Ispaniški vardai Lietuvos vardyne 1991–2010 m.

DAIVA SINKEVIČIŪTĖ Vilnius universitet VAIDA GRINIŪTĖ Vilnius universitet SPANSKA NAMN I LITAUENS NAMNBESTÅND 1991–2010 NYCKELORD: namn, spanskt namn, namn av spanskt ursprung, namn i spansk form, barnnamn. Under de senaste två decennierna framträder nya tendenser i namngivningen av barn i Litauen. En av dem är att de allra populäraste personnamnen blir allt ovanligare (Sinkevičiūtė 2014: 3–8; 2014a: 3–8)1. Det totala antalet barnnamn visar dock att dessa personnamn ges mer sällan till barn inte bara därför att färre barn föds, utan också därför att föräldrar i allt högre grad tenderar att ge sina barn nya, hittills oanvända eller föga kända namn, som de lånar från andra språk eller skapar själva. I det nutida litauiska namnbeståndet förekommer, vid sidan av baltiska namn från olika kronologiska skikt och kalendernamn, även nya lånenamn: personnamn som tidigare inte getts och som övertagits från andra språk, samt varianter eller kortformer av namn med kristet ursprung som används i Litauen (LVKŽ 32–33). Man brukar anta att dessa främmande namn började spridas i Litauen från 1920- eller 1930-talen genom litteratur och musikverk och, efter televisionens tillkomst, genom filmer (LVKŽ 32–33) och senare genom tv-serier2. Under de senaste decennierna har spridningen av lånenamn också främjats av andra informations- och kommunikationsmedel – internet, tryckt pseudovetenskaplig informationslitteratur eller människors önskan att ge sina barn namn efter kändisar eller deras barn, med mera. Att nya främmande namn spreds i det litauiska namnbeståndet 1991–2010 vid sidan av namn med baltiskt och kristet ursprung framgår av namnet Deividass frekvens: under 1990-talets sista årtionde fick så många pojkar det att denna variant av namnet Dóvydas, som har lånats från engelskan, hamnade bland de tio vanligaste namnen 1991–2010 (Sinkevičiūtė 2014: 3–9). Vid sidan av andra namn med främmande ursprung och deras varianter spreds 2005–2010 även namnet Ármando, en romaniserad form av germanskt ursprung (Sinkevičiūtė 2011: 3–9). Detta visar att barn under de senaste decennierna ofta har fått nya lånenamn, varav vissa blev mycket populära. Detta väckte intresset för en av dagens grupper av namn med främmande ursprung – spanska namn och deras inventarium. 1 Tai pastebima ir Ispanijos vaikų vardyne (Albaigės 2010: 9) ir greičiausiai yra visuotinė dabarties vardų davimo mada. 2 Apie tai kalba ir metrikacijos biurų darbuotojai, pvz., žr. Ivašauskaitė 2014, nors jų komentarai vardyno tyrėjui atrodo nepatikimi dėl netikslių vartojamų sąvokų ir subjektyviai matomų vardų davimo polinkių. BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 DAIVA SINKEVIČIŪTĖ, VAIDA GRINIŪTĖ. Ispaniški vardai Lietuvos vardyne 1991–2010 m. | 2 Som artikelns objekt valdes de anpassade och grammatiskt integrerade namn som givits till medborgare i Republiken Litauen (nedan RL), födda 1991–2010, och som lånats in från spanskan. Endast sådana namn från spanskan undersöktes som skrivs med litauiska ändelser enligt sitt uttal. Vissa namn, till exempel Elyvra, har sedan länge etablerade former i litauiskan. Namn som saknar de vanliga litauiska ändelserna och inte överensstämmer med standardspråkets normer, till exempel Enrikue, Ines, Isabel, Javier, Karmen, Ricardo, Rocio, Sol med flera, uteslöts. Inte heller inkluderades namn med formella grammatiska kännetecken – ändelser – men som uttalas annorlunda än de skrivs på litauiska, till exempel Alejandra, Carmela, Jandra, Rosaria med flera. Alla de personnamn som behandlas benämns tillsammans spanska namn, eftersom avsikten var att betona det språk där de uppstod eller från vilket de spreds. Vid bedömningen av spanska namn utifrån deras bas skiljdes därför två typer av personnamn åt – namn efter ursprung och namn efter form. Spanska namn efter ursprung är personnamn som uppkommit ur spanskans lexikon, till exempel Esmerálda, Milagrà. Spanska namn efter form är personnamn vars bas inte bildades på spanska, men som där fick spanska stamformer, till exempel Alechándras, jfr sp. Alejandro; Andresitas, jfr sp. Andresito. Dessa namn grupperades separat för att tydliggöra personnamnens särdrag genom att hänföra namnen till respektive grupp; hänvisningar till ordböcker angavs när en annan ståndpunkt än LVKŽ följdes eller när ett andra ursprung presenterades. Artikelns huvudsakliga syfte är alltså att fastställa vilka anpassade och grammatiskt integrerade spanska namn som bärs av medborgare i RL födda 1991–2010. För att uppnå detta mål formulerades följande uppgifter: 1) diskutera problemen med att undersöka och klassificera spanska namn i det litauiska namnskickets kontext; 2) särskilja grupper av namn med spanskt ursprung respektive spansk form, ange deras former i spanskan och knyta dem till de varianter som används i litauiskan; 3) fastställa när spanska namn spreds i Litauen och belysa tendenserna i namngivningen under undersökningsperioden. Materialet för studien erhölls 2006 från Folkbokföringsmyndigheten vid RL:s inrikesministerium via Statliga kommissionen för litauiska språket (nedan VLKK) och kompletterades med namn från senare år. Med namn i flerledade namnkombinationer behandlade som separata poster granskades över 23 000 namn som gavs 1991–2010 till medborgare i RL födda i Litauen och utomlands. Vid presentationen av namnen återges leden i sammansatta namn som vanliga personnamn; inom parentes efter antalet bärare av ett enledat namn anges antalet bärare av det personnamnet i flerledade namn under undersökningsperioden, till exempel Alòndra 2 (1), Esmerálda 8 (3). Om det undersökta namnet endast förekom som led i en flerledad namnkombination anges antalet efter namnet enbart inom parentes. Statistik över samtliga namn finns på VLKK:s webbplats www.vardai.vlkk.lt. Utifrån Litauens politiska händelser urskildes namn från tre perioder: främmande namn givna under det självständiga Litauen (1918–1940), under sovjettiden (1941–1990) och efter självständighetens återupprättande (1991–2010). Det bör tilläggas att vissa namn, utifrån uppgifter från 2006, hänfördes med viss reservation till sovjettidens början: de tillgängliga uppgifterna registrerar inte alla personnamn som bars av barn födda i början av 1900-talet, eftersom dessa personer redan kan ha avlidit före 2006. Ändå bedömdes denna periodindelning vara meningsfull, eftersom man antog att namnen i varje grupp kännetecknas av egenskaper som beror på Litauens kulturella situation, politiska och ekonomiska förbindelser med andra länder samt påverkan från medier för information och kommunikation. BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 DAIVA SINKEVIČIŪTĖ, VAIDA GRINIŪTĖ. Ispaniški vardai Lietuvos vardyne 1991–2010 m. | 3 UNDERSÖKNING AV SPANSKA NAMN OCH PROBLEM VID NAMNGIVNING Hittills har det inte undersökts vilka spanska personnamn som givits till barn i Litauen, men deras bruk har behandlats i skrift. Antanas Salys (1983: 3–5), som främst utgick från ortnamn snarare än personnamn, diskuterade 1936 i Gimtojoje kalboje skillnader mellan stavning och uttal av namn och beskrev accentueringsmönster. A. Salys (1983: 3–5) framförde tanken att man vid återgivning av spanska egennamn enligt uttalet bör hålla sig nära spanskt uttal och identifierade regelbundenheter som han rekommenderade att man följer när litauiska ändelser läggs till. Det förefaller som om A. Salys föreslagna regler för anpassning av spanska namn ligger nära VLKK:s nuvarande principer för namnanpassning³. Därför bör även Vytautas Ambrazas (2008) nämnas; när han diskuterade principerna för anpassning av främmande namn gav han också exempel på namn från spanskan. I artiklar av forskare inom namnforskningen förekommer påpekanden om att namn som härleds ur spanskans lexikon, Gitana, Gitanas, är olämpliga att använda på grund av betydelsen hos deras grundord (t.ex. Maciejauskienė 1978: 17; 1989: 83). I samband med konstaterandet att antalet personnamn med olika främmande ändelser ökar nämns också