Valstybinės kalbos tikriniai žodžiai ir jų rašyba

KAZIMIERAS GARŠVA Institutet för litauiska språket STATSSPRÅKETS EGennAMN OCH DERAS STAVNING NYCKELORD: statsspråk, egennamn, personnamn, ortnamn, stavning. SAMMANFATTNING Artikeln behandlar personnamn i sydöstra Litauen (deras ursprung, struktur, utveckling och plats i namnsystemet) samt stavningen av Litauens namn. Syftet är också att klargöra nya uppgifter om Litauens egennamn och bidra till att förbättra de lagförslag som rör dem. Egennamn som under mer än 1 000 år kommit från andra språk blev en del av det litauiska språket och skilde sig inte längre fonetiskt eller grammatiskt från andra ord. Liksom i andra folkgrupper nedtecknades ortnamn först efter uppgifter från lokalbefolkningen, medan personnamn först nedtecknades av skrivare med andra modersmål. Därför har fler av dem icke-litauiskt ursprung. Litauens namnskick utgör Republiken Litauens kulturarv. ABSTRACT Författaren till denna artikel deltog i analysen av egennamn på personer i sydöstra Litauen. I Litauen är de flesta ortnamn av litauiskt ursprung, eftersom de namngavs av lokalbefolkningen och först därefter skrevs ned på olika språk. Majoriteten av personnamnen i Litauen (liksom i andra språk) har inte helt lokalt ursprung, eftersom många kristna namn och liknande namn samt efternamn härstammar från andra språk och vanligtvis först nedtecknades på andra språk av icke-litauiska skrivare. Men även dessa personnamn har numera litauiska vokaler, konsonanter, böjningsändelser och suffix, och betraktas av lokalbefolkningen som litauiska egennamn. INLEDNING Artikelns syfte är att behandla nya, problematiska uppgifter om personnamn i Republiken Litauens officiella språk och deras stavning i identitetshandlingar. Bildningstendenser hos personnamn i sydöstra Litauen analyseras. Artikelns uppgifter är att kort undersöka viktigare problem kring användningen av dagens personnamn och vissa andra egennamn, BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 KAZIMIERAS GARŠVA. Valstybinės kalbos tikriniai žodžiai ir jų rašyba | 2 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.03 stavningsproblem och deras samband med det officiella språkets system och funktion. Diskussionen gäller numera främst namnbeståndet i sydöstra Litauen, och därför behandlas det också huvudsakligen här. Författaren har samlat in många uppgifter om namnbeståndet i sydöstra Litauen och förbereder en vetenskaplig monografi om ämnet. I denna artikel undersöks främst personnamn; geografiska (geolingvistiska), komparativa, jämförande, beskrivande, sociolingvistiska och statistiska vetenskapliga metoder används. Det officiella språket har varit och är ett av de viktigaste villkoren för återupprättandet, fortlevnaden och överlevnaden av en nationalstat. Därför har frågan diskuterats mer aktivt sedan 1988. I östra Litauen upprättades en territoriell autonomi med tre officiella språk (se LR 9–314), och man vill fortfarande inte överge dessa idéer: lagar om nationella minoriteter och om stavning av personnamn i identitetshandlingar utarbetas samtidigt som man försöker ändra lagen om det officiella språket och Republiken Litauens civillag. Regeringen och kommunerna i sydöstra Litauen har redan fattat beslut som ytterligare begränsar det officiella språkets funktioner och på olika sätt främjar och inför flerspråkighet. 1. NAMNBESTÅNDET I SYDÖSTRA LITAUEN: URSPRUNG, STRUKTUR, UTVECKLING I namnbeståndet i sydöstra Litauen, som präglats av slaviska språk, har författaren identifierat upp till 99 procent av de tidigare litauiska hydronymerna, 90 procent av ortnamnen för bebodda platser (oikonymer) och upp till 40 procent av personnamnen. Namnen på bäckar och sjöar i Vilnius distrikt, som förslaviskats redan för mycket länge sedan, var litauiska på samma sätt som i vilket annat distrikt i Litauen som helst. De bestod av litauiska ord. Det var avledningar med ändelser och suffix, med motsvarigheter även på andra håll i Litauen: Akmenė, Giraitė, Kuosinė, Plynis, Raudonė, Ringė, Veržuva, Vingris (hydronymer som rekonstruerats här utifrån källor på främmande språk saknar accenttecken och har redan försvunnit, se Jurkštas 1985: 46–51). Det finns också många sammansatta flodnamn med -upis som andra led: Juodupis, Rudupis, Šaltupis, Verdenupė, Viršupis. Bland de oikonymer i Vilnius distrikt som skrevs på polska och officiellt användes parallellt behöll 65,5 procent av namnen på bebodda platser en form med litauiskt ursprung; i Šalčininkai distrikt var andelen 59,6 procent och till och med i staden Vilnius 45,5 procent. Dagens personnamn i Republiken Litauen återspeglar inte något annat folks förflutna, utan det litauiska folkets eget. I Storhertigdömet Litauens skrifter användes latin, rutenska och polska, och därför BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 KAZIMIERAS GARŠVA. Valstybinės kalbos tikriniai žodžiai ir jų rašyba | 3 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.03 