Lietuvių kalbos gramatinių ypatybių įsisavinimo anglų kalbos aplinkoje sunkumai

AGNĖ BLAŽIENĖ Vytautas Magnus universitet SVÅRIGHETER MED ATT TILLÄGNA SIG LITAUISKANS GRAMMATISKA EGENSKAPER I EN ENGELSKSPRÅKIG MILJÖ NYCKELORD: språktillägnande, tvåspråkighet, sammanhängande berättande, barns språk. INLEDNING Under det senaste decenniet har, i takt med att uppmärksamheten riktats mot litauer som bor i andra länder, studier börjat genomföras i syfte att undersöka emigranters kontakter med andra landsmän och deras erfarenheter av att etablera sig i en ny miljö (Liubinienė 2009), deras identitetsuppfattning och anknytning till Litauen (Čiubrinskas, Kuznecovienė 2008). Vid sidan av sociala frågor diskuteras bevarandet av det litauiska språket, som också betraktas som ett kännetecken på litauisk identitet, och dess användning inom familjer och samhällen. Ofta behandlas litauiskundervisning och utmaningarna inom litauisk utbildning (Dautartas 2005; Celešiūtė 2008; Aleksandravičius, Kuzmickaitė 2008; Tamošiūnaitė 2012), föräldrars inställning till litauiskundervisning (Šutinienė 2009), faktorer som påverkar bevarandet av det nedärvda språket hos första, andra och tredje generationens emigranter (Tamošiūnaitė 2008), strategier för språkhantering i familjer för att bevara modersmålet (Jakaite-Bulbukiene 2014, 2015a, 2015b) med mera. Några mer omfattande studier bör nämnas: de har undersökt sambandet mellan språkbruk och nationell identitet i Litauens största städer (projektet Miestai ir kalbos1, Ramonienė 2010), kartlagt litauiska emigranters språkbeteende, språkliga repertoar och språkattityder (projektet Emigrantų kalba2) (Ramonienė 2015), samt undersökt det litauiska språkets särdrag i diasporan, kunskapsnivån, orsakerna till språkförlust med mera (projektet Lietuvių kalba diasporoje: mokėjimas, vartojimas, nykimas3). I allt högre grad fokuserar forskningen på språkliga aspekter av samspelet mellan två språk och det dominerande språkets påverkan på det nedärvda språket eller hemspråket. Lionginas Pažūsis (2009) undersökte till exempel kodväxling bland litauer i Nordamerika och engelskans påverkan på litauiskan, och beskrev delvis några tecken på litauiskans tillbakagång. I syfte att fastställa det litauiska språkets 1 Projektet genomfördes 2007–2009 vid Vilnius universitet under ledning av professor Meilutė Ramonienė och finansierades av Litauens statliga fond för forskning och studier (se projektets webbplats: http://projektai.vu.lt/miestaiirkalbos/). 2 Projektet genomfördes 2011–2013 vid Vilnius universitet under ledning av professor Meilutė Ramonienė. 3 Projektet genomförs 2015–2017 vid Vilnius universitet under ledning av professor Meilutė Ramonienė (se projektets webbplats: http://wp.eln.lt/apie-projekta/). BENDRINĖ KALBA 89 (2016) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 AGNĖ BLAŽIENĖ. Lietuvių kalbos gramatinių ypatybių įsisavinimo anglų kalbos aplinkoje sunkumai särdragen i tillägnandet i en annan språkmiljö och de faktorer som främjar eller hämmar språkutvecklingen; uppmärksamhet riktades mot barns språk. Med olika longitudinella observationsmetoder och experimentella metoder undersöktes de lexikala och grammatiska särdragen i tvåspråkiga barns tillägnande av litauiska som modersmål i en tyskspråkig (Balčiūnienė, Kalninyte, Krivickaitė 2011) och engelskspråkig miljö (Blažienė 2015). Därtill jämfördes språkbruket hos tvåspråkiga (litauisk–engelska, rysk–litauiska) och enspråkiga barn (Kalninyte 2013; Balčiūnienė, Kalninyte 2013; Krivickaitė 2014;), och särdrag i litauisk grammatik och kodväxling undersöktes när litauiska användes som första- respektive andraspråk (främmande språk) (Dabašinskienė, Čubajevaitė 2009; Dabašinskienė, Balčiūnienė, Kalninyte 2014). Även förlust av litauiska som modersmål under barndomen när ett annat språk tillägnas snabbt i samband med internationell adoption undersöktes (Ramonaite 2013). Även om antalet arbeten om särdragen i litauiskan hos personer som bor i emigration ökar, saknas mer ingående och omfattande studier som kan hjälpa dem som utarbetar metodiskt material för undervisning och lärande i litauiska att fokusera på de språkliga särdrag som kännetecknar litauiska som tillägnats i en annan språkmiljö. Sådana studier är också viktiga för lärare vid litauiska kompletterande skolor och logopeder, som arbetar både med barn som har svårt att lära sig litauiska som modersmål i en annan språkmiljö och med barn som återvänt för att bo i Litauen och vars kunskaper och färdigheter i litauiska inte motsvarar den nivå som jämnåriga barn i Litauen uppvisar. Mot bakgrund av dessa få nämnda och många andra aspekter genomfördes en omfattande studie med syftet att fastställa de lexikala och grammatiska särdragen i litauiska som tillägnas i en engelskspråkig miljö4. Artikelns syfte är att diskutera några grammatiska särdrag i litauiska som modersmål, tillägnat i en engelskspråkig miljö (val av deklinationsparadigm, kongruens och rektion samt användningen av genitiv vid negation), som vållar barn svårigheter. 1. FORSKNINGSMATERIAL OCH METODOLOGI Studien genomfördes april–juni 2013. Data samlades in vid fyra litauiska kompletterande skolor i London, vilka hade varit verksamma mellan ett och tio år i olika stadsdelar i London. Med en uppgift där deltagarna skulle skapa en sammanhängande berättelse utifrån bilder samlades 156 berättelser in från barn. Därtill genomfördes en sociolingvistisk enkätundersökning bland barnens föräldrar (vårdnadshavare) för att 4 En avhandling utarbetas på grundval av studien; i en del av den diskuteras ingående de lexikala och grammatiska särdragen i tvåspråkiga barns litauiska. Denna artikel begränsar sig till grammatiska särdrag, särskilt sådana som även vållar enspråkiga barn svårigheter när de tillägnar sig litauiska. BENDRINĖ KALBA 89 (2016) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 AGNĖ BLAŽIENĖ. Lietuvių kalbos gramatinių ypatybių įsisavinimo anglų kalbos aplinkoje sunkumai barnets boendemiljö, språken som används i familjen, hur ofta respektive språk används med mera skulle fastställas. Enligt enkätuppgifterna skiljer sig deltagarna mycket åt. Därför valdes de barn ut för studien vars båda föräldrar har litauiska som modersmål och som antingen föddes i en