Lietuvių kalbos įvardžiai ir jų reikšmės

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, VI LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA LITAUISKA PRONOMEN OCH DERAS BETYDELSER A. VALECKIENĖ § 1. Pronomen har mycket allmänna och abstrakta betydelser. De hänvisar till föremål eller egenskaper i ett visst förhållande, utan att uttrycka det konkreta innehållet hos de föremål eller egenskaper som avses. Beroende på sammanhanget kan det föremål eller den egenskap som åsyftas variera. Antalet föremål eller egenskaper som pronomen hänvisar till är obestämt. När det föremål eller den egenskap som avses förändras (beroende på sammanhanget), förblir det förhållande i vilket ett visst pronomen hänvisar till föremålet eller egenskapen konstant. Pronomen delas in i semantiska grupper efter de förhållanden genom vilka de hänvisar till föremål eller egenskaper. I denna artikel kommer den semantiska klassificeringen av pronomen att skilja sig något från den i nutida läroböcker i litauiska. Dessutom kommer man här att försöka lyfta fram den derivationellt-semantiska stratifieringen av litauiska pronomen, det vill säga visa vilka pronomen och betydelser som är gamla och vilka som har bildats senare. 1. Personliga pronomen § 2. Till de personliga pronomenen hör aš, tu, mes, jūs, jis, ji, tamsta. Ibland har även pronomenet pats, -i en personlig betydelse. Som genuint personliga (och även då med vissa reservationer) kan endast pronomenen aš, tu, mes, jūs, tamsta betraktas. De hänvisar till personer i förhållande till den talande personen. § 3. Pronomenet aš hänvisar till den talande personen själv, tu — till den person som den talande vänder sig till. — Var ska jag ta vägen nu, vad ska jag leva av! — jämrar sig den gamla kvinnan... BilR I 164. — Jonai, du också, marsch iväg till arbetet — visa dig inte mäktig, det finns mäktigare än du CvR IX 64. Mēs och jūs bör utifrån sin betydelse betraktas som självständiga pronomen, inte som pluralformer av pronomenen aš och tu (så görs konventionellt i böjningssystemet). Mēs hänvisar inte till flera talande personer (det vill säga två eller fler ”jag”), utan till den talande personen tillsammans med andra personer (”jag” och ”du” eller ”han”). Jūs hänvisar till två eller fler personer som den talande vänder sig till (”du” och ”du”, eller ”du” och ”han”). Vi är soldater. Kall vrede har frusit till is i våra ansikten SNėrP I 205. Men ni, kärringar, stå inte i vägen, koka svamp och rör om (d.) Skp. I skönlitterärt språk kan pronomenen aš, tu, mes, jūs också hänvisa till föremål. I sådana fall blir de föremål som avses liksom personifierade. 31 Pronomenen aš, tū, mės, jūs är gamla former, av vilka några har förändrats något. Vid sidan av aš förekommer i litauiska dialekter och i äldre skrifter formen ėš med kort initialt e (jfr: ėš Nmč, Zt, jėš (med tillagt j) Plm, Lzd, esch BP I 28, 33, 5, 6), vilken är äldre än lit. aš och överensstämmer med lett. es, preuss. es (vid sidan av as). I litauiskan blev formen ėš aš sannolikt därför att den ofta står i proklitisk ställning: i litauiskan växlar obetonade vokaler i ordets början sedan gammalt a och e (jfr akmuõ lit., ekmuõ Grš, Erž, álksnis lit., élksnis Gs, Nm, Erž, erėlis lit., arėlis Ds, erškėtis lit., arškėtis Ds)². Konsonanten š<z i formerna aš, ėš förändrades redan i den baltiska urspråksperioden (jfr lett. es, preuss. es, as, men fornkyrkoslav. azъ)³. I dialekterna förekommer i stället för pronomenformen mės (med förlängt e, troligen efter jūs⁴) former med kort rotvokal e (jfr mės Lp, Vs, Krtn, Kal, Dglš, Skdv, Vdk), vilka är äldre och överensstämmer med preuss. mes⁵, lett. dial. mes. I enstaka fall används också jūs (med kort u) efter mės i Kal. Stammarna i andra indoeuropeiska språk som motsvarar våra pronomen aš, tū, mės, jūs har samma betydelser som personliga pronomen. § 4. Pronomenet tămsta är nybildat i litauiskan, sannolikt ur frasen tavo mylista, jfr övergångsformerna tămista Slnt, Gs, Krok, Vrn, Švenč, Eiš, tămyšta Lp, Kv. Detta pronomen uttrycker inte några nya relationer mellan personer. Det används i stället för tū när man tilltalar en annan person artigt och respektfullt (ofta någon man känner föga, eller en äldre och aktad person). Pluralformer av pronomenet tămsta förekommer när man artigt tilltalar två eller flera personer, i stället för det vanliga jūs. ”Jag vet inte”, svarade Antanas sorgset, ”kanske kan t a m s t a ge ett råd? Du är ju farbror...” BilR I 79. Där alldeles intill stod en inte längre ung kvinna, klädd i vit päls, och såg vänligt på oss två. ”Ska kanske t a m s t a också till potatisfältet?” frågade hon. ”Till potatisfältet”, svarade systern med en suck, ”men tänk om t a m s t a visste hur ni skrämde oss båda!” BilR I 171. I äldre skrifter används i stället för tămsta fraserna jūsų sveikata, tamstos sveikata. Sådana fraser förekommer även nu i skönlitterära verk. Substantivet sveikata har här inte längre sin bokstavliga betydelse. Men för att ni ska kunna minnas de ting som jag nämnde för er till ert bästa, säger jag kortfattat det jag sade tidigare. DP 34. 1 Se K. Būga, Lietuvių kalbos žodynas, 1 sąs., Kaunas, 1924, s. 9. 2 J. Endzelynas (žr. jo Baltų kalbų garsai ir formos, Vilnius, 1957, p. 147) abejoja, ar visose lietuvių kalbos tarmėse aš<šė, ir nurodo dar trečią formą tarm. ōš<āš (iš Anykščių), gretindamas ją pirmojo garso atžvilgiu su s. sl. azъ, kur a žodžio pradžioje galėjo būti iš ilgojo balsio (žr. A. Mẽĩe, Общеславянский язык, Москва, 1951, p. 363). Mūsų supratimu, lietuvių kalbos formoje ōš<āš greičiausiai yra antrinis balsio pailgėjimas. Tarmėse įvardžio aš balsis dažnai pailgėja, kai jis atsiduria atvirajame skiemenyje, prisidėjus prie šio įvardžio pabrėžiamosioms, dalelytėms (plg.: ãšai BaranLM 179 (Jnš), ãšianai Sv. Dbk., Zsl, Pnd, ãšian An, Sv, ãšiano BūgAS 172 (Dsn), ãšianos Lkm, Plš, ãšianos Rgv, ãšianajos Brž), nors kai kur jis išlieka ir nepailgėjęs (plg.: ãšai Mlt, ãšianai Ukm, ãšian Pš, Sd, Ukm, Všk, ãšano Str, ãšianos Dglš). Pagal santykį ãšian: aš galėjo susidaryti šalia ãšian ir aš. 3 Beträffande förändringen av konsonanten š<z i formerna ėš, aš, se J. Endzelynas, a.a., s. 147. 4 Se J. Endzelynas, ibid., s. 148. 5 Žr. J. Endzelin, Altpreussische Grammatik, Riga, 1944, p. 133. 32 Vilka av alla era hälsosamma saker ska vi först kort berätta? DP 144.... först och främst era hälsosamma sex otvivelaktiga artiklar DP 257. När vi ber någon om något eller söker tröst för oss själva, börjar vi alltid tala med dessa ord och böjer vårt huvud: Vi har kommit för att höra hur ni mår... DaukB 64. — Men också, ert mod är oöverträffat! — förundrades Jonušas LzPR II 46. Med samma betydelse som támsta, -os används i litauiskan pronomenet pats, -i, patys, -čios, men det är inte lika formellt och förekommer i ett mer intimt språkbruk. Minns ni själva det japanska kriget? Up. Jag tror att ni själv inte är härifrån, eftersom jag själv såg det för första gången Srv. För pats, -i i dess huvudbetydelse, se § 35. På liknande sätt som pats, -i används också adjektivet sveikas, -à, vars bokstavliga betydelse har bleknat. Att vara en jätte är förstås ingen stor sak, men att vara en sådan människa som ni, det är något helt annat BalčHP 125. Jag frågar, vad är du för en egentligen, eftersom du talar så? PaukštAA 37. Förutom de redan nämnda är det i litauiskan ganska vanligt att använda pronomenet jūs i stället för de andra när man tilltalar någon artigt. Av alla pronomen som används av artighetsskäl är det det mest neutrala. — Varför skulle ni inte tacka ja till att bli rektor på vår realskola? frågade Kuliešius utan att släppa den uppmärksamma blicken från Norkūnas ansikte BaltrTK II 37. § 5. Bland alla personliga pronomen, som på ett eller annat sätt syftar på personer, utmärker sig pronomenet jis, ji. Det används för att syfta både på personer och på saker. Pronomenet jis, ji syftar på en person eller en sak som man talar om. De yngre bröderna avundades Mikutis när de såg hur skickligt han spände hästen för vagnen och hur han slipade lien CvR III 137. Tio gånger reser sig Deveika och Krizas från bordet, men han sätter dem åter ner CvR IX 18. Petras bar sadeln till ladan och fann den låst ŽemR I 167. Den bröts därför att olivkvistens gren var så späd JV 450. Pronomenet jis härstammar från det demonstrativa pronomenet *is med ett tillagt j (vissa kasus har formerna *io-, iā). Därför har dess betydelse också förblivit nära de demonstrativa pronomenens. Personen eller saken som man talar om är den som vi känner till sedan tidigare eller som strax kommer att anges (jfr den allmänna betydelsen hos demonstrativa pronomen § 13). I andra indoeuropeiska språk används pronomen med denna rot också i tredje personens betydelse, jfr got. is ”han”, lat. is ”han” och ”den”. Man antar att betydelsen hos roten till pronomenet jis, ji i forntiden låg närmare betydelsen hos roten till tàs, tà, men att jis, ji användes mer anaforiskt och syftade på något som redan hade nämnts (utan särskilt betonad avskiljning)⁶. Demonstrativa pronomen som används anaforiskt har vanligtvis en substantivisk funktion i satsen, dvs. fungerar som subjekt eller objekt, liksom personliga pronomen (se §§ 15, 2; 16, 2). Att pronomenet jis, ji fick en personlig betydelse kan just ha underlättats av dess svaga referentiella (anaforiska) betydelse och substantiviska användning. ⁶ Se K. Brugmann, Die Demonstrativpronomina der idg. Sprachen, Leipzig, 1904; ”Abhandlungen der Philologisch-historischen Klasse der Königlich Sächsischen Gesellschaft der Wissenschaften”, XXII Bd. Nr. VI, p. 37—38. 3. Kalbotyros klausimai VI. 33 I många indoeuropeiska språk har tredje personens pronomen olika rötter. Bland de baltiska språken är pronomenet jis känt i betydelsen tredje person även i den lettiska höglanddialekten. I andra lettiska dialekter och i standardspråket används pronomenet vinš i stället för jis, ji. I preussiskan har denna betydelse tãns (vid sidan av det enklitiska *dis), som troligen uppkom genom kontamination av *tas och *anas7. § 6. I vissa litauiska dialekter används pronomenet anas, ãns, -à i stället för jis, ji. I den samogitiska dialekten har ãns, -à i betydelsen tredje person ett fullständigt paradig m: ãns, anõ, anám osv., anà, anõs, anái osv., aniẽ, anų, anìms osv., anõs, anų, anóms osv. Lkv, Mžk, Vvr, Grg, Užv, Slnt. I dessa dialekter behåller ãns, -à också betydelsen hos demonstrativa pronomen. I de östliga höglandsdialekterna har tredje personens pronomen ett suppletivt paradigm: nominativformerna ãns, -à, ãnys⁸ (ãnies), ãnos; de övriga kasusformerna har *jo-, jã-: jõ, jãm osv., jõs, jái osv., jų̃, jáms, jóms osv. Sv, Dbk, Dglš, Tvr, Aln, Plš, Uti: i demonstrativ betydelse har alla former här samma rot: anàs, anõ, anám osv., aniẽ, anų, aniẽms osv. I de gamla skrifterna är förhållandena likartade. I K. Širvydas skrifter kan ett suppletivt paradigm i betydelsen tredje person rekonstrueras, liksom i de östliga höglandsdialekterna: nominativformerna anas SP I 20, ana 174, anis 32, anos 21; övriga kasus: gen. jo 17, jos 76, ju 18, dat. jam 23, jey 170, jiemus 31, ack. ii 23, iu 72, juos 31, jas 80, instr. juo 58, jews 128 osv. Här förekommer emellertid också nominativformer med roten *jo-, jfr: Ir tare iop motiną io [...] Sitay tewas tawo, ir asz gayledami ieszkoime tawis. Ir tare iump. Kodrin manis ieszkoiot, nežinoiot jog tuose (davktuose) kurie ira Tewo mano, reykia man’ būt? O i e nesuprato žodžio, kuri biloio iump SP I 195 (jfr den polska texten... A o ni nie zrozumieli... SP I 196). I demonstrativ betydelse används i K. Širvydas skrifter formerna anas, -a i alla kasus, jfr...a n a krauiu tekunti žmona SP I 101. A n i e Arionay, Eutichionay, Monothelitay, ir kiti paklideley SP I 205,...iaunikayčio a n o SP I 88....ape a n u Baltzaru SP I 134 osv. I M. Daukšas och J. Bretkūnas skrifter används anas, -a i betydelsen tredje person oregelbundet vid sidan av formerna jis, ji. På liknande sätt som i den samogitiska dialekten förekommer här inte bara nominativformer, utan också former av anas, -a i andra kasus i stället för formerna jis, ji; jfr: sg. nom. ghis BP I 39, 45, 46, ĩis DP 3, 4, anas BP I 39, ánas DP 5, pl. nom. ghie BP I 43, 50, iiẽ DP 3, 15, anis BP I 41, 33, ániš DP 16, pl. ack. ios BP I 2, anus BP I 33, 35 osv. Av detta kan man dra slutsatsen att bruket av anas, ãns, -à i betydelsen tredje person utvecklades i litauiskan långt senare än bruket av pronomenet jis, ji i samma betydelse. Under den historiska perioden hade anas, ãns, -à i betydelsen tredje person ännu inte fått fullt fotfäste i litauiskan. I de litauiska dialekterna motsvarar utvecklingen av pronomenet ãns, ãns, -à i betydelsen tredje person utvecklingen av pronomenet onъ i de slaviska språken. I fornkyrkoslaviskan 7 Se K. B r u g m a n n, samma ställe, s. 92; J. E n d z e l i n, Altpreussische Grammatik, s. 121. 8 Ãnys vid sidan av aniẽ (som används i demonstrativ betydelse) har troligen uppkommit efter mönster av pâtvs (se J. E n d z e l y n a s, Baltų kalbų garsai ir formos, s. 150; annorlunda E. F r a e n k e l, Sprachliche, besonders syntaktische Untersuchung des kalvinistischen litauischen Katechismus des Malcher Pietkiewicz von 1598, Göttingen, 1947, s. 23), eftersom pâtvs, pâtvys, liksom anas, ãns, ãnys, också används i betydelsen tredje person. 34 onb hade ännu ett fullständigt paradigm och demonstrativ betydelse. I de nutida slaviska språken, med undantag för bulgariskt standardspråk, har suppletiva paradigm redan utvecklats för betydelsen tredje person, med former från pronomenet онъ och *ъ, jfr ryska он, его, ему osv., polska on, jego, niego, go, jemu, niemu, mu osv., tjeckiska on, jeho, od něho jemu, mu, (k) němu osv. I fornrussiskan hade онъ vid sidan av betydelsen tredje person också betydelsen av demonstrativt pronomen⁹, medan он i nutida ryska endast används i betydelsen tredje person (den fullständiga formen av detta pronomen, оный, förekommer ännu i vissa fall i demonstrativ betydelse). Följaktligen är betydelsen tredje person hos onъ i de slaviska språken inte heller av urindoeuropeisk ålder. Tiek lietuvių kalboje anas, anš, -à, tiek slavų kalbose онъ bendra vartosena trečiojo asmens reikšme atsirado greičiausiai savarankiškai, bet dėl tos pačios priežasties. Yra pagrindo manyti, kad ànas, anš, -à trečiojo asmens reikšmė bus išsirutuliojęs panašiai kaip jis, ji, iš anaforinės parodomojo įvardžio ànas, -à vartosenos (tolesnį aiškinimą žr. § 17). § 7. Systemet med personliga pronomen i tre personer uttrycker de grundläggande deltagarna i språkhandlingen: den talande, den tilltalade och den person eller sak som man talar om. I vissa språk hjälper personliga pronomen till att uttrycka verbens personkategori, jfr engelska I go, you go, he, she, it goes, we go, you go, they go. I litauiskan behövs personliga pronomen inte för denna funktion, eftersom ändelserna i verbens personformer tydligt uttrycker personkategorin. I litauiskan utelämnas pronomenen aš och tu samt mes och jūs ofta. De används när man i en mening vill betona den talande personen eller samtalspartnern, och är också nödvändiga när ett personligt pronomen är ett av flera samordnade subjekt eller har ett anslutet komitativt uttryck, jfr: min bror och jag, vi med min bror. 2. Reflexivt pronomen § 8. Det finns ett reflexivt pronomen — savęs. Detta är en gammal form (i dialekter förekommer också med en äldre vokal i stammen e: genitiv singular sévęs Rt, sévęs Sg, Rsn, ackusativ singular sevė StngŽ 43, sevę Mit I 73). Även andra indoeuropeiska språk har ett reflexivt pronomen med samma stam. Pronomenet savęs anger förhållandet till sig själv hos den person som i meningen uppfattas som handlingens eller tillståndets subjekt. På så sätt betecknar det reflexiva pronomenet samma person som den person som fungerar som handlingens subjekt i meningen. Det reflexiva pronomenet anger alltid handlingens objekt i meningen. På grund av denna funktion har det reflexiva pronomenet sedan gammalt saknat nominativ, det vill säga subjektets kasus. Sedan gammalt har det reflexiva pronomenet inte heller haft pluralformer. I litauiskan har det reflexiva pronomenet savęs bevarat en mycket gammal användning. Här anger det förhållandet till sig själv hos såväl den talande som den tilltalade och den person som det talas om. ⁹ Žr. А. П. Якубинский, История древнерусского языка, Москва, 1953, p. 193. 