Sociolingvistinis tarminių kodų taisyklingumo tyrimas

DAIVA ALIŪKAITĖ Vilnius universitets Kaunasiska humanistiska fakultet ERIKA MERKYTĖ Vilnius universitets Kaunasiska humanistiska fakultet SOCIOLINGVISTISK UNDERSÖKNING AV DIALEKTALA KODERS KORREKTHET INLEDANDE ANMÄRKNINGAR Begreppet språklig korrekthet förknippas först och främst med standardspråket. Inom språkvetenskapen motiveras en sådan uppfattning av ett av standardspråkets relevanta kännetecken – kodifieringen (mer om relevanta och icke-relevanta kännetecken för standardspråket, se Pupkis 2005: 16–19). Det bör påpekas att kriteriet korrekthet inte är fullständigt klarlagt inom teorin om litauiskt standardspråk – vissa forskare förstår detta kriterium som överensstämmelse med språkets lagar eller kodifierade regler (jfr Girdenis, Pupkis 2000 [1978]: 109; Kniūkšta 2001 [1979]: 65); andra preciserar definitionen av korrekthet genom att förtydliga dess självständighet, exempelvis urskiljer Jonas Šukys två huvudsakliga delar av korrekthetskriteriet – renhet och systematik (se Šukys 2003: 19). Sådana teoretiska preciseringar är inte särskilt viktiga för den fråga som behandlas i denna artikel, eftersom det på ett eller annat sätt framgår av definitionerna av korrekthet att begreppet endast är relevant när det gäller en kodifierad kod1, eftersom det endast är kodifiering som omfattar möjligheten till fel. Dialekterna är spontana system. De vittnar om språkets obrutna utveckling, blottlägger särdrag i språkbruket osv.2 Trots att en dialekt kan ta upp i sig 1 Som Ronald Wardhaugh hävdar är kod, till skillnad från dialekt, stil, standardspråk (=standardspråk), pidgin eller kreolspråk, en känslomässigt neutral term (se Wardhaugh 2006: 88). Just därför väljs termen kod ofta även i denna artikel. För textens sammanhangs skull eller av stilistiska skäl används termerna kod och dialekt (dialektalt tal) versus standardspråk omväxlande. 2 Det bör sägas att även standardspråket delvis skulle kunna bedömas på detta sätt, men när det gäller standardspråket får förhållandet mellan medveten påverkan på språket och språkets spontana utveckling inte glömmas bort (se Rita Miliūnaitės illustrativa bild, som föreställer standardspråkets D. ALIŪKAITĖ, E. MERKYTĖ. Sociolingvistinis tarminių kodų taisyklingumo tyrimas 259 främmande språks systematiska aspekter gör inte dialekten felaktig3. Följaktligen kan man, med utgångspunkt i de nämnda definitionerna av korrekthet, hävda att en sådan bedömning – korrekthet som kriterium – i princip inte lämpar sig för dialekter. Men, vilket erfarenheterna från forskare i andra länder vittnar om, här avses framför allt studier inom perceptuell dialektologi4 – det är vanligt5 att bedöma dialektala koder utifrån kriteriet (o)korrekthet. I nästan varje studie som utgår från perceptuell dialektologis principer ingår frågor om de undersökta kodernas korrekthet bland de uppgifter för bedömning av tal som ges till de undersökta – medlemmar av språkgemenskaper. En sådan metod – att bedöma och rangordna koder6 – är välgrundad. Flera så kallade språkmyter visar människors benägenhet att rangordna talvarianter efter olika egenskaper. I boken Kalbos mitai (Bauer, Trudgill 1998) försöker lingvister med vetenskapliga argument motbevisa felaktiga föreställningar i enskilda språkgemenskaper eller till och med universella föreställningar, utbredda bland talare av olika språk, om språkvarianter eller språkliga egenskaper och deras värde7. Det råder dock inget tvivel om att den vetenskapliga diskurs som uppstår som ett svar på, låt oss kalla det, språkkänslans lingvistik, endast påverkar vissa samhällsgrupper (naturligtvis först och främst filologer), medan vanliga språkbrukares attityder uppstår, sprids och förändras utan att följa vare sig grammatikens lagar eller språkets verklighet. funkcionavimo visuomenėje schemą – Miliūnaitė 2009: 17); vadinasi, negalima neįvertinti to, kad kai kuriais atvejais kalbos patirtis yra šiek tiek dirbtinai sukuriama, o apie tarmes to pasakyti negalima. 3 Som R. Miliūnaitė påpekar: ”det är meningsfullt att tala om fel endast i bruket av standardspråk, inte av dialekter eller sociolekter, även om det också i de senare kan förekomma företeelser som inte är karakteristiska för dem” (Miliūnaitė 2008: 155). 4 Om perceptuell dialektologis (eng. perceptual dialectology) principer, se Preston 1988: 373–395; 1989; 1999: xxiii–xl; även Aliūkaitė 2006a: 88–89; 2006b: 567–583; 2007: 52–61. 