Pirmajai spausdintai lietuvių kalbos gramatikai – 370 metų

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ Litauiska språkets institut ORCID-id: orcid.org/0000-0003-1542-2866 FORSKNINGSOMRÅDEN: syntax, semantik och pragmatik i äldre och nutida litauiska, etnolingvistik, Litauens kulturhistoria och kyrkliga texters historia. DOI: doi.org/10.35321/bkalba.2023.96.14 DET HAR GÅTT 370 ÅR SEDAN DEN FÖRSTA TRYCKTA GRAMMATIKAN ÖVER LITAUISKA SPRÅKET Danielius Kleinas (1609 05 30–1666 11 28) räknas som en av de främsta författarna inom den litauiska skriftkulturen på 1600-talet. Han var både författare till de första tryckta litauiska språkgrammatikerna, skrivna på latin och tyska (Königsberg, 1653 och 1654), och redaktör för en luthersk psalmbok och bönbok sammanställda i en och samma volym (Königsberg, 1666). Det långvariga erkännandet av D. Kleinas utgåvor av Naujų giesmių knygų och Naujų labai privalingų ir dūšioms naudingų maldų knygelių vittnas av att denna konvolututgåva trycktes om flera tiotal gånger, senare med mer eller mindre omfattande tillägg1. Grammatikorna över litauiska, Grammatica Litvanica och Compendium Litvanico-Germanicum2, färdigställdes ungefär samtidigt som psalmboken (och bönboken)3, men trycktes tidigare. Dessa trycksakers betydelse och genomslag kan mätas på ett något annorlunda sätt – inte i upplagor, utan genom att den grammatiska beskrivningen och illustrationsmaterialet återkommer i senare lingvistiska arbeten, det vill säga grammatiker och ordböcker. Denna spridningsväg bekräftades även vid det vetenskapliga seminarium som anordnades av Litauiska språkets instituts centrum för studier av skriftarvet den 29 november 2023 i institutets bibliotek, med anledning av 370-årsjubileet av D. Kleinas grammatik Grammatica Litvanica (1653), det vill säga den 370:e årsdagen av dess utgivning, som hölls den 29 november 2023 på Litauiska språkets instituts bibliotek – vetenskap- 1 Žr. Kaunas Domas. Mažosios Lietuvos knyga. Lietuviškos knygos raida 1547–1940, 1996, Vilnius: Baltos lankos, 167–169. 2 För fotografiska återgivningar av texterna i dessa grammatiker och deras litauiska översättningar, se Pirmoji lietuvių kalbos gramatika, 1957, huvudredaktörer J. Balčikonis och B. Larinas, Vilnius: Statliga förlaget för politisk och vetenskaplig litteratur (nedan i noterna – PLKG); elektroniska transkriptioner finns på https://senieji.rastai.lki.lt (texterna redigerades av Mindaugas Šinkūnas, konkordanserna av Mindaugas Šinkūnas och Vytautas Zinkevičius, 2011). 3 I sin dedikation till hertig Georg Wilhelm hänvisar D. Kleinas till ”ett arbete fullbordat med Guds nåd, nämligen: en grammatik över litauiska språket och en liten bok med kyrkliga sånger” (jfr: Abolutum itaque per DEI gratiam laborem, qui eft Grammatica Litvanica [...]: hymnis quàm plurimis adaucto Eccleſiaſticarum Cantionum libello), se PLKG 74; 401–402. JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Pirmieji spausdintai lietuvių kalbos gramatikai – 370 metų 245 …linarium Danielius Kleino lietuvių kalbos gramatikos: XVII–XIX a. kūrėjų dialogas ir lingvistinių idėjų slinktys samt utställningen Lituanistinis Danieliaus Kleino palikimas ir jo tyrimai4. Seminariet inleddes med ett välkomsttal av Albina Auksoriūtė, chef för Institutet för det litauiska språket (LKI). Efter att ha påmint om Kleins grammatikkers betydelse för den litauiska språkvetenskapens utveckling nämnde hon också den normerande karaktären hos den första litauiska grammatiken. Seminariets första föredrag ägnades åt Danielius Klein