Lietuvių ir slavų kalbų gramatinio kontaktavimo reiškiniai pietryčių Lietuvoje

LIETUVIŲ KALBOS GRAMATIKOS TYRINĖJIMAI LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA FÖRETEELSER VID GRAMMATISK KONTAKT MELLAN LITAUISKA OCH SLAVISKA SPRÅK I SYDÖSTRA LITAUEN E. GRINAVECKIENĖ I sydöstra Litauen finns det platser där invånarna talar flera språk. Till exempel talas det huvudsakligen vitryska söder och sydväst om Vilnius (den sydvästra delen av Vilnius distrikt, den östra delen av Trakai distrikt och Eišiškės distrikt); yngre lokalinvånare tenderar att tala polska, nästan alla kan ryska, och några äldre personer som är 70 år eller äldre kan också litauiska. Skolbarn förstår litauiska i viss mån och talar det ibland, liksom enstaka personer ur medelgenerationen. På många platser i detta område minns äldre människor fortfarande väl den tid då deras far- och morföräldrar och föräldrar talade litauiska med varandra, men hade börjat tala ”enkelt” (dvs. vitryska) med sina barn och barnbarn. I trakten kring Šalčininkai försvann litauiskan ur det dagliga bruket för omkring 70–80 år sedan, men före första världskriget fanns det fortfarande många människor här som talade litauiska¹. I byar längre bort från större administrativa och kulturella centra, vid sämre vägar och i mer avlägsna trakter talades litauiska obehindrat ända fram till det borgerliga Polens ockupation, dvs. fram till 1920. Denna ockupation bidrog i hög grad till att litauiskan trängdes undan. Men litauiskan glömdes inte helt bort i detta område². På den tiden talades litauiska huvudsakligen av den äldre generationen. I dag har de flesta äldre människor i trakten som talade litauiska redan gått bort, och den lilla grupp som finns kvar blir märkbart mindre för varje dag. Bland de äldre finns det sådana som har glömt så mycket litauiska att de inte längre kan säga mycket på språket, även om fler än en medger: jag känner igen allt du säger³ ”jag förstår allt du sä- 1 Jfr materialet i Litauiska språkets atlas, upptecknat i Šalčininkai, Šalčininkėliai, Butrimonys, Daugidonys, Didžiosios Sėlos och Barčiai (manuskriptsamlingarna vid Institutet för litauiska språket och litteraturen, Litauiska SSR:s vetenskapsakademi). 2 Exempelvis framgår det av de statistiska uppgifterna från folkräkningen i Šalčininkai kommun år 1942, som förvaras i manuskriptsamlingarna vid Institutet för litauiska språket och litteraturen, Litauiska SSR:s vetenskapsakademi, att 26 personer fortfarande talade litauiska i Šalčininkai vid den tiden, 56 i Ažulomys, 30 i Mažieji Baušiai, 5 i Milvydai, 86 i Mikantonys, 27 i Kliūnai, 16 i Širviai, 17 i Kameninkė, 5 i Vincipolis, 47 i Dainiškės, 6 i Stakų Ūta, 1 i Tribonys, 1 i Pamūrinė och 7 i Pašaltys. 3 Dialektexemplen i artikeln återges huvudsakligen med den litterära språkformens skrifttecken; endast vokalerna i, y, i och ė efter hårda konsonanter betecknas med ы, э. De obetonade vokalernas längd markeras med en punkt högt till höger om bokstaven; de betonade vokalernas längd anges med längdtecken, t.ex.: krūto ~ krīto, rītas ~ rītas, grūžo ~ grīžo, pėlė ~ pėlė, pelė ~ pelė Btrm. Bokstaven ė betecknar en breddad vokal e, t.ex.: bernėlis — bernėlis SM. I exemplen på vitryska betecknar bokstaven э en konsonant som i samtliga fall uttalas frikativt. 219 står vad du säger”. De minns vanligen bara några litauiska ord och benämningar på föremål, kan räkna på litauiska åtminstone till hundra, kommer ihåg enstaka fragment av en litauisk sång, kan skälla ut en usling på litauiska osv. Här finns också någon enstaka lokal äldre person som fortfarande talar litauiska förhållandevis bra och kan berätta om forna tider, om sitt liv och sin vardag, sjunga gamla litauiska folkvisor, återge sagor, ställa gåtor och knepfrågor osv. I undersökningsområdet sökte man framför allt efter just sådana informanter. Det finns slutligen också många personer ur medelgenerationen här som talar vitryska eller polska med varandra, men som förstår litauiska och kan tala det något. De brukar kunna säga enstaka litauiska fraser, besvara vardagliga frågor osv. Ungdomarna i området har lärt sig en del litauiska i skolan, men talar nästan aldrig litauiska sinsemellan. För att följa de språkprocesser som pågår i detta område organiserade Institutet för litauiska språket och litteraturen vid Litauiska SSR:s vetenskapsakademi ett dussintal dialektologiska expeditioner under perioden 1952–1967. En av dem genomfördes 1966 gemensamt med dialektologer från J. Kolas språkvetenskapliga institut vid Vitryska SSR:s vetenskapsakademi. Sammanlagt undersöktes 17 orter här: Marijampolis (Vilnius