Случаи языкового контакта в Латгалии

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, VI LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA FALL AV SPRÅKKONTAKT I LATGALIEN P. ARISTE I Lettiska SSR, i Ludza-distriktet i Latgalien, kan man ännu i våra dagar träffa på några tiotal, huvudsakligen äldre, människor som talar estniska. I den estniska etnografiska och språkvetenskapliga litteraturen kallas dessa ester vanligen för Ludzaester, eftersom den viktigaste orten där de är bosatta är staden Ludza (tidigare Lucin). En del av dessa ester slog sig ned kring staden Ludza, uppenbarligen för mycket länge sedan, men flertalet flyttade till Ludza-distriktet, med all sannolikhet på 1600-talet. Under feodalsamhällets förhållanden bevarade Ludzaesterna väl sin etnografiska särart och sitt modersmål, eftersom de vid denna tid inte hade någon kontakt med omvärlden och nästan aldrig reste utanför hemmet. Förutom sitt modersmål kände Ludzaesterna i viss mån till den latgaliska dialekten av lettiska, och i områdena vid gränsen mot ryssar och vitryssar även ryska och vitryska. Eftersom Ludzaesterna var katoliker till trosbekännelsen hade de närmare förbindelser med sina trosfränder – letter och vitryssar – medan närmande och umgänge med ryssar förekom endast i byar där befolkningen hade övergått till den ortodoxa tron. Eftersom predikningar och bikt i de katolska kyrkorna hölls på estniska kunde Ludzaesterna klara sig utan kunskaper i lettiska och vitryska – det fanns över huvud taget inget omedelbart behov av dessa språk vid den tiden. De kom oftast i kontakt med alla bönder som bodde i grannskapet under arbete på herrgårdarnas dagsverken. På herrgården hörde de ofta också polska talas, eftersom ägarna och deras förvaltare huvudsakligen var polacker. I Latgalien var polska samtidigt det lokala språket för kulturellt umgänge, tills ryska infördes i dess ställe. Vid mitten av förra seklet började kyrkliga förrättningar och predikningar i de katolska kyrkorna hållas enbart på lettiska, vilket hade ett betydande inflytande på den lokala estniskan. I de ortodoxa byarna gjorde sig det ryska språkets inflytande gällande redan 137 betydligt tidigare. Det råder inget tvivel om att de blandäktenskap mellan ester, letter, ryssar och vitryssar som med tiden förekom också spelade en viktig roll i detta avseende. Mot slutet av den feodala perioden ökade och förstärktes det ryska språkets inflytande märkbart, både på estniska och på lettiska, vitryska och andra språk som talades av de folk som befolkade Latgalien, i synnerhet efter det att ryska skolor hade öppnats i området. Samtidigt började ungdomar från Latgalien, däribland de lokala ester som bodde där, resa iväg för säsongsarbete och tillfälliga arbeten på ryskt territorium, i områden där stora städer och industricentra låg, vilket i sin tur bidrog till spridningen av kunskaper i ryska. Redan under förra seklet blev ryska det lokala umgängesspråket för alla folk som befolkade Latgalien. Förutom letter och ett fåtal ester utgjorde ryssarna 20,13%, vitryssarna 13,96% och polackerna 4,49% av befolkningen i Latgalien under 1920-talet, därtill kom en mindre andel judar och litauer. Esterna bodde i omedelbar närhet av letter, ryssar och vitryssar.1 År 1893, när O. Kallas besökte området, behärskade flertalet Ludzaester, förutom sitt modersmål, även lettiska, och ryska var också ganska utbrett. (Tyvärr gjorde O. Kallas ingen åtskillnad mellan kunskaper i ryska och vitryska.) Många ester kunde vid den tiden också polska.2 I dag behärskar de sista talarna av den estniska Ludza-dialekten utan undantag lettiska i dess litterära eller dialektala, det vill säga latgaliska, form. Kunskaper i ryska är också allmänt förekommande. Flertalet lokala ester har slutgiltigt övergått till lettiska