„Žodžių darybos vedlio‟ plėtros gairės

DAIVA MURMULAITYTĖ Litauiska språkets institut ORCID id: orcid.org/0000-0003-3826-7272 FORSKNINGSOMRÅDEN: ordbildning, morfemik, lexikografi, lexikologi. DOI: doi.org/10.35321/bkalba.2023.96.05 RIKTLINJER FÖR UTVECKLINGEN AV ORDBILDNINGSGUIDEN1 NYCKELORD: synkron ordbildning, nybildning, ordbildningsmedel, databasstruktur, grammatik. ANNOTATION Artikeln syftar till att presentera behovet av och möjligheterna för utveckling av Ordbildningsguiden (ŽDV). Vissa framträdande problem diskuteras, vilka oundvikligen kommer att uppstå när denna handbok om substantivbildning anpassas till ordbildningsdata för andra ordklasser. Den första möjligheten att utveckla ŽDV är att, med hjälp av den befintliga databasstrukturen, komplettera handboken med nya uppgifter, till exempel belägg för avledningar från grundläggande verk om litauisk ordbildning samt kommentarer om avledningarnas bruk, tendenser i nybildningen och liknande. En annan möjlighet är att modifiera databasstrukturen för att vid behov lagra andra slags uppgifter än dem som hittills förutsetts. Ord från olika ordklasser (substantiv, adjektiv, verb och adverb) skiljer sig åt vad gäller ordbildningsdata och ordbildningskategorier (för de ordklasser som har sådana). Därför skulle den strukturella modell för substantivbildning som inte anpassats sannolikt inte lämpa sig för att beskriva ordbildningen i andra ordklasser. Dessutom skulle ytterligare problem uppstå vid beskrivningen av adjektivbildning på grund av att synkronicitetsprincipen har tillämpats inkonsekvent i grammatikerna. ABSTRACT Studien syftar till att presentera behovet av och möjligheterna för utvecklingen av Word Formation Guide (WFG). Den diskuterar några av de framväxande problem som oundvikligen uppstår när denna handbok om substantivbildning anpassas till ordbildningsdata från andra ordklasser. Det första alternativet för utvecklingen 1 Artikeln bygger på ett föredrag som hölls vid den 58:e internationella vetenskapliga konferensen tillägnad professor Arturs Uozols Gramatika ir žodžių daryba (lat. Gramatika un vārd darināšana), som hölls den 16–17 mars 2023 i Riga vid Lettlands universitet. DAIVA MURMULAITYTĖ. Žodžių darybos vedlio plėtros gairės 87 av WFG är att använda den befintliga databasstrukturen för att lägga till nya data, till exempel belägg för avledningar och sammansättningar från grundläggande verk om ordbildning i litauiska, samt kommentarer om hur avledningar och sammansättningar används, tendenser inom nybildning av ord osv. Ett annat alternativ är att ändra WFG-databasens struktur när det blir nödvändigt att samla in data som skiljer sig från det som hittills har förutsetts. Ord från olika ordklasser (substantiv, adjektiv, verb, adverb) skiljer sig åt vad gäller ordbildningens datastruktur och ordbildningskategorier, bland annat, och därför skulle en oförändrad strukturell modell för att beskriva substantivbildning sannolikt inte fungera för andra ordklasser. Dessutom skulle adjektivbildningen medföra ytterligare problem, eftersom synkronicitetsprincipen har tillämpats inkonsekvent i grammatikor när den beskrivits. INLEDNING Word Formation Guide (WFG) är en digital handbok över litauisk synkron substantivbildning och en av tjänsterna i det litauiska språkliga informationssystemet E. kalba (https://ekalba.lt/). Systemet utvecklades vid Litauiska språkinstitutet 2018–2021 genom modernisering och utvidgning av det tidigare använda informationssystemet för litauiska språkresurser, LKIIS. WFG är en av systemets nyheter och bildar tillsammans med Kalbos patarimais den elektroniska tjänstegruppen E. patarimai. Handboken är avsedd att snabbt och kortfattat presentera litauiskans medel för substantivbildning och de viktigaste regelbundenheterna i substantivbildningen, såsom de beskrivs i grammatikor från andra hälften av 1900-talet. Den har utarbetats med utgångspunkt i beskrivningarna av substantivbildning i två grammatikor – Dabartinės lietuvių kalbos och den akademiska Lietuvių kalbos – där den presenterade informationen systematiserats utifrån flera huvudperspektiv (bildningsmedel och basens egenskaper, bildningsbetydelse osv.). Dessa grammatikor återger läget för synkron substantivbildning, som undersöktes och sammanfattades för länge sedan: den akademiska grammatikans första band utkom 1965, och den fjärde upplagan av Dabartinės lietuvių kalbos gramatikos utkom 2006. I den senare återges dock, åtminstone vad gäller substantivbildning, i huvudsak samma information som i förkortad form som i den akademiska Lietuvių kalbos gramatikoje. WFG ger emellertid möjlighet att även spegla nyare drag i dagens litauiska och dess nybildningar. Artikelns syfte är att presentera möjligheterna att utveckla WFG och de framväxande problem som uppstår när man tar sig an detta. För att uppnå detta analyseras 88 BENDRINĖ KALBA | 96 WFG:s datastruktur, dess lämplighet, modifiering och anpassning till nya data, tendenser inom nybildning i det litauiska ordförrådet och hur dessa återspeglas i den befintliga databasen samt särdragen hos ordbildningsdata för andra ordklasser (adjektiv, verb, adverb). I undersökningen används analytiska metoder, synkron ordbildningsanalys och beskrivande metod. HANDBOKENS UTVECKLINGSMÖJLIGHETER