35 — Jag ger tio! ropade den äldre. — Och jag lika mycket, sade den andre. — Men just nu har vi inget hos o s s själva ŽemR I 181. Bryt inte så era händer som vinden bryter björkkvistar, när den är fastbunden MairRR I 69. Gumman satte sig också på en pall, rättade till sländan och flyttade sin spinnrock närmare KrèvAP 126. Slepukas drog ihop axlarna, drog armbågarna under s i g och blev genast ännu mer lik en filtad vadmalsrock än en levande varelse BaltPV I 110. I tre dagar kunde de arbeta för s i g, i tre dagar gå till herrgården VIkv. Den gamla användningen av det reflexiva pronomenet har, förutom i litauiskan, bevarats även i andra baltiska språk och i slaviska språk, jfr: lett. es aizstāvu s e v i, tu aizmiršti s e v i, viņš nepiederēja s e v; ry. я купил с е б е книгу, ты думаешь о с е б е, он взял с с о б о й мяч. I många nutida indoeuropeiska språk, till exempel tyska, engelska och franska, används det reflexiva pronomenet endast om den person det talas om. När första eller andra person fungerar som handlingens subjekt används former av personliga pronomen, jfr: ty. ich kleide m i c h an, du kleidest d i c h an, er kleidet s i c h an osv. I äldre litauiska texter förekommer vid sidan av den vanliga användningen av savęs (jfr: Dūk mums ing s a w e tijikietiji Mž 421, Miliek artima [...] kaipo patis s a w i Mž 38....preg s a w e s mani laikikiet Mž 9) också sådana fall: ...pro anksta pagatawissu m a n e tawęspi Mž 511. Prieg t a w ę s tu mus turėk Mž 260. Jeib mes m u s stiprei gintumbim Mž 52. Sådana konstruktioner med former av personliga pronomen i stället för pronomenet savęs i våra äldre texter är sannolikt översättningslån från andra språk. 3. Possessiva pronomen § 9. Till de possessiva pronomina hör: mãno, tãvo, sãvo, mãnas, -à, tãvas, -à, sãvas, -à, manãsis, -óji, tavàsis, -óji, savàsis, -óji, mūsàsis, -óji, jūsàsis, -óji, maniškis, -ė, taviškis, -ė, saviškis, -ė, mūsiškis, -ė, jūsiškis, -ė. Genitivformer av personliga pronomen (utom aš och tu) har också possessiv betydelse: jõ, jõs, jų, mūsų, jūsų, tàmstos, tàmstų, paties, pačios, pačių. Alla possessiva pronomen i litauiskan har stammar från personliga eller reflexiva pronomen. De äldsta är formerna med d/o-stam. Även andra besläktade språk har pronomen som motsvarar lit. tãvas, -à, sãvas, -à och som har ändelser med indoeuropeisk *o/ā-stam, jfr lat. tuos, suos (vid sidan av de nyare tuus, suus) från *tovos, *sovos¹⁰. Mãnas, -à har uppstått i litauiskan analogiskt efter systemet för personliga pronomen (liksom manè, tavè, savè, så även mãnas, -à vid sidan av tãvas, -à, sãvas, -à)¹¹. Motsvarande former i lettisk standardspråk är mans, tavs, savs. De possessiva pronomina i preussiska mais, twais, swais stämmer bildningsmässigt överens med fornkyrkoslav. mojb, tvöjb, svojb. Genitivformerna mãno, tãvo, sãvo, liksom de bestämda formerna manãsis, -óji, tavàsis, -óji, savàsis, -óji, mūsàsis, -óji, jūsàsis, -óji i litauiska språ- 10 Se Stolz-Sch m a l z, Lateinische Grammatik, München, MCM XXVIII, p. 284. 11 Se K. Brugmann und Delbrück, Grundriss der vergleichenden Grammatik der idg. Sprachen, 2 Bd., 2 Tl., 1 Lief., Strassburg, 1909, p. 405. 36 boje är nyare. Pronomen med nominalt suffix -iškis, -ė (maniškis, -ė, taviškis, -ė osv.) är karakteristiska endast för litauiskan. Förutom de nämnda används fler varierande possessiva pronomen i dialekterna och i äldre texter. Av genitiv plural mūsų har pronomenet mūsas, -a ”vår” bildats enligt mãnas, -à, tãvas, -à, sãvas, -à, med ändelser från a/o-stammar (:mūsas liežuvis (= vårt språk) Lz, Ponų musuy MP 200, mūsan kolchoze Lz). Ännu vanligare är genitivavledningar med ändelser från ia/io-stammar, vilka i adjektivbildning ofta har en tillhörighetsbetydelse, till exempel: mūsis, -i ”vår” (:dėdė mūsis Dv, mūsis šuva Lz, mūsi žẽnelė Lz, ašarėlės mūsios mergužėlės (d.) Dv, mūsi brolį Dv, per mūsį ã pirkia Dv, mūsian kieme Dv, mūsion rankon Lz, mūsios pievos Lz, mūsiai vyrai Lz); jūsis, -i ”er” (:jūsis brolelis (d.) Dv, jūsion rankon (ps.) Lz); jōsis, -i ”hennes” (:jōsis tėvas Lz, jōsis vyras Lz, jōsiai dukteriai Lz). Possessiva pronomen från samma stammar med jis, -ė (i), som uttrycker tillhörighet, är också kända, till exempel: tavajis, -ė Ns 1839, 2, mūsujis, -i, jūsujis, -i SchG 218, pačiųjai StngŽ 45. Vid sidan av manãsis, -oji, tavàsis, -oji används i dialekterna även tamistasis, -oji Šts. § 10. Possessiva pronomen anger vanligen att ett föremål tillhör den första, andra eller tredje personen (enligt stammarnas betydelse), det vill säga talaren, samtalspartnern eller den person som man talar om. Possessiva pronomen har adjektivisk betydelse. Deras huvudsakliga funktion i satsen är att fungera som attribut. Possessiva pronomen som har substantivfunktion i satsen är sekundära. I dagens litterära språk är de possessiva pronomenen mãno, tãvo, sãvo och genitivformerna av personliga pronomen jõ, jõs, jų, mūsų, jūsų med betydelsen tillhörighet mest utbredda. Pronomenen mãno, mūsų anger att ett föremål tillhör första personen, tãvo, jūsų att det tillhör andra personen, och genitivformerna jõ, jõs, jų att det tillhör tredje personen. — Krizai, i dag är det marknad för dig! Jag ser att jag inte behövs, säger mästaren sorgset: — de behöver varken mina kistor eller mina små kar. Mina händer har blivit gamla... CvR IX 89. Där Nemunas flyter har våra trädgårdar och små trädgårdar blommat, grönare än snöns vithet MiežML 320. Nå, Jonas, nu har också vi kommit för att dansa på ditt bröllop VaičiūnD 111. Bönderna. — Vi kämpar för samma jord. Viktoras: — Ni vet, med er jord är det bara elände. De stora herrarna har lagt beslag på den VaičiūnD 325. Jurgis kommer aldrig tomhänt. Hans rockfickor hänger alltid ned av färgade småstenar, allehanda spikar, blybitar, gamla kulor... BaltPV₁ I 11. Kvinnan fruktade att någon olycka skulle ha drabbat hennes man CvR III 105. Men både de gamla murkna träden och deras stubbar blir rädda när den hårda vintervinden börjar röra sina bälgar DonR 91. Det finns inga särskilda possessiva pronomen i litauiskan för att uttrycka tillhörighet till tredje person. Pronomenet sãvo behåller, samtidigt som det uttrycker tillhörighet, också sin reflexiva funktion. Det kan ange att ett föremål tillhör alla de tre personer som i satsen är subjekt för en handling eller ett tillstånd. Därför är det lämpligt att kalla detta pronomen för reflexivt possessivt pronomen. 37 Då brukade jag skriva och känna att jag fann nya ord för min längtan, och för första gången kände jag att jag ville och kunde vara poet VenciGD 520. Vi ger vårt hjärta, våra sånger och vår ungdom åt livet MarcinkDP 69. Du går som om du inte gick på dina egna ben! En fågel får inte heller något fläsk för sina sånger, och ingen frågar varför den kvittrar CvR IX 37. Katrė tog med tyger till musikanterna och bredde ut sina dukar på borden ŽemR I 77. Bröderna stod kvar en stund till och skyndade sedan iväg till sina göromål BaltPV I 269. Pronomenen mano, tavo, mūsų, jūsų, jo, jos, jų anger att en sak tillhör en annan person, inte handlingens eller tillståndets subjekt. Jfr: Jis paėmė mano pieštuką; handlingens subjekt är han (tredje person), medan personen som pennan tillhör är en annan (första person). I meningen Jis paėmė savo pieštuką är personen som pennan tillhör också handlingens subjekt. I konstruktioner med passiva particip anger possessiva pronomen mano, tavo, savo i litauiskan att den egenskap som uppstått genom handlingen hör till motsvarande person (mano — till den första, tavo — till den andra, savo — till vilken som helst av de tre personerna), jfr: Nå, vad säger du, mor, sade jag inte sanningen när jag sa att din bortkörda friare bedrar oss? VaičiūnD 114. § 11. Pronomenen mãnas, -à, tàvas, -à håller på att försvinna ur det nutida litterära språket; de förekommer ännu i poesi och sånger, medan de i vardagligt språk endast används i dialekterna. Min underbara generation, bestrålad av morgonsolen MarcinkDP 69. Spring, spring, min lilla häst, min svartögda vän, till den gröna ängen LB 25. Mina glasögon visar allt mörkare Ut. Min bror finns i Vilnius Dv. Om det var ditt, hade du kunnat låta bli att ge det JabIG 46. Sãvas, -à förekommer inte heller numera ofta i den rena betydelsen av tillhörighet, jfr: Jag tror inte mina egna öron. Adelsmän kan inte tala så SruogR III 377. På den gröna, röda och vitaktiga marken skimrar svampfläckar mellan träden från de egna gårdarna BaranAŠ 20. Pronomenet sãvas, -à får i det nutida litterära språket alltmer en adjektivisk betydelse nära besläktad med possessiva pronomen, nämligen ”en av de egna, inte främmande”, till exempel: Folkmassan sträcker vänskapligt handen mot mig — jag hör folket till! SĖrP I 243. Allt ditt förstånd kommer ur böcker, men hans åsikter är hans egna, kommer från huvudet, från hjärtat... KrėvAP 107. Jag är en av de egna, inte en gäst! And. Om han är min egen eller inte, är han ändå vacker (barn) Užg. Vi har ved av vår egen Er. Hur kan en hund bita sin egen människa! Den som inte känner till sitt eget får sig en omgång med käppen Ad. Med negationen ne har pronomenet savas samma kvalitativa adjektivbetydelse, nyanserad av partikeln ne, nämligen ”främmande, inte sådan som den borde vara, märklig, hemsk”, men det används bildligt, till exempel: När jag kom hem till middag skar jag av en bit bröd och tog med den till Stepukas. Han tuggade som om han hade främmande käkar och räckte sedan tillbaka den: — Jag vill inte ha mer... BaltPV I 109. Hjärtat började slå oroligt, som om det inte vore mitt eget ŠimkA 15. Dessa berg 38 höjden var ofantlig (mycket stor), grottor utan botten LT II 473. Laurynas skrek med en främmande röst, när han hörde hur benet i hans arm knäcktes, och föll medvetslös omkull BilR I 66. I äldre skrifter är mānas, -ā, tāvas, -ā, sāvas, -ā (vid sidan av formerna māno, tāvo, sāvo) fortfarande mycket vanliga i possessiv betydelse, t.ex.: ...tu mans essi Karalijus Mž 402....sugrinschk wel tawospi Poniospi BB I Moz 16,9. ...pertaidžia iėmus wést ārtimas sawās DP 470. § 12. Bestämda former av possessiva pronomen manāsis, -ōji, tavāsis, -ōji, savāsis, -ōji, mūsāsis, -ōji, jūsāsis, -ōji och i synnerhet pronomen med suffixet -iškis, -ė maniškis, -ė, taviškis, -ė, saviškis, -ė, mūsiškis, -ė, jūsiškis, -ė används i det moderna standardspråket oftast som substantiv i den så kallade betydelsen av nära tillhörighet; i singularis betyder de alltså ”någon av de närmaste (make, maka), en släkting, en älskad” och liknande, och i pluralis ”de hemmaboende eller andra närstående, människor från samma trakt eller samhällsskikt”. Vad gör din (din hustru), har hon tillfrisknat Skd. Det verkar som om hon ännu inte hade funnit sin egen, och alla var lika goda, jämbördiga och tilltalande för henne DovPK 184. Oväntat hördes åter klirret av den unga brudens anhängare som kom springande: bröder, släktingar och brudens mor med sin man. Katrė blev glad när hon fick träffa sina närmaste ŽemR I 78. Och er (familjens överhuvud, maken) har han redan kommit hem från marknaden? Als. Min man skickar alltid först ett brev och sedan pengar. Gör din kanske likadant KrėvAP 236. Din man är varken till himlen eller till jorden (din man duger inte till något) Ds. Det är alltid bekymmer, man måste alltid hjälpa till, men att skriva papper för struntsaker — det passar sig inte bland de närmaste ŽemR I 155. Lantarbetarna valde en delegation ur sina egna led, som talade för allas räkning CvR VIII 34. Och nu såg jag att jag inte låg ensam. Alla våra låg där: far, mor, Marė, Levukas... BaltPV₁ I 146. Bestämda former av possessiva pronomen används vid sidan av genitivformerna māno, tāvo, sāvo också, om än inte lika ofta som de sistnämnda, i den vanliga possessiva betydelsen. Den gamle blev åter upprörd, och efter en stund dök han upp med en silveryxa: ”Är det här din?” ”Inte min. Min är annorlunda!” Jrk 22. Mästaren får till slut nog av det tomma pratet och höjer sleven, men sonen skyddar pannan med sin egen sked CvR IX 58. Vår dräng har inte ätit än J. Possessiva pronomen med suffixet -iškis, -ė används sällan i denna betydelse; de förekommer oftare endast i dialekter och återfinns även i äldre skrifter. Hur vi än talar kommer ditt eget land alltid att stå dig närmare, liksom mitt står mig BaltrTK II 257. Dina bin går mig inte i hand Ds. Din egen ko har självdött, eller köpte du den någonstans? Ds. Vår (tupp) hackade ihjäl allas tuppar Sdk. Det verkar som om era ängar har vuxit bättre Ds.... musiszkiey Heretikay SP I 206. 