eller ryska. Eftersom Ludzaesterna under en lång tid stod i nära kontakt med en rad andra folk, kom de också i språklig kontakt med dessa folk. Detta område bör därför betraktas som ett av de mest intressanta i Baltikum i det avseendet att vi där direkt kan iaktta processen av ömsesidig påverkan mellan språk av olika ursprung, liksom de förändringar som sker i språkpåverkans sfärer och riktningar under olika tidsperioder. För att slutgiltigt och fullständigt klarlägga sambanden mellan alla språk som talas i Ludzaområdet krävs ett nära samarbete mellan slavister, baltologer och finsk-ugrister; även folklorister, etnografer, historiker och arkeologer bör delta i denna forskning. Först då blir det möjligt att besvara många svåra frågor om etnogenesen i detta mikroområde. 1 E. B l e s e, Latgales cittautieši un viņu valodas, „Izglītības Ministrijas Mēnešraksts“, Rīgā, 1925, стр. 357—369, 478—485. 2 O. K a l l a s, Lutsi Maarahvas, Helsinki, 1894, стр. 11 и след. 138 I denna artikel behandlas endast särdragen i ordförrådet i den estniska Ludza-dialekten, som i mycket hög grad har påverkats av lettiska, ryska och belarusiska. Samtidigt finns det även många polska inslag. Denna framställning är tänkt att tjäna som en milstolpe i det fortsatta studiet av kontaktförbindelserna mellan de olika folk som bebor Baltikum. Den estniska Ludza-dialekten hör till den sydestniska dialektgruppen, vars grundläggande ordförråd har en typisk sydestnisk prägel. I Ludza-dialekten förekommer, till skillnad från alla andra sydestniska mål och dialekter, framför allt lettiska ord, som har trängt in i den under olika tidsperioder och är förbundna med vitt skilda livsområden. De äldre lettiska lånen har redan helt anpassats till det estniska språkets fonologiska struktur, men i senare lån bevaras drag i den lettiska fonologin som är helt främmande för estniskan. Det förekommer också ord som används parallellt i två varianter – en estnifierad variant och en variant som har behållit sitt ursprungliga lettiska uttal. Bevarandet av lettiska fonologiska särdrag i de lånord som används av Ludzas estländare blev allt mer omfattande när lettiskan i praktiken redan hade blivit deras andra hemspråk och vardagsspråk. Nedan behandlas de lettiska lånord som har kunnat beläggas i uppteckningar av Ludzas estländares tal3. abada ”en maträtt av lever eller lunga från ett just slaktat djur” <abādas, latgaliska (= latg.) även abāda ”en maträtt av fläsk och kål, som vanligen tillagas efter att man har slaktat en gris”; bel’l ”ögonskugga” <latg. bel’s’; beluga (maa) ”mark som torkar långsamt” <latg. beluga; bil’t ”bild” <bilde; biž’atama ”förolämpa” <latg. apbižavout’; bor, gen. bora ”skördeställe” <latg. bors; bruikos ”morgonmål” <latg. brūkos; burnītama ”retas, besvära, fresta, anmärka, fresta” <burnīt; drutša ”träskfeber, malaria” <drucis, gen. drucā; drōgin ”bolmört (hyoscyamus niger)” <drigene, latg. även dridžina; dzint’s, gen. dzin’d’zi ”tullavgift” <cints, cinte; dundur, tundur ”objuden gäst” <latg. dundurs ”barn under gödslingens arbetslag”; duuda, duudakott ”säckpipa” <dūda; gigāl, gen. gigāli ”fräken” < gigeles, latg. gigāl’is; grius’l’i, krius’l’i, ka-n’ebi grius’l’i ”maträtt av hampfrön” < grūslis, latg. gryūsl’is; 3 Större delen av det faktiska materialet har hämtats ur Estniska SSR:s vetenskapsakademis samling vid Institutet för språk och litteratur. De lettiska motsvarigheterna har huvudsakligen hämtats ur K. Mühlenbachs och J. Endzelīns ordbok (К. Mühlenbachs—J. Endzelīns, Latviešu valodas vārdnīca, I—IV, Rīga, 1923—1932). De latgaliska motsvarigheterna har dels hämtats ur artikelns författares egna anteckningar, dels inhämtats från forskare vid Lettiska SSR:s vetenskapsakademis Institut för språk och litteratur. 