Naujas etimologinis rusų kalbos žodynas

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, IV LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA EN NY ETYMOLOGISK ORDBOK ÖVER RYSKA A. SABALIAUSKAS I över femtio år har M. Fasmer framgångsrikt verkat inom språkvetenskapen. För språkvetare, särskilt dem som på ett eller annat sätt kommer i kontakt med frågor om slavistik eller de östeuropeiska folkens språkliga relationer, är sådana verk av M. Fasmer välkända som: „Греко-славянские этюды“ (1909), „Studien zur albanesischen Wortforschung“ (1921), „Osteuropäische Ortsnamen“ (1921), „Untersuchungen über die ältesten Wohnsitze der Slaven I: Die Iranier in Südrussland“ (1923), „Wikingerspuren in Russland“ (1931), „Beiträge zur historischen Völkerkunde Osteuropas“ (1932—1936), „Die Slaven in Griechenland“ (1941), „Die alten Bevölkerungsverhältnisse Russlands“ (1941) m.fl. Alla dessa arbeten var emellertid närmast förberedande studier inför M. Fasmers huvudarbete — den etymologiska ordboken över ryska1. Såväl till omfång som till faktamaterial överträffar denna ordbok inte bara tidigare etymologiska ordböcker över ryska, utan även över slaviska språk i allmänhet. I M. Fasmers ordbok behandlas inte bara ursprunget till ord i det ryska litteraturspråket; den tar också upp olika dialektord och egennamn på platser och personer samt förklarar arkaismer i olika ryska språkminnesmärken. Ordboken återger på ett mycket levande sätt ryskans förhållanden till andra närliggande språk liksom till västeuropeiska språk. Den redovisar inte bara lånord eller översättningslån från främmande språk, utan anger ofta också hur ryska ord har spritts i andra folks språk. M. Fasmers ordbok är också till nytta för forskare i baltiska språk i flera avseenden. Hur stort utrymme ordboken ägnar åt material från de baltiska språken framgår redan av det faktum att ordregistret, som ännu inte är fullständigt, innehåller omkring tre tusen litauiska, nästan två tusen lettiska och omkring femhundra forniska ord. Ordboken förklarar ursprunget till baltiska ortnamn som förekommer i äldre ryska språkminnesmärken, behandlar baltiska stambeteckningar, vissa personnamn m.m. (jfr Вили I, 200; Витолки I, 205; Деремела I, 342; Жемо итв I, 418; жмуда I, 428; Латгола II, 19; латыши II, 19; Ливики II, 40; Литва II, 46; Неман II, 211 m.fl.). För litauiska läsare är frågan om hur baltiska ord har spritts i ryskan naturligtvis av intresse. För att belysa denna fråga ägnas i M. Fasmers ordbok också 1 Max Vasmer, Russisches etymologisches Wörterbuch, första bandet: A—K, Heidelberg, 1953, 712+XLVII s.; andra bandet: L—Ssuda, Heidelberg, 1955, 712 s.; tredje bandet: Sta—Y, Heidelberg, 1958, 697 s. 319 ganska stort utrymme. Eftersom den nämnda ordboken är tämligen svåråtkomlig för litauiska läsare ska vi här kort gå igenom de ord som enligt M. Fasmer, och oftast även andra språkvetare, har kommit in i ryska dialekter och olika skriftliga språkminnesmärken från baltiska språk. апуд ’sädesmagasin (i en förrådsbyggnad)’. Ordet förekommer i vitryska och polska och kommer från lit. aruodas, lett. arūods (I, 27, III, 511). баланда 1. ’en sorts målla’, 2. ’en dålig hampasort’, 3. ’betblast’; förekommer i trakten kring Rjazan och Tambov och kommer troligen från lit. balánda (I, 45). вайнник ’ett slags kvinnlig huvudprydnad’; förekommer i västra ryska dialekter och kommer troligen från lit. vainikas (I, 165). валанда ’en långsam och trög person’, валандать ’arbeta långsamt och trögt, fördriva tiden gagnlöst, förhala’; kommer från lit. valandà, östlett. voluda (I, 166). ванчес, ванчос ’ekstockar för skeppsbygge’; i äldre språkminnesmärken förekommer formen ванчус. Enligt B. Karskis uppfattning kommer ordet från lit. vančos ’stock för att fästa ankaret’, lett. vancis ’stock för att hitta ankaret’ (I, 168)2. вентерь ’påsliknande nät, fiskpåse’; formerna вентель, вентель, вятерь, вятерь förekommer också, liksom ukr. в’ater och pol. więcierz, więcierz, wiecierka ’fiskfälla’. Inlånat vid olika tider från lit. vėteris, lett. vēnteris (troligen en kurisk form). De ryska formerna utan rot-n lånades in tidigare (I, 183, 245). вытум ’ett slags pråm på Niemen’, вутума ’ett slags flodfarkost på Niemen och Pripet (Minsk, Grodno, Kaunas)’. Ordet är svårt att förklara; kanske kan det sättas i samband med lit. vytinis ’flätad’ (I, 205). зупца ’råttsvingel’; används i västra ryska dialekter och kommer från lit. girsa ’råttsvingel’. Även pol. girsa ’råttkorn’ är lånat från litauiskan (I, 270). дёгомъ, gen. дёгма ’björktjära’, ukr. дёготь, gen. дѣха, vitry. дѣхоч, forntjeck. dehet, gen. dehte, slovak. deht, pol. dziegieć. Detta slaviska ord för tjära har man försökt knyta som ett gammalt besläktat ord till lit. degutas, lett. deguts, och vidare till lit. degù, dègti, dãgas ’skörd’. Lit. dėgti motsvarar emellertid exakt fornkyrkoslav. жегу, rus. жгу, och därför kan det slaviska ordet för tjära betraktas som ett lån från de baltiska språken. K. Būga och J. Mikola hade denna uppfattning. Det är också uppfattningen hos F. Slawski, författaren till den nya etymologiska ordboken över polska3 (I, 335, III, 514). дайлуда ‘Baumeister’, använt av Skorina, förekommer ofta i belarusiska dokument från 1500-talet och härstammar från lit. dailýda (I, 358). дырван ‘Brachfeld’, förekommer i västliga ryska dialekter och används också i polskan (dyrwan), härstammar från lit. dirvònas (I, 386). джало ‘Abgabe, Steuer’ förekommer ofta i belarusiska dokument och härstammar från lit. *dėklas ‘Auferlegung, Steuer’: dėti (I, 387). ёня ‘Getreidedarre’, används i trakten kring Smolensk och i ukrainska och belarusiska (жёна, жоўна; äldre жёја) och kan vara besläktat med lit. javėna m.fl. * I litauiska dialekter förekommer detta ord i betydelsen ‘krok’: vančas (Upyna), vančys (Radviliškis), vančkaras (Šiauliai). Det kan ha kommit in i litauiskan från lettiskan, och letterna har sannolikt fått det från tyskan. 2 Jfr F. Slawski, Słownik etymologiczny języka polskiego, 1, 194, Kraków, 1952—1956. 320 Eftersom detta ord emellertid används av slaver som bor i baltiskt grannskap, anser vissa språkvetare att det är ett lån från lit. jāuga (I, 389). ендова, яндова ‘bauchiges metallenes oder irdenes Gefäss; Kanne für Bier’, fornryska jandova ‘flat skål med pip’, belarusiska jandova. Anses vara ett lån från lit. indauja, indas (I, 399, III, 514). жлукто ‘Fass zum Wäschelaugen, das Wäscheweichen’, жлукта, belarusiska žlūkto, ukrainska žlūkto ‘balja, kar’, polska žłukto. Lånat från lit. žlūklas (žlūgtas) ‘Waschlauge, Fass zum Wäschelaugen’ (I, 427). клуня ‘Art Scheune, Riege’, ukrainska klūnia, belarusiska klūnia, polska klunia, klonia ‘lada byggd av rundvirke av gran, sovplats’. Ordet härstammar sannolikt från lit. klūonas, lett. kluōns: lit. klóti (I, 573—4). ковш ‘Schöpfkelle, Schaumlöffel, Trinkgeschirr’, ukrainska kovš, belarusiska kovš, fornryska kovšb. Lånat från lit. káusas, lett. kauss. Detta baltiska ord har också lånats in i de finsk-ugriska språken (finska kauha) och i några germanska språk (medellågtyska kouwesse, lågtyska kausse, forndanska kouse, danska kaus, svenska kaus, kás) (I, 586, 679). кувшин ‘Kanne’, кувшин (assimilation), ukrainska kušyn, belarusiska kušyn. Ordet kan härstamma från lit. *kausinas, som kan ha funnits vid sidan av káusas. Beträffande ordbildningen, jfr lit. vaikšnas: vaikas (I, 679). кыльша ‘Hüfte, Oberschenkel’, förekommer även som кульжа, belarusiska kūlša, polska kulsza, lånat från lit. kūlsė, kūlsis (I, 690). курпы, курпины ‘Bastschuhe’, polska kurp, kurpia; orden är lån från de baltiska språken, jfr lit. kūrpė, lett. kurpe, fornpreussiska kurpe (I, 701—2). лаума ‘Art Hexe’, förekommer i trakten kring Smolensk; ordet härstammar från lit. laumė (laimė) ‘Art Fee’, lett. lauma ‘Hexe, Zauberin’ (II, 19). логиса ‘Haufen Zweige, Äste, Späne die beim Holzfällen zurückbleiben’, lånat från lit. laužas (II, 51). лускапт ‘Fetzen’, förekommer i trakten kring Kursk. Ordet har oklar härkomst och kan möjligen vara ett lån från baltiska språk; jfr lit. lūskatai ‘Fetzen, Lappen’ (II, 71). пакля ‘Hede, Werg’, vitry. pakulle, pol. pakul-y, lånat från lit. pakulos: kūlti, lett. pakulas (II, 303). парсук ‘Borg, verschnittener Eber’, belagt i trakten kring Rjazan; i västliga ryska dialekter förekommer паршук, парсюк ‘Eber’, pol. parsiuk. Orden är lånade från lit. paršiukas (II, 317—18). пелед ‘Schutzdach über e. Getreideschober’, пеледа, пельда, пелед, пеледь, пелядь, är utbrett i ryska dialekter (Jaroslavl, Vologda, Moskva, Kaluga, Orjol, Kostroma). Dessa ord härstammar från lit. pelūdė: pėlūs + dėti ‘Spreuscheune, Spreukammer’, lett. pelūde (II, 332, 333). пуня ‘Spreukammer, Scheune, Heuboden’, ett ord som är tämligen utbrett i ryska och vitryska dialekter, härstammar från lit. pūnė, pūnė ‘Stall’, lett. pūne ‘Scheune’. Vissa språkforskare (A. Brückner, J. Endzelīns m.fl.) menar tvärtom att balterna har lånat ordet från de slaviska språken, men enligt M. Fasmer talar ordets geografiska utbredning emot detta påstående (II, 464—5). ⁴ E. Frenkel (Litauisches etymologisches Wörterbuch, 347, Heidelberg-Göttingen, 1955—59) betraktar utan grund detta ord som ett gammalt besläktat ord med lit. láužas. 321 nymel ‘kleingewachsener Mensch, Knirps’, nympukes ‘klein’. Förekommer i trakten kring Smolensk och kan vara lånat från lit. pamplys ‘Dickbauch’ (II, 465). nympa ‘Art Suppe aus Gemüse, Graupen u. Milch’, nympo ‘Mehljauche für das Vieh’, nympa, ‘Weizengrütze’, ukr. pūtra, vitry. pūtra. Lånat från lit. putra ‘Grütze’, lett. putra: punti, pūsti, putā. Även finska putro, puoro ‘Grütze’ är enligt M. Fasmer sannolikt ett lån från baltiska språk (II, 469). резины ‘Art Korb zum Tragen von Heu’, розивны, vitry. rėdžginy, rėginy, rėviny, lånat från lit. rezginės (rėzginės), rėzgis ‘Geflecht, Korb, geflochtene Trage’ (II, 506). peū, gen. рэя, рея ‘Darrscheune’, рея (Grodno, Minsk, Smolensk). Detta ord kom in i ryskan liksom i de baltiska språken från de finsk-ugriska språken (est. rei, finska riihi). I vitryska kan det dock också ha kommit in via de baltiska språken (II, 507). рожец ‘Unglückshäher, Garrulus infaustus’, betraktas vanligen som ett lån från baltiska språk; jfr lit. ražis ‘Tannenhäher’ (< *ranžis), lett. ruoze, ruozis (II, 535). румуть ‘besorgt machen, beunruhigen’, pynum(cя) мне ‘es scheint mir, macht mich besorgt’, puna ‘Heimweh’, румшый ‘besorgt’, ukr. rūpyty, rūplu ‘erwünscht sein’, vitry. rūpic ‘sorgen’, rupota ‘Sorge’. Källan till dessa ord kan ibland vara lit. rūpėti; ordens utbredning talar särskilt för ett sådant antagande (II, 548–9). свиренъ-рна ‘Getreidescheune’, свирон, vitry. swiren, pol. świren, świrnia, świernia ‘Speicher’. Ett svårförklarat ord. Vissa språkforskare (J. Otrębski, E. Karski, F. Miklošič) betraktar det som ett lån från lit. svīrnas (II, 593–4). сигла ‘Morast, Moorgrund’, sannolikt ett lån från baltiska språk; jfr lett. sīlis, ‘kleiner Morast in der Mitte e. Waldes, einer Wiese oder Weide’ (II, 622). скупо, скупда ‘Getreidehaufen, Heuschober’, ukr. skýrta, stýra, vitry. skirta. Dessa ord är lånade från baltiska språk; jfr lit. stirta ‘Haufen Heu’, lett. stira ‘dachförmiges Dörrgatter für Sommerkorn auf d. Felde’. Från ryskan kom detta baltiska lån senare också in i erzya-mordvinskan — skirda ‘Getreideschober auf d. Felde’ (II, 638); сколба ‘Tabakstampfer, Stössel’, förekommer i trakten kring Tver och kan möjligen vara ett lån från baltiska språk; jfr lit. skalbei, skalbių (II, 642). твань ”Morast, sumpfige Stelle”, квань, тванья. Ordet används ganska brett i ryska dialekter och förekommer i ukrainska (tvan’ ”Schlamm”) och belarusiska (tvań ”Schlamm”). Det är lånat från de baltiska språken, jfr lit. tvānas, lett. tvans ”Dampf”: lit. tvānti (III, 84–5). топра ”Zwischenraum, Fach eines Heuschobers, Abstand zwischen 2 Pfählen”, från lit. tarpas (III, 127). шакала, шакола ”Buchweizenhülsen”, шаколина, lånat från lit. šakalai, lett. sakali (III, 366). шешок,-шка ”Iltis”, belarus. šešōk, pol. szeszek, från lit. šeškas, lett. sesks: lit. šeškė ”cacare”. En liknande benämning på iller används också i vissa finsk-ugriska språk. Ordets utbredning visar dock att slaverna fått det från de baltiska språken (III, 395–6). шкубунять ”verfolgen”, förekommer i trakten kring Smolensk, lånat från lit. skūbinti, skūbinti ”beeilen” (III, 408). шнурделок 1. ”Kreisel”, 2. ”flinker Junge”, används i trakten kring Smolensk; ett lån från de baltiska språken, jfr lett. spurdelis ”Kreisel; unruhiger, unbändiger Mensch”, lit. spurdėti (III, 427). 