„Arbata“: nuo žodžių – iki žodynų, nuo tekstų – iki tekstynų

JURGITA GIRČIENĖ Litauens universitet för pedagogik TE: FRÅN ORD – TILL ORDBÖCKER, FRÅN TEXTER – TILL KORPUSAR NYCKELORD: etymologi, semantik, lexikografi, korpuslingvistik, associationsförsök, synonymer, avledningar med samma rot, fasta uttryck. I artikeln undersöks, med stöd av diakrona lexikala studier och lexikografiska källor samt texter och korpusar som är tillgängliga via en allmän sökmotor på internet och representerar både offentligt och privat språkbruk, liksom material från ett experiment med ordassociationer, lånordet tes etymologi och semantik, dess relationer till litauiska synonymer som betecknar drycker, avledningar med samma rot och brukstendenser. Lexikografiska rekommendationer ges. 1. Algirdas Sabaliauskas betraktar ordet arbatà som ett särskilt märkligt lånord, där två ord från helt olika språk har smält samman – latinets herba (ört) och sydkinesiskans tē (teört). Litauerna fick det från polackerna (er > ar: Smoczyński 2007: 22), som bevarade den första komponenten i ordet i sin helhet: herbata. Polackerna lånade ordet från västeuropeiska språk, jfr nederländska herba thee (Sabaliauskas 1966: 75; bygger på Sławski 1952: 416; Sabaliauskas 1990: 244; bygger på Sławski 1952: 416; Vasmer 3 299, 4 311). Från nordkinesiskans čhā härrör tebenämningen i andra slaviska språk, jfr ryska čaj m.fl. (Sabaliauskas 1990: 244). I Västeuropa brukar denna dryck också benämnas med besläktade ord – olika varianter av det från sydkinesiskan lånade ordet tē: engelska tea, franska thé, italienska te, tyska der Tee m.fl. (Sabaliauskas 1994: 19). Teet och ordet som betecknar det nådde Litauen relativt sent jämfört med Västeuropa, dit portugisiska och nederländska sjöfarare förde det mellan slutet av 1500-talet och mitten av 1600-talet – först på 1700-talet (LEK 1 1933: 929; LEB 1 1953: 236; Sabaliauskas 1994: 19). Teet spreds först på gods och i städer, liksom i andra länder, men nådde gradvis, särskilt efter 1863, också landsbygden… 246 KALBOS KULTŪRA | 84 …(LEK 1 1933: 929; LEB 1 1953: 236). Att te är ett sent lånord sägs också framgå av förändringar i fonetisk substitution: i äldre lånord återges den slaviska vokalen a med litauiska o, senare med a; jfr vitryska kanycma → litauiska kopūstas, men polska herbata → litauiska arbata (Laučiūtė 1977: 95; se även LKEŽB). Andra forskare anger dock dialektformen arbotà som den äldre varianten (Smoczyński 2007: 22), jfr den identiska variant arbotà som anges i LKŽ (Kupiškis). Att teet kom sent framgår också av skriftliga källor: det polska ordet förekommer i 1700-talets språkminnesmärken, medan den litauiska formen arbata återfinns i senare skrifter (Sabaliauskas 1990: 244). I Litauiska encyklopedin sägs det att prästen Klukas år 17771 var den förste som i den polsk-litauiska staten nämnde te som ett skadligt kinesiskt gift (LEK 1 1933: 929). Jan Krzysztof Klukas var en polsk naturforskare som levde 1739–1796, verkade som präst i Polen men också studerade i Vilnius och undersökte Polens och Litauens flora och fauna. Han gav ut verk om dessa ämnen på polska, och några översattes även till litauiska (LEB 12 1957: 146; VLE 10 2006: 294)2. I Litauiska encyklopedin anges som den andra källan där te omnämns en novell utgiven på polska 1837 av Chodźko, en polsk författare i Litauen från 1800-talets början3, med titeln Samowar (LEK 1 1933: 919)4. Litauiska språkets ordbok, som registrerar lexikografiska och textuella källor för ”alla litauiska ord som man lyckats uppteckna från alla dialekter och skrifter från år 1547” (Vitkauskas 2002: 8) (se http://www.lkz.lt/dzl.php?3; http://www.lkz.lt/dzl.php?11), vid det första ordet 1 År 1777 anges också som året då te först nämns i Litauiska encyklopedin, utgiven i Boston (LEB 1 1953: 236. 2 Den litauiska encyklopedin (LEK) utkom fram till 1944 endast till och med bokstaven I, medan de verk av denne författare som nämns i Litauiska encyklopedin (LEB), utgiven i Boston, och Allmänna litauiska encyklopedin (VLE) inte anges vara från 1777. Det året utkom första bandet av författarens verk Roslin potrzebnych, pożytecznych, wygodnych, osobliwie krajowych, albo które w kraju użyteczne być mogą, utrzymanie, rozmnożenie i zażycie, utgivet i Warszawa 1777, O drzewach, ziołach ogrodowych i ogrodach (se information på Kluk-museets webbplats, Muzeum Rolnictwa im. ks. Krzysztofa Kluka: http://www.muzeumrolnictwa.pl/patron_muzeum.html). Den digitaliserade versionen av detta verk (originalstavning: Roslin potrzebnych, pożytecznych, wygodnych, osobliwie krajowych, albo ktore w kraju uzyteczne byc mogą, utrzymanie, rozmnozenie, i zazycie. Tom I <...