Tradicija ir naujovės „Kalbos kultūroje“

RASUOLĖ VLADARSKIENĖ Institutet för litauiska språket TRADITION OCH NYHETER SPRÅKVÅRD I språkvetenskaplig och informationsinriktad litteratur beskrivs Kalbos kultūra som en fortlöpande publikation från Institutet för litauiska språket, där såväl teoretiska som praktiska frågor om språkvård och språkbruk behandlas (LKE 2008: 253; Pupkis 2005: 364–365; VLE IX 172). Sedan 1961 har 80 häften av Kalbos kultūros getts ut. I denna artikel, som ägnas åt detta tillfälle, försöker man blicka tillbaka, sammanfatta det arbete som har utförts och reflektera över framtiden. I förordet till det första häftet angavs publikationens syfte och uppgift – att förbättra och berika modersmålet så att det så väl som möjligt kunde tillgodose samhällets behov. Kalbos kultūra fastställde och befäste riktlinjerna för normeringen av det litauiska standardspråket under efterkrigsåren och inriktningen på språkvårdsarbetet. Det var den första periodiska publikation som började ges ut i Litauen efter kriget och som ägnades åt språkpraktik. Under de senaste årtiondena har arbetet med normering och språklig vård av litauiskan tagit den riktning som denna publikation inledde och konsekvent följde. Från att ha varit ett häfte ägnat åt språkpraktik blev Kalbos kultūra gradvis en gedigen vetenskaplig publikation, där teori och praktik går hand i hand. Kalbos kultūros organisatör och skapare av dess inriktning var akademikern Kazys Ulvydas. Han var publikationens ansvarige redaktör i 30 år (1961–1991) och fram till 1996 medlem av redaktionskollegiet. Kazys Ulvydas utstakade publikationens inriktning och uppgifter, utformade dess teoretiska principer, angav arbetsområdena och publicerade själv 45 bidrag i den. Den inriktning han hade utformat följdes också av publikationens nästa redaktör, Pranas Kniūkšta. Han arbetade med publikationen från 1971 som konsult (medlem av redaktionskollegiet), senare som redaktör och var ansvarig redaktör 1994–2003. Han är för närvarande medlem av publikationens redaktionskollegium. Publikationens olika utvecklingsskeden har belysts i särskilt tillägnade artiklar: först behandlade Kazys Ulvydas artikel de första 10 häf- R. VLADARSKIENĖ. Tradicija ir naujovės Kalbos kultūroje 9 häften (KK 10, 1966, 3–8)*, i det 51:a häftet behandlades 50 häften ingående. För att uppmärksamma tidskriftens 25-årsjubileum (två häften utkom varje år) hölls ett möte, och deltagarnas tankar publicerades i det 52:a häftet. De följande 25 häftena analyserade Pranas Kniūkšta ingående i artikeln ”Språkpolitik, teori och praktik i „Kalbos kultūra“” (KK 75, 2002, 9–30). Kalbos kultūras redaktionskollegium har alltid varit och är fortfarande särskilt krävande. Inskickade artiklar granskas och redigeras noggrant, eftersom tidskriften anger språknormer och inte kan publicera vilka artiklar som helst, skrivna hur som helst. Till en början benämndes tidskriftens medarbetare inte ens som ett redaktionskollegium, utan endast som konsulter. Långvariga medlemmar av redaktionskollegiet var Jonas Kruopas, Vytautas Ambrazas, Juozas Pikčilingis, Vitas Labutis, Vincentas Drotvinas, Pranas Kniūkšta och Kazimieras Gaivenis. Det nuvarande redaktionskollegiet består av Gintautas Akelaitis, Angelė Kaulakienė, Pranas Kniūkšta, Vitalija Maciejauskienė, Rita Miliūnaitė, Gertrūda Naktinienė, Rasuolė Vladarskienė (ansvarig redaktör), Marija Zavjalova och Kazimieras Župerka. Kalbos kultūras häften har från och med nummer 67 omsorgsfullt förberetts för tryck, och från och med häfte 68 också sammanställts, av Albina Bataitytė. De ansvariga redaktörerna och häftenas sammanställare lyckades samla en stor grupp författare; mer än 300 författare har