spanska personnamn som Lolita, Rosita med flera (Klimavičius 2004: 19–20). Såvitt känt har inga fler enskilda iakttagelser om spanska namn publicerats. Även om spanska namn som används i Litauen inte har undersökts, finns en del av dem bland de främmande namnen i LVKŽ. Enligt LVKŽ har namnen Ármandas (var. Ármondas), Doloresà (var. Dolorosà), Elvyrà, Elvỹras, Estelà, Fernánda, Fernándas, Inesà (var. Inezà), Karmelà, Ksaverà, Ksaveràs, Ksaverìja, Lolità, Rodrìgas och Rosità sitt ursprung i spanskan. Det anges också att namnen Benità, Benìtas och Ferdinándas kan ha uppkommit inte bara i spanskan utan även i italienskan, medan Elmyrà betraktas som ett spanskt och arabiskt namn. Det bör tilläggas att inte alla namn inkluderades i LVKŽ från dess första utgåvor: namnen Ármandas (var. Ármondas), Elmyrà, Rosità, Inesà, där det sistnämnda är en variant av Inezà som förekom i LVKŽ tidigare, kom med först i LVKŽ:s tredje utgåva; dessutom tillades varianten Dolorosà till namnet Doloresà. Detta visar LVKŽ-författarnas syn på förnyelsen av namnskicket: det litauiska namnskicket kan utvidgas genom att främmande namn systematiskt införlivas (se Maciejauskienė 2004: 84). Det nuvarande LVKŽ nämner alltså 19 spanska namn, varav tre har varianter. Dessa personnamn är av två slag: några härstammar från spanskans lexikon, till exempel Doloresà, medan andra har sitt ursprung i andra språk men fick sin stamform i spanskan, till exempel Inesà. Det står därför klart att när ett personnamn hänförs till en viss språks namn är inte bara stammens ursprung betydelsefullt, utan också de förändringar som lett till att namnen fått andra former. De spanska namn som återges i LVKŽ visar dessutom att det finns fall där det är svårt att avgöra vilka namn som uppkommit enbart i spanskan och vilka i andra romanska språk. Samma problem uppstår också när spanska namn undersöks. Vid insamlingen av spanska personnamn från förteckningen över namn som gavs barn 1991–2010 användes LVKŽ först och främst. Det konstaterades att barn inte hade fått två varianter av de spanska namn som finns i LVKŽ – Dolorosà och Inezà – medan de övriga namnen hade givits. Eftersom LVKŽ saknade en del namn från de senaste åren⁴ användes även andra källor. Som huvudsaklig källa valdes den spanska namnordboken av Roberto Faurè (Robert Faur-re) (2008) (nedan DNP), där över 13 000 3 Se VLKK:s webbplats, tillgänglig på internet: http://www.vlkk.lt/lit/nutarimai/svetimvardziai/adaptavimas.html. 4 Detta bekräftar åter den tidigare framförda tanken att LVKŽ bör utvidgas på ett sakkunnigt sätt med nya namn, inte bara av inhemskt utan också av främmande ursprung (se Sinkevičiūtė 2011a: 214). BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 DAIVA SINKEVIČIŪTĖ, VAIDA GRINIŪTĖ. Ispaniški vardai Lietuvos vardyne 1991–2010 m. | 4 ursprunget till personnamn som används i spanskan; den innehåller förkortningar och namnvarianter som används i andra språk, och vid sammanställningen har man utgått från de senaste namnordböckerna för andra romanska språk5. Papildomai naudoti Enzijo la Stelos (Enzio la Stella) (2009) italų ir Šantalės Tanė (Chantale Tanet), Tristano Ordė (Tristane Hordé) (2000) prancūzų vardų žodynai, kai tikslinta, kokios vardų formos vartojamos kitose romanų kalbose6. Tikrinant vardų kilmės aiškinimus remtasi Rosos ir Volkerio Kolheimų (Kohlheim) (2007) vokiečių vardų žodynu (toliau – GVN). Naudotasi ir vardų interneto svetainėmis, tačiau jų informacija buvo problemiška, nes dažnai skyrėsi vardų kilmės aiškinimai, įvairavo romanų kalbų vardų formos (žr. http://www.behindt-hename.com/, http://www.20000-names.com/ ir kt.). När ursprungsförklaringarna för namn som i LVKŽ betraktas som spanska jämfördes med informationen i andra ordböcker konstaterades det att den i vissa fall skiljer sig åt. Därför har flera källor, särskilt DNP, använts vid urvalet av spanska personnamn. Av det skälet har man avstått från att hänföra namnet Ármandas, som har germanskt ursprung, till de spanska namnen. LVKŽ 59 betraktar det som ett spanskt namn, men enligt DNP 97–98 och GVN 65 är det karakteristiskt inte bara för spanska, italienska och andra romanska språk, utan har uppstått i franskan7. Namnen Benitas, Benità har valts att betraktas som enbart spanska namn, trots att LVKŽ 74 hänför dem till både spanska och italienska namn, eftersom det enligt DNP 145–146 och GVN 77–78 anges att namnen uppstod just i spanskan8. Det förefaller som om medborgare i LR under 1900-talet kan ha fått namnet Elmýra inte bara därför att namnet spreds från spanskan till de europeiska språken, där det uppstod genom förkortning av ett germanskt namn (se DNP 263, GVN 138), utan också därför att det kan ha spridits till Litauen från Ryssland, där det i början av 1900-talet blev ett namn bildat som förkortning av det ryska электрификация мира (Суперанская 2003: 451). Eftersom detta namn har flera olika ursprung kan det därför inte hänföras enbart till de spanska namnen. Även bland de namn som i LVKŽ betecknas som spanska och italienska visade sig namnet Ferdinándo vara problematiskt: vissa författare (Grzenia 2006: 125–126; Суперанская 2003: 327–328; Tanet, Hordé 2000: 179–180) betraktar det, utifrån dess beståndsdelar, som germanskt; författarna till GVN 155 ser det som ett germanskt namn som spritts från spanskan, medan författarna till DNP 313–314 betraktar det som ett latiniserat namn av germanskt ursprung som lånats in i de romanska språken. Eftersom namnet inte uppstod i spanskan har man avstått från det. På grund av det antagna andra ursprunget behandlas alltså inte namnen Ármando (Armondo), Elmýra och Ferdinándo, eftersom de inte betraktas som spanska personnamn. Personnamn klassificerades som adapterade och grammatiskt anpassade spanska namn enligt fastställda kriterier. Först valdes namn som uppstått ur det spanska ordförrådet ut, och man sökte efter namnformer på spanska. När det konstaterades att samma personnamnsstamform är karakteristisk för flera romanska språk, uteslöts dessa namn. Därför undersöktes exempelvis inte det germanskt ursprungliga namn Raulis, som spridits genom de romanska språken, eller dess varianter, eftersom det kan förknippas med spanska, italienska och portugisiska Raul och franska Raoul. Namn som exempelvis Grasielė uteslöts; detta har bildats efter det likalydande namnet av latinskt ursprung på spanska och portugisiska Graciela, Leònsija, som förknippas med formerna av det likalydande namnet av grekiskt ursprung på spanska och portugisiska Leoncía, Arnaldas, som är en likalydande form av det germanska namnet på spanska och italienska Arnaldo, Ároldas, som härstammar från likalydande former av samma namn, jämför italienska Aroldo och spanska Haroldo, med flera. 5 I enskilda fall kontrollerades namnens ursprung och former även i Albaigė 2008, 2011 och Vázquez de Haro 2008, men dessa publikationers innehåll och omfattning kan inte mäta sig med den nämnda ordboken. 6 Med avseende på denna aspekt granskades även en ordbok över namnformer som utgivits i Polen av en författargrupp (se SI). 