> Krzysztofa Kluka <...> w Warszawie <...> Roku 1777) finns på webbplatsen: http://books.google.lt/books/about/Roslin_Potrzebnych_Pozytecznych_Wygodnych.html?id=y6A5AAAAcAAJ&redir_esc=y). 3 Här anges namnformen Ignas; i artikeln om författaren står Ignotas (LEK V 1937: 375). I Allmänna litauiska encyklopedin benämns denne litauiske författare, som levde 1794–1861 och skrev på polska, Ignacas Chodźka (pol. Ignacy Chodźko) (VLE IV 2003: 81). 4 Här används den förlitauiserade titelformen Samowar, medan artikeln som presenterar författaren och hans verk anger formen Samowar (LEK 5 1937: 376). J. GIRČIENĖ. Arbata: nuo žodžių – iki žodynų, nuo tekstų – iki tekstynų 247 Betydelsen av arbata (ett träd vars blad används för att brygga en dryck) anges i Jurgis Ambraziejus Pabrėžas (1771–1849) skrifter (LKŽ). I LKŽ:s kortregister hittades inga mer konkreta uppgifter, men källan kan sannolikt anses vara manuskriptet till botanikverket Taislius augyminis av Jurgis A. Pabrėža, en av 1800-talets mest framstående upplysningsmän, präst och botaniker samt den förste forskaren av Litauens flora (om verket, se Pabrėža 2009: 9 ff.), s. 372: 351. Arbata. – Thea. – / Theestrauch. Link.). – 1. Ar. Kinskyyny. – Th. chinensis. <...> 2. Ar. Žalooji. – Th. viridis. <...> 3. Ar. Statioji. – Th. stricta <...>5. 2. Litauer kallar inte bara den varma dryck som görs av (fermenterade) torkade blad från arbatmedžio (lat. Thea: TB)6 för te – vitt (minst bearbetat, av knoppar med de två första bladen), grönt (kortfermenterat), svart (långfermenterat)7 och andra tesorter8. Arbata betecknar i Litauen också vilken varm (ibland kall) dryck som helst, tillredd inte bara av olika örter utan även av frukt, sylt eller liknande (med undantag för kaffe och kakao). Detta framgår av uppgifter från ordböcker, språkbruk och ett associationsexperiment. I ordböcker beskrivs arbata i betydelsen dryck i regel som ”dryck med teblad” (DLKŽ, LKŽ), medan arbatžolės förklaras som teörter (LKŽ), 5 Jag tackar Litauiska språkets instituts (LKI) lexikografiska centrum och Ritutė Petrokienė samt Jolita Urbanavičienė för möjligheten att använda en kopia av den andra delen av Jurgis A. Pabrėžas ännu opublicerade manuskript Taislius augyminis (från s. 224), som förvaras på Martynas Mažvydas nationalbibliotek, och LKŽ:s kortregister. Jag tackar också mina kollegor vid LKI, Danutė Liutkevičienė, Violeta Meiliūnaitė och Vilma Zubaitienė (Vilnius universitet), som lät mig använda sina bibliotek. Ett särskilt tack riktas till Algirdas Sabaliauskas, som tidigare har klarlagt etymologin för arbatos, för möjligheten att dela dagens insikter. 6I den allmänna litauiska encyklopedin anges två arter av tebusken: indisk tebuske (lat. Thea assamica) och kinesisk tebuske (lat. Thea sinensis) (VLE I 2001: 708). I termbanken anges, utöver Thea sinensis, även andra motsvarigheter till de latinska namnen på denna tebusksart: Camellia sinensis, Thea viridis m.fl. (TB: http://terminai.vlkk.lt/pls/tb/tb.result). Just detta latinska namn är vitt spritt i Litauen och världen över (se http://lt.wikipedia.org/wiki/Arbata m.fl.). Det finns även andra klassifikationer; till exempel anges i encyklopedin Britannica två arter av växten Camellia sinensis: den i Kina odlade C. sinensis sinensis och den i den indiska provinsen Assam odlade C. sinensis assamica. I bruk förekommer också den senares synonym Camellia assamica (http://www.ahmadtea.lv/lt; http://lt.wikipedia.org/wiki/Arbata; WEBS). 7 I Kina kallas den rött te raudonąja arbata (http://lt.wikipedia.org/wiki/Arbata m.fl.); den ska inte förväxlas med drycken från smalbladig rosenrot, siauralapio raibsteglio (lat. Aspalathus linearis, eng. rooibos: ALP 2005), som i folkmun kallas så i Litauen. 8 Beroende på fermenteringstiden urskiljs även andra tesorter, till exempel delvis fermenterat ulongo (oolong; kin. juodasis drakonas). Te klassificeras även enligt andra kriterier (se: http://lt.wikipedia.org/wiki/Arbata; http://arbatosnamai.comyr.com/; http://www.arbatinukas.lt/ m.fl.). 