distrikt), Trakai, Barčiai, Šklėriai, Lygainiai, Paneriai (Trakai distrikt), Senieji Macėliai, Rūdininkai, Didžiosios Sėlos, Šalčininkai, Šalčininkėliai, Daugidonys, Butrimonys, Vežionys, Eišiškės, Kaniūkai och Dieveniškės (Eišiškės distrikt)4. Materialet från dessa orter är inte likvärdigt eller enhetligt. På vissa håll har den lokala litauiska dialekten påverkats mer av de slaviska språken, på andra håll mindre. De mest litauiskt präglade av orterna är Marijampolis, Senieji Macėliai, Didžiosios Sėlos, Butrimonys och Dieveniškės. Under undersökningen intervjuades mer ingående 3–6 äldre lokalinvånare på var och en av dessa orter; i Trakai, Lygainiai och Paneriai hittades dock bara 1–2 sådana personer. Under expeditionerna ägnades mest uppmärksamhet åt den lokala litauiska dialekten, som gradvis håller på att dö ut och på vissa håll nästan helt har försvunnit, särskilt dess grammatiska struktur, fonetik och lexikon, ortnamnen samt de superstrata fenomen som förekommer i den och har uppstått till följd av kontakt mellan språken. Under den gemensamma expeditionen 1966 studerade artikelns författare i tre orter (Senuosiuose Macėliuose, Senuosiuose Trakuose och Butrimonyse) även hur det lokala litauiska språket påverkade de andra kontaktspråken, främst vitryska. När man studerar kontakterna mellan språken i detta område och deras inverkan på ordavbildningen och den grammatiska strukturen i dessa språk, är det framför allt semantiska kalkeringar och lånord som faller i ögonen. I den lokala litauiska dialekten finns det gott om semantiskt kalkerade verbprefix som har övertagit funktionerna hos de vanliga verbprefixen i litauiskan, t.ex.: atbyrėj (= föll av) äpplen; ragutėlės palāužysi (= du bryter sönder); po cýltu duobābl· pȧkasė (= grävde upp) Dv; pàmūšė (= slog sönder) paūtų; karāivis užšovė (= sköt ihjäl) en människa; žiedų àtvogė (= stal) Šlč; aplàisk (= släpp) gýrną — ploniaũ (= finare) mala DS; pálku (= käpp) stöder sig (= stöder sig) Šlčn; pralydėjau (= följde) min syster; nesustòs (= slutar inte) regnet faller Mrj; för (= i) en båge blev till (= blev); atšālo (= frös) körsbären; vi härdade ut allt (= uthärdade); så tog de och drev bort (= drev bort) dem från sig; hans händer bröts (= bröts av- 4 Se dialektmaterialet från dessa orter, som förvaras i manuskriptsamlingarna vid Institutet för litauiska språket och litteraturen, Litauiska SSR:s vetenskapsakademi. 220 bröt); anà àtsku̇ta (= skalade) potatis Kn; atpjóu (= skar av) en bit av en getsvans; usirġsit (= kommer att bli sjuk) av det där brödet; usisùko (= vände sig om) huvùdet; mannens motkà (= mor) praskaitė (= läste igenom) ett brev; rev sönder stängslet (= slet sönder) en kappa (= jacka); sùkepa (= bakar) korv; pračýrškino (= fräste, stekte) i flott; apsižagnóju (= gör korstecknet) på litauiskt vis; ažverkė (= började gråta) bittert; pagùrino (= slog ut) fönstren; alla dikterys patékėj (= gifte sig); sùvirė (= kokade) tio korvar Lg; atkirto (= högg av) en mans hand Trak; alla mina vänner har sedan länge dött (= dött ut) och deras ben har ruttnat (= förmultnat) SM. Den här typen av avledningskalk är rikligt förekommande i dialekten, och allt fler sådana uppstår där. I dialekten förekommer ganska många verb med prefix av slaviskt ursprung, t.ex.: razbrínko (= svällde upp) juvret; razdàrė (= öppnade) dörren; razbaidė (= skrämde bort) hönsen Dv; raspióu (= såg itu) över en bit; razmaišo (= blandar ut) potatisgröt; rasižóji (= gapar) och lyssnar Lg; rasivéikino (= tog farväl) av alla Trak; göken pàdmetė (= lade) ägg; pàdnešė (= bar in) under dörren SM⁵. Det vitryska prefixet pa- fogas ibland också till ett litauiskt verb som redan har prefix. Ett sådant verb får vanligtvis betydelsen av upprepade handlingar som ägt rum i det förflutna, t.ex.: paišmirė (= dog ut en efter en) människor; papamiršo (= glömde en efter en) söndagar Dv, Lg; paapklóstė (= bäddade om dem alla i tur och ordning) sina barn; papariniko (= samlade ihop) äpplen Btr; paažukėlė (= lyfte en efter en) träden; paažùrišė (= band om) äppelträden; paapšluostė (= torkade av näsan på alla i tur och ordning) SM⁶, jfr vit. папазбітацца, папрагуляваць, папрагалупліваць, папракаіцца, панакарыць, паатхадзіць, папаезжаць, папрылятаць m.fl.