OCH UTMANINGAR 1. Inledningsvis – mycket kort om sökmöjligheterna och de resultat som erhålls2. Med hänsyn till avledningarnas form och semantik har två sökvägar för information fastställts – efter avledningsmedel och efter betydelse. I det första fallet kan man söka efter ett avledningsmedel med hjälp av klassificeringsschemat för avledningar eller i fältet för avledningsmedel (först väljer man dess typ); man kan också söka direkt efter ett specifikt avledningsmedel genom att skriva in det eller en del av det i sökfältet för avledningsmedel. En lista över avledningsmedel som motsvarar sökkriteriet visas, och när man väljer önskat medel i listan öppnas dess beskrivning (eller en av beskrivningarna, som visas på separata ”kort”). Beskrivningarna innehåller information om avledningsbasens och avledningsmedlets egenskaper, avledningsförloppet, exempel på avledningar och annat. Den andra sökvägen efter avledningsmedel är semantisk. Man använder denna väg om man är intresserad av avledningssemantik eller lexikal semantik, dvs. uppgifter om avledningskategorier, avledningsbetydelser eller semantiska egenskaper; då söker man genom att välja i listorna i motsvarande fält. Information kan sökas utifrån flera egenskaper; för detta ändamål finns framför allt den avancerade sökningen, där man kan välja olika kombinationer av sökegenskaper. Det är också mycket användbart att man kan begränsa och precisera sökningen genom att söka på nytt bland redan erhållna resultat. Om man till exempel väljer avledningsmedel för ortnamn (61 stycken hittas) och ser att dessa namn kan bygga på basord från olika ordklasser, kan man gå vidare och enbart undersöka dem som bildats av verb – när man dessutom anger denna ordklass för basorden begränsas den ursprungliga listan över avledningsmedel till 18.⟧ 2 Išsamiau žr. Murmulaitytė 2022: 9–12. E. kalbos Pagalbos skiltyje taip pat galima pamatyti trumpus filmukus, kurie vaizdžiai atsako į pagrindinius duomenų paieškos Žodžių darybos vedlyje klausimus: kaip jame pasirinkti paieškos linkmę pagal darybos priemonę; kaip pasirinkti paieškos linkmę pagal (darybos) reikšmę; kaip išfiltruoti sąrašą pagal darybos priemonę; kaip atlikti greitąją paiešką; kaip atlikti detaliąją paiešką (https://ekalba.lt/EKALBA%20Pagalba; žiūrėta 2023-11-05). DAIVA MURMULAITYTĖ. Žodžių darybos vedlio plėtros gairės 89 Till sist kan man ta reda på att endast fem avledningsmedel som används för att bilda ortnamn av verb är produktiva – de har egenskapen ”produktivt avledningsmedel”, som används för att precisera sökningen ytterligare. Det är suffixen –ykla (čiūožykla), –ynas (vynuogynas), –ynė (usnynė), –uma (dykuma) och ändelsen –a (prieplauka)3. 2. När det gäller utvecklingen av ŽDV kan två möjligheter nämnas. Den första är att komplettera handboken med nya uppgifter med hjälp av den befintliga datastrukturen, den andra är att modifiera databasens struktur om det behövs för att lagra andra slags uppgifter än de som hittills har förutsetts. 2.1. I det första fallet avses framför allt exempel på avledningar – ord som bildats med de avledningsmedel som beskrivs i denna handbok. Figur 1 visar exempel på sammansättningar bildade av adjektiv och substantiv – äldre belägg och nybildningar. Exemplen på avledningar är aktiva länkar till lexikografiska källor (om avledningen förekommer i Bendrinės lietuvių kalbos žodyne (BLKŽ), Dabartinės lietuvių kalbos žodyne (DLKŽ₈e) eller Lietuvių kalbos žodyne (LKŽe), och en nybildning i Lietuvių kalbos naujažodžių duomenyne (ND)), dvs. när man klickar på en blå, understruken avledning öppnas dess artikel i någon av dessa litauiska ordböcker eller i databasen, och man kan se definitionen av avledningens lexikala betydelse. För närvarande innehåller ŽDV endast så många exempel på avledningar från grammatikor som behövs för att illustrera avledningsmönster och visa hur ord bildas. Inom en snar framtid förväntas alla återstående exempel på avledningar från grammatikor och grundläggande verk om ordbildning läggas in (Urbutis 1961a, b; Keinys 1975, 1979, 1980, 1983; Paulauskienė 1994; Pakerys 1994 m.fl.), liksom de mest typiska nybildningarna från Lietuvių kalbos naujažodžių duomenyno. Den senare uppdateras kontinuerligt, och i idealfallet skulle ŽDV därför också kunna uppdateras parallellt. Om äldre synkrona avledningar, belagda fram till början av 2000-talet, och nybildningar samlas systematiskt i handboken i detta avseende, bör en ansenlig samling växa fram och det blir möjligt att utreda hur en viss avledning har bildats – när man söker information om hur ett visst ord har bildats öppnas beskrivningen av dess avledningsmedel, där man kan ta reda på avledningssättet, avledningskategorin, avledningsbetydelsen samt avledningsbasens och 3 En sådan mångsidighet i sökningen är kanske mer användbar för forskare inom ordbildning, men den behövs också för textförfattare och redaktörer som söker arbetssynonymer, mer varierade uttrycksmedel och liknande. 90 BENDRINĖ KALBA | 96 FIGUR 1. Exempel på sammansättningar bildade av adjektiv och substantiv avledningsmedlets egenskaper och annat. Den senare omständigheten, som hänger samman med förklaringen av hur enskilda ord har bildats, är särskilt användbar och viktig inte bara vid undervisning i eller inlärning av ordbildning, utan också vid forskning om den; detta gäller alltså såväl den breda allmänheten som språk- och ordbildningsforskare. 