Semantinė piniginių vienetų pavadinimų struktūra

DAIVA MURMULAITYTĖ Institutet för det litauiska språket DEN SEMANTISKA STRUKTUREN HOS NAMN PÅ PENNINGENHETER NYCKELORD: semantik, semantisk struktur, betydelse, betydelsenyans, ordboksartikel. I lexikografiska källor om det litauiska språket presenteras namnen på penningenheter inte utförligt och systematiskt, möjligen med undantag för större ordböcker över främmande ord1. Systematisering är en av den moderna lexikografins funktioner (Morkovkin 1993: 37), systematik är hörnstenen i varje ordbok, och en ordbok är en systematisk, inte slumpmässig, samling lexikala enheter (Jakaitienė 2005: 9). Strävan efter systematik präglar också Bendrinės lietuvių kalbos žodynas (härefter BŽ), som skiljer sig från tidigare förklarande ordböcker över det litauiska språket genom att den i huvudsak skrivs inte alfabetiskt, utan i lexikala semantiska ordgrupper (Liutkevičienė 2006: 9; Liutkevičienė 2010a: 223; Liutkevičienė 2010b: 141; Naktinienė ir kt. 1999: 4; Naktinienė 2006: 20; om att skriva och redigera ordböcker i ordgrupper, se även Paulauskas 1985; Babickienė 1985: 231; Gudavičius 1997). Namn på penningenheter utgör en sådan semantisk grupp. En del av namnen på de viktigaste och större penningenheterna, det vill säga valutorna, har behandlats av Valstybinė lietuvių kalbos komisija (härefter VLKK) eller åtminstone granskats av språkvetare. Bland tidigare arbeten med mer eller mindre utförliga listor över ord i den aktuella lexikala gruppen kan nämnas Rusiškai lietuviškas ekonomikos terminų žodynas (härefter RLETŽ), Kazimieras Eigminas och Kazimieras Gaivenis artikel ”Piniginių vienetų pavadinimai” 1 Namn på penningenheter började undersökas tillsammans med kollegan Aure­lija Tamulioniene (som artikelförfattaren tackar för hjälpen med att samla in och bearbeta materialet), med målet att presentera dem systematiskt i Bendrinės lietuvių kalbos žodynas. Nu arbetet har kommit i gång kan också några tankar delas. I detta nummer av Kalbos kultūros publiceras på samma tema även en separat artikel av A. Tamulioniene, ”Kriterier för urval av namn på penningenheter till Bendrinės lietuvių kalbos žodynas”. Att vissa aspekter oundvikligen upprepas i dessa två artiklar om namn på penningenheter beror på arbetets gemensamma karaktär och bör inte betraktas som en brist. 60 KALBOS KULTŪRA | 86 (Eigminas, Gaivenis 1968), Antanas Buračas Pasaulio valiutų ir monetų žinynas (Buračas 1999). Den omnämnda artikeln innehåller ett register över penningenheter – en tabell där länderna står i alfabetisk ordning, och bredvid dem anges, med accentmarkering, namnen på deras viktigaste penningenheter och på de mindre enheter som dessa delas in i. I ordboken och uppslagsverket presenteras denna vokabulär lexikografiskt – antingen ges en motsvarighet på ett annat språk (i den tvåspråkiga ordboken) eller förklaras betydelsen (i uppslagsverket), men i ingetdera fallet redovisas den semantiska strukturen hos namnen på penningenheter. VLKK har inte behandlat de mindre penningenheterna, som vanligtvis utgör en hundradel av huvudvalutan; de är inte normerade och varierar mellan olika källor. Som de mest tillförlitliga källorna för den som vill hitta korrekta namn på penningenheter kan för närvarande två listor nämnas: Tullverkets generaldirektörs beslut av den 16 januari 2008 nr 1B–40, ”Om godkännande av förteckningen över valutor som används vid deklaration av varor till Litauens tull”, och två ändringar av beslutet, daterade den 1 respektive 15 december 2008 (1B–749, 1B–794), samt den regelbundet uppdaterade Europa. Institucijų leidinių rengimo vadovas. A5 priedas: Šalių, teritorijų ir valiutų sąrašas. De nämnda listorna och andra källor är användbara som hjälpmedel när ordboksartiklar om namn på penningenheter utarbetas. I artiklarna bör den semantiska strukturen hos dessa namn redovisas – genom att betydelserna avgränsas och definieras på ett lämpligt sätt, illustreras med bruksexempel och så vidare. I ordböcker över andra språk presenteras namn på pengar på olika sätt. Även i samma ordbok kan betydelserna avgränsas på olika sätt (oftast betydelsenyanser). Definitionerna anger inte alltid de mindre penningenheterna och deras förhållande till den valuta vars namn är artikelns uppslagsord. Penningenheternas tecken nämns inte heller alltid. Ibland presenteras äldre, numera obrukliga namn på pengar som ett lexem tillsammans med namn som fortfarande används, ibland som ett separat lexem, en historism, med motsvarande markering (till exempel har de i lettiska ordböcker beteckningen vėst., se artikeln krona från SvV, som citeras nedan). Sällan ges namn på pengar med bruksexempel, särskilt i mindre och medelstora ordböcker. Vanligen illustreras endast de mest frekvent använda orden i denna semantiska grupp. Omfånget på ordboksartiklarna varierar också; i ordböcker av tesaurustyp kan de vara mycket långa och encyklopediska. Jämför artikeln dollar från CNRTL, som innehåller ett stort antal bruksexempel med källhänvisningar, och där ett separat stycke ägnas åt information om ordets uttal och stavning, etymologi, användningsfrekvens med mera.2 2 Vid citat av ordboksartiklar har man strävat efter att behålla samma format som i ordboken. Utelämnade textavsnitt markeras med [...]