4. Demonstrativa pronomen § 13. I det nutida litauiska litteraturspråket hör följande till de demonstrativa pronomina: tās, tā, šis, ši, šitas, -a, anās, -ā, toks, -iā, šioks, -iā, šitoks, -ia, anōks, -ia. Till de demonstrativa bör också de sammansatta formerna tas 39 pàts, ta pati, pàts tàs, pati tà, toks pàt, tokia pàt, kurie till sin allmänna betydelsekaraktär ofta skiljer sig föga från pronomina tàs, tà, tóks, -ià, av vilka de har bildats. Demonstrativa pronomen anger vanligen ett föremål eller en egenskap som är känd utifrån kontexten och talsituationen. Pronomina tàs, tà, šis, ši, šitas, -a, anàs, -à, tas pàts, ta pati anger föremål, medan tóks, -ià, šioks, -ià, ši toks, -ia, anóks, -ia, toks pàt, tokia pàt, pàts tàs, pati tà anger egenskaper. A) Demonstrativa pronomen som betecknar föremål. § 14. Pronomina tàs, tà, šis, ši, anàs, -à är gamla. Vart och ett av dem har sedan gammalt bevarat en särskild nyans av demonstrativ betydelse. Pronomenet tàs, tà har, förutom maskulina och feminina former, också neutrumformer: tai (förmodligen genom kontraktion av *ta-ai12), tät (av indoeuropeiskt *tod), tarm. ta Slnt, Mit II 31 (av indoeuropeiskt *to(d)), tatai. Som bekant har mask. och fem. sing. nom. tàs, tà generaliserat t- från andra kasusformer och neutrumformer. De äldre maskulina och feminina nominativformerna i de indoeuropeiska språken har s- (t.ex. sanskr. sa och saḥ, sā). Utjämningen av stammen i formerna tàs, tà är mycket gammal. I lettiskan används också former med t- (tas, tā); jämför även fornkyrkoslaviska tb, ta, to. Man antar att preussiska stas är en kontamination av stammarna *sa(s) och tas13. Det litauiska pronomenet šitas, -a kan ha utvecklats ur šis och tàs; dess betydelse är nu densamma som betydelsen hos pronomenet šis, ši. I våra äldre skrifter används, vid sidan av šis, ši, också parallellt šitas, -a; jämför: schi Mž 281, szitu (mask. sing. instr.) Mž 29. De litauiska pronomina tàs, tà, šis, ši, šitas, -a, anàs, -à har bevarat ett system med tre deiktiska nivåer. Šis, ši och šitas, -a betecknar ett känt föremål som är mycket nära den talande personen i rumsligt och tidsligt avseende, dvs. något som befinner sig nära, just har nämnts, tillhör den talande eller ligger inom dennes intressesfär. Anàs, -à betecknar ett känt föremål som är längst bort från den talande personen i rumsligt och tidsligt avseende. Föremål som betecknas med pronomina šis, ši, šitas, -a och anàs, -à ställs mot varandra. Tàs, tà betecknar ett känt föremål som befinner sig mer eller mindre långt från den talande personen i tid och rum. Šis, ši, šitas, -a symboliserar närhetsdeixis, anàs, -à — fjärrdeixis. Det avstånd från den talande personen som föremålet betecknat med pronomenet tàs, tà befinner sig på är inte lika tydligt avgränsat. De föremål det betecknar ställs oftast mot de föremål som betecknas med pronomina šis, ši, šitas, -a; de kan också stå utan någon motsättning. Det är lätt för oss att finna vår lycka i denna tid MiežBP 102. Vi satte oss till kvällsmat. Gamla Rozalija valde ur högen av snett avgnagda fläsksidor en träslev och räckte mig den: — Den här blir din. Skär in ett märke på skaftet så att du inte tar någon annans! BaltPV I 36. De äldsta människorna i Šilėnai brukade säga att inte ens deras föräldrar kunde minnas den tid då deras by hade grundats på denna plats Myk-PutS I 22. Medan skräddaren ännu levde kom vännerna överens om att när den ene hade begravts skulle den andre komma och fråga om den andra sidan CvR IX 233. Och sedan slog sig fler bönder ner här: på den här sidan Vilkas, Vanagas, Putrius; där på andra sidan Lapė, Stagaras, Jurjonas, Žiobrė SimonR IV 17 Ge mig den där, jag vill inte ha den här JablG 46. 12 Se J. Endzelynas, Baltų kalbų garsai ir formos, s. 152. 13 Se J. Endzelin, Altpreussische Grammatik, s. 110. 40 § 15. Pronomenet tàs, tà har den rikaste användningen i det nutida litterära språket. 1) Pronomenet tàs, tà hänvisar till ett känt föremål och skiljer ut det från andra. I detta fall betonas pronomenet tàs, tà i satsen och det har vanligen attributsfunktion. Det som pronomenet hänvisar till framgår oftast av en bisats som följer efter huvudsatsen. Ett år fick jag för mig att besöka min födelseby, där mina barndoms vackraste dagar hade förflutit, och promenera över de där åkrarna, de där ängarna och genom den lilla skogen, där så många kära minnen från mina unga dagar fanns kvar VienIMA 160. Den säd som far tjänade ihop under sommaren genom att gräva diken tog slut BaltPV I 7. Och finns den där ekstubben, under vilken vi brukade gömma litauiska böcker, fortfarande kvar? VaičiūnD 246. Brädorna i logens väggar hade också lossnat här och där, och genom dessa ställen syntes mörkret därinne VencGD 88. Årets tyngsta arbete hade börjat — gödselkörningen. Hela byn utförde detta arbete, liksom de andra fältarbetena, samtidigt Myk-PutS I 368. Vems flicka är den där? Gršl. (En sådan mening kan åtföljas av en pekande gest). 2) Pronomenet tàs, tà hänvisar till ett tidigare nämnt, känt föremål, liksom genom att upprepa det, utan att särskilt framhäva det. Detta är den så kallade anaforiska användningen av demonstrativa pronomen. I detta fall har pronomenet tàs, tà substantivfunktion i satsen (det fungerar som subjekt eller objekt). Vår far är mycket hetlevrad, han stod inte ut längre och rök ihop med Tekonis, och den där blev rasande och ropar nu varje dag att vi ska flytta ut BaltPV I 75. Juozapota följde förvånad sin man med blicken och väntade på vad han skulle säga. Men han hade redan gått ut genom dörren... BilR I 221. Han (Pranaitis) svarade ingenting, utan gav bara märren ett rapp med piskan, så att den satte av i galopp längs vägen Myk-PutS I 19. Rukinas och pojkarna samt Palapys gick ut för att laga vagnarna och spänna för hästarna, för det började redan gry. Medan de höll på att göra sig i ordning samlades fler likbärande ŽemR II 155. Den anaforiska användningen av pronomenet tàs, tà är förmodligen nyare. 3) Pronomenet tàs, tà används också, ungefär som artiklar i andra språk, men här är det inte nödvändigt (inte obligatoriskt), utan har snarare en subjektivt betonande karaktär, det vill säga det bestämmer inte det föremål som det hänvisar till. I dessa fall fungerar pronomenet tàs, tà som attribut i satsen. Hans lemmar blev svaga, han hade inte längre någon kraft, varken benen gick av sig själva eller händerna sträcktes ut för att ta något VaižgRR I 89. Cinokienė, med rufsigt hår, blossande röd, nästan blå, och flämtande, hade inte längre någon att skälla ut. Av förbittring började hon förbanna gårdens husbonde ŽemR II 68. Det är besvärligt att de där hästarna alltid är upptagna. De där färgerna blir aldrig färdiga VIkv. Vad är det för dumheter ungdomen inte drömmer om! MairRR I 110. En sådan användning av pronomenet tàs, tà är ny. § 16. Pronomenen šis, ši och šitas, -a används i det nutida litterära språket i följande fall: 1) Pronomenen šis, ši, šitas, -a hänvisar till ett känt föremål som ligger talaren mycket nära i fråga om tid och rum, skiljer ut det från andra och fungerar vanligen som attribut (det ord som bestäms kan ibland vara underförstått). 41 — Pah! — hånade Vilius, — en sådan lärare är vår, en sådan är du. — Men de här orden sade han nästan viskande SimonR IV 54. Vargen rodnade igen. Men Martynaitis lade inte märke till det heller den här gången SimonR IV 314. — Åh, det här är alltså min son, — säger mästaren, som länge hade letat i grannskapet, och lyfter den lille i öronen med båda händerna CvR IX 82—83. — Vi kan inga vårsånger, — invände Katrytė. — När ni sår lin, då ska vi sjunga. — Men kan du inte den här, Katrytė? — frågade Petras och började: ”Åh, lille far, lille far, åh, lille far, gamle far, varför ligger du ute på åkern vid plogen?” Myk-PutS I 70—71. Tillsammans med tidsbegrepp används oftare šis, ši än šitas, -a. Det verkade som om skörden skulle bli god överallt i år VencIGD 257. Den här våren slog värmen plötsligt till, och det började snabbt grönska CvR IX 31. Gå undan, unge man, riv inte upp mitt hjärta; från och med i kväll är jag inte din och du inte min KlpD 2. 2) Pronomenen šis, ši och šitas, -a (mer sällan) hänvisar anaforiskt till ett tidigare nämnt, känt föremål genom att bara upprepa det. I satsen har dessa pronomen substantivisk funktion. Mannen började jaga Alyza. Hon sprang utan att vända sig om, bara benen fladdrade BaltPV I 199. Jag vände mig mot Petras. Han stod där som om ingenting hade hänt BaltPV I 90. Milkė stirrade på Povilas med sina bruna ögon tills han vände sig bort BielDG 254. Den största sprang snabbare och lämnade de små bakom sig; de jagar efter gråtande ŽemR II 323. Tuppen hoppade upp på bordet och pickade bland smulorna åt hönsen; de slogs med katterna kring kopparna ŽemR I 75. Alla gästerna tittade på Tautimas. Men hans ansikte såg så allvarligt och oskyldigt ut att det nästan inte fanns något kvar att förebrå honom för SimonR IV 38. Sedan föddes Anskis, därefter Marikė, alla med ett års mellanrum. Och efter ett uppehåll på ett tiotal år — Martynukas. Hon hade nästan satt livet till för den här SimonR IV 149. Anaforiskt använda pronomenen šis, ši, šitas, -a skiljer sig föga från pronomenet tas, ta i samma användning. Jfr de nästan parallellt använda pronomenen šis och tas: Äh, men vad kan man också vänta sig av Levukas! Han är ju alldeles liten och trasslar in sig i skjortan [...] Jag är mer arg på syster. Hon gråter visserligen ofta, men när hon väl fäster blicken på far, vänder han sig genast bort och muttrar bara genom mustaschen att djävulen själv måste ha hittat på sådana varelser i världen som kvinnor! BaltPV I 8. 3) Pronomenet šitas, -a används ibland också som en betonande (inte avgränsande det föremål som det hänvisas till) artikel i attributiv funktion. Nästan gråtfärdig släntrar han (Levukas) barfota tillbaka till bänken och stöter till sin sittande far. Denne ropar genast: — Är du här igen, för tusan! Man får ju inget liv för de här barnen. Man kan varken sätta sig ner eller luta huvudet någonstans... De far omkring som drakar! BaltPV I 13. § 17. Pronomenet anas, -à hänvisar i dagens standardspråk vanligen till ett känt föremål som ligger längst bort från den talande i tid och rum, och skiljer ut det från de andra. — Nå, vad ska jag berätta för er i dag, barn? — frågade Smukštaras, som alltid sittande vid härden: — Samma sak, farbror, som häromkvällen — om solen och månen Vien IMA 182. Sannerligen, 42 Den dagen, då farfar senast var ute, står ännu så tydligt i hans minne, som om det hade varit i går SimonR II 16. Mitt ibland dem finns också mäster Jonas, den kraftigaste av alla, den muntraste, långarmad, som lätt når till andra änden av bordet och förser var och en med kött och drycker CvR IX 125. I äldre skrifter förekommer fall där pronomenet anàs, -à används substantiviskt (som subjekt eller objekt) och tycks ha en mer anaforisk än tredje personens pronominella betydelse. Exempel: Låt Bernėlus komma till mig och förbjud dem inte [...] II pamielawa a n u s, och lade sina händer på dem, men välsignade dem Mž 96—97 (vid sidan av formen tas med samma betydelse)¹⁴. Kristus kom inte genast från världens begynnelse [...] till jorden [...] och inte heller genast efter Adams fall, medan han ännu levde BP I 7. Janas är inte särskilt benägen att lära sig, han fruktar inte och vågar själv säga kungen att hans liv är ohederligt och tillrättavisa honom BP I 37.... om någon inte kan [...] föreställa sig vilka slags skogar som förr fanns där, så får han fråga sina äldre, de berättar för honom DaukRR 166. Men även om själva släkterna förgås, blir ändå deras skrifter kvar, och i dem är deras eviga ära nedtecknad DaukRR 42. Det är förstås mycket liten skillnad mellan dessa användningsfall av pronomenet anàs, -à och dess användning i betydelsen tredje person. Dessa fall återspeglar det sista anàs, -à steget i övergången från demonstrativa till personliga pronomen. Det bör sägas att i anaforisk användning, att döma av motsvarande bruk av pronomina tàs, tà, šis, ši, används nominativformer oftast; övriga kasus är mer sällsynta i denna betydelse (se exemplen §§ 15,2; 16,2). Kanske var detta en av förutsättningarna för att en suppletiv tredje persons pronominalparadigm bildades i östlitauiska dialekter. Vid sidan av de sedan gammalt använda formerna jis, ji i betydelsen tredje person började även nominativformerna av anàs, -à användas i samma betydelse. Våra äldre skrifter återspeglar mycket tydligt denna fas av inkonsekvent bruk av formerna anàs, -à och jis, ji i betydelsen tredje person¹⁵. § 18. Pronomenet tas pàts, ta pàti har en betydelse som liknar pronomenet tàs, tà, men den är något differentierad genom betydelsen hos pronomenet pàts, -i. I vissa fall är pronomenet tas pàts, ta pàti ett egentligt demonstrativt pronomen. Det pekar ut ett känt föremål och betonar att föremålet är just detta och inte ett annat. Föremålet som anges med detta pronomen jämförs eller ställs vanligen mot ett annat föremål eller ett annat tillstånd hos samma föremål; på så sätt skiljs det liksom ut från andra föremål av samma slag. Pronomenet tas pàts, ta pàti kan också användas anaforiskt och rikta lyssnarens uppmärksamhet mot ett tidigare nämnt föremål. Konstnärens väg i det socialistiska samhället kommer utan tvivel att vara densamma som för hela den progressiva intelligentian... VencIGD 333. Kanske var det bara rösten som påminde om just den Tadas som Povilas helt oväntat hade träffat på ön BielDG 93. 14I M. Mažvydas skrifter anàs, -a-formerna används sällan vid sidan av jis, ji-formerna i betydelsen tredje person (och även då med tämligen oklar betydelse); se plural nominativ anis Mž 510, plural ackusativ anus 36, 99, 302, 512, 581, 588, plural allativ anumpi 96. 15I de slaviska språken fanns även vissa morfologiska orsaker till att ett suppletivt paradigm för betydelsen tredje person uppstod; se П. Я. Черных, Историческая грамматика русского языка, Москва, 1954, p. 207. 43 Rutor gamla, små; desamma nedsmutsade, fläckiga av flugor: tydligen avtorkas de aldrig ŽemR I 172. Din hundsfott, bedragare, skinnflåare! Hela sommaren sliter jag på hans åkrar, och vad får jag? En halv pūr potatis grävs upp, och även de är bortblåsta av vinden, gröna... BaltPV I 17. I andra fall saknar pronomenet samma, densamma det för demonstrativa pronomen typiska bestämmande elementet. Det syftar inte på ett känt föremål, utan endast på föremålets identitet, utan att avgränsa det bland andra föremål. I dessa fall ligger betydelsen hos pronomenet samma, densamma nära betydelsen hos det indefinita pronomenet en, ett (se § 30). Han tittar och tittar ständigt på samma ställe, men knappast någon skulle ha kunnat gissa om han såg något VaižgRR I 44. Han skämde inte bort sin kropp, kläderna var alltid desamma, svarta och nötta... ŽemR II 390. B) Demonstrativa pronomen som anger egenskaper. § 19. Pronomenen sådan, -t, just sådan, -t, sådan där, -t är bildade av den där, den, denna, detta, just den, -t, den där, -t med suffixet -oks, -ia, liksom i slaviska språk (jfr fornslav. такъ, рус. такой, pol. taki). I lettiska bildas adjektiv med denna betydelse med suffixet -āds, -a: šāds, -a, tāds, -a, jfr lit. likadan, -t. Pronomenen sådan, -t, sådan här, -t, just sådan, -t, sådan där, -t anger en känd egenskap hos ett föremål som framgår av kontexten, i förhållande till en annan egenskap. Betydelseskillnaden mellan sådan, -t, just sådan, -t och sådan där, -t liknar den mellan pronomenen den där, den, just den, -t, den där, -t. I det moderna litterära språket kan man dock redan iaktta tendenser till generalisering. Sådan, -t används ofta i stället för andra pronomen. Just sådan, -t och sådan där, -t är mindre vanliga. Pronomenet sådan här, -t förekommer nu i demonstrativ betydelse endast i den žemaitiska dialekten och i skrifter av författare med ursprung i den dialekten. — Mormor, berätta en saga för mig! — bad han (Antanukas) sin mormor. — Jag ska berätta, jag berättar en saga: vargen tuggar på ett ben, tuggar, sväljer, får inte ner det och sätter i halsen, — retar Alena honom. — Inte den, jag vill inte ha en sådan, — blir Antanukas arg KrėvAP 134. Nej, Petras var ändå inte sådan som Jonas, och inte sådan som alla andra BaltPV 194. Jag tänker för mig själv: om jag redan duger åt den lärda damen sådan här, så kommer jag att duga ännu bättre med knarrande stövlar CvR III 100. Skaffa dig åtminstone en sådan där (en sådan som den andra) (häst), så behöver du inte längre klaga jämt Jrb. Katriukė mindes moderns