engelskspråkig miljö (95 procent av samtliga deltagare) eller föddes i Litauen men flyttade till en engelskspråkig miljö före ett års ålder (5 procent av samtliga deltagare). Sammanlagt valdes således 100 barn ut som uppfyllde de nämnda kriterierna, och deras sammanhängande berättelser undersöktes. Deltagarna delades in i sex åldersgrupper utifrån ålder i hela år (se tabellen). TABELL. Uppgifter om deltagarna Åldersgrupp Gruppens medelålder Antal barn Kön Födelseland Flickor Pojkar Förenade kungariket Litauen (LT) 4–4;11 år 4;7 15 9 6 15 – 5–5;11 år 5;4 27 13 14 27 – 6–6;11 år 6;4 15 10 5 14 1 barn (bodde i LT i 6 mån.) 7–7;11 år 7;5 17 15 2 13 4 barn (bodde i LT: 3 mån.; 6 mån.; 7 mån.; 10 mån.) 8–8;11 år 8;3 16 10 6 16 – 9–9;11 år 9;3 10 3 7 10 – Totalt: 100 60 40 95 5 Under studien eftersträvade man att intervjua så många barn som möjligt. Därför begränsades inte antalet barn i varje åldersgrupp, och det varierar. Det minsta antalet deltagare (10) finns i åldersgruppen 9–10 år, eftersom antalet barn i denna ålder (och äldre) minskar kraftigt i de litauiska skolorna utomlands. Detta beror på att barnen väljer att delta i andra aktiviteter, oftast i engelskspråkiga skolor eller i andra utbildningsverksamheter som bedrivs på engelska. Det har nämnts att barnen hörde sitt modersmål litauiska från båda föräldrarna, att litauiska dominerade i familjerna och att barnen uppmuntrades att tala detta språk både med föräldrarna och med sina bröder och (eller) systrar. Enkäten gav information om att alla barn kunde kommunicera på engelska och att detta språk användes under halva dagen av majoriteten av barnen i åldersgrupperna 4–8 år, medan barnen i åldern 9–9;11 år använde det under 75 procent av dagen. Barnen i alla åldersgrupper hade gått i den litauiska skolan i ungefär två år, brukade besöka Litauen en gång om året och tillbringade ungefär två veckor där. När barnen vistades i Litauen kommunicerade de på litauiska med sina mor- och farföräldrar, andra familjemedlemmar och jämnåriga. BENDRINĖ KALBA 89 (2016) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 AGNĖ BLAŽIENĖ. Lietuvių kalbos gramatinių ypatybių įsisavinimo anglų kalbos aplinkoje sunkumai Data samlades in med metoden att skapa en sammanhängande berättelse. Barnen ombads att leka – återberätta en saga utifrån ordningsföljden av de sex berättelsebilderna nedan, som lagts ut framför barnet i en horisontell rad från vänster till höger (se bilden). Tiden för förberedelserna inför berättandet och berättelsens längd begränsades inte. Medan barnet berättade avbröt forskaren det inte, ställde inga frågor som kunde ha gett ledtrådar till berättelsens handling och rättade inte barnets olika benämningar på gestalterna, utan uppmuntrade barnet med bekräftande ord (ja, mm, bra). Alla berättelser som barnen skapade bedömdes positivt, och barnen fick beröm. Både före och under undersökningen kommunicerade forskaren med barnet på litauiska. FIG. Ordningsföljd för bilderna till den sammanhängande berättelsen (Hickmann 2003; Gagarina m.fl. 2012) Metoden att berätta utifrån en bildsekvens valdes eftersom aktiviteten är bekant och igenkännbar för barn och används både i förskolan och i skolan, utan att orsaka stress. Dessutom är skapandet av en sammanhängande berättelse en språklig aktivitet där man måste välja ord, morfologiska former, grammatiska regler, medel för textbindning och andra strategier för berättelseskapande, så att lyssnaren förstår berättarens historia. Språket i sammanhängande berättelser och analysen av det ger information om de lexikala, grammatiska och andra språkliga särdragen hos modersmålet litauiska, som tillägnats och används i en engelskspråkig miljö (se berättelser som återgivits av några av deltagarna5): INF14: en gång var det några fyra fågelungar / och det var en mammafågel och tre andra fågelungar som ville äta sedan / mammafågeln flög iväg för att hämta en mask och hämtade en mask / och sedan såg katten dem och ville äta upp fågelungarna / och sedan såg den / och 5 Här och i fortsättningen anges i början av exemplen förkortningen INF (informant) och ett nummer, som visar att informanterna i undersökningsmaterialet rangordnades från yngst till äldst. Därefter tilldelades varje deltagare en kod för att säkerställa anonymitet. Snedstrecken avgränsar yttranden, det vill säga talavsnitt före och (eller) efter en paus eller ett andetag som barnet tagit, och tecknet +... markerar ett ofullständigt yttrande. I dessa och andra exempel har skiljetecknen satts ut enligt de interpunktionsregler som godkänts av Litauens statliga kommission för det litauiska språket, medan grammatiska fel har lämnats som barnet yttrade dem. BENDRINĖ KALBA 89 (2016) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 AGNĖ BLAŽIENĖ. Lietuvių kalbos gramatinių ypatybių įsisavinimo anglų kalbos aplinkoje sunkumai sedan såg valpen också och sedan tog jag tag i svansen [= tog] / och sedan sprang katten / och sedan springer valpen efter katten (4;116). INF81: en dag bodde det tre duvor, en duvmamma / och då flög duvmamman iväg för att hämta mat / och då såg katten: det finns små duvungar / och då klättrade katten upp i trädet / valpen kommer sedan vidare / då tittade katten upp mot träden, på duvungarna och började klättra upp i trädet / då kom valpen och ser att +... / och då tittar den, tänker att den ska ta fågelungarna / och sedan bet valpen katten i svansen [= bet katten i svansen?] / duvmamman kom tillbaka och gav maskar att äta / och sedan sprang valpen efter katten så att den inte skulle synas mer / och sedan gav mamman mat åt duvungarna [= och sedan gav mamman mat åt duvungarna] (8;5). De sammanhängande berättelserna spelades in med en diktafon som barnen inte kunde se. Inspelningarna transkriberades enligt de internationella standarderna för transkribering av barns språk CHAT (eng. Codes for the Human Analysis of Transcripts), och morfologiskt kodades7, det vill säga de grammatiska kategorierna för varje ord som användes i berättelsen angavs (ordklass, numerus, genus, tempus osv.). Arbetet utfördes halvautomatiskt, men på grund av språkets morfologiska flertydighet behövde forskaren granska de flertydiga orden och välja en lämplig morfologisk kodning. I varje berättelse markerades grammatiskt felaktiga ord eller ordkombinationer med en särskild etikett som angav den grammatiska felaktighetens språkliga nivå (morfologi, syntax) och typ (kongruensfel i numerus, fel i kasusrektion osv.), så att programmet automatiskt skulle känna igen fel av relevant typ vid felanalysen. Denna studie syftade till att diskutera vissa särdrag i tillägnandet av grammatik, vilka identifierats genom analys av grammatiska fel i de sammanhängande berättelserna. I studier av barns språk visar sådana fel oftast på en viss fas i språkutvecklingen och dess karakteristiska drag. 2. SVÅRIGHETER MED ATT TILLÄGNA SIG LITAUISK GRAMMATIK Litauiska är ett språk med rik och komplex morfologi, men som studier av språktillägnande visar (Savickienė 1999, 2003; Wójcik 2000; Balčiūnienė 2009; Kamandulytė 6 Beteckningen 4;11 visar att barnet är 4 år och 11 månader. 