publicerat större eller mindre artiklar i tidskriften. Flest bidrag skrevs av språkvetare vid Institutet för litauiska språket och litteraturen (sedan 1991 Litauiska språkets institut); även företrädare för andra vetenskapsområden har skrivit om terminologifrågor: fysiker, astronomer, matematiker och ingenjörer. Under tidskriftens nästan fem decennier långa tillvaro har en hel generation språkvetare bytts ut. Flest – 90 publikationer – har Pranas Kniūkšta publicerat i Kalbos kultūroje, över 50 har Kazimieras Gaivenis, Jonas Klimavičius och Nijolė Sližienė publicerat, och mer än 30 artiklar har Antanė Kučinskaitė, Stasys Keinys, Marija Razmukaitė, Kazys Ulvydas, Elena Valiulytė och Vytautas Vitkauskas publicerat. De mest trogna författarna, som skrev redan i de första häftena och fortsätter att skriva än i dag, är Vincentas Drotvinas, Vitas Labutis, Vitalija Maciejauskienė, Marija Razmukaitė, Algirdas Sabaliauskas, Nijolė Sližienė och Vytautas Vitkauskas. Även företrädare för andra institutioner publicerar artiklar i tidskriften – de flitigaste skribenterna är Gintautas Akelaitis (Mykolas Romeris-universitetet), Regina Koženiauskienė (Vilnius universitet), Irena Smetonienė (Vilnius universitet), Rūta * När publikationer i Kalbos kultūros anges inom parentes skrivs först tidskriftens förkortning KK, därefter häftets nummer, årtal och sidor. 10 KALBOS KULTŪRA | 81 Marcinkevičienė (Vytautas Magnus-universitetet), Regina Kvašytė (Šiauliai universitet), Kazimieras Župerka (Šiauliai universitet) samt ett tiotal unga författare från Vytautas Magnus-universitetet, Vilnius universitet, Kaunas tekniska universitet och Vilnius pedagogiska universitet. Redaktion lyckades ibland också övertala en och annan författare som inte var språkvetare att bidra: filosoferna Arvydas Juozaitis (KK 77, 2004, 138–141) och Gintautas Mažeikis (KK 77, 2004, 195–200), litteraturvetaren Paulius Subačius (KK 80, 2007, 135–142), dokumentationsspecialisten Bronislavas Vonsavičius (KK 77, 2004, 10–19) och sociologen Laima Nevinskaitė (KK 81, 2008, 245–265). I framtiden planerar redaktionen att söka beröringspunkter mellan språkvetenskap och andra närliggande forskningsområden. De huvudsakliga arbetsområdena för tidskriften angavs av den ansvarige redaktören Kazys Ulvydas: Kalbos kultūroje publiceras artiklar om uttal, betoning, stavning, interpunktion, morfologi, syntax, ordförråd, namn, terminologi, stilistik, översättningsspråk och andra frågor inom den moderna litauiska standardspråkets teori och praktik (KK 6, 1964, 3). Under de första årtiondena dominerade korta artiklar med konkreta rekommendationer: fall av felaktig ordbildning diskuterades, ords och ordkombinationers betydelser granskades, skillnader mellan ord med likartad betydelse behandlades, litauiska motsvarigheter till ryska ord och ordkombinationer föreslogs, felaktiga översättningslån korrigerades och litauiska namn normerades. Terminologifrågor fick särskild uppmärksamhet. Artiklarna präglades av ett av de viktigaste uppdragen för dåtidens Kalbos kultūros – att ge språklig vägledning till allmänheten i en så populär, tillgänglig och begriplig form som möjligt (K. Ulvydas, KK 11, 1966, 3–11). Tidskriftens mest betydande förändringar orsakades av yttre omständigheter. År 1990 återupprättades månads tidskriften Gimtoji kalba i Litauen. Den ägnas åt praktiska språkfrågor, och därför inriktades Kalbos kultūra, som grundades som en praktiskt inriktad tidskrift, på språkvetenskaplig teori; större uppmärksamhet ägnas där åt allmänna språkfrågor och åt att undersöka förhållandet mellan språk och samhälle. Sedan 1994 utkommer ett enda årshäfte av Kalbos kultūros, eftersom terminologerna började ge ut en