förmaning: att det var vålnader, som inte fått någon plats, som på sådana kvällar (sådana som denna — blåsiga och regniga) påminde människor om bönen de behövde LzPR I 367. Med näbbskor på fötterna samlade jag efter några år 16 pūr ekollon, fast jag var sådan (på väg att fylla 81) Ggr. § 20. Pronomenen sådan, -t, just sådan, -t, sådan där, -t kan, utöver sin ovan nämnda grundfunktion, endast betona en egenskap eller ett föremål. När meningen anger förhållandet mellan de betonade egenskaperna eller föremålen och andra egenskaper, föremål eller vissa omständigheter, behåller pronomenen, tillsammans med sin betonande funktion, också element av en bestämmande funktion. I betonande funktion förekommer även pronomenet sådan, -t. oftast. Och Elena kände sig så hjälplös, oförmögen att hjälpa honom med något! VencIGD 5. Men han skrattade så mycket, så mycket, att han när han sprang nästan föll omkull tillsammans med hela grästorvan SimonVK I 15. Och redan nu är jag så ljus, som solen, 44 glädjen griper KorsRn 74. Skyddet, där Tomas tillbringade sina första barndomsår, hade inretts av en gammal tågvagn, lagad med plåt, och var så litet att det även på kort avstånd såg ut som en bikupa ČvR III 13. Hur ska jag kunna komma hem om natten? Vägen är så lång. Vargarna kommer att slita mig i stycken BaltPV I 169. Har en sådan fin pojke drunknat här för länge sedan! Grg. Dessa pronomen (tillsammans med betonande partiklar, oftast i utropssatser) kan ge det betonade föremålet en nyans av negativ kvalitet. — Någon sorts sängkläder, minsann! — utbrast Rukinėnė: — två små kuddar som sillar och täcken av dålig kvalitet... bara stoppning! ŽemR II 143. En sådan fågel, som smutsar ner sitt eget bo Pn. En sådan förmögenhet här (en obetydlig förmögenhet) Skp. § 21. Det nybildade sammansatta pronomenet toks, -ia pat (ungefär som pronomenet tas pats, ta pati) anger en känd egenskap hos ett föremål i förhållande till en annan egenskap eller endast egenskapens identitet, utan att precisera den. I det senare fallet närmar sig betydelsen hos pronomenet toks, -ia pat betydelsen hos det indefinita pronomenet vienoks, -ia (se § 30). I allmänhet är lodjuret lika skyggt som mården VaižgRR I 67. Även den här hjorden strövar omkring i snåren; längs åstränderna skränar likadana gåsflockar som dem jag en gång vallade längs Šventoji BilR I 132. Och arbetet är likadant överallt ŽemR I 227. § 22. Det nybildade sammansatta pronomenet pats tas, pati ta anger att föremålet är precis sådant som behövs. Vattnet är precis lagom: varken varmt eller kallt Ktk. Den där sjalen är för liten, men den här är precis rätt Krok. Just de barnen är lämpade att plocka äpplen Er. Ta med just den där — tror du verkligen att du kan lyfta den? Rdm. § 23. I dialekterna har, i enlighet med förhållandet mellan pronomenen kas: tas, de demonstrativa pronomenen tat(r)as, -à (vid sidan av katràs, -à), turis, -i (vid sidan av kuris, -i), telì, tėlìos (vid sidan av kelì, kėlìos), tiekas, -a (vid sidan av kiekas, -a) utvecklats som korrelativa ord, till exempel: Till vilken du ger, från den tar jag Als. Med vilken han går ut, med den kommer han också tillbaka Kal. Så många det var, så många tog jag också Kal. Så många små stjärnor på himlen, lika många hål i marken (stubbåker) Rod. Många av dem ersätts numera av pronomenet tas, ta. Dessutom används i dialekterna komposita med demonstrativ betydelse: įtas, -à ”den här” Tvr, Lz, Švnč, VrnV, Dv, Pls, Dglš, Grv, Brsl, Šlu (jfr lett. högspr. itis)¹⁶, itokis, -ia ”sådan här” OG 272, titoks, -ia¹⁷ ”sådan här” Als, Slnt, tytoks, -ia Kv, Gršl, šišioks, -ia ”sådan här” Slnt, Als. I dialekterna och i äldre skrifter förekommer dessutom olika former av pronomenen tas, ta, toks, -ia med mera, med fossiliserade postpositioner, till exempel: tasià, tojà, tajà¹⁸ ”densamme” Užp, Jž, Kp, Skp, Sv, Ds, Pnd, Ut, Vj, Slm, Ign, ¹⁶ Den första ledens förklaring kan vara av två slag: 1) i— har sitt ursprung i roten *i- hos demonstrativa pronomen (se J. Endzelins, Latviešu valodas gramatika, Rīga, 1951, p. 537). 2) i- har utvecklats ur den betonande partikeln it (*iti) (se E. Fraenkel, Litauisches etymologisches Wörterbuch, Heidelberg-Göttingen, p. 189). ¹⁷ Dėl šio įvardžio pirmojo dėmens žr. K. Būga, Rinktiniai raštai, I, Vilnius, 1958, p. 219—220. ¹⁸ Postpositionen -ja kan ha sitt ursprung i pronomenet från den indoeuropeiska roten *jo- (se K. Būga, Lietuvių kalbos žodynas, I, p. 78). 45 tassila liežuvis DP 7, tõsia (fem. gen. sg.) KL 42; tasiag, lojag, tajag ”den, just den”: Tasiag métas DP 27, tiesiag pâtis sąnarei DP 8, tosiag dienos DP 609, tųiag krasztų DP 59, tomisiag nūdememis DP 161, tameiag kune DP 584, tūsiiag nusideimūsia DP 510; tokiaig išzeiga DP 33; tasieg, tojie, tatieg ”den, just den”: tóieg motęriszke DP 369; tóieg Diewo wardàn DP 252, tanieg paszen dieną BB 1 Mos 7, 13, tũieg wardu DP 253, táisieg žodžeis DP 149, tatiėg DP 176; tasiau, to jau, tajau ”just den”: tasiau Cipriõnas DP 205, tosiũu nęgėdžios akis DP 7, ik taiieu dienai DP 109, per tąjau tawa Sunu Mž 298, táisiau žodžeis DP 361; tasi aug, to jau, tati aug ”just den”: tasieug Põwitas DP 187, tąi aug dieną DP 190, tūi aug metų DP 193; toksjaut ”lika sådan” K, tokiūsieu žodžius DP 141. 5. Interrogativa-relativa pronomen § 24. Till de interrogativa-relativa pronomina kan räknas: kas, koks, -ia, kuris, -i, katras, -a, keli, kelios (även keleri, kelerios), kelintas, -a, kieno. Samma pronomen har, beroende på satsens typ och pronomenets plats i satsen, en dubbel funktion: en frågande och en relativ (sammanbindande). 1) De nämnda pronomina har en frågefunktion i frågesatser. Med dem frågar man om ett föremål eller en egenskap. Vilka konkreta föremål och egenskaper frågan gäller framgår först av svaret (om ett sådant finns). Vad prasslar där? — Jo, ett löv som vinden blåst dit, och en fågel som vaknar i boet och rör sig. Vad knastrar där? — Jo, vargen: på dagen vädrar den, och efter nattens jakt ilar den genom snåren. BaranaŠ 24. Kära mor, lilla hjärta, vilka frön ska sås? JV 468. Vilka vindar förde dig hit? Būg. Kära mormor, mitt hjärtas vän, vilken av de här brokiga kistorna ska du ge mig? JablRR I 579. Lilla skata, lilla kråka, hur många ungar har du? NS 208. Hur många år tjänade du i staden? JablRR I 224. Vilket år är det nu för honom här, det tredje eller fjärde? Med vems händer har hemgiften åt flickorna packats? Med hans händer, inte dina VaižgRR I 129. 2) De nämnda pronomina har en relativ (sammanbindande) funktion i en komplex hypotaktisk mening. Med dem fogas en bisats till huvudsatsen, och bisatsens innehåll riktas mot huvudsatsens kärna — verbformen eller ett demonstrativt pronomen i huvudsatsen och det föremål eller den egenskap som det hänvisar till. Det demonstrativa pronomenet fungerar i huvudsatsen som ett korrelat, ibland är det underförstått. Hundratals vet vad som fastnat på mästarens tunga: han kallar Anundis för en bagge, och Anundis kallar honom för en bagge CvR IX 23. Den som vill vinna lyckan genom arbete, för honom är det gott och vackert i vårt land MontvRn 17. Jag reste mig förvirrad, utan att riktigt veta var jag var och vad klockan var BaltPV I 67. Med den du umgås, sådan blir du själv Nm. Ännu är stubbåkrarna inte harvade och potatisen inte utvald till utsäde; jag vet inte längre var jag ska börja BaltPV I 17. Vi ska sjunga den sång som vi inte sjöng i kväll JD 958. En talar — det är vackert, men lyssnar man till en annan — då känns det som honung. 46 du frågar en annan — som om han smorde med honung. Man vet inte längre vem som har rätt VaičiūnD 25. De som jag planterade tidigare (rödbetorna), de är bättre VIkv. Den vars mun är bitter finner inte heller honungen söt PP 261. I litauiskan har de båda funktionerna hos interrogativa-relativa pronomen ännu inte helt skilts åt19. I indirekta frågesatser kan pronomen som kàs, kóks, -ià, katràs, -à, keliñtas, -à m.fl., utöver sin sammanbindande funktion, fortfarande också ha en frågande funktion. Bisatser som inleds med interrogativa-relativa pronomen har frågeintonation. Mara. Säg mig, vem är min mor? Algaudas. Jag sa till dig att din mor, som födde dig, har dött VaičiūnD 386. O kalla natt! O isiga natt! Säg mig, vilken väg leder till hemlandet? SNėrR I 40. Jag skulle gå och fråga småfåglarna, jag skulle gå och fråga de brokiga fåglarna: vilken av dem kommer ridande vid sidan av brodern? JD 716. Vet du möjligen vilken (vilken tid) han tänkte komma? JablS 53. De interrogativa-relativa pronomina är äldre i sin frågande funktion. Deras relativa funktion är sekundär. § 25. Varje interrogativt-relativt pronomen har, när det används i den ena eller andra funktionen, sina egna skilda betydelser. a) Kàs syftar i det moderna litterära språket vanligtvis på föremål. — Varifrån kommer du, vem är du och vad gör du här? frågade skogvaktaren. — Varifrån jag kommer och vad jag gör angår inte dig, och vem jag är, varför frågar du? Du ser ju att jag är en kvinna; jag har bosatt mig här utan att herrn vet om det, och jag är inte rädd för någon LzPR I 275. Ni tuppar och hönor som också krafsar i gödselhögen, skynda er och kom åtminstone en gång till och roa er DonR 65. I äldre skrifter och dialekter finner vi pronomenet kàs också med betydelsen att beteckna en egenskap, till exempel: Kuo budu Adwėnta apwaikszciot DP 4....o kuo metu seia, nekuriė puote pàs kìtą MP 97a. När han vaknade frågade han: Vad är det för ställe? Tt. Jag satt under fönstret och tittade ut genom det: hurdan är gossens uppsyn, hurdan är hästens man Dglš. I det moderna litterära språket förekommer kàs med denna betydelse i fasta uttryck, ofta tillsammans med den betonande partikeln per, till exempel: Om man nämner vad ormen heter där, får ni aldrig mer se mig SNėrR I 427. Vad är han för slags människa? VenclGD 123. Kàs är ett gammalt pronomen som har motsvarigheter också i andra indoeuropeiska språk. b) Kóks, -ià anger kvalitativa egenskaper hos föremål. Vilken sorts liten blomma är det där under hjälmens gräs? MiežML 98. Mitt på bordet ångade en skål med alldeles vita, översköljda klimpar, sådana som jag aldrig hade ätit hemma BaltPV I 37. Kóks, -ià bildas på samma sätt som pronomenet tóks, -ià, motsvarande lettiska kāds, tāds. c) Kuris, -i och katràs, -à anger, till skillnad från pronomenet kóks, -ià, särskiljande egenskaper hos föremål. Vanligen anger kuris, -i särskiljande egenskaper hos ett av många föremål, katras, -à hos ett av två föremål. Sådan 19Detta är ett av argumenten för att frågande-relativa pronomen inte bör delas in i två separata avsnitt. 47 Betydelsen hos katras, -ą hänger samman med dess ordbildning. Suffixet -t(a)ras, med vilket katras har bildats, hade sedan gammalt betydelsen att ställa två begrepp mot varandra20. Vilket språk ligger litauiskan närmast? Jag lyssnar på er, och det låter mycket klangfullt och vackert VenclGD 273. De som klättrar upp kommer att jagas från alla håll av de fulaste vidunder BilR I 146. Vem av er två är skyldig: du eller Jonas? JablRR I 224. Det vore lätt om jag nu kunde visa vem som är mer värd kärlek, spisen eller den där människan? ŽemR I 88. Pronomenet kuris, -i får, när det fungerar som ett bindeord och huvudsatsen saknar ett korrelativt ord, en betydelse som ligger nära den anaforiska betydelsen hos demonstrativa pronomen. Åskan mullrade, och när de lyfte på huvudet såg de en väldig svart molnmassa, som redan hade skymt den södra delen av himlen VenclGD 530. Meisterienė bär på en gryta, som Jonas tar ifrån henne och ställer på den lilla tegelmuren CvR IX 61. I dialekterna (till exempel i trakten kring Skapiškis, Alanta, Palušė, Kuktiškės m.fl.) används kuris, -i nästan inte alls; man klarar sig med pronomenet katras, -ą. I stället för kuris, -i används litauiskans adverb kur ofta. Vi är samma små korpar som du räddade från svälten BalčGP 44. Hej, jag går, jag går till det där landet där det inte finns några bekymmer JD 756. Pronomenet kuris, -i (jfr lettiska kurs) har sannolikt bildats av adverbet kur och pronomenet jis, ji21. Det förekommer fortfarande sammansättningar där detta adverb och pronomen inte vuxit ihop, jfr: Hon tog den där lampan, för den var mycket bra JablRR I 494. d) Kieno anger vem ett föremål tillhör. Vem rör gardinen vid fönstret, vems vita lilla hand är det? SNėrR I 285. Den som har hålet får också laga det Jnš. Pronomenet kieno är en stelnad genitiv singularform, på samma sätt som màno, tàvo, sàvo. I dialekterna förekommer också den böjda formen av detta pronomen kienas, -a, jfr: Frågar gumman, vems barn Lz. Vems är den där kon? Zt. e) Pronomenet kelì, kẽlios och de former som bildas av det med räkneordssuffixen keleri, kẽlerios, kelintas, -à anger föremålets mängd. Hur många av er kommer ni att vara här i morgon? JablRR I 224. Hur många skjortor har du? JablRR I 224. Vilken ko är den till antalet? Ds. I dialekterna och i äldre skrifter används även pronomenet kiekas, -a (-à) för att ange ett föremåls mängd (båda formerna står ofta självständigt och används som oböjliga). Hur många hästar for där? Dkšt. Hur många människor har lagat frukost i dag? Dess längd är så stor, som dess bredd Bt Apr 21,16. § 26. Vissa frågande-relativa pronomen förlorar sin egentliga betydelse i satser utan frågeintonation eller i retoriska frågor. 20 Žr. A. Meže, Введение в сравнительное изучение индоевропейских языков, Москва-Ленинград, 1938, p. 282. 21 Žr. J. Schmidt, Die griechischen ortsadverbia auf νν, νς und der interrogativstamm k u, KZ, 32, p. 401. 48 a) Med pronomenet kas uttrycks i jakande satser negation, och i nekande satser — ett jakande svar på det som man skulle fråga om. Kan du någon sång, faster? — Vem skulle kunna det där (jag kan inte)! Grv. Vad var det inte här?! Krukmakare, bleckslagare, bagare med sina färgglada bakverk och skomakare, försäljare av lerpipor och leksaker, lappare av trasiga kärl, tunnbindare, hjulmakare CvR III 54—55. b) Pronomenen kas (adjektivisk funktion), koks, -ia, kuris, -i m.fl. understryker att det föremål de betecknar är stort, rikligt eller utmärkt, eller ibland tvärtom obetydligt litet, dåligt eller ringa. Vilka axlar han har (breda)! Ln. Vilken underbarhet och begåvning det barnet har! Grž. Vilken grönska på dina vinrutor JD 748. Och hon själv och döttrarna är sådana väverskor! Man hittar inga sådana på flera mils avstånd Myk-PutS I 275. Razaliot, stig upp, se efter, vad tiden är (det är redan sent) VienIMA 20. c) Pronomenet koks, -ia understryker graden av en kvalitativ egenskap. Se, den första snön har fallit. Så vit den är, så mjuk den är! KorsRn 108. Så vackert vårt lilla land är — som en droppe ren bärnsten SNėrR I 476. I litauiskan märks en särskild användning av pronomenet kas tillsammans med personliga former av verbet (ne)būti (ibland även andra verb). Sådana konstruktioner förekommer i en och samma sats tillsammans med former av andra verb. Det fanns få människor — det fanns ingen som arbetade (det fanns inga arbetare) LnkV. Jag går för att hämta hö — det finns ingen som tar (det finns inget hö) Švnč. De kysste de unga flickorna (soldaterna), så att det skulle finnas någon som väntade när de kom tillbaka SruogD 14. Kvinnan har ju inget arbete att visa upp ŽemR I 173. Man kan anta att sådana konstruktioner med pronomenet kas utvecklades ur underordnade satser där kas utan tvekan hade en sammanbindande funktion, jfr.: Finns det någon där som utför arbetet (finns det någon person där)? Jabl. 6. Obestämda pronomen § 27. Obestämda pronomen anger föremål eller deras egenskaper ungefärligt, allmänt eller i mycket vid bemärkelse och lämnar dem konkret obestämda och okända. I fråga om hur de anger föremål eller egenskaper står obestämda pronomen i motsats till demonstrativa pronomen. De förra anger okända, obestämda föremål, medan de senare anger kända, bestämda föremål22. 