Prielinksninių konstrukcijų skverbimosi svarbesnieji atvejai pontininkų ir vakarinių puntininkų tarmėse

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, VI LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA VIKTIGARE FALL AV PREPOSITIONELLA KONSTRUKTIONERS INTRÄNGANDE I PONTININKAI- OCH VÄSTRA PUNTININKAI-DIALEKTERNA1 J. ŠUKYS Litauiskan har bevarat ett jämförelsevis stort antal kasus med olika betydelser, men den allmänna analytiseringsprocessen i de indoeuropeiska språken har inte heller gått det litauiska språket förbi: i stället för vissa kasus med särskilda betydelser börjar prepositionella konstruktioner vinna insteg eller har redan gjort det. Bland dessa bör i pontininkai- och västra puntininkai-dialekterna2 först nämnas de prepositionella konstruktioner som ersätter dativ för ändamål samt instrumentalis för medel och kvalitet, liksom de prepositionella konstruktioner som tränger undan lokativkasusen. I. Prepositionella och icke-prepositionella konstruktioner med dativ för ändamål Dativ för ändamål utan preposition3 har bevarats i västra Puntininkai, särskilt längre söderut, och förekommer också i södra Pontininkai, t.ex.: Den här jorden kommer att bli bördig (10)4. Den här marken låter jag ligga i träda (56). Barn, inte- samla in alla frön, lämna fröna (58). Vi ska koka potatisen (112). Ta ut skruven, så får jag mat (173). Förstafrukten (säden) reserveras som utsäde 1 Ur den pågående avhandlingen ”Syntaktiska särdrag i pontininkai- och västra puntininkai-dialekterna”. 2 För en utförligare beskrivning av dessa dialekter, se J. Šukys, Karakteristiska fonetiska särdrag hos de östlitauiska pontininkai- och västra puntininkai-dialekterna, ”Lietuvių kalbotyros klausimai” (härefter — LKK), vol. 5, Vilnius, 1962, s. 175—183, samt kartorna som bifogats artikeln. 3 Dativ för att uttrycka ändamål förefaller vara mer karakteristisk för dialekterna i södra Litauen (se E. Grinaveckienė, Mituvos flodområdes dialekt, kandidatavhandling, VVU:s manuskriptavdelning 152, Vilnius, 1955, s. 443; J. Senkus, Några mer framträdande fall av kasusbruk i kapsa-dialekten i Pažanavyskis, ”Lietuvos TSR Mokslų akademijos darbai”, serie A (härefter — MAD, A), vol. 2(7), 1959, s. 182, m.fl.). I norra Litauen används i detta fall oftare konstruktionen dėl + genitiv (se A. Jonaitytė, Šakynos dialekt, kandidatavhandling, VVU:s manuskriptavdelning, Vilnius, 1962, s. 367, m.fl.). 4 Siffrorna betecknar punkter vars nätverk upprättats av Institutet för litauiska språket och litteraturen för ”Litauiska språkets atlas”. För lokaliseringen, se ”Förteckning över punkter i pontininkai- och västra puntininkai-dialekterna” i slutet av denna artikel samt kartorna som bifogats den tidigare nämnda artikeln av J. Šukys (LKK, vol. 5, 1962, s. 182). 275 Ät bröd, drick surmjölk – med sked (202). Gå och hämta, Levun, ge åt kon och fåret (234). Nu behövs lök – till bönor och grönsaker (269). I större delen av pontininkai-området och i den norra delen av västra puntininkai ersätts dativ för ändamål oftare av konstruktionen dėl + genitiv, t.ex.: Palik bū.lbų dėl sėklos (11). Telù.ks eži.nd vi.so pieno, nepaliek nė dėl vaiko5 (54). Labiauš kū.ldavam kūls dėl stogu (79). Pamėrk ži.rnu dėl šu.pina š ridene (110). Avõžu duod dėl ta árkla (112). Mėšla ir dėl runkulu ir dėl kukurūzu (140). Sâu susl.verp dėl apsãvima, dėl pirštinu (170). Burolks aš taiso dėl givuliu (203). Konstruktionen dėl + genitiv förekommer i de beskrivna dialekterna ibland även där den kortare formen skulle vara en infinitiv som uttrycker ändamål eller syfte, vilken historiskt sett inte heller är något annat än en dativ. I stället för infinitiv används här genitiv av ett substantiv bildat av verbet tillsammans med prepositionen dėl, t.ex.: Kalakū.te dėl perbjima pašeliek (54). Jauj dėl džòvinima, a klòj.ms dėl kolima (79). Laike dėl pasėžorėjema (79). Konstruktionen dėl + genitiv används dock vanligen inte när infinitiven som uttrycker ändamål också åtföljs av en dativ som preciserar infinitiven (och likaså uttrycker ändamål), t.ex.: Klėts grūdam pilì (54). Tàs stòrs (kirvis) gí.ro mėdžam kiřšt gėrs (57). Kor tàs šmùrs apìnem prerìšt? (79). Dàve žėmes buròkem pasisodi.ni (112). Užunìs pelànam, žarì.jom sužėrì (203). Endast ibland (oftare i Pontininkuose) ersätts