⁷ I sällsynta fall förekommer också ett och annat adverb med prefix av slaviskt ursprung, t.ex.: panedaũgi ”lite i taget, långsamt” Lg, DS; panedaũgelio ”lite i taget” Btrm. Efter mönster av vitryska adjektiv med possessiv betydelse bildas här också litauiska substantiv med motsvarande betydelse och adjektiviska pronominaländelser, t.ex.: sénioji (= farfars) stuga; óškioji (= getens) skūra (= skinn), baràninoj mésa ”fårkött”, kárvysis (= kons) mjölk SM; Gabrukėj (= Gabrukas) åkrar, Petrukój (= Petrukas) mark Lg, jfr den lokala vitryska dialektens бабіные гуці, каровінае малако, Антонаўная хaтa. Substantiv med adjektiviska pronominaländelser förekommer också i isolerade litauiska dialekter i Vitryska SSR⁸. Böjningen av adjektiv efter grad har också påverkats något av de slaviska språken. I stället för komparativformer används här ofta superlativformer efter mönster från vitryska, t.ex.: geráusio (= bättre) liv nėrai (= finns inte) kap kalkozi (= i kolchosen) Lg; nėrai gardžiausio (= godare) per (= än) vėgėlbį och per lynų SM (jfr vit. у мяне быў старэйшы брат; ён быў цвярдзейшы за мяне). Superlativformer bildas oftast med affixet av slaviskt ursprung nai-, Žr. dar Z. Zinkevičius, Lietuvių dialektologija, Vilnius, 1966, p. 30. För fler exempel, se J. Lipskienė ir A. Vidugiris, Dieveniškių tarmė, — Lietuvių kalbos gramatinė sandara (LKK, IX), Vilnius, 1967, s. 203—204. Dar plg. Курс сучаснай беларускай літаратурнай мовы, Мінск, 1957, p. 156. Žr. J. Senkus. Kai kurie Lazūnų tarmės ypatumai, — MAD, A, I, Vilnius, 1958, p. 187; E. Grinaveckienė, Tarmių medžiagos rinkimas lietuvių kalbos atlasui, — LKK, III; Vilnius, 1960, p. 193. 221 t.ex.: naigardžiausi (= godast) äpplen; naigeriausia (= bäst) fisk Btrm, jfr vit. наибышэйшы, найлепшы, pol. największy, najlepszy, najświętszy. Vid bildandet av den allra högsta graden fogas dessutom den litauiska avledningskomponenten kuo- till den nämnda superlativformen, t.ex.: kuonai-gražiausia ”vackrast av alla”, kuonaimėiliausia ”mest älskad av alla”. I enskilda fall förekommer i litauiska dialekter inom detta område även slaviska böjningsformer eller kontamination med litauiska former. Vitryska och polska kan ha bidragit till att reflexivpartikeln i litauiska prefixverb inte bara används mellan prefixet och stammen utan också i ändelsen (dock betydligt mer sällan), t.ex.: netāpinosi ”drunknade inte”, nelūposi ”slogs inte” SM, Lg; įnkasėse ”grävde ner sig”, ažjuokėse ”började skratta” Btrm, jfr vit. таніцца, біцца, заканапацца. Ibland finner man här verb med två reflexivpartiklar, den ena mellan prefixet och stammen, den andra i ändelsen, t.ex.: vi ville leva, men (= men) nezgy-vėnas Kn. Ibland fogas reflexivpartikeln här också till verb (och particip) i fall då ordet saknar den betydelse som är typisk för reflexiva former, t.ex.: sonen har blivit helt krokig (< böjd) Kn; du blir blöt (= blöter ner dig) i vatten Dv, jfr vit. апалячыцьца, вымочвацца. Även det omvända förekommer i litauiska dialekter inom detta område: verb med reflexiv betydelse saknar reflexivpartikel, och betydelsen uttrycks i stället analytiskt, t.ex.: ta med dig ”ta med dig” Dv; han kör till sin gård, sätter en krans på sitt huvud ”sätter på sig en krans”, ryckte sig i håret ”slet sitt hår” Lg. Ibland används enkla verb i stället för reflexiva verb (på liknande sätt som i vitryska och polska), t.ex.: tog på sig (= tog på sig) en ring och började vifta med handen Lg; slog ihop (= slogs) med handen och gråter ändå Btrm; lade (= lade på sig) vargen sin tass på vagnen Brč. Utöver förkortade och vanliga tredje person singularisformer av konditionalis (om hen älskade, skulle hen inte göra så) förekommer former med mer fullständiga ändelser och dessutom formanten b, t.ex.: så att någon inte skulle ta våra pengar Trak; hur folk lever när de har blivit gamla (= människor) SM, jfr vit. прынес б ты вады; зайшоў б ты. Verbet būti är här i presens, liksom i vitryska, oftast oböjt, och dess tredje personsform har övertagit funktionen hos alla övriga personer, t.ex.: jag är syndig ”jag har syndat” Dv; må han vara (= må han bli) Mrj; ni är (= är) människor Kn, jfr vit. я (ёсць) чалавек; вы (ёсць) людзі. Första person pluralis av verb har här ibland ändelsen -ma, t.ex.: vi driver boskapen (= driver) till linjen Trak; hela vintern höll vi (= höll) djur Lg. Första person pluralisändelsen -ma är i allmänhet typisk för de samogitiska dialekterna. Den förekommer ibland också i folkvisor inom kupiškėnai-dialektområdet⁹. I sydöstra Litauen förekommer denna ändelse, vid sidan av den allmänt använda ändelsen -me i området, huvudsakligen bara på platser där det litauiska språksystemet är som mest försvagat. Därför förknippas den här enligt vår mening snarare med motsvarande ändelse i vitryska: заплачымы, пабачыма¹⁰. I de lokala litauiska dialekterna finns det många syntaktiska konstruktioner som bildats efter mönster från de slaviska språken. Bland dessa bör följande nämnas: 1. Användning av konstruktioner med prepositionen ant för att uttrycka riktning, mål, ett föremåls egenskap eller en handlings mängd, t.ex.: lägger snaror (= snaror) för hare och rådjur Lg; gick till tysken Mrj; dottern kom till tre ögon SM; ser på skogen; 9 Se Z. Zinkevičius, Lietuvių dialektologija, s. 336. 