2.2. En hel del ny information kan läggas till i kommentarsfälten. Kommentarerna är avsedda för information som på grund av sin specifika karaktär inte ryms i andra datafält; de kan till exempel förklara fall av atypisk ordbildning eller fästa uppmärksamheten på andra viktiga aspekter. Det finns två slags kommentarer – DAIVA MURMULATYTĖ. Žodžių darybos vedlio plėtros gairės 91 FIG. 2. Anmärkningar till beskrivningen av atypiska avledningar med suffixet –uma2 en separat beskrivning och en allmän beskrivning som passar för flera beskrivningar av ett visst avledningsmedel. För närvarande används dessa anmärkningsfält också endast i begränsad omfattning, när det behövs för att uppmärksamma någon egenhet som noterats i grammatikerna, en möjlig dubbel avledningstolkning eller liknande. Till exempel är de flesta ortnamn med suffixet –uma bildade av kvalitativa adjektiv – dykuma (av dykas, -a), sausuma (av sausas, -a), žemuma (av žemas, -a). Det förekommer dock enstaka ord som bildats av ord från andra ordklasser (aplinkuma bygger på adverbet aplink eller substantivet aplinka, dauguma på adverbet daug, plakuma ’den platta delen av lien, liens egg’ och šakuma på motsvarande verb). Sådana fall redovisas i en separat beskrivning av detta suffix, och denna atypiska avledning förklaras i en anmärkning där: ”Atypiska avledningar (bygger inte på adjektiv)” (se fig. 2). Om sådant som är gemensamt för flera beskrivningar av samma avledningsmedel behöver betonas, anges det i fältet för allmänna anmärkningar. Exempelvis köttets 92 BENDRINĖ KALBA | 96 -iena1 BENÄMNINGAR PÅ PERSONER MED NOMINELLA EGENSKAPER 1. : adj. naujiena, seniena 2. : subst. mėnesiena 3.? : subst. laikraštiena, forumiena, skaitmeniena, žiniena Miliūnaitė (2022: 280–282) -iena2 ORTNAMN : subst. bulviena, liniena -iena3 KÖTTBETECKNINGAR 1. : substantiv nötkött, fläskkött; laxkött, fiskkött svampkött, berggrund, trä 2. : adjektiv kallkött, färskkött 3. : verb slaktkött FIG. 4. Bildningstyper med suffixet -iena De uppmärksammades mer ingående redan i början av detta århundrade (t.ex. i Jurgita Mikelionienės (2002: 75–76) artikel om analogi i litauisk ordbildning), så tillräckligt lång tid har nu gått för att man med fog ska kunna urskilja förändringar i bildningen med detta suffix. I Rita Miliūnaitės senaste arbete (2022: 280–282) hänförs sådana nybildningar försiktigtvis inte till köttbeteckningar, utan till beteckningar för bärare av en nominal egenskap (det vill säga till en annan ordbildningskategori och därmed även till ett annat, homonymt suffix), även om den första av dessa nybildningar anses vara laikraštiena, som, att döma av användningskontexterna (associationer till mat och gelé), utan tvekan bygger på analogi med ordet šaltiena (se fig. 5). På andra håll, till exempel i Agnė Aleksaitės avhandling (2022: 89–90), hänförs nybildningen laikraštiena, tillsammans med en stor grupp andra nedsättande beteckningar som vanligen har samband med medier och informationskanaler, tentativt till kategorin köttbeteckningar. När det gäller den nya typen skulle man nog behöva söka efter mer precisa formuleringar av ordbildningsbetydelsen, vilket kanske skulle göra det lättare att hänföra dessa nybildningar till den ena eller andra av de nämnda ordbildningskategorierna. Och naturligtvis bör man komma ihåg att det inte är ett utan tre homonyma suffix som bedöms. Ett annat exempel är förändringar i ordbildningsbetydelsen hos beteckningar som bildas utifrån könsskillnad. De nybildade avledningarna med suffixet –inas och ändelsen –ė betecknar inte bara motsvarande- 94 BENDRINĖ KALBA | 96 FIG. 5. Exempel på användning av neologismen laikraštiena (ND) inte bara djur av motsatt kön utan även personer. Exempelvis bildas med suffixet –inas auklinas, barakudinas, fyfinas, undinas, žvaigždinas eller med ändelsen -ė – budelė, kunigė, narcizė, šviesulė, kareivė, išmintė osv. (se fig. 6). I ZDV bör alltså inte bara dessa neologismer tas med, utan även en anmärkning om den nya ordbildningstendensen, som hänger samman med den förändrade ordbetydelsen. 3. ZDV:s huvudsyfte, som anges i den inledande presentationen, är att hjälpa språkanvändare att välja de lämpligaste ordbildningssätten och -medlen när de vill benämna nya begrepp som kommer in i litauiskan och skapa nya ord4. För sådana användare bör information om substantivbildning vara mest relevant – sannolikt skulle de i första hand vilja bilda 4 https://ekalba.lt/zodziu-darybos-vedlys/apie/%C5%BDDV%20%C5%BDod%C5%BEi%C5%B3%20darybos%20vedlys%20(%C5%BDDV) (hämtad 2023 11 23). DAIVA MURMULIAITYTĖ. Žodžių darybos vedlio plėtros gairės 95 HANNAR / HONOR PERSONER, PERSONIFIERADE VARELSER -inas avinas (: avis) gulbinas (: gulbė) lapinas (: lapė) žasinas (: žąsis) beždžioninas ND (: beždžionė) auklinas ND (: auklė) barakudinas ND (: barakuda) fyfinas ND (: fyfa) undinas ND (: undinė) žvaigždinas ND (: žvaigždė) -ė vilkė (: vilkas) kalakutė (: kalakutas) budelė ND (: budelis) kunigė ND (: kunigas) narcizė ND (: narcizas) šviesulė ND (: šviesulys) kareivė ND (: kareivis (?) išmintė ND (: išminčius (?)) FIG. 6. Förändrad betydelse vid nybildning av benämningar