322 шула ”Zaunpfahl”, шула, ukr. šila, belarus. šila. Vissa språkvetare anser ordet besläktat med lit. šulas, medan andra (E. Karskis, Pr. Skardžius) menar att det är lånat från litauiskan (III, 435). янтарь ”Bernstein”, fornryska jentarь. Från ryskan spreds denna benämning på bärnsten till andra slaviska språk: ukr. jantār, tjeck. jantar, serb.-kroat. jàntār, slov. jàntar. Det nämnda ordet kom in i ryskan från de baltiska språken, jfr lit. gintāras, lett. dzītars (III, 491). Ett mycket intressant fenomen är att vissa ord från de baltiska språken kom in i ryska dialekter via finsk-ugriska språk. Här är några exempel: игуна, игна, хигна ”Lenkseil am Rentiergespann”, från finska, olonetsiska hihna ”Riemen”, vilket i sin tur kommer från lit. šišna (I, 267). игвас, ирвас ”männliches Renntier im 2. Lebensjahr”, från finska hirvas ”Renntierochs”. Det finska ordet kommer troligen från baltiska *širvas, jfr fornpreussiska sirwis ”Reh” (I, 270). корбачь ”Bastschuhe, Schuhe aus Birkenrinde”, lånat från finska kurpunen, plural kurpuset ”Schuhe aus ungegerbtem Leder”. Det finska ordet är lånat från de baltiska språken, jfr lit. kurpė (I, 623). лох ”abgemagerter Lachs nach der Laichzeit in den Flüssen”, kommer från finska, olonetsiska och karelska lohi ”Lachs”. Ordet kom in i de finsk-ugriska språken från de baltiska språken, jfr lit. lašis (II, 62). лухма 1. ”Bucht, Meerbusen”, 2. ”seichte mit Gras bewachsene Stelle im See”. Den första betydelsen är troligen lånad från lapska luokta, luxta, den andra från vepsiska luht ”feuchte Wiese, Pfütze”, finska och karelska luhta, estniska luht, vilka kommer från lit. lūkštas ”Rohrgras”, lūkštinė, lūkštynė ”schilfbewachsener Teich od. Sumpf” (II, 72). печка, решка ”ungesäuerter Fladen aus Mehl und zerstampfter Fichtenrinde”, lånat från karelska rieska, finska rieska ”ungesäuertes Gerstenbrot, Pfannkuchen”. Ordet kom in i de östersjöfinska språken från de baltiska språken, jfr lit. prėska ”ungesäuert” (II, 514). пода ”uneben gefrorener, feuchter Erdboden”, позва, повка, från karelska rouda, finska routa ”hart gefrorener Erdboden”. Orden i de östersjöfinska språken kommer från lit. gruodas (II, 526). себра ”gemensamt arbete, arbetsgemenskap”, сябра, har sannolikt lånats från vepsiska šebr- (šebra-) ”gemensamt arbete” och finska seura ”sällskap, följe”. De finska folken kring Östersjön har sannolikt fått det nämnda ordet från de baltiska språken; jämför litauiska: sėbras ”kamrat, deltagare”, lettiska sēbrs ”granne, vän, släkting” (II, 599). Alla de nämnda orden förekommer främst i nordvästryska dialekter. Även det av M. Fasmer etymologiskt oförklarade ryska ordet шупна ”höna med utspärrade fjädrar” och belarusiska šūrpa ”lockigt huvud, öknamn” (III, 438) bör betraktas som ett lån från de baltiska språken; ordet är allmänt brukat i litauiskan och har en väl underbyggd etymologi.5 När M. Fasmer förklarar ursprunget till olika ryska ord använder han, som nämnts, rikligt med baltiskt språkmaterial, vanligen med stöd av arbeten av K. Būga, J. Endzelīns, R. Trautmann, A. Brückner m.fl. Material från de baltiska språken är 5 Jfr A. Sabaliauskas, Lietuvos TSR Mokslų akademijos darbai, serija A, 1, 123—4, Vilnius, 1960. Som ett nyligen publicerat manuskriptarbete visar, ansåg även K. Būga att det ryska шупна var ett lån från litauiska šūrpa; jfr K. Būga, Rinktiniai raštai, 2, 622, Vilnius, 1959. 323 utnyttjas tämligen framgångsrikt, men en allsidig användning av det försvåras av att den fullständiga akademiska ordboken över litauiska ännu inte har publicerats och att M. Fasmer dessutom, när han skrev sin ordbok, knappt kunde dra nytta av E. Frenkelis etymologiska ordbok över litauiska. Här ska vi försöka ange några etymologiska detaljer som inte återges i M. Fasmers ordbok samt uppmärksamma olika slags felaktigheter. Till ryska грим ”skiffer” (I, 313) jämförs bland annat litauiska graumenys ”stora urskogar”. Litauiska graumenys, griaumenys ”tät, stor skog full av nedfallna träd”, griaumedis ”träd som fallit i skogen”6 bör sannolikt förbindas med litauiska griūti ”falla”. Därför bör ryska грим och litauiska graumenys inte ha något samband. Litauiska grįdyti ”gå, vandra” bör kanske