och nya fakta om hans biografi. Birutė Triškaitė (LKI) presenterade för seminariedeltagarna och åhörarna nyfunnet arkivmaterial (föredragets tema var Danielius Kleinas: ką naują byloja archyvai?). Efter att ha erinrat om arkivkällor publicerade av Viktoras Falkenhahn (1941), Domas Kaunas (1998), Liucija Citavičiūtė (2009) och Liane Klein (2009, 2010) behandlade föredragshållaren dokument som förvaras vid flera minnesinstitutioner (det vill säga Preußische Geheime Staatsarchiv och Evangelisches Zentralarchiv i Berlin samt det polska statsarkivet i Olsztyn) och som ger både redan kända och nya uppgifter om D. Klein. Med stöd av olika källor, och utan att glömma att nämna noteringarna i Johann Jacob Quandts manuskript Preußische Presbyterologie (före 1772), berättade B. Triškaitė också om D. Kleins bakgrund och familj: Danielius tillhörde den tredje generationen präster; hans föräldrar Balthasaras Kleinas och Gertruda Schönwald gifte sig 1595, och hans far dog 1608, innan Danielius föddes. Danielius själv var gift två gånger: med sin första hustru Anna Klemm fick han sju barn – en son och sex döttrar – och med sin andra hustru Anna Caseburg en dotter5. Föredragshållaren uppmärksammade också D. Kleins bofasta liv (med undantag för de nio studieåren i Königsberg bodde han ständigt i Tilsit) och berättade om hans litterära verksamhet, som inte enbart omfattade utarbetandet av de nämnda tryckalstren – två grammatiker, en psalmbok och en bönbok – utan även granskningen av Jonas Bretkūnas bibelöversättning (efter 1638) och sammanställningen av en tvåspråkig ordbok (omkring mitten av 1600-talet). Föredragshållaren visade också det som för närvarande anses vara D. Kleins tidigaste autograf, daterad den 29 juni 1637, … 4 Seminariedeltagarna och gästerna fick se en utställning som särskilt ordnats för att uppmärksamma 370-årsjubileet av utgivningen av D. Kleins grammatik Grammatica Litvanica. Utställningen visade kopior av titelbladen till denna grammatik och dess kortare version Compendium Litvanico-Germanicum samt artiklar, böcker och specialsamlingar ägnade åt studiet av D. Kleins litterära arv. Utställningen hade sammanställts av Birutė Triškaitė och Ugnė Baronienė. 5 Sulietuvintus vardų užrašymus žr. Vaclovas Biržiška 1990 [1960]. Aleksandrynas. T. 1: XVI–XVII amžiai, 2-asis (fotografuotas) leidimas, Vilnius: Lietuvos kultūros fondas, 302. 246 BENDRINĖ KALBA | 96 fą ir jo dukterų Gertrudos (1643), Catharinos (1644), Dorotheos (1651), Marios (1665) bei sūnaus Danieliaus (1646) gimimo (krikšto) datas liudijančius bažnytinių metrikų knygų įrašus, pasakojo apie naujai atrastą nedatuotą D. Kleino laišką, bylojantį, kad jo autorius gyvenęs visai pasiturimai (buvęs paskolinęs pinigų, be to, turėjęs du sklypus), pažindino su brėžiniu, perteikiančiu XVII a. vidurio Tilžės gatvių ir sklypų išsidėstymą, ir leidžiančiu įsivaizduoti D. Kleino pasivaikščiojimų kryptis to meto Tilžėje. Mindaugas Šinkūnas (LKI) talade om källorna till D. Kleins grammatik (föredragets tema: Danieliaus Kleino gramatikos šaltiniai: naujos įžvalgos). Efter att ha framhållit grammatikförfattarens utmärkta filologiska utbildning (som kan ha innefattat kunskaper i sju språk) och det allmänna påbud från de preussiska myndigheterna 1639 som fick D. Klein att ägna sig åt lingvistiskt arbete – att präster med kunskaper i litauiska skulle utarbeta en litauisk grammatik och en ordbok över de vanligaste orden6 – behandlade föredragshållaren möjliga källor till den första litauiska grammatiken Grammatica Litvanica. M. Šinkūnas