5 Tirti: amerikietiškasis anglų kalbos variantas (Preston 1989: 51–70); Vokietijos dialektai (Dailey-O’Cain 1999: 229–231); Prancūzijos dialektai (Kuiper 1999: 243–262); Turkijos dialektai (Demirci, Kleiner 1999: 263–282); prancūzų kalbos variantai Kvebeke (Kanadoje) (Evans 2002: 83–86); anglų kalbos variantai Kanadoje (McKinnie, Dailey-O’Cain 2002: 282–284) ir kt. 6 Inte nödvändigtvis utifrån korrekthetskriteriet. 7 I boken Kalbos mitai motbevisar Ray Harlow myten att vissa språk inte är tillräckligt bra; Edward Carney – att engelskt uttal är katastrofalt; Lars Gunnar Andersson – att vissa språk är mer komplicerade än andra; Howard Giles och Nancy Niedzielski – att italienska är vackert och tyska fult, och så vidare (se Bauer, Trudgill 1998: 9–14; 32–40; 50–57; 85–93). 260 KALBOS KULTŪRA | 82 Man kan hävda att medlemmar av språkgemenskaper påverkas av olika stereotyper; skolkunskaper (mer eller mindre objektiva) kan delvis också spela en roll. Det är rimligt att anta att faktorn språklig trygghet (eller otrygghet), som otvivelaktigt hänger samman med medlemmarnas sociala trygghet och självkänsla, också påverkar hur olika koder betraktas. Ibland kan attitydstudier, vilket forskarnas erfarenheter visar, avslöja att ett mindervärdeskomplex gentemot dialekten8 också lever kvar i gemenskapen; detta kan kopplas både till språkliga preferenser och till språkliga attityder. Meilutė Ramonienės studie av språkliga attityder i Joniškėlis är värd att nämna. Forskarens iakttagelser ger goda skäl att anta att ett mindervärdeskomplex gentemot dialekten också förekommer bland talare av andra dialekter. När forskaren presenterar studiens data påpekar hon att respondenterna i Joniškėlis bedömer dialekten som en felaktig språkvariant (”i skolan måste man tala korrekt, inte dialekt”; ”vår dialekt är särskilt felaktig” (se mer i Ramonienė 2006: 144)). Det råder inget tvivel om att exempelvis språklig identitet påverkar inte bara språkligt beteende utan också attityder (jfr Aliūkaitė 2005: 101–108). Mot denna bakgrund står det klart att frågan om dialektala koders korrekthet åtminstone bör formuleras. Huruvida korrekthetens värde går att mäta är en annan fråga. Denna artikels ämne är dialektala koders korrekthet. Det är viktigt att betona att man, utifrån data från perceptionsstudier, strävar efter att beskriva dialektala koders korrekthet ur språkbrukarens, det vill säga perceptörens (bedömarens), perspektiv, inte forskarens. För att vetenskapligt underbygga begreppet dialektala koders korrekthet bör man urskilja aspekterna av hur korrekthet fastställs. Även om, som A. Girdenis och A. Pupkis påpekar, ”normen för varje enskild dialekt oftast är ännu strängare än standardspråkets” (Girdenis, Pupkis 2000 [1978]: 98), gör ett relevant kännetecken för dialektala koder – avsaknaden av kodifiering – sådana överväganden meningslösa. Man kan endast överväga om det ligger någon grund i att bedöma spridningen av särskiljande dialektdrag i ett konkret dialektalt uttryckssätt, men detta skulle inte utgöra krav på korrekt dialekttal. Man måste alltså erkänna att vetenskaplig bedömning av språkfakta och vanliga medlemmars attityder inom en språkgemenskap är två olika saker. 8 Dėl Takesi Sibatos dialekto nevisavertiškumo koncepcijos daugiau žr. Inoue (1999: 148). D. ALIŪKAITĖ, E. MERKYTĖ. Sociolingvistinis tarminių kodų taisyklingumo tyrimas 261 ATTITYDUNDERSÖKNING: (O)KORREKTHET I DIALEKTALT TAL De sammanfattande insikterna om begreppet korrekthet formuleras utifrån en undersökning av uppfattningar om och bedömningar av dialektalt tal, genomförd i oktober och december 2008 i Kaunas och Šakiai distrikt. Undersökningen – en samling textstimuli och en enkät – utformades i enlighet med den perceptuella dialektologins teoretiska krav. Det bör sägas att undersökningar inom perceptuell dialektologi oftast bygger på analys av attityder som reaktioner på en viss språklig stimulans (jfr Šen, Baykal 2004). Det råder inget tvivel om att brukarens (bedömarens) förhållande till en viss varietet bäst kommer till uttryck när hen hör ett exempel på denna varietet. För att undersöka språkgemenskapens medlemmars attityder till korrektheten hos dialektala koder skapades en samling med sex textstimuli. Till denna samling valdes fem textutdrag på ungefär en och en halv minut ur LKTCH (2004) och den andra delen av LT (2005): text A9 – från Tirkšliai-punkten i nordžemaitiska telšiai-dialekten (LKTCH 2004: 251); text B – från Varėna-punkten i sydaukštaitiska (LKTCH 2004: 91–92); text D – från östaukštaitiska vilniusdialekten (LT 2005); text E – från Karklėnai-punkten i nordžemaitiska kretinga-dialekten (LKTCH 2004: 266–267); text F – från Verkšnionys-punkten i östaukštaitiska anykščiai-dialekten (LKTCH 2004: 147). Vid sammanställningen av textstimulisamlingen beaktades inte enbart den perceptuella dialektologins krav. Delvis med utgångspunkt i principen för det så kallade masktestet10, utvecklat av Wallace Lambert och hans kollegor (se Swann 2003: 149), infogades även en text på standardspråket (C) bland dialekttexterna. Eftersom stimulustexten C på standardspråket hämtades från publikationen Lietuvių kalbos bendrinė tartis (2004: 65), sammanställd av Antanas Pakeris och Aldonas Pupkis för undervisning i korrekt uttal, vilseleddes deltagarna delvis: en text som inte var dialektal föreslogs för bedömning som dialektal. Å andra sidan erbjöds deltagarna en referenspunkt för korrekthet (som de kunde använda eller låta bli!). Men med tanke på att berättelserna i alla texter också skiljer sig åt, 9 De texter som valdes för undersökningen kodades. Forskare går till väga på olika sätt: i vissa fall kodas textstimuli, i andra vet deltagarna från vilka regioner texterna de lyssnar på kommer. Om undersökningen är öppen eller dold hänger samman med forskarnas specifika syften: exempelvis kan namngivningen av en ort i uppgifterna ge upphov till sociala stereotyper – när bedömare värderar textstimuli från en viss ort blir deras bedömningar på ett eller annat sätt tendentiösa. Man kan hävda att kännedom om orten påverkar inte bara bedömningarna av texten som avlyssnas, utan också bedömningarna av regionens invånare. Det regionala anonymiserandet av textstimuli anses säkerställa möjligheten att fastställa deltagarnas dialektkompetens. 10 På engelska matched-guise technique. 262 KALBOS KULTŪRA | 82 och informanter11; W. Lamberts idé om masktestet var endast vägledande för den metodologiska utformningen av talundersökningen. Efter att ha lyssnat på textstimuli skulle deltagarna bedöma dem utifrån kriterierna avvikelse från standardspråket, (o)korrekthet och (o)attraktivitet12 samt beskriva sitt val med några få ord. Den här artikeln diskuterar korrektheten i dialektalt tal; övriga data tas därför med i analysen endast som argument eller som bakgrund till insikterna13. När en perceptuell undersökning genomförs är det viktigt att välja ett lämpligt sätt att presentera enkätuppgifterna. Deltagarna fick en typisk sjugradig skala för bedömning med semantisk differential14. De skulle uttrycka sin uppfattning genom att markera en siffra från 7 (skiljer sig inte från standardspråket; helt korrekt; mycket vackert språk) till 1 (har inget gemensamt med standardspråket; helt inkorrekt; mycket fult språk) (se figur 1). FIGUR 1. Skala för bedömning med semantisk differential 11 Detta uppfyller inte masktestets krav. 12 Detta är typiska kriterier som används i undersökningar inom perceptuell dialektologi (se Preston 1999: xxxiv–xxxv). 13 Dessutom skulle deltagarna skriva ner och markera på en karta över Litauen (i uppgiften visades kartan med kommungränser och centralorter markerade) var de trodde att talarna kom ifrån. I slutet av enkäten ombads respondenterna att med egna ord beskriva en person som talar dialekt, men resultaten från uppgifterna om mentala kartor och begreppsbildning kring dialektalt tal kommer att behandlas i en annan artikel. 14 I undersökningar kan även andra skalor användas, till exempel skalor med 5, 6 eller 9 steg (se Al-Hindawe 1996: [1–9]). 15 För mer om användningen av skalan för semantisk differential, se lingvistikstudier (Wray, Trott, Bloomer, Reay, Butler 2005: 174–176). D. ALIŪKAITĖ, E. MERKYTĖ. Sociolingvistinis tarminių kodų taisyklingumo tyrimas 263 Bedömningarna visar respondenternas reaktion på den text de hör. En sådan bedömningsskala ger inte upphov till några gissningar hos försökspersonerna om att forskaren exempelvis önskar ett så högt betyg som möjligt. Det bör tilläggas att tekniken med semantisk differential, som föreslogs av Charles E. Osgood 1957 (Al-Hindawe 1996: [1–9]), är en av de vanligare metoderna i undersökningar av språkliga attityder, men företrädare för perceptuell dialektologi kombinerar ofta en sådan princip med öppna frågor – även i denna undersökning ombads försökspersonerna att förklara de betyg de valde. För att genomföra uppgiften med stimulustexterna behövde urvalet av försökspersoner sättas samman så att det gick att bedöma om respondenternas språkliga omgivning påverkar bedömningen av dialektal diskurs, det vill säga stimulustexterna. Två kvoter av ungefär samma storlek sattes samman: 1) Till den första gruppen hör försökspersonerna i KauMi16-gruppen (totalt 46); de är storstadsbor vars språkliga omgivning (sannolikt) ligger närmast standardspråket. 