återgav den litauiska namnstocken inte helt korrekt och slaviserade den. Prof. Zigmas Zinkevičius påpekade att kravet på att skriva de poloniserade litauiska efternamnen hos slavisk- och litauisktalande i sydöstra Litauen med polska bokstäver är inkorrekt och syftar till poloniseringsmål – att slutgiltigt avnationalisera den tidigare ockuperade delen av Litauen (Zinkevičius 2012: 351). Personnamnen i sydöstra Litauen samlades, normerades och publicerades för första gången i en ordbok redigerad av Antanas Salys (Salys 1983: 305–488). Ordbokens redaktör återställde med rätta de slaviseringar som gjorts av personnamnen till deras ursprungliga form och tillade: ”det förefaller mig som om en sann litauisk person inte kan känna något djupt eget och därför dyrbart för sitt efternamn, som fördärvats under tider av nationellt förtryck och umbäranden” (Salys 1983: 64–65). När det polska ultimatumet hade löpt ut och man inte väntade sig något förrädiskt ryskt ultimatum kunde litauiska språkvetare och lagstiftare tydligt uttrycka sina åsikter om stavningen av litauiska medborgares personnamn i en självständig stat. Alla personnamn i den nämnda ordboken skrevs med litauiska bokstäver, och inga undantag gjordes för så kallade ”polska” efternamn. Till exempel rättades den tidigare inskrivningen från den polska ockupationstiden Donowagis till Duonavagis, Dwilewicz – Dvylis, Dziadulewicz – Diedulis, Dziatłowski – Genys, Dziedzziukiewicz – Diedžiukas, Dziedziul – Didžiulis, Dzienowagis – Dienovagis, Dziewałtowski–Gintowt – Deltuva–Gintautas, Dziewieragis – Dievaragis (Salys 1983: 340–344). Även efternamnet till chefen för den ryska KGB Dzeržinskis (som kom från Vilnius distrikt) rekommenderades i ordboken att skrivas på litauiska Diržys, Diržius, Diržaitis, Diržiūnas, Diržionis, Diržėnas eller Diržynas (ägaren till efternamnet kunde välja den form som föll honom i smaken bland de sju alternativen). Ett typiskt sätt att slavisera den litauiska namnstocken var att ta bort ordändelser. I det vetenskapliga arbetet återställdes alla dessa efternamn och deras ändelser till sina tidigare former: Aleksin < Aleks-ynas, Alksnin < Alksn-inis, Antul < Ant-ulis, Awgul < Aug-ulis, Augun < Aug-ūnas, Babul < Bab-ulis, Baczul < Bač-iulis, Bruzgul < Bruzg-ulis, Bumbul < Bumb-ulis, Biczel < Bič-elis, Czerniel < Čern-elis, Banel / Baniel < Ban-ėlis, Banul < Ban-iulis, Balul < Bal-iulis, Bil < Bìlius, Bit < Bitė, Blus < Blùsius, Dvil < Dvylýs, Gil < Gìlys, Gir < Girà, Gryn < Grìnius, Grodz < Grúodis, Guž < Gùžas, Hruzd < Grùždas, Kern < Kernà, Kerýs, Kiek < Kekýs, Kiel < Kiẽlė, Kìelm < Kélmas, Kien < Kenà, Kodz < Kuodýs, Kois < Kójis, Kust < Kustà, Naus < Náuša, Rodz < Radýs, Sak < Sãkas, Saul < Sáulis, Szer < Šerỹs1. 1 I artikeln accentueras egennamn endast när de är accentuerade i källan och när det är viktigt att framhäva detta. BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 KAZIMIERAS GARŠVA. Valstybinės kalbos tikriniai žodžiai ir jų rašyba | 4 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.03 Vokaler, diftonger och konsonanter i efternamnen skrevs också korrekt med det litauiska alfabetet och enligt våra stavningsregler. I litauiskan skiljer man mellan långa och korta vokaler, och därför skrevs de poloniserade formerna av efternamnen (Alejunas, Aleksiejunas, Aleksiunas, Bajorunas, Gasiunas osv.) på litauiska: Aliejūnas, Aleksiejūnas, Aleksiūnas, Bajorūnas, Gasiūnas (slaverna gör konsonanterna r och ž hårda, därför kunde Bajoriūnas här ha förväxlats med Bajorūnas). Avižėn och liknande efternamn rättades till Avižienis osv., och det diftongiserade e återställdes till sin autentiska form: Gieczys skrevs Gečys, Aszkielojc – Ožkelaitis och liknande. Konsonanterna t, d före i kunde i vissa östlitauiska dialekter återges som c, dz, men kunde också ha återgetts så genom slavisering. Dessa förändringar återställdes också systematiskt till standardspråklig litauiska, jfr: Ciesiul – Tiesiulis, Ciesiun – Tiesiūnas, Ciuksza – Čiūkša, Cipko – Čipkus, Civ il – Čiovylis, Ciunaitis – Tijūnaitis; Dziedz iul – Didžiulis, Dzi augis – Džiaugys, Dzieguc – Degutis. Ordbokens sammanställare försökte undvika nya slaviska suffix (på vissa håll undveks de även i talspråket) och rekommenderade därför att de slaviserade efternamnen skulle användas i följande former: Biciulewicz – Bičiulis, Blusiewicz – Blusius, Czepulkowski – Čepulis, Czesnulewicz – Česnulis, Cycynski – Cicinas, Dwilewicz – Dvylis. När det fanns belägg för att hela efternamnet kunde vara en översättning till polska rekommenderade de personnamnets ursprungliga (autentiska) form: Brzeski – Beržinis, Drozd – Strazdas osv. I dag, med betydligt större kunskaper i språkvetenskap, skulle vi kunna precisera stavningen av endast vissa efternamn: Biedulski – Bėdiulis (Bėdiulis bor i Vilnius distrikt nära Paberžė och talar fortfarande litauiska), Dziewulski – Dievulis (inte Devulis), Smilgin – Smilginis (litauern i byn Vigonys i Rodūniaområdet är inte Smilginas), Stanul (inte Stanulis, utan Staniūlis bor i Dieveniškėsområdet), Szarejko – Šereika (inte Šareika), Szawarejko – Švareika (inte Šavareika), Szykuc – Šikutis (inte Šakutis), Trabszo – Trepšys (i byn Rimdžiūnai i Gervėčiaiområdet uttalades Trapšys endast dialektalt), Traszko – Treškà (inte Traška). Ordbokens författare föreslog att vissa efternamn av utländskt ursprung som klingade kränkande skulle ändras (Kiaũličius, Visokogòrskis), men man hann inte ta hänsyn till deras synpunkter. I ordboken anges först efternamn avskrivna från dokument från den ockuperande polska regimen, utan uppgift om vilka personer som bar dem: samma efternamn kunde tillhöra litauer, vitryssar, polacker, tutejszy eller personer av andra nationaliteter, eftersom samtliga hade poloniserats. Ordboken innehåller över 6 000 efternamn, en pärla i det litauiska språket. När de systematiskt återställs till sitt ursprungliga skick (den nya och konstlade slaviseringen rensas bort) sammanfaller många av dessa efternamn med dem som används i dag BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 KAZIMIERAS GARŠVA. Valstybinės kalbos tikriniai žodžiai ir jų rašyba | 5 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.03 efternamn, och några av dem har till och med försvunnit. Medarbetarna vid Lituanistikos institutas hann inte ta med alla dessa efternamn i kartoteket över efternamn som användes i Litauen fram till 1940, och därför kom de senare inte med i Lietuvių pavardžių žodyną och är nu särskilt viktiga. Efternamnen i den ordbok som redigerades av Antanas Salys sammanställdes skyndsamt för passavdelningarna i det återvunna östra Litauen, så att medborgarna snabbare skulle kunna skaffa dokument genom att välja den efternamnsform som passade dem. Ordboken ställdes inte inför några ytterligare vetenskapliga krav som skulle ha försvårat användningen av den. Denna efternamnsordbok skiljer sig från den av Antanas Salys redigerade ordboken över ortnamn i Vilniusområdet (Salys 1983) genom att efternamnen där är upptagna i alfabetisk ordning och inte efter de församlingar där personnamnen användes. Vår undersökning inför också ordboken i vetenskapligt bruk: vi börjar accentuera efternamnen (när det är tydligt hur detta ska göras) och anger deras bildning, motivering (etymologi), ursprung och utbredning. Efternamnen i den aktuella ordboken är enkla (Āšaka, Balsỹs, Daukšà), tvåstammiga (Bùi-vydas, Dár-vydas) eller förkortningar av sådana, prefixavledda (Pa-kerys, Pa-pinigis) eller suffixavledda (Bumb-ulis, Burn-eikà, Deg-utis, Drūt-elis, Dūd-aitis osv.). Suffixavledda efternamn är de vanligaste (sådana bildades också flitigt i språket för barn och barnbarn). Följande efternamn har bildats enbart av det litauiserade dopnamnet Mātas med litauiska suffix (men skrivits med polska bokstäver av poloniserarna): Mat-ejko, Mat-uc, Mat-uk, Mat-ul-aniec, Mat-ul. I sydöstra Litauen var efternamn med suffixen -elis, -ulis, -ūnas och andra mest utbredda, till exempel: -ėlis: Brasel < Bras-ėlis, Bujel < Buj-ėlis, Bukiel < Bùkelis, Grygiel < Grig-elis, Gryszel < Griš-ėlis, Jutel < Jut-elis, Kordel < Kard-ėlis, Kukiel < Kuk-ėlis (< Kùkis), Kurmiel < Kurm-ėlis, Kuszel < Kuš-ėlis, Lawcel < Lauč-ėlis, Mackalo < Mack-ėlė, Masal < Mas-ėlis, Paszkel < Pašk-ėlis, Pural < Pūri-ėlis, Szymiel < Šim-elis; -(i)ùlis: Kadziul < Kadz-ìulis, Kaziul < Kaz-ìulis, Kerul < Ker-ùlis, Kurkul < Kurk-ùlis, Labul < Lab-ùlis, Masiul < Mas-ìulis, Mažul < Maž-(i)ùlis, Pieczul < Peč-ìulis, Stanul < Stan-ìulis; -(i)únas: Brasiun < Bras-iúnas, Česun < Čes-iúnas, Gasiul < Gas-iùlis, Gilun < Gil-iúnas, Gryszun < Griš-iúnas, Jackun < Jack-únas, Jaczun < Jač-iúnas, Jankun < Jank-únas, Karalun < Karal-iúnas, Kiežun < Kež-iúnas, Matejun < Motiej-iúnas, Mejhun < Meil-únas, Mieldun < Meld-únas, Mikolajun < Mikalaj-iúnas, Narkun < Nork-únas, Paciun < Poc-iúnas, Pawlun < Paul-iúnas, Pieczun < Peč-iúnas, Pietkun < Petk-únas, Radziun < Radž-iúnas; BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 KAZIMIERAS GARŠVA. Valstybinės kalbos tikriniai žodžiai ir jų rašyba | 6 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.03 -ùkas: Braziuk < Braz-iùkas, Daniuk < Dan-iùkas, Grysiuk < Gris-iùkas, Macuk < Mac-iùkas, Masiuk < Mas-iùkas, Misiuk < Mis-iùkas; -áitis: Grygojc < Grig-áitis, Jankojc < Jank-áitis, Janukojc < Jan-uk-áitis, Jurkojc < Jurk-áitis, Klukojc < Kluk-áitis, Masojc < Mas-áitis, Wincelojc < Vinc-el-áitis; -ùtis: Giruc < Gir-ùtis, Labuc / Łabudz < Lab-ùtis, Matuc < Mat-ùtis, Pietruc < Petr-ùtis, Siekut < Sek-ùtis; -ė́nas, -ónis: Grygianiec < Grig-ėnas, Masiulaniec < Mas-iul-ionis (och Masiulanis), Mieżaniec < Mież-iónis, Oszkielaniec < Ožk-el-iónis, Pietrukaniec < Petr-uk-ónis, Szymaniec < Šim-onis; -eikà: Masiejko < Mas-eikà, Matejko < Mat-eikà, Sudejko < Sud-eikà, Szadejko < Šad-eikà, Szawejko < Šao-eikà. 2. SKRIVNINGEN AV LITAUENS NAMNBESTÅND Det är brukligt