infinitiven även i detta fall av konstruktionen dėl + genitiv, och dativen av genitiv, t.ex.: Pėc korėn tòk dėl šùonos kepìma (79). Jie reikalava tò mokìtoj dėl vaìku mukìnima (203). II. Prepositions- och prepositionslösa instrumentalkonstruktioner för medel Förr uttrycktes medelinstrumentalen i litauiskan utan preposition. I dag är medelinstrumental med prepositionen su inte längre ovanlig i de litauiska dialekterna. Denna nyare konstruktion är särskilt karakteristisk för dialekterna i Palatvijys område, för samogiterna och deras närmaste grannar⁵. I många litauiska dialekter⁶ används båda konstruktionerna parallellt. I de sydligaste litauiska dialekterna, särskilt i dem som ligger på territoriet för Vitryska SSR, används medelinstrumental endast utan preposition⁷. För de slaviska språken är en prepositionslös konstruktion med medelinstrumental fortfarande typisk. I lettiskan är det tvärtom, eftersom instrumentalis där i regel endast används med preposition⁸. 5 Se E. Grinaveckienė, dialekten i Mituvos flodområde, s. 470; A. Jonait ytė, Saky-nos dialekt, s. 398, m.fl. 6 Jfr J. Senkus, Några mer framträdande fall av kasusbruk i kapsai-dialekten i Pazanavykis, MAD, A, vol. 2(7), 1959, s. 185. 7 Se A. Vidugiris, Zietelas litauiska dialekt, kandidatavhandling, VVU:s handskriftsavdelning 343, Vilnius, 1962, s. 427. J. Šukys, Mer utmärkande drag i Ramaškonių-dialekten, LKK, vol. 3, Vilnius, 1960, s. 184. 8 I lettiska dialekter förekommer medelinstrumentalis (līdzekļa instrumentalis) i plural även utan preposition, t.ex. i Aizupės talmål Ait’gs čėp žirkļem jfr A. Jankevics, 276 I de beskrivna dialekterna har instrumentalis utan preposition numera redan fått ge vika för instrumentalis med preposition. Prepositionella konstruktioners etablering är helt tydlig i pontininkai- och nordvästra puntininkai-dialekterna, men de dominerar också i den södra delen av de västra puntininkai-dialekterna, till exempel: Med rep, med döttrarna ”nät”, med treuddar – allt detta förstörs (10). Den ena med piska – den andra med piska! (11). Hoppa med det där benet (26). Vi går med en platt släde (54). Med släde är det mycket roligare att åka än att skramla med de där hjulen (54ᵃ). Nå, gå inte med handen, skopa med skeden (79). Vänta inte, det behövs en kniv till dagen (80ᵃ). Med en yxa hugger vi ut dörrar (112). Skär med en lie (139ᵃ). Med plog eller maskin for han iväg. Till Panevėžys? Han for iväg med hästen (204). Han hör dåligt på ett öra (234). Sopa bort spindelväven med en kvast (268). Vi gjorde gärdesgård av alträ (338). De byggde en stuga med yxa (374). Instrumentalis utan preposition förekommer sällan i pontininkai och i de västra puntininkai-dialekternas norra del. I dessa fall står ofta ett attribut till instrumentalis. Till exempel: Jakub visslade i en silvervisselpipa (11). Nå, soldat, du får snart en käpp i ryggen (79). Vi harvade med enkla harvpinnar (142). Med trähjul brukade han köra till Riga (173). Han kör med fyra plogar (203). Instrumentalis utan preposition förekommer oftare i den södra delen av de västra puntininkai-dialekterna, till exempel: Han har en i handen, den andra i väskan (269). Han plöjde med trähästar och hackade med stenhackor (302). Man måste gnida in daggen med ett finger (338). Förr brukade man skära rågen med skäror (374). Då slog han honom med kniven i ryggen (409). Det har inte observerats att förekomsten eller frånvaron av en preposition skulle bero på semantiken hos den aktuella instrumentalisformen. Till exempel används i meningen Su dalgēm pjaudava, káltuvēs kūldava, su ārklēs ardava (80) olika konstruktioner utan någon konsekvens, trots att både dalgis, ir kultuvas betyder verktyg. Prepositionella instrumentalis-konstruktioner dominerar också i dialekter som gränsar till pontininkai och de västra puntininkai. III. Prepositions- och icke-prepositionskonstruktioner med kvalitativt instrumental I litauiska kan endast en kvalitativ instrumentalform som har ett attribut (vanligen kongruerande) användas utan preposition. Om den kvalitativa instrumentalformen saknar attribut används den med preposition (Jag såg en man med skägg. En kvinna med sjal kom). Kvalitativa instrumentalformer med attribut används dock oftare utan preposition endast i norra Litauen⁹, medan de i söder vanligen används med prepositionen su¹⁰. Aizupes-dialekten, ”Latvijas PSR Zinātņu akadēmija, Valodas un literatūras institūta raksti” (nedan ”VLI raksti”), vol. 6, Rīgā 1958, s. 311), men i litteraturspråket används den vanligen med prepositionen ar, jfr ”Mūsdienu latviešu literārās valodas gramatika” (nedan MLLVGr), vol. II, Sintakse, Rīgā 1962, s. 296. 