A. Kašarausko leksikografiniai darbai

LEKSIKOS TYRINĖJIMAI LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA A. Kašarauskas lexikografiska arbeten J. KRUOPAS A. Kašarauskas (1821–1882), som undertecknade med det polska namnet Kossarzewski, var en man med mycket bred bildning och stora ambitioner. Han utmärkte sig som självlärd naturforskare, hembygdsforskare, arkeolog, samlare av folklore och språkligt material, pressmedarbetare och över huvud taget en kulturpersonlighet av stora mått. Han intresserade sig för litauiskans förhållande till andra indoeuropeiska språk, skrev om litauiskans betydelse för jämförande språkvetenskap, uppmanade till att vårda och berika det litauiska litteraturspråket, samlade ord, ortnamn, efternamn och annat språkligt material samt intresserade sig för litauisk lexikografi. Efter att ha förvisats till Sibirien efter upproret 1863 saknade A. Kašarauskas förutsättningar att verka inom forskningen om det litauiska språket. Men genom sina tidigare försök att samla lexikaliska skatter, sammanställa en rysk-litauisk ordbok och lyfta fram andra lexikografers arbeten lämnade han betydande spår inom litauisk lexikografi, vilka det är värt att uppmärksamma. Det var framför allt utländska språkforskare som fick A. Kašarauskas att intressera sig för litauiskan, skriva om dess betydelse för vetenskapen och behovet av att skapa en nationell litteratur. De hade framhållit litauiskans betydelse för jämförande historisk språkvetenskap, i stor utsträckning använt exempel från litauiskan i sina arbeten och själva i större eller mindre utsträckning forskat om språket. A. Kašarauskas följde den utländska lingvistiska litteraturen och intresserade sig för sådana utländska lingvisters arbeten där litauiskan behandlades eller dess data användes. I de artiklar som han publicerade i den polska pressen, „Znaczenie języka litewskiego w względzie naukowym“ [”Litauiskans betydelse för vetenskapen”; den betecknas härefter I.]1 och „Rzecz o litewskich słownikach i ogólny pogląd na kraje litewskie“ [”Om litauiska ordböcker och en allmän överblick över de litauiska områdena”; den betecknas härefter II]2, citerar eller nämner han A. F. Pott, J. Grimm, A. Schleicher, Bugge, Chavee och andra berömda språkforskare från den tiden. Han beundrar särskilt A. Schleichers resa till Litauen, hans inlärning av litauiska från vanliga bönder och hans på tyska utgivna ”Litauische Grammatik” (1856), som var det grundläggande verket för att lära känna litauiskan i hela den lingvistiska världen. Om litauiskan och utländska språkforskares intresse för den skrev A. Kašarauskas: „Jeśli każdemu narodowi, choćby niewiele pretensyi mającemu do sławy, wolno upomnić swój język, używając go w literaturze jako cząstki od Boga mu danej: cóż dopiero mówić o języku Litewskem, który w stosunku do tamtich nie karłim, ale olbrzymim jest prawdziwie; który śmiało nazwać można Sanskrytem wszystkich języków, ile ich jest nam znanych; który od tąd nie samemu Litewskiemu służyć ma narodowi, ale sądzę, iż nieodbicie potrzebny będzie w nauce dla 1 Pismo zbiorowe Wileńskie na rok 1859, Wilno 1858, p. 163—175. 2 Ten pat, 1862, p. 133—222. 189 wszystkich Europejskich, a nawet Zaeuropejskich oświecenszych ludów? Dziwno jest rzeczą, iż język tak ważny, jeden najszlachetniejszy w Europie, tak późno poznanym został przez obcych, tak mało u nas cenionym jest dotychczas; jeszcze dziwniejsza, iż pierwszymi głosicielami jego zalet byli nie Litwini ani Polacy, ale Niemcy nasi sąsiedzi, za nimi Francuzi, Anglicy, Włosi, na ostatku Słowianie“ (I, p. 164). [Om varje folk, även ett med ringa anspråk på berömmelse, får värna sitt språk genom att använda det i litteraturen som en del av det som Gud har skänkt det, vad ska man då säga om det litauiska språket, som i jämförelse med de andra inte är någon dvärg utan en verklig jätte; som med rätta kan kallas sanskrit bland alla språk som vi känner till; som hädanefter inte bara ska tjäna det litauiska folket, utan, menar jag, oundgängligen behövs inom vetenskapen för alla Europas och till och med Europas utanförstående, bildade folk? Det är märkligt att ett så viktigt och ädelt språk i Europa så sent blev känt av utlänningar och hittills värderats så lågt hos oss; ännu märkligare är det att de första som förkunnade dess förtjänster inte var litauer eller polacker, utan våra tyska grannar, följda av fransmän, engelsmän, italienare och sist slaver.] Utlänningars uppmärksamhet på litauiskan väckte A. Kašarauskas patriotiska känslor och stärkte hans kärlek till modersmålet. Han blev försvarare och upphöjare av det språk som adeln och överklassen hade glömt, föraktat och förföljt, och han ansträngde sig överdrivet för att lyfta fram det till den mest betydelsefulla och ärofulla platsen bland andra indoeuropeiska språk. På ett annat ställe i artikeln om litauiskans betydelse för vetenskapen upphöjer A. Kašarauskas litauiskan så här: „...język Litewski, będąc jednym z najdawniejszych i najdoskonalszych, jest najbliższym pierwotnego, a tém samém jakby świętym, rytualnym, zasadniczym dla dalszych. Przewyższa on swą dawnością i pierwotnością nietylko wszystkie Europejskie, ale nawet stary Indyjski język, którego wielka liczba pierwiastków jest tylko skróceniem i zepsuciem Litewskich rdzeni. Same nawet klasiczne, tak słynące w starożytności, tak zawołane dzisiaj języki, jakiemi są Łacinski i Grecki, mniej mają wartości od Litewskiego“ (I, p. 166). [Litauiskan, som är ett av de äldsta och mest fulländade språken, ligger närmast urspråket och är därför liksom