Ar vis dar aktualus Didžiųjų kalbos klaidų sąrašas? Vertinių atvejis

ERIKA RIMKUTĖ Vytautas Magnus-universitetet ÄR FÖRTECKNINGEN ÖVER DE STÖRSTA SPRÅKFELEN FORTFARANDE AKTUELL? FALL AV ÖVERSÄTTNINGSLÅN VIKTIGA ORD: språkvård, litauiska, icke rekommenderade översättningslån, förteckningen över de största språkfelen, Dabartinės lietuvių kalbos tekstynas, motiverad och omotiverad användning. 1. INLEDNING Det standardiserade språket förändras ständigt, liksom andra språkvarieteter: det förnyas, lånar in nya ord; i ordböckerna, som språkets arkiv, samlas de ord som används under en viss tidsperiod, och nybildningar registreras i databaser över nya ord. Även språknormerna och kraven på ett korrekt språk förändras. Eftersom vi måste följa kodifierade normer när vi talar standardspråk vill vi att normerna ska vara flexibla, godtagbara för flertalet språkbrukare och uppdateras med hänsyn till olika förändrade omständigheter (om normeringsprinciperna, se närmare Pupkis 2005; Šukys 2003). En av de källor som mest strikt beskriver normerad och icke-normerad användning är förteckningen över de största språkfelen (nedan DKKS). Det förekommer ganska kategoriska åsikter om denna förteckning: att man bötfälls, att den innehåller inaktuella ord, att mediernas språk kontrolleras och så vidare (jfr Subačius 2013; Vaicekauskienė 2010: 169; Vaicekauskienė 2011). Denna artikel fördjupar sig i en av delarna av DKKS – icke rekommenderade översättningslån och deras användning i Dabartinės lietuvių kalbos tekstynas (nedan DLKT), men avser inte att diskutera vare sig språknormering eller själva DKKS. Ämnesvalet motiverades av ett beslut som antogs 2014 av den statliga kommissionen för litauiska språket om att stryka två underpunkter om ordförrådsfel ur DKKS: icke rekommenderade främmande ord och deras avledningar samt nya främmande ord som inte bör användas (om detta, se diskussionerna i Urnėžiūtė 2014). De språkvetare som diskuterade förändringarna i DKKS drar slutsatsen att förteckningen behöver uppdateras, ses över, preciseras och kompletteras. Därför är beslutet att se över frågor som är aktuella för språkbrukarna välkommet, eftersom rekommendationer om motsvarigheter till vissa lånord bemöts ganska aktivt (tyvärr ofta negativt). Ändå uppstår frågan om DKKS kommer att ändras i framtiden, särskilt avsnittet om ordförrådsfel. Språkbrukarna väntar ivrigt på häftena Kalbos patarimų, som ska behandla andra lexikala enheter.1 Syftet med denna undersökning är att lägga fram uppgifter om hur de översättningslån som anges som icke rekommenderade i DKKS används i en av de möjliga källorna till nutida språk, nämligen DLKT. Förhoppningen är att information om 1 Det är planerat att den andra häftet i den lexikala delen ska behandla ordens betydelser och det tredje andra fall, däribland översättningslån. BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 ERIKA RIMKUTĖ. Ar vis dar aktualus didžiųjų kalbos klaidų sąrašas? Vertinių atvejis | 2 Uppgifter om hur översättningslån fördelar sig mellan korpusens delar, under vilka perioder de förekommer, hur frekventa de är och vilken motivation de har kommer att vara till nytta både för normerare av det litauiska språket och för andra språkanvändare. 2. FORSKNINGSMATERIAL OCH METOD Otillåtna översättningslån (de kallas också med den negativt konnoterade termen vertalai) definieras som ”ord som översatts okreativt, olämpligt eller i onödan, och som vanligtvis har inhemska motsvarigheter” (Šukys 2003: 44); ”ett ord eller uttryck som bildats efter mönster från ett främmande språk, med andra ord, översatt ’ord för ord’” (Paulauskienė 2000: 85). ”Alla [översättningslån] kritiseras som inte kan motiveras semantiskt i det litauiska språket eller som inte överensstämmer med det litauiska språkets böjnings- och ordbildningsmönster” (Pupkis 2005: 262). Aldonas Pupkis (2005: 262–263) neigiamai kodifikuotus vertinius vadina vertalais ir juos klasifikuoja į ištisinius ir dalinius. Ištisiniais laikomi ištisai išversti žodžiai (pvz.: apystova (=aplinkybė); vienok (=tačiau, bet); paseka (=rezultatas, padarinys) arba žodžių junginiai (dažnai frazeologizmai) (pvz.: makaronus ant ausų kabinti (=akis dumti, mulinti); perlenkti lazdą (=perdėti, persistengti)). Daliniais vertalais vadinami žodžiai, kuriuose netinkamai vartojamas priešdėlis, priesaga ar kitas dėmuo (pvz.: atreguliuoti (=sureguliuoti); bealkoholinis (=bealkoholis, nealkoholinis, gaivusis); kažkas tai (=kažkas)). Loreta Vaicekauskienė (2007: 17) atkreipia dėmesį, kad kartais sunku atskirti vertinius ir semantizmus, nes pirmuoju išsiverčiama forma, o antruoju – reikšmė, ir siūlo vertiniais laikyti tik morfologiškai sudėtingo (sudurtinio) svetimžodžio vertimus, aiškius naujadarus, kurie nesutampa su savos kalbos žodžiu ir todėl yra nesunkiai atskiriami nuo pasiskolintos reikšmės. I denna artikel utgår man från uppfattningen att otillåtna översättningslån är ord, ordsammanställningar eller ordkombinationer med en struktur som är främmande för litauiskan, översatta morfem för morfem från andra språk, oftast ryska, och till formen liknar korrekta litauiska ord. DKKS listar 37 otillåtna översättningslån – 12 ord och 25 ordkombinationer: apystova; gerbūvis; įstatymdავითs, -ė, įstatymleidys, -ė, įstatymdaovystė, įstatymleidystė; išsireikšti, išsireiškimas; laisvanoris, -ė, laisvanoriškas, -a, laisvanoriškai; nekuris, -i; neužilgo; obalsis; paseka; savistovus, -i, savistoviai, savistovumas; stovy(l)s; vienok; ant kiek; ant savęs; ant sveikatos; ant tiek; pas save; iš kalno; kaip kartas; kaip sykis; kaip taisyklė; kas liečia; kas link; prie ko; būk tai; kažkada tai; ant kiek, ant tiek; kaip tai; (kaž)kaip tai; (kaž)kas tai; (kaž)kieno tai; (kaž)kodėl tai; (kaž)koks tai; (kaž)kuris tai, (kaž)kuri tai; būti (ne) kurse; ir taip; (kaž)kur tai. Alla dessa översättningslån (inte bara uppslagsformerna utan även alla böjningsformer) söktes i samtliga delar av DLKT. I korpusen hittades inte uttrycken būti (ne) kurse, ir taip, (kaž)kur tai. Det bör noteras att korpusen inte är en helt lämplig källa för att analysera översättningslån, eftersom de flesta texter är (eller bör vara) redigerade. Å andra sidan kan förekomsten av översättningslån som tas upp i DKKS i texter som språkredaktörer har bearbetat tyda på att dessa lån är svåra att känna igen, och därför är det fortfarande aktuellt att undersöka dem. Man måste också ta hänsyn till att DKKS godkändes 1997, medan korpusen innehåller texter från och med 1992. Därför kan otillåtna översättningslån som förekommer i äldre texter i viss mening inte betraktas som stora språkfel (men inte heller som korrekta uttryck). Norminamuosiuose ar kitokio pobūdžio leidiniuose (žr. Pupkis 2005: 263; Šukys 2003: 50; Vilkončius 2001; Paulauskienė 2000: 87) minimi ir keli vaizdingi verstiniai posakiai. Pateikiama daugiausia pastaraisiais metais netinkamai iš anglų kalbos verčiamų žodžių ar posakių), BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 ERIKA RIMKUTĖ. Ar vis dar aktualus didžiųjų kalbos klaidų sąrašas? Vertinių atvejis | 3 t.ex.: pakišti kiaulę (=iškrėsti kiaulystę); makaronus kabinti (=miglą į akis pūsti, akis dumti); viščiukus skaičiuosim rudenį (=pažiūrėsim, kai dugną dėsim; neperšokęs upelio nesakyk op); stogas važiuoja (=trūksta vieno šulo); perlenkti lazdą (=perdėti, persistengti); programos vinis (=svarbiausias, reikšmingiausias); šakėmis ant vandens rašyta (=muilo burbulas, vieni niekai); eiti kaip per barchatą (=per sviestą, kaip sviestu patepta); reikalingas kaip šuniui antra uodega (=penkta koja); priskaldyti malkų (=privirti košės); turėti gerą laiką (=gerai praleisti laiką); be problemų (=nesunku, nieko baisaus, padarysiu); įvaryti į kampą (=priremti / prispausti prie sienos, suriesti į ožio ragą); kelti tostą (=kelti taurę, skelbti tostą); lažinuosi, kad... (=aš tikras, galvą dedu / guldau); pasimatysime vėliau (=sudie(v)! Viso labo! Tam kartui!); žuvo vietoje (=iš karto). Pasak Jono Šukio (2003: 50), kai kurie verstiniai rusiški frazeologizmai per dažnai vartoti sovietmečio spaudoje (jie vartojami ir dabar). Kalbininkas aiškiai nepasako, ar šie posakiai nevartotini, ar juos galima (bet nebūtina) keisti lietuviškais vaizdingais posakiais. Minimi tokie žodžių junginiai: žiūrėti iš savo varpinės (paisyti savo reikalų, interesų); mėtyti akmenis į (kieno) daržą (kritikuoti); kaišioti pagalius į ratus (trukdyti); baltais siūlais siūta (neįrodyta); į vatą vynioti (neatvirai kalbėti, pūsti miglą); gumą tempti (delsti). Dessa översatta uttryck analyserades inte i DLKT. Man skulle vilja rikta normerarnas uppmärksamhet mot behovet av att ägna sådana uttryck (i synnerhet bildliga) större uppmärksamhet: sammanställa listor över dem; förklara varför de inte bör användas, eftersom språkanvändare tycks anse att ett uttryck är korrekt om det är bildligt; och ange bedömningsgraden exakt, det vill säga om uttrycket är otillåtet, bör undvikas eller hellre ersättas med andra litauiska uttryck. I artikeln undersöktes översättningslånen ur fyra aspekter: 1) hur ofta de används i korpusen; 2) i vilken del av korpusen de förekommer; 3) i texter från vilken period de förekommer (hypotesen var att fler översättningslån skulle finnas i äldre texter, det vill säga sådana som publicerats före 2000, och färre i nyare texter, publicerade från och med 2001); 4) om de används motiverat eller omotiverat (antagandet var att otillåtna översättningslån oftare används omotiverat, eftersom språkanvändarna inte känner igen dem och inte inser att de använder otillåtna ord) (se kapitel 3). Metoden i denna undersökning är inte ny – i artikeln ”Tendencies in the Use of Foreign Words in the Lithuanian Language Corpus”, publicerad 2005, undersökte Povilas Rudzevičius 144 äldre främmande ord som anges i DKKS med hjälp av DLKT. Undersökningen utgår från den metod som denne författare presenterade, och några av resultaten kommer att jämföras med uppgifterna från P. Rudzevičius undersökning. 