. D. MURMULAITYTĖ. Semantinė piniginių vienetų pavadinimų struktūra 61 dollar A.– Monetär enhet i USA och Kanada, indelad i 100 cent. En tiodollars-, hundradollarsedel. Hon [modern] fick samtidigt en liten bunt gröna dollarsedlar som hon stoppade innanför livet som ett kärleksbrev (CÉLINE, Voyage, 1932, s. 274). På det stora hotellet i Grasse satsade en amerikan tusen dollar mot en louis på att kriget skulle vara slut till jul (MARTIN DU G., Thib., epilog, 1940, s. 995): 1. Jag har sett två eller tre restauranger av en ganska ovanlig typ, av vilka den mest kända är Marcel: där får man för en och en halv dollar en riklig table d’hôte, men allt som ni lämnar på tallriken debiteras extra på notan som böter;... MORAND, New York, 1930, s. 148. – Som apposition med adjektivisk betydelse. Dollarområdet. Område där dollarn är gångbar. Den viktigaste av dessa regionala obalanser, den mellan dollarområdet och resten av världen, har bestått så länge endast därför att Förenta staterna beslöt att finansiera den genom gåvor och långfristiga lån (Univers écon. et soc., 1960, s. 3814). – I singular [Som symbol för Förenta staternas finansiella makt] Och slutligen i den amerikanska avdelningen, Sargents vackra damer, Sargent, porträttmålaren som drogs till dollarprinsessor och saltfläskshandlande miljardärer (LORRAIN, Sens. et souv., 1895, s. 189). Anm. I dokumentationen påträffas neologismen dollariser, transitivt verb. Amerikanisera, prägla med amerikansk karaktär och amerikanskt sinnelag. Romanförfattarens [Bourgets] misstänksamma läggning, dollariserad av hans resa i Amerika (GONCOURT, Journal, 1896, s. 980). B.– Bildligt, utvidgad betydelse Monetär enhet antagen av olika länder. Etiopisk, malaysisk dollar. Faderns och hans lilla eskaders fickor var fulla av piastres, dubbeldukater, guld- och silverécuer, kinesiska dollar, Maria Theresia-talrar och abyssinska talrar (CENDRARS, Bourlinguer, 1948, s. 377): 2. Florens florins spridning sedan florin från xiii-talet beror inte på några andra orsaker; den är oupplösligt förbunden med ett välstånd som märks överallt. Närmare vår tid kan vi nämna spridningen av den ”mexikanska dollarn” i Fjärran Östern. L’Hist. et ses méthodes, 1961, s. 343. Prononc. et Orth.: [dɔla:r]. Ds Ac. dep. 1835. Étymol. et Hist. 1776, 13 déc. (Courr. de l’Europe, I, p. 100 ds PROSCHWITZ Beaumarchais, p. 242: le cent pesant ne coûte à Boston que cinq dollars). Anglo-amér. dollar, à l’orig. empr. par l’angl. au b. all. daler (1553 daler; corresp. à l’all. Taler, v. thaler) pour désigner cette monnaie des pays germ.; puis appellation du peso esp. dans les colonies d’Amérique du Nord (1650 Caroline Dollar) enfin unité monétaire adoptée par le Congrès amér. (1785 Resol. Continent. Congress U.S. 6 July ds NED: Resolved that the money unit of the United States of America be one dollar). Fréq. abs. littér.: 383. Fréq. rel. littér.:xixes.: a) 39, b) 373; xxes.: a) 247, b) 1 246. Bbg. PAMART (P.). La Parole est d’argent, mais le silence est d’or. Vie Lang. 1971. p. 138. Ytterligare några exempel från förklarande ordböcker på olika språk, som visar hur olika penningbeteckningar kan återges: 62 KALBOS KULTŪRA | 86 Ordboksartikel Kommentarer DŽ7: dollar (1) monetär enhet i USA, Kanada och vissa andra länder; ett penningtecken motsvarande dess värde • formuleringarna i definitionen av penningtecknet skiljer sig något åt; • benämningar på monetära enheter i USA och andra länder som sammanfaller betraktas som ett och samma lexem. cent (2) en hundradel av den monetära enheten i Republiken Litauen, USA och vissa andra stater; ett penningtecken med detta värde LLVV: dollar –a, subst. Monetär enhet (i Amerikas förenta stater, Kanada, Australien och andra länder). Motsvarande penningtecken, mynt. Med bävande hjärta lade hon tvåhundra dollar på Vīzemaņa bord. Birze 3, 121. • penningtecknet anges specifikt – mynt; LEV: cent Monetär enhet, litet mynt (USA, Kanada m.fl.). I USA t.ex. 1 c. = 1/100 dollar. • i definitionen av den mindre monetära enheten anges dess värdeförhållande till huvudenhetens värde. LLVV: lats –a, subst. Monetär enhet (i det borgerliga Lettland). Motsvarande