7 Tokios nuomonės yra ir kitų vardų žodynų autoriai, pvz., Grzenia 2006: 60; Tanet, Hordé 2000: 52–53 ir kt. 8 I andra språk spreds namnet Benito efter 1930 till följd av personkulten kring italienaren Benito Mussolini (GVL 77–78). BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 DAIVA SINKEVIČIŪTĖ, VAIDA GRINIŪTĖ. Ispaniški vardai Lietuvos vardyne 1991–2010 m. | 5 En del personnamn kan jämföras inte bara med namnformer i flera romanska språk, utan kan också härledas från andra slaviska eller germanska språk som ligger närmare geografiskt eller kulturellt. Exempel på sådana namn är Patrisija, som kan förknippas inte bara med det likalydande namnet på spanska och franska Patricia och portugisiska Patrícia, utan även med den engelska namnformen Patricia; Ilārija kan förknippas inte bara med spanska Hilaria, portugisiska Hilária, italienska Ilaria och katalanska Hilària, utan också med de ryska formerna Ilarija, med flera. Artikeln behandlar alltså namnformer på spanska som uppstått enbart ur former använda i spanskan. Man avstod också från att behandla personnamn med mer än en ursprungsförklaring, där det spanska ursprunget eller den spanska formen är den andra möjliga förklaringen till namnet i det litauiska namnskickets sammanhang. Därför togs exempelvis namnen Reinà inte med; i spanskan är det en form av namnet av latinskt ursprung Reginà, jämför spanska Reina, eftersom det också kan betraktas som en förkortning av ett tyskt tvåstavigt namn med stammen rein-; Luisà, eftersom det kan förknippas inte bara med spanska Luisa utan också med Luīsas, som används i engelskan, jämför den engelska formen Louis; Lòrenas, som uppstått inte bara ur spanska Lorenzo utan också ur det likalydande engelska namnet Lawrence, med flera. Man behövde ta ställning till hur förkortningar som uppstått i spanskan skulle avgränsas, eftersom undersökningen omfattade personnamn bildade som förkortningar som uppstått eller används enbart i spanskan. När samma förkortningsstammar förekom i olika språk, och kunde ha flera olika namn som grund, uteslöts dessa förkortningar. Därför togs exempelvis förkortningarna Benà inte med; den kan förklaras som bildad i flera språk av flera olika namn: Benediktà, Benignà, Benità, Benonà med flera; Dòlfas, som kan förknippas inte bara med spanska och portugisiska Dolfo utan även med engelska Dolf, vilka är förkortningar av det germanska namnet Ādolfas; Rėjus, som kan förknippas inte bara med spanska Reyes och portugisiska Reis, av appellativt ursprung, utan också betraktas som en förkortning av det germanska namnet Ráimundas, använd i spanska och engelska, jämför spanska Rey och engelska Ray, med flera. Bland de suffixbildade personnamnen valdes först namn ut som bildats med diminutiva formanter som är karakteristiska för spanskan, jämför litauiska -eta(s), -ita(s), -ina(s), se NGLĖ 62, till exempel Benìtas, Lolità med flera. Som Jonas Klimavičius (2004: 20–22) konstaterade finns det många namn med dessa ändelser i litauiskan. Därför grundade man inte avgränsningen av spanska namn enbart på formen, utan tog också hänsyn till det språk där namnet hade uppstått. Först när källor bekräftade att diminutiver med de nämnda suffixen hade uppstått enbart i spanskan, exempelvis Adelità, Rosarità, Nandìtas, inkluderades personnamnen i undersökningen. I vissa fall klassificerades suffixbildade namn preliminärt, eftersom exempelvis suffixet -ita också kan ha lagts till en namnrot i litauiskan, varigenom ett namn bildats. Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att namn som kommit till Litauen från spanskan inte har uppmärksammats av forskare, även om vissa personnamn nämns i LVKŽ eller i arbeten som behandlar frågor om namnanvändning. Försöket att avgränsa spanska namn som givits till medborgare i LR stötte på ett grundläggande problem: former av namn som används i spanskan sammanfaller i vissa fall med personnamnsformer som används i andra romanska språk eller i andra språkfamiljer. Vid urvalet av adapterade och grammatiskt anpassade spanska namn valde man därför att undersöka endast namn som härstammar från det spanska ordförrådet och de former av dessa namn som är karakteristiska enbart för spanskan. I undersökningen av namnen utgick man inte bara från deras ursprung och bruksmönster i spanskan, utan undersökte också var barnet som fått namnet var fött – i Litauen eller i ett spanskspråkigt land. BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 DAIVA SINKEVIČIŪTĖ, VAIDA GRINIŪTĖ. Ispaniški vardai Lietuvos vardyne 1991–2010 m. | 6 NAMN AV SPANSKT URSPRUNG Personnamn av spanskt ursprung anses vara personnamn som har uppkommit ur det spanska språkets lexikon. En bedömning av dessa namn efter deras grund visar att det under 1991–2010 främst gavs appellativa personnamn. Sådana är flicknamnen Abrilė 3, jfr sp. Abril < sp. abril ”april”; Alondra 2 (1), jfr sp. Alondra < sp. alondra ”lärka”⁹; Bėja 1, jfr sp. Bella < sp. bella ”vacker, skön”¹⁰; Blánka 1, jfr sp. Blanca < sp. blanca ”vit”; Bonità 1 < sp. bonita ”vacker”¹¹; Doloresà 5, jfr sp. Dolores < sp. dolor ”sorg, ånger”; Esmerálda 8 (3), jfr sp. Esmeralda < sp. esmeralda ”smaragd”; Gitanà 245 (2) < sp. gitana ”romsk kvinna”; Iglėsija 1, jfr sp. Iglesia < sp. iglesia ”kyrka”¹²; Konsuelà 6, jfr sp. Consuelo < sp. consuelo ”tröst, lindring”; Mersedesà 1, jfr sp. Mercedes < sp. merced ”nåd, gåva”; Milagrà 6, jfr sp. Milagros < sp. milagro ”under”; Morenà 1 < sp. morena ”mörkhårig”¹³; Palomà 2, jfr sp. Paloma < sp. paloma ”duva”; Pilarà 1, jfr sp. Pilar < sp. pilar ”kolonn; kruka, skål”; Sagrãrija 1, jfr sp. Sagrario < sp. sagrario ”helgedom”. Många av dessa namn är i Spanien förknippade med benämningar på lokala helgon, t.ex. Konsuelà och jfr Nuestra Señora del Consuelo, Sagrãrija och jfr Nuestra Señora del Sagrario m.fl. Appellativa personnamn av spanskt ursprung har också getts åt pojkar. Det är namnen Esmeráldas 1, Gitãnas 5, troligen bildade i Litauen av de vanligare kvinnonamnen Esmerálda och Gitanà, samt Morenàs 1, jfr sp. Moreno < sp. moreno ”mörkhårig”, belagt i det spanska efternamnet (jfr sp. eftern. Moreno, DAE 532). Till appellativiskt bildade namn hör också namnet Rosarà (1), troligen ombildat i Litauen från sp. Rosario och förknippat med sp. rosario ”rosenkrans, (kyrkl.) radband”. Det har också givits avledda namn som bildats i spanskan och vilkas grund är appellativa personnamn av spanskt ursprung; dessa namn är Dolorità 2, jfr sp. Dolorita < sp. Dolores, jfr lit. Doloresà; Rosarità 1, jfr sp. Rosarita < sp. Rosario, jfr lit. Rosarà. Bland namn med en annan grund gavs under 1991–2010 barn i Litauens republiken spanska personnamn av ortnamnsursprung. Det är namn med en brukstradition som går tillbaka till början av 1900-talet: Ksaverà 8 (1), Ksavėras 14 (3), jfr sp. Javiera, Javier, vars grund är ortnamnet Ksavėras av baskiskt ursprung, jfr sp. Javier, och Ksavėrija 4, bildat av mansnamnet Ksavėrijus, som härstammar från den latiniserade formen av det spanska namnet Javier, jfr sp. Xaverius. Andra namn med detta ursprung är Arasėlė 1, jfr sp. Araceli, förknippat med ortnamnet Araceli; under de senaste åren har Chaviėras 1 på nytt lånats in i litauiskan, jfr sp. Javier, förknippat med det nämnda ortnamnet sp. Javier (se lit. Ksavėras), och Sevilė 1 (2), jfr sp. Sevil, Seville, förknippat med namnet på staden Sevilija (sp. Sevilla). I namnregistret finns också kortformer som uppkommit ur namn av spanskt ursprung. En sådan är det suffixutvidgade namn som bildats från en kortform, Lolità 131 (5), jfr sp. Lolita, vars grund är kortformen Lolà (1), belagd under undersökningsperioden, jfr sp. Lola, som härstammar från det spanska kvinnonamnet Doloresà. Här bör också nämnas Diėgas 1, jfr sp. Diego, som uppkommit genom förkortning och ombildning av personnamnet Santjãgas¹⁴. ⁹ Detta namn kan betraktas som en kontraktion, bildad i spanskan av sp. Alejandra (Gómez 2005: 27). ¹⁰ Namnet Bėja kan också betraktas som en kortform, bildad antingen i italienskan av namnet Isabella eller i engelskan av namnen Arabella, Annabella (DNP 143). ¹¹ Detta namn används inte i spanskspråkiga länder; det har spridits från USA (GVN 86). ¹² Detta namn uppstod troligen genom de populära spanska sångarna Chulijus Iglesijus (Julio Iglesias) och Enrikė Iglesijus (Enrique Iglesias) efternamn och bör därför här klassificeras som sådant endast med förbehåll; jfr sp. eftern. Iglesia, Iglesias (DAE 429). ¹³ Detta personnamn används inte som förnamn i Spanien och har troligen spridits från italienskan, som i sin tur lånat det från spanskan (GVN 305). ¹⁴ Enligt DNP 120 finns också en annan förklaring till namnets ursprung: grunden för detta namn är keltisk. BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 DAIVA SINKEVIČIŪTĖ, VAIDA GRINIŪTĖ. Ispaniški vardai Lietuvos vardyne 1991–2010 m. | 7 Andra namn av spanskt ursprung uppstod genom sammansättning av stammar med olika ursprung (personnamn, deras kortformer eller appellativer). Sådana är namnen Anālija 