248 KALBOS KULTŪRA | 84 torkade och bearbetade arbatlapiai [dvs. arbatmedžio lapeliai DLKŽ] eller andra teörter (DLKŽ). Även om den senare definitionen visar att te kan beteckna en dryck som inte bara tillreds av råvara från tebusken, försöker nyare nätkällor ändå precisera uttrycket arbatos žolės, som väcker associationer till teblad, exempelvis som vilken frukt- eller örtdryck som helst (Viki). Denna tendens till betydelseutvidgning återspeglas också i språkbruket. Resultaten från undersökningen av Dabartinės lietuvių kalbos tekstyno (T), som omfattar över 100 miljoner ord och representerar offentligt skriftligt språkbruk, och den allmänna internetsökmotorn Google (http://www.google.lt – nedan Int), som återspeglar både offentligt och privat språkbruk, bekräftar att arbata inte enbart betecknar en dryck av tebuskens blad. De gör det också möjligt att hävda att arbata i denna betydelse uppfattas något vidare än vad ordböckerna anger, jfr: Vilken sorts arbatą tycker du bäst om – svart, grönt, vitt, oolong, örtte eller fruktte? (enkät bland teälskare på www.arbatinukas.lt); Ört- och fruktte är drycker som tillverkas av torkad frukt och bär från olika växter. Regelbundet intag av starkt te förgiftar kroppen (Int); Vid svår förkylning passar te på lindblommor, kamomill och mynta mycket bra (Int); Garšėja är känt för sina spettkakor och lindblomste (T); Hallon- syltste. Det var nog därför jag också började tycka om fruktte. Jag brukade fylla en tredjedel av koppen med sylt och hälla hett vatten över (Int); Kall te med sylt. Lägg i sylt och häll på kokande vatten, vänta en minut och fyll på med kallt vatten (Int). I korpusets fasta, det vill säga ofta förekommande, ordkombinationer med lånordet arbata9, som omfattar olika (läke)örter: örter, läkeörter, lindblommor, kamomill, mynta, och ”riktigt” arbata, det vill säga grönt och svart te, är förhållandet till de senares nackdel (det finns hälften så många sådana). Detta skulle kunna tyda på en ”litauisk” uppfattning av te. Liknande tendenser framgår också av korrelerande data från ett experiment med fria associationer10, som syftade till att fastställa vilka associationer stimulusordet arbata väcker. I undersökningen deltog 66 personer bosatta i Vilnius, av båda könen (fler kvinnor), i olika åldrar – från 9 till 68 år – och med olika bakgrund- 9 Mer om frågan om fasta uttryck, som är viktig inom korpuslingvistiken, se: Rimkutė 2006; Marcinkevičienė 2010 m.fl. 10 Med associationsmetoden undersöker lingvister oftast hur den språkliga världsbilden återspeglas (se: Papaurėlytė-Klovienė 2005; Akelaitienė 2007 m.fl.). Analys av associationsfält ger många upplysningar om icke-språklig kunskap – information om samhällsliv, ekonomi, inslag i den nationella självkänslan, värderingar och preferenser (Papaurėlytė-Klovienė 2005 m.fl.). Det finns dock skäl att anta att associationer kan säga mer om de semantiska relationernas och själva språkets struktur (se Zavjalova 2006: 151). Mer om associationsmetoden, se: Papaurėlytė-Klovienė 2005; Zavjalova 2006 m.fl. J. GIRČIENĖ. Arbata: nuo žodžių – iki žodynų, nuo tekstų – iki tekstynų 249 respondenter med utbildning). Något fler (41) associationer presenterades, med olika (läke)örter: örter 4, örtväxter 4; mynta (pepparmynta) 3, myntablad 1; lindblommor 2, lindblommor; timjan, timjanörter 3; ringblommor 2; citronmeliss; kamomill, kamomillblommor; medicinalväxter osv., samt 37 associationer som omfattar grönt te (16), svart te (19) och vitt te (2). Det finns dubbelt så många associationer som anknyter till den förväntade effekten av (läke)örter, t.ex.: influensa 2, läkande 2, läkning, hjälp vid sjukdom, hjälper tillfrisknandet, sjukdom, lugnande (lugnande medel) 3, god, lugn sömn osv., än till den förmodade effekten av te gjort på tebuskens blad, t.ex.: uppiggande 3, stimulerar, mot sömn osv. Forskningsresultat som återspeglar aktuella användningstendenser vittnar om traditionernas kontinuitet: enligt etnologer brukade litauer förr koka te av olika medicinalväxter – lindblommor, kummin, kamomill, smultron samt lingon- och hallonblad och blommor (Dundulienė 1991: 165). Det finns många associationer till teets ”fruktighet”, som ännu inte nämns i ordböcker, dvs. te som framställts genom att fruktbitar fått dra i hett vatten: fruktte 11, frukt 7. Fruktte förekommer, vid sidan av grönt och svart te samt kamomill- och malörtste, även i det jämförelsevis begränsade Sakytinės lietuvių kalbos tekstyne (ST). Slutligen visar statistiken från allmänna internetsökningar (fruktte – cirka 110 000 förekomster, örtte – cirka 170 000, grönt te – cirka 112 000, svart te – cirka 61 70011) visar att det utan tvekan finns behov av att precisera betydelsen av te som dryck, jfr dryck med teblad (DLKŽ, LKŽ). 