9 Se A. Jonaitytė, Šakynos tarmė, s. 397—400. 10 J. Senkus, Kai kurie ryškesnieji linksnių vartojimo atvejai pazanavykio kapsų tarmėje, MAD, A, vol. 2(7), 1959, s. 186; J. Šukys, Būdingesnės Ramaškonių tarmės ypatybės, LKK, vol. 3, s. 184; A. Vidugiris, Zietelos lietuvių tarmė, s. 427. 277 I många dialekter används båda formerna parallellt11. I lettiska används kvalitativ instrumental (kvalitatīvais instrumentalis) oftast utan preposition12. I modern ryska används den endast med preposition, men i äldre ryska texter saknades prepositionen här13. I pontininkai- och västra puntininkai-dialekterna används kvalitativ instrumental, till skillnad från instrumental för redskap, oftast utan preposition, till exempel: Bū.va drūts užols kāur vi.dur (28). Kanā tās peļs medi.nēm krāu.nom? (54). I pelēd ir di.del galv (54). Žīles, kas jos, pagurkļēlem tōm geltōnom? (79). Uōbus tōks i.lgu snapù, kōjas takās un šalis (142). Givāte.s takōs pi.kos, rainōm nugarōm, margōm (172). Starķo „gandrą“ mēs vadī.nam starkś; aūkštom kōjom, jūdės sparnės (203). Dabař kaulīti. tokì nusipirki. didelēm ausīm (234). Žūri — dvi mergōtes žirnauji baltōm sukni̇tēm (l. p.) (409). Konstruktionen med kvalitativ instrumental och prepositionen su används mer sällan i de beskrivna dialekterna. Någon isogloss för detta fenomen kan inte urskiljas. Till exempel: Nūg tō su neveik runk — Bagdonienė (9). Akėc — medi.ne su geležī.nės virbalės un dvi.dešim kolų14 (57). Bū.va čē viens žmogs su kreiv kōji (268). Mūsu kārve su baltōm kōjom; a kad su bāltu gālyv, ti lauku (269). Det verkar som om kvalitativ instrumental med preposition är något vanligare hos de västra puntininkai-dialekternas grannar, medan hos pontininkai-dialekternas grannar används nästan alltid endast kvalitativ instrumental utan preposition. IV. Prepositionskonstruktioners inträngande i lokativernas användning Av de fyra äldre lokativkasusen har två bevarats i större eller mindre utsträckning i de beskrivna dialekterna: inessiv och illativ. Adessiv och allativ har, liksom i standardspråket, redan försvunnit och till största delen ersatts av prepositionskonstruktioner. Men även inessiv och illativ är här inte längre stabila. På vissa håll (särskilt kring Biržai) blandas deras användning ihop, och på andra håll (särskilt i Pontininkai) ersätts de av prepositionskonstruktioner. 1. Inessiv Av alla lokativkasus är den befintliga inre lokativen, eller inessiven, mest motståndskraftig mot prepositionskonstruktioners inträngande. I nästan alla västliga Puntininkai-dialekter och i den södra delen av Pontininkai-dialekterna används den på samma sätt som i standardspråket. I den norra delen av Pontininkai-dialekterna (Vaškai, Joniškėlis...) och i närliggande västliga 11Parallellt används den till exempel i Mituvos avrinningsområdes dialekt (E. Grinaveckienė, Mituvos avrinningsområdes dialekt, s. 447, 470). 12Se MLLV Gr., bd II, s. 259; M. Plūme, Raunas izloksne, ”VLI raksti”, bd 3, 1954, s. 163, m.fl. 13 Žr. Т. П. Ломтев, Очерки по историческому синтаксису русского языка, М., 1956, p. 279. 14I denna mening finns två attribut som inte kongruerar: det ena är ett kvalitetsinstrumentalis med prepositionen su, i det andra fallet ersätts det av den slaviska konstruktionen ant + genitiv. Den är typisk när en räkneordsform ingår i attributet som inte kongruerar, t.ex.: Armōniku unt aštūnū bōsu. (234). Pājamu karštuvus unt aštūnū a šešū geležī.nu peīlu (302). 278 I de västliga Puntininkai-dialekternas punkter (Saločiai, Pasvalys...) används ofta prepositionskonstruktionen terp (mellan) + genitiv15 i stället för den platsangivande inessiven. Konstruktionen förekommer oftast när det som omtalas kan befinna sig mitt i ett annat föremål, liksom omgivet av det (i rök, i ett kärl, i skogen, i trädgården, i halmen, i vattnet...), t.ex.: Tarp žemės ”i jorden” duobė (54). Dve kaŕi bū.vam oštaiše ”gömde sig” tarp šaũdų ”i halmen”, kãt negaĩmtu (54). A vašar, a žiem — nòrs mazgòkės tarp piẽna ”i mjölk” (54ᵃ). Terp tā sòda ”i den trädgården” nāms (57). Paseklasik terp kū.bila ”i karet”, ar als už (79). Kõl ešekurin, människor terp dūmų ”i röken” e košedava (79). Tẽrp tā pãtẽs vãndene ”i samma vatten” pavi.fon (79). Vėrd terp puoda ”i grytan” (80). Vaiks praũzdava terp gėldu ”i baljorna” (112). Piẽns terp uzboũ.