7 Vid kodningen av forskningsdata användes den metodologi för att skapa en korpus över talad litauiska som utvecklats av Ineta Dabašinskienė och Laura Kamandulytė (Kamandulytė, Savickienė 2007, Dabašinskienė, Kamandulytė 2009). BENDRINĖ KALBA 89 (2016) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 AGNĖ BLAŽIENĖ. Lietuvių kalbos gramatinių ypatybių įsisavinimo anglų kalbos aplinkoje sunkumai 2009), även om barnen under vissa perioder stöter på svårigheter, tillägnar de sig till slut framgångsrikt sitt modersmål. Vid analysen av litauiskan i sammanhängande berättelser som hundra tvåspråkiga barn i åldern 4–9 år hade producerat fann man på olika nivåer (lexikala, morfologiska, syntaktiska och ordbildningsmässiga) drag som är typiska för enspråkiga barns tillägnande av modersmålet, liksom drag som uppkommit specifikt genom samspelet mellan två språk. Som nämnts behandlas i det följande arbetet tillägnandet av modersmålet i en engelskspråkig miljö genom att tre aspekter som vållar svårigheter undersöks – valet av deklinationsparadigm, kongruens och rektion samt användningen av genitiv vid negation. 2.1. Val av felaktigt deklinationsparadigm Dabartinėje lietuvių kalboje (DLKG 2006: 69) skiriamos penkios daiktavardžių linksniuotės, kuriose pagal atskirų linksnių formų ypatybes esama 12 paradigmų8. Lietuvių kalbos daiktavardžio įsisavinimo tyrimai rodo (Savickienė 1999, 2001), kad pati produktyviausia vyriškosios giminės paradigma yra pirmoji, šiek tiek mažiau produktyvios trečioji ir penktoji9, o pati produktyviausia moteriškosios giminės – aštuntoji paradigma, šiek tiek mažiau produktyvios šeštoji, septintoji. Kitos paradigmos (devintoji, vienuoliktoji, ketvirtoji, antroji ir dešimtoji) laikytinos neproduktyviomis. Minėtų paradigmų produktyvumą lemia tai, kad jų galūnės dažniausiai vartojamos integruojant skolinius, sudarant naujus žodžius, taip pat jose vyksta galūnių kaita (Dressler ir kt. 1995–1996; Dressler, Thorton 1996; Savickienė 2001, 2003; Savickienė, Kazlauskienė, Kamandulytė 2004). Pastarojo reiškinio – galūnių kaitos – atvejų rasta dvikalbių vaikų rišliuose pasakojimuose. Ett av de vanligaste fallen i berättelser från alla åldersgrupper var att substantivet šuo böjdes enligt det tredje, i stället för det elfte, paradigmet, till exempel: (1) INF22: och katten sprang bort från šunio (5;9). (2) INF16: och mamma säger: har ni inte pratat med katten och med šuniu? (5;5). (3) INF62: och den šunis tog tag i kattens svans och försökte dra iväg den (7;7). (4) INF82: och šunis bet av svansen (8;0). (5) INF99: när katten klättrade upp på en trädgren, šunis bet katten i svansen (9;6). 8 Till (i)a-deklinationen hör paradigm 1–3, till (i)u-deklinationen paradigm 4–5; till (i)o-deklinationen paradigm 6–7; till ē-deklinationen paradigm 8, till i-deklinationen paradigm 9–12. 9De maskulina och feminina deklinationsparadigmen anges i ordning efter produktivitet. BENDRINĖ KALBA 89 (2016) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 AGNĖ BLAŽIENĖ. Lietuvių kalbos gramatinių ypatybių įsisavinimo anglų kalbos aplinkoje sunkumai Av de givna exemplen framgår det att en del barn valde att böja substantivet šuo enligt den vanligare och mer produktiva böjningsparadigmen. Substantivets former i olika kasus (nom. šunis; gen. šunio; instr. šuniu) visar att barnen väl har tillägnat sig kasusändelserna i det tredje paradigmet. Å andra sidan kan dessa fall (och de som diskuteras vidare i detta avsnitt) av val av olämpligt paradigm ha samband med föräldrarnas dialekt10. När barnet hörde sina föräldrar böja vissa ord dialektalt kan det ha tillägnat sig ett sådant böjningsmönster för det aktuella ordet. I några berättelser användes ordet katis i olika kasus i stället för substantivet katinas (katė), till exempel: (6) INF12: katis vill äta upp (4;4). (7) INF30: och katis kom (5;8). (8) INF24: senare kom valpen, tittade på katį, vad den gör (5;7). De sistnämnda fallen kan förklaras på flera sätt. Det är möjligt att barnen först förkortade ordet katinas genom att ta bort suffixet (kat-in-as) och därefter valde att böja det enligt det tredje böjningsparadigmet i stället för det första (jfr katas): (katis, jfr dantis). Förkortningen av ordet kan kopplas till den ekonomiprincip som kännetecknar talspråket: för att uttrycka sig snabbare och smidigare utelämnas konsonanter, ordslut förkortas och vokalreduktioner, assimilationer och liknande uppstår (se vidare Dabašinskienė 2008). Däremot kan valet av just detta böjningsparadigm ha gjorts av analogiskäl: ordet böjs enligt det tredje paradigmet på samma sätt som det tidigare diskuterade ordet šuo (jfr šunis ir katis). Å andra sidan kan ordet katis ha uppstått i de litauisk-engelska tvåspråkiga barnens litauiska inte genom att ordet katinas förkortats, utan genom att det engelska ordet cat litauiserats genom att ändelsen -is från det tredje paradigmet lagts till (cat+is). Det bör nämnas att fall där substantivet šuo böjs enligt det tredje paradigmet (šunis) förekommer i alla åldersgrupper mellan 4 och 9 år. Däremot återfanns de flesta fall av böjning av substantivet katinas enligt det tredje paradigmet (katis) i åldersgrupperna 4–5 år (14 fall)11, och endast två fall förekom i en berättelse av ett barn i åldern 9–9;11 år. Mot bakgrund av detta kan man hävda att både yngre och äldre barn tenderar att förenkla kasussystemet genom att välja vanligare och 10 Frågan om föräldrarnas dialekt (dialekter) ingick inte i den sociolingvistiska enkätens frågeformulär, och därför saknas exakta uppgifter om varje undersökt barns föräldrars dialekt. Det bör dock nämnas att man under insamlingen av forskningsmaterial besökte litauiska skolor varje dag och samtalade med barn och föräldrar. Därför kunde man höra att vissa barns språk uppvisade dialektala drag, kodväxling eller andra språkliga särdrag som liknade dem i föräldrarnas språk. 