3. ANVÄNDNING AV OLÄMPLIGA ÖVERSÄTTNINGSKALKER I DEN NUTIDA LITAUISKA SPRÅKKORPUSEN I korpusen hittades över 20 000 konkordansrader med olämpliga översättningskalker. Detta betyder dock inte att det finns så många fall av felaktig användning. Ofta sammanföll olämpliga översatta uttryck av en slump med korrekta ordkombinationer, till exempel: (1) i företagen är endast vägarna A och B möjliga. Antingen gör man ingenting och ser vad det leder till, eller – lappa ihop den gamla ledningsorganisationens ”kropp”.2 2 Alla exempel är hämtade från DLKT. Exemplen har inte redigerats, några har förkortats något; den undersökta översättningskalken har markerats med fetstil. Exemplen och de statistiska uppgifterna är hämtade från Agnė Sendaitės kandidatarbete ”Användningen av olämpliga översättningskalker i den nutida litauiska språkkorpusen”, som försvarades 2014 (handledare Erika Rimkutė). BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 ERIKA RIMKUTĖ. Ar vis dar aktualus didžiųjų kalbos klaidų sąrašas? Vertinių atvejis | 4 (2) Men... Kanske var det djävulen själv som satte krokben. Om man tänker logiskt, vad har djävulen med saken att göra? Valrörelsen ställde allt på ända. (3) som anden alltför länge, förstås, fräckt och förgäves rasade mot sig själv: (4) som fungerar mycket bra mot magsår. Jag har själv upplevt det i Kaunas på egen hand. Naturligtvis, om det är cancer, klarar man sig inte utan operation. När konkordansraderna där en korrekt ordkombination använts har räknats bort (se exempel 1 och 3), återstod 3 086 konkordansrader med olämpliga översättningskalker (i olika former). Nedan diskuteras hur ofta de olämpliga översättningskalker som anges i DKKS och som hittats i korpusen förekommer (se 3.1), deras fördelning i DLKT:s delar (se 3.2), användningen under olika tidsperioder (se 3.3) och motiven till användningen (se 3.4). 3.1. Frekvensen av användning av icke rekommenderade översättningslån i korpusen för nutida litauiska Som nämndes i det andra kapitlet hittades sammanlagt 34 översättningslån i DLKT. Efter användningsfrekvens delades de in i tre grupper: 1. förekom mer än 100 gånger, 2. förekom 10–100 gånger, 3. förekom färre än 10 gånger. I den första gruppen återfanns 12 ord (de utgör 35,3 procent av alla olämpliga översättningslån som hittades i korpusen). De vanligaste översättningslånen i korpusen är: išsireikšti, išsireiškimas (506)3, vienok (277), gerbūvis (241), neužilgo (235), (kaž)koks tai (231), (kaž)kas tai (209). Till den andra gruppen, det vill säga ord som förekom 10–100 gånger, räknades 16 ord (47 procent). Det är översättningslånen apystova (54), obalsis (52), ant savęs (16), prie ko (33) med flera. De minst frekventa, det vill säga sådana som förekom färre än 10 gånger, var 6 översättningslån (17,7 procent); alla är flerordsuttryck. Man kan anta att dessa och de översättningslån som inte alls hittades i korpusen, det vill säga ant kiek, ant tiek, ant sveikatos, būti (ne) kurse, ir taip, kaip kartas, (kaž)kieno tai, (kaž)kodėl tai, (kaž)kur tai, håller på att försvinna ur det nutida språket. För att bekräfta denna slutsats skulle det behövas en undersökning av fler data från talat språk, eftersom dessa översättningslån troligen används oftare i tal, och även nyare texter på skriftspråk bör undersökas. Å andra sidan kan den låga förekomsten också bero på att de korrekta motsvarigheterna till dessa sällsynta översättningslån inte heller är vanliga. Sammanfattningsvis kan man, vad gäller användningsfrekvensen för icke rekommenderade översättningslån, konstatera att mer än en tredjedel av dem är mycket vanliga och därför sannolikt inte kommer att försvinna inom den närmaste framtiden. Det observerades att översatta ord används oftare än flerordsuttryck. Översättningslånens användningsfrekvens behöver diskuteras i ett bredare sammanhang; därför beskrivs i nästa underavsnitt i vilka delar av korpusen de undersökta översättningslånen förekommer, och i underavsnitt 3.4 redovisas tendenser i motiven bakom användningen av översättningslånen. 3 Antalet förekomster anges inom parentes. BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 ERIKA RIMKUTĖ. Ar vis dar aktualus didžiųjų kalbos klaidų sąrašas? Vertinių atvejis | 5 3.2. Fördelningen av olämpliga översättningslån i delarna av korpusen för nutida litauiska Som nämndes i inledningen undersöktes alla översättningslån som anges i DKKS i DLKT. Korpusens storlek är 140 miljoner ord; den innehåller texter skrivna mellan 1992 och 2009. Korpusens proportioner visas i figur 1. FIGUR 1. DLKT:s struktur4 Det diskuteras mycket om korpusars representativitet, principerna för deras sammanställning och liknande frågor (se Marcinkevičienė 2000). I denna artikel fördjupar vi oss inte i de nämnda omdiskuterade frågorna, utan uppmärksammar omedelbart att vissa forskningsresultat beror på proportionerna i korpusens struktur (se vidare om detta). Som framgår av figur 2 hittades flest olämpliga översättningslån i journalistiska texter (58,2 procent), betydligt färre i facklitteratur, talspråk och skönlitteratur. Som väntat var användningsfallen minst frekventa i korpusdelen med administrativa texter (2,6 procent). Dessa uppgifter bör dock bedömas något annorlunda: det största antalet översättningslån hittades i journalistiska texter inte för att texterna i denna korpusdel är mest felaktiga, utan därför att den journalistiska delen är störst i DLKT (se figur 1); talspråket är definitivt inte det mest korrekta, utan endast den minsta delen av DLKT, och därför hittades också få olämpliga översättningslån där. FIGUR 2. Fördelningen av olämpliga översättningslån i DLKT:s delar 4 Uppgifterna hämtades ur http://tekstynas.vdu.lt/tekstynas/menu?page=statistics. BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 ERIKA RIMKUTĖ. Ar vis dar aktualus didžiųjų kalbos klaidų sąrašas? Vertinių atvejis | 6 För att kunna redovisa exakta uppgifter om användningen av översättningslån i DLKT beräknades den normaliserade