22Utifrån den allmänna karaktären hos de obestämda pronominens betydelse omfattar detta kapitel inte bara de indefinita pronomen som urskiljs i våra grammatiker, utan även de så kallade determinativa (visas, -a, kitas, -a osv.). I själva verket bestämmer varken de indefinita eller de så kallade determinativa pronomenen slutgiltigt det föremål eller den egenskap som avses, jfr.: Någon sade det. Alla säger det. Jag ska säga det nästa gång. Det är oklart för oss vilka alla är, liksom det är okänt när nästa gång blir. De kännetecknas av sina snävare betydelser. Med undantag för de determinativa pronominen går det inte att härleda någon allmän relation genom vilken de, till skillnad från andra pronomen, anger föremål eller egenskaper. Därför definieras de så kallade determinativa pronominen inte alls i grammatikerna; endast deras enskilda lexikala betydelser räknas upp. I den klassifikation som ges här är det determinativa pronomenet ett enda pronomen, pats, -i, som i litauiskan tydligt skiljer sig från andra pronomen både till sitt ursprung och till betydelsens karaktär. Redan A. Ba- 4. Kalbotyros klausimai VI. 49 Det finns ganska många obestämda pronomen i litauiskan. De är inte enhetliga och delas in i fyra grupper. A. Obestämda indefinita pronomen. § 23. Dessa pronomen anger ungefärligt och allmänt ett obestämt föremål eller en obestämd egenskap utan att ange deras relation till andra föremål eller egenskaper. Hit hör pronominen kas, koks, -ia, kuris, -i, katras, -a, keli, kelios, kieno, vilka sedan gammalt, vid sidan av sin interrogativa betydelse, också har haft en obestämd betydelse. I litauiskan har många nya sammansatta och flerordiga pronomen med samma betydelse bildats med dessa pronomen: kažkas (från frasen kas žino kas), kažin kas, kažkoks, -ia, kažin koks, -ia, kažkuris, -i, kažin kuris, -i, kažin katras, -a, kažkieno, kažin kieno, kas nors (med andra leden från presensparticipet nõris i aktiv form), koks, -ia nõrs, kuris, -i nõrs, katras, -a nõrs, kieno nõrs, bet kas, bet koks, -ia, bet kuris, -i, bet katras, -a, bet kieno, kai kas, kai kuris, -i, kai katras, -a, kai koks, -ia, kas-ne-kas, kuris-ne-kuris, kuri-ne-kuri. Även keletas, keleri, kelerios, kelintas, -a, som bildats från pronomenet keli, kelios med räkneordsuffix, har en obestämd indefinit betydelse. Vissa demonstrativa pronomen kan också få en obestämd indefinit betydelse när de förlorar det bestämda elementet, till exempel pronomenet toks, -ia ”en (ty. ein), någon sorts”. Bland demonstrativa pronomen finns flerordiga pronomen med obestämd indefinit betydelse: šis, tas, šioks toks, šiokia tokia. Pronomenen vienas, -a, kitas, -a och det flerordiga vienas kitas, viena kita kan också få betydelsen hos pronomen i denna grupp (se nedan för deras grundbetydelser). I främmande församlingar, om någon vill skryta med en ny dräkt, moderiktiga pälsar, yllestrumpor, vagnar, brukar man säga: ett arbete av en pagramantisk! CvR IX 8. Till grytan behövs ju varje dag, när man kokar något i soppan, inte bara salt utan också någon slags konservering DonR 49. Så arbetade bönderna och oxarna oavbrutet, såvida inte någon plogbill gick sönder Myk-PutS I 68. Få kan säga ett enda ord ordentligt Jrb. Här fanns åtta mjölkkor, två små kvigor, några kalvar BaltPV I 197. Vem skulle släppa in en hos kungen?! Vem skulle du klaga för, vem där bryr sig om någons nöd? ŽemR II 186. Antanukas är rädd för att ligga ensam i sängen. Han tycker sig se någon som liknar en häst stå mitt i stugan och vagga på huvudet KrėvAP 123. På den lilla bron stannar jag och böjer mig fram för att se hur vattnet strömmar: det förefaller mig som om några slags levande varelser simmade i vattnet och pratade så vänligt med varandra B1lR I 120. En av dem som arbetade sade några ord, och de andra instämmande skrattade BaltRrn 18. Någon slags ranauskas (žr. jo Kalbomokslis lietuviškos kalbos, Tilžėje, 1896, p. 35) įvardį pats, -i skiria į atskirą grupę ir vadina jį netikrąja įvarde. I våra tidigare grammatiker fanns inga determinativa pronomen. Det var först J. Jablonskis som i sin grammatik från 1919 (se P. Kriaušaitis och Rygiškių Jonas, Lietuvių kalbos gramatika, Vilnius, 1919, s. 50—51) för första gången urskilde ett avsnitt om determinativa pronomen i litauiskan. Det bör noteras att samma determinativa pronomen i hans grammatik från 1901 fortfarande räknas till de demonstrativa. I andra litauiska grammatiker från den tiden och senare urskiljs determinativa pronomen inte alltid. A. Leskin och J. Otrembskis tar inte med något avsnitt om determinativa pronomen i sina grammatiker (se Litauisches Lesebuch mit Grammatik und Wörterbuch von A. Leskien, Heidelberg, 1919, s. 159—161; J. Otrębski, Gramatyka języka litewskiego, tom III, Warszawa, 1956, s. 134—161). 50 vem det här har tillhört, ätits Slm. Prakapus hade redan en sådan vana: han drack bara när någon bjöd honom CvR III 60. Han ömkade Antanas outsägligt och ville hjälpa honom på något sätt BiIR I 81. — Kalla hit någon bonde åt mig! — skrek den förbittrade herren från vagnen BiIR I 174. Det finns ingen anledning att söka efter någons skuld här VaičiūnD 138. Nu ska jag återvända hem, ta med mig den intjänade lönen och tala med grov röst, som Jurgis bror Petras. Och jag ska aldrig mer umgås med vem som helst BaltPV I 115. Varför skulle en enkel man behöva en vacker hustru? En enkel man tar ju vilken som helst — det är inte siden han ska klä henne i, och inte fin vadmal! BaltPV I 50. Ingen skulle ha kunnat säga att Mykoliukas någonsin hade varit oense med någon, inte kommit överens eller kallat någon öknamn VaižgRR I 38. Vilken behöver du? — Ge mig vilken som helst Kp. Sex män skyndade framåt och försökte gå så att vägträdens stammar och buskar skylde dem för varje stadsblick mot vägen Myk-PutS I 164. En del fick jag veta av kusken Pranciškus, och en del berättade förmannen Pšemickis själv Myk-PutS I 74. På balkongerna till en del hus hade redan röda flaggor börjat fladdra VenclGD 189. Barn, spring var och en och hämta vatten Slm. Be någon människa komma och hjälpa till Prn. Min far ville också gå till Pakšys, men modern hejdade honom: — blanda dig nu inte i det: för vem som helst kan det bli elände, men för oss blir det en olycka — det kan ta slut med oss senare VienlMA 74. I dag låg byn tyst, sömnig, försiktig och förskräckt. På en eller annan gård gnisslade en dörr, någon av de äldre visade sig — och försvann åter in i ladan eller på vinden Myk-PutS I 234. Tyskarna tömde flaskan med vodka ganska snabbt. Sedan kom en till, och därefter några fler VenclR III 229. Flera handkvarnar hade redan slitits ut medan de gick runt i kvarnen VenclR III 13. Och dagen därpå klagade husbonden. — Jag förstår inte vad det är med den där fuxen. I flera dagar har den gått som om den blivit riden av vesslor BaltPV 97—98. För mycket länge sedan levde en köpman; han hade mycket mark, varor och pengar BaltTVN 69. Fastän vi mestadels måste leverera alla dessa saker till herren, fick även vi något över BilR I 107. Så länge stugan kan stå kvar finns det alltid någon liten nytta ŽemR II 329. En söndag nådde nyheten Užuožeriai att Pečiūra redan befann sig i Ukmergė VienlMA 47. Du hittar ingen björk eller apel hos honom där det inte hänger små hus. En del är till och med färgglatt målade CvR IX 31. När Dievulis ständigt berättade samma sjukhushistorier smyckade han dem varje gång med ett eller annat ord och ett eller annat påhitt; med tiden visste han inte längre själv om det verkligen hade hänt så eller om han bara hade hittat på det CvR III 98. I dialekterna och i de äldre skrifterna finns det ännu många indefinita indefinita pronomen av sammansatt och sammansatt typ, till exempel: bi kas Lkv, Krtn, Šauk, Všk, Rdm, bi kóks Šauk, bi kokis Rdm, koks toks ”något sådant” Slnt, kas kuris ”någon” KoG 71, kiekas tiekas ”något sådant” J, kana kas ”någon” Jž, J, kana kas Užv, kana koks M, kap kas ”någon” Šauk, Lp, kai kitas ”någon, vilken som helst” Vdžg, jeib kas ”vem som helst” JnG 108, jeib koks ”vilken som helst” Slnt, tykokis ”någon sorts” Vik, kajikas ”vem vet vad” Als, Varn, kajakas ”någon” SD 121. 51 Dialektformerna utökas med olika varianter av frågande pronomen som har verbet žinotis stam och dess förkortade formanter, liksom former av verbet norėti noris, norinti och ord som utvecklats ur dessa, till exempel: kažino kas Krt, kažino koks Plt, kaži kas Jrb, Dkš, kaži kóks PgrT 60, kažinc kas Arm, kažinec kas Arm, kažnec kas Vlk, Rod, kažne kas Alv, kažno kas Ds, Skp, Dbk, Ktk, kažno koks (kažno kokió BaranLM 37), kažno katrós Ds, kažnai kas Dbk, kažnoc kàs Lp, kas noris LC 1883, 4; SD 31. koksai noris I, kas nór Dbk, Kš, kas nór Lp, kas nóns Šauk, Šl, Rm, Pc, koks nons Grk, kas nórint Všk, kas nórint Lkv, kas nórints Grdž, kas nórints Kš, Šauk, kas nórintais Šauk. B) Indefinita separativa pronomen. § 29. Dessa pronomen betecknar ett obestämt föremål eller en egenskap som skilts från andra eller åtminstone avgränsats något. De mest framträdande företrädarna för denna grupp är kitas, -à och pronomen som bildats av det eller tillsammans med det: kitóks, -ia, kìtkas, kas kìta. Pronomenet kitas, -à är en gemensam baltisk bildning (jfr lett. cits, preuss. pl. ack. kittans). Det kan knytas till verbet kìsti. Pronomenen kìtas, -à, kitóks, -ia, kìtkas, kas kìta betecknar föremål eller egenskaper som inte ingår i mängden av bestämda, kända föremål eller egenskaper. På så sätt avgränsas föremålet genom att man förnekar att det är just detta eller sådant; vad det är och hur det är förblir alltså noggrant obestämt. Du krigets barn. Bevara ditt modiga hjärta och vapnet i handen! Andra ska komma — kanske förstår de hur fruktansvärd vår stund är SNėrP I 193. Något annat arbete kunde han inte utföra och han berättade Smn. Hur många gånger har inte poeter jämfört ögon med himlens blå, och ändå är deras blå färg annorlunda VenclGD 519. Efter att ha flyttat in hos sin farbror glömde Petras inte Katrytė. Hon lämnade inte hans tankar, vare sig när han arbetade eller vilade. Vad gjorde hon, tänkte hon på honom, försökte inte Skrodski ge sig på henne, misshandlade inte förmannen och fogden henne i dagsverket, straffade inte hennes far henne — sådana och andra frågor gnagde honom ständigt Myk-PutS 373. Mina föräldrar hade redan planerat att han skulle bruka gården på halva arrendet och lovat att hjälpa till med utsäde, redskap och annat VienIMA 147. — Det verkar som om vädret håller på att bli bättre, sade barnet och blickade upp mot himlen. Men förmannen tycktes tänka på något annat. Säg, lille vän, vilken av gårdarna här är Kedulis? Den här? — han pekade med fingret mot linden på den här sidan av vägen Myk-PutS I 183. I vissa sammanhang betecknar pronomenet kìtas, -à det andra av två föremål som ställs mot varandra eller följer på varandra. I detta fall anger pronomenet kìtas, -à föremålet något mer exakt, eftersom man genom att ställa två föremål mot varandra eller jämföra dem indirekt beskriver det andra föremålets plats och ordningsföljd, till exempel: Bara långt, långt borta, någonstans vid skogens andra kant, ropade Stepukas utan att ange var jag befann mig eller åt vilket håll jag skulle driva hjorden BaltPV I f2. Tyst, gråt inte, sörj inte, unga flicka, jag ska hämta dig nästa höst StanD 12. § 30. Pronomenen tam tikras, -à, vienas, -à, vienóks, -ia avgränsar också föremål eller egenskaper från andra i ett visst avseende, men gör dem inte bestämda. Det sammansatta pronomenet tam tikras, -à (av den pronominella partikeln tam och adjektivet tìkras, -à) är en litauisk bildning. Pronomenet vienas, -à är 52 gammal (jfr lett. viens). Man antar att dess rot ie<ei (:vičveinėlis)23 och att den är besläktad med roten till demonstrativet ”jis”24. Pronomenet tam bestämd, -à har betydelsen ”fastställd, särskild”, t.ex.: Vi är affärsmänniskor, och det är förståeligt att jag ger en viss procent för tjänsten VenclGD 41. Alla byar hällde redan på hösten, inför år med dålig skörd, en bestämd mängd spannmål av alla slag i särskilda lador, kallade ”magazinais” VienIMA 35. Pronomenet vienas, -à betecknar ett avskilt, obestämt föremål med två slags betydelser: en, -à ”samma”, t.ex.: Antanukas rullar ner på marken. Han har redan tröttnat på att sitta på samma ställe KrèvAP 141. Han håller alltför mycket på med den där … Sauliūnas … de blåser visst i samma pipa … MiežBP 88. Sedan började de plötsligt skratta tillsammans med sköterskan BilR I 172. Då skrev alla under på att ögonen hade samma storlek och färg MPs. vienas, -à ”bara den, utan andra”, t.ex.: Husbonden var klädd enbart i underkläder, och tydligen såg hans ansikte därför mycket vitare ut än vanligt BaltPV I 120. Man kan ju inte leva enbart på fett; det behövs också fina nötter att knapra på DonR 36. Jag vill inte ha enbart bröd Dks. Pronomenet vienas, -à används ofta tillsammans med partikeln tik, som ytterligare förstärker den avgränsande betydelseaspekten hos detta pronomen, t.ex.: Vid den avlidnes kista [...] sjöng bara männen — kvinnorna vägrade VienIMA 190. Bara enstaka stjärnor glimmade glatt där uppe BilR I 141. I vissa uttryck har pronomenet vienas, -à en försvagad och redan i sig allmän obestämd, avgränsande betydelse. Det betonar endast att det betecknade föremålet består av ett äkta, rent material. När barnen kom närmare såg de att hela stugan var byggd av bröd och täckt med pepparkakor; fönstren var av rent socker BalčGP 36. Jag ska sy skjortor av rent linne BsO 121. När ängen översvämmades — bara vatten Lnkv. Det är ett sant nöje att vara ute Kal. Pronomenet likadan, -t betyder ”likadan”, t.ex.: ”Var inte rädd”, sade björnen (till hästen), ”ingen kommer att finna något ont, våra föräldrar har levt sedan urminnes tider, fötts och vuxit upp tillsammans och åldrats tillsammans. Se, även nu drabbades vi av samma öde: jag fick en kedja om halsen, du blev kvar med bojor” StanP 30. Tre mil skog med likadana små granar Tvr. Allas ögon är inte likadana Vlkj. I en viss kontext används pronomenet vienóks, -ia i adjektivisk betydelse: ”jämn, likformig”, t.ex.: Blir väven jämn, eller blandar du också in trasor? Up. Šalia vienóks, -ia dar vartojamas vienódas, -a įvardžio ir būdvardžio reikšme, plg.: Už stalo ji vienodu malonumu (tokiu pat) rūpinosi vaišinti svečius VienR IV 63. Staiga pasigirsta vienodas (tolygus) beldimas į duris PaukštAA 96. 