1, jfr sp. Analía, som uppstod i spanskan genom sammansättning av namnen Anà (jfr sp. Ana) och Lijà (jfr sp. Lía); Anabelà 2, Anabèlė 2, jfr sp. Anabel, uppstod i spanskan genom sammansättning av namnen Anà (jfr sp. Ana) och Izabėlė (jfr sp. Isabel)15; Marisà (1), jfr sp. Marisa, genom sammansättning av namnen María (jfr sp. María) och Luisa (jfr sp. Luisa). Av liknande struktur är även Santjāgas 3, jfr sp. Santiago, som uppstod i spanskan genom sammansmältning av lat. sanctus ”helig” och den spanska kortformen Iagus, vars grund är namnet Jokūbas (sp. Iacobus). Sådana sammansatta namn, där den andra delen är en kortform av ett namn, är typiska för det spanska namnskicket (se Рылов 2010: 41). Statistiken över de namn som har diskuterats visar att namn av spanskt ursprung under den undersökta perioden oftare gavs till flickor än till pojkar. Dessutom har de spanska namn som gavs till flickor 1991–2010 en större variation i namnstammar än pojknamnen. Enligt uppgifter från 2006 började namn av spanskt ursprung användas i Litauen vid olika tidpunkter. En del av de namn som var vanliga 1991–2010 har getts till barn sedan början av 1910-talet; det gäller namnen Ksavėras, Ksaverà och Ksavèrija. I Litauen bars dessa namn framför allt under 1920–1940-talen, och deras spridning i början av 1900-talet hänger samman med traditionen att ge helgonnamn, eftersom namnet Ksavėro är välkänt i Litauen tack vare Sankt Franciskus Xavier. Fram till 1941 hade namnen Doloresà, Lolità blivit vanliga i det litauiska namnskicket. Av dessa blev namnet Lolitòs särskilt vanligt på 1960-talet, efter att Vladimir Nabokovs roman Lolita och filmen med samma titel, baserad på romanen, hade kommit ut. Till denna period hänförs villkorligt även namnet Alòndros, som gavs före 1941 till en litauisk kvinna i Uruguay och som sedan 1998 också har getts till flickor födda i Litauen, efter att den mexikanska tv-serien med samma titel visades. De vanligare spanska namnen 1991–2010 – Doloresà 5, Ksavėras 14 (3), Ksaverà 8 (1), Ksavèrija 4, Lolità 131 (5) – som hade varit vanliga i Litauen före 1941, har redan blivit en del av det litauiska namnskicket. Barn (oftast litauer födda i Litauen) får fortfarande dessa namn även under senare årtionden, och de har tagits upp i LVKŽ. Flickor med namnet Alòndra 2 (1) börjar åter dyka upp i Litauen i slutet av 1900-talet, vilket visar att namnskicket förnyas genom att barn får namn som var kända från emigranternas namnskick i början av 1900-talet och som sedan slutet av 1900-talet sprids via televisionen. Under sovjettiden började namn av spanskt ursprung användas i Litauen: Blánka, Bonità, Doloritá, Esmerálda, Gitánà, Gitánas, Konsuèla, Lolà, Morenà, Morènas och Sevilė. Av dessa är Morènas ett av de nyare, och har varit vanligt i Litauen sedan 1960-talet; Blánka, Morenà, Sevilė har varit vanliga sedan 1970-talet. Hit kan villkorligt även Marisà räknas, ett namn som under sovjettiden gavs till flickor födda i Sydamerika. Bristen på uppgifter från början av 1900-talet gör att vissa namn inte kan hänföras till personnamnen från en tidigare period, men det går att anta att flickor exempelvis kallades Esmeráldomis före 1941, eftersom verk av Victor Hugo, varifrån namnet spreds, hade översatts i Litauen sedan 1910-talet. Andra namn kan ha getts för att särskilja barnet eller för att namnen lät tilltalande. Personnamn av spanskt ursprung som började användas under sovjettiden hade olika popularitet 1991–2010: av dem utmärker sig namnet Gitános 245 (2) genom sin frekvens; det var mycket vanligt i Litauen under 1960- och 1970-talen16. Något fler barn fick namnen Esmeráldos 8 (3), Gitáno 5 och Konsuèlos 6, medan de övriga namnen gavs till barn en eller två gånger. Alla namn som började användas under denna period ...................... 15 Namnets Anabel ursprung kan också förklaras på ett annat sätt: det kan betraktas som en ombildning av det latinska namnet Amabel (GVL 59). 16 Totalt har det getts till över 4 200 medborgare i Republiken Litauen. Eftersom språkvetare kritiserade namnet för de negativa associationer som appellativet bakom det väcker, ett appellativ som förknippas med romernas etnonym, är det tydligt att man vid den tiden kände till vilka utländska namn som gavs till barn födda då. BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 DAIVA SINKEVIČIŪTĖ, VAIDA GRINIŪTĖ. Ispaniški vardai Lietuvos vardyne 1991–2010 m. | 8 duoti vardus sieja bendras bruožas: ir 1941–1990, ir 1991–2010 m. jais dažniausiai vadinti Lietuvoje gimę lietuvių tautybės vaikai. Således har namn av spanskt ursprung som började användas 1941–1990 etablerats i det litauiska namnbruket, och en tradition för deras användning håller på att formas. Litteratur och television kan ha bidragit till att barn fick dessa namn 1991–2010; exempelvis kan flickor åter ha börjat kallas Konsuėlomis efter att romanen Konsuela av Žorž Sand (George Sand) hade översatts 1993, medan andra namn, till exempel Blánka, Esmerálda, Morenà, Morènas, kan ha spridits genom namn och efternamn på TV-seriefigurer eller skådespelarna som gestaltade dem. Med anledning av att namnet Marisà gavs 1991–2010 bör det tilläggas att utvandrare också påverkade namnvariationen under sovjettiden (liksom under den föregående perioden): personnamn på flickor födda i Sydamerika berikade namnbruket bland LR:s medborgare med nya namn, som i slutet av 1900-talet också började ges till barn födda i Litauen. Av de spanskklingande personnamn som spreds i Litauen under sovjettiden är inget upptaget i LVKŽ, med undantag för namnet Lolà, som anges enbart som kortform av namnet Lolitá. Därför kan man anta att LVKŽ sannolikt inte utökades med nya utländska namn för att bevara traditionerna att ge namn med inhemskt, kristet ursprung eller utländska namn som spritts under mellankrigstiden. De senaste namnen av spanskt ursprung är personnamn som inte gavs före 1991: Abrìle, Anabelà, Anabèle, Anãlija, Arasèle, Bèja, Chavièras, Diègas, Esmeráldas, Iglèsija, Mersedesà, Milagrà, Palomà, Pilarà, Rosarà, Rosarità, Sagrãrija och Santjàgas. Av dessa är Milagrà något vanligare, medan de övriga namnen gavs 1–3 gånger till barn födda 1991–2010. Inget av dessa namn nämns i LVKŽ, trots att de oftast också gavs till barn födda i Litauen, av vilka många är litauer; endast en utlandslitauisk kvinna fick namnet Iglèsijos. En del namn som spreds i Litauen 1991–2010 uppstod sannolikt genom televisionens inflytande. Exempelvis är Chavièras, Diègas, Mersedesà, Milagrà, Palomà, Pilarà, Santjàgas namn på figurer i TV-serier som visades under 1900-talets sista decennium och i början av 2000-talet. Mersedesà kan också ha fått sitt namn efter en kvinnlig figur i Alexandre Dumas roman Grafas Montekristas, som återutgavs 1998 eller 2005, eller i en filmatisering av den. Det bör tilläggas att namnbruket 1991–2010 även omfattade fyra ombildade spanska personnamn: Esmirálda 7 (3), Esmiráldas 1, Kseverà 1, Ksevèras 2. Vissa personnamnsformer uppstod och började användas i Litauen samtidigt som de grundläggande namnformerna Esmerálda (under sovjettiden) eller Ksavèras, Ksaverà (före 1941); endast namnet Esmiráldas är känt sedan sovjettiden. Om namnen Kseverà, Ksevèras betraktas som dialektala former från östaukštaitiska (se LVKŽ 206), kan man säga att traditionen med dialektala former levde vidare i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet. Esmirálda är dock något vanligare än de övriga namnen, och därför kan man anta att en del flickor kan ha fått namnet Esmiráldomis efter att ha hört namnet uttalas i TV-serien med samma namn, som sändes under undersökningsperioden. Detta väcker tanken att vissa namns status förändras över tid: former som tidigare betraktats som dialektala kan under senare år bli förvanskade namnformer. Sammanfattningsvis kan man säga att bland namnen av spanskt ursprung finns det framför allt appellativa personnamn, men även ortnamnsbaserade namn, kortformer och sammansatta namn förekommer. De flesta spanska namn som spreds vid olika tidpunkter gavs