11 I dessa åldersgrupper återfanns 14 fall: 12 fall av singularis nominativformen katis och 2 fall av singularis ackusativformen katį. BENDRINĖ KALBA 89 (2016) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 AGNĖ BLAŽIENĖ. Lietuvių kalbos gramatinių ypatybių įsisavinimo anglų kalbos aplinkoje sunkumai mer produktiva deklinationsparadigm. Ändringen av produktiva paradigm (i detta fall den första till den tredje) försvinner däremot ur de äldre barnens tal, alltså när de väl har tillägnat sig deklinationssystemet. I berättelserna från barn i alla åldersgrupper förekom 11 fall där substantiv av maskulint genus böjdes enligt femininumparadigm, till exempel: (9) INF13: ir šuniuka väldigt sprang (4;2). (10) INF15: sedan katina sprang också iväg från valpen (4;4). (11) INF64: och då flög de fram till hennes bo (7;6). (12) INF73: och hundhona kommer och hittade kattungen (7;6). (13) INF9: och där katten släpar (4;10). (14) INF81: han klättrade upp på träds12 (8;2). (15) INF50: en gång i en träd bor tre små fågelungar och mamma (6;2). I exemplen ovan böjdes substantiv i maskulint genus som tillhör de mest produktiva paradigmformerna – det första (šuniukas, katinas, lizdas) och det tredje (medis) – enligt de mest produktiva femininumparadigmen: det sjätte (šuniuka, katina), det åttonde (katinei) och det sjunde (genitiv singularis medžios; lokativ singularis medžioje). Tre fall hittades där substantiv av femininum böjdes som maskulina ord, till exempel: (16) INF30: māmas13 redan älskar (5;8). (17) INF53: men māmas kommer till honom (6;1). (18) INF64: och de skrek och sa så redan mamyčiams: jag vill äta (7;6). I exempel 16 och 17 böjs ett substantiv i femininum som tillhör den sjätte deklinationen (mama) enligt det första maskulina deklinationsparadigmet (māmas, jfr namas). Med tanke på att engelska substantiv inte har särskilda morfem som skiljer maskulint från feminint genus, kan de diskuterade fallen tyda på att genus håller på att försvinna i litauiskan: maskulint genus väljs som det omarkerade. Ett annat kreativt fall (exempel 18) visar att ett substantiv i femininum (mama) används med en maskulin form av diminutivsuffixet -ytis, -ytė (mamytis) och följaktligen 12 I båda exemplen (14–15) betonade barnen den första stavelsen i ordet: medžios, medžioje. 13 I båda fallen (16–17) betonade barnen den första stavelsen i ordet: māmas. BENDRINĖ KALBA 89 (2016) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 AGNĖ BLAŽIENĖ. Lietuvių kalbos gramatinių ypatybių įsisavinimo anglų kalbos aplinkoje sunkumai böjs enligt den tredje deklinationsparadigmen – plural dativ mamyčiams (jfr brolytis, brolyčiams). Det senare exemplet bör betraktas som ett individuellt fall, men visar att en grammatiskt felaktig deklinationsparadigm också kan väljas vid böjning av diminutiva substantiv. Det bör betonas att även om exemplen 9–15 och 16–18 övergår till mer produktiva paradigm eller paradigm av annat genus, används paradigmets kasusändelser när substantiven böjs. Att böja substantiv enligt mer produktiva paradigm är vanligt i början av substantivets tillägnande, eftersom det gör det möjligt för barn att förenkla det komplexa deklinationssystemet. Som det dock konstaterats vid en analys av hur processen fortskrider, är deklinationssystemet framgångsrikt tillägnat när barnet är omkring 3;5 år (se Savickienė 2003 för mer information). De fall av deklinationsparadigm som diskuteras i denna studie visar att tvåspråkiga barn i åldern 4–9 år har tillägnat sig de enskilda paradigmens deklinationssystem, särskilt de produktiva, men även äldre barn har svårt att välja rätt deklinationsparadigm för ett substantiv. Detta kan tyda på att deklinationssystemet inte har förståtts ordentligt, och att ord som används mer sällan eller vars deklinationsparadigm är oklart för barnet därför böjs enligt de mest produktiva och vanligaste paradigmen. 2.2. Felaktig kongruens och rektion Ett särdrag hos syntaktiska relationer i litauiska är kongruens, där den eller de beroende ordens morfologiska former (kasus, numerus, genus) väljs i enlighet med huvudordet (DLKG 2006). För en del av deltagarna i denna studie var det svårt att kongruensböja beroende ord med huvudord i genus och/eller numerus. Det finns till exempel fall där substantivets och adjektivets genus inte kongruerar (19) INF96: katė buvo alkanas och ville äta upp mycket (9;7), samt fall där formerna för kasus och/eller genus och/eller numerus inte kongruerar, till exempel: (20) INF14: en gång fanns det några fyra fågelunge (4;11). (21) INF53: sådan tre små vill äta (4;11). (22) INF16: och mamma säger kycklingar: ni, kycklingar små gå ingenstans (5;5). (23) INF76: och pappa var glad över att barnen var säker (8;2). (24) INF83: en dag bodde mamma med tre fåglar (8;2). (25) INF86: och hunden kom såg katten (8;5). BENDRINĖ KALBA 89 (2016) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 AGNĖ BLAŽIENĖ. Lietuvių kalbos gramatinių ypatybių įsisavinimo anglų kalbos aplinkoje sunkumai Det framgår att vissa adjektiviska ordklasser på sina håll inte kongruerar med substantiven i kasus (en dag bodde mamma med tre [= tre] små fåglar), och inte heller i genus och numerus (barnen var säker [= säkra]; några [= några] fyra små fågel [= små fåglar]). Exempel 23 bör uppmärksammas; det skulle också kunna betraktas som en sammanblandning av adjektivens böjningsmönster. Informanterna kan ha valt pluralformen saugi av adjektivet saugus genom analogi med pluralformen geri av det ofta använda adjektivet geras (jfr barnen är snälla och barnen saugi). De adjektiviska ordklasserna (adjektiv, pronomen, räkneord och particip) som används i exemplen (se exempel 25) visar att barnen har tillägnat sig dessa ordklassers genus- och numerusändelser och alltså kan bilda maskulina och feminina former samt singular- och pluralformer av respektive