penningtecken, mynt. Det sista viktiga steget [1940] var att sätta Sovjetunionens valuta i omlopp, det vill säga att jämställa latsen med rubeln. F Deglavs II, 17. Fem lats! Fem silvermynt klirrade i Voldis plånbok. Lācis 5, 37. Jag tänker på den här dagen. Hur blir det? Kommer jag att få med mig någon lat hem i kväll? Kanske kommer jag hem tomhänt efter att ha gjort av med de sista centimen. Lēmanis 9, 14. • betydelserna illustreras med användningsexempel; • källförkortningar anges efter exemplen; • de tidigare LLVV-volymerna utarbetades redan under sovjettiden, därför motsvarar definitionerna av lats och centime inte dagens verklighet. centime –a, subst. Monetär enhet (i det borgerliga Lettland, Frankrike, Luxemburg, Schweiz). Motsvarande penningtecken, mynt. Voldis spenderade hela latsen ända till sista centimen. Lācis 5, 35. D. MURMULATYTĖ. Semantinė piniginių vienetų pavadinimų struktūra 63 Lexikonartikel Kommentarer … Marta hade samlat på sig ett par tiotal santīmi. Fadern tyckte om att då och då ge henne lite småpengar. J Kalniņš 2, 126. Runcis: Du skulle kunna använda dina santīmi till något annat än att ge dem till barnen. Zīverts 1, 285. LEV3 santīms –a, subst. 1. Penningenhet i Lettland (även i Schweiz, till 2002 också i Frankrike och Luxemburg), en hundradel av en lats; motsvarande penningsedel, mynt. • två semantiska aspekter (den nuvarande lettiska valutan och valutan i Frankrike och Luxemburg före eurons införande) presenteras som ett lexem. SvV: krona föråldrat 1. Penningenhet i Tjeckien, Danmark, Island, Norge och Sverige. 2. föråldrat Penningenhet i flera europeiska länder före eurons införande. 3. föråldrat Silver- eller guldmynt som förr var i omlopp i England, Frankrike och några andra länder. […]. • namnet på en valuta som användes före eurons införande betraktas som en historism, märks med en relevant uppgift och presenteras som ett separat lexem. LEV: lats –a, v. Latvijas Republikas nacionālā valūta 1922.–1941. g. un no 1993. g. (1 Ls = 100 santīmu). • definitionen visar den nationella valutans kontinuitet – namnet på den lats som användes före ockupationen och återinfördes efter återupprättandet av självständigheten betraktas som ett lexem. SJP: dolar «USA:s valutaenhet; även valutaenhet i andra länder, t.ex. Kanada, Australien och Nya Zeeland» • dolarowy • artikeln om en penningenhets namn innehåller även dess avledningar; 3 SV anger att denna artikel har hämtats från LLVV, men LLVV har en annan artikel för santīms, som enligt lexikografisk praxis helt motsvarar artikeln för ordet lats i samma ordbok. 64 KALBOS KULTŪRA | 86 Ordboksartikel Kommentarer cent 1. ”ett småmynt motsvarande en hundradel av den grundläggande monetära enheten i olika länder” 2. ”måttenhet för avståndet mellan ljud” • centowy • namn på monetära enheter som sammanfaller i USA och andra länder betraktas som en lexem, men anges som betydelsenyans. Longman: dollar [räknebart] 1 den huvudsakliga valutaenheten i USA, Kanada, Australien och vissa andra länder, indelad i 100 cent: symbol $: Det kostade tre dollar. en tiodollarsedel Du kan betala i dollar eller euro på flygplatsen. 2 dollarn värdet på amerikanska pengar i förhållande till andra länders pengar: Pundet har stigit gentemot dollarn (=ökat i värde i förhållande till dollarn). → du kan slå vad om din sista dollar under bet1 (4); → känna sig/se ut som en miljon dollar under million (4) cent [räknebart] 1 1/100 av den huvudsakliga valutaenheten i vissa länder. Exempelvis går det 100 cent på en dollar eller en euro: symbol ¢ 2 lägga sig i med sin åsiktamerikansk engelska att uttrycka sin åsikt om något när andra inte vill höra den → inte ett rött öre under red1 (7) • två semantiska aspekter presenteras som separata lexem: namnet på valutaenheten i vissa länder, vilken består av 100 cent, och värdet på den amerikanska valutaenheten jämfört med valutaenheter i andra länder; • symbolen för valutaenheten anges; • fraser med valutaenhetens namn anges. D. MURMULATYTĖ. Semantinė piniginių vienetų pavadinimų struktūra 65 Ordboksartikel Kommentarer MWLD: dol·lar 🔊/'dɑːlə/ substantiv plural dol·lars 1 [räknebart] a: en grundläggande valutaenhet i USA, Kanada, Australien och andra länder motsvarande 100 cent ■ Skjortan kostar 20 dollar. [=$20]■ Hon var tvungen att betala hundratals dollar för bilreparationer.■ Fastigheten är värd en miljon dollar. = Det är en fastighet värd en miljon dollar.■ Har du en tjugo-dollarsedel? [=en tjuga]■ Det kostar 500 pesos. Hur mycket är det i dollar? [=hur många dollar motsvarar 500 pesos?] b: en sedel eller ett mynt värt en dollar ■ Jag hittade en dollar på trottoaren. = Jag hittade en dollarsedel på trottoaren.