under hela 1900-talet främst till litauer födda i Litauen, och när man överväger varför dessa namn införlivades i det litauiska namnbruket bör man i första hand se till andra kulturers inflytande. Det bör tilläggas att namn av spanskt ursprung, som fram till slutet av sovjettiden gavs till kvinnliga LR-medborgare födda utomlands, 1991–2010 också började ges till flickor födda i Litauen. Detta visar att dessa namn, som är typiska för andra språkkulturer, sprids även i Litauen. BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 DAIVA SINKEVIČIŪTĖ, VAIDA GRINIŪTĖ. Ispaniški vardai Lietuvos vardyne 1991–2010 m. | 9 De populäraste spanska namn som gavs 1991–2010, Gitanà 245 (2) och Lolitā 131 (5), var betydligt vanligare under sovjettiden. Detta visar att dessa namn fortfarande ges till barn under senare år, vid sidan av andra utländska namn. En del spanska namn, med början från Esmerálda, spreds genom litteraturen och senare genom filmer och TV-serier. Det har konstaterats att antalet namn av spanskt ursprung som separata namnposter i namnbruket bland LR:s medborgare har ökat under de senaste två decennierna, men någon våg av namn av spanskt ursprung har inte förekommit, eftersom de flesta är ovanliga och har getts till endast ett eller tre barn. NAMN I SPANSK FORM Som nämnts betraktas personnamn vars stammar har bildats i spanskan som namn i spansk form. De uppkom genom språkutveckling, då personnamn av olika ursprung som vid skilda tidpunkter lånats in från andra språk förändrades. Det förekommer också namn som lånats in från andra språk och vars stammar fått särskilda former i spanskan, förkortats eller utvidgats med suffix. Namn i spansk form är alltså av två slag: vissa har bildats i spanskan och därifrån spridits till andra språk, medan andra uppkom i romanska språk genom att personnamn av olika ursprung latiniserades, men fick särpräglade former i spanskan till följd av språkutvecklingen. En granskning av namnen i spansk form utifrån deras grund visar att många personnamn av germanskt ursprung gavs 1991–2010. Det rör sig om kvinnonamnen Elvyrà 163 (6), jfr sp. Elvira; Fernánda 8 (3), jfr sp. Fernanda; Florinda 117, jfr sp. Florinda, Reinálda 3, jfr sp. Reinalda; Rosènda 1, jfr sp. Rosenda; mansnamnen Elvyras 1, jfr sp. Elviro; Enrikė 4 (2), jfr sp. Enrique; Fernándas 15, jfr sp. Fernando; Florìndas 118, jfr sp. Florindo; Ramìras 2, jfr sp. Ramiro; Rodrìgas 7, jfr sp. Rodrigo; Rosèndas 1, jfr sp. Rosendo. En flicka född i Litauen fick också ett namn som bildats i spanskan av ett mansnamn av germanskt ursprung, nämligen Rodrigà 1, jfr sp. Rodrigo, lit. Rodrìgas. Grunden för andra personnamn i spansk form utgörs av varianter av namn med kristet ursprung, av vilka vissa har andra etablerade former i litauiskan, och som nyligen lånats in i litauiskan från spanskan. En del personnamn i spansk form härleds från latinet. Det gäller kvinnonamnen Domìnga 9 (1), jfr sp. Dominga och lit. Dominykà, Domininkà19; Estelà 188 (5), jfr sp. Estela; Estrèja 45 (4), jfr sp. Estrella; Orianà 8 (1), Orijanà 6, jfr sp. Oriana20; mansnamnen är Amãdas 1, jfr sp. Amado; Domìngas 3, jfr sp. Domingo och lit. Dominỹkas, Dominìṅkas; Estèlas 1, som sannolikt bildats i Litauen av kvinnonamnet Estelà. Det förekommer också personnamn med grekisk grund, nämligen kvinnonamnen Agèdà 1, jfr sp. Águeda och lit. Agatà, Agotà; Anchèlà 2, jfr sp. Ángela och lit. Angèlė; Anchelìkà 1, jfr sp. Angélica; Inesà 1001 (9), jfr sp. Inés och lit. Ãgnė; samt mansnamnen Alechándras 1, jfr sp. Alejandro och lit. Aleksándras; Anchelìkas 1, jfr sp. Angélico. Här bör även namnet Inesė 1 (1) nämnas; det har sannolikt bildats av namnet Inesà. Ytterligare andra namn har hebreiskt ursprung: Adãnas 4, jfr sp. Adán och lit. Adòmas; Chésus 1, jfr sp. 17 Florìnda 1 kan också betraktas som en suffixbildning från det latinska namnet Florà, bildad i spanska och italienska (GVL 159). 18 Florìndas 1 kan också betraktas som en suffixbildning från det latinska namnet Flōras, bildad i spanska och italienska (GVL 159). 19 Här och i det följande anges efter förkortningen lit. de former av dessa namn som används i litauiskan och som har bildats av former av namnen som tidigare lånats in i litauiskan. 20 Namnets ursprung är inte helt klart: det är antingen en bildning med suffixet -ana från namnet Oria, som är en form av de spanska namnen Áurea eller Auria (DNP 575), eller så förknippas det helt enkelt med det latinska ordförrådet (GVN 322–323). BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 DAIVA SINKEVIČIŪTĖ, VAIDA GRINIŪTĖ. Ispaniški vardai Lietuvos vardyne 1991–2010 m. | 10 Jesús och lit. Jėzus; Chimenà 1²¹, jfr sp. Jimena, Ximena och lit. Simonà; Isabelà 6 (4), jfr sp. Isabel och lit. Elzbietà; Isabelė 5 (2), jfr sp. Isabel och lit. Elzbietಲ; Karmenà 2 och jfr sp. Carmen. Det finns namn som lånats från spanskan och som kom in i detta språk från andra romanska språk. Ett sådant är namnet Mirėja, som gavs 1991–2010, 2 förekomster; jfr sp. Mireya, vars grund är den form Mireille som används i franskan²³. Det finns också namn som är varianter av personnamn, bildade av namnformer som används i spanskan. Sådana är namnen Ernánda, 2 förekomster, jfr sp. Hernanda; Ernándas, 15 förekomster, jfr sp. Hernando, som har uppkommit ur de former av dessa namn som används i spanskan och som är varianter av namnen Fernánda, Fernándas. Andra personnamn bildades genom att stammar från namn med icke-romanskt ursprung förkortades i spanskan. Det rör sig om kortformer som uppstått i spanskan ur diminutivformer av namn med olika ursprung: Belità 1, jfr sp. Belita > sp. Anabelita, Isabelita m.fl.; Delità 2, jfr sp. Delita > sp. Adelita, Cordelita m.fl.; Litá 1, jfr sp. Lita > sp. Adelita, Carmelita m.fl.; Nanditas 4, jfr sp. Nandito > sp. Fernandito; Norità 3²⁴, jfr sp. Norita > sp. Eleonorita, Honorita m.fl.; Renità 6, jfr sp. Renita > sp. Irenita; Sitá 3, jfr sp. Sita > sp. Alfonsita, Inesita, Rosita m.fl.; Tonità 1, jfr sp. Tonita > sp. Antonita. Kortformerna Gojà 11 (2), jfr sp. Goya; Gòjus 10 (1), jfr sp. Goyo, bildades ur sp. Gregoria, Gregorio, jfr lit. Grigòrija, Grigòrijus²⁵. Personnamnens stammar i kortformerna utvidgades i spanskan också med diminutivsuffix²⁶. Hit hör namn av hebreiskt ursprung Anità 44 (8)²⁷, jfr sp. Anita < sp. Ana; Gabrielità 1, jfr sp. Gabrielita < sp. Gabriela; ett namn av iranskt ursprung Esterità 1, jfr sp. Esterita < sp. Ester; likaså namn av grekiskt ursprung Andresitas 1, jfr sp. Andresito < sp. Andrés; Melisità 1, jfr sp. Melisita < sp. Melisa; namn av latinskt ursprung Almità 1, jfr sp. Almita < sp. Alma; Emilità 4, jfr sp. Emilita < sp. Emilia; Leonità 1, jfr sp. Leonita < sp. Leona. Det finns också namn av germanskt ursprung med suffix: Adelità 2 (1)²⁸, jfr sp. Adelita < sp. Adela; Rosità 228 (2)²⁹, jfr sp. Rosita < sp. Rosa; namn av franskt ursprung: Armandità 3, jfr sp. Armandita < sp. Armanda; Estelità 2, jfr sp. Estelita < sp. Estela; Lurdità 7, jfr sp. Lurdita < sp. Lurdes. De suffigierade namnen Benità, 234 (7), jfr sp. Benita; Benìtas, 9 förekomster, jfr sp. Benito, fungerar i spanskan som självständiga namn, vilka uppkommit genom förkortning av latinska personnamn, och de latinska namnen anges som deras grund (DNP 145–146). Också det latinska namnet – 21 DNP 428 anger även en baskisk förklaring av detta namns ursprung. 22 I Litauen är den namnvariant som för närvarande etablerat sig, och som tycks ha spridits från franskan, Izabėlė (se LVKŽ 171), liksom den senare Izabelà. 23 Namnets ursprung förklaras på två sätt: antingen betraktas det som en avledning av namnen Marijà, Miriam, eller som en diminutivavledning av ett appellativt namn (DNP 532–533). 24 Namnet Norità kan också ha uppkommit ur den kortform Norà som har germanskt ursprung. 25 Namnen Gojà, Gòjus kan också ha uppkommit genom att de associerats med gojus ”en liten, vacker skogsdunge, lund”, även om ordet inte rekommenderas för bruk i standardspråket. 