10 Plg. Т. П. Ломтев, Белорусский язык, Москва, 1951, p. 102. 222 sprang efter grisarnas rop; man måste dela på tre Brč, jfr vitry. пятля на зайца; дачка на тры очи; дзяліць на тры часці. 2. Användning av konstruktionen med prepositionen dėl för att uttrycka handlingens objekt och syfte, t.ex.: jag är svärfar på grund av svärdottern SM; bastskor duger bra på grund av ålderdom Kn; jag ska inte kalla er vän på grund av er ”jag ska inte kalla er vän” Škl; mannen ger bröd på grund av hustrun Mrj; pripečka (=eldstad) på grund av elden; dzieška (=tråg) på grund av köttet Lg; ådau skripkėlėr (=en liten fiol) på grund av far Dv, jfr vitry. я зраблю гэта дзеля вас; дзеля навесткі я дзевер. 3. Användning av konstruktionen med prepositionen palei och genitiv för att uttrycka handlingens plats, t.ex.: björnen lade kottar längs den här kvinnan Brč, jfr vitry. каля бабы. 4. Användning av konstruktionen med prepositionen po och nominativ för att uttrycka handlingens objekt, t.ex.: grät efter mor Dgn, jfr vitry. плакаць па мацеры; slog björnen på huvudet Brč, jfr vitry. ударила па спіне. 5. Användning av konstruktionen med prepositionen prieš och instrumentalis för att uttrycka handlingens tidpunkt, t.ex.: före de tre kungarna Škl, jfr vitry. перад адьездам. 6. Användning av konstruktionen med prepositionen už (ažu, až) med genitiv: a) för att uttrycka handlingens tid i stället för konstruktionen med prepositionen prie, t.ex.: det var på Mikalojaus tid (=på Nikolajs tid) SM; på tsarens tid (=på tsarens tid) var språket förtryckt: de unga skämdes för sitt språk Lg; under det borgerliga Polen (=under det borgerliga Polens tid) talade vi (=vi pratade) litauiska Btrm; det var ännu inte i mitt minne ”det minns jag ännu inte” Trak., jfr pol. za życia, za króla, za mojej pamięci; b) för att uttrycka handlingens tid i stället för konstruktionen med prepositionen po, t.ex.: under det kriget (=efter kriget) dog Mrj; c) för att uttrycka handlingens varaktighet i stället för konstruktioner med prepositionen per, t.ex.: under hela sommaren gör han så mycket oljud; på en timme går jag dit Kn. d) För att uttrycka handlingens plats i stället för konstruktionen med prepositionen «ut ur», t.ex.: mannen tittar ut bakom busken Trak, jfr vitry. з-за куста; e) för att uttrycka handlingens orsak i stället för konstruktionen med prepositionen per, t.ex.: jag såg inte människor (=folk) för alla tårar; på grund av barnen kan jag inte leva Lg, jfr vitry. з-за слёз; з-за вадь; f) för att uttrycka handlingens orsak i stället för konstruktionen med prepositionen dėl, t.ex.: jag stod för en liter vatten (=liter) Škl; då blir vi väl också arga (=blir arga på varandra) på grund av hönsen Kn. 7. Användning av konstruktioner med prepositionen už (ažu, až) och ackusativ: a) för att uttrycka handlingens tid används i stället för prepositionen ”už” (eller ”po”) en konstruktion med genitiv, t.ex.: om tre veckor (= veckor) var det bröllop (= bröllop) Dv; om tre månader blir det fyra; han återvände efter ett år; jag återvänder om ett år, om två; om hur lång (= hur länge) sedan anlände zigenarna (= romerna) Lg, jfr vitryska ўсё адбылася за адну мінуту; polska jag kommer tillbaka om en timme; b) för att uttrycka handlingens riktning i stället för konstruktionen med prepositionen prie, t.ex.: barnen flyger (=springer) mot de här eldarna SM; c) för att uttrycka handlingens orsak i stället för konstruktionen med prepositionen dėl, t.ex.: på grund av de där hästarna både lägger han sig och stiger upp Mrj, jfr vitry. з-за каня; d) för att uttrycka handlingens orsak används i stället för konstruktionen med prepositionen per, t.ex.: ažu duūnių (= dumma) visų bažnyčių pragaišino (= fördärvade), jfr vitryska з-за дурня; e) för att uttrycka handlingens objekt används i stället för konstruktionen med prepositionen į, t.ex.: už lankų pervirto Kn; ánas jūnkės (= lärde sig) aż kūnigų Lg, jfr vitryska вучыцца за доктара; 223 f) för att uttrycka handlingens objekt används i stället för en genitivkonstruktion, t.ex.: ādau dukte- ri už jį Lg; ana už plaukus ēm mani Kn, jfr vitryska адаць за яго; g) för att uttrycka handlingens objekt används i stället för en prepositionslös instrumentalkonstruktion, t.ex.: susiedas (= grannen) apsirangė už velnių Lg; rankų už sūktuvį padarė, pirštų — už klėmkų (= handtaget) Trak, jfr polska przebrać się za kobietę; mieć się za piękną; vitryska ён пераадзеўся за чорта. 