23 Žr. J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, Rīgā, 1951, p. 481. J. Pokorny, Indogermanisches etymologisches Wörterbuch, Bern, p. 286.24 53 I betydelsen ”likadan” kan pronomenet vara äldre; jfr lettiska pronomen med motsvarande suffix tāds, šāds, kāds. § 31. Pronomenen vienas, -à, kitas, -à har ofta sinsemellan relaterade betydelser i en sats och bildar ett slags par. På liknande sätt ställs också andra pronomen med relaterade betydelser mot varandra, eller så upprepas samma pronomen: vienas, -à, añtras, -à25, kit(a)s, -à... kitas, -à, vienóks, -ia... kitóks, -ia, kàs... kàs, šis, ši... tas, tà, tàs, tà... tàs, tà, tàs, tà... kitas, -à, šiòks, -ià... tók(i)s, -ià, tóks, -ià... tóks, -ià. De lexikala betydelserna hos pronomen som ställs mot varandra är så nära förbundna att pronomenen, trots att de inte bildar ett enda lexem, genom sitt särskilda inbördes förhållande i satsen och genom att ha mycket generaliserade betydelser, vilket är typiskt för pronomen, får en ny gemensam funktion och tillsammans uttrycker relationer av liknande slag som andra pronomen. De anger obestämda inbördes relationer mellan föremål eller egenskaper och skiljer ett obestämt föremål från ett annat obestämt föremål av samma eller annan art, liksom en egenskap från en annan. Demonstrativa pronomen har, när de bildar par, inte heller något bestämmande element (demonstrativa pronomen som används var för sig behåller det bestämmande elementet). Sådana pronomenpar kan preliminärt kallas jämförande pronomen26 och, utifrån de relationer de uttrycker, hänföras till de obestämda särskiljande pronomenen. Sinsemellan relaterade pronomen kan förekomma i separata syntaktiska enheter av samma slag. Då står de oftast i samma kasus. Mo-drar somliga dröjde ännu kvar kring spisen, andra satt redan på bänken vid lampan och spann KrėvAP 124. Och då kom jag plötsligt ihåg min mors berättelse om två vänner som mötte en björn i skogen. Den ene sköt mot ett träd och gömde sig, medan den andre låtsades vara död, och björnen slet sönder ingendera BaltPV I 86. Den ene kunde inte, den andre var för lat för att studera Brt. De har inga träskor: den ena av ett slag, den andra av ett annat KlivŽ. Det är bra i smedjan. Alltid full av folk. Somliga kommer i ärenden, andra för att prata; några gick, en annan kom: för att höra nyheter, för att berätta för andra BaltPV₁ I 213. Kläderna på den ena och den andra var redan mycket slitna (på den ena och den andra fågeln) DonR 22. Inte sällan, när de tröttnat på sångerna eller lekarna, frågade de varandra: — Nå, vad nu? Vad nu?... Den ene föreslog det, den andre något annat; förslagen föll inte i smaken, alla började gräla och beklagade sig: — Ack, om bara Adomėlis vore här... Myk-PutS I 370. På ett ställe ett slags bekymmer, på ett annat ett annat. På våren är det ena dagen så, nästa dag så Pc. Sådana pronomenpar kan i ett visst sammanhang fortsätta med samma ord, och efter pronomenen vienas, -à... añtras, -à, vienas, -à... kitas, -à kan även ordningstalen trêčias, -ià, ketvirtas, -à och så vidare följa, till exempel: Alla började skingras, några för att mjölka korna, andra för att föra ut boskapen, ytterligare andra för att köra bort gödsel VienIMA 20—21. Och även människorna själva verkade mycket olik- 25 Antras, -à har numera betydelsen av ett ordningstal i litauiskan, men är till sitt ursprung pronominellt: stammen an- med demonstrativ betydelse och suffixet -t(a)ras; jfr A. Walde, Vergleichendes Wörterbuch der indogermanischen Sprachen, herausg. und bearb. von J. Pokorny, II B., Berlin und Leipzig, 1927, p. 337. 26 Två pronomen som ställs mot varandra har länge särskilts som självständiga enheter i våra grammatiker; se P. Kriaušaitis, Lietuviškos kalbos gramatika, Tilžėje, 1901, p. 24. 54 knippen. Somliga av dem var klädda som arbetare (...) Andra bar den klädsel som var vanlig bland intellektuella, med öppna jackor och slipsar. Ytterligare andra bar kläder från andra trakter VencIGD 457. Den ene säger: låt oss flyga, den andre säger: låt oss stå stilla, den tredje säger: låt oss vagga (vatten, sten och gräs) An. I vissa pronomenpar kan de relaterade orden stå i olika kasusformer och förekomma bredvid varandra, eller användas tillsammans med prepositioner. I sådana fall får dessa pronomen, utöver sin obestämda särskiljande betydelse, också tilläggsbetydelser som följer av kasusens och prepositionernas funktioner; pronomen som används med prepositionerna po, už anger till exempel bland annat också en viss ordningsföljd mellan föremål (vienas už kito, vienas po kito). Säg inte så; det finns inget värre väsen i världen än människan. Varför sliter inte bina sönder varandra, myrorna varandra?.. BaltrTK I 234. De där brunnarna, grävda med korta mellanrum från varandra längs hela vallen, var så djupa att det dröjde en god stund efter att man kastat ner en sten innan något svarade CvR III 19. De levde båda långt ifrån varandra i många år BilR I 152. Oavbrutet plöjde de, en efter en och tillsammans, liksom tävlande, och ropade och skrek: grå, svarta, brokiga, röda, blågrå, gulbruna, vitnackade — ho-o!.. vo-o!.. hej!.. undan! kom hit! fåra, fåra!.. rakare!.. Myk-PutS I 68. Alla slags dagsljud tystnade och stillnade, ett efter ett Jabls 48 (Vs). Så många minnen, händelser, en gång levande, grydde och ljusnade en efter en bortom gränsen! MairRR I 129. Räfserskorna, svettiga och röda i ansiktet, skyndar och sliter sida vid sida ŽemR II 328. I skogens djup, i en ung och tät granskog, varifrån man kunde se hur vägen krökte sig, låg några män. De låg nära varandra, och vapnen, som lutade mot ett träd, stod alldeles intill. Då och då växlade de några ord med varandra, sköt försiktigt undan trädgrenarna och såg sig noggrant omkring CvR III 217. Och alla pojkarna, som flätat nya näverskor och gjort sig nya fotlindor av lärft, sprang ständigt, var och en försökte springa om den andre DonR 45. De två visste inte om varandra på många år BilR I 152. Bröllopsgästerna från andra sidan drog sig tillbaka, och även grannarna smet ut den ene efter den andre ŽemR I 78. Skaror av näktergalar kvittrade och sjöng högt över varandra, som om de tävlade med herdepojkarna och deras flöjter ŽemR I 133. Bröllopsgästerna steg upp från halmen, grannarna samlades, skrattade och gjorde narr av varandras övernattning ŽemR I 77. Fyllbultarna, proppfulla av brännvin, dängde till varandra i huvudet! pang! gav varandra en smäll i örat, drog varandra i håret och pucklade på varandra! den ene ströp den andre... ŽemR II 182. När de slåss med barnen är den ene för den andre (de hjälper varandra) Trak. I dialekterna upprepas ibland även pronomenet vienas, -à... vienas, -à, till exempel: Folk säger att Mataušis och hans lilla hustru levde väl tillsammans, men titta nu — den ene for dit, den andre hit Varn. Jag ställde alla hönsen på rad en efter en Mrs. I äldre skrifter finner vi också sådana kombinationer: ...schū du sunkei sirga, kits raupais, antras kaulu ligga BP I 189. C) Obestämda generaliserande pronomen. § 32. Dessa pronomen betecknar ett generaliserat obestämt föremål eller en egenskap. Till sin betydelse kan de vara positiva och negativa. 55 1) Positiva generaliserande pronomen. § 33. Positiva generaliserande pronomen uttrycker positiva förhållanden till helheten, dvs. de betecknar obestämda föremål eller egenskaper som på ett eller annat sätt omfattar eller nästan omfattar helheten. Hit hör visas, -ą, viskas, visóks, -ia, kiekvienas, -ą, kas ”var och en”, aliai vienas, -ą, tūlas, -ą, daug kas (daug kas). De lexikala betydelserna hos de enskilda pronomina visar vilka förhållanden till helheten de uttrycker. a) visas, -ą (jfr lett. viss, pr. wissa-) ”bestående av många, allt som finns, taget tillsammans” (maskulina och feminina former betecknar en person eller ett föremål, neutrumformer endast ett allmänt förhållande). — Och varifrån vet du det? — avbröt han mig plötsligt. — Vad menar du, varifrån? — blev jag förvirrad. — Alla vet, alla pratar. — Vilka är alla? — Tja... alla! Många människor pratar... Och Rozalija sade det också! — Rozalija är inte alla än BaltPV I 118. Mykoliukas var mycket tyst, men alla såg att han pratade VaižgRR I 37. Många flickor blommar längs Dubysas stränder, vita och höga som liljor, alla med ansikten som vildrosor; vackrare röster får du inte höra MairrRR I 79. Och varför skulle inte jag gå, när alla går? JD 484. Jag har sjungit alla små visor, bara en har jag inte sjungit DvD 300. Allt gick förlorat; bara några halvdöda stubbar blev kvar på det kala fältet!.. BaranAŠ 19. I vissa uttryck betonar pronomenet visas, -ą att det betecknade föremålet är fullt, helt täckt av något, fullständigt, verkligt. Några sådana uttryck ligger nära fasta fraser. Och den revolutionära rörelsen sjöd då inte bara i Tiflis utan i hela Kaukasus VienIMA 58. Å, så det gnisslar! Hör du? Hela kärret talade till honom VaižgRR I 60. Här fanns en hel fårhjord, och några hästar, och en körhingst BaltPV I 197. Och ”Mykoliukas” är redan en fullvuxen Mykolas. Han närmar sig trettio VaižgRR I 37. b) viskas (bildat av frasen visa kas) ”bestående av många; både det ena och det andra, allt som finns, taget tillsammans” (om ett allmänt förhållande, som neutrumformen visas, -ą, nämligen visa). Teatrar, museer, litteratur — allt i vårt land tjänar folket VencITB 13. — Du är ju bara ett barn, lilla vän, du vet så lite. Och när du inte vet allt, skynda dig inte att döma människor; det är bättre att tiga BaltPV I 74. Du vet allt, allt angår dig... Du sticker näsan överallt och pratar överallt GričKV 137. I stället för viskas säger man också mycket ofta visa kas. Och hon började berätta hur det hade varit då: hur herrarna gjorde uppror, hur de uppmanade de fattigare människorna att gå emot tsaren och hur allting slutade olyckligt BilR I 233. Om grannarna bara väntade sig underhållning för att stilla sin nyfikenhet, var Augustinai beredda på vad som helst VienIMA 46. c) visóks, -ia ”bestående av många; av alla möjliga slag, olikartad”. Ladorna och uthusen är rymliga, packade ända upp till nocken med foder, och det var svårt att ens komma in i sädesmagasinet: där dignade lårarna av allehanda säd BaltPV I 36. Buskar och skogar genljöd av allehanda sånger DonR 23. Vid sidan av visóks, -ia används med liknande betydelse också įvairus, -i, jfr: Jag drömde om allehanda ting, dvs. alla möjliga J. Dess huvudsakliga betydelse är 56 adjektiv, jfr: olika träd (slingrande, vriden) Sr. olika tyg (randigt) Rdm. Även ordets bildning visar att det har adjektiviskt ursprung. d) kiekvienas, -à ”var och en av en gemensam helhet; alla, betraktade var för sig”. Byborna ägnar varje nyanländ person stor uppmärksamhet tills de vänjer sig vid honom VienIMA 10. Jag gick och kände hur knävecken skakade allt mer för varje steg BaltPV₁ I 172. Kiekvienas, -à är bildat av det pronominella adverbet kiek och pronomenet vienas, -à, jfr uttryck i äldre skrifter: kiek daiktą (varje föremål) Mž 70, kiek dienos (varje dag) DP 12. I vissa dialekter används i stället för kiekvienas, -à katràs viẽnas, katrà viẽnà Škn, kas vienas, -à Mrp, katràs, -à Skd, KlvrŽ, Škn, Šts, Šln. e) kàs ”var och en” (endast nominativ med tidsbegrepp eller vid angivande av en särskild ordning av föremål, samt i fasta uttryck). Det grydde. För varje timme blev det mörkare LzPR I 367. Solen går upp senare varje morgon och lägger sig tidigare varje kväll ŽemR I 182. En enda liten, så trasig filt delas ut till var fjärde man SruogDM 90. Jag hann knappt se mig omkring förrän hela hjorden skingrades över fälten och rusade åt varsitt håll BaltPV I 52. f) alìči vienas, -à ”alla in i det sista”. Anagaliečiai: alìdi viẽnas for till Pagirius Pg. Paršai samlade alla potatisar alìdi viẽną Ds. g) tūlas, -à ”en av många, ganska många”. En sådan fasa grep honom att den ene efter den andre, efter att bara ha kommit ut genom stugdörren, snabbt skyndade tillbaka och slog igen dörren ordentligt BilR I 214. Ack, hur många av våra små gräs har inte vissnat så, att inte ens en gammal gumma längre sitter där, helt hopkrupen DonR 42. Så länge jag var hos min lilla mor sade den ene: ”Vacker flicka” JV 793. Tūlas, -à är en gammal bildning i litauiskan och används redan i våra äldre skrifter. Tam tikrame kontekste artimą įvardžiui tūlas, -à reikšmę gauna būdvardis dažnas, -à, pvz.: Obuoliai čia bematant parausta, o dažnas sunkiai krinta žemyn tarsi virtęs švinu MiežML 162. Dažnas, -à būdvardžio reikšme plg.: dažnas svečias (kuris dažnai ateina), dažni atsitikimai (kurie dažnai atsitinka). h) daug kàs ”många av många; både den ena och den andra”: Många av bönderna i Užuožeriai ville också ha storkar på sina gårdar VienIMA 186. Före onsdagen hoppades många kunna bli färdiga med att köra bort gödseln VienIMA 22. 2) Negativa generaliserande pronomen. § 34. Negativa generaliserande pronomen uttrycker negativa förhållanden till en helhet, dvs. anger att det inte finns några ting som på ett eller annat sätt omfattar helheten. Hit hör: niekas, niekieno, joks, -ià, nė vienas, -à, nė koks, -ià. Till sin betydelse står de i motsats till pronomenen visas, -à, kiekvienas, -à, viskas. Negativa generaliserande pronomen används tillsammans med negativa verb. Alla, utom joks, -ià, är bildade 57 med negativa partiklar. Sådan pronomenbildning är känd även i andra indoeuropeiska språk. a) niekas ”varken den ena eller den andra (ur en gemensam helhet)”. Ingen kunde så många sagor som gamle Lapinas; ingen kunde så vackert berätta påhittade saker och ljuga så övertygande som han KrėvAP 61. Här sitter rosa, blåaktiga och grå kremlor i klungor, muntra och vackert växande; de bryr sig inte om någonting BaranAŠ 20. De stelnade uttrycken: nieku būdu, nieku gyvu visar att niekas förr också användes adjektiviskt, dvs. betecknade en egenskap. I den samogitiska dialekten används i stället för niekas pronomenet nėkas, bildat med negationen nė, Slnt, Kal, Lkv Klvrž, Plt, Vvr. b) niekieno ”varken den enes eller den andres” (med en nyans av personlig tillhörighet). Mackevičius sade att herrn inte kan ta någons jord nu Myk-PutS I 92. Utan att någon uppmanade mig samlade jag redan på sånger Būg. I dialekterna förekommer också nėkienas Trgn. c) jōks, -ià ”varken det ena eller det andra; varken en sådan eller en sådan (ur en gemensam helhet)”. Sommaren går, men det finns inga nyheter alls om Andrius CvR IX 150. Himlen var klar, utan ett enda moln Myk-PutS I 234. jōks, -ià används också med två negationer: ett negativt verb och de negativa partiklarna nei, nė, till exempel: Ingen krävde några skyldigheter eller dagsverken av Pempienė, och varken fogden, förvaltaren eller någon annan herreman smög sig hem till henne; inga av herrens befallningar berörde henne Myk-PutS I 24. Jag kan inte längre vara här på något sätt alls Pš. d) nė vienas, -à ”varken den ena eller den andra (ur en gemensam helhet)”. Šmukštaras tyckte inte om jakt och brukade håna alla jägare. — Inget enda djur gör oss något ont, och alla vill leva och äta, brukade Šmukštaras säga VienIMA 176. Det finns fler lindar i byn, men ingen av dem kan mäta sig med Galinis lind Myk-Put I 23. Vid sidan av nė vienas, -à används även nei vienas, -à i litauiskan: Ännu har inte en enda kommit ut ur vaggan och vuxit upp utan att skratta, och ännu har inte en enda krupit ur vaggan utan att gråta DonR 30. Alla skällde på mig, inte en enda försvarade mig RD 44. e) inte någon sådan, -t ”varken sådan eller sådan, ingen alls”. Det finns inte minsta spår av att jag har gått genom rågen Ds. Hon sade att de inte hade några gäster alls hos sig Trgn. Han är inte rädd för någon köld Lz. 7. Det utpekande pronomenet § 35. Det utpekande pronomenet är ett enda — själv, själv. Det har sitt ursprung i substantiv. Än i dag används på litauiska pats i betydelsen ”man (familjens överhuvud)” och pati i betydelsen ”hustru”. Pronomenet pats, -i anger att handlingen utförs av handlingens subjekt på egen hand, utan hjälp av andra. Låt den lille sonen själv buga sig för sin far CvR IX 160. Du har inte sett någonting; låt husbonden själv få veta det, om han vill, förstår du? BaltPV I 98. Händelse 58 , att den gamle misstar sig: i dag lagade mormor själv middagen, medan fadern slickande sig om munnen betalar tribut till svärdottern CvR IX 140—141. Pronomenet pats, -i används också för att framhäva ett föremål, rikta uppmärksamheten mot det och tillmäta det en viss betydelse. Då blev alla skaror så skrämda av det ljudet att inte ens själva örnen vågade röra sig DonR 27. Från balkongen på andra våningen kunde man se även själva havet — brusande och skimrande som en flytande, men sval metall VencIGD 466. Till den sistnämnda betydelsen av pronomenet pats, -i — att framhäva ett föremål, rikta uppmärksamheten mot det och lyfta fram dess betydelse — hör ytterligare två användningsfall av pronomenet: 1) Pronomenet pats, -i anger, när det framhäver ett föremål, en gräns som är karakteristisk för det. Få minns när en och samma åkerholme började dyka upp i Aužbikųs sankmark, alldeles vid dalsluttningen, i själva den infallande solen VaižgRR I 96. Frosten och isen hade täppt till alla tre stugfönstren, men längst ute vid kanterna, där glaset inte sluter tätt mot karmen, hade vinden blåst upp smala springor BaltPV I 12. 