ordklass. När det gäller kasusbruket framgår det att nominativ väljs för alla de nämnda ordklasserna även i de fall där vokativ (se exempel 22) eller instrumentalis (se exempel 24) krävs. Man kan hävda att när barnen inte vet hur de adjektiviska ordklasserna ska kongruera med substantiven i genus, kasus och numerus, väljer de någon genus- och/eller numerusform (inte nödvändigtvis samma) och använder nominativ generellt i stället för de övriga kasusformerna. Ett ytterligare exempel kan nämnas, vilket tycks visa att adjektivets genus inte kongruerar med substantivet, till exempel: (26) INF35: sedan flög en stor duva (5;2). (27) INF35: och en stor fågel öppnade munnen (5;2). Nominativändelsen för substantiv i femininum i den nionde deklinationen är –is (jfr akis, naktis). Om man därför antar att barnen i exemplen kan ha hänfört substantivet balandis till den nionde deklinationen, är det motiverat att använda det feminina adjektivet didelė tillsammans med det (jfr didelė akis). Dessa exempel bör därför betraktas som fall av sammanblandning av deklinationsmönster, inte som bristande kongruens i genus. Studier visar (Savickienė 2000; 2005) att nominativ är det kasus som används oftast i litauiskan, följt i frekvensordning av genitiv, ackusativ, dativ, instrumentalis och lokativ. De styrningsfel som återfinns i tvåspråkiga barns berättelser gäller främst de vanligaste kasusen – nominativ, genitiv och ackusativ. Analysen av sammanhängande berättelser visar att barnen har tillägnat sig nominativ korrekt och använder det för att ange satsens subjekt, till exempel: mamma flög iväg för att leta efter småfåglarna BENDRINĖ KALBA 89 (2016) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 AGNĖ BLAŽIENĖ. Lietuvių kalbos gramatinių ypatybių įsisavinimo anglų kalbos aplinkoje sunkumai äta (4;11); sedan mamma kom tillbaka med mat (7;3); men hunden såg och bet sedan katten i svansen (9;0). Det förekom dock fall där nominativ användes felaktigt – i stället för ackusativ vid transitiva verb för att beteckna objektet, till exempel: (28) INF13: och valpen jagade katten [= katten] (4;2). (29) INF27: och ville ta fågeln [= fågeln] (5;11). (30) INF35: och den stora [= stor] fågeln öppnade [= öppnade på glänt] munnen (5;2). (31) INF50: sedan kom kattungen och hittade tre små fågelungar [= tre små fågelungar] (6;2). (32) INF55: men valpen kom och skrämde katten (6;4). (33) INF58: och katten ville den lilla fågeln [= den lilla fågeln] äta upp (6;0). (34) INF91: Det bodde en gång en liten fågel som hade ytterligare tre små fågelungar (9;5). Det framgår att nominativ generellt används i stället för ackusativ för att uttrycka direkt objekt vid transitiva verb. Det förekom några fall där genitiv användes med transitiva verb, till exempel INF63: och då kramade mamma [= kramade om] dem [= dem] (7;4), samt dativ, till exempel INF63: och han bet henne i svansen och knuffade sedan henne [= enligt meningskontexten henne] nedåt (7;4). Fel i användningen av ackusativ som styrs av transitiva verb förekommer också i studier av andra tvåspråkiga barn. Ramutė Skripkienė (2001: 82), som undersökte särdrag i den statliga litauiskundervisningen för rysk-litauiska skolelever, konstaterade att det finns fall där elever i andra klass använder nominativ och lokativ tillsammans med transitiva verb, till exempel: jag har hund; öppnade i kylskåpet. Studenter som lär sig litauiska som främmande språk tenderar också att använda nominativ i stället för ackusativ när de tillägnar sig kasussystemet, till exempel: här träffar du vän (Dabašinskienė, Čubajevaitė 2009: 51–52). Som synes är det vanligt vid tillägnandet av uttryck för direkt objekt med transitiva verb att använda nominativ, lokativ eller andra kasus i stället för ackusativ. Som resultaten från denna studie visade har de yngsta deltagarna (4–6 år) ännu inte lärt sig att använda transitiva verb väl – vid sidan av korrekta användningar förekommer felaktiga former i många sammanhängande berättelser. De få felaktiga fall av transitivverbens rektion som påträffades i berättelserna hos äldre barn (7 och 9 år) kan tyda på att denna regel, som är karakteristisk för modersmålet, tillägnas ganska sent. Även det faktum att äldre barns modersmål påverkas BENDRINĖ KALBA 89 (2016) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 AGNĖ BLAŽIENĖ. Lietuvių kalbos gramatinių ypatybių įsisavinimo anglų kalbos aplinkoje sunkumai använder allt oftare det dominerande engelska språket, som saknar ett kasussystem och kasusmarkering med olika ändelser. Det är värt att uppmärksamma användningen av prepositionskonstruktioner i berättelser återberättade på tvåspråkiga barns litauiska. Det förekom fall där barn använde vissa prepositioner felaktigt tillsammans med olämpliga kasus, till exempel: (35) INF15: och sedan drog ur [= bakom] svansen (4;4). (36) INF24: senare kom fågeln med en mask (5;7). (37) INF35: sedan klättrade katten på ett träd (5;2). (38) INF54: och då kom med något (6;3). (39) INF73: här finns en fågel med dess liten fågel (7;6). (40) INF87: och mamma kunde med bebisarna stanna (8;3). (41) INF96: katten hoppade ner och började springa från hunden (9;7). (42) INF100: men sedan gick fågelungen tillbaka till sina fågelungar för att säga att allt redan var bra (9;2). Av exemplen ovan framgår att barnen känner till prepositionernas betydelser väl, men även de äldsta deltagarna har svårt att välja rätt kasus. De felaktigt bildade prepositionskonstruktionerna hos de yngsta (4–6 år) deltagarna i studien kan förklaras med att prepositioner tillägnas betydligt senare än ordändelser (se Savickienė 2003). Mot bakgrund av detta kan man hävda att inlärningen av prepositionskonstruktioner i modersmålet tar längre tid i en dominerande språkmiljö, och att man börjar använda dem korrekt senare. När det gäller att äldre barn (7–9 år) felaktigt väljer kasus med vissa prepositioner kan man anta att även de äldre barnen ännu inte har tillägnat sig (lärt sig) denna regel, eller att sådana fel orsakas av att äldre barn allt oftare använder engelska, där ord som inte böjs efter kasus står tillsammans med prepositioner. Barnens yttranden visar också andra tendenser. Det finns fall där de använda prepositionerna bryter mot verbets syntaktiska valens, till exempel: (43) INF63: han bakom svansen bet och knuffade ner [= drog ner?] henne [= henne] ner (7;4). (44) INF76: men hundarna [= hunden] honom på svansen bet (8;2). BENDRINĖ KALBA 89 (2016) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 AGNĖ BLAŽIENĖ. Lietuvių kalbos gramatinių ypatybių įsisavinimo anglų kalbos aplinkoje sunkumai Av exemplen framgår att barn inte har svårt att memorera prepositionskonstruktionernas formler (už + kilm., ant + kilm.), men de används felaktigt eftersom verbets valens inte beaktas. I exempel 43–44 är substantivet uodega, som står i genitiv, knutet till verbet įkąsti, vilket styr ackusativ och används med prepositionen į, med prepositionerna už eller ant. En annan aspekt av prepositionsbruket bör också nämnas – att de utelämnas, det vill säga att prepositionen į kan utelämnas i konstruktioner, till exempel: (45) INF78: katinas vos paėmė ančiukus, kol tas šunis [= šuo] Øi14 uodegą įkando jai (8;11). (46) INF83: ir kaip Øi uodegą įkando jis (8;1). (47) INF46: ir katinas lipo Øi medį (6;11). (48) INF54: katinas ėjo [= lipo?] Øi viršų (6;3). (49) INF63: ir tada jinai pradėjo lipti Øi medį (7;4). (50) INF64: ir paukštis skrido Øi viršų (7;6). (51) INF77: po to katinas užlipo Øi medį (8;8). (52) INF82: ir šuniukas atėjo ir matė tą katę lipant Øi tą medį (8;0). (53) INF83: lipa Øi medį (8;1). Det konstaterades att när barn tillägnar sig prepositionskonstruktioner utelämnas prepositionerna först och ersätts senare av premorfem15, till exempel a eller o, tills de slutligen (omkring 2;5 års ålder) lär sig använda de flesta prepositioner och prepositionskonstruktioner (Savickienė 1999: 20). Tvåspråkiga barn som lär sig litauiska som modersmål kan också utelämna prepositioner, vilket inte bara yngre utan även äldre barn (6–8 år) gör. Man kan överväga att orsaken till detta fenomen inte bara är den långvariga tillägnelsen av prepositioner, utan även engelskans grammatik. Detta antagande stärks av det faktum att prepositionen į inte förekommer i de litauiska sammanhängande berättelser som följts upp i de fraser (satser) där dess motsvarigheter (eng. to, into, at, towards med flera) inte används i engelskan, till exempel: cat climbed up (katinas ėjo [= 14 Tecknet Ø visar att prepositionen som skrivits bredvid det inte har använts. 15 Premorfem – en prosodiskt uttryckt men semantiskt betydelselös del av ett ord, som används i det tidigaste skedet av morfologins tillägnelse (premorfologiska stadiet) och ersätter en del av ett ord (ändelse, prefix, suffix) eller ett helt ord (till exempel en preposition) (Savickienė 1999: 15). BENDRINĖ KALBA 89 (2016) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 AGNĖ BLAŽIENĖ. Lietuvių kalbos gramatinių ypatybių įsisavinimo anglų kalbos aplinkoje sunkumai klättrade?] upp; exempel 48); fågeln flög upp (fågeln flög upp; exempel 50); klättra i trädet (klättrar trädet; exempel 53). Ytterligare ett fall som återfanns i två informanters berättelser bör nämnas: i stället för en preposition uttalas ljudet o, som kan kallas en premorfem på grund av dess funktion – det betecknar ett morfologiskt element som barnet ännu inte behärskar så väl, till exempel: (54a) INF58: och hunden grep tag i katten o svansen [= i svansen] BET (54b) INF58: hunden såg katten i trädet (6;0). (55a) INF69: och hunden såg att den där katten klättrade o trädet [= i trädet] BET (55b) INF69: och hunden bet i svansen på katten och jagade sedan bort den (7;9). I exemplen (54a och 55a) visar genitivformen som används tillsammans med den så kallade premorfemen o att barnen känner till regeln att ord i prepositionsfraser ska stå i vissa kasus tillsammans med prepositionerna. Av de andra fallen av prepositionsanvändning som påträffats i samma barns berättelser (54b och 55b) framgår att när barnen behärskar användningen av en viss preposition väl och är säkra på att prepositionsfrasen blir korrekt, använder de den prepositionen och inte en premorfem. Dessa fall återspeglar en kreativ lösning: att använda en grammatiskt korrekt konstruktion (bestående av två delar) genom att ta hjälp av språkliga hjälpmedel som fyller bristen på ett lämpligt morfologiskt element, det vill säga genom att använda en premorfem. Det är uppenbart att vissa tvåspråkiga barn, även de äldsta, fortfarande inte har tillägnat sig prepositionsfraser ordentligt. Det framgår att användningen av prepositionsfraser i litauiskan i vissa fall påverkas av den dominerande engelska grammatikens regler, som de äldre barnen redan har lärt sig. 2.3. Negationsgenitivens (icke-)användning Vid språkinlärning stöter man på det komplexa fenomenet markerat och omarkerat direkt objekt. I litauiska kan objektet uttryckas med ackusativ (perku obuolius), medan en obestämd mängd uttrycks med genitiv (perku obuolių). Det direkta objektet till transitiva verb uttrycks med ackusativ (statysiu namą), men i nekande satser dessa BENDRINĖ KALBA 89 (2016) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 AGNĖ BLAŽIENĖ. Lietuvių kalbos gramatinių ypatybių įsisavinimo anglų kalbos aplinkoje sunkumai veiksmažodžių objektas reiškiamas kilmininku (nestatysiu namo) (DLKG 2006). Nors lietuvių kalboje žymėto ir nežymėto objekto raiška yra sudėtinga dėl sąsajos su morfologija, sintakse, semantika, tyrimai rodo (Dabašinskienė 2015: 380), kad paprastai vaikai tai nesunkiai įsisavina ir nuo 2,5 metų vaikų kalboje vis daugiau randasi atvejų, kai, nurodant objekto dalį, ar su neigiamaisiais tranzityviniais veiksmažodžiais vartojamas kilmininkas. Tačiau iš atliktos analizės matyti, kad 5, 7, 8 metų dvikalbiams vaikams kalbant lietuviškai vis dar sunku taisyklingai vartoti neiginio kilmininką, pvz.: (56) INF16: och mamma vaktade kycklingarna så att hunden inte skulle ta de små kycklingarna (5;5). (57) INF27: då sa mamma till dem att hon inte längre skulle lämna [= lämna] sina bebisar (5;11). (58) INF68: hunden kom för att rädda de där fåglarna, så att katten inte skulle ta dem (7;2). (59) INF85: och han ville inte något göra (8;3). I de givna exemplen används ackusativ, inte genitiv, tillsammans med nekande transitiva verb, t.ex.: inte skulle ta de små kycklingarna, inte längre lämna bebisarna, ville inte något, inte skulle ta dem. Av dessa fall kan man dra slutsatsen att barnen känner till regeln att objekt