heligt, rituellt och grundläggande för de senare språken. Genom sin ålder och ursprunglighet överträffar den inte bara alla europeiska språk utan även det forntida indiska språket, vars många rötter endast är förkortningar och förvanskningar av litauiska rötter. Till och med de klassiska språk som var så ryktbara i forntiden och fortfarande är så berömda, nämligen latin och grekiska, har mindre värde än litauiskan.] Eftersom A. Kašarauskas betraktade litauiskan som en nyckel till att lära känna andra språk (I, p. 167) och förklara ordens ursprung, kopplade han ibland samman obesläktade ord och skapade djärvt obefogade, naiva etymologier, trots att han själv skrev att ”den som drar etymologiska slutsatser måste utgå från språkets natur och väl känna till de förändringsvägar och lagar som har verkat under språkets historia” (I, p. 170). Genom sina uppfattningar om litauiskan och sina etymologier är A. Kašarauskas en av föregångarna till ”Aušras” romantiska språkförhärligande och obefogade etymologier. Han var sannolikt en auktoritet för andra patrioter och älskare av det litauiska språket (A. Baranauskas, Pr. Viksva, K. Kairys)3. En eller annan polsk språkforskare, i synnerhet J. Karlowicz, uppskattade inte denna överdrivna och naiva upphöjelse av litauiskan. I sin undersökning av litauiskan, ”O języku litewskim” (1875), kommenterar han de nämnda artiklarna av A. Kašarauskas så här: ”Tyvärr ser vi varken kritik eller kunskap om språkhistoria i någondera artikeln. 3 P. Jonikas, Det litauiska språket och dess återupplivande före ”Aušra”. – ”Mūsų senovė”, vol. III, nr 1 (10), Kaunas, 1940, s. 25. 190 I K[ašarausko]s artikel” (s. 200). ”Det är verkligen svårt att begripa hur en författare som citerar Schleicher, Pott, Grimm, särskilda berlinska språkvetenskapliga tidskrifter och många andra berömdheter, och som mer än en gång har uttryckt en helt riktig uppfattning, genast kan hemfalla åt en sådan enorm absurditet, något som inte ens en filosof, än mindre en vanlig dödlig, skulle kunna drömma om” (s. 195)4. A. Kašarauskas betonar vid flera tillfällen att det litauiska språket är viktigt inte bara för jämförande språkvetenskap, utan att även forskare inom Litauens historia, arkeologi, geografi och andra områden måste stödja sig på det: ”Vi litauer bör framför allt intressera oss för den litauiska nationaliteten och det litauiska språket, som intar den främsta platsen till och med bland andra nationaliteter och språk. I dag är det redan omöjligt att vara utan det litauiska språket, eftersom vi är fast övertygade om att arkeologi, historia och forntida geografi inte kommer att få säkra grundvalar och en väl underbyggd terminologi förrän hela den litauiska språkets rikedom står till vårt förfogande i våra undersökningar. Hittills råder det verkligen stor förvirring och oordning i våra vetenskapliga studier, särskilt de etymologiska; ibland kan man bara beklaga att se hur lärda med enorm lärdom mödosamt gör tusentals gissningar där saken är allra enklast och lätt att förstå även för vår bonde” (II, s. 148). [Vi litauer bör framför allt intressera oss för den litauiska nationaliteten och det litauiska språket, som intar den främsta platsen till och med bland andra nationaliteter och språk. I dag är det redan omöjligt att vara utan det litauiska språket. Vi är fast övertygade om att arkeologi, historia och forntida geografi inte kommer att få säkra grundvalar och en väl underbyggd terminologi förrän hela den litauiska språkets rikedom står till vårt förfogande i våra undersökningar. Hittills råder det verkligen stor förvirring och oordning i våra vetenskapliga, etymologiska undersökningar; ibland kan man bara beklaga att se hur lärda med stor lärdom mödosamt gör tusentals antaganden där saken är enkel och lätt att förstå även för vår bonde.] A. Kašarauskas betonade med rätta att språket är en viktig källa för att lära känna det förflutna och att man måste kunna använda det i olika undersökningar. Det är dock beklagligt att han själv ofta gav sig in på obefogade etymologiseringar och spekulationer, utan att strikt följa språkets historiska lagar och i stället ofta vägledas av en ytlig likhet mellan ord och egennamn i olika språk. A. Kašarauskas ville inte bara lyfta fram det litauiska språkets betydelse för vetenskapen, utan också vitalisera och utveckla det samt skapa litauisk litteratur. Han motsätter sig föraktet för det litauiska språket, skammen över och oviljan att använda det, och uppmanar till att vårda modersmålet och berika den litauiska litteraturen: ”Under tiden skulle vi vilja be våra landsmän att, när de väl avvisat alla fördomar och förutfattade meningar, gemensamt ta sig an uppgiften att berika vår nationella litteratur, som utlovar så stora fördelar för allmänheten. Framstående talanger håller redan på att växa fram inom litteraturen på detta språk, även den skönlitterära, såsom herr Akielewicz, fröken Proniewska, fader Baranowski, herr Zagórski, herr Malinowski och många andra, som jag inte nämner. Vi har alltså ingen anledning att klaga över bristen på författare och tänkande människor med hög bildning och insikt. Har vi kanske inte Hans högvördighet biskop Maciej Wołonczewski, vår förtjänte herr Symon Dowkont, fader Otto Proniewski, fader Hieronim Raczkowski och den salige fader Ambroży Pabreż, vilka genom sina omfattande arbeten, även om de bara delvis tryckts, efterlämnar en odödlig ära?” (I, s. 173). [Samtidigt skulle vi vilja be 4 P. Jonikas, samma ställe. 