frekvensen: antalet användningsfall per 100 000 ord (se figur 3). FIGUR 3. Fördelningen av olämpliga översättningslån i DLKT:s delar (normaliserad frekvens) Utifrån dessa uppgifter kan man dra slutsatsen att olämpliga översättningslån inte används ofta; de förekommer oftast i talspråk, som inte regleras (med undantag för offentligt, officiellt språkbruk). Talspråksdelen av DLKT är indelad i offentlig talspråksanvändning (här ingår inspelningar av radio- och tv-program samt officiella tal), privat talspråksanvändning (består av inspelningar av vardagligt tal – den största kategorin) och stenogram (där några stenogram från Seimas ingår). Tyvärr går det ännu inte att undersöka en eller flera talspråksvarieteter separat. Den största delen utgörs av informellt, vardagligt talspråk. Följaktligen är de olämpliga översättningslån som anges i DKKS mest typiska för vardagligt talspråk, där användningen av översättningslån anses motiverad (se avsnitt 3.4). Innan undersökningen inleddes antog man att översättningslån som en stilistisk resurs skulle behövas i skönlitterära verk. De 1,5 användningsfallen per 100 000 ord tyder dock på att översättningslån inte är särskilt typiska för att återge skönlitterära gestalters tal och karaktärer. Utifrån uppgifterna i figur 3 kan man inte hävda att dokumentspråket är felaktigt. Det var dock något överraskande att olämpliga översättningslån förekom även i den administrativa textdelen, om än i liten omfattning. De flesta exemplen hittades i äldre texter, det vill säga texter från före år 2000, till exempel: (5) konkurrensproblem i den lokala ekonomin. Bostadsförvaltningstjänster, stadens gerbūvioarbeten, transport och andra lokala ekonomimarknader avses omfattas i stor utsträckning av (6) På begäran utbyter de avtalsslutande parterna information om sin lagstiftning, rättssystem och rättspraxis. (7) ARTIKEL 2 Äktenskap kan inte ingås utan brudparets frivilliga och verkliga samtycke. a) Med vederbörlig respekt för traditionell (8) förstörelse under dessa omständigheter: a) detta inträffade till följd av en trafikolycka följd, när det försäkrade fordonet framfördes av ägaren (9) ABONNENTEN kan ha ett eller flera objekt (med självständiga inlopp och utlopp) som förbrukar vatten och avleder avloppsvatten. BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 ERIKA RIMKUTĖ. Ar vis dar aktualus didžiųjų kalbos klaidų sąrašas? Vertinių atvejis | 7 Av användningen av olämpliga översättningslån i olika delar av DLKT framgår alltså att det i den officiella användningen, som regleras av beslut från den statliga kommissionen för litauiska språket, finns ganska få översättningslån i offentligt publicerade arbeten. Därför går det inte att tala om omfattande överträdelser av språk normerna. 3.3. Fördelningen av olämpliga översättningslån i texter från olika perioder I inledningen formulerades hypotesen att felaktiga översättningslån borde användas oftare i äldre texter. Arbeten publicerade före år 2000 betraktas relativt sett som äldre texter, medan texter som publicerats från och med 2001 (det vill säga redan på 2000-talet) betraktas som nyare. Analysen visade att hypotesen stämde: 59 procent av översättningslånen återfanns i texter publicerade före år 2000 och 41 procent i texter publicerade från och med 2001. Vissa översättningslån är tydligt vanligare i äldre texter: nekuris, -i (87,5 procent i äldre texter), pasėka (83 procent), sauisto--avledningar (79 procent), stoyyla (79 procent), vienok (80 procent), medan översatta ordkombinationer (kaž)kaip tai, (kaž)kas tai används oftare i nyare texter (91 respektive 86 procent). Användningsfrekvensen för andra översättningslån (till exempel kaip tai, kaip sykį, kaip kartas, gerbūvis) är ungefär densamma i äldre och nyare texter. Det går alltså inte att dra slutsatsen att olämpliga översättningslån har blivit irrelevanta under de senaste åren; man kan endast tala om enskilda lån som håller på att försvinna eller fortfarande används ofta. 3.4. Motiven bakom användningen av olämpliga översättningslån I den här artikeln ägnas störst uppmärksamhet åt motiven bakom användningen av olämpliga översättningslån, eftersom dessa uppgifter tydligast visar om de översättningslån som anges i DKKS används medvetet, det vill säga om språkbrukarna är medvetna om att det rör sig om ett fel men ändå anser ordet nödvändigt av stilistiska eller andra skäl, eller om de inte uppfattar översättningslånen som främmande och därför använder dem som vanliga ord i standardspråket. Pirmiausia aptarta, kokie atvejai laikomi motyvuota vartosena. J. Šukys (2003: 25–26) teigia, kad stilistiškai motyvuoti normų pažeidimai, dažniausiai pasitaikantys grožinėje literatūroje, publicistikoje, buitinėje kalboje, nelaikomi klaidomis. Grožinėje literatūroje svetimybės pasitelkiamos veikėjų charakteriui perteikti, tačiau jos turi būti vartojamos saikingai, priešingu atveju tekstas tampa nemeniškas. Omotiverade språkliga överträdelser är enligt J. Šukys oftast oavsiktliga. Dit räknas de fel som språkbrukarna gör för att de inte behärskar standardspråket och inte känner till dess normer. Avsiktliga betraktas sådana språkliga överträdelser där språkbrukaren vet hur ett ord bör sägas korrekt, men motsätter sig normen och medvetet bryter mot den (Šukys 2003: 25–26). P. Rudzevičius, som