139 gōn’d’zik, gen. gōn’d’z’igi ”belarusier” <latg. g’en’d’z’iks ”nedsättande, förolämpande benämning på en belarusier”; inā́dnik, gen. inā́dnigu ”kverulant, frestare” < ienaídnieks, latg. īnaidnīks ”fiende, motståndare”; kalpak ”peruk” <latg. kalpaks; kapl’i ”hacka” < kaplis; kartupel’ ”potatis” < kartupelis; keistri ”kister, diakon i katolska kyrkan” < k’eis’t’ers; k’elne ”källarrum” < k̇elne, latg. k’elne; kimin ”kummin” <latg. k’im’ini kood’z’i, ”partitiv”; kuut’j’ō ”gryn som åts på julafton”; kuod’z’ipāiv ”julafton” <latg. kīcys (<belarusiska kutcja) och kīcysdīna, lettiska kīcās ”gryn”, kīċu diena ”julafton”; korp, gen. kopa ”höstack av tio kärvar” <latg. (rudzu) kopa; krauts ”skräddare” <latg. krauc’s; krump, gen. krumba, dimin. krumbake ”veck, rynka” <grumbas, latg. grumba; kutōl’, gen. kudōl’i ”lus hos boskap” <skutele, latg. skut’āl’a; kul’ok ”kavaj, herrjacka” <latg. kul’oks; labi, labis ”god” <labi ”bra”; lāpat’s’ka ”pratmakare, struntpratare” <latg. lapacka; leigutama ”sjunga midsommarsånger” <ligot, latg. leiguot’; med’z’ina? ”hjärna” <latg. sm’ed’z’enes; misš, gen. mis’s’i ”mässa” <latg. miša, mise; mutul’, mutur’ ”nav” <muturis, latg. muturs; muzul’ ”valk” <latg. muzuls’; narits, gen. naridza ”sjukdom hos häst orsakad av att selen sitter fel” <narica, naricas, latg. narica; net’s’vā net’s’ua, ”tråg av trä där man tvättar kläder eller badar ett barn” <latg. n’ečče; nāsālg’i? ”bår” <nesilkas; obur ”särskilt slags fisknät” <abars, latg. oburs; pat’s’min’, bat’uin’, gen. bat’uin’i ”rödbeta, sockerbeta” <latg. batvini, bac’min’c’; plakk, gen. plaka ”flagga” <latg. plags; podmarouka ”grund” <latg. podmorouka; poor’s’t’ ”frans (på en stor axelsjal)” <latg. bōrksts, buork’s’; prat’in, gen. prad’ina ”litet fisknät med två vingar och en påse” <latg. brad’in’c’; pimbat’s’ ”boll gjord av en urinblåsa” <bumba ”boll”; pizur’ ”urinblåsa” <latg. pizurs; pōur, gen. pōuka, puur ”pura, fjärding = motsvarande fyra pud” <pīurs, latg. pyurs; pōut’s, pōutši, pōž, pōžši ”husande, gårdstomte” < latg. pyučs; rakan, gen. ragana ”häxa, djävul (skällsord)” <ragana; rupi’t’s, gen. rupid’zi ”padda” <rupicis, latg. rupics’; runamata ”tala, samtala” <runāt; ruulotama ”sjunga sånger som hör till midsommarafton” <latg. rūtuot’; ruoga ”råg (sjukdomen)” <ruožā; rāu? ”en särskild hudsjukdom på huvudet” <skrēda ”eine Schramme, Hautritze”; sal’l, gen. sal’li ”pipkrust” <latg. suiles; saska ”iller” <latg. sasks; skrōdul’ gen. skrōdul’i ”trissa på vävstol” <latg. skrytul’s’; sumpur ”skällsord för en lat person” <sumpurnis, dial. sumpuris ”hundhuvud, vampyr”; šalōinu ”som har stått och blivit klar, genomskinlig (om vätska)” <latg. acašāliejis; šopka ”ruttet ägg” <latg. šopka ”ägg som krossats under kokanjeleken”; tal’t’s, gen. tal’d’z’i, tar’t’s ”stork” <starkis; tes’nik, gen. tes’nigi ”den som upprätthåller ordningen på marknaden, marknadsövervakare” <latg. tis’n’iks ”domare”; tsak̇ ”pappersprydnad (runt en ikon)” <latg. cakas; tseirul’, dzeirul’ ”lärka” <latg. c’eirul’s; tsepel’nik ”stekpanneställ” < latg. čepel’n’iks; tsilp, gen. tsilbu, tsōlp, gen. 140 tsõlbu ”en knut som bildats, en knut i garn, en knut vid nätbindning” < citpa, latg. culpa; tsõba ”pipen på en mjölkkanna”, tsõbakõnõ ”en tändsticksask” < ciba, latg. cyba; t's'ekl', gen. t's'egl'i, tsõk'l ”tegelsten”, tsõglinõ ahi ”tegelugn” <latg. ceglyš; tsāts ”spets, frans”, jämför lettiska ceci ”gamla trasor”; tulka ”järneker i ett hjulnav, axelbox”. <latg. tulka; uroin ”vattenpass” <latg. urobiņč; vaatre ”virvelvind” <latg. vātra ”storm”; vaidze (adverb) ”man måste, det behövs” <latg. vād'z'ā; vuol'atama ”rulla, vika ihop” <latg. vuol'uot'; vāāpla ”dumskalle, sprätt” <vēplis latg. vāpla osv. Bland de lettiska låneorden förekommer ord som har trängt in i den latgalliska dialekten från ryskan eller något annat slaviskt