utifrån könsskillnad en litauisk benämning på ett nytt fenomen, en ny eller främmande företeelse eller liknande, det vill säga ett substantiv. Därför utformades referensverkets datastruktur ursprungligen just för att samla in data om substantivbildning. Referensverket skulle dock kunna utvidgas genom att även ta med ordbildningsdata för andra ordklasser och beskriva regelbundenheterna i bildningen av adjektiv, verb och adverb. Detta skulle vara användbart inte bara för samhällets praktiska behov, utan även för forskning: om ordbildningsdata för olika ordklasser samlades och strukturerades på ett ställe, skulle det bli möjligt att få en bredare bild av litauisk ordbildning, se systematiska samband mellan ordbildningsmedel och kanske urskilja tendenser i ordbildningens förändring och förutse dess framtida utveckling. Här kan man redan tala om utmaningar, eftersom det inte längre skulle räcka att komplettera den befintliga ZDV-databasen med nya data; dess datastruktur skulle behöva justeras. För det första saknas i den nuvarande versionen, som skapats för att samla in data om avledningar inom en enda ordklass, möjlighet att söka efter avledningarnas ordklass. När ordbildningsinformation för andra ordklasser tillkommer blir en sådan sökfunktion nödvändig. Med hjälp av denna egenskap – avledningens ordklass – skulle man kunna sammanställa listor över ordbildningsmedel som är typiska för olika ordklasser och jämföra dem ur olika aspekter (antal, variation osv.). Forskare inom ordbildning skulle få möjlighet att fördjupa sig i särdragen hos de formanter som används för att bilda ord i olika ordklasser, exempelvis 96 BENDRINĖ KALBA | 96 undersöka substantiv och adjektiv med samma diminutiva suffix (jfr: baltutelė staltiesėlė, mažiukas namukas etc.) eller semantiken hos prefix av analog form i avledningar av substantiv, adjektiv och verb (jfr: pamiškė, pasmakrė, patėvis, pavakarė, patarmė, pamuilės, pasukos; parankus, –i; paaugti, pakelti, palįsti, pavažiuoti, pamilti, pakapoti etc.). 3.1. Ett av problemen gäller förhållandet mellan synkroni och diakroni i beskrivningar av olika ordklasser, närmare bestämt den viss diakroniska karaktären hos beskrivningen av adjektivbildning. I de nämnda litauiska grammatikorna och andra beskrivningar av adjektivbildning urskiljs (utvidgade) avledningsändelser hos adjektiv med (desemantiserade) konsonantiska formanter; exempelvis betraktas följande avledningsaffix som varianter av avledningsändelsen –us, –i:5 • –l–us, –i (taiklus, –i), • –m–us, –i (tūžmus, –i), • –n–us, –i (lipnus, –i), • –r–us, –i (jautrus, –i), • –sl–us, –i (dėsli), • –s–us, –i (gausus, –i). I ŽDV är en sådan heterogen struktur hos avledningsmedlen (–l–us, –m–us, –r–us etc.) inte förutsedd. Sett med dagens ögon betraktas dock dessa adjektivaffix på andra håll som suffix: –lus, –i, –mus, –i, –rus, –i6 etc. (Paulauskienė 1994: 181; Keinys 1999: 78, jfr Ambrazas 2011: 14), och skulle därför strukturellt kunna registreras på ett ändamålsenligt sätt i den redan skapade databasen – som suffix, med information om dem presenterad på ett sätt som motsvarar informationen om substantivsuffix. Detta skulle bland annat göra det möjligt att med tiden beskriva synkron litauisk ordbildning konsekvent i en och samma källa. Som nämnts saknas denna konsekvens i grammatikerna. En annan sak (oavsett åsikter om synkroniciteten i beskrivningen av adjektiv i allmänhet7) är att det är uppenbart att adjektivet stiprus, –i under 2000-talet 5 Plg.: DLKG 2006: 191–192, 202–203; LKG 1965: 551–555; Valeckienė 1998: 312; dar plg. Džežulskienė 2001: 60 ir ten nurodytą lit. 6 Till exempel kan i Litauiska språkets morfemdatabas (LKMDB), när man söker information utifrån morfemet –r–, detta i de utvalda orden j–vai–r–iai, jaut–r–iai, jaut–r–um–as, plėš–r–ūn–ų, ving–r–yb–es etc. knappast förstås på något annat sätt än som ett suffix (besökt 2023 11 07). 7 Šiuo aspektu plg. akademinės gramatikos recenziją (Girdenis, Žulys 1973: 204–206). Kai kurie LKG autoriai, atsakydami jos recenzentams, teigia (be kita ko, pasiremdami ir kita, Jono Kazlausko (1965: 174) recenzija), kad „būdvardžių daryba, kuri recenzentams rodosi „visai kitaip suprantama“, iš tikrųjų Gramatikoje parašyta pagal tuos pačius sinchroninio aprašo principus, kaip ir daiktavardžių daryba“ (Ambrazas ir kt. 1974: 185). DAIVA MURMULAITYTĖ. Žodžių darybos vedlio plėtros gairės 97 kan knappast längre förstås som en avledning med –rus, –i (en variant av den avledningsmässiga ändelsen –us, –i med ett konsonantiskt formant) från verbet stipti ’dö, självdö’, även om man förklarar att det ur ett ordbildningsperspektiv betecknar en motsatt egenskap som uppstår ur handlingens resultat (LKG 1965: 552; DLKG 2006: 222). Kanske förknippar de flesta som talar litauiska i dag inte heller vissa andra adjektiv, vars betecknade egenskaper mer eller mindre har fjärmats från och förändrats i förhållande till de handlingar som grundverben uttrycker, med dessa grundverb, som numera endast kan förstås historiskt. Jfr gau-sus och gauti, šau-nus och šauti, svar-bus och sverti, pil-nas och pilti, marg-as och mirgėti, apskri-tas och apskrieti m.fl. (LKG 1965: 552–553; DLKG 2006: 203, 222–223). Därmed uppstår också frågan om den morfemiska uppdelningen av dessa adjektiv