191 sina landsmän att, när de väl avvisat olika fördomar och förutfattade meningar, gemensamt ta sig an uppgiften att berika vår nationella litteratur, som utlovar stora fördelar för vårt samhälle. Framstående talanger håller redan på att växa fram inom litteraturen på detta språk, även den skönlitterära, till exempel Akelaitis, Praniauskaitė, Baranauskas, Zagorskis, Malinauskas och många andra som jag inte minns. Vi har ingen anledning att förebrå oss att det skulle råda brist på författare och människor med stor bildning och insikt. Har vi kanske inte biskop Motiejus Valančius, den för oss förtjänte Simonas Daukantas, Otonas Praniauskas, Jeronimas Račkauskas och den salige Ambroziejus Pabrėža, vilka genom sina omfattande arbeten, även om de bara delvis tryckts, efterlämnar en odödlig ära?] Genom sitt intresse för det litauiska språket och sina skrifter om dess betydelse för jämförande språkvetenskap och andra vetenskaper måste A. Kašarauskas också ha satt sig in i de litauiska ordböckerna, vilka kunde ha varit viktiga källor för honom när det gällde att lära känna språket och lyfta fram dess betydelse för språkvetenskapen. Vilka arbeten inom detta område som A. Kašarauskas kände till, hur han såg på dem och vad han ville uppnå med sina efterlämnade samlingar av litauiska ord, vilka är viktiga för den litauiska lexikografin, framgår tydligt av den tidigare nämnda artikeln av A. Kašarauskas om litauiska ordböcker. Där anger han vilka ordböcker som behövs och bör sammanställas: ”Det är vår tanke och innerliga önskan att bildade människor som stödjer vetenskapens sak på något sätt bidrar till att skriva tre stora och ytterst viktiga verk, nämligen: 1) en ordbok över vanliga litauiska ord; 2) en ordbok över person- och familjenamn; 3) en ordbok över ortnamn, det vill säga geografiska egennamn” (II, s. 147). [Vår tanke och innerliga önskan är att bildade människor som stödjer vetenskapen på något sätt tar sig an att skriva tre stora och mycket viktiga verk, nämligen: 1) en ordbok över litauiska appellativ, 2) en ordbok över för- och efternamn, 3) en ordbok över ortnamn, eller geografiska egennamn.] Först talar A. Kašarauskas om betydelsen av en allmän litauisk ordbok och försöken att sammanställa en sådan. Av de uppgifter han lämnar framgår vilka som arbetade inom litauisk lexikografi, vilka uppgifter han ställde för ordboksredaktörerna och hur mycket han själv kunde bidra till arbetet. Dessa anmärkningar av A. Kašarauskas är mycket viktiga för den litauiska lexikografins historia, och därför är det lämpligt att citera dem i sin helhet: ”Ingenting ger döda minnesmärken nytt liv och höjer deras värde så mycket som när vi i levande ord får höra berättelser om deras betydelse, när vi lär känna deras namn, knyter an till deras första ägare och lär känna deras språk närmare. Varje litteratör här i Litauen som verkligen förstår saken har som sin främsta och innerligaste önskan att äga en skattkammare för folkmålet*, det vill säga en litauisk-polsk ordbok, fullständigt utarbetad efter Lindes och Grimms förebild eller i någon annan stil. Många litauer skriver och arbetar redan inom lexikografin; bland andra måste vi nämna herrarna Szymon Dowkont, Kajetan Niezabitowski, professorerna I. W. Juszkiewicz och Ugiański, M. Akielewicz, W. Lwiński, K. Dauksza, fader Miężyłowicz, S. Przyalgowski och fader Juszkiewicz, för att inte tala om den äldre prästen Syrwid och de ordboksförfattare som nyligen avlidit, bland vilka främst märks Szymon Staniewicz, Dyonizy Paszkiewicz, dominikanprästen Sutkiewicz och fader Pabreż, samlare av botaniska ord. Deras arbeten är dock delvis, utbr- * Nya vetenskapliga ord som har bildats bör inte tas med i den. De bör ha en egen, separat ordbok, medan den endast bör innehålla ord hämtade ur folkets mun; ty endast dessa utgör folkets sanna egendom. 192 ... spridda, inte sammanförda till ett enhetligt system, och tills vidare kan vi inte förvänta oss någon fullständig allmän samling av dem. Vi har också några bättre litauiska ordböcker på tyska, såsom Haacks, Ruhigs och Mielckes, men även dessa är endast kompendier; det är omöjligt att få en föreställning om språkets rikedom utifrån dem. Om, som vi hoppas, en andra upplaga av Nesslemanns litauisk-tyska ordbok snart kommer ut, kommer vi att få en något fullständigare och ganska omfattande ordsamling, men ändå kommer säkert inte ens hälften av det litauiska språket att finnas med i den. Det vore bra att åtminstone översätta denna från tyska till polska, i avsaknad av en mer omfattande ordbok. Förutom herr Akielewicz inger herr Stanisław Mikucki oss det största hoppet som lexikograf. Med sin för oss välkända lärdom och järnhårda flit har han ett betydande förråd av ord och en stor mängd olika uttryckssätt, så att han ensam kan utöka Nesslemanns samling med en och en halv gång, om inte fördubbla den. Ack, om dessa ädla strävanden och så hedervärda arbeten ändå kunde förenas på något sätt! Vad oss beträffar hade vi, på grund av svag hälsa och splittrad uppmärksamhet mellan många ämnen, varken då eller nu för avsikt att åta oss ett så enormt arbete som kräver odelad flit. Därför delade vi med oss av våra ordsamlingar, som vi hade samlat under lediga stunder utan att ordna dem, till vänner och bekanta. Från alla håll kommer för närvarande de mest glädjande nyheter om utländska lärdas strävanden, ja, hela sammanslutningars ansträngningar, att utöka de lingvistiska och lexikografiska kunskaperna — överallt märks en rörelse och verksamhet i detta avseende — och lärda skulle gärna vilja tala, skriva och trycka på inte bara de europeiska språken utan på alla världens språk. Detta