egen tidskrift, Terminologija. Ett omfattande arbetsområde föll bort, eftersom terminologifrågor tidigare hade fått stort utrymme i Kalbos kultūroje. Flest publikationer inom terminologi har Kazimieras Gaivenis, Stasys Keinys, Jonas Klimavičius och Angelė Kaulakienė publicerat. Visserligen diskuteras fortfarande enstaka terminologifrågor i Kalbos kultūroje. R. VLADARSKIENĖ. Tradicija ir naujovės Kalbos kultūroje 11 Större och mer varierade publikationer tillkom, och man strävade efter en förening av språkvetenskaplig teori och språkpraktik: vid sidan av mer omfattande teoretiska artiklar publicerades också texter som behandlade konkreta frågor om språkbruk. I enlighet med kraven på vetenskapliga publikationer har artiklarna sedan häfte 70 försetts med sammanfattningar på engelska. För att tidskriftens artiklar ska nå inte bara läsare i Litauen utan också utomlands refereras Kalbos kultūra i de internationella vetenskapliga informationsdatabaserna MLA International Bibliography och CEEOL. När tidskriftens inriktning förändrades förändrades också den målgrupp som Kalbos kultūra riktar sig till. Till en början, när tyngdpunkten låg på att diskutera konkreta språkföreteelser och ge rekommendationer, var tidskriftens målgrupp den breda allmänheten, närmare bestämt den bildade allmänhet som värnade om att vårda och rena det litauiska språket. I dag riktar sig den vetenskapliga tidskriften Kalbos kultūra i första hand till forskare och högskolelärare som ägnar sig åt språkvetenskap. Här kan även politiker, journalister, översättare, redaktörer, språkvårdare och lärare finna teoretiskt stöd för sitt praktiska arbete; mer konkreta förslag i frågor om språkbruk kan sökas i avdelningen ”Från aktuella frågor i språkpraktiken”. När Pranas Kniūkšta, ansvarig redaktör, behandlade häftena 51–75 framhöll han att Kalbos kultūra ”grundades för att ge allmänheten språkliga rekommendationer. Men den nöjde sig aldrig med direkta tillrättavisningar och rättelser av fel; man försökte också undersöka och förklara själva språkföreteelserna och diskutera mer övergripande frågor om språknormering och språkvård. Ju längre tiden gick, desto färre blev de enkla rättelserna; ’Kalbos kultūra’ inriktade sig alltmer på diskussioner och sammanfattningar” (KK 75, 2002, 16). Aldonas Pupkis beskrev tidskriftens publikationer ganska träffande när han hävdade att Kalbos kultūra ägnar sig åt en undersökande och diskuterande aspekt av språkbruket (Pupkis 2005: 365). Frågor om språkteori och språkvård behandlades i början främst av Kazys Ulvydas och senare av Vytautas Ambrazas och Pranas Kniūkšta. Under senare år har Rita Miliūnaitė arbetat inom detta område. I en artikelserie systematiserar hon det normeringsarbete som bedrivits under årtionden, föreslår nya idéer (till exempel att dela in varianter i användningen av språkföreteelser i normerade och icke-normerade), undersöker förhållandet mellan kodifiering och bruk i syfte att fastställa kodifieringens framtidsutsikter och diskuterar behovet av att se över kodifieringen (KK 72, 1999, 8–16; KK 73, 2000, 24–35; KK 74, 2001, 27–34; KK 75, 2002, 35–47; KK 76, 2003, 17–29; KK 79, 2006, 9–28; KK 80, 2007, 7–23). Målen för att främja språkkulturen är en av de grundläggande frågor som tidskriftens redaktörer ständigt ägnar sig åt, eftersom de också bestämmer Kalbos kultūra inriktning. Hur 12 KALBOS KULTŪRA | 81 man ska höja språkkulturen diskuterade Kazys Ulvydas i flera artiklar (KK 1, 1961, 5–11; KK 14, 1968, 3–6; KK 15, 1968, 7–16; KK 32, 1977, 3–21). Med tiden förändrades livsvillkoren i samhället, liksom synen på språket och språkets status. Danguolė Mikulėnienė pekade ut aktuella uppgifter för språkutbildningen: när