undersökte olämpliga äldre lånord, betraktade i artikeln ”Tendenser i användningen av lånord i den litauiska språktextkorpusen” (2005: 214–215) följande som motiverade normöverträdelser: 1) förekommande eller underförstådda inslag från annat än det nutida standardspråket: a) folkloristiska texter; b) äldre litteratur; c) dialekttexter; 2) aktualiserade lånord, där äldre språkbrukselement omformas av stilistiska skäl och infogas i kontexten; 3) citat från nutida icke-standardiserat språk: a) när en längre text citeras för att bevara språkets autenticitet; b) när endast BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 ERIKA RIMKUTĖ. Ar vis dar aktualus didžiųjų kalbos klaidų sąrašas? Vertinių atvejis | 8 ett enskilt ord skrivs inom citationstecken; c) när en främmande språkform används som ett känslomässigt-expressivt stilgrepp; d) i dialoger; e) i språkliga rekommendationer. Vid undersökningen av icke rekommenderade översättningslån hittades inte alla de fall som P. Rudzevičius räknat upp, och därför delas motiverade fall inte in lika detaljerat. I denna artikel betraktas följande fall som motiverad användning: 1) skrivna inom citationstecken eller med kursiv stil; 2) förekommande i citat ur äldre texter; 3) förekommande i normerande publikationer avsedda för undervisning och utbildning; 4) använda i skönlitterära gestalters tal; 5) förekommande i citat som återger talspråk eller någons ord; 6) förekommande i talspråksdelen av korpusen. När fallen av motiverad och omotiverad användning räknades samman visade det sig att 74 procent av översättningslånen användes omotiverat och 26 procent motiverat. Dessa uppgifter erhölls genom att räkna alla användningsfall i samtliga delar av korpusen. Det har redan nämnts att alla fall som hittades i talspråksdelen betraktades som motiverad användning. Detta är inte helt korrekt, eftersom denna del av korpusen också innehåller exempel på offentligt och officiellt språk (Seimas protokoll, inspelningar av radio- och tv-program), för vilka korrekthetskrav gäller. Icke desto mindre utgörs den största delen av talspråket av informellt vardagligt talspråk, och det går inte att skilja ut exemplen på officiellt språk; därför betraktades alla fall i talspråket som motiverade. Å andra sidan kan man i talspråk också hitta andra tidigare nämnda typer av motiverad användning, till exempel återgivning av någons felaktiga språkbruk eller att ett icke rekommenderat översättningslån används för att beskriva en viss person, och så vidare. Flera fall av motiverad användning kan alltså sammanfalla i denna del av korpusen, men någon mer ingående analys har inte gjorts. Om talspråksdelen av DLKT däremot utelämnas blir resultaten av motivationsanalysen något annorlunda: omotiverad användning förekommer i 84 procent av fallen, medan motiverad användning står för 16 procent. Nedan följer några exempel på motiverad användning: (10) När den lille mannens ”apystovų” har räknats upp, övergår man till den sammanfattande delen5 (11) Det uppnådda välståndet formade där en dimension av ”välståndism” som fortsätter att utvidga sina rum av andliga traditionella värden. (12) Pilnai – helt och hållet; išsireikšti – säga; pergyventi – genomleva, bli upprörd, sörja (13) Neužilgo – snart, strax. Nedakepėlis – en misslyckad person. Skaitau – jag tror. (14) hävdade att ”överlämnandet av beskickningen på intet sätt kan uppfattas som en frivillig handling”, och att en person med lägsta diplomatiska rang valdes ut för att överlämna nycklarna (15) J. Skaisgirys (Därsammastädes). Skytteförbundets ledare P. Saladžius: ”Er obal­sis ’Litauen åt litauerna!’ är vacker och kär för alla litauer. (16) o ir vertimo: „tarp vardų, minavotų žmonių svetimos šalies, įdėtais paliko nekurie senovėje pagarsinti mūsų šalies vyrai...“ (p. 53-54). Robinzonas Kruzas (17) Anletsdragen är djärva, och tapperheten blomstrar i varje ansikte. Stovy­la, språket och varje steg vittnar om alla närvarande fria människor 5Motiverade användningsfall har inte korrigerats. BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 ERIKA RIMKUTĖ. Ar vis dar aktualus didžiųjų kalbos klaidų sąrašas? Vertinių atvejis | 9 (18) Jag kände mig orolig i mitt eget skinn och ville väldigt gärna veta ”i vilken grad”, som Kaunaborna säger, mitt spel var seriöst (19) men jag ville bara göra mig lite äldre, det är ju födelsedag, snart blir det. Visst har lögnen korta ben, men det spelar ingen roll här. Om sången. Bra. (20) sako: ai, ponas Makortai, visi anglų mokytojai verčia mumis rašyti apie kažkokius tai durnus dalykus, tokius kaip vasaros atostogos arba mūsų gyvenimo istorija. (21) kallar ”det tolkande förnuftet”: filosofens traditionella roll, beskriven med metaforen ”lagstiftare”, ersätts gradvis av en roll som bäst fångas av (22) fraktionerna är ännu inte redo att sluta fred”. Rabani fick möjlighet att ”frivilligt” avgå. Det måste göras före den 21 mars. I exempel 10–11 är olämpliga översättningslån grafiskt markerade, det vill säga med citationstecken – sådana fall av motiverat bruk påträffades oftast och är lättast att identifiera. Exemplen 12–13 är hämtade från publikationer avsedda för normering eller undervisning. I exemplen 14–15 citeras en annan persons tal (tydligen var det viktigt att återge allt exakt, och därför har inget ändrats i