■ Hon lade en skrynklig dollar på disken. — se även HALF-DOLLAR, TOP DOLLAR 2 dollarn fackterm: värdet av en dollar jämfört med en annan valutaenhet ■ Dollarn föll kraftigt gentemot pundet.■ dollarns styrka/svaghet dollarn■ Dollarn är värd mer i Mexiko. 3 [räknebart]: pengar från en angiven källa eller avsedda för ett angivet ändamål ■ Vill du veta hur delstaten använder varje federal dollar [=pengar från den federala regeringen] den får?—vanligen plural ■ Bör ett sådant program finansieras med skatte-/skattebetalarnas dollar? [=med pengar som regeringen samlar in genom skatter]■ turist-/turism-dollar [=pengar som en ekonomi får genom turisternas utgifter där]■ Företaget behöver använda sina reklampengar dollar klokt. • mindre valutaenheter som utgör huvudenheten anges; • olika semantiska aspekter presenteras som separata lexem (i de tidigare exemplen från litauiska, lettiska och polska ordböcker anges dessa som betydelsenyans); • även betydelsen av valutaenhetens värde jämfört med andra länders valutaenheter skiljs ut som ett separat lexem; • alla betydelser illustreras med typiska användningsexempel; • det anges att det första och det tredje lexemet också kan förekomma i pluralform. I olika ordböcker återges alltså namn på valutaenheter på olika sätt, beroende på ordböckernas syfte, omfattning, redigeringsmetodik med mera. Formuleringarna i orddefinitionerna skiljer sig åt (oftast rör det sig om vissa standardiserade definitioner), användningen illustreras sällan, och den semantiska strukturen hos dessa ord återges också på varierande sätt. 66 KALBOS KULTŪRA | 86 Sammanfattningsvis framgår det av materialet i de undersökta ordböckerna över litauiska, lettiska, engelska, franska, tyska, ryska och polska språk (se källförteckningen) att orden i denna lexikalsemantiska grupp har tre betydelser (eller tre betydelsenyanser): en viss stats monetära enhet; denna enhet med avseende på sitt värde, jämfört med andra staters monetära enheter; ett penningtecken med motsvarande värde (sedel och/eller mynt). I samband med undersökningen av penningbenämningarnas semantik genomfördes en mindre enkät. 32 respondenter tillfrågades – 6 lingvister och 28 tredjeårsstudenter inom programmet för kreativa näringar. De fick 30 användningsexempel på orden litas och centas (19 respektive 11 meningar) och ombads att markera i vilka av dem orden betecknade själva penningenheterna (som värdemått, nationell valuta osv.) och i vilka de betecknade deras tecken (sedlar, mynt). Det fanns fem svarsalternativ: monetär enhet, dess tecken, snarare monetär enhet än dess tecken, snarare tecken än monetär enhet, vet inte. De tre sistnämnda svarsalternativen (som uttryckte tvekan) användes sällan. Följande meningar presenterades: Med ordet litas Med ordet centas 1. En hundra litassedel. 1. Ett fem centasmynt. 2. I dag har jag bara två litas. 2. Jordbrukarna fick 35 centas per kilo mjölk. 3. Jag tog miste på litas. 3. Jag har bara några centas. 4. Litas är knuten till euron och kommer definitivt inte att devalveras. 4. Är det inte två centas som föll ur er plånbok? 5. Lito kursas. 5. Förvaringsskåpen (i butiker) förstörs av diverse ”sparare” som sticker in fem cent i låsen i stället för två litas. 6. Hur är det bäst att spara [låna] – i litas, dollar eller euro? 6. En handfull cent. 7. På marknaden lurade de på mig tjugo falska litas. 7. Har ni något emot om jag ger tillbaka växeln i cent? 8. Kan ni växla tio litas åt mig? 8. Handlare och kunder erkänner att betalning med vita cent kräver mer tid och tålamod. 9. Lito införande 85-årsjubileum. D. MURMULAITYTĖ. Semantinė piniginių vienetų pavadinimų struktūra 67 Med ordet litas Med ordet centas 13. Är det i Republiken Litauen möjligt att betala för tjänster och/eller varor i utländsk valuta via ett kassasystem och få växeln i litas? 9. Var kan man växla vita centas mot större valörer utan extra avgift? 14. I tiggarens mössa låg en liten hög med småmynt och tio skrynkliga litas. 10. Öre för öre – och litas. 15. Låna mig 50 litas till lönen kommer. 11. Han skulle jaga en lus till Australien för fem centas. 16. Har ni växel på 500 litas? 17. Som växel fick jag två sedlar på tjugo (litas) och dessutom en lita i småmynt. 18. Vi samlar in tjugo litas var till kollegans present. 19. Hur länge kommer man att kunna betala med litas efter att euron har införts i Litauen? Även om de tillfrågade specialist- och studentgrupperna skilde sig åt i storlek och därför inga säkra slutsatser kan dras, går det inte att hävda att yrkesverksamma svarade mer korrekt. I vissa fall var studenternas svar tvärtom mer precisa. Den enda meningen som alla tillfrågade, utom en lingvist, bedömde likadant var Litos kurs. Det angavs korrekt att ordet litas i denna mening betyder en monetär enhet. Följande meningar bedömdes oftare korrekt än felaktigt ur semantisk synvinkel: • I tiggarens mössa låg en liten hög med småmynt och tio skrynkliga litas. Att litas i denna mening betyder en monetär enhet markerades av 6 studenter; att det betecknar den monetära enheten markerades av 28 respondenter (6 lingvister och 22 studenter). • Litas är knuten till euron och kommer definitivt inte att devalveras. 