2) Pronomenet pats, -i används tillsammans med superlativ eller pronominalform för att visa den allra högsta graden av en egenskap hos ett föremål. Jag smyger genom stubbåkern så försiktigt jag kan, som en gås mellan stenarna; jag sätter hälen i först, placerar foten på sned, med tårna hårt hoppressade, och sätter alltid ner den så att det allra vassaste stubbstrået tränger in mellan de såriga tårna BaltPV I 103. Byn sov fortfarande sin allra djupaste sömn VaižgRR I 77. I dialekterna förekommer pats, -i i betydelsen ”en”. Denna betydelse är också knuten till den betonande funktionen. Jfr.: Vem själva aluten (= en) dricker, hoppar vackert LT III 447. Slutsatser 1. Pronomenen i dagens litauiska kan efter betydelse delas in i 7 grupper: 1) personliga (aš, tu, jis, ji, mes, jūs, jie, jos, támsta); 2) reflexivt (savęs); 3) possessiva (mano, tavo, savo, manas, -à, tavas, -à, savas, -à, manàsis, -óji, tavàsis, -óji, savàsis, -óji, mūsàsis, -óji, jūsàsis, -óji, maniškis, -ė; taviškis, -ė, saviškis, -ė, mūsiškis, -ė, jūsiškis, -ė); 4) demonstrativa (tas, tà, šis, ši, šitas, -a, anàs, -à, tóks, -ià, šioks, -ià, šitoks, -ia, anóks, -ia, tas pats, ta pati, pats tas, pati tà, toks, -ia pàt); 5) interrogativa-relativa (kas, kóks, -ià, kuris, -i, katràs, -à, kienó, kelì, -ios, kelintas, -à, keleri, -ios); 6) indefinita: a) obestämda (kas, kóks, -ià, kuris, -i, katràs, -à, kažkàs, kažkóks, -ià ir kt.) b) särskiljande (kìtas, -à, víenas, -à ir kt.), c) generaliserande (positiva: visas, -à, kiekvienas, -à ir kt., negativa: niekas, jóks, -ià ir kt.); 7) emfatiskt (pats, -i). 2. De personliga pronomenen aš, mes, tu, jūs, jis, ji bildar ett system med tre personer som uttrycker talaktens grundläggande parter: den talande, den lyssnande och den person eller sak som det talas om. I litauiskan är personliga pronomen inte nödvändiga för att uttrycka verbets personkategori. Former som aš, mes, tu, jūs har ärvts från urindoeuropeiskan med en renodlad personbetydelse- 59 else. Pronomenet jis, ji används i litauiskan under den historiska perioden endast som personligt pronomen, men är till sitt ursprung demonstrativt och syftar därför inte bara på personer utan också på saker. 3. Det nybildade litauiska pronomenet támsta uttrycker inga nya personrelationer; det är en artighetsform i andra person. Som artighetsformer i betydelsen andra person används ännu, med olika nyanser: pronomenet pàts, -ì, det adjektiv som övergått till pronomen sveikas, -à, kombinationer av substantivet sveikatà med pronomen: támstos sveikatà, jūsų sveikatà, samt pronomenet jūs i betydelsen ”tu”. 4. Det reflexiva pronomenet savęs har en gammal form och har, liksom i lettiska och slaviska språk, bevarat en äldre användning: det betecknar inte bara den omtalade personens förhållande till sig själv, utan också den talandes och samtalspartnerns förhållande till sig själva. Possessiva pronomen med roten från det reflexiva pronomenet, sāvo, sāvas, -à, kan också ange att en sak tillhör alla tre personer som i meningen fungerar som subjekt för en handling eller ett tillstånd. 5. I litauiskan är de viktigaste formerna av possessiva pronomen numera màno, tàvo, sāvo. De äldre possessiva formerna mànas, -à, tàvas, -à håller på att försvinna helt, medan sāvas, -à får en ny kvalitativ adjektivbetydelse, ”icke-främmande”. De pronominala formerna manàsis, -óji, tavàsis, -óji osv., liksom de nybildade avledningarna med suffixet -iškis, -ė, maniškis, -ė, taviškis, -ė osv., används till skillnad från andra possessiva pronomen oftast som substantiv i betydelsen av nära tillhörighet. 6. De äldre demonstrativa pronomenen tàs, tà, šìs, šì, šìtas, -à, anàs, -à har bevarat det ålderdomliga systemet med tre deiktiska avstånd: šis, ši och šitas, -a betecknar den kända sak som ligger närmast den talande personen i tid och rum, anàs, -à den kända sak som ligger längst från den talande personen, tàs, tà en känd sak som ligger mer eller mindre långt från den talande personen (dess deixis är inte lika preciserad med avseende på avstånd som deixisen hos šis, ši, šitas, -a eller anàs, -à). Hos de demonstrativa pronomen som anger egenskaper, tóks, -ià, šiòks, -ià, šitòks, -ia, anòks, -ia, bryts det treledade deiktiska systemet samman; i stället för de övriga får pronomenet tóks, -ià allt större spridning. 7. Pronomenen tàs, tà, šìs, šì, šìtas, -a används för att hänvisa till kända saker med betonad utpekning och anaforiskt, det vill säga genom att upprepa något som nämnts utan betonad utpekning. Utöver sina deiktiska betydelser har pronomenen tàs, tà och tóks, -ià redan utvecklat en emfatiskt betonande funktion. Pronomenet tàs, tà förekommer som en subjektiv, betonande (icke-obligatorisk) artikel; tóks, -ià betonar själva saken eller dess egenskap genom att förstärka dess grad. 8. I litauiska dialekter kan pronomenet ànas, anõs, -à i betydelsen tredje person ha utvecklats ur den anaforiska användningen av samma pronomen med demonstrativ betydelse. Nominativformerna Ànas, -à, anys, anos, som fått betydelsen tredje person, bildade tillsammans med övriga kasusformer av jis, ji ett suppletivt paradigm i ett visst område av de östlitauiska dialekterna, liksom i de nutida slaviska språken. Användningen av lit. ànas, anõs, -à och slav. onъ i betydelsen tredje person är ett gemensamt, men troligen självständigt, fenomen i de båda språkgrupperna. 60 9. Betydelserna hos nyligen bildade sammansatta pronomen tas pàts, ta pati, toks, -ià pàt växlar, beroende på betydelsen hos de ord som ingår i dem, mellan demonstrativa och obestämda pronomen som särskiljer. I ett fall syftar dessa pronomen på ett känt föremål eller en känd egenskap. I ett annat fall saknar de det definierande moment som är typiskt för demonstrativa pronomen — de anger endast föremålets eller egenskapens identitet. 10. Interrogativa–relativa pronomen har till sin funktion inte helt avgränsats från varandra. I indirekta frågesatser behåller pronomenen kàs, kòks, -ià, kuris, -i, katràs, -à och andra, utöver sin relativa (sammanbindande) funktion, ibland också sin interrogativa funktion (en bisats som inleds med ett pronomen har frågeintonation). Dessa pronomens äldre frågefunktion. I satser utan frågeintonation framhäver interrogativa pronomen föremål och egenskaper. 11. Alla obestämda pronomen (både kàs, kòks, -ià, katràs, -à och andra, och kitas, -à, visas, -à och liknande) står i sin allmänna betydelsekaraktär i motsats till demonstrativa pronomen: de senare syftar på kända, bestämda föremål och egenskaper, de förra på okända, obestämda. Vissa demonstrativa pronomen (t.ex. toks, -ià) används med obestämd betydelse när de har förlorat sitt definierande moment. 12. De lexikala betydelserna hos obestämda eller demonstrativa pronomen som ställs mot varandra i en sats (viénas, -à... kìtas, -à, víenas, -à... antras, -à (det sistnämnda har inte pronomenbetydelse när det står ensamt), kìt(a)s, -à... kìtas, -à, vienóks, -ia... kitóks, -ia, kàs... kàs, šis, ši... tàs, tà, tàs, tà... tàs, tà, tàs, tà... kìtas, -à, šiòks, -ià... tóks, -ià tóks, -ià... tóks, -ià) är så nära förbundna att dessa pronomen, trots att de inte bildar ett enda lexem, genom att på sitt eget sätt stå i relation till varandra i satsen och ha, som pronomen brukar, mycket abstrakta betydelser, tillsammans uttrycker relationer som liknar dem som andra pronomen uttrycker. De anger inbördes relationer mellan obestämda föremål eller egenskaper och skiljer ett obestämt föremål eller en egenskap från ett annat föremål eller en annan egenskap av samma eller en annan sort. När demonstrativa pronomen bildar par saknar de det definierande momentet, trots att de i regel alltid behåller den definierande funktionen när de används var för sig. 13. Det attributiva pronomenet pàts, -i har i litauiskan hämtats från substantiv och skiljer sig till sin betydelsekaraktär från andra pronomen. Vilnius FÖRTECKNING ÖVER FÖRKORTNINGAR27 Ad — Adūtiškis, Švenčionių distrikt. al. — allativ. Aln — Alanta (Aluntà), Molėtų distrikt. Als — Alsėdžiai, Plungės distrikt. Alv — Alovė, Alytaus distrikt. An — Anykščiai. And — Andriõniškis, Anykščių distrikt. angl. — engelska. Apr — aposteln Johannes uppenbarelse (Bibeln). Arm — Armõniškės, Vitryska SSR, Grodno län, Varenava distrikt. 27 Distriktsnamnen anges enligt den tidigare administrativa indelningen (före 1962). 61 aukšt. — aukštaitiska. BalčGP — Bröderna Grimm, Sagor, översatta av J. Balčikonis, Vilnius, 1954 (siffrorna anger sidor). BalčHP — V. Hauff, Sagor, översatta av J. Balčikonis, Vilnius, 1956 (siffrorna anger sidor). BalčTVN — Tusen och en natt, översatt av J. Balčikonis, Vilnius, 1958 (siffrorna anger sidor). BaltPV I — J. Baltušis, Sålda somrar, I, Vilnius, 1957 (siffrorna anger sidor). BaltPV₁ I — J. Baltušis, Sålda somrar, I, Vilnius, 1958 (siffrorna anger sidor). BaltRn — J. Baltušis, Urval, Vilnius, 1952 (siffrorna anger sidor). BaltŪK — A. Baltūnas, Avlägsna vägar, I, II, Vilnius, 1958 (siffrorna anger volymer och sidor). BaranAŠ — Antanas Baranauskas, Anykščiais skogsdunge, Statliga förlaget för skönlitteratur, 1949 (siffrorna anger sidor). BaranLM — Litauische Mundarten, ges. von A. Baranowski, Band I, Texte aus dem Weberschen Nachlass herausgegeben von F. Specht [...]. Leipzig, 1920 (siffrorna anger sidor). BB — (med hänvisningar till bibeltexten) Biblia tatai esti Wissas Schwentas Raschtas Lietuwischkai pergulditas per Janą Bretkuną Lietuvos Pleboną Karaliaucziuie (1590). (Citerat efter en fotokopia av handskriften, 1950, manuskriptavdelningen vid Vilniaus statsuniversitet uppkallat efter V. Kapsukas vetenskapliga bibliotek, sign. D 519). BielDG — Alfonsas Bieliauskas, Arbetargatan, Statliga förlaget för skönlitteratur, 1956 (siffrorna anger sidor). BilR I — Jonas Biliūnas, Skrifter, I, Vilnius, 1954 (siffrorna anger sidor). BP — Postilla, det vill säga en kort och enkel utläggning av evangelierna [...] genom Jan Bretkūnas [...] i Königsberg [...] 1591, I, II (siffrorna anger delar och sidor). Brsl — Breslauja (Brasław), Vitryska SSR, Polotsk distrikt. Brt — Bartininkai, Vilkaviškis distrikt. Brž — Biržai. BsO — Ožkabalių dainos, Surinko J. Basanavičius, Shenandoah, Pa. 1902, du tomai (skaitmens rodo dainos numerį). Bt — (med hänvisningar till bibeltexten) S. Bythner, Nya testamentet [...] För första gången i världen på litauiska [...] omsorgsfullt översatt [...] tryckt till nytta för det litauiska folket. Tryckt eller utgivet i Reusners tryckeri i Königsberg, år MDCCI. Būg — K. Būgas (1879—1924) anteckningar. BūgAS — Kazimieras Būgas Aistiški studijai, del I, Petersburg, 1908 (siffrorna anger sidor). CvR — Petras Cvirka, Skrifter, I—XII, Vilnius, 1949—1956 (siffrorna anger volymer och sidor). ček. — tjeckiska. d. — sång. DaukB — Budą Senowęs — Lëtuwių Kalnienų ir Žamajtių iszraszę Pagal Senowęs Rasztų Jokyb's Laukys, Petropilie, 1845 (siffrorna anger sidor). DaukRR — S. Daukantas, Urvalda skrifter, Vilnius, 1955 (siffrorna anger sidor). Dbk — Debeikiai, Anykščiai distrikt. dg. — plural. Dglš — Daugėliškis, Ignalina distrikt. Dkš — Daukšiai, Kapsukas distrikt. Dkšt — Dūkštas, Ignalina distrikt. 62 DonR — Kristijonas Donelaitis, Skrifter, Statliga förlaget för skönlitteratur, 1950 (siffrorna anger sidor). DovPK — J. Dovydaitis, Farliga vägar, Vilnius, 1956 (siffrorna anger sidor). DP — Postilla Catholicka, Tai est: Ižguldimas Ewangeliu kiekwienos Nedelos ir szwętes per wissus metus. Per Kunigą Mikalojų Daukšą Kanoniką Mędnikų, från det polska språket översatt [...] i Vilnius [...] 1599 (siffrorna anger sidor). Ds — Dusėtos, Zarasai distrikt. Dsn — Dysna, Ignalina distrikt. Dv — Dieveniškės, Šalčininkai distrikt. DvD — Sånger, samlade av Jurgis Dovydaitis [...] Kaunas, 1931 (siffrorna anger sångens nummer). Eiš — Eišiškės (Eišiškės). Er — Eriskiai, Ramygala distrikt. Erž — Eržvilkas, Skaudvilė distrikt. gal. — ackusativ. Ggr — Gegrėnai, Plungė distrikt. Glv — Gelvonai, Širvintos distrikt. got. — gotiska. Grdž — Girdžiai, Jurbarkas distrikt. Grg — Gargždai, Klaipėda distrikt. GricKV — A. Gricius, Het sommar, Vilnius, 1955 (siffrorna anger sidor). Grk — Girkalnis, Raseiniai distrikt. Grš — Gríškabūdis, Šakiai distrikt. Gršl — Grūšlaukis, Kretinga distrikt. Grv — Gervėčiai, Vitryska SSR, Molodečno distrikt, Astravas distrikt. Grz — Gruzdžiai, Šiauliai distrikt. Gs — Geistarei (Didvyžiai), Vilkaviškis distrikt. I — Laurynas Ivinskis (1811—1881), hans skrifter. ide. — indoeuropeisk. Ign — Ignalina. įn. — instrumentalis. J — Литовский словарь А. Юшкевича съ толкованіемъ словъ на русскомъ и польскомъ языкахъ, Выпускъ первый, Санктпетербургъ, 1897, выпускъ второй, Санктпетербургъ 1904, Выпускъ третий, Петроградъ, 1922. (Samma tecken markerar ord ur den opublicerade delen av ordboken. J följt av en sidangivelse betyder ord hämtade inte från den tryckta ordbokens alfabetiska del). Jabl — Jonas Jablonskis (1860—1930), anteckningar. JablG — Rygiškių Jono Lietuvių kalbos gramatika, Kaunas—Vilnius, 1922 (siffrorna anger sidor). JablRR I — J. Jablonskis, Rinktiniai raštai, I tomas, Vilnius, 1957 (siffrorna anger sidor). JablS — Rygiškių Jono, Litauisk syntax, Seinai, 1911 (siffran anger sidor). JD — Litauiska sånger nedtecknade av Antanas Juškevičė, Казань, I — 1880, II — 1881, III — 1882 (siffran anger sångens nummer). JnG — K. Jaunius, Litauisk grammatik, Petrapilis, 1908 — 1916 (siffran anger sidor). Jnš — Joniškis. Jrb — Jurbarkas. 