ṅ.ka ”i krukan, ner i krukan” ipĩlts (112). Terp šaudìklas ”i vävstolen” är tõkos skliũ.kes (141). Bù.va tarp tū mišku ”i de skogarna” kalnẽlis (170). Terp tas skìlas ”i det hålet, in i hålet” įstatit(u)s skersiniũ.k(u)s gelãž.nis (202). Men konstruktionen terp (mellan) + genitiv ersätter aldrig i det beskrivna området: a) temporal inessiv, t.ex.: Nõ, jō mȯsėt dẽvenlō dẽsẽmtį ”som hade börjat på sitt nionde årtionde” (79). Dẽšimtuos (på 1910-talet) återvände han, venolęktos apsįžẽnjo (79). Nedẽlio ”på söndagen” bù.va atvažẽvęs (79); b) städers och andra orters namn i inessiv, t.ex.: Pasvalī te māt dẽdžãus tõrgs būdava; Vaškùos te mōnīks tõrgs — mažs mestẽlis; Jonẽškėli ar mōnīks tõrgs (79); c) inessiv som anger insidan av en stuga eller byggnad, t.ex.: Man bor i badhuset (80). Jag går inte tillbaka (112). I kammaren brukade de stå och vänta (112); d) inessiv, vars betydelse skulle förändras om det byttes ut, till exempel: Ar kle viẽto žmogs (79) (jfr — mellan hästens plats). Miẽže pašėti laukẽlos (79) (jfr — mellan åkrarna). I allmänhet förekommer det variationer i det beskrivna området även i sådana fall då ett föremål kan befinna sig mitt i ett annat, till exempel: Tàs võlks er įkẽšė tõ vúodego e tū.r terp ãketẽs, a jām ẽme e pri.sala ta vúodeg tõ aketẽ (79). Konstruktionen terp (tarp) + genitiv i stället för inessiv är särskilt karakteristisk för pontininkarnas grannar, de nordliga pantininkai. I allmänhet förekommer den i hela Mūšas avrinningsområde¹⁶. En viss påverkan på konstruktionens uppkomst kan möjligen ha utövats av det lettiska prepositionsordet starp, som betyder inte bara mellan utan också i mitten. På lettiska säger man dock vanligen bara ūdens spaini ir paslēpu govi salmos. 15 I vissa litauiska dialekter (de klaipėdiska samogitiska, se A. Laigonaitė, Vietininkai dabartinėje lietuvių kalboje, kandidatavhandling, VVU:s manuskriptavdelning 125, Vilnius, 1956, s. 95—96; i Mituvos avrinningsområde, se B. Grinaveckienė, Mituvos upyno tarmė, s. 455, och andra) används i stället för inessiv, eller förekommer, solecismen į + ackusativ, som uppstått till följd av påverkan från de germanska språken. 16 Se A. Laigonaitė, Vietininkai dabartinėje lietuvių kalboje, s. 93—94. 279 Vad gäller inessivens instabilitet bör det sägas att den inte bara ersätter prepositionskonstruktioner, utan att även ilativ används i stället för inessiv kring Biržai, där bruket av inessiv har blandats samman med bruket av ilativ, till exempel: En hunds kropp föll (9). En liten stuga var i skogen (11). Många brukade vara sjuka i byn (28). Vädret är varmare än i stugan (57). Vi arbetade på gården (81). 2. Illativ Det inre lokativet för rörelse, eller illativ, trängdes undan av prepositionskonstruktioner i de litauiska dialekterna i större utsträckning än inessiven. Illativen, som självständigt kasus, har försvunnit i samogitiskan och i de västra och mellersta höglandsmålen18. Prepositionskonstruktioner som ersätter illativen förekom redan i äldre litauiska skrifter (särskilt hos Mažvydas och Daukša)19. Dzūkai och de östra höglandsdialekternas puntininkai har bäst bevarat illativen. Det traditionella påståendet att ”illativen används i stor utsträckning i de östra höglandsdialekterna”20 bör preciseras, eftersom illativen i allmänhet inte är karakteristisk för pontininkai och pantininkai. Isoglossen för illativbruk löper just genom de västra puntininkai: illativen dominerar fortfarande i Miežiškiai och Karsakiškis; därefter svänger denna isogloss österut från Barklainiai via Šukionys och följer ungefär gränsen mellan västra puntininkai och rotininkai. Illativen dominerar alltså tydligt i centrum och söder av området med västra puntininkai. Dessutom förekommer singularens illativ sporadiskt ännu i norr bland de västra puntininkai och i öster bland pontininkai. Till exempel: Brigadērs ain darbān (9). Tu džiok jām galvōn su dmur „kuju“ (57). Raik šešt tan krēslan ir láistis