Irenai Ermanytei – 75-eri

VIOLETA ČERNĖ Litauiska språkets institut IRENA ERMANYTĖ – 75 ÅR I byn Nugariai, sju kilometer från Kuršėnai, föddes dottern Irena den 3 juli 1937, mitt under lindarnas blomning, i familjen till Povilas Zenonas Ermanis och Kristina Petraitytė. Före kriget bodde åtta personer i hennes hemby Nugarė. Nu finns bara två gårdar kvar där. De två ensamma gårdarna, bröderna Ermanis gårdar, har förvandlats till skogbevuxna områden. Förr brukade hela byn samlas på Ermanis gård för att lyssna på nyheter, eftersom de hade en utmärkt radioapparat Philips hemma. Byborna kom också hit för att fotografera sig vid olika högtider eller ta bilder till handlingar – Irenas far, som hela släkten kallade Žanis, hade en gammaldags kamera med stativ. På gården surrade hans egenhändigt byggda väderkvarn, som producerade elektricitet, och moderns välskötta trädgård med många fruktträd och bärbuskar prunkade; där fanns till och med 28 bikupor. Den blivande språkforskaren har också fått slunga honung och fånga bisvärmar. Irena minns från barndomen berättelsen om de judiska flickor som hennes familj gömde under andra världskriget. För att ha räddat och tagit hand om dem tilldelades hennes föräldrar postumt medaljer och diplom som Rättfärdiga bland folken. Redan från tidig ålder präglades barnen (förutom den yngsta, Irena, växte också hennes syster upp i familjen) av det som Irena kallade arbetsreligionen. Sexåriga Irena V. ČERNĖ. Irenai Erm anytei – 75-eri 239 lärde sig läsa på egen hand. Med hjälp av böcker, tidningar och tidskrifter, som det fanns gott om hemma hos dem. I Smurgiai bys folkskola flyttades hon direkt från första till tredje klass. Den blivande språkforskaren avslutade sin skolgång i Kuršėnai. Lärare i litauiska och litteratur där var den nu framlidne poeten Stasys Anglickis. Irena tyckte om att läsa. I skolan gav kamraterna henne, på skämt men också på allvar, öknamnet den vandrande encyklopedin. År 1961, efter att ha avslutat sina studier vid Vilnius pedagogiska institut, började Irena Ermanytė arbeta vid Institutet för litauiska språket och litteraturen (sedan 1990 Litauiska språkets institut). Irena minns att institutet, under direktör Kostas Korsakas tid, hade varit som en helgedom för en ung anställd (hon förblev det trogen hela livet), och att de såg upp till de äldre kollegorna med stor respekt. Hon började arbeta vid dialektologiska avdelningen (då en sektion) och flyttade senare till ordboksavdelningen. ”Ett arbete som kräver järntålamod” – så skulle Irena många år senare beskriva lexikografens arbete. Men början bestod av provtexter. Man blir inte lexikograf bara genom att avsluta sina studier. Lexikografen minns att hon kontrollerade varje rad, varje ord. Irena betraktar språkforskaren och lexikografen Jonas Paulauskas som sin lärare; av honom lärde hon sig att arbeta tålmodigt och koncentrerat. I LKŽ:s IX:e band (1973) dyker Irena Ermanytės namn redan upp som författare till ordbokstext, och från och med XVII:e bandet (1996) redigerar hon också ordboken. Med tiden började antonymer intressera Irena. Hon har kallat antonymerna sitt livs kärlek. Varför just antonymer? Irena säger skämtsamt att det beror på lagen om motsatsernas enhet och kamp, eftersom hon råkade dra just den frågan vid filosofiprovet. Gott och ont, mörker och ljus, svart och vitt, tungt och lätt, starkt och svagt, bejaka och förneka... En kedja sammanfogad av motsatser lade grunden till Litauens första ordbok av detta slag – 1985 utkom hennes Lietuvių kalbos antonimų žodynas. Irena Ermanytė disputerade som extern kandidat 1993 med avhandlingen Lietuvių kalbos antonimija ir antonimai. Antonymerna tycktes fånga alla Irenas tankar: hon upptäcker genast antonymiska ordpar när hon läser en text och hör dem när hon lyssnar på radio. Materialet samlas in och växer i omfattning. År 2002 sammanställer hon Mokyklinį lietuvių kalbos antonimų žodyną, och 2003 en gedigen Antonimų žodyną, med 5 259 antonymuppslag. Materialet hämtades från tjugo band av Lietuvių kalbos žodyno, skönlitteratur, folkdiktning och periodiska publikationer. Irena vände åter från lexikografisk praktik mot teori. År 2008 utkom hennes monografi Antonimija ir antonimai. 240 KALBOS KULTŪRA | 85 Om ordinsamlingsexpeditionerna, som det blev över 50 av, talar Irena som om de vore en gåva från ödet. Den första var den mest imponerande. År 1958 åkte hon, då student på fjärde året, till Varniai. Expeditionen leddes av professor Vladas Grinaveckis. Senare, när hon redan arbetade vid institutet, fick hon intervjua en herde som satt bland korna i Pelesa, en annan gång i Rodūnė, i Gervėčiai, samtala med människor från Kupiškis-trakten, intervjua människor från Marcinkonys och lyssna till dzūkiska melodier. Och vilken upplevelse det var när de gamla kvinnorna öppnade sina brudkistor och bredde ut trinyčiai, keturnyčiai och šešianyčiai. Irena minns Kazimieras Pakalka, salig i åminnelse, som alltid brukade bära omkring på en gammaldags bandspelare med trähölje, väldig och tung, på omkring tio kilo. Irena Ermanytė har arbetat mycket med andra ordböcker – tillsammans med andra sammanställde hon Lietuvos TSR upių ir ežerų vardyną (1963), Frazeologijos žodyną (2001), Mokyklinį tarptautinių žodžių žodyną (fyra utgåvor – 1995, 1998, 2000, 2010). Hon publicerade artiklar om frågor inom lexikografi och lexikologi, toponymi och språkvård i Kalbos kultūroje, Lietuvių kalbotyros klausimuose (Acta Linguistica Lithuanica), Gimtojoje kalboje och andra publikationer. Under lång tid var språkvetaren medlem av juryn för tävlingarna för unga filologer. Hon var också redaktör för många böcker, översättare från lettiska (tillsammans med andra översatte hon Mitologijos enciklopediją), recensent för ordböcker och läroböcker samt redaktör för olika publikationer. När fotografierna som fångat ögonblick från institutet bläddras igenom, faller blicken på en elegant, ljushårig dam. I hennes ansikte finns värme, lugn och ett återhållsamt leende. Jag har hört folk säga: ”oerhört uppriktig, känslig och hederlig”. Eller: ”hon är den enda människa som inte ens jag har lyckats bli osams med”. Irena Ermanytė har två gånger, tillsammans med andra, tilldelats Litauens vetenskapspris – 1996 för arbetet med Lietuvių kalbos žodyno och 2002 för arbetet med Frazeologijos žodyno. Plurimos annos, kära Irena! Mottaget 2012 11 05 V. ČERNĖ. Irenai Ermanytei – 75-eri 241