8. Konstruktioner med prepositionen už (už) och instrumentalis används i stället för genitivkonstruktioner för att uttrycka plats, t.ex.: šienāuna až Merkiu SM, jfr vitryska касілі за ракой. 9. Det förekommer fall där verben tęsti, iškišti, atminti, šaukti, imti här ibland används inte med ackusativ, som i standardspråket, utan med genitiv, t.ex.: tiškit (= dra ut) jo in viršų; iškišo ylgo snāpo Brč; atminė jo vardo DS; kam šaukiat dzievo Slč; pašaukė policijos (= milisen) Dv; tėvai norėj, kad jos imtų Škl., jfr vitryska цягнуць у сябе паветра; носа высунуць; успомніць чалавека; прасіць дапамогі; прасіць слова; узяць слова. 10. Verbet dalyti används här efter vitryskt mönster med instrumentalis, t.ex.: sėdės dalyteis pinigais Dv, jfr vitryska дзяліцца хлебом. 11. Adverbet aplinkui används i enstaka fall som preposition med genitiv, t.ex.: aplinkui kiškio apstoj aves; aplinkui trobų — medžias (= skogen) Brč, jfr vitryska навокал возера растуць дрэвы. Även andra enskilda syntaktiska konstruktioner – översättningslån av slaviskt ursprung – förekommer här, t.ex.: atėj dzieńų apie dzyvylikų valandų (= klockan tolv) Brč, jfr vitryska прыйшоў у дванаццаць часоў; bus kilōmatry (= kilometer) šaši Kn, jfr vitryska будзе кілометроў шэсць; vienas vienų (= en annan) pririša pas beržų; vienas iš vieno (= av en annan) atimdo Dv, jfr vitryska ціснуць адзін аднаго; išej āic pievon DS; nūginė ganýc avis Dv; išvedė vėsc tūrgūn Kn osv. I allmänhet förekommer flest slaviska lån och översättningslån inom ordbildning och grammatisk struktur i vardagsspråket, medan de är betydligt färre i folkets berättande tradition, särskilt i dess sångtradition. Å andra sidan förekommer vissa element i ordbildning och grammatisk struktur som är typiska för litauiskan också i den lokala vitryska dialekten. Här är till exempel diminutivsuffixen -уля || -коля¹¹, -ук || -юк¹² (och deras avledningar — -укуць, -ейчук, -улюк, эйчук) vanliga. Avledningar med dessa suffix motsvarar formationer med suffixen -ulis, -ulė, -(i)ukas, -uliukas, -ukucis (= ukutis), -eiciukas (< -evičiukas), som används levande i de västdzukiska dialekterna. Med suffixen -уля||-коля, -ук || -юк bildas oftast diminutiva och smeknamnsliknande personnamn och appellativer, t.ex.: Адулія ”Adulė”, Пятруля ”Petrutė”, Стасоля ”Stasytė”; Пятрюк ”Petrukas”, Янук ”Jonukas”, 11 De rikligt förekommande diminutiv- och smeknamnsbildningarna med suffixet -уля i den vitryska dialekten i detta område bör enligt vår mening betraktas som litauismer, eftersom avledningar med detta suffix är sällsynta i polskan, som de lokala vitryska och litauiska dialekterna står i nära kontakt med, och i regel oftast har andra betydelser; jfr Jan Łoś, Gramatyka polska, Cz. II, Słowotwórstwo, Lwów, Warszawa, Kraków, 1925, p. 48; se även J. Otrębski, Wschodnio litewskie narzecze trockie, I, Kraków, 1934, p. 153–154; Gramatyka języka litewskiego, II, Warszawa, 1965, p. 128; LTSR MA Lietuvių kalbos ir literatūros institutas, Lietuvių kalbos gramatika, I, Vilnius, 1965, p. 274–275, 352. 12 I de vitryska dialekterna i sydvästra Litauen, liksom på Vitryska SSR:s territorium vid gränsen till Litauiska SSR, bör de rikligt förekommande diminutiva avledningarna med suffixet -ukas betraktas som litauismer, eftersom de är sällsynta och oftast har andra betydelser i den återstående delen av Vitrysslands territorium; jfr Курс сучаснай беларускай літаратурнай мовы, p. 59. 224 Габрук ”Gabrukas”; мамуля ”mamulė”; дачоля ”dukrėlė”, сяструля ”sesutė”, цятуля ”tetulė”, жануля ”žmonelė”, бацюля ”tėvelis”, дзіцюля ”vaikelis”, братуля ”brolelis”, бальшуля ”didžiulė”, сладулля ”saldulė”; бацюк ”tėvelis”, дзядук ”senelis”, братук ”brolukas”, цятулюк ”tetulytė”, дзядуляк ”seneliukas”, мамулюк ”mamulytė” osv. Trak. Suffixet -ук || -юк är ganska vanligt också i släktnamn bildade efter faderns förnamn, t.ex.: Габрукі ”Gabrio N. vaikai”. Дамі-нокі ”Daminiko N. vaikai”, Юзюкі ”Juozo N. vaikai” Trak, jfr litauiska dialekter Gabrūkai ”Gabrio N. vaikai”, Daminiukai ”Daminiko N. vaikai”. De sammansatta suffixen -укуць, -эйчук används ganska allmänt i efternamn på ogifta unga söner, bildade av deras fäders efternamn, t.ex.: Карпукць ”Karpuko sūnus”, Жвірб-лукуць ”Žvirbluko sūnus”, Тамашэйчук ”Tamaševičiaus sūnus”, Трусейчук ”Trusevičiaus sūnus” osv. Suffixet -укуць fogas också till faderns förnamn. Sådana bildningar betecknar vanligtvis smeknamn på ogifta söner, t.ex.: Антукуць ”Antanuko sūnus”, Пятрукуць ”Petruko sūnus”, Габрукуць ”Gabruko sūnus”, jfr litauiska dialektformer