3. Om det jämförelsevis nya lånordet arbata från 1700-talet används för att beteckna vilken varm dryck som helst, utom kaffe och kakao, uppstår frågan om varma drycker tidigare var främmande för litauerna eller om te blev så populärt att det med tiden trängde undan den litauiska benämningen på varm dryck. Ordböcker visar att det fanns egna ord för att beteckna företeelsen. En varm dryck kallades, liksom en brygd, karštimas (LKŽ). Det fanns också benämningar med den snävare betydelsen och roten žol-12. Dit hör benämningarna žolikė, žolynė för en varm dryck av medicinalörter (ordet kunde också beteckna en plats bevuxen med örter): Jag dricker örtte och blir av med [sjukdomen]; Jag har plockat kamomill, jag kokar en sådan örtbrygd (LKŽ). Besläktade ord med samma rot, žolienė, žolainė, kunde beteckna inte bara en varm örtdryck utan även en infusion eller rentav örtsoppa: Han sörplade tyst på den varma 11Hämtad 2011 12 10. Statistiken redovisas utan att upprepade förekomster har räknats bort. 12För den ursprungliga idén tackar jag min kollega Žaneta Markevičienė vid Lietuvos edukologijos universitetas, som delade med sig av de benämningar på varma drycker med denna rot som tidigare användes i hennes hemtrakt. 250 KALBOS KULTŪRA | 84 örtbrygden, blev yr av den skarpa doften av kamomill; Det vore bra att örtbrygden om man drack (LKŽ). Några av dessa ord i betydelsen ’dryck’ förekommer i korpusen och/eller i enstaka texter: Hon kokade någon sorts örtbrygd-kamomillbrygd, silade den i en enlitersmugg och gav den till ”patienten” (Int); Ni är väl utan middag, karlar? – Ett glas varm örtbrygd skulle sitta fint, muttrar den långe. – På den gamla goda tiden brukade man här i trakten vid arbetsdagarna ha både en gris med ”kulegėlis” och lite öl (T); Mmm... simpampmončikas! – den yngste griper raskt tag i lärarinnans smala hand och täcker den med kyssar ända upp till armbågen. – Snåla inte med oss – ett glas örtbrygd [kan också ha betydelsen ’infusion’, J. G.], så räcker det. Du behöver bara sticka till dig lite mat, säger den långe och flyttar halvautomaten till den andra handen, medan han noggrant, utan att blinka, betraktar lärarinnan (T); Jag hällde upp ett glas av en sådan där, påstått lugnande örtbrygd och svepte den i ett enda drag – kanske skulle Kasparas nu försvinna, gå upp i rök och slingra sig genom gångar som bara han kände till, ner i sin underjordiska värld. Men nej. När ilskan växte kände jag att han också spände sig, gjorde motstånd som om han sade: Nej, kompis, jag ger mig inte! Du besegrar mig inte så lätt! Men inom mig hade beslutet redan fötts och segrat, och jag skrattade bara dovt åt hans osynliga ansikte – nu skrämmer du mig inte längre, Kasparas! Just det, främling, nu är du maktlös! Jag kokade en mycket stark örtbrygd, drog på mig mina gamla militärbyxor av galifétyp, stack fötterna i ett par gamla lågskor och drog en sprucken skinnjacka över den svarta, slitna tröjan (J. Kunčinas ”Kasparas”, se http://www.tekstai.lt, nedan – ŠLLA). De citerade beläggen visar dock att detta bara är enstaka förekomster, typiska snarare för skönlitterära texter, med en specifik betydelse: en varm dryck som inte är särskilt god eller värdefull (serverad när öl eller mat saknas), lugnande eller liknande (se de glestryckta textavsnitten). Även om litauiskan alltså hade ord för varma drycker används de inte längre, och är ofta okända till och med för medelålders och yngre generationer. Litauerna tycks även ha lånat själva teceremonin tillsammans med teceremonin (ett av de stabila uttrycken i korpusen, som också nämns av deltagarna i associationsexperimentet). Att varm dryck inte var särskilt vanlig bland litauerna framgår inte bara av ordböcker och skriftligt språkbruk, utan också av etnologiska studier: det hävdas att ”bönderna drack mycket sällan” te som kokats av olika medicinalväxter som samlats in under sommaren (Dundulienė 1991: 165). Traditionella litauiska drycker var mjöd, öl, björksav och kvass (ibid.). Detta återspeglas också i folkdiktningen: välkända bilder av mjöd, öl (hellre mjöd än öl), mjölk (mjölkens vita skum), liksom