litauiskan blivit officiellt språk behövde den etableras inom alla samhällsområden, särskilt inom informationstekniken (KK 75, 2002, 31–34). Rita Miliūnaitė menar att ”den egentliga förståelsen av språkkultur – som ett kultiverat språk – håller på att förvrängas i vårt samhälle, när inlärningen av standardspråket förvandlas till inlärning av språkfel och, tyvärr, utplånar de sista resterna av språkkänsla och undergräver tilliten till det egna språket” (KK 81, 2008, 152). De äldre metoderna för undervisning i och främjande av språkkultur är inte längre lika verkningsfulla, och hittills har inga nya effektiva metoder föreslagits. Ämnet bör diskuteras vidare, och man väntar särskilt på att lärare i språkämnen ska dela med sig av sina erfarenheter. En del frågor som togs upp och diskuterades i Kalbos kultūroje under tidskriftens första årtionden avvisades som olämpliga för språket, medan andra godtogs och etablerades i språkbruket som normer. I dag nebebuvo ingen längre barn (A. Kučinskaitė, KK 8, 1965, 34–35), använder ingen längre rymiškų skaitmenų (D. Lukšys, KK 16, 1969, 67), och vi har sedan länge vant oss vid busshållplatser stotelių (P. Kniūkšta, KK 22, 1972, 17–18), medan det siekis som Antanas Lyberis förespråkade (KK 38, 1980, 42–43) blivit ett vanligt ord, ibland kanske alltför vanligt, särskilt i fackspråk. Det finns många sådana rekommendationer som inte längre diskuteras, men också sådana som fortfarande är aktuella, till exempel skillnader i betydelse mellan vissa ord: man gör fortfarande fel när man använder orden teisingas, taisyklingas och tinkamas; vienodas och vieningas; ypač och ypatingai (A. Kučinskaitė, KK 2, 1962, 42–44; KK 10, 1966, 16–17; J. Paulauskas, KK 3, 1962, 31–32). Kalbos kultūros rättelsepraxis och dess påverkan har Pranas Kniūkšta ingående behandlat i artikeln ”Om principerna och metoden för ’Kalbos kultūra’ och effekten av dess förslag” (KK 51, 1986, 12–37). En del av de språkföreteelser som behandlats i tidskriften är fortfarande aktuella. Redan 1966 skrev Kazys Ulvydas: ”När alla kulturens, vetenskapens, teknikens och folkhushållningens grenar utvecklas i enastående takt sker det naturligtvis också en kontinuerlig förändring i språket. Användare av det litauiska litteraturspråket ställs ständigt inför olika frågor och oklarheter inom ordförråd, grammatik, uttal, betoning, stavning, interpunktion och transkription. Eftersom det hela tiden behövs nya ord och termer för att benämna nya föremål, ting, företeelser och begrepp, är frågor om ordförråd och terminologi särskilt aktuella” (KK 10, 1966, 3). Dessa tankar kan också ligga till grund för en diskussion om dagens språkproblem. R. VLADARSKIENĖ. Tradicija ir naujovės Kalbos kultūroje 13 Benämningen av nya företeelser ger ständigt anledning till oro; det enda som förändrats är riktningen i vilken de tränger in i litauiskan. Tidigare motverkade Kalbos kultūra spridningen av lån från ryskan – litauiska motsvarigheter till ryska ord och ordkombinationer föreslogs, och många korta artiklar började ungefär så här: Kaip išversti... Från och med häfte 66 (1994) började man tala om spridningen av främmande ord från västeuropeiska språk i litauiskan: bruket och normen för nya främmande ord diskuterades, liksom förhållandet mellan normerade och icke-normerade främmande ord, sökandet efter och urvalet av motsvarigheter samt grammatisk anpassning (V. Rudaitienė, N. Liubinienė, KK 66, 1994, 59–73; J. Girčienė, KK 69, 1997, 64–68; KK 71, 1998, 54–58; KK 79, 2006, 74–90; KK 80, 2007, 110–122, 143–152; P. Kniūkšta, KK 31, 1976, 22–32; KK 67, 1995, 24–29; KK 80, 2007, 24–31; L. Vaicekauskienė, KK 81, 2008, 65–79). Jonas Paulauskas tog upp aktuella allmänna