2) Till den andra gruppen hör LukGr-försökspersonerna (totalt 40); de är invånare i landsorten vars språkliga omgivning (sannolikt) uppvisar tydligare drag av den västaukštaitiska kaunasiska dialekten. Attityderna hos ungdomar i åldern 14–18 år (det vill säga elever i årskurs 9–12) undersöktes. Försökspersonerna tillhör samma åldersgrupp. Det är den kommande generationen – dess attityder till den dialektala kodens korrekthet (och i allmänhet alla attityder som framträtt i undersökningen) kan betraktas som indikatorer på en generations språkliga och kulturella medvetenhet. När kvoterna för försökspersonerna sattes samman beaktades också ytterligare ett kriterium. Det är tänkbart att kön också kan påverka respondenternas attityder till dialektalt tal. Som påpekas i arbeten inom perceptuell dialektologi påverkar kön inte bara talet utan också attityderna till andra varianter (se Demirci 2002: 41–50). Därför eftersträvades jämnstora urval av kvinnliga respektive manliga respondenter: KauMi – 41,3 procent kvinnliga och 58,7 procent manliga respondenter; LukGr – 50 procent kvinnliga och 50 procent manliga respondenter. Sammanfattningsvis kan man säga att grupperna av försökspersoner sattes samman utifrån tre antaganden – försökspersonernas attityder och dialektkompetens kan påverkas av deras 16I artikeln används följande förkortningar för grupperna av försökspersoner: KauMi – elever vid Kauno Milikonių grundskola (med hjälp av lärarna A. Babajan och R. Sventkauskienė), LukGr – elever vid Lukšių Vinco Grybo grundskola (med hjälp av läraren A. Urbaitienė). 264 KALBOS KULTŪRA | 82 språklig miljö, deltagarnas ålder och deltagarnas kön17. Det bör tilläggas att ålderns särskiljande värde skulle framträda tydligast endast i jämförande studier, det vill säga om data från flera generationer fanns tillgängliga; i det här fallet kan man alltså endast formulera iakttagelser om den aktuella generationens tendenser. Generellt sett bör man, med tanke på det lilla urvalet, betona att studiens resultat bör betraktas som utgångspunkter för vidare forskning18. Innan data från den aktuella studien analyseras bör det påpekas att forskare som empiriskt eller åtminstone teoretiskt har undersökt bedömningar av korrekthet tenderar att koppla denna bedömning till andra bedömningar av dialektkoder. För det första kopplas en variants korrekthet till dess sociokulturella konnotation (jfr Dailey–O’Cain 1999: 227–242; Benson 2003: 307–330). Forskarna framhåller att den så kallade språkliga hembygdsfaktorn19 också påverkar bedömningen av en kods korrekthet, det vill säga att man tenderar att betrakta den egna regionens kod eller den egna koden som mer korrekt (jfr Diercks 2002: 51–70)20. Dessutom visar språkforskningen att varianter som ligger närmare standardspråket bedöms mer positivt (Aliūkaitė 2007: 152). Korrekthetsvärdet för studiens textstimuli beräknades genom att summera bedömningarna av deltagarnas texter och dividera summan med antalet bedömare. För att redovisa de erhållna uppgifterna exakt beräknades de sammanlagda korrekthetsbedömningarna för textstimuli i grupperna KauMi och LukGr. För att tydliggöra könets inverkan på bedömningarna av dialektkodernas korrekthet beräknades bedömningarna separat för kvinnliga och manliga respondenter i varje grupp (se fig. 2 och 3). 17 Vid urvalet beaktas sådana antaganden även i andra perceptivdialektologiska studier som genomförs i Litauen (jfr Aliūkaitė 2007: 143–146). 18 Å andra sidan kännetecknas arbeten inom perceptiv dialektologi av en induktiv princip: efter att en undersökning har genomförts överförs egenskaper hos en del (det vill säga de undersökta medlemmarna av en gemenskap) på helheten (det vill säga hela gemenskapen), och varianternas värden sammanfattas därför som tendenser som återspeglar hela gemenskapens attityder (jfr Preston 1989: 25–49; Dailey–O’Cain 1999: 227–242; Kuiper 1999: 243–262; Demirci 2002: 41–50). Det bör dock betonas att forskarna formulerar generaliseringar som tendenser, inte som entydiga slutsatser, och därför behåller de karaktären av antaganden. Samma tillvägagångssätt används i denna artikel. 19 Eng. linguistic homeland. 