att ortnamn, personnamn, gatunamn och juridiska personers namn i den självständiga demokratiska Republiken Litauen skrivs på det officiella litauiska språket, som alla förstår. Floden Nemunas, som har ett baltiskt namn och flyter genom det område av den litauiska staten som har krympt, kallas officiellt inte på litauiska utan på vitryska i Belarus och på ryska i det nuvarande Kaliningradområdet. Något liknande gäller Nerimi, som i Belarus kallas Vilija. Ingen klagar heller över att litauiska flodnamn där skrivs med icke-litauiska bokstäver och i andra former, eller över att vattendragens ”identitetsmarkörer” har ändrats och numera av Seimas talman hänförs till personnamn (jfr Rašimaitė 2021: 6). En del tjänstemän strävar på olika sätt alltmer efter att förvanska Litauens namnbestånd (särskilt personnamnen) och tar inte hänsyn till språkexperternas argument. Den tidigare sekreteraren för språkkommissionen, dr Pranas Kniūkšta, skrev redan 2009 och 2010 att ett personnamn är en del av språket och inte en ”unik identitetsmarkör för en viss person” (Kniūkšta 2013: 159–169). För medborgare i Republiken Litauen gäller också den allmänna rättsprincipen att personnamn i handlingar ska skrivas med litauiska bokstäver. Detta hindrar inte alls att makars familjeband och därav följande andra relationer uttrycks: de visas inte av att efternamnen är identiska, utan av rättshandlingar och de dokument som styrker dem BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 KAZIMIERAS GARŠVA. Valstybinės kalbos tikriniai žodžiai ir jų rašyba | 7 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.03 handlingar. En litauisk kvinna som gifter sig med en utlänning kan behålla sitt litauiska efternamn, och hennes band till maken förändras eller försvagas inte det minsta av detta. Om en medborgare i Republiken Litauen får sitt efternamn skrivet med en främmande stats alfabet i vårt lands handlingar, används det språket som statsspråk. På så sätt försöker man återupprätta den situation som rådde 1920–1939, när Polen ockuperade östra Litauen. Användningen av polska och ryska i Litauens gränsområden skulle skilja dem från resten av Litauen och försvaga statens enhet. Pranas Kniūkšta betonade att när polacker ”prackar på oss förpolskade ortnamn” utöver förpolskade personnamn, gatunamn och offentliga inskrifter, gör de öppet och medvetet anspråk på Vilniusregionen. ”Här sticker politiken tydligt fram bakom språket” (Kniūkšta 2013: 157). Genom att ständigt och envist sprida sådana namn i den officiella användningen strävar tjänstemän i sydöstra Litauen efter att framställa Vilniusregionen som ett ”sedan urminnes tider polskt område”, som måste få en särskild status. Att skriva litauiska medborgares för- och efternamn med polsk stavning i handlingar är inte så enkelt och oskyldigt som vissa av våra politiker och journalister påstår (Kniūkšta 2013: 165). För att undanröja ockupationernas följder och begränsa det litauiska statsspråkets funktion i Litauen sattes mycket planerade och samordnade åtgärder in för att skada statsspråkets system. Även Statliga kommissionen för det litauiska språket (nedan VLKK) stod inte emot trycket: den tog hänsyn inte bara till språksystemet utan också till den formulering som ordföranden för Seimas utskott för rättsliga frågor och rättskipning använde 2009 – den påstått ”plötsligt förändrade geopolitiska, ekonomiska och sociala situationen i Litauen” (jfr Kniūkšta 2013: 150, 152), som skulle tvinga fram ett inofficiellt avskaffande av det litauiska statsspråkets status. VLKK tvingades formulera detta undantag, som saknar stöd i språksystemet, ungefär så här: ”med hänsyn till dagens samhälls behov”, som om man inte längre behövde följa Konstitutionen, ändra statliga institutioners språkpolitik, hindra överföringen av modersmålet från en generation invånare till nästa, förändra gemenskapsmedlemmarnas förhållande till sitt språk och därigenom bryta mot en tredjedel av kriterierna för språkens livskraft, vilka UNESCO fastställde den 24 mars 2009 i sin atlas över världens hotade språk. För att främja mål som strider mot Konstitutionen sprids också omkring 20 vetenskapliga falska påståenden: att förnamn och efternamn inte är en del av språket utan av den personliga identiteten och dess främsta kännetecken; att litauiska efternamn skulle vara enbart litauiska, medan icke-litauiska efternamn skulle vara enbart icke-litauiska (utländska); att personnamn endast tillhör privatlivet och att det därför inte är samhället utan personnamnets ”ägare” som har rätt att bestämma om dess ”ursprungliga” stavning och uttal, och så vidare. Man har sedan länge varnat för dessa felaktigheter (Garšva 2014), men man vill inte höra talas om det och samma misstag upprepas gång på gång. Man vill göra Litauen till BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 KAZIMIERAS GARŠVA. Valstybinės kalbos tikriniai žodžiai ir jų rašyba | 8 