behov har uppstått genom jämförelsen mellan språk; därför utkommer varje år en mängd lexikon och material till dem av olika omfattning, så att vissa redan vill kalla vår tid ordböckernas århundrade. Hos oss har hittills föga uträttats på detta område, och det är hög tid att uppriktigt tänka på saken och börja bidra lite i taget, så att något stort kan skapas av något litet. (II, p. 135 – 136). [Inget livar upp och höjer värdet av döda minnesmärken så som berättelser, levande ord om deras betydelse, när vi förstår deras benämningar, knyter vänskapsband med deras första ägare och lär känna deras språk närmare. Varje litteraturs främsta och innerligaste önskan här i Litauen är att få en skattkammare över folkspråket,* det vill säga en litauisk-polsk ordbok, såsom Lindes, Grimms eller någon annan, sammanställd med liknande utförlighet. Många litauer arbetar redan inom lexikografin; bland dem bör vi nämna herrarna Simanas Daukantas, Kajetonas Nezabitauskas, professorerna I. V. Juškevičius och Uogianski, M. Akelevičius, L. Ivinskis, K. K. Daukša, prästen Miežitavičius, S. Prialgauskas och prästen Juškevičius, för att inte tala om den tidigare prästen Širvydas och de nyligen avlidna ordboksförfattarna, bland vilka i främsta rummet märks Simanas Stanevičius, Dionizas Paškevičius, prästen Sutkevičius samt dominikanen och botanikern, ordsamlaren prästen Pabrėža. Deras arbeten är emellertid fragmentariska, utspridda och systematiskt oordnade, och tills vidare kan vi inte förvänta oss en samlad helhet av dem. Vi har också några bättre litauiska ordböcker på tyska, såsom Hako, Ruhigo och Milkės, men även dessa är bara sammandrag; vi kan inte föreställa oss språkets rikedom utifrån dem. Om den andra upplagan av Nesslemanns litauisk-tyska ordbok snart kommer ut, kommer vi att få en något fullständigare och ganska omfattande ordsamling, * Nyskapade vetenskapliga uttryck bör inte ingå här (för vilka en särskild ordbok borde finnas), utan endast ord hämtade från folkets läppar, eftersom de just är folkets egendom. 13. Leksikos tyrinėjimai 193 som ändå inte kommer att rymma ens hälften av det litauiska språkets rikedomar. I brist på en annan, mer omfattande ordbok hade det varit bra att åtminstone översätta även denna från tyska till polska. Som lexikograf inger herr Stanisław Mikucki, vid sidan av herr Akelevičius, oss det största hoppet. Förutom den lärdom och järnhårda flit vi känner till har han samlat ett betydande ordförråd och många olika uttryckssätt; därför kan han ensam utöka Nesslemanns samling, om inte dubbelt så mycket, så åtminstone en och en halv gång. Ack, om dessa så ädla strävanden och så hedervärda arbeten ändå kunde förenas på något sätt! Vad oss beträffar hade vi, på grund av svag hälsa och splittrad uppmärksamhet mellan många ämnen2, varken då eller nu för avsikt att åta oss ett så enormt arbete som kräver odelad uppmärksamhet. Därför gav vi våra ordsamlingar, som vi hade samlat under lediga stunder utan att ordna dem, till vänner och bekanta. För närvarande kommer glädjande nyheter från alla håll om utländska forskares strävanden att utöka de lingvistiska och lexikografiska kunskaperna; överallt märks en rörelse i denna riktning, och forskare skulle gärna vilja tala, skriva och trycka på inte bara Europas språk utan på alla världens språk. Detta behov drivs av jämförelsen mellan språk; därför utkommer varje år otaliga ordböcker och material till dem av olika omfattning, så att vissa vill kalla detta århundrade ordböckernas århundrade. Hos oss har föga uträttats på detta område, och det är hög tid att uppriktigt tänka på saken och börja samla lite i taget, så att något stort kan skapas av något litet.] Förutom en allmän litauisk ordbok intresserade sig A. Kašarauskas också för sammanställningen av en ordbok över förnamn och efternamn. Han skriver: ”För att förklara och uttolka något urgammalt namn, vare sig geografiskt eller historiskt, måste man först söka efter de äldsta personnamnen. Och sådana äldre och ursprungligare namn finner vi säkert ingenstans i sådan mängd som hos våra litauer. Deras språk är ett gammalt minnesmärke — men efternamnen är ännu äldre. För var och en som grundligt begrundar forntida minnesmärken är en allmän samling litauiska namn, det vill säga en ordbok över folkets egennamn med alla varianter och synonymer, såväl historiska som nutida, oumbärlig och nödvändig. Nyttan av den kommer att vara viktig och stor” (II, p. 137). [För att förklara något forntida namn, vare sig geografiskt eller historiskt, måste man först söka efter de äldsta personnamnen. Och sådana äldsta och ursprungliga namn finner vi ingenstans i så stor mängd som hos litauerna. Deras språk är ett gammalt minnesmärke, men namnen är ännu äldre. För var och en som grundligt intresserar sig för forntida minnesmärken är en allmän samling litauiska namn, det vill säga en ordbok över folkets egennamn med alla varianter och synonymer, både historiska och nutida, nödvändig. Nyttan av den kommer att vara viktig och stor.] A. Kašarauskas hävdade visserligen att gamla litauiska egennamn skulle spela en viktig roll i jämförelser av orts- och personnamn från hela världen (II, p. 136), och på många ställen knöt han utan grund etymologiskt samman litauiska egennamn som inte hade något gemensamt med liknande klingande namnord i andra språk (till exempel Margis, Mylus, Rainis kopplar han samman med de isländska och tyska Marger, Müller, Rainer; II, p. 137—138). Genom sådana etymologiseringar av egennamn förringade A. Kašarauskas i viss mån också själva idén om att sammanställa en ordbok över förnamn och efternamn, trots att den var mycket viktig och aktuell. A. Kašarauskas skriver inte vem som skulle kunna ta sig an arbetet med att utarbeta en sådan ordbok eller hur det borde utföras. Han behandlar mer ingående och konkret frågan om vem som borde sammanställa, och hur, den tredje av de ordböcker han nämner — en geografisk ordbok. 