20 Naturligtvis får faktorer som språklig osäkerhet eller dialektens underordnade status inte glömmas bort. D. ALIŪKAITĖ, E. MERKYTĖ. Sociolingvistinis tarminių kodų taisyklingumo tyrimas 265 FIG. 2. En del av KauMi M67-enkäten (korrekthetsbedömningar) 266 KALBOS KULTŪRA | 82 Del III 3.1. Bedöm korrektheten i text A: helt korrekt helt felaktig 7 6 5 4 3 2 1 Varför möjligheterna som grävts fram 3.2. Bedöm korrektheten i text B: helt korrekt helt felaktig 7 6 5 4 3 2 1 Varför Daina bat… ”säger” 3.3. Bedöm korrektheten i text C: helt korrekt helt felaktig 7 6 5 4 3 2 1 Varför 3.4. Bedöm korrektheten i text D: helt korrekt helt felaktig 7 6 5 4 3 2 1 Varför mycket kort, en annan... 3.5. Bedöm korrektheten i text E: helt korrekt helt inkorrekt 7 6 5 4 3 2 1 Varför 3.6. Bedöm korrektheten i text F: helt korrekt helt inkorrekt 7 6 5 4 3 2 1 Varför FIG. 3. En del av LukGr V32-enkäten (korrekthetsbedömningar) D. ALIŪKAITĖ, E. MERKYTĖ. Sociolingvistinis tarminių kodų taisyklingumo tyrimas 267 I liknande studier jämförs korrekthetsvärdet med andra kodvärden. Därför presenteras i artikeln de samlade uppgifterna för båda grupperna om avvikelse från standardspråket och om textstimulusens estetiska värde (se fig. 4 och 5).21 KORREKTHET BK PA RAv RAa Ž1t Ž2k KauMi 6,65 4,28 3,17 2,93 2,93 2,52 BK PA RAa RAv Ž2k Ž1t LukGr 6,15 4,2 3,52 3,37 2,67 2,6 AVVIKELSE från BK BK PA RAa RAv Ž1t Ž2k KauMi 6,63 4,69 3,32 3,21 2,95 2,56 BK PA RAa RAv Ž2k Ž1t LukGr 6,25 4,22 3,4 3,25 2,65 2,37 ATTRAKTIVITET BK PA Ž1t RAv RAa Ž2k KauMi 6,3 4 3,73 3,47 3,43 3,36 BK PA RAa Ž2k RAv Ž1t LukGr 6,2 4,35 3,5 3,4 3,37 2,9 FIG. 4. Korrekthet, avvikelse från bk och attraktivitet KORREKTHET Ž1t PA BK RAv Ž2k RAa KauMiM 2,84 4,21 6,63 3,1 2,57 2,73 KauMiV 3 4,33 6,66 3,22 2,48 3,07 LukGrM 2,5 4,45 6,65 3,25 2,85 3,95 LukGrV 2,7 3,95 5,65 3,2 2,5 3,1 FIG. 5. Korrekthet, avvikelse från bk och attraktivitet Bedömningarna av de dialektala kodernas korrekthet ger möjlighet till vissa slutsatser. Studien visade att de unga respondenterna tenderar att betrakta dialektalt tal som mer felaktigt än korrekt. Endast textstimulus B=PA bedömdes, utifrån de samlade uppgifterna för grupperna KauMi och LukGr, som mer korrekt än felaktigt (mer än 3,5 poäng av 7). Men även sådana bedömningar visar att koden brister enligt detta kriterium. 21 Textstimulusens kodbeteckningar: A – Ž1t (text på žemaitiska, telšiai-dialekt), B – PA (text på sydaukštaitiska); C – BK (text på standardspråket); D – RAv (text på östaukštaitiska, vilnius-dialekt); E – Ž2k (text på žemaitiska, kretinga-dialekt); F – RAa (text på östaukštaitiska, anykščiai-dialekt). 268 KALBOS KULTŪRA | 82 Båda texterna på östaukštaitiska och båda texterna på žemaitiska (se fig. 4 och 5) bedömdes strängare. Det är troligt att sådana bedömningar hänger samman med avvikelsen från standardspråket. Överensstämmelsen mellan dessa två bedömningar är tydlig. I sammanhanget kan man erinra sig Renée van Bezooijens så kallade begriplighetshypoteser, igenkänningshypoteser och likhetshypoteser22. Forskaren kopplar kodens estetiska värde till variantens begriplighet, förståelighet, närhet till bedömarens eget sätt att tala eller likhet med standardspråket (se Bezooijen 2002: 14–15). Även om författaren formulerade dessa hypoteser för att förklara bedömningar av attraktivitet, är det troligt att de faktorer hon pekar ut också är viktiga för kodens korrekthetsvärde. Denna slutsats kan också dras av informanternas kommentarer. Respondenterna i båda grupperna förklarade motvilligt sina bedömningar, men återkommande argument gör det möjligt att urskilja vissa tendenser. Av kommentarerna framgår att (bristande) förståelighet är en faktor för korrekthet, till exempel följande kommentarer23 – A=Ž1t: de där orden är konstiga (LukGr M36, 1 poäng), många ord gick inte att förstå (KauMi M67, 2 poäng); D=RAv: folk använder sina egna ord, som låter på sitt eget sätt (LukGr M8, 4 poäng), ändelserna är otydliga (KauMi V58, 3 poäng); E=Ž2k: jag förstod vart tredje ord (LukGr V23, 1 poäng), svårt att förstå, många felaktiga ord och användningar (KauMi M61, 2 poäng); F=RAa: inte särskilt korrekt, så man måste lyssna noga (LukGr M8, 3 poäng), många nya ord och så vidare (KauMi V73, 4 poäng). Av informanternas kommentarer framgår att föreställningen om standardspråket (om den är korrekt eller felaktig är en fråga för andra studier) fungerar som en imperativ storhet på den kognitiva nivån, till exempel A=Ž1t: liknar inte standardspråket, felaktig