urvan (59). Žievis alun dēdava seniau (81). Paklūva trečōn rušīn (112). Aikim grīčōn no letōs (113). Malūnan mūšas važiuōt (141). Atain palōngēn e gied (169). Nešk stalan valgi (171). Bū.bas maišan pīla (172). Ataina kalvan kai kada (173). Vien bū.va mutekēs pacōn Ramigalen (203). Tik pūpi tukān palalan kip pukuos, minkštai (234). Bažničon baisē žmonīs nebēnu (234). Tan prislan rugis tan prislan kviečis kraumu (269). Nuvažiuojam į Raguvōn, į Panavižīn, į Miēškos, į Raguvēlen, į Truškūnos (269). Anīs nēja baudžavōn (339). (Ponai) lēbdava, medīn intli.pus, kukuōt, kalādēn dēdava (374). Išlaidē miškūn²¹ rešutaut (409). Pluralens illativ med icke förkortade postpositioner används endast i den södra delen av området med västra puntininkai, från och med Raguva, även om den redan förekommer i Karsakiškis och Narbutai, till exempel: Pažiūri kešēnesnu—nebēnu (204). Kumōsnu paprašē. (204). Kvailis, leidū akisnu (269). Diōdu (su piesta) grudōsnu sudžuvī.ntuosnu (338). Drubī.nasin impilōsin, būdava, sū.pilam plū.nksn(u)s (338). Ait sveč.uōsin (339). Anū žūsis miežosin atsiūrē (374). Šukitēsin kokōsin 17 Längst i norr bland de västra puntininkai har illativen betoning av akuttyp på ordslutet. 18 Žr. A. Laigonaitė, Vietininkai dabartinėje lietuvių kalboje, p. 111—112. 19 Ten pat, p. 112—113. 20 Žr. J. Jablonskis, Rinktiniai raštai, t. I, p. 642, 674. 21 I söder bland de västra puntininkai, från och med Raguva, är singularens illativändelse -an>-un. 280 insipìlbė, válgidava (374). Jag kommer till Taujenasun (374). Han åkte till bröllopet (408). Šu.vertė dobèsin (409). Kat ims rūgùosin dúot! (446). I de återstående beskrivna dialekterna, där singularis ilativ används eller förekommer, har pluralis ilativ förlorat sin postposition och sammanfallit till formen med den förkortade pluralis inessiv, t.ex.: Tėp ir ivìrta bù.ibos (10). Dvarùos raikė ait (28). Miškùos nuvažiuojam šámanu (81). Kur skùps „šykštus“ būdava, žemės każdava (pinigus) (170). Aš aišu Šaltenuos (173). Sakò, gal grudùos avižas prieš „gal subręs grūdai“ (234). Nuveinu krùmos į prikertų žabu (302). Láisk svečiùos (303). Norėja priveršti ponevalį kunigžios (374). Varken singularis eller pluralis ilativ används i norra och sydvästra Pontininkai-dialekterna, och inte heller i Saločiai-dialekten bland västliga Puntininkai, som gränsar till de nordliga Pontininkai. Här förekommer endast fossiliserade former av singularis ilativ šalin, laukan, kieman, t.ex.: Aitėji jus šok laukan abuod tė melòje (79). Gal mosėt ožoje kor nebūt „kur nors“ kieman „kiemmeti“ (79). I övrigt används inessiv i stället för ilativ i detta område, och oftast används prepositionskonstruktioner. I den västra utkanten av detta område, liksom i den angränsande pantininkai-dialekten, används konstruktionen i22 + ackusativ, t.ex.: Gick till affären (26). Och till maten tillsätter man mindre mjöl (54). Jag lät kon dricka vatten ur brunnen (79). Dagaus brukade åka till Pasvalys (79). Flyttade till småstaden för att bo (111). Brukade köra (lin) till marknaden, till linmarknaden (202). Åkte till krogen (232). I resten av området med de beskrivna dialekterna ersätts ilativ oftast av konstruktionen ant + ackusativ23. Den är särskilt karakteristisk för den östra delen av Pontininkai-området och norra delen av västliga Puntininkai24. T.ex.: 22 Med undantag för det nämnda området känner de beskrivna dialekterna inte till prepositionen i. I A. Baranauskas texter har dock prepositionen ing registrerats på vissa ställen, t.ex. ”...lėp’a jăm lip’t ing šuln”... (Pūšalota församling (punkt 169), Litauische Mundarten, gesammelt von A. Baranowski, Band I: Texte aus dem Weberschen Nachlass herausgegeben von Dr. Franz Specht... Leipzig, 1920, s. 167). Det är möjligt att prepositionen ing tidigare användes i Pontininkai- och västliga Puntininkai-dialekterna. I enstaka fall (främst i södra delen av västliga Puntininkai) förekommer fortfarande prepositionen in (visserligen oftare för att uttrycka riktning), t.ex.: Vienus jòji in vienu pùši, kituos — in kitu (374). I alla litauiska dialekter väster och söder om de beskrivna dialekterna används vanligtvis prepositionen į i konstruktionen som ersatt ilativ (A. Jonait ytė, Šakynos tarmė, s. 368; E. Grinaveckienė, Mituvos upyno tarmė, s. 456; J. Senkus, Prielinksnių vartojimas bei svarbesniosios jų reikšmės kapsų ir zanavykų tarmėse, MAD, A. t. 1(8), 1960, s. 133, m.fl.). 