frågor om lexikal normering (KK 27, 1974, 40–49; KK 37, 1979, 77–80), och senare behandlades de av Gertrūda Naktinienė (KK 73, 2000, 12–24; KK 75, 2002, 47–56; KK 78, 2005, 191–204). Tidskriften innehåller gott om konkreta rekommendationer om ordbildning, betydelser och ordbruk, särskilt i de första 40 häftena, där korta artiklar om ord, ordkombinationer eller former oftast avgjorde saken. Senare började enskilda företeelser undersökas grundligare; Pranas Kniūkšta diskuterar till exempel ingående betydelsen hos ordet tvarka (KK 77, 2004, 20–25) och redogör för betydelseskillnaderna mellan verben rašyti, nurodyti, išdėstyti (KK 80, 2007, 107–109). Jonas Klimavičius undersöker ord särskilt ingående; hans artiklar från det senaste årtiondet utmärker sig genom en mängd lexikografiska uppgifter och uppgifter om språkbruk samt starka argument (KK 71, 1998, 16–26; KK 72, 1999, 35–47; KK 73, 2000, 47–61; KK 75, 2002, 105–120; KK 78, 2005, 90–110). Nästan varje häfte innehåller artiklar om normeringen av namn. I häfte 51 gav Vitalija Maciejauskienė en ingående översikt över artiklar i ämnet (KK 51, 1986, 43–47); själv har hon publicerat över 20 artiklar om litauiska namn. Mest har det skrivits om ortnamn: deras former har normerats, betoningen preciserats, och frågor om den grammatiska anpassningen av transkriberade egennamn samt personnamnens utveckling och bruk har behandlats. Man ägnar sig också åt rekommendationer om nutida litauiska förnamn (V. Maciejauskienė, KK 77, 2004, 84–95). I Kalbos kultūroje behandlas ständigt olika frågor inom morfologi och syntax. Särskilt aktuella är bruket av kasus och prepositioner. Elena Valiulytė började skriva om prepositionsbruk och synonymi från och med häfte 5 och har skrivit över 20 artiklar om ämnet för Kalbos kultūrai. Frågor om kasusbruk behandlades av Kazys Ulvydas (KK 26, 1974, 3–14), Nijolė Šližienė 14 KALBOS KULTŪRA | 81 (KK 14, 1968, 63–64; KK 45, 1983, 21–24; KK 54, 1988, 36–38; KK 71, 1998, 26–28; KK 77, 2004, 40–45), Jonas Šukys (KK 75, 2002, 78–84; KK 78, 2005, 133–143), Rita Miliūnaitė (KK 77, 2004, 26–39) med flera. Gintautas Akelaitis artiklar om bruket av spridda (moderna), men inte alltid korrekta ord och konstruktioner är värda att nämna (KK 78, 2005, 67–78; KK 79, 2006, 51–61; KK 80, 2007, 45–54). Några ytterligare konkreta frågor som har diskuterats tidigare och som man återkommer till: användningen av distributiva räkneord (K. Vosylýtė, KK 11, 1966, 37–40; S. Keinys, KK 32, 1977, 27–35; R. Miliūnaitė, KK 64, 1993, 28–34); om användningen av konjunktionen bei skrevs det både i häfte 5 och i häfte 77 (D. Lukšys, KK 5, 1963, 63; A. Bielinskienė, KK 77, 2004, 119–123); frågor om bildandet av benämningar på invånare i stater och länder, som togs upp i häfte 4 (K. Aleksynas, KK 4, 1963, 39–40), är fortfarande aktuella (D. Liutkevičienė, KK 74, 2001, 60–65; KK 81, 2008, 80–102). Även frågor om reflexiva former har diskuterats upprepade gånger (A. Valeckienė, KK 21, 1971, 51–52; S. Krinickaitė, KK 45, 1983, 53–57; J. Klimavičius KK 80, 2007, 97–106). Problemet med ordföljden undersöks fortlöpande. Även om ordföljden i litauiskan till viss del är fri, har man i Kalbos kultūroje vid upprepade tillfällen, både tidigare och nu, skrivit om de fall där den är viktig (V. Grinaveckis, KK 1, 1961, 30–31; V. Ambrazas, KK 9, 1965, 24–27; V. Būda, KK 13, 1967, 37–47; L. Vaicekauskienė, KK 69, 1997, 61–63; R. Miliūnaitė, KK 79, 2006, 173–196). Frågor om accentuering och uttal fick större uppmärksamhet från språkvetare innan de viktigaste normerande verken hade getts ut (Antanas Lyberis, Jonas Klimavičius, Valerija Vaitkevičiūtė och Vytautas Vitkauskas skrev aktivt om dessa frågor); i de senaste