uttrycks med ackusativ i satser med positiv betydelse och transitiva verb, men regeln om att objekt uttrycks med genitiv tillsammans med transitiva verb som innehåller negationen ne- har de ännu inte helt lärt sig (eller inte lärt sig alls). Dessa fel kan också ha uppstått på grund av engelskan, där objektets form inte förändras i vare sig jakande eller nekande satser, t.ex.: want to buy a house; I do not want to buy a house. För att exakt kunna fastställa orsaken till denna användning behöver fler exempel samlas in. Det bör nämnas att korrekt användning av negationsgenitiv också vållar svårigheter för tvåspråkiga (ryska–litauiska) barn som använder litauiska som andraspråk eller officiellt språk. En undersökning av litauiskakunskaperna hos elever i andra klass visade att barnen i det aktuella fallet tenderade att använda instrumentalis och ackusativ i stället för genitiv, t.ex.: jag tycker inte om gröt; jag tycker inte om ägg; jag tycker inte om potatis (plural nominativ) (Skripkienė 2001: 82). Fel av denna typ förekommer också när litauiska lärs in som främmande språk. Det har konstaterats att studenter som lär sig litauiska använder ackusativ i stället för genitiv tillsammans med nekande transitiva verb, t.ex.: jag tittar inte på tv; kon ger inte mjölk (Dabašinskienė, Čubajevaitė 2009: 55). Dessa studier visar att objektets form inte är lätt att tillägna sig (lära sig), vare sig för enspråkiga eller tvåspråkiga (eller flerspråkiga) som använder litauiska som modersmål, officiellt språk eller främmande språk. BENDRINĖ KALBA 89 (2016) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 AGNĖ BLAŽIENĖ. Lietuvių kalbos gramatinių ypatybių įsisavinimo anglų kalbos aplinkoje sunkumai SLUTSATSER Analysen av sammanhängande berättelser visade vilka svårigheter barn möter när de tillägnar sig böjningsparadigm, kongruens mellan grammatiska former (kasus, numerus och genus), kasusrektion och användningen av genitiv vid negation i en engelskspråkig miljö. Uppgifterna visade att det litauiska modersmålets kasussystem kan tillägnas på ett korrekt sätt när två språk samverkar, trots att processen för vissa tvåspråkiga barn tar längre tid än för enspråkiga barn – ända upp till fem eller sex års ålder. Det bör framhållas att både yngre och äldre barn tenderar att förenkla kasussystemet och därför böjer substantiv med improduktiva paradigm eller substantiv som används mer sällan enligt produktiva paradigm. Det förekommer att ett böjningsparadigm väljs analogt med andra ord, men detta är vanligare bland de yngsta deltagarna i studien. Analysen av kongruens mellan grammatiska former visade att barnen kan välja ändelser som korrekt uttrycker numerus, maskulint och feminint genus samt kasus, men även äldre barn (7–8 år) har fortfarande svårt att välja de morfologiska formerna hos ett beroende ord (‑ų) (‑ių) utifrån huvudordet. Analysen av kasusrektion visade att ackusativ, som används med transitiva verb för att uttrycka objekt, ofta ersätts med nominativ, genitiv eller något annat kasus. Enspråkiga barn uppvisar en sådan tendens när de tillägnar sig transitiva verb, tills de lär sig att använda ackusativ med dessa verb. Resultaten från den genomförda studien visar dock att användningen av ackusativ med transitiva verb fortfarande vållar svårigheter för äldre tvåspråkiga barn (7 och 9 år). Dessutom har både yngre och äldre barn (7–8 år) svårt att använda genitiv vid negation på ett korrekt sätt. Barnen uttryckte objektet till nekade transitiva verb med ackusativ, inte genitiv. Användningen av prepositioner och prepositionsfraser uppvisar flera särdrag. För det första kan substantiv som följer efter en preposition inte alltid uttryckas med de kasus som dessa prepositioner används med. För det andra kan en grammatiskt korrekt kombination av preposition och substantiv bildas (t.ex. iš + kilm.), men ändå utgöra en felaktig prepositionsfras om kombinationen av preposition och substantiv används utan hänsyn till verbets syntaktiska valens. Detta visar att det är svårare för tvåspråkiga barn att lära sig använda prepositionsfraser på ett korrekt sätt än att bilda dem korrekt. För det tredje påverkas konstruktioner med prepositionen į av BENDRINĖ KALBA 89 (2016) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 AGNĖ BLAŽIENĖ. Lietuvių kalbos gramatinių ypatybių įsisavinimo anglų kalbos aplinkoje sunkumai engelsk grammatik: denna preposition utelämnas i litauiskan i de ordkombinationer där den inte heller används i engelskan. De grammatiska särdrag som behandlas i denna artikel gör det möjligt att konstatera att barn som tillägnar sig litauiska i en miljö där engelskan dominerar genomgår samma (eller liknande) stadier som också är typiska för enspråkiga barn i Litauen. Vissa regler är dock svåra för tvåspråkiga barn att tillägna sig i en miljö där ett annat språk talas, och processen tar längre tid än för enspråkiga barn. Detta kan påverkas av att engelskan, vid sidan av litauiskan, används allt intensivare och oftare i vardagen, särskilt från fyra års ålder, när barnen börjar skolan, och börjar inta en dominerande ställning. LITERATŪRA A l e k s a n d r a v i č i u s D., K u z m i c k a i t ė D. 2008: Emigracija ir šeima: Vaikų ugdymo problemos ir iššūkiai, Vilnius: Versus Aureus. B a l č i ū n i e n ė I. 2009: Pokalbio struktūros analizė kalbos įsisavinimo požiūriu. Dak taro disertacija, Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas. B a l č i ū n i e n ė I., K a l n i n y t ė A. 2013: Narrative production in Lithuanian TD Mono- and Bilingual 5–6-year Olds, pranešimas skaitytas tarptautinėje mokslinėje konferencijoje Child Language Seminar–2013. Mančesterio universitetas. B a l č i ū n i e n ė I., K a l n i n y t ė A., K r i v i c k a i t ė E. 2011: Lietuvių kilmės vaikų, gyvenančių Vokietijoje, kalba: nuostatos, tendencijos, rekomendacijos. Vokietijos šeštadieninių lituanistinių mokyklų vadovų ir mokytojų seminaras. Hiutenfeldas, Vokietija. B l a ž i e n ė A., 2015: Dvikalbių vaikų rišliojo pasakojimo produktyvumas ir leksinė įvairovė. – Taikomoji kalbotyra 7. Prieiga internete: http://mif.vu.lt/ojs/index.php/taikomoji-kalbotyra/article/view/54/50 (žiūrėta 2016 06 25). C e l e š i ū t ė I. 2008: Lituanistinio vaikų ugdymo užsienio šalyse ypatumai. – Oikos 2 (6), 52–72. Č i u b r i n s k a s V., K u z n e c o v i e n ė J. (sud.). 