Karpukučius, Gabrukučius, Žvirblukučius13. Vissa substantiv i den lokala vitryska dialekten har, till skillnad från i vitryskt standardspråk, samma genus som motsvarande substantiv i den litauiska dialekten, t.ex.: чарны крой, вялікі печ, адзін канаў, jfr vitry. standardspr. чорна крой, вялікая печ, адна канава och lokala litauiska dialektformer juodas kraujas, didžiulis pečius, vienas kanalas. I den vitryska dialekten kring Trakús, Senúosius Macelius, Lygáinius och Butrimónis används presensformen av tredje person singular av verb, tillsammans med partikeln няхай, sannolikt under inflytande från litauiskan, även med betydelsen av tredje person plural i permissiv konjunktiv, t.ex.: няхай ляціць дзеці ў лес; няхай яны ідзе дзеля нас, jfr också användningen av presensformer i tredje person singular med betydelsen av tredje person plural i andra fall: шэсць братоў жыве; пчалы рукой ідзе; тры сыны служыць у арміі; яны ненавідзе сіроткі; яны ганяе яе вон, jfr även vitry. standardspr. пчалы рукой ідуць; яны ганяюць яе вон. I den lokala vitryska dialekten har också flera syntaktiska konstruktioner som ligger nära litauiskan iakttagits. Här används den för litauiskan typiska målsyftande genitiven, t.ex.: прыйшла пазьчыць нажа; я пайшоў паглядзець сваёй сястры; яна пайшла паглядзець карціны, пайшоў травы касіць Trak, Lg, jfr vitry. standardspr. пайшоў траву касіць; прыйшли паглядзець карціну. Partitiv genitiv är också typisk för den vitryska dialekten i detta område, t.ex.: ёсць такіх людзей; ёсць ваўкоў; ёсць ягадоў; ёсць баравікоў ”det finns karljohanssvamp” Btrm, Brč, Lg, Trak, jfr vitry. Ck, ёсць такіе людзі; ёсць ягадЫ; ёсць такія справы osv. Samtidigt har det konstaterats att vissa av de båda språksystemen gemensamma eller närbesläktade ordbildnings- och andra element i den grammatiska strukturen inte försvinner ur de kontaktande dialekterna. Även om den grammatiska strukturen i den lokala litauiska dialekten i många avseenden har rubbats något av de kontaktande språkens inflytande, och ett lånord eller en kalk efter hand börjar användas parallellt med litauiska former, försvinner bildningar med suffixen -očius, -ūnas, -okas, -inykas, -ynė, -ata inte alls. Detta beror möjligen på att motsvarande suffix också är relativt produktiva i den lokala vitryska dialekten, t.ex.: lit. Trak, SM, Lg Btrm pilvočius, šakočius, galvočius, barzdočius — vitry. сілач, барадач, вусач; 13 Jfr E. Grinaveckienė, Lietuvių literatūrinės kalbos ir tarmių sąveika, i: Lietuvių kalba tarybiniais metais, Vilnius, 1967, s. 172–173. 15 Lietuvių kalbos gramatikos tyrinėjimai 225 keikūnas, režūnas ”rajūnas”, pasalūnas, bastūnas — шантун ”буртинінкас”, балбатун ”плепуѕ”, свістун, дзікун, крыкун; šaipōkas, viliōkas, pirmōkas, variōkas — гуляк ”dykinėtojas”, медзяк ”variokas”, середняк ”vidutiniokas”, пяршак ”pirmokas”; bicinýkas, nakčigonykas ”bendrabučio komendantas”, gyvãtnykas ”gyvačių gaudytojas, jų pardavinėtojas”, tárpinykas ”balkis daržinėje, skiriantis šalinę nuo aslós”, grãbinnykas — wydatnik ”išdavikas”, пакупнік ”pirkėjas”, падлазнік ”pataikūnas”, ваяўнік ”karo vyras”, ляснік ”eigulys”; saldžynė ”meduolis”, žemynė ”žemuogė”, tolynė ”toluma”, šlapynė ”šlapuma”, tankynė ”tankumynas” — гарачыня ”karštenybė”, цвёрдзіня ”kietuma”, быстрына ”greitumas”, вышыня ”aukštuma”, цялпіня ”šiltumas”; gyvatà ”gyvenimas”, balbatà ”plepėjimas”, lūpata ”kas supl yšęs, vienu lopu” — пустата, дабрата, чыстата, цесната osv. Både i de litauiska och i de lokala vitryska dialekterna används levande prefixverb med imperfektiv aspekt och iterativ eller frekventativ betydelse (litauiska med suffixen -inėti, -dinėti, -dyti, vitryska — -іваць, -ываць, -аваць, -яваць, -оўваць, -ёваць), t.ex.: lit. ateidýzė ”ateidinėti”, atbėgdzinėc ”dažnai atbėgti”, atvažiuodzinėc ”dažnai atvažiuoti”; vitry. — залепліваць, затрымліваць, папры-лятаць, расцягниваць osv. I båda dialekterna används också kollektiva räkneord tämligen allmänt, t.ex.: ašūn (= nušovė) dvėjētu vilkų Btrm, penkētu vištų turiu Dv; atāj trājetas cigōnų (= čigonų) DS, būvo šašetas vaikų SM, vitry. — двух салдат прыйшло; у мяне трох сыноў і дачка; cirot чатырох нас было. I vitryskt standardspråk (liksom också i litauiskan) tenderar man på senare tid i dessa fall i högre grad att använda grundtal, t.ex.: у мяне тры сыны і дачка; два сыны жывуць, jfr litauiska aš turiu tris sūnus ir dukterį; dù sūnūs gyvena osv. Instrumentalis utan preposition är också mycket typisk och allmänt använd i båda dialekterna, t.ex.: spárdos kõjom; ãrė: jaučiais; ýlu prãdūra; vienu rankų papjõu vilkų, jfr vitry. нагой пастукау; рукой касілі