inte jämföras med ryska грядѣ, грясти (I, 315), med tanke på rotens vokalism7. När det gäller ryska двохать (I, 332) anges, med hänvisning till J. Endzelīns, att litauiska dvėkas är ett lån från slaviska språk. Det är emellertid fullt möjligt att betrakta ordet som inhemskt: varken dess fonetik eller betydelse motsäger ett sådant antagande8. Litauiska dūdė kan också vara ett inhemskt ord; det är alltför djärvt att kategoriskt hävda (II, 336) att det är ett lån från belarusiskan9. Litauiska tūlės bör sannolikt inte förbindas (I, 417) med grön, gräs (* žultis > tul-ės), utan med litauiska tūlėti ”bli genomdränkt av vatten, svälla, bli vattnig, ligga i blöt; suga upp vatten”, lettiska tūlēt ”svälla” och tūlzna ”blåsa”10. Litauiska kārpa ”karp” (I, 535) är lånat från polska, inte från fornhögtyska11. E. Frenkel har, förefaller det, med rätta påpekat att ryska камать ”vältra, rulla, vrida” (I, 540) bör skiljas från качать ”gunga” (I, 543); det senare bör förbindas med litauiska kėbautis ”gunga sig” och kėkos ”gunga”12. Ryska допоб ”ask, såll” bör inte förbindas (I, 363) med litauiska darbas ”lövslinga”, eftersom detta litauiska ord kom in i den språkvetenskapliga litteraturen från J. Bretkūnas skrifter genom ett missförstånd. J. Bretkūnas översatte nämligen den tredje beståndsdelen i M. Luthers sammansättning Palmenlaubwerk med ordet darbas; här avses alltså det litauiska ordet darbas ”arbete, verk”13. När ursprunget till ryska клемть ”förråd, magasin” (I, 569) förklaras, jämförs här i onödan litauiska klaimas ”lada”, som bör förbindas med litauiska klōti (klōimas < klōj-mas), samt atslaimas, atslaimas ”förgård”, som har samma rot som litauiska šlūoti (atslāimas < atslāvimas)’14. Litauiska kārbas är ett lån från slaviska språk; därför bör det inte förbindas med ryska короб ”korg, ask, flätad vagnskorg” (I, 629) som ett gammalt besläktat ord15. 6 Jfr Lietuvių kalbos žodynas, ansvarig redaktör K. Ulvydas, 3, 575, Vilnius, 1956. 7 Jfr E. Fraenkel, Litauisches etymologisches Wörterbuch, 171, Heidelberg-Göttingen, 1956—1959 (nedan — LEWb.). 8 Jfr E. Fraenkel, LEWb., 81, 109. 9 Jfr Pr. Skardžius, Archivum Philologicum, 4, 154, Kaunas, 1933. 10 Jfr K. Būga, Kalba ir senovė, 295, Kaunas, 1922; Rinktiniai raštai, 2, 320. 11 Jfr E. Fraenkel, LEWb., 222. 12 Jfr E. Fraenkel, LEWb., 236. 13 Jfr E. Fraenkel, LEWb., 82—3. 14 Jfr E. Fraenkel, LEWb., 22—3, 275. 15 Jfr E. Fraenkel, LEWb., 220. 324 Rus. kūdelė ‘zum Spinnen vorbereiteter Flachs’ (I, 680) gör det inte möjligt att knyta samman vokalismen i dessa ord med lit. kėdėnti, vilket E. Fraenkel16 med rätta har påpekat. Lit. kaūlyti bör tydligen hellre knytas till lit. kãutis, som E. Fraenkel17 gör, snarare än till rus. кулик ‘Schnepfe, Scolopax’ (I, 688). Lit. kùrti ‘Feuer anmachen, heizen’ kan knappast skiljas från kùrti ‘bauen, gründen, errichten’18. Därför har det nämnda litauiska ordet ingenting gemensamt med rus. курить ‘rauchen’ (I, 700). Lit. laidõkas (II, 8) kan också vara ett lån från polskan19. Den ryska benämningen på en lett замуш (II, 19) kommer troligen inte från nominativformen i pluralis latvieši; formanten -шш är ett suffix som också förekommer i andra appellativ20. Lit. loma ‘niedrige Stelle auf dem Acker’, lett. lāma ‘Pfütze, Grube’ (II, 56) bör ändå knytas till lit. lamanti, lėmti, lùmti21. Lit. liūtis (II, 79; i M. Fasmeris ordbok skrivs lutis) är snarare inte ett lån från slaviskan, utan ett inhemskt ord, vilket Pr. Skardžius22 och E. Fraenkel23 hävdade. Lit. minia bör tydligen knytas till lit. minti, som J. Endzelīns24 gör och E. Fraenkel25 instämmer i. I så fall har detta litauiska ord ingenting gemensamt med rus. много ‘viel’ (II, 143). Jämförelsen mellan rus. мыслить ‘denken’ och lit. maũsti ‘sehnlich verlangen, sich sehnen nach etw.’ (II, 184) väcker stora betydelsemässiga tvivel. När det gäller rus. Неман ‘Memelfluss’ (II, 211) återges inte K. Būgas förklaring26, där Nemunas förbinds med lit. neminė, nėmuogė. Dessutom bör förbindelsen mellan flodnamnet och žemaitiska nùmas ‘hus’ anges som en ogrundad etymologi; även om den är mycket naiv är den ganska utbredd. Exempelvis står det till och med i den 1958 utgivna ”Geografiska namnordboken”: „Название литовское: немас — дом; намин — домашний; домашняя, наша, т. е. литовская река“27. Lit. narõvytis ‘trotzig sein’ kan inte jämföras med rus. норов ‘Sitte, Brauch, Gewohnheit’, eftersom lit. narõvytis är ett lån från slaviskan28. Vid rus. пенька ‘Hanf’ (II, 335) bör det anges att K. Būga, när han förklarar ordets ursprung, förbinder det med lit. pinti (пенька < *pini̯ka)29. 