häftena av tidskriften har antalet artiklar på temat minskat. Även om publikationer utkommer mer sällan väcker de uppmärksamhet genom sin ambition (D. Mikulėnienė, KK 63, 1992, 75–79; KK 65, 1993, 72–74; V. Kavaliauskas, KK 72, 1999, 88–92; KK 78, 2005, 111–127; A. Kazlauskienė, KK 75, 2002, 131–137; KK 76, 2003, 108–114; A. Malakauskas, KK 68, 1995, 81–86; KK 76, 2003, 102–108). Nijolė Sližienė och Pranas Kniūkšta ägnade särskild omsorg åt normeringen av litauisk stavning. Stavningsfrågorna var mer aktuella innan det normerande verket Lietuvių kalbos rašyba ir skyryba hade getts ut (1989; 2:a faksimilutgåvan, 1992). Senare behandlades framför allt frågor om anpassning av egennamn från andra språk samt stavning av namn på företag, institutioner och organisationer. R. VLADARSKIENĖ. Tradicija ir naujovės Kalbos kultūroje 15 År 1963 undersökte Kazys Ulvydas principerna för interpunktion i standardspråket (semantiska, grammatiska och intonationsmässiga) och betonade: ”Eftersom interpunktionen kanske framför allt beror på språkets betydelse, bör man såväl vid undervisning som vid praktiskt skrivande ägna största uppmärksamhet åt att snabbt uppfatta meningens innebörd” (KK 5, 1963, 15). De oklarheter kring interpunktionen för särskilda satsdelar, modala ord och parentetiska ord samt jämförande uttryck som han lyfte fram försökte man senare förklara, och interpunktionsreglerna korrigerades och ändrades något. Interpunktion behandlades i flera häften; där framgår också historiskt skälen till att interpunktionsreglerna ändrades och senare förklaringar till de ändrade reglerna (V. Ambrazas, KK 38, 1980, 7–14; G. Akelaitis, KK 45, 1983, 62–69; B. Dobrovolskis, KK 53, 1987, 15–21). De senaste ändringarna av interpunktionsreglerna i Kalbos kultūroje behandlades av Albinas Drukteinis (KK 79, 2006, 197–208). I det nionde häftet av Kalbos kultūros (1965) presenterades ett urval korrigeringar av protokollspråket; publikationen fick titeln ”Låt oss förbättra kanslispråket”. Denna uppmaning att uppmärksamma ett viktigt område av språkanvändningen fick ett betydande gensvar. Frågor om kansli- (administrations-)språket började behandlas systematiskt och ingående; man gick från att rätta enskilda fel till att undersöka bredare problem. Tidigare oroade man sig för det ryska språkets påverkan på dokumentspråket, nu för hur EU-dokument i översättning påverkar litauiskt förvaltningsspråk. På grund av sitt inflytande på andra varianter av standardspråket har förvaltningsspråket hela tiden varit ett viktigt objekt för språknormering. Till en början skrev flera språkvetare om konkreta, aktuella frågor, till exempel: Jonas Palionis (KK 2, 1962, 46), Antanė Kučinskaitė (KK 7, 1964, 66–67), Albertas Rosinas (KK 9, 1965, 37–39), Vitas Labutis (KK 11, 1966, 28–32), Elena Grinaveckienė (KK 14, 1968, 29–30), Nijolė Sližienė (KK 16, 1969, 14–18; KK 17, 1969, 17–20; KK 35, 1978, 3–6), Elena Valiulytė (KK 16, 1969, 67; KK 19, 1970, 78), Vytautas Ambrazas (KK 19, 1970, 42–43), Adelė Valeckienė (KK 23, 1972, 60; KK 36, 1979, 53–56). Senare började denna språkvariant undersökas systematiskt. Pranas Kniūkšta och Rasuolė Vladarskienė skriver nu mest om kansli- (administrations-)språk. Kalbos kultūra har hela tiden värnat inte bara om ett korrekt språk, utan också om ett stilistiskt och bildrikt språk. Under det senaste decenniet har Regina Koženiauskienė (KK 71, 1998, 68–74; KK 74, 2001, 74–81; KK 77, 2004, 103–108) och Kazimieras Župerka (KK 71, 1998, 59–65; KK 78, 2005, 56–66; KK 79, 2006, 62–73) behandlat frågor om stilistik och retorik. Klementina Vosylytė skrev om idiomens bildrikedom (KK 75, 2002, 121–124), och Jolanta Zabarskaitė undersökte särdrag och intressanta aspekter av användningen av interjektioner (KK 74, 2001, 65–69; KK 79, 2006, 249–255). 