påminde om att D. Klein i grammatikens förord utförligt nämner latinska grammatiker och flera grammatiska beskrivningar av europeiska folkspråk7 och diskuterade i detalj möjliga förebilder bland dessa beskrivningar: tyska (Johan Clajus. Grammatica Germanicae Linguae, 1578, 1587, 1592, 1604, 1610, 1617, 1625, 1651, 1653), polska (Mikołaj Volckmar. Compendium Linguae Polonicae, 1596, 1646; Jer­emius Roter. Schlüssel zur Polnischen und Teutschen Sprache, 1616, 1646) och tjeckiska (Laurentius Benedictus Nudozeirinus. Grammaticae Bohemicae, 1603, 1612) grammatiker. Utöver de författare som D. Klein själv nämner fann föredragshållaren också möjliga spår av Francisco à Mesgnien’s grammatik Grammatica seu Institutio Polonicae Linguae (1649) i D. Kleins grammatik. Vidare framhöll föredragshållaren att D. Klein på ett självständigt sätt tog stöd i de bästa grammatikorna i latin och grekiska från 1500- och 1600-talen, liksom i grammatiker över polska, tyska och tjeckiska språk, och valde lämpliga exempel för att beskriva litauiskan från den klassiska språkbeskrivningens tradition … 6 Om att D. Klein var den främste verkställaren av det allmänna påbudet (Recessus generalis) som hertig Georg Vilhelm kungjorde, och att han handlade inte bara på hertigens befallning utan också på eget initiativ, se Liucija Citavičiūtė. Betydelsen för den litauiska skriftkulturen av visitationspåbudet Recessus generalis (1639) för kyrkor och skolor i Insterburgs distrikt och dess verkställare Danielius Kleinas. – Archivum Lithuanicum 11, 2009, 9–62. 7 Jfr D. Kleins hänvisning: Quid? quod in omnibus lingvis habeamus Grammaticas inſtitutiones; in Orientali non paucas, in Latinâ ferè innumeras. In Germanica olim ſcripſit Johannes Claius, in Polonica Nicolaus Volckmarus & Jeremias Roterus, in Bohemica M. Laurentius Benedictus Scholæ Teuto-Brodenſis Rector <...> (Ty vi har grammatikläroböcker för alla språk: några för de österländska språken, och nästan oräkneliga för latinet. Den tyska grammatiken skrevs för länge sedan av Johannes Claius, den polska av Nicolaus Volckmarus och Jeremias Roterus, och den tjeckiska av M. Laurentius Benedictus, rektor för skolan i Nemecký Brod <...>) PLKG 408. JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Pirmąjai spausdintai lietuvių kalbos gramatikai – 370 metų 247 … den klassiska språkbeskrivningens tradition och valde exempel som passade för att beskriva litauiskan. Någon koppling till källor som ännu inte har beskrivits har man hittills inte lyckats fastställa; bland möjliga förebilder för D. Klein kan endast F. à Mesgnien’s polska grammatik nämnas. Christiane Schiller (Humboldtuniversitetet i Berlin) talade om D. Kleins kopplingar till den lexikografiska traditionen i Preussiska Litauen och frågade om han kan betraktas som upphovsman till inte en utan två ordböcker (föredragets tema: Daniel Klein und die lexikographische Tradition Preußisch-Lita(u)ens). Att en förlorad ordbok existerat grundas på D. Kleins egna uttalanden. Ett av dem finns i dedikationen till kurfursten i grammatiken från 16538, det andra i D. Kleins brev från 1659 till kurfursten av Brandenburg och hertigen av Preussen, Friedrich Wilhelm (där det anges att efter den läroboksgrammatik i litauiska som skrivits på latin och dess kompendium på tyska ”skulle en ordbok följa”9; D. Klein hade redan nämnt den i dedikationen och arbetade på den sedan 1655). Föredragshållaren kopplade förekomsten av dessa två hänvisningar till osäkerheten kring hur många ordböcker som kan tillskrivas D. Klein: han kan ha