194 A. Kašarauskas påpekar att det finns ovanligt många geografiska namn i det litauiska språket. Varje bäck, berg, kärr, äng, skog osv. har sitt eget folkliga namn. Allt detta rika och viktiga material måste samlas in och skrivas ned exakt: ”Man får inte ändra ett namn så mycket som en enda jot, varken polonisera eller russifiera det, såsom man här ofta gör i kyrkoböcker och församlingslängder för att på något sätt förädla det; man måste skriva ned det så som folket självt kallar det i det vardagliga samtalet” (II, p. 140). [Namnet får inte ändras så mycket som en enda jot: det får varken poloniseras eller russifieras, såsom man här ofta gör i kyrkoböcker och församlingslängder för att skänka det en skenbar förnämhet; det måste skrivas ned så som folket självt benämner det i vardagligt tal.] Med konkreta exempel (Girgžduta, Lukštas, Žemaičiai) visar A. Kašarauskas hur ett geografiskt objekt bör beskrivas, hur korten för de enskilda geografiska namnen bör utformas och hur en geografisk ordbok bör sammanställas utifrån dem (II, p. 147). Han inser mycket väl att detta är ett arbete av enorm omfattning, som endast kan utföras genom gemensamma krafter. Därför vädjar han också till den bildade eliten i Litauen, övertygad om att ”det inte råder brist på författare och sakkunniga i vårt land; det enda som behövs är uppmuntran, stöd och ett gott föredöme”. A. Kašarauskas anger till och med namnen på personer han känner till och anser lämpade för arbetet, nämligen: Kontrimas, Ivinskis, Akelaitis, Mikuckis, Griškevičius, Smigelskis, Knapskis och Juzumavičius (II, p. 143). Några av de nämnda personerna, däribland Kašarauskas, samlade in personnamn och ortnamn, men sammanställde eller efterlämnade inga större samlingar. Själva det faktum att frågan om att sammanställa ordböcker över egennamn (förnamn och efternamn samt geografiska namn) väcktes och förespråkades vid mitten av 1800-talet är betydelsefullt. En av de första och mest aktiva förespråkarna för sådana ordböcker var A. Kašarauskas, som drömde om och skrev om behovet av att sammanställa en stor ordbok över det litauiska folkspråket, där nybildade facktermer inte skulle tas med (för dessa behövdes enligt honom en separat ordbok; II, p. 135). A. Kašarauskas hade själv inga planer på att sammanställa en ordbok över det litauiska folkspråket, men skrev av och samlade ord ur olika källor och efterlämnade flera betydelsefulla ordsamlingar. De är viktiga för vår lexikografi och språkvetenskap. Fyra av dem publicerade K. Būga i artikeln ”Material för studiet av det litauiska språkets ordförråd och dialekter”5, med undantag för den största och mest betydelsefulla ordsamlingen — utdragen ur K. Daukšas handskrivna ordbok (handskriften har inte återfunnits till denna dag), Ivinskis ordregister från Königsbergsbibeln och A. Kašarauskas utdrag ur Hakos ordbok (1730). Alla dessa ordlistor (37 blad i 8°) ingår i A. Kašarauskas materialsamling ”Litvanica”, som nu förvaras i handskriftsavdelningen vid Litauiska SSR:s statliga republikanska bibliotek (signum RD59). Vi ska gå igenom dessa ordsamlingar (utom 1 č) i den ordning de förekommer i A. Kašarauskas handskrift och ange inom parentes bladnumren samt sidorna med bokstäverna a och b. ● [1.] Litauiska ord ur herr Ivinskis samling. [Litauiska ord ur L. Ivinskis samling.]: [a] från Vieksniai. I denna samling (32 a—b) har över 200 ord skrivits ned utan alfabetisk ordning (K. Būga ordnade dem alfabetiskt i den ovannämnda publikationen), liksom fem ordspråk och talesätt. De litauiska orden förklaras med polska, ibland ryska eller tyska motsvarigheter. 5 ”Tauta ir žodis”, band I, Kaunas, 1923, p. 334—372 13* 195 och ibland förklaras ordens betydelser kortfattat på polska. Här följer början på denna ordsamlares lista, återgiven med oförändrad stavning (liksom i de följande exemplen). Från bönderna rymmer han, men hinner inte undan adelsmännen. – Grąbūs, smidig, behändig, t.ex. en grąbuš-kittel. – Rītina eller twiega eller àpauga, t.ex. ritinà àpriti. Paszieles isz paczium szaknun. – pratremti, driva bort; pratraminti, skingra, t.ex. vattusot. – Mūszkieta, musköt. Mirta, myrten. – Banka, säng, divan osv. De flesta av ordsamlingens ord är allmänt kända, till exempel: apeiti, aprajsztiti, Apsidrumzdes [himlen], apsikietėti, atsiklausti, biauribe, bradinis, dajus osv. En del ord är dialektala, žemaitiska, nedtecknade av L. Ivinskis i Vieksniai eller på annat håll, till exempel: Apenczui [”igen, på nytt”] (32b), Burniuoti (23a), būczinas [”bučius, ryssja”] (32a), Gōmarine [”kakarinė”] (32b), Graumines [=griaumenys] (32b), Jedimajtis [”mat”] (32), Jūodinis [”en maträtt tillagad av blod och skållat mjöl”] (32a), Kisimas [”lada, loge”] (32b), Kraukszlai (32b), Kliurmakas v. Wakartis (32b), Nugis [”nu”] (32b), Sziurnus [”rik”] (32b), Trēmtuwas [”trumpet”] (32a), Wepenas [”läppar”] (32a) m.fl. På vissa ställen anges ord från olika dialekter och källor (synonymer) bredvid varandra, med eller utan hänvisningar, till exempel: Ritina [= rietena], v. [= se] twiega v. àpauga (32a), Szunėlej v. trajinė (trajinja) trejnine (32a), Užkuris v. anczkuris (32a), Takiszis, tupta, pėrsieda (32a), Pakala, kuprine v. nūgara (32b) m.fl. Vissa