språk. Eftersom de fonetiska särdragen hos dessa lånord i de ludziska esternas språk visar att de överfördes till esterna från den latgalliska dialekten, kan alla dessa ord räknas som lettiska lånord. Betydelsemässigt hör de hemma inom de mest skilda områden av livet och vardagen — såväl inom jordbruk och näringar som inom folkets kulturella liv. Merparten av detta lånade ordförråd vittnar om att letterna och de lokala esterna levde i nära daglig kontakt med varandra, vilket också ledde till tvåspråkighet. Särskilt ålderdomliga måste sådana helt estnifierade lettiska ord anses vara som kutõl, rǟä, pat's'mīn', poor's't'. I vissa fall används vid sidan av en sådan gammal variant även en senare låneform av ordet, till exempel: dundur och tundur, griusl'i och kriusl'i osv. De lettiska låneorden överfördes till det lokala estniska språket, tycks det, från den latgalliska dialekten, men vissa ord, såsom kartupel', tal't's' eller tar't's', har lånats in från det allmänlettiska språket. Vid sidan av lettiska ord förekommer även slaviska lånord i den ludziska dialekten av estniska, och i de flesta fall går det inte att fastställa deras ursprung exakt, eftersom den fonetiska sammansättningen hos sådana slaviska lånord gör att de kan betraktas som såväl ryska som belarusiska eller polska lånord, till exempel: paaba (ett äldre lån) ”kvinna, gammal kvinna” <ryska баба, belarusiska баба, polska baba; domm, gen. domta ”hus” <ryska och belarusiska дом, polska dom; draatva ”tråd, becktråd” <ryska och belarusiska дратва, polska dratwa; l'iis'na ”överflödig” <ryska лишний, belarusiska лишні, polska liszni; stal'l, gen. stal'li ”stål” <ryska och belarusiska сталь, polska stal; till denna grupp hör även lånet sid'i, sidi ”jude” <ryska жид, belarusiska жыд, polska żyd osv. Källan till dessa lån är ett av de ovan nämnda slaviska språken; i olika delar av den ludziska dialekten kan lånorden ha hämtats från olika slaviska språk under olika tidsperioder. I den ludziska dialekten av estniska förekommer också ganska många lånord vars fonetiska sammansättning vittnar om 141 deras polska eller belarusiska ursprung, t.ex.: bul’ba, bul’bas, gen. bul’ba och den helt estnifierade varianten av detta ord pul’ba ”potatis” <polska bulba, belarusiska бульба; böss ”syren” <bez, без; drott, gen. drota ”tråd” <drot~drót, дрот; drukavoodma ”trycka” <drukować, друкаваць; dõhavits ”andnöd, astma” <duchawica, дыхавица; hot’s ”fastän, om än” <choć, хоць; in’dik, gen. in’digu ”kalkon” <indyk, індык; kapl’its, gen. kapl’idza ”kapell” <kaplica, капліца; kapsük ”börs, snusdosa” <kapszuk, капсюч ”snusdosa”; knott ”veke” <knot, кнот; kommen, gen. komena <komin, комін; k’s’ondz, gen. k’s’ondza, samt i den mer estnifierade formen sjondz ”kyrkoherde” <ksiądz, ксёндз; kul’ba ”potatis” <gulba, гулЬба; kurtka ”damkofta, stickad tröja, vadderad jacka” <kurtka, куртка; lantsuk, gen. lantsuga ”kedja” (i sagan även ”betsel på vargens huvud”) <lañcuch, ланцуге; lää läkene ”docka” <lala, ляля; parahvia ”församling” <parafia, парафія; plääm, gen. pläämä ”fläck, prick”, sündümeze plääm ”födelsemärke” <plama, пляма; puška, puška ”ask, fodral”, tuваgu puška ”snusdosa” <puszka, пушка; ratunka ”hjälp, räddning” <ratunek, den äldre formen också ratunk, ратунок, gen. ратунка; ruža ”rosfeber” <róża, i belarusiska dialekter ружа; škapleri?, škapleri? ”ett kors fastsytt på tyg, som katoliker, vilka tillskriver det betydelsen av en religiös talisman, vanligen bär om halsen” <szkaplerz, шкаплеры; tal’ka ”tunt tyg” <tалька, талька; tshuuda ”under” <cud, cudo, чуд, чудо; tsõbuk, gen. tsõбука ”pipans skaft” <cybuch, цыбук; t’šüt’š ”lite, en smula” <чуть, цуцё; voот ”övervakare” <wojt, войт osv. Framför allt bör man notera att alla de ovan anförda polska eller belarusiska låneorden också