26 Det har redan nämnts att indelningen av dessa namn är villkorlig, eftersom personnamnen kan ha bildats genom att de nämnda suffixen lagts till namn eller kortformer av dem på litauiska eller andra språk, oavsett om det i spanskan finns en namnform utvidgad med ett diminutivsuffix. 27 Litauerna kan i början av 1900-talet ha lånat in namnformen från lettiskan genom att lägga till ett suffix till namnet Anà (se Siliņš 1990: 59). Namnet kan också betraktas som en kortform av det namn Juanità som används i tyskan (GVL 58). 28 Рылов (2010: 46) teigia, kad ši germaniškos kilmės vardo Adelà deminutyvinė forma dažniausiai vartojama Pietų Amerikoje. 29 Detta namn kan också betraktas som en kortform av de germanska namnen Rozalinda, Rozamùnda, utvidgad med ett suffix (DNP 646). BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 DAIVA SINKEVIČIŪTĖ, VAIDA GRINIŪTĖ. Ispaniški vardai Lietuvos vardyne 1991–2010 m. | 11 namnet Felisitė1, jfr sp. Felicita < och sp. Felicia, som med ändelsen -ė sannolikt bildades i litauiskan utifrån den form som det spanska namnet uttalas med. Således gavs namn med spansk form oftare till flickor än till pojkar under 1991–2010, och flicknamn med diminutiva suffix är vanligare än pojknamn. Till litauiskan överförs från spanskan inte bara namn och deras kortformer med stammar utvidgade med diminutiva suffix -ita(s), utan även kortformer sprids där ändelserna hos namn med diminutiva suffix har blivit stammar. En del av de behandlade namnen gavs till medborgare i LR före 1941. Några av dem är namnen Benità, Elvyrà, Inesà, som var vanliga under undersökningsperioden, användes under hela XX-talet och hade varit ganska populära före 1941. Barn födda i Litauen, oftast litauer, fick dessa namn. Andra personnamn, Almità, Anità, Elvỹras, Fernánda, Karmenà och Rodrìgas, var inte vanliga ens under sovjettiden, med undantag för namnet Anìtos, som blev populärt på 1980-talet genom den litauiska videofilmen Raudonmedžio rojus; även dessa namn gavs dock oftast till barn födda i Litauen. Därför kan man hävda att populariteten hos många namn med spansk form som gavs före 1941 förblir ungefär densamma under XX-talet och i början av XXI-talet. Som redan nämnts finns Benità, Elvyrà, Elvỹras, Fernánda, Inesà och Rodrìgas upptagna i LVKŽ och har blivit en fast del av namnbeståndet. Däremot finns personnamnen Almità, Anità och Karmenà, som började användas i Litauen före 1941, inte i LVKŽ. Detta kan sannolikt förklaras av att dessa namn var sällsynta under första hälften av XX-talet. Å andra sidan kan LVKŽ:s författare ha avstått från Almitos och Anitos eftersom de är främmande namn med suffix, vilka man undvek att ta med i LVKŽ. Namnet Karmenà, som sannolikt spreds i Litauen genom Georges Bizets opera Karmen, uppförd under mellankrigstiden, kan ha utelämnats ur LVKŽ på grund av hjältinnans nationalitet – hon var rom. Andra namn med spansk form spreds under sovjettiden. De vanligaste av dem 1991–2010 var flicknamnen Estelà, Estréja, Rosità, medan Benìtas, Domìnga, Ernándas, Fernánda, Fernándas, Gōjus, Orianà, Orijanà, Renità var mer sällsynta. Namnet Benìto kan endast i en villkorlig mening betraktas som spritt under sovjettiden, eftersom det gavs för första gången först i början av 1940-talet. Även namnen Domìngos och Fernándos räknas här in endast villkorligt, eftersom endast flickor födda i Sydamerika fick dessa namn under sovjettiden. Ytterligare namn som började ges till barn 1991–2010, om än ganska sällan, men som hade använts sedan sovjettiden, var Adelità, Belità, Delità, Emilità, Ernánda, Estelità, Inèsė, Lità, Norità, Ramìras och Sit̀à. Bland dessa personnamn betraktas Adelità, Belità, Estréja, Orianà som de nyaste sovjettida namnen; de började ges från 1980-talet. Även Delità, Gōjus, Orijanà, Sit̀à började ges från 1990-talet, medan många andra namn började ges till barn före början av 1970-talet. Många av de nämnda namnen – Adelità, Belità, Benìtas, Delità, Domìnga, Emilità, Estelità, Estréja, Gōjus, Orijanà och Ramìras – gavs till barn endast en gång under sovjettiden, och en del av dem är vanligare 1991–2010. Rosità30 och Inèsė31 skiljer sig däremot från dessa namn genom att de var vanligare under sovjettiden än 1991–2010. Många namn med spansk form har ändå ett gemensamt drag: under tidigare årtionden liksom under undersökningsperioden gavs de oftast till barn födda i Litauen. Nu är det svårt att säga varför barn började få dessa namn. Man kan anta att några av dem kan ha getts av beundran för kända personer, till exempel förknippades Domìnga med den spanska operastjärnan Plácido Domingo, Ernándas med den spanske upptäcktsresanden och conquistadoren Hernando de Soto från första hälften av XVI-talet, Fernándas med den spanske racerföraren Fernando Alonso och Gōjus med den spanske målaren och grafikern Francisco Goya. 30 Även om dess popularitet ökar i slutet av XX-talet. 31 Under sovjettiden Inèsės kan namnet ha spridits tack vare den lettiska sången Inese, komponerad av Raimonds Pauls. BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 DAIVA SINKEVIČIŪTĖ, VAIDA GRINIŪTĖ. Ispaniški vardai Lietuvos vardyne 1991–2010 m. | 12 (Francisco Goya) med flera, eller med gestalter i litterära verk som senare filmatiserats, till exempel Estelà – en av personerna i Charles Dickens roman Stora förväntningar, med flera. Andra främmande namn i spansk form kan också ha uppstått ur attityder till den lockande men under sovjettiden förbjudna västerländska kulturen32, eller i strävan efter originalitet och särprägel. Av alla namn i spansk form som började användas 1941–1990 upptas Benìtas, Estelà, Fernándas och Rosità i LVKŽ; det vanligaste av dessa är Rosità33. De nämnda kvinnonamnen, som gavs till flickor från 1950-talet, kan ha tagits med i LVKŽ på grund av sin frekvens, medan namnet Estèlos också kan ha tagits med på grund av litteraturens påverkan. Mansnamnen kan ha förts in tillsammans med kvinnonamnen Benità och Fernánda, som gavs till flickor 1941, och blev senare sannolikt populära till följd av LVKŽ:s inflytande. LVKŽ innehåller inte andra namn i spansk form som gavs under sovjettiden. En del av dem började användas 1941–1990, senare än på 1960-talet, och var relativt ovanliga. En del namn som varit kända sedan sovjettiden började ges oftare under 1900-talets sista decennier och i början av 2000-talet; det gäller namnen Benìtas, Domìnga, Ernándas, Estelà, Estrèja, Oriànà, Orijànà. Bland andra namn i spansk form som gavs 1941–1990 kan man också se att personnamn med diminutivsuffix blir allt vanligare från 1950-talet, och att både antalet och variationen ökar för varje år. Således etablerar sig olika namn i spansk form i den litauiska namntraditionen och blir allt populärare. Andra namn i spansk form spreds 1991–2010. Flicknamnen var Anchelà, Anchelikà, Anchelìkas, Armandità, Chimenà, Esterìta, Felisìtė, Florìnda, Gabrielìta, Gòjà, Isabelà, Isabelè, Leonità, Lurdìtà, Melisità, Mirèjà, Rodrìgà, Rosèndà, Tonità och pojknamnen Adànas, Alechándras, Amàdas, Andresìtas, Domìngas, Chèsus, Enrikè, Estèlas, Florìndas, Nandìtas, Rosèndas. Man kan bara gissa att många av periodens namn spreds genom spanskspråkiga tv-serier som visades i Litauen vid den tiden. Andra namn kan ha bildats för barn av det andra könet med utgångspunkt i redan använda namn i spansk form, till exempel skapades Estèlas vid sidan av namnet Estelà, Rodrìgà vid sidan av Rodrìgas. När föräldrar valde namnen Domìngo eller Gòjos kan de dessutom ha påverkats inte bara av namnen Domìnga och Gòjus, som gavs redan under sovjettiden, utan också av berömda spanska konstnärer, som kan ha gett upphov till namn med samma stammar under sovjettiden. Av alla barnnamn som gavs 1991–2010 gavs Adànas till 1, Alechándras till 1, Armandità till 1, Enrikè till 1 (2), Gòjà till 2, Isabelà till 5 (1), Isabelè till 1 (1), och Lurdìtà till 1, samtliga till litauiska medborgare födda utomlands, varav några i Spanien och Portugal34. Namn i spansk form tillförs alltså inte bara den litauiska namntraditionen av litauiska medborgare bosatta i Litauen, utan också av medborgare som bor utomlands och sannolikt följer namnskicket i andra språk. De nämnda personnamnen (med undantag för Alechándras) ges dock också till barn födda i Litauen, vilket visar att den litauiska namntraditionen blir mer internationell och berikas med namn som används utomlands. Av namn som började användas 1991–2010 framgår att antalet namn i spansk form med diminutivsuffix, som hittills inte registrerats i den litauiska namntraditionen, fortsätter att öka. Litauens invånare förnyar också namntraditionen 1991–2010 genom att ge barn namn i spansk form som inte tidigare använts; inget av dessa namn har tagits med i LVKŽ. De namn i spansk form som ges till litauiska medborgare är alltså av olika slag: en del är namn av olika ursprung som bildats på spanska eller varianter av sådana namn och lånats in i litauiskan. En annan del är varianter av namn med kristet ursprung, som har motsvarigheter i litauiskan. Även namn av olika ursprung som utvidgats med diminutivsuffix och kortformer som bildats av suffixnamn har lånats in- 32 Pvz., dėl tokių minčių žr. Čekanavičiūtė 2014. 