utökat den ordbok som nämns i grammatikens förord, eller så kan han ha börjat skriva ytterligare en ordbok 1655. Med utgångspunkt i en analys av exempel i den anonyma ordboken Clavis Germanico-Lithuana (efter 1680) behandlade föredragshållaren de förmodade spåren av en ordbok som tillskrivs D. Klein i detta manuskript. Sammanfattningsvis angav hon att D. Kleins uttalande i brevet till hertigen från 1659 bör kopplas till arbetet med en ordbok som fortfarande pågick 1657; därför kan två ordböcker tillskrivas D. Klein: en av vokabulärtyp och en ordbok av dictionarum-typ, sammanställd på grundval av Konrad Agricolas konkordans. Vilma Zubaitienė (VU) aptarė D. Kleino gramatikų įtaką Frydricho Vilhelmo Hako (1730) ir Kristijono Gotlybo Milkaus (1800) gramatikoms. Išryškinusi D. Kleino gramatikoms būdingus gramatinio teksto pateikimo principus – jo paties nurodytą gramatikos metodą10 (tikslūs dėsnai, arba 8 Jfr Accipe ergò, ELECTOR POTENTISSIME, hæc laborum meorum primitias, Grammaticen novam unà cum annexo Compendio Germanico, ut & Lexico Lituanico, quæ ad pedes Serenissimæ Vestræ Celsitud. subjeci[s]simè depono (Ta alltså emot, mäktigaste kurfurste, dessa första frukter av mitt arbete: en ny grammatik tillsammans med ett bifogat tyskt kompendium och en litauisk ordbok, vilka jag allra ödmjukast lägger vid Ers Höghets fötter) PLKG 402. 9 Se dokumenten som publiceras i bilagan till Liucija Citavičiūtės artikel Įsruties apskrities bažnyčių ir mokyklų vizitacijos potvarkio Recessus generalis (1639) reikšmė lietuvių raštijai ir jo vykdytojas Danielius Kleinas (Archīvum Lithuanicum 11, 2009, 9–38), där även citatet av den D. Klein-formulering som diskuteras och dess översättning återges på s. 46, 54 (ibid., 39–62). 10 Se PKLG 1957, 86, 409. 248 BENDRINĖ KALBA | 96 med hänsyn till språkbruket, en kortfattad framställning och tydliga exempel), behandlade föredragshållaren traditionen inom senare litauiska grammatiker. V. Zubaitienės forskning visade att senare grammatiker byggde på D. Kleins första grammatik. F. V. Haks Anhang einer kurzgefassten litauischen Grammatik avvek minst från dess modell (en av nyheterna i denna grammatik bör nämnas: adjektiven beskrivs separat från substantiven). Gotfrydas Ostermejeris, den förste som påpekade sambanden mellan denna grammatik och D. Kleins grammatik från 1953, försökte ge en något annorlunda grammatisk beskrivning av litauiskan: nyskapande drag i hans Neue littauische Grammatik (1791) är en annorlunda klassificering av substantivens och verbens böjningsparadigm, ett utvidgat syntaxavsnitt och fler exempel. F. V. Haks grammatik var en av de viktigaste källorna till Povilas Frydrico Ruigys Anfangsgründe einer litauischen Grammatik (1747), som i sin tur blev utgångspunkt för K. G. Milkaus grammatik Anfangs-Gründe einer Littauischen Sprachlehre (1800) (med särskild uppmärksamhet på substantivböjning och verbens personböjning). Enligt föredragshållaren förändrades terminologin i senare grammatiker, liksom beskrivningarna och definitionerna av ordklasser; ordningen för behandlingen av böjliga ord fastställdes på nytt och urvalet av exempel på pronomen och räkneord reviderades. Beskrivningarna av regler i avsnitten om fonetik, morfologi och syntax utvidgades, liksom presentationen av illustrativt material – till detta användes inte längre enbart religiösa skrifter, utan även folklig smådiktning och talspråk. Ona Aleknavičienė (LKI) presenterade mottagandet av D. Kleins idéer i P. F. Ruigys grammatik Anfangsgründe einer Littauischen Grammatick (1747). Föredraget behandlade de tydligaste skillnaderna mellan D. Kleins och P. F. Ruigys grammatiska beskrivningar samt de grundläggande idéer som fördes över från den ena grammatiken till den andra. Föredragshållaren kopplade det frekventa explicita och implicita stödet på D. Kleins Grammatica Litvanica i P. F. Ruigys grammatik till en likartad skola inom lingvistiskt tänkande och till att dess idéer var gångbara. Påverkan från D. Kleins grammatik som förebild märks i P. F. Ruigys arbete genom valet av huvuddialekt för den grammatiska beskrivningen, där denna dialekt särskiljs från de övriga (för D. Klein var det Įsrutis-dialekten, medan det för P. F. Ruigys del var dialekten i Įsrutis och Ragainė härad), och genom det utvidgade syntaxavsnittet. När P. F. Ruigys tog över D. Kleins idé att låta en dialekt ligga till grund för beskrivningen av litauiskan, framhävde han motsättningen huvudsaklig: sekundär (han angav tre sekundära dialekter: två i Stor-Litauen och en i Preussiska Litauen). Enligt föredragshållaren fortsatte P. F. Ruigys den tradition som D. Klein hade inlett: att forma ett standardspråk med en dialekt som grund, genom att lyfta fram en dialekts stabilitet, universalitet och prestige i förhållande till andra dialekter. P. F. Rui- JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Pirmajai spausdintai lietuvių kalbos gramatikai – 370 metų 249 gys grammatik var inte enbart inriktad på att redogöra för språkets grunder, utan också på att minska skillnaden mellan skriftspråk och talspråk: accentnotation och accentologi blev viktiga eftersom präster och lärare behövde lära sig ett korrekt uttal. Eftersom P. F. Ruigys skrev grammatiken för icke-litauer ägnade han stor uppmärksamhet åt syntax och utvecklingen av kommunikativ språkkompetens. Föredragshållaren kopplade överensstämmelsen mellan modellerna för den grammatiska strukturens beskrivning i de båda författarnas grammatiker till den långsamma förändringen i det litauiska språk som beskrevs. Lina Plaušinaitė (VU) behandlade sambanden mellan det material som återfinns i ordboken Lexicon Germanico-Lithuanicum et Lithuanico-Germanicum, sammanställd av Jokūbas Brodovskis (1692?–1744), och D. Kleins grammatiker (föredragets ämne var Kleino gramatikų atspindžiai Brodovskio žodyne). Föredragshållaren presenterade handskriftens särdrag och struktur för åhörarna. Det är en mycket omfattande ordbok (till exempel omfattar den tyska delen, som täcker ord från A till S, omkring 30 000 tyska lemman) med ett rikt urval av illustrationer – bibliskt ordförråd, vardagsspråk och fackspråk, uttryck, ordspråk och gåtor. Enligt L. Plaušinaitė kan det vid första anblicken verka som om ordboken nästan helt saknar grammatisk information, men den ganska regelbundna förekomsten av sådan information i vissa fall (exempelvis vid förklaring eller åtskillnad av homonyma betydelser) visar att ordbokens sammanställare hade en tydlig plan för när den behövdes. Grammatiska anmärkningar formulerade på latin eller tyska står vid lemmana i J. Brodovskis ordbok. Spåren av påverkan från D. Kleins grammatiker är tydliga i ordboken. Detta märks också i ordförrådet, men de lexikala överensstämmelserna kan i högre grad knytas till D. Kleins Compendium Litvanico-Germanicum än till exemplen i hans grammatik från 1953. J. Brodovskis försökte även ta med neutrala (icke-bokliga) exempel. Föredragshållaren framhöll att det delvis är möjligt att en del av D. Kleins exempel kan ha nått ordboken via en annan mellanliggande källa – ordboken Clavis Germanico-Lithvana. Giedrius