23 svarande (5 språkvetare och 18 studenter, varav en svarade ”snarare en valutaenhet än ett tecken för valutaenheten”) ansåg att litas i den här meningen betecknar en valutaenhet, medan 8 (1 språkvetare och 7 studenter) ansåg att det betecknar ett tecken för valutaenheten. Betydelsen av de undersökta orden fastställdes mest felaktigt i bruksexemplen En hundralitassedel och Ett femcentmynt. Endast 2 studenter i det första fallet och 4 i det andra angav att litas och centas i dessa meningar 68 KALBOS KULTŪRA | 86 betecknar valutaenheter. Den stora majoriteten av de övriga svarande – 30 (4 språkvetare och 26 studenter) i det första fallet och 27 (5 språkvetare och 22 studenter) i det andra – angav betydelsen ”tecken för valutaenheten”. 2 språkvetare svarade ”vet inte” beträffande litas och 1 beträffande centas. Det är uppenbart att respondenterna vilseleds av användningen av den generiska benämningen på ett penningtecken (orden sedel, mynt) intill konkreta namn på pengar. Ett intressant fall: meningarna Ett femcentmynt och Förvaringsskåpen (i butiker) förstörs av allehanda ”sparare”; bedömningen av någon som sticker in fem cent i låsen i stället för två litas. Samma företeelse benämns på två sätt: ett femcentmynt och fem cent. I det första fallet betecknar centas en valutaenhet, i det andra dess tecken, ett mynt. Ordet har dock bedömts olika semantiskt i de två meningarna: i det första fallet (ett femcentmynt) svarade endast 4 studenter rätt; de återstående 27 respondenterna ansåg att centas i den här meningen betecknar ett penningtecken, och 1 språkvetare valde svaret ”vet inte”. I det andra fallet var det tvärtom: majoriteten av de svarande (23) valde rätt svar, 2 studenter var tveksamma, och endast 7 angav felaktigt att det är själva valutaenheterna, inte deras tecken (mynten), som sticks in i förvaringsskåpens lås. Ett annat intressant exempel: Kan du växla hundra litas åt mig? Även om majoriteten av de svarande angav att litas i den här meningen betecknar ett värdetecken för valutaenheten, och endast 5 studenter att det betecknar själva valutaenheten, förekom ändå 3 svar ”vet inte”, varav ett kommenterades med påpekandet att betydelsen av litas i den här meningen beror på vad man ber om att få växla till – mindre enheter eller en annan valuta. Vissa bedömningar var överraskande. När man exempelvis skulle fastställa betydelsen av ordet litas i meningarna I dag har jag bara två litas och Jag tog fel på en litas var andelen rätta och felaktiga svar ungefär lika stor både totalt och i studentgruppen. Språkvetarnas svar var i båda fallen följande: 2 (samma personer) svarade rätt, 4 fel. Sådana och liknande fall stöder antagandet att betydelserna hos benämningar på valutaenheter är nära besläktade och i vissa fall svåra att skilja åt. Detta är ett betydande problem för lexikografer. Om ordets semantiska struktur ska presenteras med hjälp av entydiga bruksexempel som tydligt visar att det finns åtskilda betydelser eller åtminstone betydelsenyanser, måste man utelämna bruksexempel som kan illustrera flera betydelser (nyanser), trots att de är mycket vanliga och ofta förekommer. I andra fall kan ett vidare sammanhang hjälpa till att fastställa betydelsen, men i ordböcker illustreras lexikalt språkbruk vanligtvis med enstaka meningar eller fraser. D. MURMULAIT YTĖ. Semantinė piniginių vienetų pavadinimų struktūra 69 Analysen av enkätsvaren visade alltså att respondenterna i teorin tycks kunna skilja mellan två semantiska aspekter av benämningar på valutaenheter utan större svårighet – den ”teoretiska” penningen som ett lands valuta och värdemått, och det konkret gripbara föremålet, penningtecknet (en sedel eller ett mynt). När de däremot skulle fastställa i vilken betydelse (betydelsenyans) orden litas och centas används i meningar visade det sig vara ganska svårt. Oavsett svaren på enkätfrågorna och resultatet av analysen bör man ändå skilja mellan de tre redan nämnda betydelserna (betydelsenyansen) när den semantiska strukturen hos benämningar på valutaenheter presenteras i en ordboksartikel: en viss nations valutaenhet; denna enhet betraktad i värdehänseende och jämförd med andra valutaenheter (i andra länder); dess värdetecken (sedel och/eller mynt). Det bör noteras att de två första betydelserna är nära