsdelar är tydligt åtskilda från varandra. På lärobokens bakre pärm finns en karta över Litauen och de närliggande baltiska länderna. På den framträder landets topografi och de viktigaste floderna, och de större städerna är markerade med sina namn. Avslutningsvis vill jag framhålla att Eiko Sakurai har lyckats skriva en kort och tilltalande lärobok. Den viktigaste informationen om litauiskans fonetiska, grammatiska och lexikala struktur är tillförlitlig och metodiskt upplagd. Man kan hoppas att läroboken inte bara hjälper japaner att lära sig litauiska, utan också öppnar vägen till den litauiska kulturen för dem och uppmuntrar dem att besöka Litauen. Mottagen 2008 09 11 ARTŪRAS JUDŽĖNTIS Vilnius universitet. Universiteto g. 5, LT-01513 Vilnius Litauiska språkinstitutet. P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius [email protected] 318 KALBOS KULTŪRA | 81