16 KALBOS KULTŪRA | 81 Efter återupprättandet av Litauens självständighet arbetade publikationen Kalbos kultūros för att befästa det statliga språkets ställning. Vytautas Ambrazas (KK 56, 1989, 3–7) och Pranas Kniūkšta (KK 58, 1990, 21–34; 34–54) ägnade publikationer åt detta tema. De språkpolitiska problem som diskuteras förändras med tiden – tidigare var det viktigt att befästa litauiskan som statsspråk, medan det nu är viktigt att bevara språkets särprägel i det flerspråkiga Europeiska unionen, där 21 språk har erkänts som officiella och ett mycket stort antal texter snabbt måste översättas till litauiska. Under dessa förhållanden är erfarenheterna från andra länder, särskilt mindre länder som försöker stå emot engelskans intrång i alla områden där språk används, värdefulla – de delas i häfte 79 (KK 79, 2006, 96–101, 102–111, 131–136). Rasuolė Vladarskienė (KK 79, 2006, 41–50) och Lina Murinienė (KK 81, 2008, 170–184) skriver om EU-dokumentöversättningarnas inverkan på litauiskt myndighetsspråk. I Kalbos kultūroje publiceras olika slags språkrelaterad information. Till en början tillhandahölls listor över publikationer som var viktiga för språkvården; senare började recensioner av språkpublikationer att publiceras. Mycket användbara är publikationer som presenterar språkpublikationer under utarbetande och diskuterar principerna för deras tillkomst. Ett nära samarbete bedrivs med Litauens statliga språkkommission; dess beslut och kommentarer till dessa publiceras, liksom årsrapporter om institutionens verksamhet. Några av de senaste häftena av Kalbos kultūros (KK 77–80) skiljer sig från de tidigare inte bara till utseendet (genom större format och längre artiklar), utan också till innehållet. Detta är redaktionskollegiets försök att anlägga ett bredare perspektiv på språkvård: att inte bara behandla brott mot språkets normer, utan också undersöka aktuella bruksmönster, relationen mellan språk och samhälle, presentera den senaste sociolingvistiska, psykolingvistiska och annan forskning samt söka nya teman och problem. I behandlingen av relationen mellan språk och samhälle lutar man åt ett sociolingvistiskt perspektiv. I R. Miliūnaitės artikel diskuteras hur människors image skapas med språkliga medel i skärningspunkten mellan språkliga och sociala faktorer (KK 78, 2005, 32–55); relationen mellan standardspråk och dialekter undersöks (L. Grumadienė, KK 74, 2001, 81–86; A. Pupkis KK 80, 2007, 64–75; M. Ramonienė KK 79, 2006, 137–148). Dalė Blažinskaitė undersöker reklamspråket (KK 73, 2000, 96–101; KK 75, 2002, 125–131; KK 77, 2004, 56–66; KK 78, 2005, 144–152), liksom Irena Smetonienė (KK 74, 2001, 69–73; KK 76, 2003, 126–130). Ineta Savickienė (KK 78, 2005, 231–240) och Laura Kamandulytė (KK 79, 2006, 264–272) presenterar psykolingvistiska studier av barns språk. R. VLADARSKIENĖ. Tradicija ir naujovės Kalbos kultūroje 17 Ny teknik skapar nya möjligheter; många lingvister grundar sina artiklar på data som samlats in med hjälp av datorbaserade verktyg. Detta påskyndar språkforskningen avsevärt och gör det möjligt att undersöka språket ur olika perspektiv. Den nya tekniken påverkar också språket självt: nya språkfenomen uppstår, och lingvister börjar undersöka dem för att bedöma deras roll i samhällslivet och skissera möjliga forskningsinriktningar (R. Miliūnaitė, KK 81, 2008, 20–49). Detta tema bör ha goda framtidsutsikter, eftersom man ständigt talar om den negativa inverkan som allmänt använda kommunikationstekniker har på språket, särskilt bland unga, samtidigt som det saknas gedigen forskning. Tidigare publicerades artiklar i