besläktade och i huvudsak skiljer sig åt inte så mycket semantiskt som grammatiskt – den andra kännetecknas av användning i singular, jfr. litas växelkurs, litasen är knuten till euron och kommer definitivt inte att devalveras; 85-årsjubileet av införandet av litasen och en insättning i litas; jag har bara två litas; vi bidrar med tjugo litas var; den genomsnittliga lönen uppgick i fjol till cirka 1 600 litas. Därför vore det bättre att presentera dessa betydelser som betydelsenyanser i ordboken. Det bör dock uppmärksammas att man i MWLD-artikeln om dollar av just detta, grammatiska, skäl har valt att presentera dem som separata lexem. Den tredje betydelsen ligger något längre från de två första. Det framgår också av olika lexikal-semantisk kollokation och samband med olika penningfunktioner osv. Till exempel används namn på valutor, det vill säga själva valutaenheterna, tillsammans med orden växelkurs, devalvera, spara, införa, insättning, låna ut och liknande, medan benämningarna med betydelsen penningtecken (sedel, mynt) kan bilda fraser med orden rassla, rulla, näve, skrynkla ihop, riva sönder, kasta, stoppa in, vit, förfalska och liknande. Vad gäller sambandet mellan benämningar på pengar och pengarnas funktioner, är benämningar på valutaenheter som sådana knutna till värdemätnings- och världspenningfunktionerna, medan benämningar på penningtecken är knutna till cirkulationsfunktionen. Det är värt att notera att både benämningar på själva valutaenheterna och på deras tecken är förknippade med pengarnas betalnings- och värdebevarandefunktioner. Detta är sannolikt en av anledningarna till att de nämnda betydelserna ofta är så nära besläktade att det i enskilda fall är mycket svårt att exakt avgöra i vilken betydelse en benämning på pengar används i en viss mening. Det var just detta som den diskuterade undersökningen visade. 70 KALBOS KULTŪRA | 86 AVSLUTANDE ANMÄRKNINGAR För att mer exakt visa sambanden mellan delarna i den semantiska strukturen hos penningbenämningar och deras närhet till varandra bör betydelsen av penningtecken sannolikt formaliseras som just en separat betydelse, inte som den tredje nyansen av en betydelse, jämbördig med de två första nyanserna i fråga om inbördes samband. När det gäller hur benämningar på monetära enheter presenteras i Bendrinės lietuvių kalbos žodyne kan det sägas att man, i avsaknad av tillräckligt illustrativt material, bör skilja åtminstone två av de nämnda nyanserna åt – den första eller den andra, samt den tredje. Den tredje betydelsenyanseringen är troligen tillräckligt långt från de två första för att kunna betraktas som en separat betydelse. Men om man inte enbart beaktar den semantiska gruppen av benämningar på monetära enheter, utan bedömer uppdelningen av betydelser och nyanser i hela BŽ:s lexikala kontext, är det sannolikt ändamålsenligt att presentera den semantiska strukturen hos monetära enheter just som nyanser. Därtill kommer att detta är vanlig lexikografisk praxis – i de flesta granskade ordböcker delas den semantiska skillnaden mellan en monetär enhet och dess tecken inte upp i två separata betydelser (om den över huvud taget registreras). Med hänsyn till hur benämningar på monetära enheter presenteras i olika ordböcker över litauiska och andra språk bör därför sannolikt alla tre diskuterade semantiska aspekter traditionellt utformas som tre nyanser av samma betydelse. Lito-artikeln i Bendrinės lietuvių kalbos žodyne skulle kunna se ut ungefär så här (enligt metoden för sammanställningen av BŽ innehåller den alltför många illustrativa bruksexempel, men i det här fallet hjälper de läsaren att bättre förstå den föreslagna presentationen av litos semantiska struktur): lìtas substantiv. (2) Litauens monetära enhet: En hundralitassedel. En litas är lika med hundra cent. Fyrahundra litas för en baddräkt?! Jag tog fel på litas. I dag har jag bara två litas. Våra sparade litas håller på att förlora sitt värde. Vad är bäst att spara [låna] i – litas, dollar eller euro? Låna mig femtio litas till lönen. Den genomsnittliga lönen efter skatt uppgick i fjol till ettusen femhundranittiofyra litas. En sådan yacht skulle kosta hundratusentals räknat i litas. | singularis, enheten i värdehänseende, jämförd med andra (andra länders) monetära enheter: Litas växelkurs. Stark [svag] litas. Litas är knuten till euron och kommer verkligen inte att devalveras. | ett penningtecken (sedel och/eller mynt) med motsvarande värde: Kan ni växla tio litas åt mig? Har ni växel på femhundra litas? På marknaden lurade de på mig tjugo falska litas. I tiggarkepsen låg en liten hög med småmynt och skrynkliga tiolitasedlar. ŠALTINIAI CNRTL – Centre National de Ressources Textuelles et Lexicales. Prieiga per internetą: <http://www.cnrtl.fr/lexicographie/>. D. MURMULAITYTĖ. Semantinė piniginių vienetų pavadinimų struktūra 71 Currency (valiutų lentelės). Prieiga per internetą: <http://www.thefreedictionary.com/currency>. Dabartinės lietuvių kalbos tekstynas. Prieiga per internetą: <http://donelaitis.vdu.lt/tekstynas>. Deutsch Wörterbuch. Prieiga per internetą: <http://woerterbuch.babylon.com/deutsch/>. DŽ₇ – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. 