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.03 en ö i världen där statsspråket inte längre respekteras och där man ensam använder efternamn med ”ursprunglig” stavning med latinska bokstäver, kanske rentav från hela världen, och med deras diakritiska tecken. I den moderna litauiska språkgrammatiken föreskrivs inga stavningsundantag. Anmärkningen om citering av utländska författare (DLKG 1994: 19) lades till utan kännedom hos kapitlets författare, godkändes inte vid något möte med språkexperter och har ingenting att göra med hur medborgare i Republiken Litauen skriver sina personnamn i handlingar. Än i dag uttalar sig personer som har ringa insikt i dessa frågor oftast offentligt om personnamnens stavning på ett inkompetent och ytligt sätt och uttrycker endast obefogade subjektiva åsikter. Till exempel publiceras fortfarande på justitieministeriets webbplats ett tal av den tidigare justitieministern Remigijus Šimašius från den 24 november 2011, vid en diskussion om stavning av personnamn, där han sade: ”en kvinna gifter sig med en utlänning, en dansk eller engelsman, och måste välja vem hon älskar mest: Litauen eller sin man, om hon vid valet av mannens efternamn inte kan få det infört oförvanskat i handlingar som utfärdas i Litauen”2. I själva verket skulle efternamnet återges exakt ljud för ljud efter uttalet (så har man gjort i 500 år), och gästens efternamn skulle inte förvanskas på något sätt. Om han dessutom behöver utländska bokstäver kan efternamnet också anges med dessa inom parentes. Den utländske maken skulle dessutom kunna låta sin litauiska hustru behålla sitt flicknamn i Litauen eller själv skriva in hennes efternamn. Gästen borde respektera de många lokala invånarnas rätt att i Litauen använda sitt statsspråk, sin grammatik och sina lagar, och lära sig att integrera sig. Varje stavningsundantag – närmare bestämt att överföra främmande språks stavnings- och uttalsregler till litauiskans traditionella stavning – skulle innebära att den förstörs. Undantagen skulle bli allt fler. Med goda skäl skrev Pranas Kniūkšta om förslaget att kopiera bokstäver i personnamn: ”förslaget är ämbetsmässigt partiskt, antipatriotiskt, till ingen nytta för samhället och framför allt grundlagsstridigt. En sådan lag kan inte antas <...>. Det är sorgligt att även Statliga kommissionen för det litauiska språket inte stod emot trycket och förlikade sig med ett förslag som sprider en sådan syn” (Kniūkšta 2013: 150–151). Hittills är det bäst utarbetade förslaget Talkos projekt om stavning av personnamn i handlingar, som stöddes av 50 professionella lingvister, över 300 andra utbildade litauister, 100 000 aktiva medborgare i Republiken Litauen och Litauiska språkinstitutet. I sitt yttrande av den 29 februari 2016 om lagförslag nr XIIP-3796, utarbetat av representanter för Talkos, skrev institutet: 2 Tillgänglig på internet: www.tm.lt. BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 KAZIMIERAS GARŠVA. Valstybinės kalbos tikriniai žodžiai ir jų rašyba | 9 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.03 ”En medborgare i Republiken Litauens förnamn (förnamn) och efternamn (efternamn) ska i personhandlingar skrivas med det officiella språket – med de 32 bokstäverna i det litauiska alfabetet enligt uttalet <...>. Ytterligare uppgifter på ett annat språk skulle kunna föras in: 1) i passet – på första sidan i avsnittet för övriga uppgifter; 2) på identitetskortet – på kortets andra sida”3. Detta överensstämde med slutsatserna från den omfattande vetenskapliga diskussion om skrivning av personnamn i personhandlingar som hölls vid institutet den 25 april 2014: det finns inget språkligt argument för att ändra de gällande bestämmelserna om skrivning av personnamn i Republiken Litauens medborgares personhandlingar; att skriva personnamn med bokstäver som inte tillhör det litauiska alfabetet skulle innebära att det litauiska alfabetet ändrades och att stavningssystemet destabiliserades. Samtidigt skulle den konstitutionella statusen för litauiska som officiellt språk förnekas, dess stavningssärart kränkas och användningstraditionerna störas. Över 30 språkforskare deltog i diskussionen. Dess slutsatser undertecknades och överlämnades till Seimas och VLKK av diskussionens ordförande, hab. dr. Ona Aleknavičienė, prof. hab. dr. Laima Kalėdienė, hab. dr. Rita Miliūnaitė och prof. hab. dr. Sergejus Temčinas4. Enligt konstitutionen ska alla personnamn på Republiken Litauens medborgare i handlingar skrivas korrekt på det officiella språket: med det officiella standardlitauiska alfabetet och utan att grammatikreglerna överträds (i singularis nominativ ska förnamn och efternamn inte förkortas). Nationalitet och personnamn på ett främmande språk kan anges i handlingarnas tilläggsuppgifter. Vilnius ekonomis inventarium från 1622 visar att de lokala invånarnas förnamn vid den tiden var Jonas, Jurgis (LVIŠ 70, 88), och efternamnen – Drutelaytis, Gudaycis, Katelaytis, Szermuksztaytis, Lukasztelis, Rugielis, Storelis, Kuktonis, Kიბilda osv. (LVIŠ 128, 122, 88, 128, 102, 114, 60, 56, 118). Nu krävs det att man i handlingar skriver förändrade i stället för autentiska efternamn Druteloic, Gudoic, Kateloic, Szermukszoic (inte Šermukštaitis), Łuksztełło, Rugiel, Starel, Kukłan, Kिबildo, eftersom dessa efternamn påtvingades slaviska former under 1800- och 1900-talen. Vilka slutsatser om stavningen av dessa och liknande efternamn i handlingar kommer VLKK att lägga fram för Seimas och domstolarna, om medborgare i Republiken Litauen och deras släktingar med utländskt medborgarskap från Polen, Belarus osv. begär det? Hittills har kommissionen tycks inte ha motsatt sig detta (Pangonytė 2019). År 2021 avslog domstolen i Klaipėda-distriktet en litauisk medborgares klagan om att ”återställa” bokstaven v till w i hans efternamn, eftersom han hade fått den bokstaven år 1940 i ”Memel”- (det vill säga Klaipėda-) länet 3 Tillgänglig på internet: www.lrs.lt. BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 KAZIMIERAS GARŠVA. Valstybinės kalbos tikriniai žodžiai ir jų rašyba | 10 doi.org/10.35321/b kalba.2021.94.03 den klagandes farfars far, medan hans mor- och farföräldrar samt föräldrar ändrade bokstaven w till v. Domstolen kände inte till att inte heller internationell lag erkänner ändringar som framtvingats genom krig och ockupation. Den 12 maj 2011 avslog Europeiska unionens domstol i målet Wardyn/Vardyn mot Litauen klagomålet från en litauisk medborgare, dåvarande ordförande för den så kallade Europeiska människorättsstiftelsen, angående stavningen av detta efternamn och ett påstått åsidosättande av rätten till fri rörlighet enligt Europeiska unionens (nedan EU) rätt samt en påstådd konflikt mellan Republiken Litauens och EU:s rättsregler. Domstolen angav att regleringen av införandet av förnamn och efternamn i civilståndshandlingar enligt EU-rätten faller inom EU-medlemsstaternas behörighet (Kuzborska 2012: 174–176; jfr även Urbutis 2007: 85–100). För omkring 2 000 år sedan skrev den romerske historikern Cassius Dio (Lucius Cassius Cocceianus) att man hade sagt till deras kejsare: ”Du, Caesar, kan ge människor romerskt medborgarskap, men inte ord” (Cassius, LVII 17). Därifrån kommer uttrycket ”Caesar står inte över grammatikerna (lat. Caesar non supra grammaticos)”. Den 27 februari 2014 upprepade Republiken Litauens författningsdomstol detta: ”När lagstiftaren fastställer rättsregler för skrivning av en persons förnamn och efternamn i en litauisk medborgares pass behövs särskild sakkunskap; lagstiftaren måste inhämta ett officiellt utlåtande, en tydligt formulerad ståndpunkt och tydliga förslag från personer (institutioner) med yrkeskunskap”4 (kursivering av författaren). Författaren till kapitlet om stavning och transkription i den samtida litauiska grammatiken ger just ett sådant mycket tydligt utlåtande och upprepar författningsdomstolens beslut av den 6 november 2009: när en persons förnamn och efternamn har skrivits på det officiella språket i en medborgare i Republiken Litauens pass, får personens förnamn och efternamn, om personen så önskar och VLKK och Litauiska språkinstitutet godkänner det, skrivas med andra, icke-litauiska tecken i avsnittet för övriga uppgifter i samma pass och identitetskort. Ingen har bemyndigat de så kallade politikerna att ändra det litauiska alfabetet, uttalet eller stavningsprinciperna.” Många av argumenten för att personnamn ska skrivas på det officiella språket är också tillämpliga på skrivningen av ortnamn, gatunamn och juridiska personers namn. Denna skrivning garanteras av artiklarna 4, 14, 15 och 17 i lagen om det officiella språket. 4 Tillgänglig på internet: www.lrs.lt. BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 KAZIMIERAS GARŠVA. Valstybinės kalbos tikriniai žodžiai ir jų rašyba | 11 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.03 SAMMANFATTNING Egennamn är, liksom appellativ, en del av språket: de skrivs med samma slags bokstäver, har samma slags ändelser, suffix, prefix, ordstammar och genus som andra ord, betonas och böjs enligt samma regler och följer på samma sätt språkets system. Det litauiska alfabetet, liksom alfabeten i många andra västeuropeiska språk, bygger på det latinska alfabetet. Det klassiska latinska alfabetet hade 23 bokstäver, medan det litauiska har 32. I litauiskan används en bokstav för att beteckna varje språkljud, och därför finns inte bokstäverna x och q, som betecknar två ljud. Inte heller finns bokstaven w, som latinet i senare tid övertog från de germanska språken. Bokstäverna v och w betecknar samma ljud, så det finns ingen anledning att beteckna ett ljud i språket med två olika bokstäver. I Litauen (och i många andra stater) betraktas sådana ortnamn och personnamn som traditionella som sedan gammalt används av lokalbefolkningen och helt har etablerats i det lokala språket (dialekten). I Litauen är de flesta ortnamnen av