förekommer i den latgalliska dialekten av lettiska. Med hänsyn till de karakteristiska dragen hos denna grupp slaviska lånord kan man anta att flertalet av dem trängde in både i den ludziska dialekten av estniska och i andra språk som talas av de folk som bebor Latgale, sannolikt från polskan, eftersom nästan alla dessa ord betecknar kultur- och vardagsföreteelser som de latgalliska bönderna övertog från polackerna. Det är fullt möjligt att några av dem kom in i den ludziska estniska dialekten från belarusiskan snarare än polskan, men det går för närvarande inte att fastställa lånevägen exakt på grund av att nödvändiga språkliga kriterier saknas. I de ludziska esternas språk finns naturligtvis också sådana lånord vars polska eller belarusiska ursprung inte råder någon tvekan om. Så är till exempel följande ord otvivelaktigt polska lån: apostol ”apostel” <apostoł (eftersom de ludziska esterna är katoliker till religionen kunde de inte ha lånat detta ord från ryskan eller kyrkoslaviskan); magli ”mangel” <magiel; obroz, gen. obroza ”ikon, bild” <obraz (och detta 142 ordet kan ha trängt in i den lokala estniska dialekten endast genom polska katoliker) osv. Ganska många ord har ett otvetydigt belarusiskt ursprung, till exempel: dol’nik, gen. dol’nigi ”arbetare, daglönare som husbonden inte betalade lön till utan endast gav mat och kläder” <дольник; drut’sén ”drönare” <труцень; džužín ”dussin” <dial. belarusiska дзюжына; dudar ”säckpipeblåsare” <дудар; hvat’sōr ”lägenhet” <dial. belarusiska хвацера; kab ”vad, för att, i syfte att” <каб; kuut’sl’i, koot’sl’i ”blånor” <кудзеля (detta belarusiska ord har också trängt in i andra sydestniska dialekter); lavonihha ”en viss dans” <лявоніха; loška ”säng, bädd” <ложак, gen. ложка (det polska łóżko är fonetiskt sett en mer avlägsen variant); muža, može, mož, moš, muša ”kanske, möjligen” <можа; pat’s’an ”stork” <баццян; saussim ”helt och hållet” <dial. belarusiska заўсім (på litauiska зусім); suhhota ”lungsot” <сухоты, gen. сухотаў; t’s’i ”eller” (määne sul jelo, t’s’i hää jelo vai halv? ”hur är ditt liv, gott eller dåligt”) <ці; tult’s’a ”ärtsoppa” <стульцы; vargan ”orgel”, varganist ”organist” <dial. belarusiska варган, варганы och варганіст osv.4 Möjligen är också ordet krädzotaja?, som betecknar sångare som på festdagens afton sjunger under fönstren ”винаграцыя красна зялёна”, av belarusiskt ursprung; den estniska varianten av ordet har tydligen uppkommit genom en förvrängning av ordet винаграцыя. Sannolikt är även ordet harmooniki ”dragspel” <гармонік belarusiskt, vilket även det inledande h tyder på. En hel rad andra lånord som förekommer i Ludzasdialekten är också, sett till sin ljudsammansättning, förbundna med belarusiskan, till exempel: t’s’iligrám, gen. t’s’iligrámma ”telegram”; t’s’ilifon, gen. t’s’ilifona ”telefon”; skarlat’s’ina ”scharlakansfeber”; sent’s’aabr ”september”. Deras belarusiska ursprung framgår av den för belarusiskan karakteristiska palataliseringen av t’ och dess övergång till c’. I Latgale fanns det en gång ganska många belarusiska tjänstemän, som uttalade ryska ord på belarusiskt vis, vilket påverkade uttalet hos Ludzas estländare. De ovan nämnda orden är därför ändå lån från ryskan. Det är möjligt att spår av belarusiskt inflytande också kan skönjas i sådana ryska lån som till exempel hloksikōrō ”flox”, horm, gen. horma ”form”, hundāment ”fundament” < ryska флокса, форма, фундамент, som på belarusisk mark uttalas som хвлокс, хворма, хвуңдамент. Ersättning av konsonanten f med ljudföljden хв förekommer också i en rad ryska dialekter, och därför är det fullt möjligt och till och med mer sannolikt att de ovan anförda orden lånades av Ludzas estländare från ryska dialekter. 