osv. I närliggande litauiska dialekter tenderar instrumentalis för redskap ibland redan att användas med prepositionen su, men i den lokala litauiska dialekten märks denna utveckling knappast. Även om instrumentalis för tillstånd används i båda dialekterna (t.ex.: ãnas yrai dãktaru ”jis yra gydytojas”, bocià buvo aiguliu ”tėvas buvo eiguliu”, jfr vitry. яна была настаўніцей ”ji buvo mokytoja”, пражый жыць лясніком ”pragyveno amžių eiguliu”), blir på senare tid konstruktioner med ackusativ och prepositionen už allt vanligare vid sidan av dessa konstruktioner, t.ex.: visų sa būici buvai až aigulių, jfr vitry. быць за правадніка; яна была за гаспадыню, ён стаў за старшыну; вы вучыцеся за вучыцеляй, jfr också polska wynając się za stróża osv. I båda dialekterna används i stor utsträckning neutrumformer av passiva particip av preteritum i stället för nominativ singular och plural, t.ex.: drōbinės kelnės pasiūta Eiš; pievos išarta ir žolių prisėta SM; žmogus maiši skepanī (= rūsin) įmesta Lg, jfr vitry. санажа́ць вы́арано і травы пасеяно, портки пашыто. I båda dialekterna finns många fall där attributet står efter det ord det bestämmer, t.ex.: užprūole· jų vilkai trįs Lg; giedōj giesmes šventàs SM; paar dė (= išardė) cýltus visùs Btrm; suvàrė· kap gyvūlius kokiùs Dv, jfr vitry. на яго напалі воўкі тры; пайшоў духом святым ”išėjo kur kojos neša”; пяе песню святую osv. I dessa dialekter används också många andra gemensamma eller likartade syntaktiska konstruktioner, t.ex.: ãnas juōkias iš manį, jfr vitry. яны смяюцца з нас; polska on śmieje się ze mnie, men ryska смеются 226 ovanför oss; sötare än honung, jfr vitryska саладзейшы за мед; polska jestes starszy niż ja, men ryska слаже меда; vargen kom och slaktade kalven, jfr vitryska воўк прыйшоўшы з лесу і зарэзаўшы цяля, men ryska волк пришел с леса и зарезал теленка. I den litauiska dialekt som står i kontakt med andra språk har man också lagt märke till ett betydande antal grammatiska element som håller på att försvinna och är specifika enbart för dess eget system. De försvinner utan tvivel därför att det saknas direkta motsvarigheter i de andra kontaktspråken och deras existens inte upprätthålls av omgivningen. Till en början begränsas vanligen användningsområdet för sådana språkelement kraftigt, deras betydelse börjar blekna och de själva försvinner och stelnar, men lever ändå kvar i dialekten en viss tid. Man har till exempel noterat att betydelsen hos de numeruskollektiv som håller på att försvinna i den lokala litauiska dialekten har bleknat avsevärt. De ersätts vanligen av kardinaltal. Eftersom betydelsen hos numeruskollektiven har bleknat avsevärt blandas de ibland i dialekten ihop med kollektiva substantiv och används i den senares betydelse, t.ex.: vi bodde fem-sex verst från Valkininkai, Škl; fem barn uppfostrade han SM etc. Här har också kategorin halvparticip, som är okänd i andra kontaktspråk, försvagats kraftigt. På senare tid har de sällsynta halvparticipformerna i dialekten stelnat, och ibland används de i stället för particip, t.ex.: ảńys aina ir aidamu (= gående) hela tiden (= hela) sjunger Dv; kąsėm bulbàs an šóknõs sėdėdama (= sittande) Eiš; rādoma kiškį kÿlposa gulėdamų (= liggande) Lg; vargen pvuolė ganydamų (= vallande) korna, herde SM; juokdami (= skrattande) åker Btr; žmonių aidamų (= gående människor) såg jag Dv; jag hörde att någon ropar och kommer allt närmare, ropande (= ropande); en annan människa, i skogen (= i skogen) stående (= stående), såg jag Ds. Liknande användning av halvparticip förekommer även i isolerade litauiska dialekter i Vitryska SSR¹⁴. Sammansatta verbtempus är också förhållandevis sällsynta här. Participformerna som används i dem har i hög grad jämnats ut. I stället för singularformer av maskulina och feminina particip i dåtid används här i samtliga fall endast nominativformen i maskulinum plural, vars funktion liknar den vitryska gerundformen¹⁵, t.ex.: vargen atskridi (= har sprungit fram) Lg; flickan (= flickan) apsraudōji (= har gråtit sig till sömns) SM; kumėlė: jag också (= har insjuknat); ãnas nuzgañdi (= har blivit rädd) Dv etc., jfr vitryska муж на вайне нагипшы; вада дарогу заня ўшы; ён з Мінска прыехаўшы. I allmänhet används enkla tempus allt oftare i stället för sammansatta verbtempus, men även deras användning är ofta ganska sammanblandad och ibland tämligen ovanlig eller främmande för litauiskan, t.ex.: om jag går dit (= hade gått dit), så skulle jag göra (= skulle ha gjort) Brč etc. I de litauiska och slaviska språk som står i kontakt med varandra i sydöstra Litauen har följande grammatiska företeelser uppstått