33 Totalt har namnet Rositòs givits till fler än 1 000 flickor, och 1991–2010 till 228 (2) flickor. 34 Här anges antalet litauiska medborgare födda utomlands som fått dessa namn. BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 DAIVA SINKEVIČIŪTĖ, VAIDA GRINIŪTĖ. Ispaniški vardai Lietuvos vardyne 1991–2010 m. | 13 … och namn utan suffix. Många av de spanskt formade namn som började ges vid olika tidpunkter har under hela 1900-talet oftast burits av litauer födda i Litauen, och först i slutet av 1900-talet och under 2000-talet blir spanskt formade namn som getts till litauiska medborgare födda utomlands fler. Dessa namn gavs dock också till barn födda i Litauen. Det visar att även i Litauen sprids samma namn som är typiska för andra språk och kulturer. De allra vanligaste spanskt formade namnen 1991–2010 var Benità 234 (7), Elvyrà 163 (6), Inesà 1001 (9), som varit i bruk fram till 1941, och Rosità 228 (2), Estelà 188 (5) – som varit i bruk sedan sovjettiden. Detta visar först och främst att spanskt formade namn under de senaste åren fortsatt ges till barn vid sidan av andra utländska namn. Det är tänkbart att föräldrar före 1991 gav barn spanskt formade namn inte bara från litteratur och filmer, utan också för att göra dem särpräglade och av beundran för västerländsk kultur. Ökningen av spanskt formade namn i de litauiska medborgarnas namnregister 1991–2010 kan kopplas till de serier som började sändas vid den tiden, även om dessa namn inte sprids i stor skala. SLUTSATSER Litauiska medborgare bar 1991–2010, vid sidan av andra nyare lånenamn, anpassade och grammatiskt integrerade spanska personnamn. En del ofta givna spanska namn har tagits upp i LVKŽ, och några av dem nämns i diskussioner om namnbruk. Vid urvalet av spanska personnamn strävade man efter att skilja ut namn som uppkommit ur det spanska ordförrådet och former av personnamn av olika ursprung som lånats enbart från spanskan. Det var dock problematiskt att skilja ut namn av detta ursprung, eftersom många spanska personnamn sammanföll med namnformer som används i andra romanska språk eller i andra språkfamiljer. Det bör tilläggas att inte alla namn som LVKŽ:s författare kallat spanska har detta ursprung; därför avstod man från att räkna Ármando (Áŕmondo), Elmýros och Fer-dinándo namn som spanska. Av de namn med spanskt ursprung som gavs 1991–2010 framgår att appellativa personnamn är vanligast; även ortnamnsbaserade namn, kortformer och sammansatta namn förekommer. En del av de spanskt formade namn som gavs under den undersökta perioden är namn av olika ursprung eller varianter av sådana namn som uppkommit i spanskan och lånats in i litauiskan. Andra namn är varianter av namn med kristet ursprung, med andra motsvarigheter som används i litauiskan; dessutom förekommer kortformer och namn utvidgade med diminutiva suffix. Litauiska medborgare har kontinuerligt fått spanska namn under hela 1900-talet, och antalet sådana namn ökade och nya namn spreds i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet, även om någon massinvasion inte ägt rum. Statistiken visar att namn med spanskt ursprung och spansk form 1991–2010 oftare gavs till flickor än till pojkar; även flicknamn med diminutiva suffix var vanligare än motsvarande pojknamn. Grunden för de spanska namn som gavs till flickor 1991–2010 var mer varierad än grunden för pojknamnen. Spanskt formade namn visar också att kortformer sprids i litauiskan, där ändelserna på namn med diminutiva suffix har blivit stammar. Många spanska namn kom först in i den litauiska namntraditionen genom litteraturen och senare genom filmer och tv-serier. Ökningen av namn med spanskt ursprung eller spansk form som gavs 1991–2010 i de litauiska medborgarnas namnregister kan därför kopplas till tv-serier som visades vid denna tid och producerades på spanska35. Annat 35 En stor del av tv-seriefigurernas namn är inte spanska: många är vanliga namnformer med kristet ursprung, spridda i Litauen, till exempel Marijà, Víktoras, och därför kan man bara subjektivt anta att valet av dem påverkades av tv-serierna. I allmänhet kan filmer i denna genre ofta ha varit en av flera orsaker till att ett barn fick ett sådant namn. BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 DAIVA SINKEVIČIŪTĖ, VAIDA GRINIŪTĖ. Ispaniški vardai Lietuvos vardyne 1991–2010 m. | 14 Orsaken till att föräldrar kunde ge sina barn spanska namn var en benägenhet att välja mer ovanliga, särpräglade namn av utländskt ursprung eller en fascination för västerländsk kultur under sovjettiden. Under hela 1900-talet gavs de flesta spanska namn till litauer födda i Litauen, och först i slutet av 1900-talet och under 2000-talet ökade antalet namn i spansk form som gavs till litauiska medborgare födda utomlands. Även litauiska medborgare födda utomlands fick dock de namn som barn födda i Litauen också fick vid denna tid. Detta visar att spanska namn sprids i Litauen under påverkan av andra kulturer, medan en särskild del av litauiska medborgares namnbestånd sedan början av 1900-talet har utgjorts av spanska namn som är typiska för spansktalande länder. De spanska namn som anges i LVKŽ har oftast getts till litauiska medborgare sedan början av 1900-talet, och endast barn med några få namn som tagits med i LVKŽ började få namn från sovjettiden. Detta visar att LVKŽ endast rekommenderar de spanska namn som hade spridits i Litauen fram till mitten av 1900-talet. De flesta av de spanska namn som gavs 1991–2010 finns inte i LVKŽ. Alla dessa namn, med undantag för Anitą, Estrėją, Gitaną, Gitąnas, har en gemensam egenskap – under 1900-talet och början av 2000-talet är de ovanliga, vilket sannolikt också var skälet till att de övergavs. En betydande andel av de namn som inte tagits med i LVKŽ gavs för första gången till litauiska medborgare från mitten av 1900-talet, vilket troligen visar att LVKŽ:s författare avstod från namn som spritts under en senare period, eftersom de ville bevara mellankrigstidens traditioner för att ge barn utländska namn. LITERATŪRA Adaptuotų asmenvardžių ir vietovardžių galūnių rašymas. Prieiga internete: http://www.vlkk.lt/lit/nutarimai/svetimvardziai/adaptavimas.html (žiūrėta 2014 11 12). Albaigės J. M. 2008: El gran libro de los nombres, Barcelona: Planeta. Albaigės J. M. 2010: Los nombres de moda, Barcelona: De Vecchi. Albaigės J. M. 2011: El libro de los nombres de niño y niña, Barcelona: Integral. Ambrazas V. 2008: Svetimų tikrinių vardų rašymas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Behind the Name. The etymology and history on first names. Prieiga internete: http://www.behindthename.com/ (žiūrėta 2014 11 12). Čekanavičiūtė D. 2014. Apie vardus. Prieiga internete: http://www.bernardinai.lt/straipsnis/2014-04-06-daile-cekanaviciute-apie-vardus/115863 (žiūrėta 2014 11 12). DAE – Faure R., Asunción Ribes M., García A. 2009: Diccionario de apellidos españoles, Madrid: Espasa Calpe. DNP – Faure R. 2008: Diccionario de