4 För de belarusiska orden, särskilt deras dialektala varianter, fick artikelns författare värdefulla upplysningar av docent M. I. Semenova, som är expert på ryska och belarusiska dialekter. 143 De lånord som hämtats från belarusiskan hör till de mest skilda områdena av liv och vardag och skiljer sig i detta avseende föga från de lettiska lånen. Detta förklaras av att såväl Ludzas estniska bönder som deras lettiska och belarusiska grannar en gång befann sig i exakt samma situation och levde under samma förhållanden; lånen från det ena språket till det andra förmedlades genom tvåspråkighet eller rentav flerspråkighet bland hela lokalbefolkningen. De belarusiska lånord som nämnts ovan och som trängt in i den estniska Ludzasdialekten förekommer också i den latgaliska dialekten av lettiskan, särskilt i de områden där letter och estländare bor i omedelbar närhet av varandra. I de närbesläktade belarusiska och ryska språken är ordförrådet till stor del detsamma, och denna gemensamhet märks även i ordens fonetiska struktur (skillnader finns endast i grunderna för ortografin). Av denna anledning är det i många fall mycket svårt att exakt fastställa från vilket språk, ryska eller belarusiska, ett visst ord som övergått till den estniska Ludzasdialekten lånades. Bilden kompliceras ytterligare av att de lokala ryska dialekterna har många fonetiska drag gemensamma med belarusiskan, såsom till exempel akanje. Därför kan följande lånord ha ryskt eller belarusiskt ursprung: aššol <ryska осёл, belarusiska асёл; balbatama <ryska балоботать, belarusiska балбатаць; birka <бирка, бірка; blin <блин, блін; bulan <буланый, буланы; bul’oon <бульон, булён; burlak ”ung man som lämnat byn för att söka arbete” <бурлак; dalažītama <доложить, далажыць; dul’i, duul’akõnõ ”päron” <дуля; halteri <холера, халера; hitra <хитрый, хитры; huttar <хутор, хутар; idrusk, gen. idruski och idrud’z’i? <игрище, ігрышча; ikatama ”stamma” <икать, ікаць; juška <ryska вьюшка, юшка, belarusiska юшка; kal’idoora ”korridor” <rysk dialektform калидор, belarusiska калідор; kalun, gen. kaluna <колун, калун; kan’ok, gen. kan’ka <конёк, канёк; kantora ”volosthus” <контора, кантора; kantrõl’l <контроль, кантроль; karatama <копать, капаць; karoozda <короста, кароста; kazatškada <казачок, gen. казачка; kerka <кепка; kisset, gen. kisseda <кисет, кісет; kitaitsa? <китайцы, кітайцы; kulak <кулак; liiza?, lõeža? <льюса; lomm <лом; maitnik <маятник, маятнік; man’er’n’akõnõ <манерка; masselna <масленица, масленіца; moška <мошка; naššil’ka? <носилки, насілкі; n’emtsä <немец; ni-miä ni jääle ”något” <ни, ні; pal’eri? ”tapeter” <шпалеры; palka <палка; pažar, gen. pažara <пожар, пажар; plintavotma <плинтовать, плінтаваць; puzan <пузан; raade <рад; razboinik <разбойник, разбойнік; rut’š’nik <ручник, ручнік; salavei <соловей, са́лвей; samavar <самовар, самавар; sort, gen. sorta <сорт; sutka <сутки (dialektformen сутка), суткі (dial. сутка); šuul’ik <жулик, жулік; sveeža <свежий, свежы; torp, gen. torba <торба; tsõrkul’ <циркуль, цыркуль; tšai <чай; 144 tuusk, gen. tuuza <tuz; val <vall; vaašna vaažna <kvashnja; vaina <krig, vajna; verna <sant, sann; vötr, gen. vödra <utter och så vidare. Med hänsyn till den allmänna bakgrunden till lånen bör man anta att större delen av orden i denna grupp ändå lånades från ryskan, eftersom de lånord som nämnts ovan och som huvudsakligen har en kulturell-administrativ betydelse och anknyter till stadslivet troligen kom till Ludza-estländarna från ryskan. Begrepp som rör byliv och vardagsliv kan i sin tur ha lånats både från ryskan och från belarusiskan, eftersom ryssar och belarusier, som nämnts ovan, bodde i omedelbar närhet av Ludza-estländarna. Den belarusiska intelligentian i Latgale talade ofta ryska med en viss belarusisk prägel, vilket påverkade såväl ordförrådet som deras uttal. Detta blandade språk påverkade bland annat