i dagens språk och om de avledningsmedel (suffix, ändelser) som (inte) urskiljs i dem. Det förefaller som om adjektivbildningen borde undersökas grundligare innan informationen läggs in i ŽDV, med beaktande av tendenser i nybildningen och genom att klarlägga vilka uppgifter från grammatikerna som kan struktureras och presenteras i den befintliga databasen, och vad som bör anges som anmärkningar eller kompletterande information. Vid struktureringen av uppgifterna får behovet av och möjligheterna till mångsidig informationssökning inte glömmas bort. Frågan om den heterogena strukturen hos avledningsmedlen skulle också vara relevant vid presentationen av uppgifter om verbbildning (från DLKG 2006: 385–410; LKG 1965: 218–298; Jakaitienė 1973 m.fl.), särskilt varianter av verbsuffix, till exempel: • –yti (braukyti: braukti), • –st-yti (barstyti: berti), • –d-yti (guldyti: gulti); • –oti (buvo­ti: būti (buvo)), • –č-ioti (trūkčioti: traukti), • –l-(i)oti (žergloti: žergti), • –sn-oti (keiksnoti: keikti). Dessa avledningsaffix bör, liksom i det just diskuterade fallet med adjektiv, behandlas som suffix. Med tanke på att avledningsmedlen i ŽDV också klassificeras efter sina egenskaper (de kan markeras som produktiva, sällsynta, dialektala, internationella, icke-normativa, sammansatta, varianter och på andra sätt – egenskapslistan är inte uttömmande), skulle de nämnda verbsuffixen kunna redovisas separat och förses med en variantmarkering⁸. Men utifrån substantivens av- ⁸ ”I dagens litauiska bildas verb med nio suffixmorfem: –auti, –enti, –inėti, –inti, –yti, –oti, –telėti, –ėti, –oti. Alla kan ha flera varianter. Till exempel har avledningsmorfemet –ėti följande former i konkreta avledningar: –ėti, –dėti, –lėti, –nėti, –sėti; morfemet –oti har formerna –oti, –ioti, –čioti, –l(i)oti, –n(i)oti, –sn(oti), –šn(oti) <...> Sådana konkreta verbsuffix finns det omkring 80 av i dagens litauiska” (DLKG 2006: 386). 98 BENDRINĖ KALBA | 96 Av ordbildningsmedlen är det endast sex dialektala prefix som har ett sådant kännetecken (an–, ažū–, in–, par–, pry–, už–), och deras variantbildning hänger inte samman med ordbildningsmedlets struktur. Variationen hos substantivens ordbildningsmedel markeras på en annan grund (förhållandet mellan standardspråk och dialekt). När det gäller verb är det alltså inte lika självklart om den befintliga strukturen för VÄG:s databas borde justeras för att visa de inbördes sambanden mellan ordbildningsmedlens varianter. En annan sak är det specifika ordbildningsmedlet i verb, reflexivpartikeln (reflexivt affix). Utan att gå in på diskussionen om huruvida reflexivitet är ordbildning9, men med utgångspunkt i den ståndpunkt som framförs i Dabartinės lietuvių kalbos gramatikoje, att ”[L]itauiska verb bildas med suffix, prefix och reflexivt affix. Alla bildade verb är alltså avledningar” (DLKG 2006: 385), är det i samband med VÄG:s utbyggnad framför allt viktigt att den nuvarande datastrukturen, som är avsedd att beskriva substantivens ordbildningsmedel, inte har någon plats för reflexivpartikeln. Substantiv bildas inte med detta affix. Om de innehåller en sådan morfem, har de fått den från ett reflexivt basverb, t.ex.: apsirik-imas (: apsirikti), rū-pin-imasis (: rūpintis) m.fl. Om VÄG utökas med data om verbbildning och reflexivpartikeln betraktas som ett avledningsaffix, bör därför även förteckningen över typer av ordbildningsmedel utökas (och den ursprungliga schemat för avledningar justeras), inte bara de befintliga datafälten kompletteras med nya data. Slutligen bör det påpekas att avledningar i de nämnda ordklasserna skiljer sig åt vad gäller ordbildningskategorier (adverb indelas över huvud taget inte i sådana). Vid utvecklingen av VÄG skulle det kanske i vissa fall räcka att komplettera den nuvarande förteckningen över ordbildningskategorier. I beskrivningarna av verbens ordbildningsmedel används emellertid exempelvis gruppvisa ordbildningsbetydelser i stor utsträckning vid sidan av de kategoriska, och dessa bör kopplas samman. För att samla in sådana uppgifter och möjliggöra funktionella sökningar skulle man sannolikt behöva skapa ytterligare datafält. I den nuvarande VÄG finns ett datafält för ordbildningsbetydelse. Substantivens kategoriska ordbildningsbetydelser kan skiljas från de gruppvisa i den gemensamma förteckningen genom att de står i början av listan över ordbildningsbetydelser och är 9Det råder oenighet i denna fråga, vilket man kan konstatera bara genom att slå upp i Lietuvių kalbos enciklopediją: i avsnittet om verbbildning, skrivet av Vincas Urbutis, nämns inte reflexivitet som ett sätt att bilda verb (LKE 2008: 593–594), medan Vytautas Ambrazas om reflexiva verb säger att de är verb med ordbildningsformanten s(i) (LKE 2008: 471). Jfr även olika förklaringar av reflexivitet som ett sätt att bilda ord eller former och motsvarande tolkningar av reflexivaffixet i följande källor: DLKG 2006: 406–409; LKG 1971: 190; LKŽin 1998: 170–171; Barauskaitė 1985: 29; Kuosienė 1986: 30; Paulauskienė 1983: 121–126; 1994: 289–291; 2007: 61 m.fl. DAIVA MURMULAITYTĖ. Žodžių darybos vedlio plėtros gairės 99 numrerade i samma ordning och med samma numrering som motsvarande ordbildningskategorier för substantiv. Det är ändå uppenbart att substantiv, adjektiv, verb och adverb skiljer sig åt vad gäller ordbildningsdatastrukturen. En strukturell modell för substantivbildning som inte har justerats skulle därför sannolikt inte lämpa sig för att beskriva ordbildningen i dessa ordklasser. 