citaten och olämpliga översättningslån förekommer där). Exemplen 16–17 illustrerar utdrag ur äldre skrifter, så bruket av olämpliga ord är motiverat här.6I det artonde exemplet på motiverat bruk är den översatta frasen inte bara grafiskt markerad, utan används också uppenbart för att återge den stil som kännetecknar Kaunaborernas tal. Det nittonde exemplet återger ett utdrag ur talspråk, så även här betraktas översättningslånet som motiverat bruk. Å andra sidan kanske talaren inte känner till språkets normer och använder neužilgo som ett korrekt ord – i så fall bör bruket betraktas som omotiverat. Det är ändå omöjligt att kontrollera om upphovspersonerna till yttrandena i talspråksdelen av korpusen känner till språkets normer. Därför betraktas, som tidigare nämnts, alla talspråksbelägg som motiverat bruk, även om det inte är helt korrekt att påstå det. I det tjugonde exemplet återges outbildade tonåringars språkbruk träffsäkert med språkliga medel, så det står klart att översättningslånet används motiverat. Exemplen 21–22 väcker vissa oklarheter: citationstecknen kan ha satts dit inte bara för att gardera sig mot fel vid citering, utan kanske också för att uttrycka ironi. I så fall kan det vara så att textförfattaren inte inser att įstatymdavio, laisvanoriškai är olämpliga ord och att citationstecknen bara behövs för att uttrycka ironi. Nedan följer några exempel på omotiverat bruk och kommentarer till dem: (23) utan att säga något, som om ingenting hade hänt, fortsatte jag med mitt arbete. Apystovos (=Omständigheterna) utvecklade sig gynnsamt för mig – det blev en tjänsteresa till Moskva (24) Aš galvoju: šie žiūrovai, turintys šitokį materialinį gerbūvį (=gerovę), pertekę reginiais, daugybe televizijos programų, sėdės ir žiūrės mano (25) ur två sfärer som begränsar varandra, med andra ord – som Fichte uttrycker sig (=hävdar, säger) – de är ”delbara” (kvantitativa). 6 Sådana exempel på äldre litauiska snedvrider statistiken något: 1) på grund av fördelningen mellan textkorpusets delar, eftersom en text kan klassificeras exempelvis som facklitteratur, trots att den innehåller ett återgivet citat ur ett skönlitterärt verk; 2) på grund av fördelningen över tidsperioder, eftersom den analyserade konkordansraden kan komma från en ganska ny text, medan den innehåller ett citat som illustrerar äldre litauiska eller dialektalt tal. Å andra sidan är sådana fall inte särskilt många, så man kan hävda att de inte har någon betydande inverkan på resultaten som presenteras i artikeln. BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 ERIKA RIMKUTĖ. Ar vis dar aktualus didžiųjų kalbos klaidų sąrašas? Vertinių atvejis | 10 (26) Laisvanoriškas (=Savanoriškas) outdelad vinst – det är en del av den outdelade vinstens saldo (27) samlade dig i ett lag och kallade sig ”Sakalas”: Šiauliai ”Sakalas” spelade nekurioje (=kažkurioje) i den baltiska ligan och kom på nionde plats. (28) Folkens befrielseobalsiai (=šūkiai) var särskilt begripliga och tilltalande för genomsnittsmänniskan. (29) betraktar inte polackerna dem som sådana; låter sig inte kontrolleras? – är herr R. ant tiek (=tiek) så naiv att han tror att man kan låta någon lägga sig i nationens allvarliga angelägenheter (30) Neužilgo (=Netrukus) kommer vi att få se deras fruktansvärda attacker vid vår huvudentré. (31) i sällskapet infogade någon några meningar på vitryska (vanligen genom att citera kieno tai (=kažkieno) fragment ur vitryska texter: och hela samtalet övergick till vitryska. (32) Pasvalys distriktsstyrelse – att tillåta en minskning av det aktiebolaget ”Pasvalio gerbuvois (=gerovė)” (6918959) fastställda av den centrala privatiseringskommissionen (33) Med Heideggers ord: ”det allra äldsta i forntiden går i vårt tänkande framför oss och vienok (=vis dėlto) möter oss” (34) ännu en galning, men den här gången inte en skådespelare. Om en sådan stoyyldirbį (=skulptorių, statulų dirbėją), alltså en skulptör. (35) Som ett resultat av sund konkurrens införde Kaunas musikskola pas save också klasser för alla instrument, men kunde tyvärr inte utnyttja (36) Kamouflage finns överallt, och om vi inte märker det pas save i Litauen, betyder det att det kamouflerande materialet är av mycket god kvalitet. Av dessa exempel kan man dra slutsatsen att språkbrukarna inte insåg att de gjorde fel, eftersom de inte på något sätt pekade ut eller förklarade de icke-rekommenderade översättningslånen i texten. Det har observerats att omotiverad användning av vissa översättningslån är särskilt vanlig i vissa publikationer (av etiska skäl nämns inte texternas författare och titlar). I vissa fall bör man därför inte tala generellt om hur utbredda de översättningslån som upptas i DKKS är i dagens litauiska eller om hur ofta de används i DLKT, utan om vissa författares bristande kunskap om språknormerna. Det är inte helt klart om exempel 32 ska betraktas som omotiverad användning: här markeras ett symboliskt namn med citationstecken, men det är självklart att företags, institutioners och organisationers namn måste vara korrekta⁸, och därför klassificeras detta fall som omotiverad användning. Uppmärksamhet bör riktas mot exempel 33: vid första anblicken kan det verka som om översättningslånet används motiverat i citatet, men vi vet att Martin Heidegger inte skrev på litauiska. Det