Kalbos kultūroje endast på litauiska. I häfte 79 publicerades några bidrag på engelska och ryska. Det rör sig om artiklar baserade på föredrag som utländska gäster från Estland, Norge och Sverige höll vid den 13:e internationella Jonas Jablonskis-konferensen ”Standardspråk och samhälle” (utförliga sammanfattningar på litauiska bifogades) (KK 79, 2006, 91–95, 96–101, 102–111, 112–117, 118–123, 124–130, 131–136). De presenterar språkpolitik och språkbruk i andra länder och visar att även där finns många språkrelaterade problem. Vissa löser dem på ungefär samma sätt som i Litauen, andra på ett något annorlunda sätt. Kontakter med lingvister i andra länder och utbyte av samlade erfarenheter skulle kunna bli en lovande inriktning för publikationens verksamhet. Publikationen Kalbos kultūros, som har inriktat sig på att behandla teoretiska problem kring dagens litauiska språkbruk, försöker förena språkvetenskaplig teori och praktik. Med stöd i en tradition av måttfull språknormering, som vårdats i årtionden, ges rekommendationer för hur språkfenomen bör bedömas, samtidigt som nya tendenser i dagens språkbruk undersöks. Med hänsyn till dagens behov försöker man finna orsakerna till den dialog mellan lingvister och språkanvändare som inte alltid är fruktbar. Framtiden för publikationen, som har redigerats och getts ut i fem decennier, kan beskrivas så här: att föra publikationens tradition vidare – att ge välgrundade rekommendationer om bedömning och normering av språkfenomen, undersöka problematiska språkfrågor och fortlöpande uppmärksamma nya språkfenomen. Genom att vidga begreppet kalbos kultūros bör man återupprätta anseendet för denna omstridda term i samhället, där den oftast uppfattas enbart som rättning av fel. Publikationens mål är att främja ett välvårdat språk i alla avseenden och förstå språkvård som en harmoni mellan språklig korrekthet, stilistisk kvalitet samt språkets etik och estetik. 18 KALBOS KULTŪRA | 81 LITERATŪRA LKE 2008: Lietuvių kalbos enciklopedija. Red. Vytautas Ambrazas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. KK 1961–2008: Kalbos kultūra / tęstinis leidinys, sąs. 1–81. P u p k i s A. 2005: Kalbos kultūros studijos, Vilnius: Gimtasis žodis. VLE IX 2006: Visuotinė lietuvių enciklopedija 9, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Gauta 2008 09 25 TRADITION AND INNOVATIONS IN THE KALBOS KULTŪRA S u m m a r y The article gives an overview of 80 volumes of the Kalbos kultūra which was founded in 1961. The journal was the first periodical in post-war Lithuania which focused exclusively on problems of practical language use. The journal established and consolidated major norm setting priorities of standard language and the tactics of language culture. The changes in the publication’s priorities were determined by external factors. In 1990 the monthly journal Gimtoji Kalba was re-established; from the very start it focused on the practical language use, which is why the Kalbos kultūra adopted a more theoretical viewpoint and shifted to more general issues of language culture. Continuing the age-old moderate norm setting tradition, the Kalbos kultūra provides evaluation and recommendations on different language phenomena, deals with the contemporary language use and problems concerned with the impact of new technologies on language. The relationships between language and society are among today’s top priorities. Also linguists attempt to identify reasons why sometimes the dialogue between linguists and language users is not very successful. RASUOLĖ VLADARSKIENĖ Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius [email protected] R. VLADARSKIENĖ. Tradicija ir naujovės Kalbos kultūroje 19