16 Jfr. E. Fraenkel, LEWb., 233. 17 Jfr. E. Fraenkel, LEWb., 230—1. 18 Jfr. K. Būga, Kalba ir senovė, 105; Rinktiniai raštai, 2, 128; E. Fraenkel, LEWb., 319. 19 Jfr. E. Fraenkel, LEWb., 330. 20 Jfr J. Otrębski, Lingua Posnaniensis, 2, 72—3, Poznań, 1950. 21 Jfr E. Fraenkel, LEWb., 338, 355, 385. 22 Jfr Pr. Skardžius, Lietuvių kalbos žodžių daryba, 108, 327. 23 Jfr E. Fraenkel, LEWb., 382—3. 24 Jfr J. Endzelīns, Filologu biedrības raksti, 12, 174, Rīgā, 1932; Senprūšu valoda, 224. Rīgā, 1943. 25 Jfr E. Fraenkel, LEWb., 453, 455. 26 Jfr K. Būga, Kalba ir senovė, 190, 244—9; Rinktiniai raštai, 2, 213—4, 280—1. 27 М. С. Бондарский, Ordbok över geografiska namn, 224, Moskva, 1958. 28 Jfr E. Fraenkel, LEWb., 484. 29 Jfr K. Būga, Archivum Philologicum, 1, 37, Kaunas, 1930. 325 Med ryska пупца ‘Vogel’ (II, 458) bör litauiska pautas ‘Ei, Hode’, lettiska pāuts och preussiska pawtte bör inte jämföras, eftersom dessa ord hör samman med den indoeuropeiska roten *pū- ‘blasen, wehen, anschwellen (machen)’: litauiska pūsti, pūsti osv.30 Litauiska rāvas ‘Graben’ och preussiska rawys är sannolikt lån från polska31; därför bör de inte förbindas med ryska poe (II, 525). Enligt K. Būga är litauiska kvietys ett lån från skandinaviska språk, inte från gotiskan som ordboken anger (III, 284)32. K. Būga framhöll särskilt att litauiska kvietys inte kan ha lånats från gotiskan på grund av rotvokalen. Dessutom är ordboksförfattaren inte helt konsekvent i fråga om förhållandet mellan *svēro och *kvēro. På ett ställe (II,591) skriver han: „Die Zusammengehörigkeit von *svēro und *kvēro (s. uem) ist unsicher (gegen Vaillant RES. 13, 110 ff.)“, och på ett annat, när han talar om ordet uem (III, 284): „Bei Annahme eines idg. Gutturalwechsels wäre weitere Beziehung zu c̑em (s.d.).“ I ordboken förekommer också felaktigheter av annat slag. Det står (I, 281): lit. dvigubas, trigubas ‘doppelt, einfach’; ordet trigubas bör översättas med ‘dreifach’. gruménti (I, 310) är ett litauiskt, inte ett preussiskt ord. dižū, diežti, dižti (I, 336) bör rättas till dyžù, diežti, dyžti33. desimis (I, 346) används flitigt även i dagens litauiska, och därför bör det här betecknas som lit., inte alit. (fornlitauiska). drabažas (I, 368) är ett lettiskt, inte ett litauiskt ord. Det litauiska ordet vasara ‘Sommer’ ska betonas vãsara, inte vasarà (I, 192). Litauiska vartai ‘Tor, Pforte’ (I, 229) ska betonas inte vartai, utan vãrtai. Litauiska gìlškčioja ‘es geht das Gerücht’ (I, 286) bör rättas till gãlškčioja. Lettiska dvãsà ‘Hauch, Atem’ (I, 332) bör rättas till dvãsą. Litauiska strãzdas ‘Drossel’ (I, 372) bör rättas till strãzdas. K. Būga tycks inte säga något i RFV 67,240 om ryska железа ‘Drüse’ (I, 415) och litauiska gėlėžuones. Litauiska žliūktas, žliūktis ‘Waschlauge, Fass zum Wäschlaugen’ (I, 427) och andra litauiska ord med samma rot som nämns här bör skrivas med g. Det ska skrivas žarijos pl. ’glödande kol’, inte žaryjos (I, 443). Det ska vara žambėju, žambėti ’keimen’ (I, 466), inte žãmbėju. Det lettiska ortnamnet ska skrivas Cēsis G. Cēsu, inte Cēzis (I, 552). K. Būga anger RFV 70,100 lit. balāzyti ’skälla’, inte balãsyti (I, 45). K. Būga nämner i RFV 70,101 lit. bliaūzyti ’prata strunt’, inte blianūzyti (I, 96). K. Būga behandlar förhållandet mellan ryska кула ’bråck, utväxt på ett träd’ (I, 556) och lit. kúla ’utväxt, knöl’ inte i RFV 71, 44, utan på s. 54. Ryska ком ’klump’ (I, 606) jämför K. Būga med lit. kamúolys m.fl. inte i RFV 65, 314, utan på s. 316. K. Būga uttalade sig mycket skeptiskt om sin tidigare förklaring av lit. krēpšas ’korg, väska’ som etymologiskt förknippat med ryska коров ’korg, ask, flätad vagnskorg’34; därför borde man inte heller ha åberopat den här (I, 629). 30 Plg. J. Endzelīns, Senprūšu valoda, 221; E. Fraenkel, LEWb., 554. 