23 Med vissa substantiv som betecknar sammankomster används i Pontininkai- och västliga Puntininkai-dialekterna inte konstruktionen ant + ackusativ, utan ant + genitiv, t.ex. Geráu būtum nòėjs ant kìna (54ᵃ). Atañ kviešt tá karalòs unt bálos (58). Ontañu.ks ešvažòles on kúr.su (111). Aiš on sošerenkìma (140ᵃ). Tò mérgo tik i težl.na un šòku.. unt vakarėlų lėški (234). Vaziùosme un turgos (234). Išòja unt atlaidų (302). (Un kermošos — 234). Pádave un teis.ma (303). I liknande fall förekommer denna konstruktion också i andra litauiska dialekter (se A. Jonait ytė, Šakynos tarmė, s. 362, m.fl.). Den har sannolikt uppstått till följd av slaviska språks inflytande. 24 Där ilativ fortfarande är mycket vanligt (särskilt i den södra delen av västliga Puntininkai) uttrycker konstruktionen ant + ackusativ oftare riktning. Den uttrycker också riktning i många andra östliga 281 Jag till Riga, kanske de körde mig med häst och vagn (9). Nå, hur ska vi komma till Bauska då? (55). Nu har farfar och farmor tänkt klättra upp på taket (56). Vi går till Tatlib. för att fånga kräftor (57). Systern hade gift sig i Lettland (79). Gå upp på vinden till den äldre kvinnan (79). Hon ville också åka till Panevėžys (111). Lägg på locket ovanpå (112). Vi ska till kulturhuset (140ᵃ). Behöver du inte ge det till henne i gryningen? (169). Hon hade skickats till sjukhuset, till Vilnius (232). Alla sprang ut åt alla håll (338). Kanske lägger jag till något till de där majsen också (409). Förutom prepositionskonstruktioner används inessiv i stället för illativ i nästan hela det beskrivna dialektområdet. Detta bruk är ändå inte särskilt typiskt för pontininkai och större delen av de västra puntininkai, men i norr bland de västra puntininkai (kring Biržai) används inessiv i stället för illativ mycket ofta. T.ex.: Jag har åkt iväg med den där (10). Den där häxungen luktar illa. Den där flickan (10). Man måste gå med i armén (26). Varför kommer du inte till oss på besök? (54). Pojken tänkte sig för och sprang ut för att slå hö (56). Ät, ät och sedan gå och mjölka korna i stallet (56). Tuppen klättrade upp på tröskverket (57). På söndagar samlade vi ihop en skara (57). Han satte sig i vagnen och for hem (59). Och han går till sin egen stuga! (79). Gå inte in i trädgården (81). Förr brukade man gärna åka till marknaden med släde (111ᵃ). I den där trädgården samlar man in gräs (112). De gick i kyrkan barfota (169). Gå, tänk, Ramygala, och beta getter (203). Min far gick också till bröllopet (338). Hönsen gick ut (409). Kring Biržai förekommer till och med fall där det bestämda ordet står i inessiv och attributet i illativ, eller tvärtom, t.ex.: Den lilla älgen klättrade genast upp i tallen, upp på toppen, och satte sig (10). Mjölet blandas med ljummet vatten (81). Den vita (kvinnan) skyndade sig till den här saken (172). Stapla upp det vid den andra änden (203). Blandningen av lokalkasus är ett fenomen inom själva det litauiska språket. Den visar sig särskilt starkt i de västra höglandsdialekterna. Den främsta orsaken är illativens försvinnande som kasus. I de beskrivna dialekterna har dock detta sammanblandande, särskilt inessivens etablering i stället för illativ, sannolikt också främjats av närheten till lettiskan, eftersom man i lettiskan ganska ofta säger på samma sätt dzīvōju mežā och gāju mežā, sēž istabā och iet istabā osv.²⁶ Detta bekräftas också av det faktum att den aktuella sammanblandningen är starkast i den norra delen av de beskrivna dialekterna, dvs. i området intill Lettland. Här görs ingen åtskillnad alls mellan aik grīčo och sēdž grīčo, ain namė och būst namė (10). Det råder inget tvivel om att uttryck som láist vālo ”släppa lös” (10) (lettiska láist vaļā) uppkom enbart på grund av lettisk påverkan i de norra delarna av pontininkai- och västra puntininkai-dialekterna; i Litauens dialekter (i stället för ant kan även in förekomma), jfr K. Morkūnas, Rytų aukštaičių pietinė tarmė, kand. disertacija, VVU Rankraščių skyrius 322, Vilnius, 1961, s. 359; J. Kardelytė, Linkmenų tarmė, kand. disertacija, VVU Rankraščių skyrius 295, Vilnius, 1961, s. 296, m.fl. 25På vissa orter (särskilt pontininkai-orterna) skiljer sig pluralens inessiv från den förkortade pluralens illativ genom att s är palataliserat. 