otillåtna översättningslånet är därför ett fel av översättaren, inte av författaren, och betraktas som omotiverad användning. Av exempel 34 framgår att av icke-rekommenderade översättningslån bildas avledningar (i detta fall stoyyldirbis), vilka inte är upptagna i DKKS (i DKKS finns endast stoyyla(s)), men de behandlas ändå i denna artikel. Å andra sidan visar denna mening att felaktiga ord ibland används för att skapa en målande stil och synonymi (ibland helt i onödan); sådana fall nämns också av P. Rudzevičius. I exemplen på s. 35–36 används översättningslånen pas save omotiverat. Användningen av dessa översatta fraser är ganska oklar: det är svårt att förstå när frasen används korrekt och när den inte gör det— ⁷ I detta och i exempel 36 är frasen pas save överflödig. ⁸ Nu heter detta företag ”Pasvalio gerovė”. BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 ERIKA RIMKUTĖ. Ar vis dar aktualus didžiųjų kalbos klaidų sąrašas? Vertinių atvejis | 11 felaktigt, eftersom samma exempel förekommer i många normerande publikationer och det saknas diskussion om mer komplicerade och varierade fall. Det bör påpekas att DLKT:s begränsade kontextinformation (en konkordansrad på högst 300 tecken visas) ibland gjorde det svårt att fastställa motivationen bakom det undersökta översättningslånet. Därför skulle andra forskare som undersöker samma material i vissa fall kunna bedöma motivationen annorlunda. Följande översättningslån används oftast omotiverat (omotiverad användning utgör mer än 80 procent): gerbūvis, įstatymdavys, įstatymleidys (och andra avledningar), išsireikšti, išsireiškimas, laisvanoriškas (och andra avledningar), neužilgo, obalsis, paseka, stovyla, vienok, kaip kartas, kaip taisyklė. De översatta fraser som oftast används motiverat är ant tiek, ant kiek, ant sveikatos, kas link, (kaž)kaip tai. Det ska dock sägas att DLKT innehåller ganska få belägg för dessa översättningslån, och därför går det inte att dra tillförlitliga slutsatser om deras motiverade respektive omotiverade användning. 4. SLUTSATSER Utifrån undersökningen av de översättningslån som upptas i DKKS i DLKT kan följande slutsatser dras: 1. Översättningslån, som en grupp av icke rekommenderade lån, är fortfarande aktuella – detta visas av att de används omotiverat ganska ofta i DLKT (84 procent, om den talade delen av korpusen inte räknas med). 2. Efter frekvens har översättningslånen delats in i tre grupper: den största gruppen (47 procent) består av översättningslån som förekommer 10–100 gånger i korpusen (t.ex. apystova, obalsis). Något färre (35,3 procent) är översättningslån som förekommer mycket ofta, det vill säga mer än 100 gånger (t.ex. išsireikšti, išsireiškimas, vienok, gerbūvis, neužilgo). De minst frekventa översättningslånen utgör 17,7 procent (t.ex. ant kiek, ant tiek, ant sveikatos). 3. Flest översättningslån hittades i den publicistiska delen av DLKT, eftersom denna del är störst. När den normaliserade frekvensen beräknades (antal förekomster per 100 000 ord) visade det sig att flest översättningslån används i den talade delen av korpusen. I texter där språknormerna följs används alltså få icke rekommenderade översättningslån. 4. Undersökningen av översättningslånens användning över tid visade att fler översättningslån (59 procent) förekom i äldre texter, det vill säga texter publicerade före år 2000, medan färre översättningslån (41 procent) förekom i nyare texter, utgivna från och med 2001. Detta tyder på att användningen av icke rekommenderade översättningslån minskar. 5. En jämförelse mellan resultaten från denna undersökning och P. Rudzevičius (2005) analys av icke rekommenderade äldre främmande ord visade två viktiga skillnader: 5.1. Icke rekommenderade översättningslån används mycket oftare omotiverat (84 procent), medan äldre främmande ord oftare används motiverat (60 procent). Detta innebär att språkbrukarna lättare känner igen främmande ord och, om de använder dem, markerar dem grafiskt eller på annat sätt; 5.2. Flest icke rekommenderade översättningslån hittades i publicistiken (58,2 procent, räknat som enkel och inte normaliserad frekvens), medan flest främmande ord förekom i skönlitteraturen (30,2 procent). Av dessa uppgifter kan man dra slutsatsen att äldre främmande ord är ett mer behövligt stilistiskt grepp än översättningslån för att gestalta skönlitterära figurers tal och karaktärer. 6. Förteckningen över översättningslån bör ses över, eftersom vissa översättningslån inte längre är aktuella; den bör kompletteras med översättningslån som nyligen spridits från engelska eller andra språk, särskilt bildrika uttryck- BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 ERIKA RIMKUTĖ. Ar vis dar aktualus didžiųjų kalbos klaidų sąrašas? Vertinių atvejis | 12 sätt. Bildrika uttryck som inte bör användas borde förklaras, eftersom språkbrukarna ofta inte förstår varför dessa uttryck inte rekommenderas. En sådan förteckning skulle vara till stor nytta för redaktörer, översättare, lärare, universitetslärare och studenter. ŠALTINIAI Dabartinės lietuvių kalbos tekstynas. Prieiga internete: http://tekstynas.vdu.lt. Didžiųjų kalbos klaidų sąrašas. Prieiga internete: http://www.vlkk.lt/lit/klaidos. LITERATŪRA Kalbos patarimai. Kn. 1. Sintaksė: 1. Linksnių vartojimas. Sud. R. Miliūnaitė, teksto