4. För att göra allmänheten förtrogen med ordbildningens regelbundenheter och ge råd om hur man bildar ett nytt ord korrekt, ägnas VÄG:s huvudsakliga uppmärksamhet åt typisk morfologisk (traditionell) ordbildning. I beskrivningarna av ordbildningsmedel finns ett särskilt fält med illustrativa exempel för atypiska avledningar. Genom att följa trender i nybildningen och uppmärksamma behovet av att lyfta fram eller mer ingående kommentera en viss nyhet inom ordbildningen kan man, som nämnts, göra detta på vanligt sätt genom att lämna anmärkningar. I detta avseende kan det dock bli nödvändigt att göra strukturella justeringar i databasen om det exempelvis visar sig att vissa ordbildningsegenskaper eller trender kännetecknar ord i flera ordklasser och att informationen behöver ges utrymme i beskrivningarna av motsvarande ordbildningsmedel genom att ytterligare datafält skapas. AVSLUTANDE ANMÄRKNINGAR Med allt detta i åtanke bör den nuvarande VÄG sannolikt betraktas som endast det första steget mot en heltäckande elektronisk handbok över litauisk ordbildning. Det skulle krävas mer tid och arbete för att skapa en sådan. Bland annat behöver man fastställa prioriteringarna: vad som är viktigast och var man bör börja när VÄG ska byggas ut. Med tanke på den breda allmänheten borde den befintliga databasen först och främst kompletteras med exempel på avledningar (både sådana som belagts före 2000-talet och nybildade). Om man utgår från att allmänheten kan ha större nytta av ordbildningen hos ett konkret ord än av abstrakt information om ordbildningsmedel, bör man så snart som möjligt samla in så många avledningar som möjligt. Det är troligt att behovet av att söka efter exempel skulle bli tydligt vid sidan av de två planerade sökvägarna (efter ordbildningsmedlets form och efter betydelse (i ordbildningen)), och att VÄG i högre grad skulle användas för just detta ändamål. En sådan sökmöjlighet finns också i den nuvarande VÄG, men eftersom det ännu inte finns tillräckligt med data (avledningar) är sökresultaten än så länge magra. En annan möjlighet att bygga ut VÄG är att modifiera databasen så att den anpassas till andra data än dem som hittills planerats. Detta skulle göra det möjligt att 100 BENDRINĖ KALBA | 96 komplettera med ordbildningsdata för andra ordklasser – adjektiv, verb och adverb. Detta skulle vara till nytta exempelvis när ÖV används inte bara i undervisningssyfte, utan också för vetenskapliga undersökningar av ordbildning. I litauiska grammatikor beskrivs ordbildningen hos olika ordklasser på olika sätt; när det gäller adjektiv följs synkroniprincipen inte konsekvent. För att samla sådana olikartade data i en enda funktionell databas måste dess struktur övervägas noggrant, särskilt om databasen inte skapas från grunden utan bygger på en tidigare struktur som enbart utformats för data om substantivbildning. Genomförandet av den andra möjligheten att utveckla ÖV skulle utan tvekan ta längre tid – både på grund av modifieringen av databasen och eftersom den uppdaterade databasen dessutom skulle behöva kompletteras med ordbildningsdata för de ordklasser som tillkommit. ŠALTINIAI BLKŽ – Bendrinės lietuvių kalbos žodynas, vyr. red. D. Liutkevičienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Prieiga internete: https://ekalba.lki.lt/bendrinės-lietuvių-kalbos-žodynas. DOI: doi.org/10.35321/blkz. DLKŽ8e – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, vyr. red. St. Keinys, 8-as patais. ir papild. leidimas (elektroninis / internetinis variantas). – Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2021. Prieiga internete: https://ekalba.lt/dabartines-lietuviu-kalbos-zodynas. DOI: doi.org/10.35321/dlkz. LKMDB – Lietuvių kalbos morfemikos duomenų bazė, sud. E. Rimkutė, A. Kazlauskienė, G. Raškinis, I. Markievicz, Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas. Prieiga internete: https://klc.vdu.lt/morfema (žiūrėta 2023 m. spalio mėn.). LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas 1–20, 1941–2002 (elektroninis variantas), vyr. red. G. Naktinienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005. Prieiga internete: https://ekalba.lt/lietuviu-kalbos-zodynas. ND – Lietuvių kalbos naujažodžių duomenynas (tęstinis internetinis žinynas nuo 2011 m.), R. Miliūnaitė, A. Aleksaitė, sud. R. Miliūnaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Prieiga internete: https://ekalba.lt/naujazodziai (žiūrėta 2023 m. liepos mėn.). ŽDV – Žodžių darybos vedlys (elektroninis išteklius nuo 2021 m.), D. Murmulaitė, A. Aleksaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Prieiga internete: ekalba.lt/zodziu-darybos-vedlys (žiūrėta 2023 m. vasario – lapkričio mėn.). LITERATŪRA Aleksaitė Agnė 2022: Lietuvių kalbos naujažodžių daryba (2011–2019 m. Naujažodžių duomenyno pagrindu), Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. DAIVA MURMULAITYTĖ. Žodžių darybos vedlio plėtros gairės 101 A m b r a z a s S a u l i u s 2011: Būdvardžių darybos raida, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. A m b r a