betoning (LukGr M10, 1 poäng), motsvarar inte standardspråket (LukGr V34, 2 poäng). Kommentarerna visar dessutom att informanterna tenderar att lita på sin egen kompetens och kunskap om språkvård; de bedömer texterna genom att räkna upp fel, till exempel A=Ž1t: det finns uttalsfel och felaktiga ord (LukGr V18, 4 poäng); B=PA: det finns ord som inte bör användas (LukGr M29, 5 poäng), det finns barbarismer, de byter ”t” mot ”c” (KauMi M62, 5 poäng); D=RAv: fullt av barbarismer (KauMi M76, 2 poäng), felaktigt, eftersom de betonar fel (LukGr V19, 1 poäng); E=Ž2k: det finns felaktiga adverb (KauMi V52, 5 poäng), många stilfel (KauMi V74, 2 poäng); F=RAa: de betonar fel (LukGr V19, 1 poäng). En sträng bedömning kan också hänga samman med en önskan att distansera sig från en sådan kod. Dessa slutsatser skulle vara mer välgrundade med större urval. Därför kan man endast dra 22 På engelska hypotesen om begriplighet; hypotesen om bekantskap; hypotesen om likhet. 23 Språket har inte korrigerats. D. ALIŪKAITĖ, E. MERKYTĖ. Sociolingvistinis terminų kodų taisyklingumo tyrimas 269 antagandet att den så kallade faktorn språklig hemort är betydelsefull för de undersöktas attityder. Detta framgår av kommentarerna till de undersöktas C=BK-bedömningar (höga!), till exempel: korrekt, eftersom jag bor här (KauMi M83, 7 poäng), jag gör inga fel, eftersom jag också talar så (KauMi V64, 7 poäng)24. C=BK-bedömningarna av textstimulusen visar att de unga respondenterna i större eller mindre utsträckning kände igen texten på standardspråket25. Detta påstående stöds av deras kommentarer till bedömningarna, till exempel: allt är som det ska (KauMi M62, 7 poäng); betoningen stämmer överens med standardspråket (KauMi M59, 6 poäng); hela språket var oklanderligt korrekt (KauMi M67, 7 poäng); korrekt tal (LukGr M6, 7 poäng); språket är mycket korrekt (LukGr M11, 7 poäng) och så vidare. Även om forskarna påpekar att kodens attraktionskraft sannolikt är den mest självständiga dimensionen och inte bör kopplas till andra egenskaper (jfr Kuiper 1999: 243–262), kan de insamlade uppgifterna ändå snarare tyda på en benägenhet att koppla korrekthet (och skillnad från standardspråket) till attraktionskraft (se fig. 4). Endast när det gäller bedömningarna av textstimulusen E=Ž2k skulle man kunna hävda att bedömningen av korrekthet inte blir en absolut förutsättning för att uttrycket ska uppfattas som oattraktivt (eller åtminstone mindre attraktivt än attraktivt). Nästan en poängs skillnad i bedömningarna av textstimulusen E=Ž2k enligt kriterierna korrekthet och attraktionskraft utgör en grund för den fortsatta forskningshypotesen att korrekthet och attraktionskraft är oberoende dimensioner. Man kan hävda att de undersöktas kön inte är en betydelsefull faktor för bedömningarna av korrekthet (se fig. 5). Forskningsresultaten ger anledning att ifrågasätta om de kvinnliga respondenterna är mer uppmärksamma på uttryckssättet. Det finns inte heller någon grund för att anta att respondenterna i den yngre generationen avslöjade ett större dolt prestigevärde hos dialektkoderna (deras korrekthetsbedömningar är inte högre än de kvinnliga respondenternas). Skillnaderna i bedömningarna utifrån bostadsort (dvs. faktorn språklig miljö) är, som framgår av uppgifterna, inte heller betydelsefulla; följaktligen kan man hävda att respondenternas jämförbara ålder i högre grad påverkade deras språkliga attityder. SLUTSATSER OCH ANTAGANDEN Sammanfattningsvis kan man säga att de unga respondenterna i första hand förknippar språklig korrekthet med standardspråket. Men då uppstår frå- 24 Jfr D=RAv: liknar vår, men är rolig (KauMi V84, 6 poäng). 25 Även om endast en respondent uttryckligen angav – standardspråk (KauMi V49, 7 poäng). 270 KALBOS KULTŪRA | 82 – hänger detta samman med faktisk kompetens eller endast med preskriptiva skolkunskaper om att standardspråket är ett korrekt system och utgör (kan utgöra) en måttstock för bedömning av andra uttryckssätt. Man tenderar att ställa samma krav på dialektkoder som på standardspråket, och därför bedömer de unga respondenterna dialektkoder som mer felaktiga än korrekta: 1) bedömningen av dialektkodens korrekthet avgörs av dess likhet med standardspråket – ju mer dialektkoden liknar standardspråket, desto korrektare är den; 2) korrekthet betraktas som en förutsättning för framgångsrik kommunikation – en obegriplig text är mer eller mindre felaktig. Den varierande bedömningen av dialektkodernas korrekthet, som framträder