motivet med hembryggd kvass (drick god kvass). Detta bekräftas också av den senare- J. GIRČIENĖ. Arbata: nuo žodžių – iki žodynų, nuo tekstų – iki tekstynų 251 än mer litterära gestalter: Vida fält... En bondstuga... Vi drack inte te... Vi drack mjölk, surmjölk, kärnmjölk, vassle, grädde, hembryggt öl, vatten, mjölk, surmjölk... (R. Gavelis ”Durys, arba taurus kasdienybės prasmingumas“, ŠLLA). Och först långt senare, när samhällets grädda började växa fram, ”doftar det te” i böckerna: Varje kväll, när frun börjar brygga te, / När samovaren först börjar sjuda (H. Radauskas ”Patefonas“, ŠLLA). Och sedan dess har temotivet långt ifrån försvagats, tvärtom, det har stärkts: te genomsyrar inte bara prosan, utan också dramatiken, essäistiken och till och med poesin: Hon ställde två koppar på bordet, en liten, nästan leksaksliknande tekanna och en skål med guldfärgad persikosylt. Hon bjöd Ieva till bordet och hällde upp te, och ett behagligt och på något sätt mycket välbekant doft spred sig i rummet (R. fox ”Stebuklų diena“, rasyk.lt); HUSTRUN. Ska vi inte dricka te? Med socker?... Du kan roa dig med godis (R. Gavelis ”Durys, arba taurus kasdienybės prasmingumas“, ŠLLA); Vad är en hemlighet?... De skiftande stämningarna under långa vinterkvällar, värmen från en tekopp, som svävar över kvinnoporträtten? (Z. Rimigailienė ”Tarytum einantis per lietų...“, se http://www.samogit.lt/kultura/einantis_per_lietu.htm); Jag torkar av bordet, brygger te / Och efter att ha torkat boken i solskenet / Börjar jag skriva en dikt (K. Platelis ”Atsitikimas skaitant“, ŠLLA). Teets ständigt ökande popularitet och betydelse vittnas inte bara om av skönlitteratur utan också av andra texter. Det framgår även av statistiska uppgifter från allmänna internetsökningar, jfr: te (cirka 2 830 000 förekomster) och en annan dryck som litauer tycker om, mjölk (cirka 2 940 000). Detta bekräftas också av uppgifterna i Frekvensordbok över skriven litauiska, sammanställd på grundval av Korpusen för nutida litauiska (DŽ), jfr: te (64) och den andra dryck som nämnts, öl, som litauer traditionellt druckit sedan gammalt, öl (47) (jfr också att basket har ungefär samma frekvens – 65). 4. Tillsammans med låneordet uppstod och växte ordets te familj, som fortsätter att expandera. Litauiska språkets ordbok tar upp hela 23 besläktade ord – hybridbildningar med beståndsdelen arbat-: nämligen arbatauti, arbatavimas, arbatdėžė, arbatėlė, arbatynas, arbatindis, arbatinė, arbatinėlis, arbatininkas, arbatinis, arbatinukas, arbatytis, arbatkrūmis, arbatlapis, arbatmediniai, arbatmedis, arbatnamis, arbatininkas, arbatpinigiai, arbatpuodis, arbatšaukštis, arbatuotis, arbatžolės (LKŽ). Alla dessa har påträffats i internetbruk, utom arbatindį, arbatinėlį, men bara omkring hälften finns belagda i korpusen, och deltagarna i experimentet angav dem som besläktade teord, vilket innebär att 252 KALBOS KULTŪRA | 84 Endast ungefär hälften används oftare (de är angivna med glesare stil). För litauerna är alltså inte bara det lånade grundordet arbata viktigt och därför populärt, utan även många andra realia som är förknippade med detta ord. Det bör noteras att analysen av språkbruket och av båda delarna av experimentet – associationer och ord med samma rot – tydliggjorde en (partiell) bristande överensstämmelse mellan den betydelse som ordboken anger för vissa avledningar och den betydelse som framträder i språkbruket. Det finns fall där substantivet arbatinė används i betydelsen inte matställe, värdshus (DLKŽ, LKŽ), utan ask för teförvaring: på en webbplats som gör reklam för vackra askar med många fack står det under deras bild Arbatinė, bredvid Druskinė och så vidare (Int); jämför den enstaka avledning arbatdėžė i LKŽ, som betecknar en liknande realia. Arbatinis (”kärl för att koka te”, DLKŽ, LKŽ) och arbatinukas (”kärl för att hälla vatten över teblad”, LKŽ; ”litet kärl för att brygga teblad”, DLKŽ) används däremot allmänt inte bara i de betydelser som anges i ordböckerna, utan även i den vidare betydelsen ”kärl för att koka vatten”. Till exempel står det under bilden av hushållsapparater, däribland elektriska apparater för att koka vatten, på en webbplats som gör reklam för sådana produkter: Arbatinukai (Int); Kalkavlagringar kan avlägsnas från insidan av arbatinuko på följande sätt: koka en emaljerad arbatinuką en ganska lång stund (T); Vattnet kokade upp i den