litauiskt ursprung, eftersom platserna fick sina namn av lokalbefolkningen och ortnamnen först därefter kom in i skrift på olika språk. En större andel av personnamnen i Litauen (liksom i andra språk) har inte helt lokalt ursprung, eftersom många kristna och liknande förnamn och efternamn har sitt ursprung i andra språk och oftast först skrevs in i dokument på andra språk av icke-litauiska skrivare. Men även dessa personnamn har numera litauiska vokaler, konsonanter, ändelser och suffix, och lokalbefolkningen betraktar dem som litauiska egennamn. Det är felaktigt att föreslå att namn och efternamn som påstås vara ”icke-litauiska”, tillhörande medborgare i Republiken Litauen och utländska medborgare, ska skrivas i Republiken Litauens dokument med ”icke-litauiska latinska tecken”. Då skulle litauiskan inte få tre nya bokstäver, utan, om bokstäver från alfabeten i alla länder som bygger på det latinska alfabetet infördes, omkring 150 nya bokstäver, och på så sätt skulle det litauiska alfabetet förändras. De som önskar ”utländska bokstäver” skulle kunna få dem införda i kompletterande dokumentanteckningar och därmed inte ha kränkt artikel 14 i Republiken Litauens konstitution, det statliga språksystemet eller majoriteten av medborgarnas rätt att läsa och uttala ett ovanligt personnamn korrekt. Detta är också till nytta för den som bär ett ”utländskt” personnamn, eftersom namnet då skulle uttalas korrekt och inte förvanskas. Dessutom skulle detta inte kränka rättigheterna för de litauer som bor i Litauen, har fått ovanliga personnamn och vill bevara sin nationalitet, bli väl förstådda och vara lojala medborgare i Republiken Litauen. BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 KAZIMIERAS GARŠVA. Valstybinės kalbos tikriniai žodžiai ir jų rašyba | 12 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.03 Det är obefogat att kräva att ”utländska” förnamn och efternamn, ”som de främsta kännetecknen på en persons identitet”, ska ges ett särskilt (privilegierat) rättsligt skydd i Litauen. Personnamn som kom till Litauen under mer än tusen år etablerades i litauiskan och blev en del av den. Personnumret är det främsta kännetecknet för en person, medan det finns tusentals personer med samma för- och efternamn. De kan ändras och skrivas med andra språks alfabet, men det förändrar inte någons identitet. Ett personnamn är en del av språket, inte någons privata egendom. Det är också felaktigt att tro att det inte finns litauiska (baltiska) personnamn utomlands. Litauer har bott och bor i många länder i världen, och baltismer finns mellan Berlin och Moskva, eftersom balter tidigare bodde där och litauerna härstammar från dem. Det finns ingen grund för att officiellt skriva litauiska personnamn, ortnamn och gatunamn med alfabet från främmande språk eller i förvanskade former. Egennamn översätts inte till andra språk. Det är också obefogat att kräva att juridiska personers namn i Litauen ska skrivas på ett annat språk än litauiska och att lagarna ska ändras av det skälet. Även detta kränker majoriteten av medborgarnas rätt att få korrekt information, och dessa institutioner skulle förlora en del av sina besökare. Ingenting hindrar juridiska personer i Litauen från att göra reklam utomlands på det språk de önskar. LITERATŪRA DLKG – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, red. V. Ambrazas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1994, 1996, 2006. Garšva Kazimieras 2014: Asmenvardžių rašymas Lietuvos Respublikos dokumentuose ir valstybinės kalbos funkcijos. – Bendrinė kalba 87. Jurkštas Jonas 1985: Vilniaus vietovardžiai. Vilnius: Mokslas. Kniūkšta Pranas 2013: Tarp gramatikos ir politikos. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Kuzborska Elžbieta 2012: Teisinė tautinių mažumų padėtis Lietuvoje. Vilnius: UAB „Artprint“. LKE – Lietuvių kalbos enciklopedija, sud. K. Morkūnas, red. V. Ambrazas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2008. LR – Lietuvos rytai, sud. K. Garšva, L. Grumadienė. Vilnius: Valstybinis leidybos centras, 1993. BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 KAZIMIERAS GARŠVA. Valstybinės kalbos tikriniai žodžiai ir jų rašyba | 13 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.03 LVIŠ – XVII a. pradžios Lietuvos vietovių istoriniai šaltiniai. Parengė D. Vilimas. Vilnius: Lietuvos istorijos institutas, 2014. Pangonytė Aistė 2019: VLKK pritaria Europos Komisijos nuostatai dėl judžių piliečių asmenvardžių. Prieiga internete: www.vlkk.lt. Rašimaitė Teodora 2021: Seimo sesijoje – įstatymų šuoras ir dideli užmojai. – Savaitė, Nr. 11, 2021 03 18, p. 6. Salys Antanas 1983: Raštai 2. Tikriniai vardai. Roma: Lietuvių katalikų mokslo akademija. Urbutis Vincas 2007: Lietuvių kalbos išdavystė. Vilnius: Margi raštai. Zinkevičius Zigmas 2008: Lietuvių asmenvardžiai. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Zinkevičius Zigmas 2012: Vilnijos lenkakalbių pavardės. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Gauta 2021 07 21 Priimta 2021 09 02 BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 KAZIMIERAS GARŠVA. Valstybinės kalbos tikriniai žodžiai ir jų rašyba | 14 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.03 PROPER NOUNS OF THE STATE LANGUAGE AND THEIR SPELLING Summary Proper nouns, like common nouns, are a part of speech written in the same letters, with the same inflections, suffixes, prefixes, roots, genders, according to the same rules accentuated, inflected and equally subject to the language system. The Lithuanian alphabet, like the alphabet of many other Western European languages, is based on the Latin alphabet. There were 23 letters in classical Latin and 32 letters in Lithuanian. In Lithuanian, there is one separate letter for each sound in the language, so there are no letters x and q denoting two sounds. There is also no letter w, which in recent times has been taken over from Germanic languages by Latin. The letters v and w denote the same sound, so it makes no sense to denote one sound in speech by two different letters. In Lithuania (and in many other countries) traditional place names and personal names are considered to be those that have been used for a very long time by the local population and are completely rooted in the local language. In Lithuania, most place names are of the Lithuanian origin, as they were named by the locals and only after that the place names came into writing in various languages. The majority of personal names (as in other languages) in Lithuania are not entirely of local origin, as many Christian and similar names and surnames originated from other languages and by non-Lithuanian scribes were usually first recorded in other languages. But even those personal names now have Lithuanian vowels, consonants, inflections, suffixes and are considered Lithuanian proper nouns by the locals. It is incorrect to suggest that the supposedly “non-Lithuanian” names and surnames of the citizens of the Republic of Lithuania and foreign countries would be written in the documents of the Republic of Lithuania in “non-Lithuanian Latin characters”. Then three new letters would appear in the Lithuanian language, and by writing letters based on the Latin alphabet of all countries – about 150 new letters, and thus the Lithuanian alphabet would be changed. For those who wish to use “foreign letters”, this can be entered in additional document records, without violating Article 14 of the Constitution of the Republic of Lithuania, the state language system and the rights of the majority of citizens to read and pronounce an unusual personal name accurately. It is also useful for anyone with a personal BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 KAZIMIERAS GARŠVA. Valstybinės kalbos tikriniai žodžiai ir jų rašyba | 15 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.03 name written "foreign", as it would be spoken correctly and not distorted in this case. In addition, then the rights of those Lithuanians, who live in Lithuania, received unusual names and want to maintain their nationality, to be well-understood and loyal citizens of the Republic of Lithuania, are inviolable. It is unreasonable to demand the provision of special (privileged) legal protection of “foreign” names and surnames “as the main signs of personal identity” in Lithuania. Personal names who came to Lithuania during a thousand years used to take roots in the Lithuanian language and to become a part of it. The main personal identifier is the personal code, and there are thousands of many identical names and surnames. They can also be changed, written in the alphabets of other languages, but no person's identity changes from then on. A personal name is part of a language, not the private property of any person. It is wrong to think that there are no Lithuanian (Baltic) personal names abroad. Lithuanians have lived and are living in many countries of the world, and the Baltisms are found between Berlin and Moscow, because the Balts, from whom Lithuanians originated, lived there before. There is no reason to officially write Lithuanian personal names, place names, street names in foreign language alphabets and in distorted forms. Proper nouns are not translated into other languages. It is unreasonable to require the names of juridical persons in Lithuania to be written in non-Lithuanian and therefore to change the laws. This would also violate the rights of most citizens to accurate information, and would deprive these bodies of some of their interest. Nothing prevents Lithuanian juridical entities from advertising in the desired language abroad. KEYWORDS: state language, proper nouns, personal names, place names, spelling. KAZIMIERAS GARŠVA Lietuvių kalbos institutas Petro Vileišio g. 5, LT-10308, Vilnius [email protected] BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204