nombres propios, Madrid: Espasa Calpe. Gómez T. 2005: Todos los nombres (red. Teodoro Gómez), Barcelona: Océano. Grzenia J. 2006: Słownik imion (red. Aleksandra Kubiak-Sokół), Warszawa: Wydawnictwo Naukowe PWN. GVN – Kohlheim R., Kohlheim V. 2007: Das große Vornamenlexikon, Mannheim, Leipzig, Wien, Zürich: Dudenverlag. Ivašauskaitė R. 2014. Adeodatas, Gautuma, Alpis – tai lietuvių vaikų vardai. Keisčiausi tėvų pasirinkimai. Prieiga internete: http://www.15min.lt/ji24/straipsnis/vaikai/adeodatas-gautuma-alpis-tai-lietuviu-vaiku-vardai-keisciausi-tevu-pasirinkimai-551-452468?cf=df (žiūrėta 2014 11 12). Klimavičius J. 2004: Tarptautiniai žodžiai lietuviškoje reklamoje. – Reklamos kalba, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 14–32. La Stella E. 2009: Dizionario dei nomi di persona, Bologna: Exegi. LVKŽ – Kuzavinis K., Savukynas B. 2003: Lietuvių vardų kilmės žodynas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Maciejauskienė V. 1978: Ukmergiškių vaikų vardai. – Mūsų kalba 4, 14–17. BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 DAIVA SINKEVIČIŪTĖ, VAIDA GRINIŪTĖ. Ispaniški vardai Lietuvos vardyne 1991–2010 m. | 15 Maciejauskienė V. 1989: Ne visi vardai puošia vardyną. – Kalbos kultūra 57, 82–86. Maciejauskienė V. 2004: Dar kartą apie lietuvių vardus. – Kalbos kultūra 77, 84–95. NGLE – Bosque I. 2009: Nueva gramática de la lengua española. Morfología, Sintaxis 1, Madrid: Real Academia Española. Piliečių vardų sąvadas. Prieiga internete: http://www.vardai.vlkk.lt (žiūrėta 2014 11 12). Salys A. 1983: Rinktiniai raštai 2, Roma: Katalikų mokslo akademija. SI – Janowa W., Skarbek A., Zbijowska B., Zbiniowska J., 1975: Słownik imion. Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk: Zakład Narodowy im. Ossolińskich. Siliņš K. 1990: Latviešu personvārdu vārdnīca, Rīga: Zinātne. Sinkevičiūtė D. 2011: Žvilgsnis į populiariausius pastarųjų penkerių metų vardus. – Gimtoji kalba 10, 3–9. Sinkevičiūtė D. 2011a: Nauji 2007–2010 m. lietuviškos kilmės vaikų vardai ir jų davimo polinkiai. – Kalbos kultūra 84, 214–229. Sinkevičiūtė D. 2014: Populiariausi 1991–2010 m. berniukų vardai ir jų davimo tendencijos. – Gimtoji kalba 6, 3–8. Sinkevičiūtė D. 2014a: Populiariausi 1991–2010 m. mergaičių vardai ir jų davimo tendencijos. – Gimtoji kalba 7, 3–8. Tanet Ch., Hordé T. 2000: Dictionnaire des prénoms, Montréal: Larousse. Vázquez de Haro C. 2008: 25.000 Nombres de bebé, Barcelona: Robin Book. Рылов Ю. А. 2010: Системные и дискурсивные свойства испанских антропонимов (ред. Рылов Ю. А.), Воронеж: ВГУ. Суперанская А. V. 2003: Словарь русских личных имён, Москва: ЭКСМО. 20,000+ Names From Around the World! Prieiga internete: http://www.20000-names.com/ (žiūrėta 2014 11 12). Gauta 2014 11 19 BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 DAIVA SINKEVIČIŪTĖ, VAIDA GRINIŪTĖ. Ispaniški vardai Lietuvos vardyne 1991–2010 m. | 16 SPANISH PERSONAL NAMES IN THE CONTEXT OF LITHUANIAN PERSONAL NAMES IN 1991–2010 S u m m a r y The article presents adapted and grammatically corrected Spanish personal names given to the citizens of the Republic of Lithuania (hereafter – RoL) in 1991–2010. It was found out that part of the most common Spanish personal names were those included in the Etymological Dictionary of Lithuanian Personal Names, while some other Spanish personal names are mentioned in the discussion of personal names that are not recommended. The collection of personal names for the research was aimed at selecting names originating from Spanish lexis only and miscellaneous etymological forms of personal names derived solely from the Spanish language. However, it was problematic to distinguish between Spanish and other personal names as most of Spanish personal names coincided with the forms of personal names used in Roman languages or other language families. Personal names of Spanish origin given to the citizens of the RoL in 1991–2010 show that appellative personal names account for the largest part; place names, abbreviations, compound personal names also occur. One group of personal names with a Spanish form in the period studied comprises personal names and their variants of different origin formed within the Spanish language. Other personal names are variants of personal names of Christian origin with different equivalents used in the Lithuanian language; abbreviations and personal names with diminutive suffixes also occur. Throughout the entire 20th century, Lithuanian citizens were given Spanish personal names, yet an increase in these personal names and the spread of new ones occurred in the late 20th and early 21st centuries, even though no massive influx has been observed. Over the period in question, Spanish personal female names were more frequent than the male ones, and personal female names with diminutive suffixes were more frequent than the male ones. In 1991–2010, Spanish personal female names were more diverse in terms of their base form than the male ones. Currently, abbreviations with endings of personal names with diminutive suffixes at their base form have become widespread in Lithuania. Spanish personal names had firstly emerged among the Lithuanian names from literature, then from cinema films, TV series. Therefore, an increase in the number of Spanish personal names given to the citizens of the RoL in 1991–2010 might have been related to Spanish TV series. Also, parents might have given Spanish personal names to their children with the purpose of giving a rare, distinct personal name of foreign origin or, in the Soviet times, because of admiration for the Western culture. At different time periods throughout the 20th century, most of Spanish names were given to Lithuanians born in Lithuania; only in the late 20th and early 21st centuries there is an increase in personal names with a Spanish form given to the citizens of the RoL born abroad. It was found out that the citizens of the RoL born abroad were given the same personal names as children born in Lithuania. This shows that Spanish personal names have become widespread under the influence of other cultures, while starting from the early 20th century Spanish personal names characteristic to Spanish speaking countries form a unique part of the personal names of the citizens of the RoL; in the late 20th and early 21st centuries these names are integrated into the personal names given to children born in the RoL. Spanish personal names included in the Etymological Dictionary of Lithuanian Personal Names (Lith. Lietuvių vardų kilmės žodynas – LVKŽ) were usually given to the citizens of the RoL starting from the early 20th century; some of personal names included in the LVKŽ were given to children starting from the Soviet times. However, the majority of Spanish personal names given in 1991–2010 are missing in the LVKŽ. All these personal names (except for Anita, Estreja, Gitana, Gitanas) share the same feature – they were quite rare in the 20th century and in the early 21st century, which was probably why they were not included. It was noticed that a substantial part of personal names not included in the LVKŽ had been for the first time given to the citizens of the RoL starting from the BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 DAIVA SINKEVIČIŪTĖ, VAIDA GRINIŪTĖ. Ispaniški vardai Lietuvos vardyne 1991–2010 m. | 17 mid-20th century, which probably suggests that the authors of the LVKŽ rejected personal names widespread in the recent time period as they intended to preserve the traditions of giving foreign names widespread in the interwar period. KEYWORDS: personal name, personal Spanish name, a personal name of Spanish origin, a personal name with a Spanish form, children’s personal names DAIVA SINKEVIČIŪTĖ Vilniaus universiteto Baltistikos katedra Universiteto g. 5, LT-01513 Vilnius [email protected] VAIDA GRINIŪTĖ Vilniaus universiteto Baltistikos katedra Universiteto g. 5, LT-01513 Vilnius [email protected] BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204