z a s V y t a u t a s, S l i ž i e n ė N i j o l ė, V a l e c k i e n ė A d e l ė 1974: Keletas svarstytinių lietuvių kalbos morfologijos klausimų. – Baltistica 10(2), 177–186. B a r a u s k a i t ė D a l i a 1985: Darybinė žodžių analizė, Šiauliai: Šiaulių K. Preikšo pedagoginis institutas. DLKG 2006: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, red. V. Ambrazas, 4-as patais. leidimas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. D ž e ž u l s k i e n ė J u d i t a 2001: Asmenų pavadinimai, reiškiami veiksmažodiniais mobiliaisiais daiktavardžiais (substantivo mobilia). – Acta linguistica lithuanica 44, 55–69. G i r d e n i s A l e k s a s, Ž u l y s V l a d a s 1973: Lietuvių kalbos gramatika, I, II, rec. – Baltistica 9(2), 203–214. J a k a i t i e n ė E v a l d a 1973: Veiksmažodžių daryba (Priesagų vediniai), Vilnius: Vilniaus V. Kapsuko universiteto leidybinis skyrius. K a z l a u s k a s J o n a s 1965: Mokslinė lietuvių kalbos gramatika (rec.: Lietuvių kalbos gramatika 1, red. K. Ulvydas, Vilnius: Mintis, 1965). – Pergalė 10, 172–176. K e i n y s S t a s y s 1975: Priesaginė lietuviškų terminų daryba. – Lietuvių kalbotyros klausimai 16, 7–56. K e i n y s S t a s y s 1979: Galūninė lietuviškų terminų daryba. – Lietuvių kalbotyros klausimai 19, 155–183. K e i n y s S t a s y s 1980: Priešdėlinė lietuviškų terminų daryba. – Lietuvos TSR Mokslų akademijos darbai. A serija 4(73), 69–83. K e i n y s S t a s y s 1983: Lietuviškų sudurtinių terminų daryba. – Lietuvių kalbotyros klausimai 22, 70–123. K e i n y s S t a s y s 1999: Bendrinės lietuvių kalbos žodžių daryba, Šiauliai: Šiaulių universiteto leidykla. K u o s i e n ė M o n i k a 1986: Morfeminė analizė, Šiauliai: Šiaulių K. Preikšo pedagoginis institutas. LKE 2008 – Lietuvių kalbos enciklopedija, par. K. Morkūnas, red. V. Ambrazas, 2-as patiksl. ir papild. leidimas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. LKG 1965: Lietuvių kalbos gramatika 1: Fonetika ir morfologija (daiktavardis, būdvardis, skaitvardis, įvardis), vyr. red. K. Ulvydas, Vilnius: Mintis. LKG 1971: Lietuvių kalbos gramatika 2: Morfologija (veiksmažodis, prieveiksmis, dalelytė, prielinksnis, jungtukas, jaustukas, ištiktukas), vyr. red. K. Ulvydas, Vilnius: Mintis. LKŽin – Lietuvių kalbos žinynas, sud. P. Kniūkšta, Kaunas: Šviesa, 1998. 102 BENDRINĖ KALBA | 96 Mikelionienė Jurgita 2002: Analogija lietuvių kalbos žodžių daryboje. Potenciniai ir okazininiai dariniai. – Acta Linguistica Lithuanica 46, 73–80. Miliūnaitė Rita 2022: Įvairuojantys ir nauji lietuvių kalbos reiškiniai XXI a. pradžioje: sistematika ir pokyčių kryptys, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. DOI: https://doi.org/10.35321/e-pub.42.lietuviu-kalbos-pokyciai. Murmulaitytė Daiva 2022: Žodžių darybos vedlys plačiajai visuomenei ir specialistams. – Lietuvių kalba 17, 8–24. Prieiga internete: https://www.zurnalai.vu.lt/lietuviu-kalba/article/view/31437/30396. Pakerys Antanas 1994: Akcentologija 1: Daiktavardis ir būdvardis, Kaunas: Šviesa. Paulauskienė Aldona 1983: Lietuvių kalbos morfologijos apybraiža, Kaunas: Šviesa. Paulauskienė Aldona 1994: Lietuvių kalbos morfologija. Paskaitos lituanistams, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Paulauskienė Aldona 2007: Lietuvių kalbos morfologijos pagrindai, Kaunas: Technologija. Urbutis Vincas 1961a: Dabartinės lietuvių kalbos galūnių darybos daiktavardžiai. – Kalbotyra 3, 27–60. Prieiga internete: https://www.zurnalai.vu.lt/kalbotyra/article/view/18523/17723 (žiūrėta 2023 m. spalio mėn.). Urbutis Vincas 1961b: Dabartinės lietuvių kalbos sudurtinių daiktavardžių daryba. – Dabartinė lietuvių kalba, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 65–121. Valeckienė Adelė 1998: Funkcinė lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Gauta 2023 11 27 Priimta 2023 12 06 DAIVA MURMULAITYTĖ THE GUIDELINES FOR THE DEVELOPMENT OF THE WORD FORMATION GUIDE S u m m a r y The digital Lithuanian noun synchronic word formation manual Žodžių darybos vedlys (Word Formation Guide, WFG) is one of the e-services of the Lithuanian Language Resources Information System E. kalba (E-Language). This manual is designed primarily to help language users to create new words. The data collected in the WFG allows us to choose the most appropriate patterns and means of noun formation, for it is nouns that are needed, as often as not, to name new DAIVA MURMULAITYTĖ. Žodžių darybos vedlio plėtros gairės 103 concepts coming into the Lithuanian language. In the future, it would be worth extending the WFG to make it even more valuable, both to the general public and to researchers in the field of word formation. There are two possible ways to develop the WFG. The first option is to add new data – firstly, examples of derivatives and compounds – to the manual using the existing data structure. At the moment, the amount of such examples provided is just enough to illustrate the patterns of word formation and show the process of it. As the number of derivatives and compounds in the manual grows, so will the likelihood of finding out the formation of a particular word of interest. The WFG will likely be used even more widely and frequently as a result. A lot of new information can be provided in the comment