i värderingarna av stimulustexterna, gör det möjligt att ana de unga respondenternas mentala karta över dialekter26, snarare än en enhetlig föreställning om dialektalt tal. De varierande bedömningarna av hög- och låglandsmålens koder ger grund för fortsatta studier av huruvida höglandsmålens koder anses vara korrektare än låglandsmålens. De unga respondenternas bedömningar av dialektala stimulustexter och de argument som framförs utifrån numeriska värden gör det möjligt att hävda att korrekthet för medlemmarna i språkgemenskapen inte bara är en princip på talnivå, utan också en princip på nivån för kognitiva attityder. Den stränga bedömningen av dialektkoder visar standardspråkets offentliga prestige. LITERATŪRA A1-Hindawe J. 1996: Considerations when Constructing a Semantic Differential Scale. – La Trobe Papers in Linguistics. Volume 9, [1–9]. Aliūkaitė D. 2005: Lingvistinės tapatybės veiksniai: tarminio kalbėjimo pasirinkimas. – Valoda dažādu kultūru kontekstā. Zinātnisko rakstu krājums 15, Daugavpils: Saule, 101–108. Aliūkaitė D. 2006a: Perceptyvinės dialektologijos tyrimai: dialekto vaizdinys. – Valoda dažādu kultūru kontekstā. Zinātnisko rakstu krājums 16, Daugavpils: Saule, 87–95. Aliūkaitė D. 2006b: Tarminio kalbėjimo kultūrinis aspektas. – Acta Baltico-Slavica 30, 567–583. Aliūkaitė D. 2007: Tarminis kalbėjimas ir bendrinė kalba: objektyviųjų ir subjektyviųjų skirtumų kultūrinė vertė. [Rankraštis: daktaro disertacija], Vilniaus universitetas. Aliūkaitė D. 2009: Perceptyviniai dialektų tyrimai: mentalinis žemėlapis. – Respectus Philologicus 15 (20), 164–179. 26 Tokias įžvalgas galima daryti ir iš kito tyrimo duomenų (žr. Aliūkaitė 2009: 164–191). D. ALIŪKAITĖ, E. MERKYTĖ. Sociolingvistinis tarminių kodų taisyklingumo tyrimas 271 Bauer L., Trudgill P. 1998: Language Myths, New York: Penguin Books. Benson E. J. 2003: Folk Linguistic Perceptions and the Mapping of Dialect Boundaries. – American Speech 78 (3), 307–330. Dailey-O’Cain J. 1999: The Perception of Post-Unification German Regional Speech. – Handbook of Perceptual Dialectology. Volume 1. Ed. by D. R. Preston, Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 227–242. Demirci M. 2002: Gender Differences in the Perception of Turkish Regional Dialects. – Handbook of Perceptual Dialectology. Volume 2. Ed. by D. Long, D. R. Preston, Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 41–50. Demirci M., Kleiner B. 1999: The Perception of Turkish Dialects. – Handbook of Perceptual Dialectology. Volume 1. [etc.], 263–282. Diercks W. 2002: Mental Maps. Linguistic-Geographic Concepts. – Handbook of Perceptual Dialectology. Volume 2. [etc.], 51–70. Evans B. 2002: Attitudes of Montreal Students towards Varieties of French. – Handbook of Perceptual Dialectology. Volume 2. [etc.], 71–93. Girdenis A., Pupkis A. 2000 [1978]: Bendrinės kalbos norminimo ir kodifikavimo principai. – A. Girdenis. Kalbotyros darbai 1, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 97–110. Inoue F. 1999: Classification of Dialects by Image: English and Japanese. – Handbook of Perceptual Dialectology. Volume 1. [etc.], 147–160. Kniūkšta P. 2001 [1979]: Lingvistinis ir socialinis kodifikacijos santykis su norma. – P. Kniūkšta. Kalbos vartosena ir tvarkyba, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 62–71. Kuiper L. 1999: Variation and the Norm. Parisian Perceptions of Regional French. – Handbook of Perceptual Dialectology. Volume 1. [etc.], 243–262. LKTCH 2004: Lietuvių kalbos tarmių chrestomatija. Sudarė R. Bacevičiūtė, A. Ivanauskienė, A. Leskauskaitė, E. Trumpa, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. LT 2005: Lietuvių tarmės. II dalis. Sudarė R. Bacevičiūtė, K. Juškevičius, A. Leskauskaitė, K. Morkūnas, D. Mikulėnienė, E. Ožeraitis, L. Telksnys, D. Vaišnienė, A. Vidugiris ir kt., Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, Matematikos ir informatikos institutas. McKinnie M., Dailey-O’Cain J. 2002: A Perceptual Dialectology of Anglophone Canada from Perspective of Young Albertans and Ontarians. – Handbook of Perceptual Dialectology. Volume 2. [etc.], 277–294. Miliūnaitė R. 2008: Dėl kalbos kultūros mokymo. – Kalbos kultūra 81, 151–169. Miliūnaitė R. 2009: Dabartinės lietuvių kalbos vartosenos variantai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. 