ordparningar verkar sakna grund, eftersom orden, så vitt man kan bedöma utifrån kartoteket, inte är betydelsemässigt besläktade, till exempel: Ripsas v. Smōgis (32b), Straipsnis, v. Szi asztajnis, Pantas (32a) m.fl. Förutom inhemska ord finner vi lånord från tyska och slaviska språk, till exempel: Bile v. barta (32b), Damas (32a), Liambumas (32a), czujnus (32a), Nārgliti (32a), weczere (32a), Liveruoti (32a), Gōwenas v. gōwedas (32a), ipsas (32b). Något enstaka ord är möjligen lettiskt, till exempel: Kiupelis, Kipelė (32a). Ibland hänvisas från ett lånord till ett litauiskt ord eller omvänt, till exempel: Szlipkes v. roges (32b), Ūrksztas [tyska die Wurst] v. wiedaras (32b) m.fl. Det förekommer ord eller betydelser som ännu inte belagts i andra källor, till exempel: Banka, łowa, tapczan (32a), Motis [”gudson”] (32a), Mote [”guddotter”] (32a), Māgūhas [”stor”] (36b), Pimpkus, pėmpūs = tulowaty (32b), Prikārsta [?] v. kalada = kloc do ciosania (32a), prikulinis, ė = zwabiony, a (32a), petdienis [petudienis?] (32a), Zewerna, Zewerīna = gawęda (32b) m.fl. Denna ordlista, avskriven från L. Ivinskis, innehåller alltså ord av olika ursprung, inte bara sådana som upptecknats i trakten kring Vieksniai. Det är svårt att säga om A. Kašarauskas skrev av allt ur L. Ivinskis eller om han utelämnade eller lade till något, eftersom någon liknande ordlista inte har återfunnits bland L. Ivinskis handskrifter som förvaras vid Institutet för litauiska språket och litteraturen (F₁ – 640, 641, 649). Av stavningen och diakritiska tecken (ʌ, ı, –) framgår endast att A. Kašarauskas följde L. Ivinskis stavning6. Den stora ”Litauiska språkordboken” berikades med ord ur denna lista; där finner vi ord som kommit in i ordboken enbart från denna samling, till exempel: Žiz [”flodbrink”] (32b), Māgūtas [”stor”] (36b) m.fl. [b] Från Žvingiai församling. Denna lilla samling (32b–33a) är mycket liten och innehåller bara 42 ord: Kriauszes = päronfrukt. Pastumdelis lat. Krieklus [krėklis] klädd i trasor, fattiglapp osv. Bland de mer intressanta orden kan nämnas: Giwaliuoti (32b), Ikłotuwes [”gravkläder”] (33a), 6 Jfr J. Kruopas, L. Ivinskis leksikografiska arbeten. – ”Litauiska SSR:s vetenskapsakademis arbeten”, serie A, 1(8), 1960, p. 193. 196 Majtas [”mat”] (33a), Paszwitas [”högtidsklädsel”] (33a), Wazma [= važma? ”transport”] (33a), Zigowas (33a) med flera. [c] Från Viekšniai (andra). Detta lilla knippe (33a–33b) börjar med orden: Jminamas, magący być wycieranym (o lnie) (32a), apsikietėti zacierpieć się (32a), Skājka, szakapa sucha schechła, chuda (32a), Dažives wszelka kara farbująca (32a) och så vidare. Sammanlagt innehåller det 48 ord, inklusive fyra uppslagsord. De flesta är välkända för alla; en del är samogitiska, till exempel Griaustine (33a) Grustine (33a), Juodwergis (33b) och andra. Denktlietūwis [”paraply”] (33a) är, som K. Būga påpekade, en nybildning av L. Ivinskis själv, som inte kunde ha använts av folk från Viekšniai7. Bistokles vel swirtes (33b) – det första ordet (bistoklis?) är oklart och har endast belagts i A. Kašarauskas handskrifter. [č] Samogitiska ord, huvudsakligen från trakten kring Viekšniai, dikterade av herr Wawrzyniec Jwinski. Denna lilla ordlista (40a) följer efter utdrag ur Jumskis ordbok (36a–39b), men för konsekvensens skull nämner vi den först, före de övriga orden från Viekšniai. Den omfattar 62 ord; början lyder: Wółąjinis, kielb’ ryba. – pagajksztis ozog. Szlatars machajho niezgrabny. Płudunkis trzpiot. Blerbieti. Atądija wielka izba w Szyleskiej paraf. i w Hiszpanji. Wałkata, бродяга och så vidare. [d] Ur den kungliga bibeln8. Denna avskrift av A. Kašarauskas (33b–35a) innehåller omkring 300 ord och uttryck med polska motsvarigheter, vilka sannolikt tillfogades av L. Ivinskis, som gjorde utdrag ur den kungliga bibeln i Königsberg. K. Būga publicerade inte denna lilla lista; den börjar så här: Erod. 23. Sudagawimas zbieranie, suwailiti zebrać, Szirszlis, Szerszen’, Erod. 25. Aukawimas, aukawima afiera, podarek. Ubszras [obšras] = Barsuk. Skidelis napiersnik. Kauszas, Czasza, Szolele iszgesinanti, kaganek do gaszenia. – Erod. 26. Łausti, haftować. Sudawaditi spręć złączyć. – Ansele uszko antaba [ausele?] och så vidare. När L. Ivinskis gjorde utdrag ur den kungliga bibeln, tog han sannolikt upp mer sällsynta ord som var obekanta för honom, till exempel Bingus (35a), Kenkti (34b), Matuoti (34b), Majsztas (34b), Nakwinas (34b), Nuobuoda (35a), Skrejuste (35a), Skunda (35a), Swajnis (35b), Tarditi (34b) och andra. Vissa ord är oklara, kanske till och med förvanskade, och okända från andra källor, till exempel Arbė szarancza (34a), Łausti, haftować (33b), Tāna [=tanas? ”svullnad”] (35a) och andra. [2.] Mer ovanliga ord ur Jumskis polsk-litauiska ordbok [ovanligare ord ur Jumskis polsk-litauiska ordbok]. Denna ordlista (36a–39b) är intressant och viktig eftersom den gör det möjligt att få en viss inblick i Jumskis polska-litauiska ordbok, som ännu inte har återfunnits. Ur den har mer än sjuhundra ord med polska förklaringar skrivits av: Gialžastis, metal. Wiriszkkis, Wiriszkasis mężczyzna – Wiriste, Wiringumas = Męstwo – Wiringas, Twirtas stiprus, męski. – Kraują małkas, męczarnia. – Gurbas, mendelis, mędel. Gudroczus, mędzrec. Terszte Nerszte, Mazgać osv. Jumskis var sannolikt ha varit samogit, vilket framgår av de fonetiska särdragen hos orden som hämtats ur hans ordbok, t.ex.: Skrustai [=Skruostai], sułas [=suolas], Likas [=liekaś] m.fl. Om 7 ”Tauta ir žodis”, bd I, s. 346. 8 Žodžiai išrašyti, greičiausiai, iš L. Rėzos Biblijos (1816), kurioje yra daugiausia panašių žodžių. 