fields. Comments are designed for information that, due to its specificity, is not covered by other data fields, and can be used to explain, for example, cases of atypical word formation, or to draw attention to other important issues such as the latest research, emerging new word formation tendencies, recommendations on language norms, etc. The second option for the development of the WFG is to modify the structure of the database if it becomes necessary to collect data different from what has been foreseen so far. An unmodified structural model of noun formation to describe the formation of other parts of speech (adjectives, verbs, adverbs) would probably not work. The current list of word formation categories could perhaps be supplemented in some cases (word formation categories are different for different parts of speech). However, for verbs, a single data field for derivational meaning data would probably no longer suffice: there are group derivational meanings widely used alongside categorical derivational meanings in the descriptions of verb formation. Words in different parts of the language differ in the structure of their formational data; for example, verbs have some suffixal variations. Some challenges will probably also arise because grammar does not always closely follow principle of synchronicity in its description of the formation of adjectives. However, word formation data for various parts of speech would be useful not only for the practical needs of society, but also for scientific research as well. Collecting and structuring these data in one source would make it possible to see a more general picture of the formation of Lithuanian words and the systematic relationships between the means of formation, and perhaps predict the tendencies and perspectives of the development of word formation. KEYWORDS: synchronic word formation, new word formation, means of word formation, structure of database, grammar. 104 BENDRINĖ KALBA | 96 DAIVA MURMULAITYTĖ ŽODŽIŲ DARYBOS VEDLIO PLĖTROS GAIRĖS S a n t r a u k a Skaitmeninis dabartinės lietuvių kalbos daiktavardžių darybos žinynas Žodžių darybos vedlys (ŽDV), kaip viena iš lietuvių kalbos išteklių informacinės sistemos E. kalba paslaugų, sukurtas pirmiausia siekiant padėti kalbos vartotojams, norintiems pasidaryti naujų žodžių. Jame sukaupti duomenys leidžia pasirinkti tinkamiausius daiktavardžių darybos būdus ir priemones, nes būtent daiktavardžių dažniausiai prireikia, pavyzdžiui, į lietuvių kalbą ateinančioms naujoms sąvokoms įvardyti. Tačiau, galvojant apie ateitį, būtų tikslinga ŽDV plėsti, kad jis būtų dar naudingesnis – tiek plačiajai visuomenei, tiek žodžių darybos tyrėjams. Kalbant apie ŽDV plėtrą minėtinos dvi galimybės. Pirmoji – pildyti žinyną naujais duomenimis, naudojantis esama duomenų struktūra. Nauji duomenys – tai pirmiausia darinių pavyzdžiai. Šiuo metu jų pateikta tik tiek, kiek reikia darybos dėsningumams pailiustruoti, darybos eigai parodyti. Daugėjant žinyne darinių, didės ir tikimybė išsiaiškinti konkretaus rūpimo žodžio darybą. Tikėtina, kad ŽDV dėl šios priežasties bus dar plačiau ir dažniau naudojamas. Nemažai naujos informacijos galima pateikti pastabų laukuose – tiek atskiro darybos priemonės aprašo, tiek bendrosiose, jei aprašų yra keli. Pastabos skirtos informacijai, dėl savo specifikos nepatenkančiai į kitus duomenų laukus, pateikti, jomis galima paaiškinti, pavyzdžiui, netipiškos darybos atvejus ar atkreipti dėmesį į kitus svarbius dalykus – naujausius tyrimus, ryškėjančius naujus darybos polinkius, norminimo rekomendacijas ir kt. Antroji ŽDV plėtros galimybė – modifikuoti duomenų bazės struktūrą, jei prireikia kaupti kitokius, nei iki šiol numatyta, duomenis. Nepakoreguotas daiktavardžių darybos struktūrinis modelis kitų kalbos dalių (būdvardžių, veiksmažodžių, prieveiksmių) darybai aprašyti greičiausiai netiktų. Dabartinį darybos kategorijų sąrašą kai kuriais atvejais galbūt užtektų papildyti, nes minėtų kalbos dalių darybos kategorijos yra kitokios (prieveiksmiai darybos kategorijomis apskritai neskirstomi). Tačiau veiksmažodžio darybos reikšmėms pateikti, ko gero, nebeužtektų vieno duomenų lauko – veiksmažodžių darybos aprašuose šalia kategorinių plačiai operuojama grupinėmis darybos reikšmėmis. Skirtingų kalbos dalių žodžiai skiriasi darybos duomenų struktūra, pavyzdžiui, veiksmažodžiai turi nemažai priesagų variantų. Nemenkas iššūkis turėtų būti tam tikras nenuoseklus sinchroniškumo principo laikymasis aprašant būdvardžių darybą gramatikose (pvz., darybos galūnės su priebalsiniais formantais). Tačiau įvairių kalbos dalių darybos duomenys, išplėtojus ŽDV, būtų naudingi ne tik praktiniams visuomenėms po- DAIVA MURMULAITYTĖ. Žodžių darybos vedlio plėtros gairės 105 reikiams, bet ir moksliniams tyrimams, nes juos vienoje vietoje sukaupus ir sustruktūrinus, būtų galima matyti bendresnį lietuvių kalbos žodžių darybos vaizdą, sisteminius darybos priemonių ryšius, galbūt prognozuoti darybos kaitos polinkius ir perspektyvas. ESMINIAI ŽODŽIAI: sinchroninė žodžių daryba, naujadara, darybos priemonė, duomenų bazės struktūra, gramatika. DAIVA MURMULAITYTĖ Lietuvių kalbos institutas Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius [email protected] 106 BENDRINĖ KALBA | 96