31 Plg. E. Fraenkel, LEWb., 709; J. Endzelīns, Senprūšu valoda, 238. 32 Plg. K. Būga, Kalba ir senovė, 68, 206; Rinktiniai raštai, 2, 89, 230. 33 Plg. E. Fraenkel, LEWb., 98. 34 Plg. K. Būga, Kalba ir senovė, 27—8; Rinktiniai raštai, 2, 44. 326 Lit. krãlikas ‘Kaninchen’ ska accenteras krãlikas, inte krãlikas (I, 666), utan krãlikas. Lit. lóva ‘Bettstelle’ (II, 2), lópas ‘Flick, Lappen’ (II, 14) ska skrivas lóva, lópas. Lit. balandis ska accenteras balandìs, inte balandis (II, 22). I lettiskan finns ordet linte ‘Band’, men inte lint (II, 31). K. Būga förklarar ursprunget till ortnamnet Лепель (II, 31) med RS 36, inte 6,30. I litauiskan används ordet ligà ‘Krankheit’, inte lygà (II, 40). Förhållandet mellan ryska лу́ста́ ‘Scheibe, Schnitte Brot’ (II, 71) och litauiska lùstas ‘Schnitte Brot’ tar K. Būga upp inte i RFV 65, 316, utan 318. Litauiska mėlyna (II, 91) är en feminin adjektivform, medan substantivet ‘Fleck’ ska vara mėlynė. Den litauiska metatonin som motsvarar ryska во́рона: во́рон är várna: vãrnas, inte vãrnas (II, 219). I litauiskan används ordet nūnai ‘nun, jetzt’, inte munai (II, 232). Lit. ne galėti ‘unpässlich sein’ (II, 252) ska skrivas negalėti. Pronomenet añs används i litterär litauiska och bör därför inte förses med beteckningen alit. (II, 268), medan formen añs är dialektal. Litauiska mintìs ‘Gedanke, Idee, Meinung’ (II, 308) är också ett ord i det litterära språket; därför är beteckningen alit. olämplig här. Litauiska spùrdėti ‘rütteln, flattern’ (II, 413) bör rättas till spuradėti. Man ska skriva sėgti, segù, segiaũ ‘hefte’, inte sėrti (II, 413). Litauiska juosmuõ (II, 423) används främst i betydelsen ‘Lende’, inte ‘Gürtel’. Žemaičiai använder formen pūraĩ ’Winterweizen’, inte puraĩ (II, 474). Rūõbs ”Kerbe”, ”ribóz” ’kerben’ (II, 541) är lettiska, inte litauiska ord. Lit. sėbsnis ’Klafter’ (II, 568) bör rättas till siekšnis. I det litterära litauiska språket används formerna šùolis ’Galopp’, šúolias ’im Galopp’, inte šolỹs, šolias (II, 571). K. Būga nämner i RFV 75, 143 det litauiska ordet per-sėda ’Fischwehr’, men inte per-sėdas (II, 602). Lett. saime ’Hausgesinde, Familie’ bör skrivas sãime, inte sáime (II, 609). Lit. siẽti, siejà ’binde’ (II, 619) är former i det litterära språket, inte i de östliga dialekterna. Genitiv singular av lit. šalnà ’Frost’ bör vara šalną, inte šãlną (II, 657). Formen mìrtis, mirtìes ’Tod’ (II, 672) används i det litterära litauiska språket och i många dialekter; därför borde beteckningen alit. inte ha angetts här. Den form som nämns av M. Fasmer användes av Daukša: mìrtis35. Om ursprunget till ry. сма́до ’Herde’ (III, 2) hänvisar R. Trautmann inte till Bsl 230 ff., utan till 280 ff. Anmärkningen ostilt. vid ordet ztė (III, 81) är överflödig, eftersom ordet också används allmänt i andra litauiska dialekter. Lit. ỹras (III, 110) används som substantiv i betydelsen ’Morast’ och som adjektiv i betydelsen ’rein’; i betydelsen ’Brei’ används endast ordet ỹrė. Enligt den stavning som används i ordboken bör man skriva siūti, siuvu, inte siūvù ’nahe’ (III, 402). Betoningen bör ligga på skambėti, skambù ’klingen’, inte på skambò (III, 448). 35 Jfr. Pr. Skardžius, Daukšos akcentologija, 116, 118, 245, 254. Kaunas, 1935. 327 Ordbokens författare kan också kritiseras för hur de preussiska orden återges: han följer inte överallt originalets stavning strikt, och ibland förekommer även andra slags misstag. Preuss. wissa- ‘all’ (I, 192) bör hellre skrivas wissą, eftersom ordet har bevarats inte bara som en del av ett sammansatt ord. Preuss. waldūns ‘Erbe’, men inte waldums (I, 219). Den nominativform som beläggs i de fornpreussiska språkminnesmärkena är asmas ‘der achte’, inte asmas (I, 232). I Elbingordlistan står Udro ‘Otter’ (ord 667), inte wudro (I, 239). Det fornpreussiska språkminnesmärket belägger ordet Sturdis ‘Bicke’ endast en gång. På ett ställe (I, 242; II, 283) skrivs det scurdis (så brukar ordets stavning rättas)36, på ett annat (II, 647) däremot skurdis. Dessutom anges betydelsen på ett ställe som ‘Bicke’, på ett annat som ‘Bicke, Haue’ och på ett tredje som ‘Hacke, Erdhacke’. I Elbingordlistan står Kore ‘Dohle’ (ord 