7-as leidimas. Vyr. red. S. Keinys, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2012. Enciklopediskā vārdnīca 1–2, Rīga: Latvijas Enciklopēdiju redakcija, 1991. Interleksis – Kompiuterinis tarptautinių žodžių žodynas „Interleksis“, Vilnius: Alma littera, Fotonija, 2008. LEV – Lielā enciklopēdiskā vārdnīca, Rīga: Jumava, 2003. Lietuvos Respublikos terminų bankas. Prieiga per internetą: <http://terminai.vlkk.lt>. LLVV – Latviešu literārās valodas vārdnīca 1–8, Rīga: Zinātne, 1972–1996. Lietuvių kalbos žodynas 1–20 (1941–2002; I elektroninio varianto leidimas). Red. kolegija: G. Naktinienė (vyr. red.), J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, Vilnius: LKI, 2005. Prieiga per internetą: <www.lkz.lt>. Longman – Longman Dictionary of Contemporary English. Prieiga per internetą: <http://www.ldoceonline.com/dictionary>. Merriam-Webster’s Word Central. Student Dictionary. Prieiga per internetą: <http://www.wordcentral.com/browse/ABC>. Merriam Webster. Prieiga per internetą: <http://www.merriam-webster.com>. Monetų katalogas. Prieiga per internetą: <http://lt.ucoin.net/catalog>. MWLD – Merriam-Webster Learner’s Dictionary. Prieiga per internetą: <http://www.learnersdictionary.com>. Oxford dictionaries. Prieiga per internetą: <http://www.oxforddictionaries.com>. Raktažodžių žodynas. Prieiga per internetą: < http://www.limis.lt/raktazodziu-zodynas>. RLETŽ – Krievu-latviešu ekonomikas terminu vārdnīca, Vilnius: Mintis, 1966. SJP – Słownik języka polskiego. Prieiga per internetą: <http://sjp.pwn.pl>. SV – Skaidrojošā vārdnīca. Prieiga per internetą: <http://www.tezaurs.lv/sv>. SvV – Svešvārdu vārdnīca, Rīga: Jumava, 1999. Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius: Alma littera. 2001. Tarptautinių žodžių žodynas lietuvių kalba. Prieiga per internetą: <http://www.zodziai.lt>. The free dictionary. Prieiga per internetą: <http://www.thefreedictionary.com>. Visuotinė lietuvių enciklopedija 1–22, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2001–2012. 72 KALBOS KULTŪRA | 86 Большой толковый словарь русского языка. Ред. Кузнецов С. А., Санкт-Петербург: Норинт, 2002. Ожегов С. И. 1988: Словарь русского языка, Москва: Русский язык. LITERATŪRA A5 – Europa. Institucijų leidinių rengimo vadovas. A5 priedas: Šalių, teritorijų ir valiutų sąrašas. Prieiga per internetą: <http://publications.europa.eu/code/lt/lt-5000500.htm>. Babickienė Z. 1985: Reguliariųjų išvestinių reikšmių pateikimas aiškinamuosiuose lietuvių ir rusų kalbų žodynuose. – Lietuvių kalbotyros klausimai 24, 223–235. Buračas A. 1999: Pasaulio valiutų ir monetų žinynas, Vilnius: Vilniaus universitetas, Vytauto Didžiojo universitetas. Eigminas K., Gaivenis K. 1968: Piniginių vienetų pavadinimai. – Kalbos kultūra 14, 65–69. Jakaitienė E. 2005: Leksikografija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Gudavičius A. 1997: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas leksikos sistemiškumo požiūriu. – Lietuvių kalbotyros klausimai 37, 33–39. Liutkevičienė D. 2006: „Bendrinės lietuvių kalbos žodynas“. Siekiamybė ir realybė. – Leksikografija ir leksikologija 1, Aiškinamųjų bendrinės kalbos žodynų aktualijos, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Liutkevičienė D. 2010a: „Bendrinės lietuvių kalbos žodynas“: problemos ir sprendimai. – Leksikografija ir leksikologija 2, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 223–234. Liutkevičienė D. 2010b: „Bendrinės lietuvių kalbos žodyno“ struktūra, tikslai ir perspektyvos. – Kalbos kultūra 83, 141–150. Naktinienė G. ir kt. 1999: Pristatome rengiamą bendrinės kalbos žodyną [į redakcijos klausimus atsako G. Naktinienė, D. Liutkevičienė, D. Murmulaitýtė, D. Svetikienė, A. Sirutavičiūtė, V. Černiūtė, V. Sakalauskienė]. – Gimtoji kalba 7, 1999, 1–10. Naktinienė G. 2006: Svarbesnieji „Bendrinės lietuvių kalbos žodyno“ semantikos aspektai. – Leksikografija ir leksikologija 1, Aiškinamųjų bendrinės kalbos žodynų aktualijos, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Paulauskas J. 1985: Žodyno redagavimas žodžių grupėmis. – Kalbos kultūra 49, 6–14. Valstybinės lietuvių kalbos komisijos Kalbos konsultacijų bankas. Prieiga per internetą: <http://www.vlkk.lt/lit/konsultacijos>. Морковкин В. В. 1993: О предпосылках системного лексикографирования. – Прагматика словаря. Под ред. О. Ю. Богуславской, Москва, 31–39. D. MURMULATYTĖ. Semantinė piniginių vienetų pavadinimų struktūra 73 2008 m. sausio 16 d. Muitinės departamento generalinio direktoriaus įsakymas nr. 1B–40 „Dėl valiutų, naudojamų deklaruojant prekes Lietuvos muitinei, sąrašo patvirtinimo“, Vilnius. 