aut. V. Labutis, A. Pupkis ir J. Šukys, vyr. red. A. Pupkis, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2003. Marcinkevičienė R. 2000: Tekstynų lingvistika. Teorija ir praktika. – Darbai ir Dienos 24, 7–64. Paulauskienė A. 2000: Lietuvių kalbos kultūra, Kaunas: Technologija. Pupkis A. 2005: Kalbos kultūros studijos, Vilnius: Gimтасis žodis. Rudzevičius P. 2005: Svetimybių vartojimo polinkiai lietuvių kalbos tekstyne. – Kalbos kultūra 78, 210–219. Subačius G. 2013: Kalbos klaidų didybė. Prieiga internete: http://www.delfi.lt/news/ringas/lit/g-subacius-kalbos-klaidu-didybe.d?id=63258244 (žiūrėta 2014-10-10). Šukys J. 2003: Kalbos kultūra visiems, Kaunas: Šviesa. Urnėžiūtė R. 2014: Taisyklingos kalbos niekas neatšaukė (R. Urnėžiūtė kalbino D. Vaiš nienę, J. Palionytę, R. Miliūnaitę, A. Dvylę, D. Smalinską). – Gimtoji kalba 2, 18–26. Vaicekauskienė 2011: interviu Kalbininkė L. Vaicekauskienė: „Mes manipuliuojame visuomene, kai nuolat kalbame apie grėsmes lietuvių kalbai“. Prieiga internete: http://www.lrytas.lt/-12959878831295744879-kalbinink%C4%97-l-vaicekauskien%C4%97-mes-manipuliuojame-visuomene-kai-nuolat-kalbame-apie-gr%C4%97smes-lietuvi%C5%B3-kalbai.htm (žiūrėta 2014-10-13). Vaicekauskienė L. 2007: Naujieji lietuvių kalbos svetimžodžiai: kalbos politika ir vartosena, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla. Vaicekauskienė L. 2010: Lietuvių kalbos norminimo šimtmetis. – Naujasis židinys–Aidai 5–6, 165–172. Vilkončius V. 2001: Vertimas į lietuvių kalbą: trąfaretų antplūdis, Vilnius: Gimtas(is) žodis. Gauta 2014 10 23 BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 ERIKA RIMKUTĖ. Ar vis dar aktualūs didžiųjų kalbos klaidų sąrašas? Vertinių atvejis | 13 IS THE LIST OF MAJOR LANGUAGE MISTAKES STILL RELEVANT? A CASE STUDY OF LOAN-TRANSLATIONS Summary The article analyses 37 improper loan-translations given in the List of Major Language Mistakes. The Corpus of the Contemporary Lithuanian Language was used for the study of the said loan-translations; 34 loan-translations were found in this source. The loan-translations were analysed in terms of four aspects: 1) how often loan-translations were used in the corpus; 2) the part of the corpus they were used in; 3) the time period of texts; 4) motivation (present or not). The investigation of the material studied showed that more than a third of loan-translations were very frequent (used more than 100 times; e.g. išsireikšti, išsireiškimas, vienok, gerbūvis, neužilgo, (kaž)koks tai, (kaž)kas tai) and therefore unlikely to disappear in the nearest time. It was noticed that translated words rather than collocations were more common. After calculating the distribution of the analysed loan-translations in different parts of the Corpus, it turned out that the greatest number of loan-translations occur in publicistic texts (58.2 per cent), much less – in non-fiction (18.4 per cent), spoken language (12 per cent), and fiction (8.8 per cent). Improper loan-translations were the most uncommon in the administrative texts (2.6 per cent). It should be noted that the above given statistics show the number of loan-translations found in certain parts of the Corpus. As different parts of the Corpus vary in size, the normalised frequency (per 100 000 words) was calculated in order to find out the actual use of loan-translations. The data obtained were different: the greatest number of loan-translations used was found in the spoken language (65.3 instances per 100 000 words), non-fiction – 2.7, publicistic texts – 2, fiction – 1.5, administrative texts – 0.6. The investigation of the use of loan-translations according to the time period approved the hypothesis assumed in the introduction: the number of loan-translations found was greater (59 per cent) in the texts published before 2000, while their use in the recent texts (published starting from 2001) was less frequent (41 per cent). This suggests a certain decrease in the use of improper loan-translations. After counting the instances of motivated and unmotivated use, it turned out that 74 per cent of loan-translations were used without motivation, 26 per cent – with motivation. These data were obtained by counting the total number of instances throughout all the parts of the Corpus. Spoken language excluded (as all such instances of use were regarded as motivated), the results were quite different: unmotivated use was present in 84 per cent of the instances, motivated – 16 per cent. On the basis of such statistics, it can be concluded that language users do not recognise loan-translations as lexical errors. Thus, the discussion of improper loan-translations is still relevant, yet the List of Major Language Mistakes should be updated with recently widespread loan-translations that are more frequent in the current language as well as with improper figurative expressions. KEYWORDS: language culture, the Lithuanian language, improper loan-translations, the List of Major Language Mistakes, the Corpus of the Contemporary Lithuanian Language, motivated and unmotivated use. ERIKA RIMKUTĖ Vytauto Didžiojo universitetas Humanitarinių mokslų fakultetas Lietuvių kalbos katedra K. Donelaičio g. 52, LT-44244 Kaunas [email protected] BENDRINĖ KALBA | 87 (2014) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204