eller blivit tydligare: 1. I den lokala litauiska dialekten används många ord och syntaktiska konstruktioner som bildats efter slaviska språkmodeller. Bland dem kan nämnas semantiska kalkeringar och lån av verbprefix, semantiska lån av adjektivens komparationsgrader, slavisk användning av vissa prepositioner och rektion av kasus etc. I den lokala vitryska dialekten har man lagt märke till element från litauisk ordbildning och syntax. Detta är 14 Se J. Senkus. Lazūnų tarmės tekstai, LKK, t. 2, Vilnius, 1959, s. 220; E. Grina veckienė, LKK, t. 3, Vilnius, 1960, s. 193; jfr även J. Lipskienė och A. Vidugiris, Dieveniškių tarmė, i: Lietuvių kalbos gramatinė sandara (LKK, t. 9), Vilnius, 1967, s. 211. 15 Jfr Т. П. Ломтев, Беларускский язык, s. 113; Нарысы па беларускай дыялекта- логіі, Мінск, 1964, s. 286, 288—290. 15* 227 användningen av diminutivsuffixen -уля, -ук, -укуць, -эйчук m.fl., konstruktioner med genitiv som uttrycker strävan och del etc. 2. Från de grammatiska systemen i språken i detta område försvinner språkliga företeelser som är gemensamma eller närbesläktade i kontaktspråken (detta har främst observerats i de lokala litauiska och vitryska dialekterna). Även om det grammatiska systemet i den lokala litauiska dialekten har påverkats avsevärt av slaviska språk, försvinner inte avledningarna med suffixen -očiųs, -inas, -okas, -inykas, -ynė, -ata, sannolikt eftersom motsvarande suffix är produktiva även i den lokala vitryska dialekten. Den innehåller många prefixavledda imperfektiva verb med iterativ och frekventativ betydelse och suffixen -dyti, -inėti, -dinėti; betydelsemässigt motsvarar de avledningar med suffixen -іваць, -оўваць, -аваць etc. som används flitigt i den vitryska dialekten. Båda kontaktdialekterna har också gemensamma eller likartade syntaktiska konstruktioner. 3. Ur varje kontaktspråks grammatiska struktur försvinner de element som saknas i de andra kontaktspråken. I den lokala litauiska dialekten har användningen av numeruskollektiv och halvparticip bleknat och försvagats kraftigt; deras funktioner och betydelser förändras och formerna stelnar. Sammansatta verbtempus förekommer numera förhållandevis sällan; participformerna som används i dem har i hög grad jämnats ut. De ovan angivna dragen hos de litauiska och slaviska språken i sydöstra Litauen bör betraktas som de tydligaste följderna av språkens kontakt. NÅGRA FENOMEN VID GRAMMATISK KONTAKT MELLAN LITAUISKA OCH SLAVISKA SPRÅK I SYDÖSTRA LITAUEN Э. ГРИНАВЯЦКЕНЕ Sammanfattning I språkområdet i sydöstra Litauen har litauiska och slaviska språk (främst belarusiska och delvis polska) sedan gammalt varit i relativt intensiv kontakt. Till följd av deras samverkan uppträder vissa särdrag i varje kontaktspråks system, vilka skiljer de lokala dialekterna från det motsvarande språkets system och förenar kontaktdialekterna med varandra. Artikeln visar med konkreta exempel några kontaktfenomen som återspeglas i den grammatiska strukturen hos den lokala litauiska dialekten (och delvis även den belarusiska). I kontaktdialekterna urskiljs följande drag, vilka enligt vår mening kan betraktas som det huvudsakliga resultatet av denna kontakt. 1. I den lokala litauiska dialekten används många ord och enskilda syntaktiska konstruktioner som bildats efter slaviska språk som förebild. Bland dessa kan nämnas semantiska kalkeringar och lån av vissa verbprefix, semantiska kalkeringar av adjektivens komparativformer, användningen av vissa prepositioner m.m. I den lokala belarusiska dialekten har vissa ordbildnings- och syntaxelement som är karakteristiska för litauiskan noterats. 2. I kontaktspråkens grammatiska system försvinner inte gemensamma eller närbesläktade fenomen. Även om den grammatiska strukturen hos den lokala litauiska dialekten är under relativt starkt inflytande från de slaviska språken, 228 är användningen av bildningar med suffixen -očius, -ūnas, -okas, -inykas, -ynė, -ata ändå i viss mån stabil. Detta förklaras troligen av att motsvarande suffix också är produktiva i den lokala belarusiska dialekten. I den litauiska dialekten är även imperfektiva verb med prefix och suffixen -inėti, -dinėti, -dyti, vilka har iterativ och frekventativ betydelse, utbredda. Verb med motsvarande betydelse är välkända också i den lokala belarusiska dialekten. 3. Ur det grammatiska systemet hos vart och ett av kontaktspråken försvinner de element som saknas i de övriga kontaktspråken. I den lokala litauiska dialekten har man exempelvis noterat en viss inskränkning av de kollektiva räkneordens och halvparticipens funktioner samt en utjämning av participformerna m.m.