elektriska vattenkokaren, och arbatinis stängdes av efter fyra minuter (Int); Han stal till och med en elektrisk arbatinį (T). Ordboksredaktörer bör uppmärksamma detta. Det finns för övrigt fler ord med samma rot som används i en vidare betydelse än den avledda: inte bara te, utan även kaffe rörs om med en tesked; dricks lämnas inte bara på ett tearum, utan också på ett kafé för trevlig service, så kallade dricks. Som generell beteckning på en serveringslokal har dock kafé blivit vanlig. Uppgifter från språkbruket och experimentet visar att te och ord med samma rot i högre grad förknippas med en trivsam hemmiljö, och därför dominerar just sådana associationer (familj 3; tv, film 2, soffa 2, kram i sängen, filt, fåtölj; skåp; bok, katt (kattunge) 2, fönster 2; telefon; hem 7, hemlagad; hemmakök; värme 12; eldstad 4, musik, skratt; ro (lugn) 4 osv.); företeelser förknippade med offentliga miljöer är mycket ovanliga, till exempel butik, lösvikt. De ord med samma rot som nämns oftast betecknar hushållsföremål, till exempel tekanna (52); mer sällan betecknar de företeelser i offentliga miljöer, till exempel tearum (14), dricks (3). Uppgifter från språkbruket och experimentet visar också att teets ordfält tenderar att fortsätta växa. Bland respondenternas nybildningar kan nämnas arbatmaišis, arbatvakarone, arbat(o)gėris, priearbatinis (smörgås). De tre första har också påträffats på internet. Fler ordboksobelagda nybildningar har hittats, ofta tillfälliga: mig har de där arbatvakariai värmer fortfarande hjärtat och påminner om mysiga J. GIRČIENĖ. Arbata: nuo žodžių – iki žodynų, nuo tekstų – iki tekstynų 253 hem; tevardag: vem av oss tycker inte om att njuta av trevligt sällskap med en het kopp kaffe eller te? Örhängen i form av en vattenkanna – liten tekanna; mjölkte två koppar: jag kokar upp mjölken och brygger tebladen i den; det hjälper mycket att stå emot, ger mättnad och kraft; och den där mjölkteblandningen det måste du prova (Int). Vissa av dem, såsom det sistnämnda, är otvivelaktigt betydelsefulla på grund av sin referentiella funktion; andra tillfälliga nybildningar, till exempel teperson, tedans, utmärker sig genom stilistisk uttrycksfullhet. Ett verb som inte är belagt i ordböckerna men tenderar att spridas och kännetecknar dagens språkbruk är det enda verbet som betecknar tedrickande: dricka te (det vore värt att överväga möjligheten att ta upp det i en ordbok), till exempel: alltså, hörrni, jag behöver lugn och ro, jag går och dricker te (Int); Genom byn Riešė går jag ner mot vattnet, dricker te <...> Och strida tankar för mig till Dig (R. Šileika ”Jag skulle vilja tala om ritualer”, http://culture.lt/lmenas/). Jämfört med andra nybildningar är användningsstatistiken för detta ord ansenlig – 275 förekomster på internet), hela 10 av dem från deltagare i experimentet som uppgav ord med samma rot som te samt vidare avledningar av detta verb, varav vissa också är ganska vanliga – dricka te tillsammans, bjuda på te, till exempel: en släkting hade oväntat tittat förbi för att dricka te tillsammans; det räcker för oss att dricka oss mätta på te och sitta och ha det trevligt (Int). SLUTSATSER Litauerna fick låneordet arbata av polackerna. Ordet förenar två språks ord – det latinska herba (ört) och det sydkinesiska tē (teblad) – medan polackerna bevarade ordets första komponent i sin helhet: herbata. Polackerna lånade i sin tur ordet från västeuropeiska språk, jfr nederländska herba thee. Enligt dagens uppgifter nämns låneordet i litauiska skriftliga källor först under första hälften av 1800-talet. Men med stöd av polska skrifter från 1700-talet, där låneordet finns belagt, och andra uppgifter antar man att den företeelse som ordet betecknar kan ha nått Litauen på 1700-talet. I grundläggande lexikografiska källor anges en av låneordet arbatas betydelser som ”dryck med teblad” (DLKŽ, LKŽ), det vill säga ”med torkade och bearbetade blad från tebusken eller andra teörter” (DLKŽ). Analysen av dagens språkbruk och resultaten från associationsexperimentet visar dock att litauerna med detta låneord inte bara betecknar en dryck gjord på torkade blad från tebusken (latin Thea), det vill säga teblad, och olika slags örter, utan också drycker gjorda på torkad frukt och andra varma drycker, med undantag för kaffe och kakao. Detta talar för att betydelsen av te som dryck bör preciseras. 