uttalet av ett ord som lånats av Ludza-estländarna, rašeenija <ryska решение, belarusiska рашэнне. Det största antalet slaviska lånord i Ludza-estländarnas språk är ryska till sitt ursprung, eftersom ryskan från andra hälften av förra seklet fram till Oktoberrevolutionen var det enda administrativa språket och det viktigaste kulturella kommunikationsmedlet i Latgale. Därför betecknas nästan alla nya begrepp som den latgaliske bonden kom i kontakt med utanför sin bygemenskap i Ludza-estländarnas tal med ord lånade från ryskan. Samtidigt spelade ryskan en viktig roll även under feodalsamhället, vilket de lånord som redan nämnts ovan visar. Dessutom var det just på ryska som de latgaliska ”säsongsarbetarna” umgicks med varandra när de reste utanför sin hembygd. Det är känt att ganska många latgaliska ungdomar reste iväg – särskilt under sommaren – för olika säsongsarbeten till områden långt från hemmet där ryska talades. Från ryskan har följande ord lånats: abiidna <dial. обидно, i betydelsen ”mycket, mycket, i överflöd”, abrátno <tillbaka; advakát, gen. advakáta <advokat; ahvitséer <officer; aprél <april; bagdan ”utomäktenskapligt barn” <Bogdan; baranka? <bagels; ben'z'inka ”tändare” <bensinka; burdoova <dial. burdov (standardspråk: bordouxfärgad); da <ja; deeda ”make, farfar” <farfar; dekaabr <december; d'ela, d'jeela <sak; divaovoitma <förundras; famil'ija <efternamn; flota <flotta; garlaviina <struphuvud; gir, gen. gira <pood; gluhhoja <döv; gos't' kos't' <gäst; ind'uk, gen. ind'uga <kalkon; jaakor <ankare; janvaar, janvaar <januari; joožik <igelkott; jul'l <juli; jun'ni <juni; kammuna, kannuta <kommun; kanalia, kannalia <kanalja; karaš'sinn <fotogen; karauul'itma <hålla vakt; karman <ficka; kašamirr ”särskilt slags tyg” <kashmir; kororka ”platt bröd” <kokorka; konts, gen. kondza, kon't's, gen. kon'd'z'i <jakthund; koozor 10. Kalbotyros klausimai VI. 145 <trumf; korets <korets; kraaska <färg; krasnop’or’ka <rödpärka; kriltsa <veranda; kroossa <råtta; kukšin <dial. kukishin (standardspråk: tillbringare); laatka <lapp; lapatnik <lapatnik (del av en spinnrock); l’uterana? <lutheraner; mart, gen. marda <mars; mat’itama <att kasta kort; motka <härva; mototama <att linda; mõšelofka <råttfälla; pérpija-tel’ <fiende; opštša, opša <i allmänhet; otška? <glasögon; peššatama <att skynda; plann, gen. planna <plan; plas’s <plast; plos’s <helt och hållet; pluuga <plog; praunale ”snart, snabbt” <dial. ordentligt; priigon, bri-gon ”livegenskap” <prigon; pristuga <tjänstefolk; propka, propki <propp; präľ’nik, gen. prääl’nigi <pepparkaka; prääd’ma <att spinna; prääl’its, gen. prääl’itsa, prääl’id’z’i <spinnrock; puktatama ”mumma för sig själv” <dial. att prutta; puppõn’ <tamburiner; rezinka <gummiband; roitma <att rota (i något, söka efter något); russalka, russolka, russafka <rusalki, dial. rusolki, rusavki; räädnig <polis; seet’s’ka <hackelse; sekletar ”sekreterare” < dial. sekletar; skut’s’na <tråkigt; spit’s’ka <tändsticka; spooritama, pooritama <att gräla; suuding ”rättsfall”, jfr ryska sudit’ (döma); šolganõ <silkes-; šolgon <skämtare; štakan <glas, dial. shtakan; šut’t <narr; (pidä) zaavistet ”avundas” <avund; žääga ”kvinna som pratar mycket” <dial. zzyaga; talkavuитma <att tolka; trenõška <trebening; tooğa <också; toroz’nik, gen. toroz’nigi ”mysnyj kubjas — tillsyningsman” <väktare; torozilõ minemä ”gå till dagsverke”; tšarõunik <trollkarl; tšolonka ”båt” <dial. cholonok, cholonka; tšuuda <under; tšärpak <skopa; uhvat, uhvatka <ugnshandtag, ugnsgaffel; ukr, gen. ugra <ål, pluralis ålar; val’ka <valjok, gen. valka; ves’t’ <budskap; vzdor, vzdoritama <nonsens, gräla; volok ”gammal enhet för arealmätning — gakk” <volok och så vidare. Det finns fler ryska lånord i Ludza-estländarnas språk än lettiska, belarusiska eller polska