63 Jrk — Litauiska sagor och berättelser. Insamlade ur folkmun och återgivna på olika dialekter, främst på Galbraster-dialekten, av C. Jurkschat, Pl. Tryckt på uppdrag av det litauisk-litterära sällskapet i Tilsit 1898 (siffran anger sidor). JV — Litauiska bröllopssånger, nedtecknade av Antānas Juškēvičę och tryckta av Jōnas Juškēvičę, Peropyle, 1883 (siffran anger sångens nummer). Jž — Jūžintai, Rokiškis distrikt. K — Ordbok över det litauiska språket av Friedrich Kurschat, första delen: tysk-litauisk ordbok, Halle, band I — 1870, band II — 1874 (siffran anger band och sidor), andra delen: litauisk-tysk ordbok, Halle a. S., 1883 (endast K anges). Kal — Kalnãlis, Kretinga distrikt. kilm. — genitiv. KL — Ledesmas katekes i östlitauisk översättning, Kraków, 1890 (siffran anger sidor). KlpD — Klaipėdabornas sånger, insamlade av Jonas Pakanlškis. Utgivna av A. Bruožis. Vilnius, 1908 (siffran anger sångens nummer). KlvrZ — Žemaičių Kalvarija, Plungė distrikt. KoG — Grammatik över det samogitiska språket, sammanställd av X. Kalixta Kossakawskis [...] Kalbrieda ležuvio žiamaytiszko, Wilno [...], 1832 (siffran anger sidor). KorsRn — Kostas Korsakas, Urval, Vilnius, 1950 (siffran anger sidor). Kp — Kupiškis. KrevAP — Vincas Krėvė, Berättelser och sägner, Vilnius, 1955 (siffrorna anger sidor). Krok — Krokialaukis, Alytus distrikt. Krt — Kartenà, Kretinga distrikt. Krtn — Kretingà. Kš — Kaišiadõrys. Ktk — Kuktiškės, Utena distrikt. Kv — Kvėdarna, Šilalė distrikt. lat. — lettiska. LB — Litauiska folkvisor och sagor från det preussiska och det ryska Litauen, samlade av A. Leskien och K. Brugmann, Strassburg, 1882 (siffrorna anger sidor). LC — Litauiska Ceitunga, utkom varje tisdag, Klaipėda (1877—1889) (siffrorna anger årtal och nummer). lenk. — polska. lk. — litterärt språk. Lkm — Linkmenys, Švenčionys distrikt. Lkv — Laukuva, Rietavas distrikt. Ln — Lėnas, Anykščiai distrikt. Lrkv — Linkuvà, Pakruojo r. lat. — latinska språket. Lp — Lėipalingis, Lazdijų r. LT — Lietuvių Tauta, Lietuvių mokslo draugijos raštai, I—V kn., Vilnius, 1907—1936 (siffrorna anger böcker och sidor). Lz — Laz(d)ėnai, Vitryska SSR, Molodėčno distrikt, Jurotiškių distrikt. Lzd — Lazdijai. LzPR — Lazdynų Pelėda, Raštai, I—VII, Vilnius, 1954—1955 (siffrorna anger band och sidor). M — Lietuwiszkai — Latviszkai — Lenkiškai — Rusiszka žodynas M. Mieżinio, Tilžėje, 1894. MairRR I — Maironis, Rinktiniai raštai, I, Vilnius, 1956 (siffrorna anger sidor). 64 MarcinkDP — Just. Marcinkevičius, Tjugoende våren, Vilnius, 1956 (siffrorna anger sidor). MiežBP — Eduardas Mieželaitis, Broderlig dikt, Vilnius, 1954 (siffrorna anger sidor). MiežML — E. Mieželaitis, Min näktergal, Vilnius, 1956 (siffrorna anger sidor). Myk-PutS I — V. Mykolaitis-Putinas, Rebellerna, I, Vilnius, 1957 (siffrorna anger sidor). Mit — Mitteilungen der Litauischen Litterarischen Gesellschaft, Bd. I—VI, Heidelberg, 1883—1912 (skaitmens rodo tomus ir puslapius). Mlt — Molėtai. MontvRn — Vytautas Montvila, Urval, Vilnius, 1950 (siffrorna anger sidor). mot. g. — femininum. Moz — Moseböckerna (1, 2, 3, 4, 5) (Bibeln). MP — Postilla Lietuwiszka, det vill säga en enkel utläggning av evangelierna för varje söndag och helgdag under hela året, vilka enligt den gamla seden läses i Guds kyrka. Nu utgiven på nytt med stor omsorg [...] i Wilniuj av Jokubą Morkuną [...] år [...] 1600 (siffrorna anger sidor). MPs — Sagosamling, manuskript. K. Būga fick den av J. Murka. Mrp — Marijampolis, Vilnius län. Mrs — Miroslavas, Alytus län. Mž — Mažvydas, De äldsta litauiska språkminnesmärkena fram till år 1570 [...] Kaunas, 1922 (siffrorna anger sidor). Mžk — Mažeikiai. Nm — Kudirkos Naumiestis, Šakiai län. Nmč — Nemenčinė. NS — Litauiska sånger och hymner i nordöstra Litauen insamlade av A. R. Niemi och A. Sabaliauskas, Annales Academiae scientiarum Fennicae, Ser. B. Tom. VI (1911) (siffran anger sångens nummer). Ns — Berättelser om evangeliets utbredning bland judar och hedningar. (Den första litauiska tidningen, utgiven 1832—1914 i Preussen; siffrorna anger år och nummer). OG — Jan Otrębski, Wschodnio-litewskie narzecze twereckie, Cześć I, Gramatyka, Kraków, 1934 (siffrorna anger sidor). PaukštAA — J. Paukštelis, Stormen kommer, Vilnius, 1956 (siffrorna anger sidor). Pc — Pociūnėliai, Radviliškis distrikt. Pg — Pagiriai, Ramygala distrikt. PgrT — Pagramančio-dialekten, Kaunas, 1939 (siffrorna anger sidor). Plm — Palomenė, Kaišiadorys distrikt. Pls — Pelesà, Litauiska SSR, Grodno oblast, Rodūnė distrikt. Plš — Palūšė, Ignalina distrikt. Plt — Plateliai, Plungė distrikt. Pn — Panevėžys. Pnd — Pandėlys, Rokiškis distrikt. PP — Tales och ordspråk, Vilnius, 1958 (siffrorna anger sidor). pr. — preussiska. Prn — Prienai. ps. — saga. Pš — Pašvitinys, Pakruojis distrikt. RD — den tredje utgåvan av Liudas Rėzas första litauiska sångsamling, del I och II, Kaunas, 1935, 1937 (siffran anger sångens nummer). Rdm — Rudaminà, Lazdijai distrikt. Rgv — Raguvà, Panevėžys distrikt. 5. Kalbotyros klausimai VI. 65 Rm — Ramýgala. Rod — Ródūnė, Belarusiska SSR, Hrodna oblast. Rsn — Rūsnė, Šilutė distrikt. Rt — Rietāvas. rus. — ryska. SchG — Handbuch der litauischen Sprache von August Schleicher, I, Grammatik, Prag, 1856 (siffrorna anger sidorna). SD — Dictionarium trium linguarum, In usum Studiosae Iuventutis, Auctore R. P. Constantino Szyrwid [...] Quinta editio [...] Vilnae [...] MDCCXIII (siffrorna anger sidorna). Sdk — Sudeikiai, Utena distrikt. Sg — Saugos, Šilutė distrikt. SimonR — I. Simonaitýtė, Skrifter, I—VI, Vilnius, 1956—1958 (siffrorna anger band och sidor). SimonVK — Ieva Simonaitýtė, Vilius Karalius, I—II, Vilnius, 1956 (siffrorna anger volymer och sidor). s. ind. — forntida indiskt språk. Skd — Skuõdas. Skdv — Skaudvilė. Skp — Skāpiškis, Rokiškio r. Slm — Salāmiestis, Kupiškio r. Slnt — Salantai, Kretingos r. Smn — Simnas, Alytaus r. SNėrP I — Salomėja Nėris, Poezija, I, Kaunas, 1946 (siffrorna anger sidor). SNėrR I — Salomėja Nėris, Raštai, I, Vilnius, 1957 (siffrorna anger sidor). Srj — Seirijai, Lazdijų r. SruogD — Balys Sruoga, Dievė iš ežero, Vilnius, 1919 (siffrorna anger sidor). SruogDM — Balys Sruoga, Dievų miškas, Vilnius, 1960 (siffrorna anger sidor). SruogR III — B. Sruoga, Raštai, III, Vilnius, 1957 (siffrorna anger sidor). s. sl. — fornkyrkoslaviska. StanD — Dāynas Žemaycziu surinktas yr ysz’dutas par Symona Stanewicze [...] Wylniuje [...] 1829 (siffrorna anger sångens nummer). StanP — Simonas Stanevyčia, Paskėčios, Paruošė Jurgis Lebedys, Kaunas, 1948 (siffrorna anger sidor). StngŽ — Lietuvių žvejų tarmė Prūsuose, Kaunas, 1933 (siffrorna anger sida). Str — Strūnaitis, Švenčionių r. Sv — Svėdasai, Anykščių r. Šauk — Šaukėnai, Užvenčio r. Šd — Šeduva, Radviliškio r. ŠimkA — Jonas Šimkus, Apsakymai, Vilnius, 1953 (siffrorna anger sidor). Škn — Šakyna, Šiaulių r. Šl — Šiauliai. Šln — Šiaulėnai, Radviliškio r. Šlu — Šilutė. Šts — Šatės, Skuodo r. Švnč — Švenčionys ir Švenčionėliai. tarm. — dialektal. Trak — Trakai. Trgn — Taurāgnai, Utenos r. Tt — Týtuvėnai, Kelmės distrikt. Tvr — Tverėčius, Ignalinos distrikt. Ukm — Ukmergė. Up — Upyna, Skaudvilės distrikt. Ut — Utena. 66 Užg — Užūguostis, Jiezno distrikt. Užp — Užpaliai, Utenos distrikt. Užv — Užventis. VaičiūnD — Petras Vaičiūnas, Dramos, Vilnius, 1956 (siffrorna anger sidor). VaižgRR I — Vaižgantas, Rinktiniai raštai, I, Vilnius, 1957 (siffrorna anger sidor). vard. — nominativ. Varn — Varėnai. Vdk — Viduklė, Raseinių distrikt. Vdžg — Vadži girys, Raseinių distrikt. Vencl GD — A. Venclova, Gimimo diena, Vilnius, 1959 (siffrorna anger sidor). VenclR — Antanas Venclova, Raštai, tre band, Vilnius, 1955 (siffrorna anger band och sidor). VenclTB — A. Venclova, Taikos balandžiai, Vilnius, 1952 (siffrorna anger sidor). VienIMA — A. Vienuolis, Iš mano atsiminimų, Vilnius, 1957 (siffrorna anger sidor). VienR — A. Vienuolis, Raštai, 7 band, Vilnius, 1953—1955 (siffrorna anger band och sidor). vyr. g. — maskulint genus. Vj — Vajašiškis, Zarasų distrikt. Vlk — Valkininkai, Eišiškių distrikt. Vlkj — Vilkija. Vlkv — Vilkaviškis. vn. — singular. vok. — tyska. Vrn — Varėna. Vrnv — Varėnavas (Balatna), Vitryska SSR, Grodno län. Vs — Veisiejai, Lazdijų distrikt. Všk — Vaškai, Pasvalio distrikt. Vvr — Veiviržėnai, Klaipėdos distrikt. Zt — Zietela (Diatlovo), Vitryska SSR, Grodno län. Žal — Žalioji, Vilkaviškio r. ŽemR — Žemaitė, Skrifter, sex band, Vilnius, 1956—1957 (siffrorna anger band och sidor). Žsl — Žasliai, Kaišiadorių r. PRONOMEN OCH DERAS BETYDELSER I LITAUISKAN А. ВАЛЯЦКЕНЕ Sammanfattning 1. Efter sin betydelse delas pronomenen i litauiskan in i sju kategorier: 1) personliga (aš, tu, jis, ji, mes, jūs, jie, jos, tāmsta), 2) reflexivt (savęs), 3) possessiva (mano, tavo, savo, mānas, -ā, tāvas, -ā, sāvas, -ā, manasis, -oji, tavasis, -oji osv., maniškis, -ė, taviškis, -ė osv.), 4) demonstrativa (tas, tā, šis, ši, šitas, -a, anas, -à, tóks, -ià, šioks, -ià, šitoks, -ia, anóks, -ia, tas pats, ta pati, pats tas, pati ta, 67 toks, -ia pat), 5) interrogativa-relativa (kãs, kõks, -ià, kuris, -i, kẽtras, -à, kienõ, keli, -ios, kelintas, -à, kelerti, -ios), 6) indefinita: a) egentligt indefinita (kãs, kõks, -ià, kažkãs, kažkõks, -ià m.fl.), b) särskiljande (kitas, -à, vienas, -à m.fl.), c) generaliserande: bekräftande (visas, -à, kiekvienas, -à m.fl.), negativa (niekas, jõks, -ià m.fl.), 7) determinativt (pats, -i). 2. De personliga pronomenen ãs, mẽs, tù, jūs, jis, ji bildar ett system med tre personer, vilket uttrycker talaktens grundläggande element: talaren, samtalspartnern och den person eller det föremål som det talas om. I litauiskan är personliga pronomen inte nödvändiga för att uttrycka verbens personkategori. Former ãs, mẽs, tù, jūs syftar vanligen på personer. Pronomenet jis, ji används under litauiskans historiska period endast som personligt pronomen, men har demonstrativt ursprung. Därför syftar det inte bara på personer utan även på föremål. 3. Det nybildade pronomenet támsta uttrycker inte nya relationer mellan personer i litauiskan; det är en artighetsform i andra person. Vid artigt tilltal till en andra person används också pronomenet pats, -i, adjektivet sveikas, -à, substantivformerna sveikatà (utan konkret materiell betydelse) i kombination med pronomen: támstos sveikatà, jūsụ svei-katà, samt pronomenet jūs i betydelsen ”du”. 4. Det reflexiva pronomenet savẽs har en gammal stam och har bevarat sin äldre betydelse i litauiskan, liksom i lettiskan och de slaviska språken: det uttrycker vart och ett av de tre personernas förhållande till sig själv. De possessiva pronomenen sãvo, sãvas, -à, som har den reflexiva pronomenstammen, kan också beteckna att ett föremål tillhör någon av de tre personer som i satsen uttrycker handlingens eller tillståndets subjekt. 5. De grundläggande formerna av possessiva pronomen i modern litauiska är mãno, tãvo, sãvo. De äldre possessiva formerna mãnas, -à, tãvas, -à håller på att försvinna, medan sãvas, -à får en ny kvalitativ betydelse som adjektivet ”icke-främmande”. Pronominalformerna manãsis, -õji, tavãsis, -õji osv., liksom nybildade pronomen med suffixet -iškis, -ė (maniškis, -ė osv.), används, till skillnad från andra possessiva pronomen, oftast som substantiv med betydelsen så kallad ”nära tillhörighet”. 6. De äldre demonstrativa pronomina tàs, tà, šìs, šì, šìtas, -a, anàs, -à har bevarat det gamla treledade systemet i litauiskan: šìs, šì och šìtas, -a syftar på det närmaste kända föremålet, anàs, -à på det mest avlägsna och tàs, tà på ett känt föremål som befinner sig mer eller mindre långt från talaren i rum och tid. Det treledade systemet av demonstrativa pronomen tóks, -ià, šiõks, -ià, šitoks, -ia, anóks, -ia håller på att upplösas i litauiskan till förmån för pronomenet tóks, -ià. 68 7. Pronomenen tàs, tà, šìs, ši, šìtas, -a används när man pekar ut ett känt föremål med särskild betoning, liksom anaforiskt, det vill säga enbart med hänvisning till något som nämnts tidigare. Utöver sin demonstrativa betydelse har pronomenen tàs, tà och tóks, -ià fått en betonande funktion. Pronomenet tàs, tà förekommer som en subjektiv, betonande artikel; pronomenet tóks, -ià betonar själva föremålet eller dess egenskap och förstärker graden av hur den kommer till uttryck. 8. Pronomenet ānas, āns, -à med betydelsen tredje person kan i litauiska dialekter ha utvecklats ur demonstrativpronomenet anàs, -à i anaforisk användning. Nominativformerna ānas, -à, ānys, ānos, som fått betydelsen tredje person, bildade tillsammans med obliqua kasusformer av jīs, jì ett suppletivt paradigm i östra litauiska dialekter, liksom i moderna slaviska språk, med undantag för bulgariskt skriftspråk. Det litauiska ānas, āns, -à och det slaviska онъ i betydelsen tredje person är sannolikt en gemensam, men självständig företeelse i båda språken. 9. Betydelserna hos de nybildade sammansatta pronomenen tas pàts, ta pati, toks pàt, tokia pàt varierar mellan demonstrativa och obestämda särskiljande betydelser, beroende på betydelsen hos de ord som ingår i dem. I ett fall hänvisar de till ett känt föremål eller en känd egenskap hos ett föremål och betonar att föremålet eller egenskapen är just den och ingen annan. I ett annat fall saknar de det bestämda element som kännetecknar demonstrativa pronomen och uttrycker endast föremålets eller egenskapens identitet. 10. De interrogativa-relativa pronomenen har ännu inte helt fått åtskilda funktioner. Pronomenen kàs, kóks, -ià, kuris, -ì, katràs, -à m.fl. kan som konjunktionella ord, utöver sin sammanbindande funktion, ibland också behålla sin interrogativa funktion. Den interrogativa funktionen är äldre. I satser utan frågeintonation betonar de interrogativa-relativa pronomenen ett föremål eller en egenskap hos ett föremål. 11. Alla obestämda pronomen (hit hör inte bara kàs, kóks, -ià, kažkóks, -ià osv., utan även kitas, -à, vìsas, -à m.fl.) står genom sin allmänna betydelse i motsats till demonstrativa pronomen: de senare hänvisar till kända, bestämda föremål eller egenskaper, de förra till obestämda. Vissa demonstrativa pronomen används som obestämda när de har förlorat sin bestämdhet (tóks, -ià). 12. De lexikala betydelserna hos obestämda eller demonstrativa pronomen som ställs mot varandra i en sats (vìenas, -à... kitas, -à, vìenas, -à... āntras osv.) förhåller sig till varandra på så sätt att dessa pronomen, trots att de inte utgör ett och samma lexem, genom sitt särskilda inbördes förhållande i satsen får en ny funktion, det vill säga uttrycker föremålens eller egenskapernas ömsesidiga förhållande— 69 Detta sker eftersom pronomen har mycket abstrakta betydelser. Demonstrativa pronomen som används parvis förlorar bestämdhetselementet, även om de vid självständig användning behåller sin bestämdhetsfunktion. 13. Det determinativa pronomenet pàts, -i har i litauiskan uppkommit ur ett substantiv och skiljer sig från andra pronomen genom sin betydelsekaraktär.