254 KALBOS KULTŪRA | 84 Att ett relativt nyligt lånord har etablerats i betydelsen av vilken varm dryck som helst väcker frågor: var varma drycker tidigare främmande för litauerna, eller blev te så populärt att det med tiden trängde undan den litauiska benämningen på varm dryck? Lexikografiskt material visar att det fanns egna ord för att benämna den aktuella företeelsen: karštimas, žolikės, žolynė, žolienė, žolainė (LKŽ), men dessa är inte typiska för dagens språkbruk. Dessa och andra forskningsresultat som presenteras i artikeln, liksom etnologiska uppgifter, gör det möjligt att anta (ett antagande som otvivelaktigt behöver preciseras och beläggas med historiska och andra källor) att litauerna med te också torde ha lånat själva tedrickningsceremonin, som för närvarande är synnerligen populär. Den företeelses betydelse som låneordet betecknar framgår också av det stora och alltjämt växande ordfältet kring ordet arbata. LKŽ tar upp 23 hybridbildningar med elementet –arbat-, till exempel: arbatauti, arbatinė, arbatinis, arbatpuodis, arbatšaukštis, arbatuotis. Endast ungefär hälften av dem är typiska för dagens språkbruk, men några används i vidare betydelser än de som anges i ordböckerna: jämför arbatiniu och arbatinuku, som inte bara betecknar kärl för att koka te eller brygga teblad (DLKŽ, LKŽ), utan även kärl för att koka vatten. Detta bör beaktas vid utarbetandet av nya ordböcker. Man bör också överväga möjligheten att ta upp nybildningen arbatintis, som snabbt sprids i språkbruket och redan har fått nya avledningar – pasiarbatinti, prisarbatinti – i ordboken. Andra nybildningar som påträffats i språkbruket eller lämnats av experimentdeltagarna – arbat(o)gėris, arbatvakarai, arbatdienis, arbatvakarone, arbatinukėlis, arbatžmogis, arbatšokis, arbatmaišis, arbatpienė, pienarbatė – får åtminstone tills vidare betraktas som occasionalismer. LITTERATUR OCH HUVUDKÄLLOR A k e l a i t i e n ė G. 2007: Djurbenämningar och språkliga associationer. – Žmogus ir žodis 9, 65–69. ALP – Dėl gerimams gaminti naudojamų augalų lietuviškų pavadinimų. Tillgänglig på internet: http://www.alkk.lt/lit/10146 (hämtad i november 2011). DLKŽ – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, elektronisk version. Tillgänglig på internet: http://www.lki.lt/dlkz/. D u n d u l i e n ė P. 1991: Lietuvos etnologija, Vilnius: Mokslas. DŽ – Utka A. (red.): Dažninis rašytinės lietuvių kalbos žodynas. Baserad på en morfologiskt annoterad korpus med 1 miljon ord. Tillgänglig på internet: http://donelaitis.vdu.lt/publikacijos/Dazninis_zodynas.pdf (hämtad i oktober 2011). Enciklopedija „Britannica“. Tillgänglig på internet: http://www.britannica.com. J. GIRČIENĖ. Arbata: nuo žodžių – iki žodynų, nuo tekstų – iki tekstynų 255 Int – uppgifter om offentlig och privat användning, tillgängliga via den allmänna sökmotorn på internet Google. Tillgänglig på internet: http://www.google.lt (hämtad i november 2011). Laučiūtė J. 1977: Slaviški skoliniai lietuvių kalboje. – Baltistika, 2 priedas, 92–96. LEB – Litauiska encyklopedin, Boston: Litauiska encyklopedins förlag: vol. 1, 1953; vol. 12, 1957. LEK – Den litauiska encyklopedin, Kaunas: Spaudos fondas: vol. 1, 1933; vol. 5, 1937. LKEŽB – Databas för den litauiska etymologiska ordboken. Tillgänglig på internet: http://etimologija.baltnexus.lt (hämtad i november 2011). LKŽ – Litauiska språkets ordbok, vol. 1–20, 1941–2002, elektronisk version (2005). Tillgänglig på internet: http://www.lkz.lt. Marcinkevičienė R. 2010: Lietuvių kalbos kolokacijos, Kaunas: VDU. Pabrėža J. A. 2009: TaišIius augyminis 1–223, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Papaurelyte-Klovienė S. 2005: Konceptualusis liūdesio modelis lietuvių ir rusų kalbų pasaulėvaizdžiuose. – Žmogus kalbos erdvėje, 85–93. Prieiga per internetą: http://www.minfolit.lt/arch/1001/1436.pdf (žiūrėta 2011 m. lapkričio mėn.). Rimkutė E. 2006: Lietuvių kalbos kolokacijų žodynas: sandara ir paskirtis. – Prace Baltyystyczne 3, 249–258. Sabaliauskas A. 1966: Lietuvių kalbos leksikos raida. – Lietuvių kalbotyros klausimai 8, 5–142. Sabaliauskas A. 1990: Lietuvių kalbos leksika, Vilnius: Mokslas. Sabaliauskas A. 1994: Iš kur jie? Pasakojimas apie žodžių kilmę, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla. Sławski F. 1952: Słownik etymologiczny języka polskiego 1, Kraków. Smoczyński W. 2007: Słownik etymologiczny języka litewskiego / Lietuvių