724). Stavningen av detta ord tycks ha försökt rättas på hela tre olika sätt: koce37, kole38, kose39. Varje rättelse hänger samman med en annan förklaring av ordets ursprung; därför är det i detta fall nödvändigt att ange även originalstavningen och inte enbart förlita sig på K. Būgas tolkning (I, 255). I Elbingordlistan står Gudde ‘Busch’ (ord 587), inte gude (I, 264). Det bör skrivas swaigstan, inte swāigstan (I, 447). Preuss. semme (I, 453) bör rättas till semmē. Preuss. kelan ‘Rad’ förekommer som självständigt ord i Elbingordlistan (ord 295); därför är det bättre att ange det än ”-kelan in malūnakelan” (I, 598). I Elbingordlistan står curwis ‘Ochse’ (ord 672), inte kurwis (I, 630). I S. Grunaus ordlista står lynno ‘Flachs’ (ord 31), inte linno (II, 30). Det bör anges att preuss. lasasso ‘Lachs’ (II, 61) är en rättelse av Lalasso (Elbingordlistan, ord 563). Ordet prūtis ‘Preusse’ (II, 451) återfinns inte i de fornpreussiska språkminnesmärkena. Där förekommer endast orden prūtiskan, prūtiskai. I S. Grunaus ordlista står pawtte ‘Eier’ (ord 74), inte pawte (II, 458). Preuss. sadinma ’stellt’ (II, 567) bör rättas till saddinna. Preuss. warnay-ropo ’Würger, Lanius’ (II, 644) bör skrivas warnaycopo. I Elbings ordlista står Sliwaytos ’Pflaumen’ (ord 619), inte slywātois (II, 660). Preuss. snaigis ’Schnee’ (II, 680) bör skrivas snaygis. Preuss. stiklo (III, 9) skrivs lämpligare sticlo. I Elbings ordlista står Soanxti ’Funken’ (ord 35), inte soanxtis (III, 54). Preuss. thewis ’Väterchen’ (III, 81) skrivs mer exakt i originalets stavning zhewis. Preuss. iau ’schon’ (III, 176) skrivs mer exakt iau. Preuss. iuse ’Fleischbruhe’ (III, 195) bör skrivas iuse. Preuss. skīstan ’rein’ (III, 343) skrivs lämpligare skijstan. I ordboken används förkortningar inte helt konsekvent. På ett ställe står alit., på ett annat (II, 672) — allip.; på ett ställe — abulg., på ett annat — abg. (II, 52, 53). Det förekommer 36 Jfr R. Trautmann, Die altpreussischen Sprachdenkmäler, 86, Göttingen, 1910; J. Endzelins, Senprūšu valoda, 250. 37 Jfr R. Trautmann, Die altpreussischen Sprachdenkmäler, 92. 38 Jfr K. Būga, Rinktiniai raštai 1, 439 (RFV. 71, 107), Vilnius, 1958. 39 Jfr J. Endzelins, Senprūšu valoda, 196. 328 translitteringsinkonsekvenser, till exempel skrivs på ett ställe ukr. p’áter (I, 183), på ett annat — ukr. yjater (I, 245). Sådana inkonsekvenser är emellertid mycket sällsynta, och de kan inte förringa värdet av detta monumentala verk. När vi jämför M. Fasmeros verk med A. Preobrazjenskijs och E. Bernekers ordböcker ser vi att ett stort steg framåt har tagits. Prof. V. Machek kallade i sin recension detta verk för ”magnum opus”40; prof. A. Beleckis påpekade, när M. Fasmeros ordbok diskuterades vid ett plenarmöte i ordbokskommissionen vid Sovjetunionens vetenskapsakademis avdelning för språk och litteratur, att det i vår tid är en sorts bragd för en enda person att sammanställa en sådan ordbok41. Det nämnda verket har med full rätt förtjänat dessa och många liknande komplimanger. M. Fasmeros ordboks utgivning undanröjer emellertid på intet sätt uppgiften för den sovjetiska språkvetenskapen att i framtiden sammanställa en ny etymologisk ordbok över ryska, som omfattar betydligt större delar av det ryska språkets lexikala rikedomar och i högre grad utnyttjar dialektologiskt och historiskt material, samtidigt som detta material tydligare skiljs från fakta i det normerade ryska litteraturspråket. Men det är ett arbete för en ändamålsenlig grupp, inte för en eller två personer. Den sovjetiska lexikografin har nått framstående resultat. Låt oss hoppas att dessa resultat inom en nära framtid också kompletteras med en etymologisk ordbok över ryska, där även material från de baltiska språken självfallet får sin rättmätiga plats. EN NY ETYMOLOGISK ORDBOK ÖVER RYSKA А. И. САБАЛЯУСКАС Sammanfattning Artikeln recenserar M. Fasmeros etymologiska ordbok över ryska. Huvudvikten läggs vid material från de baltiska språken. De baltiska lånorden som påträffats i ryskan räknas upp. Vissa tvivelaktiga etymologier och inexaktheter påpekas. 40 Jfr V. Machek, Slavia, 2, 280, Praha, 1959. 41 Jfr Вопросы языкознания, 2, 158, Москва, 1960. 329