197 har K. Būga skrivit, när han publicerade A. Kašarauskas utdrag ur Jumskis ordbok⁹. Dessutom är en avsevärd del av orden samogitiska, vilket också kan styrka antagandet att Jumskis kan ha varit samogit. Här är några exempel på samogitiska ord: Anczgrauža (36a), Ingis [„latmask“] (36b), Lasznis [„droppe“] (37a), Lajtuote [„klistra“] (37b), Lugnas (36b), Lagamín’s (36b), Pārda [„försäljning, likvidation“] (36b), Pārantis (37a), sūste [=suosti „bekymra“] (37a), pierą [=pėra „omkastning“] (39b), Sintis [„andnöd“] (39a), Trinka (37a), Tumie [=tumė „bottensats“] (37b), Tāksizis (38a), Urksztine [„grotta“] (36b), užžandes (38a), Wāgaras (38a), Žiaudriete [„bli grym“] (39a) m.fl. Utdragen ur Jumskis ordbok har publicerats, införlivats i excerpteringssamlingen till den stora ”Lietuvių kalbos žodynas” och används som en viktig källa. K. Būga missade ordet Busibe, istiennie (37b), och det kom därför inte med i ordboken. Man kan anta att būsybę ”tillvaro, existens” är en nybildning (översättningslån) av Jumskis. Det finns fler sådana ord, t.ex.: Rudkasīs = gomik (38b), Wadaute [=vadauti „leda“] =hetmanić (38a), Wadiste Wadowiste = hetmanstwo (38a) osv. [3.] Ord uttagna ur den handskrivna litauisk-polska ordboken av Kazimierz Kryštof Dauksza, lärare vid församlingsskolan i Bržai. [Ord ur den handskrivna litauisk-polska ordboken av K. Daukša, lärare vid församlingsskolan i Biržai.] Denna ordsamling (41a–60b) är den största, rikaste och mest betydelsefulla. Den innehåller omkring 4 000 ord med polska och ibland även ryska och tyska motsvarigheter. Den har hittills inte publicerats någonstans och är den främsta källan för att få en viss inblick i K. Daukšas handskrivna litauisk-polska ordbok, som ännu inte har återfunnits. Ord ur A. Kašarauskas utdrag valdes ut till excerpteringssamlingen för den akademiska ”Lietuvių kalbos žodynas”, men några utelämnades av förbiseende. Fram till bokstaven L hade ett drygt tiotal sådana ord uppmärksammats, nämligen: Atpėntuotie [=atpėtuotie (?) „gottgöra, återgälda“] (41a), Baude(a)lis, v. kotas (41b) [= budelis (?)]; Budealis, katmistrz (41b)]; Drožiklas, hebel, strug (42b), Drimbti, deptać, pec-kać (42b), Eajwis [=eivis „vandrare“] (43a), Gruža v. Pugžlis (44b), gr’ausmus, grozny (44b), Gredos, drągi (44b), Graudulis, grom (44b), Glajwędinti [= gleivėdinti (?)], kazać, pozwolić (44a), Inus, sadż, czac (иней ross.) (45a), Jiemus, Jiemingas, bierny [= imus (?) „imblus“] (45a), Klejka v. Klejkea, szkapa (46a), Khumpuris v. Župsnis, szczubiec, szczypła (46b). Flera dussin ord (vid genomgången fram till bokstaven L) kom med i ”Lietuvių kalbos žodynas” enbart från A. Kašarauskas utdrag, t.ex.: apus (41a), Avgstivapa utie [=aukštivapauti] (41a), Āžar’t’os (41a), Be(a)de(a)las (41b), bluvus, i (41b), Blodus (41b), Bumu (41b), Dawingas arba Davus (42a), Digtisi (42a), Drunga (42b), Dukһus (42b), Dū-beti (42b), ’D’ugis [=džiūgis], trijunf (43a), Gajwulis (43b), Gama (43b), Gavžea (43b), Géadulus (43b), Gimdituwe (44a), glibti (44a), Globstas (44a), Gre(a)tas (44b), Gribaužis (44b), Gribztas (44b), Gr’aužinas [= griaužynas] (44b), pagrimti (44b), Grižalas (44b), Junklas (45a), Juot, Juoteasgi (45a), Keavelis (46a), Kewealu(o)ti (46a), Kewelauti (46a), Kibal’a (46a), Kimbeti (46a), Knaukšėti [= kniaukšėti] (46a), Komiti (46b), Kuwis (47a) m.fl. 9 ”Tauta ir žodis”, bd I, s. 352–354 198 Eftersom K. Daukša var från östra Litauen förekommer ord från östlitauiska dialekter i utdragen ur hans ordbok, till exempel: Birgintie(a) [= birginti ”spara, vara snål”] (41b), Blindus, i (41b), Blodetie [= blodėti ”uppträda egenmäktigt, leva utsvävande”] (41b), Bu(o)ngus (41b), Dukanas (42b), Dr’ukseti (42b), Ekstus (43a), Galwokas (43b), Gars’uoti (43b), Giesuoti [= gėsuoti ”längta mycket”] (44a), Girdalas (44a), Gleboti (44a), Glitea [= glitė ”snor”] (44a), Grenea [= grienė ”hinna, skikt”] (44b), gribštauti (44b), Grinda (44b), Gun’oti (44b), Gudas (44b), Kajrinti (45b), Kauksoti (45b), Kleajoti (45b), Keapszeti (45b), K’austi (45b), kikoti (46a), Kirbinea [= kirbynė] (46a), Najguris (44a) och så vidare. Det förekommer ord hämtade ur äldre skrifter, särskilt också ur K. Širvydas ordbok, till exempel: Gintuvea [= gintuvė ”fästning”] (44a), gidituvea [= gydytuvė ”sjukhus”] (43b), Kiekibea [= kiek ybė] (46a) och andra. Med tanke på utdragens rikedom, mångsidighet och betydelse ur K. Daukšas ordbok återger vi dem i sin helhet fram till bokstaven L, så att en del av denna betydelsefulla ordbok blir tillgänglig för språkvetare och bevaras för kommande generationer. [41a] Ag, minsann; Ag ir nugi przypominam sobie – ”Agaras, vattennöt – Ajł’a, rad, linje; Ajman, tyvärr! Ajmana, förtvivlan; Ajmanūtė v. ajman’otie förtvivlas; ajmaningas förtvivlad – Ajris, vattenklöver – Ajrinas v. ajrine(a) vattenklövertorkare; Ajrinis, e(a), av vattenklöver; – Alnis (av Alinis) hjort, Alne(a), hind – alitie, springa omkring; ahjimas, springande. – Almetie atmejaw almu(o), sippra, rinna långsamt, läcka; almejymas, sipprande, läckage. – Ahudis, ölkärl; Alwenikas, handsköljvatten. – Amalas rost – Anaj, åter. – anot, enligt. – aplomis, övermåttan, ytterst. – Aplumas övermått; aplus, överflödig. – aprit’naj v. skirimaj. – Apuszaj, utlöpare. Apvalajsmis, rundträ – Apvi’ d’a läs apwdzia, humlegård. Išara, plogbill arbagi, arbag, eller. Ardway, rymligt – paardwau, jag breddade mig; ardwetie ardwu(o), ardvejau, bli rymlig. ardvintie, ardvinu(o), ardvinau, göra rymligare; ardvibe(a) rymlighet; ardvuma, utrymme; ardvumas, vidsträckt utrymme; ardvus