Subačius (University of Illinois Chicago; Litauens historiska institut) behandlade särdragen hos en avskrift av D. Kleins grammatik som finns i ett av Simono Daukantas manuskript (föredragets ämne var Daukantas ir Kleino gramatika). Forskaren fastställde en ungefärlig tidpunkt för kopieringen av denna odaterade grammatikavskrift genom att jämföra papperet med ett annat manuskript av S. Daukantas, Išrašai iš knygų apie etnografiją ir istoriją. Likheten mellan papperen gör det möjligt att datera avskriften till 1828 eller en något senare tid. Föredraget presenterade strukturen och tillkomsthistorien för S. Daukantas avskrift: att den inte återger hela D. Kleins grammatik (de fyra första inledande kapitlen och några avslutande kapitel saknas) och är ofullständig (på s. 49 saknas grammatiktexten från s. 89 till 93) tyder snarare på att den 250 BENDRINĖ KALBA | 96 troligen härrör från en avskrift av en annan kopia snarare än från originalet. Avskriftens kvalitet på papperet, manuskriptbladens prydliga ordning och S. Daukantas anteckning nestaie [saknas] stöder också detta ursprung och visar att han hade förstått att han kopierade från en defekt avskrift. Enligt föredragshållaren nämns D. Kleins grammatik och dess förord, med kommentarer om dialekter, i marginalen till ett utkast som S. Daukantas skrev kanske ett årtionde senare. I ett brev från 1853 till Frydrichas Kuršaitis ber S. Daukantas om hjälp att få tag på D. Kleins grammatik på latin. Sammanfattningsvis konstaterade G. Subačius att S. Daukantas vid flera tillfällen, på olika platser och vid olika tidpunkter – i Riga (avskriften), Sankt Petersburg (kommentaren om förordet) och Varniai (brevet till Fr. Kuršaitis) – visade intresse för D. Kleins grammatik från 1953, men att det inte finns några särskilt tydliga belägg för att han skulle ha använt denna grammatik mer omfattande i andra verk (D. Kleins grammatik kan möjligen ha påverkat S. Daukantas skriftsystem genom att diakritiska tecken som û, ê och ô började användas 1828). Vid seminariets avslutande diskussion berättade Jurgita Venckienė (LKI) om sambanden mellan litauiska grammatiker från 1800-talet och D. Kleins grammatiker. Enligt forskaren tog Grammatica Lituanica stöd både av Augustas Schleicheris när han skrev Handbuch der litauischen Sprache 1856–1857 och av F. Kuršaitis när denne sammanställde Grammatik der lit(t)auischen Sprache (1876); det är sannolikt att även Kazimieras Jaunius, vars Lietuvių kalbos gramatika (1885–1892) trycktes 1911, gjorde det. Som V. Zubaitienė påpekade sammanställdes (skrevs) även Mykolas Miežinis Lietuviszka gramatika (1886) med D. Kleins eller F. V. Haks grammatik som förebild. Seminariets föredrag visade att intresset för D. Kleins litauistiska arv inte avtar med tiden. År 2009 bidrog firandet av 400-årsjubileet av D. Kleins födelse till det växande antalet studier om hans person och mångsidiga författarskap samt stimulerade till digitala transkriptioner av D. Kleins böcker och spridning av dem. Det är troligt att det högtidlighållna jubileet för den första litauiska grammatikens mogna ålder också kommer att följas av en ny våg av vetenskapliga publikationer och stimulera riktade sökningar efter arkivmaterial, som kan fördjupa vår förståelse av D. Klein och hans verk. Mottagen 2023 12 22 JŪRATĖ PAJĖDIENĖ Litauiska språkets institut Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius [email protected] JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Pirmieji spausdinti lietuvių kalbos gramatikai – 370 metų 251