kalbos etimologinis žodynas, Vilnius: VU leidykla. ŠLLA – Antologi över modern litauisk litteratur. Tillgänglig på internet: http://www.tekstai.lt (hämtad i november 2011). T – Korpus över nutida litauiska. Tillgänglig på internet: http://donelaitis.vdu.lt (hämtad i november 2011). TB – Litauens termbank. Tillgänglig på internet: http://terminai.vlkk.lt/pls/tb/tb.search (hämtad i november 2011). Vasmer M. 1953–1958: Russisches etymologisches Wörterbuch 1–3, Heidelberg. Viki – Internetencyklopedin Wikipedia. Tillgänglig på internet: http://lt.wikipedia.org. 256 KALBOS KULTŪRA | 84 V i t k a u s k a s V. 2002: Didysis akademinis mūsų Žodynas. – Dvidešimt „Lietuvių kalbos žodyno“ tomų, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. VLE – Allmän litauisk encyklopedi, Vilnius: Förlaget för vetenskap och encyklopedier: band 1, 2001; band 4, 2003; band 10 (tillägg till band 1–10), 2006. WEBS – Merriam-Websters ordbok. Tillgänglig på internet: http://www.merriam-webster.com/. Z a v j a l o v a M. 2006: Daugiakalbystė Lietuvoje: kalbų vartosena psicholingvistiniu požiūriu. – Kalbos kultūra 79, 149–160. Mottagen 2011-12-12 TE: FRÅN ORD TILL ORDBÖCKER, FRÅN TEXTER TILL KORPUSAR S a m m a n f a t t n i n g Med utgångspunkt i diakron forskning om ordförrådet och lexikografiska källor, texter och korpusar som återger offentligt och privat språkbruk och är tillgängliga via det allmänna internetsöksystemet, samt material som samlats in genom ett verbalt associationsexperiment, syftar artikeln till att undersöka etymologin, semantiken, relationerna till synonyma litauiska ord för drycker, avledningar och sammansättningar samt tendenser i nutida bruk av lånordet arbata (”te”). Skriftliga belägg, däribland lexikografiska källor, visar att te och det lånord som betecknar det nådde Litauen på 1700th-talet, senare än i andra västeuropeiska länder. Litauerna tog över ordet arbata från polskans herbata; ordet uppstod genom en sammanblandning av ord från två helt olika språk: latinets herba (”ört”) och sydkinesiskans tē (”ört som används för att göra te”). Polackerna har dock bevarat den första delen i sin helhet. De lånade ordet från västeuropeiska språk, jfr nederländska herba tee. Lånordet arbata betecknar på litauiska vitt, grönt och svart te, en särskild varm dryck som framställs av de torkade (fermenterade) bladen från den kinesiska tebusken, liksom alla andra varma (ibland kalla) drycker gjorda av olika örter och frukter, sylt med mera, med undantag för kaffe och kakao. Resultaten av undersökningen visar att betydelsen av arbata som dryck behöver preciseras, jfr gėrimas su arbatžolėmis (”dryck med tebusksblad”). Den väletablerade betydelsen (”valfri varm dryck”) hos detta relativt nya lånord väcker frågan om litauerna tidigare saknade behov av varma drycker. Lexikografiskt material visar att litauerna hade egna ord för varma drycker, jfr: karštimas, žolikės, žolynė, žoliėnė, žolainė. Alla dessa ord är dock numera utdöda. J. GIRČIENĖ. Arbata: nuo žodžių – iki žodynų, nuo tekstų – iki tekstynų 257 Dryckens betydelse, som betecknas med lånordet, framgår också av den omfattande och fortfarande växande artikeln för ordet arbata. Äldre grundläggande lexikografiska källor upptar 23 hybrida avledningar och sammansättningar med roten arbat-, till exempel arbatauti (”dricka te”), arbatinė (~”tebar”), arbatinis (”tekanna”), arbatpuodis (”tekopp”), arbatšaukštis (”tesked”), arbatuotis (~”dricka te”). Informanterna i det ovan nämnda associationsexperimentet föreslog också några nya nybildningar som senare har påträffats i faktisk användning: arbatmaišis (”tepåse”), arbatvakarone (”tebjudning”), arbat(o)geris (”tedryck”). Ett antal (stilistiskt markerade) neologismer har påträffats i faktisk användning men inte tagits med i ordböckerna, såsom arbatvakarai (~”tekvällar”), arbatdienis (~”tedag”), arbatinukėlis (~”en liten tekanna”), arbatpienė (”mjölk till te”) pienarbatė (”mjölkigt te”); arbatžmogis (~”teperson”), arbatšokis (~”tedans”). Möjligheten att ta med den spridande neologismen arbatintis (~”dricka te”) i ordböckerna bör diskuteras. NYCKELORD: etymologi, semantik, lexikografi, korpuslingvistik, associationsexperiment, synonymer, avledningar och sammansättningar, kollokationer. JURGITA GIRČIENĖ Litauens universitet för utbildningsvetenskap T. Ševčenkos g. 31, LT-03111 Vilnius [email protected] 258 KALBOS KULTŪRA | 84