272 KALBOS KULTŪRA | 82 P a k e r y s A., P u p k i s A. 2004: Lietuvių kalbos bendrinė tartis. Kompaktinės plokštelės tekstai, Vilnius: Gimtasis žodis. P r e s t o n D. R. 1988: Methods in the Study of Dialect Perceptions. – Methods in Dialectology. Ed. by A. R. Thomas, Clevedon: Multilingual Matters, 373–395. P r e s t o n D. R. 1989: Perceptual Dialectology: Nonlinguists’ Views of Areal Linguistics, Dordrecht: Foris. P r e s t o n D. R. 1999: Introduction. – Handbook of Perceptual Dialectology. Volume 1. [etc.], xxiii–xl. P u p k i s A. 2005: Kalbos kultūros studijos, Vilnius: Gimtasis žodis. R a m o n i e n ė M. 2006: Nuostatos dėl bendrinės kalbos ir tarmės: Joniškėlio atvejis. – Kalbos kultūra 79, 137–147. Š e n M., B a y k a l N., 2004: Evaluational Reactions of Standard Accented Turkish Speakers towards Accented Speech and Speakers. – TRANS. Internet-Zeitschrift für Kulturwissenschaften, No. 15/2003. Prieiga per internetą: http://www.inst.at/trans/15Nr/06_1/sen_baykal15.htm S w a n n J. 2003: Language Choice and Code-switching. – R. Mesthrie, J. Swann, A. Deumert, L. W. Leap. Introducing Sociolinguistics, Edinburgh: Edinburgh University Press, 148–183. Š u k y s J. 2003: Kalbos kultūra visiems, Kaunas: Šviesa. V a n B e z o o i j e n R. 2002: Aesthetic Evaluation of Dutch. – Handbook of Perceptual Dialectology. Volume 2. [etc.], 13–30. W a r d h a u g h R. 2006: An Introduction to Sociolinguistics, Oxford: Blackwell. W r a y A., T r o t t K., B l o o m e r A., R e a y S., B u t l e r Ch. 2005: Projects in Linguistics. A Practical Guide to Researching Language, London: Replika Press Pvt. Ltd. Gauta 2009 11 10 A SOCIOLINGUISTIC INVESTIGATION OF GRAMMATICAL WELL-FORMEDNESS OF DIALECTAL CODES S u m m a r y The concept of grammatical well-formedness is concerned with standard language. Dialects are spontaneous systems, they show the development of a language and usage peculiarities. Any dialect might adopt elements from foreign systems; however, they do not become ungrammatical. It can thus be claimed that the cri- D. ALIŪKAITĖ, E. MERKYTĖ. Sociolingvistinis tarminių kodų taisyklingumo tyrimas 273 terion of grammatical well-formedness is in principle unsuitable for dialects. However, the experience of researchers from other countries has shown that evaluating dialectal codes in terms of grammatical well-formedness in the framework of perceptive dialectology is usual practice. The present investigation focuses on the grammatical well-formedness of dialectal codes. Considering the data of perceptive research, the paper aims at defining the well-formedness of dialectal codes from the user’s/receiver’s (evaluator’s) point of view rather than the researcher’s. The concluding remarks on the well-formedness of dialectal codes are based on a research conducted in October-December of 2008 in the districts of Kaunas and Šakiai and focusing on the perception and evaluation of dialectal speech by secondary schoolstudents in their 9-12 year at school (aged 14-18). The research materials covered a corpus of 6 text-stimuli and a questionnaire; both were prepared in accordance with the requirements of perceptive dialectology. To conclude, young respondents adhere to a certain prototype of a well-formed expression. For them, well-formedness is primarily concerned with standard language. However, in this context a natural question could arise: is well-formedness related with the school students’ actual experience or confined to the knowledge received at school that language is a well-formed system and that it serves (or can serve) as a reference to evaluate another expression? Since dialects are usually discussed in the framework of general requirements applicable to standard language, they are usually treated as ungrammatical rather than grammatical. A major factor determining the well-formedness of a dialectal code is its affinity to standard language: the more similar the dialectal code is to standard language, the more grammatical it is. Young respondents consider the well-formedness as a major factor of communicative success: if the text is difficult to understand, it is also more or less ungrammatical. Differing evaluation of the dialectal codes of Highlanders (aukštaičių) and Lowlanders (žemaičių) provides basis for further research that dialectal codes of Highlanders are treated as more grammatical than Lowlanders. DAIVA ALIŪKAITĖ Vilniaus universiteto Kauno humanitarinis fakultetas Muitinės g. 8, LT-44280 Kaunas [email protected] ERIKA MERKYTĖ Vilniaus universiteto Kauno humanitarinis fakultetas Muitinės g. 8, LT-44280 Kaunas [email protected] 274 KALBOS KULTŪRA | 82