ord. Större delen av de ryska lexikala lånorden bevarar nästan helt sin ursprungliga form, och därför uppvisar de strukturella särdrag som inte är typiska för det ursprungliga estniska ordförrådet. Så förekommer till exempel fonem som är främmande för estniskan, liksom konsonantkombinationer. Endast enskilda ord har anpassats till estniskans fonetiska system. Dessa estnifierade ryska lånord hör sannolikt till en äldre period. Sedan ryskan spreds allmänt har lånorden huvudsakligen börjat användas i en ljudform som mer eller mindre kännetecknar deras ursprungskälla, det vill säga ryskan. Sammanfattningsvis kan man säga att antalet lettiska och belarusiska ord som trängt in i den lettiska dialekten av estniska är nästan detsamma. Alla dessa lånord hör till olika områden av den lokala bondens hushållsliv och närmaste omgivning. Bland dem finns både senare inlånade ord och äldre lexikala enheter som fonologiskt helt har anpassats till estniskans ljudstruktur. De ord som övergått till den estniska dia- 146 Polska dialektord hör till olika områden av musik- och stadslivet, eftersom de estniska bönderna (liksom de lokala letterna och vitryssarna) kom i kontakt med dessa sidor av livet genom den lokala polska befolkningen. Det ryska språkets inflytande är särskilt mångsidigt. Bland de ryska lånorden finns begrepp som direkt överfördes från ryska bönder till deras estniska grannar, men i synnerhet ett betydande antal ord som spreds i den estniska dialekten till följd av det ryska bildningsväsendets och den ryska kulturens inflytande. Förutom direkta lån finns det i den estniska Ludza-dialekten också översättningslån, kalker från såväl ryska som vitryska, polska och lettiska. Lettiska, ryska och vitryska har samtidigt haft ett ganska stort inflytande på den fonetiska och grammatiska strukturen i språket hos esterna i Ludza. Det säger sig självt att även estniskan har utövat ett visst inflytande på de angränsande språken. Därför kan man fastställa vissa skillnader i talet hos talare av den lettiska språkets latgaliska dialekt som bor i ursprungligen lettiska byar, å ena sidan, och i byar med en ursprungligen estnisk befolkning som i viss mån ännu i dag bevarar sitt modersmål, estniskan, å andra sidan. Under de senaste årtiondena har intresset för att studera ömsesidiga kontakter mellan olika språk ökat märkbart. Med beaktande av alla de ovan anförda fakta bör esternas mikroområde kring Ludza betraktas som ett givande verksamhetsfält för såväl baltologer som slavister och finsk-ugrister, eftersom de står inför gemensamma uppgifter av stor betydelse för att lösa en rad problem kring språkkontakt. Tartu Fall av språkkontakt i Latgale P. ARISTĖ Sammanfattning I arbetet undersöks fall av språkkontakt i den estniska Ludza-dialekten, som finns inom Lettiska SSR:s territorium. Denna estniska dialekt har påverkats direkt av lettiska, ryska, vitryska och polska. Författaren behandlar lexikala lån från dessa språk. Det anges att vissa lån från lettiska, ryska, vitryska och polska, som kom in i den estniska Ludza-dialekten för länge sedan, helt anpassades till estniskans fonetiska lagar, medan senare lån behöll former som är främmande för estnisk fonetik. Det förekommer fall där det vid sidan av lånorden, anpassade- 147 Bland lånord som har anpassats till estniskans fonetiska lagar förekommer nyare varianter av samma lånord med en fonetisk form som är främmande för estniskan. Det går inte alltid att fastställa de slaviska lånordens ursprungsspråk. I många fall är det dock möjligt att med ganska stor säkerhet avgöra från vilket slaviskt språk ett visst lånord har kommit. Generellt finns det flest ryska lånord i denna estniska dialekt. Lånorden från lettiska och vitryska utgör ungefär lika stora andelar. Därefter följer lånorden från polska.