2008 m. gruodžio 1 d. Muitinės departamento prie Lietuvos Respublikos Finansų ministerijos generalinio direktoriaus įsakymas nr. 1B–749 „Dėl Muitinės departamento generalinio direktoriaus 2008 m. sausio 16 d. įsakymo „Dėl valiutų, naudojamų deklaruojant prekes Lietuvos muitinei, sąrašo patvirtinimo“ pakeitimo“, Vilnius. 2008 m. gruodžio 15 d. Muitinės departamento prie Lietuvos Respublikos Finansų ministerijos generalinio direktoriaus įsakymas nr. 1B–794 „Dėl Muitinės departamento generalinio direktoriaus 2008 m. sausio 16 d. įsakymo nr. 1B–40 „Dėl valiutų, naudojamų deklaruojant prekes Lietuvos muitinei, sąrašo patvirtinimo“ pakeitimo“, Vilnius. Interneto šaltiniai naršyti paieškos sistema Google. Gauta 2013 11 25 Priimta 2013 12 20 SEMANTIC STRUCTURE OF NAMES OF CURRENCY UNITS S u m m a r y With the exception of larger dictionaries of international words, the lexicographic sources of the Lithuanian language do not present the names of currency units comprehensively and systematically. Depending on dictionary purpose, scope, compiling methodology, etc., this lexical semantic group is presented differently in different dictionaries. The wordings of definitions of words are different (usually, certain conventional definitions are used); the actual usage is rarely illustrated; the presentation of semantic structure of such words varies as well. The summary of material from Lithuanian, Latvian, English, French, German, Russian and Polish dictionaries shows that the names of currency units have three meanings (or three shades of meaning): a currency unit of a specific country; the unit in terms of value compared to other currency units (only singular use); the cash form of its value (bank-note and/or coin). A small survey was carried out in the analysis of semantics of the names of currency units. Specialists of linguistics and third-year students of the study programme of Creative Industries were asked to indicate the meaning – whether 74 KALBOS KULTŪRA | 86 currency unit or its cash form – in which the words litas and centas are used in the given examples of use. The analysis revealed that in theory, it is relatively easy for the respondents to distinguish between the two meanings; however, in specific cases, the answers of both linguists and the students of the aforementioned speciality to questionnaire questions were far from unanimous. Among other things, it prompts a conclusion that it is not always possible to distinguish between the said meanings. It can be explained by the fact that they are often provided as two shades of the same meaning. Nevertheless, the dictionary makes a distinction between them; it is also indicated by the different semantic valency of words. For example, in the sense of the currency unit, litas is used together with the words kursas (exchange rate), devalvuoti (to devalue), taupyti (to save), įvesti (to introduce), indėlis (a deposit), skolinti (to lend), etc., while in the sense of its cash form (bank-note, coin), it goes with suglamžyti (to crumple), suplėšyti (to tear apart); in turn – centas is used together with byrėti (to fall), baltas (white), sauja (handful), mesti (to toss), kišti (to slip into), riedėti (to roll), etc. In the absence of sufficient illustrative material, The Dictionary of Standard Lithuanian distinguishes at least two of the aforementioned shades – the first or the second and the third shade. The third shade of meaning is probably far enough from the first two shades to consider it an individual meaning. However, if we did not limit with the semantic group of names of currency units alone but also considered the distinction of meanings and shades in the context of the overall lexis of The Dictionary of Standard Lithuanian, it would apparently be appropriate to provide the semantic structure of currency units as shades, the more so that it is rather commonplace in the lexicographical practice – most of the dictionaries under analysis do not divide the currency unit and its cash form into two individual meanings (if it is recorded altogether). KEYWORDS: semantics, semantic structure, meaning, shade of meaning, dictionary entry. DAIVA MURMULAITYTĖ Lietuvių kalbos institutas Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius [email protected] D. MURMULAITYTĖ. Semantinė piniginių vienetų pavadinimų struktūra 75