26Oftast rör det sig om fall där en plats anges, vars inre man går in i (MLLVGr, t. II, s. 341). Om man däremot anger åt vilket håll något går, alltså riktning, används i lettiskan vanligen prepositionskonstruktionen uz + ackusativ, t.ex.: Lai pasaule allaž tiekos uz augšu (samma ställe). 282 ner i jorden ”kliva ner” (10) (lettiska kāpt zemē); aĩ ōr ”gå ut” (10) (lettiska iet ārā). Liknande leticismer förekommer i hela vår republiks gränsområde mot Lettland, även där illativ, som kasus, inte används (i de nordliga delarna av de mellersta och västra höglandsmålens²⁷ samt de samogitiska dialekterna). Slutsatser I pontininkai- och västra puntininkai-dialekterna är prepositionskonstruktionernas inträngande ganska påtagligt. I vissa fall ger deras utbredning isoglosser (till exempel prepositionskonstruktion i stället för illativ), men oftast kan man endast tala om parallell användning av prepositionskonstruktioner och konstruktioner utan preposition, eller om att den ena av dem dominerar. Ingen tydligare isogloss för prepositionskonstruktioner som ersätter kasus sammanfaller med gränsen mellan pontininkai och västra puntininkai, fastställd utifrån att akut accent på ám, án har övergått till cirkumflex. Syntaktiska företeelser stöder dock vissa isoglosser för fonetiska företeelser eller de allmänna historiska spridningsriktningarna för nyare fonetiska företeelser. Gränsen för det intensiva genomslaget av prepositionskonstruktioner som tränger undan illativ sammanfaller i huvudsak med isoglossen för övergången från intensiv accentretraktion till villkorlig retraktion (från en kort ändelse till den långa stavelsen före den)²⁸. Den intensiva sammanblandningen av användningen av illativ och inessiv sammanfaller helt med den konsekventa accentretraktion från kort ändelse till lång och kort rot som kännetecknar Biržai-dialekten²⁹. Salociai-dialekten vid utkanten av Mūša-flodens avrinningsområde, som hör till puntininkai men i många fonetiska drag ansluter sig till pontininkai³⁰, ansluter sig till de senare också genom de syntaktiska särdrag som nämns i denna artikel. Nästan alla historiskt nyare konstruktioner (i detta fall prepositionskonstruktioner) sprider sig i de beskrivna dialekterna från norr (nordväst) mot söder (sydväst), huvudsakligen från Mūšas avrinningsområde. Som har visats spreds även den för de beskrivna dialekterna typiska accentretraktionen och den därmed sammanhängande förkortningen av ordslutet³¹ i denna riktning. Det är möjligt att man kan urskilja ett regelbundet samband mellan dessa företeelser. När de korta vokalerna i ordslutet föll bort eller reducerades, de långa förkortades och diftongerna monoftongerades, sammanföll ändelserna i vissa kasus hos västra puntininkai, och särskilt pontininkai, och kasus utan preposition blev inte längre tillräckligt tydliga i satser. Följaktligen kan tillkomsten och förstärkningen av prepositionskonstruktioner till stor del ha orsakats av strävan efter en mer precis syntaktisk differentiering. A. Jonaitytė, Šakynos dialekt, s. 351—352, m.fl.27 Se kartorna till J. Šukys artikel ”Karakteristiska fonetiska särdrag hos östliga höglandsmålens pontininkai- och västra puntininkai-dialekter” (LKK, bd 5, 1962, s. 182).28 Samma ställe.29 Samma ställe, s. 175—183.30 V. Grinaveckis, Förkortning av ändelser i de litauiska dialekterna, ”Vilnius statliga pedagogiska instituts vetenskapliga arbeten”, bd 8, Vilnius, 1959, s. 97—104.31 283 Dialektområdena Pontininkai och västra Puntininkai32 lista över punkter33 Punkt nr | Punktens namn | Socken | Distrikt 9 | Kuldūnai | Suostas | Biržai 10 | Nemunėlio Radviliškis | N. Radviliškis | ” 11 | Totorkalnis | Tabokinė | ” 26 | Nemajūnai | Nemajūnai | Pasvalys 27 | Užusiliai | Užusiliai | Biržai 28 | Šleideriškis | Šleideriškis | ” 54 | Nairiai | Vaškai | Pasvalys 54a | Vaškai | ” | ” 55 | Saločiai | Saločiai | Pasvalys 56 | Smilgiai | Smilgiai | Biržai 57 | Pabiržė | Pabiržė | ” 58 | Juodžioniai | Parovėja | ” 59 | Obelaukiai | Obelaukiai | ” 79 | Kriaušiškiai | Gružiai | Pasvalys 80 | Puodžiai | Puodžiai | ” 80a | Manikūnai | Manikūnai | ” 81 | Dauknūnai | Krinčinas | ” 82a—83a | Geidžiūnai | Geidžiūnai | Biržai 110 | Gailioniai | Svobiškis | Pakruojis 111 | Joniškėlis | Joniškėlis | Pasvalys 111a | Gustonys | ” | ” 112 | Pasvalys | Pasvalys | ” 113 | Šukionys | Jasiuliškės | Biržai 113a | Lebeniškiai | Lebeniškiai | Biržai 114 | Gataučiai | Vabalninkas | ” 139 | Dikonys | Dičiūnai | Panevėžys 140 | Jurgėnai | Jurgėnai | Pasvalys 140a | Švilpiškiai | Pampėnai | ” 141 | Barklainiai | Daujėnai | ” 142 | Mockūnai | Vabalninkas | Biržai 169 | Medikoniai | Skaistgiriai | Panevėžys 170 | Sereikonai | Pampėnai | Pasvalys 171 | Stumbriškis | Sodeliai | Panevėžys 172 | Darsiškiai | Antašava | Kupiškis 173 | Šalteniai | Palėvenė | ” 202 | Spirakiai | Berčiūnai | Panevėžys 203 | Piniava | Piniava | ” 204 | Karsakiškis | Karsakiškis | ” 232 | Naujamiestis | Naujamiestis | ” 233 | Pažagieniai | Pažagieniai | ” 234 | Miežiškiai | Miežiškiai | ” 268 | Dūdony s | Uliūnai | ” 269 | Narbutai | Narbutai | ” 302 | Raguva | Raguva | ” 303 | Alukėnai | Traupis | Anykščiai 338 | Alanta | Šilai | Ramygala 32 Dialekterna i Pontininkai och västra Puntininkai undersöktes åren 1954–1961. Det insamlade materialet finns vid Institutet för litauiska språket och litteraturen. 33 Socken- och distriktsindelningen anges här enligt den administrativa indelningen från 1962. 284 Tęsinys Punkt nr | Punktens namn | Socken | Distrikt 339 | Radžiūnai | Baleliai | Kavarskas 373 | Meilūnai | Meilūnai | Ukmergė 374 | Taujėnai | Taujėnai | Kavarskas 408 | Bielazariškiai | Siesikai | Ukmergė 409 | Kunigiškiai | Kurėnai | Ukmergė 446 | Jakutiškiai | Atkočiai | ”” VIKTIGARE FALL AV INTRÄNGNING AV PREPOSITIONELLA KONSTRUKTIONER I PONTININKAI OCH VÄSTRA PUNTININKAI-DIALEKTERNA Й. ШУКИС Sammanfattning Artikeln behandlar vissa prepositionskonstruktioner, vid sidan av vilka även kasus utan preposition används med motsvarande betydelser i de östaukštaitiska dialekterna pontininkai och de västliga punktininkai. I söder har den så kallade dativen för ändamål bevarats väl, t.ex.: Pīrmalak(v)s (grādus) páškir(i) sėklę abu dūonę, ūntralak(v)s—givulām, medan man i norr oftare använder prepositionskonstruktionen dėl med genitiv i detta fall, t.ex.: Pali.k bū.lbu del sėklos. Instrumentalis med redskapsbetydelse används i dessa dialekter betydligt oftare med prepositionen su, t.ex.: Nò, nejomk sę rọnk’i, válgok sę šaukšt, men förekommer också utan preposition, t.ex.: Sėnai pjautuvais rugis nupjāudava. Instrumentalis med ledsagande betydelse används däremot oftast utan preposition i de beskrivna dialekterna, t.ex.: Bū.va drūts ūžols kāur vi.dūr, men förekommer också med prepositionen su, t.ex.: Mūsu kārve su baltōm kōjom. De gamla lokalkasusformerna — adessiv och allativ — har redan helt ersatts av olika prepositionskonstruktioner. De beskrivna dialekterna genomkorsas också av isoglossen för illativens försvinnande. I större delen av pontininkai-dialektens område har illativen, liksom i de flesta dialekter i södra och västra Litauen, fallit ur bruk (endast fossiliserade former šalin, laukan, kieman har bevarats och blivit adverb). Illativen ersätts av prepositionskonstruktioner med į och ackusativ, t.ex.: Isikāla į mistėl givėn, eller med ant och ackusativ, t.ex.: Kišk ont āketė vīdėgo. Illativen används fortfarande ganska ofta i de västliga punktininkai-dialekternas centrala och södra delar, t.ex.: Bažnīčon baise žmōni.s nebėrū. Nuvāžiujam į Ragu.von, į Panavižīn, į Miėškos, į Ragu.vėlen, į Truškūnos. Šuklėsim kokōsin insipīly, vālgidava. Även det mest motståndskraftiga lokalkasusformen — inessiven — i avrinningsområdet 285 för floden Mūša (framför allt i den norra delen av pontininkai-dialekten) ersätts i vissa fall av prepositionskonstruktionen terp (tarp) med genitiv, t.ex.: Vērd terp pьoda. Prepositionskonstruktionerna i de beskrivna dialekterna, liksom den tillbakadragna betoningen, sprids huvudsakligen från norr (nordväst) mot söder (sydost). Den intensiva tillbakadragningen av betoningen (särskilt i Mūšas avrinningsområde) ledde till att ordsluten förkortades (korta vokaler föll bort, långa vokaler förkortades och diftonger monoftongerades), och många kasus utan preposition blev otillräckligt tydliga i satserna. En av de främsta orsakerna till att prepositionskonstruktionerna uppstod och befästes var uppenbarligen strävan efter en mer precis syntaktisk differentiering.