2008: Lietuvių identiteto trajektorijos, Kaunas: VDU leidykla. D a b a š i n s k i e n ė I. 2015: Growing knowledge in differential object marking: the view from L1 Lithuanian. – Revue roumaine de linguistique LX (369–382). D a b a š i n s k i e n ė I., B a l č i ū n i e n ė I., K a l n i n y t ė A. 2014: Links between lexicon and grammar in narrative production: Lithuanian as L1 and L2 in bilingual children, 13th International Congress for the Study of Child Language, Amsterd amas. BENDRINĖ KALBA 89 (2016) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 AGNĖ BLAŽIENĖ. Lietuvių kalbos gramatinių ypatybių įsisavinimo anglų kalbos aplinkoje sunkumai Dabašinskienė I., Čubajevaite L. 2009: Acquisition of case in Lithuanian as L2: Error analysis. – Eesti Rakenduslingvistika Ühingu aastaraamat = Estonian Papers in Applied Linguistics 5, 47–65. Dabašinskienė I., Kamandulytė L. 2009: Corpora of spoken Lithuanian. – Eesti Rakenduslingvistika Ühingu aastaraamat = Estonian Papers in Applied Linguistics 5, 67–77. Dabašinskienė I. 2008: Trumpinimas ir dažnumo poveikis šnekamojoje kalboje. – Darbai ir dienos 50, 109–117. Dautartas J. 2005: Lituanistinio ugdymo JAV raidos aspektai. – Pedagogika 79, 189–193. Dressler W. U., Tornton A. M. 1996: Italian nominal inflection. Wiener Linguistische Gazette 55–57, 1–26. Dressler W. U., Drąžyk R. D., Dziubalska-Kołaczyk K., Jagła E. 1995–1996: On the earliest stages of acquisition of polish declension. – Wiener Linguistische Gazette 53–54, 1–21. DLKG 2006 – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, red. V. Ambrazas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Gagarina N., Klop D., Kunnari S., Тантеле K., Välimaa T., Balčiūnienė I., Bohnacker U., Walters J. 2012: Multilingual assessment instrument for narrative analysis (MAIN), Berlin: ZAS. Hickmann M. 2003: Children’s discourse: Person, space and time across languages, Cambridge: Cambridge University Press. Jakaitė-Bulbukienė K. 2014: Lietuvių kalbos išsaugojimas emigrantų šeimoje: JAV atvejis. – Taikomoji kalbotyra 5. Prieiga internete: http://mif.vu.lt/ojs/index.php/taikomoji-kalbotyra/article/view/40/34 (žiūrėta 2016 07 02). Jakaitė-Bulbukienė K. 2015a: Lietuvių emigrantų šeima: kalba ir tapatybė. Daktaro disertacija. Vilnius: Vilniaus universitetas. Jakaitė-Bulbukienė K. 2015b: Lietuvių kalbos išlaikymą emigrantų šeimoje lemiantys veiksniai: JAV atvejis. – Taikomoji kalbotyra 7. Prieiga internete: http://mif.vu.lt/ojs/index.php/taikomoji-kalbotyra/article/view/69/62 (žiūrėta 2016 07 02). Kamandulytė L. 2009: Lietuvių kalbos būdvardžio įsisavinimas: leksinės ir morfosintaksinės ypatybės. Daktaro disertacija. Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas. BENDRINĖ KALBA 89 (2016) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 AGNĖ BLAŽIENĖ. Lietuvių kalbos gramatinių ypatybių įsisavinimo anglų kalbos aplinkoje sunkumai Kamandulytė L., Savickienė I. 2007: The corpus of spoken Lithuanian. – Human Language Technologies. The Third Baltic Conference Proceedings, 127–133. Kalninytė A. 2013: Lietuvių vaikų, gyvenančių anglakalbėje aplinkoje, rišliojo pasakojimo ypatybės, pranešimas skaitytas tarptautinėje taikomosios kalbotyros konferencijoje Kalbos ir žmonės: dialogas ir kontaktai. Vilnius: Vilniaus universitetas. Krivickaitė E. 2014: Netikrų žodžių kartojimo testas: lietuvių vienakalbių ir dvikalbių vaikų kalbos tyrimas. – Taikomoji kalbotyra 4. Prieiga internete: http://mif.vu.lt/ojs/index.php/taikomoji-kalbotyra/article/view/33/28 (žiūrėta 2016 07 02). Liubinienė N. 2009: Migrantai iš Lietuvos Šiaurės Airijoje: „savos erdvės“ konstravimas. Daktaro disertacija. Kaunas. Pažūsis L. 2009: Šiaurės Amerikos lietuvių kalba (dvikalbystės sąlygojamų reiškinių tyrinėjimai). Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. Ramonaitė J. T. 2013: Italų kaip antrosios kalbos įsisavinimas: įvaikinimo iš Lietuvos situacija. Daktaro disertacija. Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas. Ramonienė M. (red.) 2015: Emigrantai: kalba ir tapatybė: kolektyvinė monografija, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. Ramonienė M. (red.) 2010: Miestai ir kalbos, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. Savickienė I. 1999: Lietuvio vaiko daiktavardžio morfologija. Daktaro disertacija. Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas. Savickienė I. 2000: Linksniai šnekamojoje kalboje. – Darbai ir dienos 24, 89–99. Savickienė I. 2001: Linksniavimo paradigmų formavimasis vaiko kalboje. – Lituanistica 3 (47), 58–68. Savickienė I. 2003: The Acquisition of Lithuanian Noun Morphology, Wien: Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften. Savickienė I. 2005: Linksnių vartojimo dažnumas ir daiktavardžių reikšmė. – Acta Linguistica Lithuanica 52, 59–65. Savickienė I., Kazlauskienė A., Kamandulytė L. 2004: Naujas požiūris į lietuvių kalbos daiktavardžio linksniavimo tipus pagal natūraliosios morfologijos teoriją. – Acta Linguistica Lithuanica 50, 79–98. Skripkienė R. 2001: Lietuvių kalbos gebėjimų lygmenys: nelietuvių mokyklų pradinukų kalbinės raiškos valstybine kalba tyrimai. – Pedagogika 55, 78–86. BENDRINĖ KALBA 89 (2016) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204 AGNĖ BLAŽIENĖ. Lietuvių kalbos gramatinių ypatybių įsisavinimo anglų kalbos aplinkoje sunkumai Šutinienė I. 2009: Lietuvių kalbos gramatinių ypatybių įsisavinimo anglų kalbos aplinkoje sunkumai. – Filosofija. Sociologija 20 (4), 310–317. Tamošiūnaitė A. 2012: Lituanistinės mokyklos iššūkiai: mokinių nuostatos ir kalbos vartojimo polinkiai. Pranešimo skaidrės. Čikagos lituanistinė mokykla. Prieiga internete: http://www.svietimotaryba.org/index.htm (žiūrėta 2016 07 04). Tamošiūnaitė A. 2008: The Lithuanian Language in the United States: Shift or Maintenance? – Lituanus 54(3), 60–78. Wójcik P. 2000: The Acquisition of Lithuanian Verb Morphology: a Case Study, Krakow: Quartis. Įteikta 2016 07 26 Priimta 2016 09 07 AGNĖ BLAŽIENĖ Vytauto Didžiojo universitetas Humanitarinių mokslų fakulteto Lietuvių kalbos katedra Kristijono Donelaičio g. 52–205, LT–44244 Kaunas [email protected] BENDRINĖ KALBA 89 (2016) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204