rymlig, vidsträckt, långsam. – Armide(a)ris v. ermide(a)ris. – Arunda v. pasumda. Asis, skogskavle. – asiuklis, vattenfräken. – Asz, aszen, aszenaj, jag. – Aszeris, abborre. – Aszis, axel, famn av trä, asztuonelio (rio)pas, åttondelar. Atasieja, otosa eller odosa. Atpetutie atpetuoj(o), atpetav, återgälda, vedergälla, betala tillbaka. Aturietis, pl. aturie’t’aj, höstvete, vårvete. Avdaklas, linneväv. Avdra, smärta med klåda; Awdretie avdr’uo avdrejav, klia och värka; Nieavga, dvärg. Avgstinis, rökhuvudets krön. Avgstivapas; tölp; Avgstivapautie v. augstivapuotie, tölp. – Avgus, frodig. – Avka, offer. – Avme(a)n’uotie, nuoju(o), niavav, förtvivla; aume(a)niotie nioju(o), niojav, förtvivla; awmeniawimas v. aumeniojymas förtvivlan. – Avmuo, me(a) nies förtvivlan, sorg. – Avrie, där borta; Anavrie, längre bort där. Azar’t’os, på en udde. – Badamiris chor-łak (jfr Balamir) [41b] Baile(a) v. bajme, rädsla. Bajlingas, rädd, ängslig, fruktande. – Bakanas v. klepas, limpa. – Barbtie, barbietie surra. Barbintie skramla; barbymas, barbie-jymas, surrande. Bav v. jaj. – Baude(a)lis v. kotas. – Bavże(a) v. gavze(a) v. galwa. Be(a)de(a)łas uppgrävd sak (jfr Bdelium); be(a)stie, gräva; bedejas grävare; be(a)diklas, grävkäpp. be(a)-diklis arbetare och ibland grävkäpp. Avksilas, målarguld. Benj, i (?). Be(a)rg ż’al’as v. bergż’d’as, ofruktbar. Bila, sak. Bławiete(a), stad. Bimbeti, krympa. Bingti, smälta, slå. Prabanga, pra-bingte(a), överflöd. Bingus Bu(o)ngus, fruktansvärd, grym. – Birgintie(a), använda sparsamt. Birginymas, sparsamt bruk. – Birż(e) hassel. – Bindinietie atpomas springa, fly. Bledis, pl. orätt, 140 s. v. b. – Bleka v. plastake(a). – Bleidnas, blek. Blinas, pannkaka. Blistie v. tiemt i, bliestu, blindav (jfr blind. tyska). Blistiesi det mulnar; därav blindżiosi, blindžiausi; prie-blinde(a) eller prieblindis, skymning; Blindumas mulenhet. Blindus, i mulen. – Blistus v. Blindus, mulen. – Błodżiaj, utsvävande. Błodus, utsvävande (блудь, ryska). Blodetie, leva utsvävande; därav błodu(o), błodejav. – Bluktie, blūksłu, blūskav tyna; išblūky s, utmärglad. – Bluwus, i, mångordig, pratsam, skränig. – Bradas v. brasta. – Brāuna, kant; briauna pe(y)ło knivens rygg. Brindas, pl. ostmassa (jfr Bryndza, efternamn) Bro(o)du(o)łas v. Brindutas, kärna, frö. – Brinktie, klinga till, svälla. Brinkymas, svällande, vaggande. Brolenas, brorson. Broma 199 vel Uonga. Brožtie brožų(o) brožiau, bli djärvare, skada. Brun ktas käpp; Brusas, bjälke, grov planka. — Brusgalis, brusgolis, klubba, knebel; Bruvis vel Un’t’akis Bružas, front (jfr efternamn). Bublis v. Baublis rördrom, fågel (jfr efternamn). Budealis, bödel. Budrus, vaksam, alert. Bugti, sörja; pabugys bedrövad v 150. Buginti, bedröva. Bujlis, morotsland. Bukłaj, nödvändigtvis, ofrånkomligen. Bukłas, var Buklus, stadig. Buklea, fetma, arvegods. Bumeanis vel Bumuo, närvaro, (boskap). Bu(o)nda, avrivning. Bundinikas med avrivning. Bunditisi, ha avrivning. Bungas v. Wilnis, Bungio-ti, bungiojau… Burbti, burbstu burbâu, skorpna. Burbti b’u, b’av, muttra; sluddra, råma. Burb eti, buo, vel b’u(o) bejaw skorpna; muttra. Burbėjimas skorpning, muttrande. Burblienti, muttra (jfr Purplis) — Burbolea, kula. [42a] Burbul’ukas dammkorn. Bur d ijau, Burditi, skada. Buris vel gardas, hjord. Buwealis, bofast, miabuwealis, icke bofast. Dabar dabartel dabar telos dabar’t’os nu; Dabariks’t’as, Dabarikstis, Dabartinis nutida. Dagelis, hämpling. Dagilis, kardborre. — Dal’aj, konstfullt, smidigt, välformat, skickligt. Dala, dalis, del, lycka. Dalgea lie. Dalba, hävstång. Dargana, oväder jfr Ukana. Dargus, ful, smutsig, skändlig jfr Dargis efternamn, Darus vel daringas verksam (jfr Darius, den persiske kungens namn) Dar mea vel dear mea, samförstånd (jfr Darma, i indisk mytologi (Darva vel dearwa. Davgalis, mycket, mängd (jfr Daugas som namn) Davingas arba Davus givmild (jfr Davi, folkets namn). Padauža, skurk. Deageasis, damm. Deageas’aj, brännskorpa, brännmärke. — Deagu t’us tjärbrännare (jfr Deguczej, orts- och personnamn). Deavineal(r)i nio, nio stycken; Deavineal(r)opas niofaldig. Deavin’olikintas v. deavinioliklis nittonde. Dej vea, dievea, gudinna. Demea tecken, nedläggning; nupodemea synd, brott. Dedanardzis, ladugård. Dienagalis skröplig av ålder. Dieneti neju(o) nejev, tjäna, arbeta. Dieneji-mas, tjänstgöring (dagsarbete). Digtisi, mäta sig, äcklas, känna kväljningar. Dikinis, dagdrivare (jfr det historiska namnet Dikeneus). Dilbti, vara ute efter något, lura, ligga på lur. — dilti vakta; Dildimas vaktande. Dilimas att vakta sig. Dilinti, dildinti, låta, såga. Dilis, plankbit. Din’a, kalebass, flaska. Dilgŝieti, pulsera, slå puls; dilgsterieti, pulsen slår till. Dilgsejimas dilksteriejimas pulsslag. Direanti, dirinti, dirianti, skynda. Dirgti, dirgstu, dirgau smutsa ner sig, bli smutsig. Dirwonas, träda, dyrvan; Dirva ni va, åker. Diwas v. stebuklas v. pra javas. Diwinas vel underbar. Do, da, dar, ännu (tyska der). Dora, prydnad. Doras, duglig, värdig, lämplig, hederlig. Doribea, duglighet. doristea v. doribea. Dorinti, göra duglig. Doroti, oju, ojau, ordna, städa. Drajłiti, sticka igenom med tråd; Drajlis, tråd. Dra j k’t’us v. klajdunas, luffare. D ramasguoti umgås, blanda sig med någon. D ramasgavimas, umgänge, sammanblandning. Draug, tillsammans, gemensamt. Drautinikas, spjutkastare (jfr veliterna hos romarna). Drautis, draut’u s, (spjut, lans). — Drebtu was, fårskinnspäls. Drebulis, frossa (jfr i litauisk mytologi Drebkulis). [42b] Atodregis, töväder, tö. Dregti, gst u, gav, bli fuktig, fuktas, bli mjukare. Dregnu v. dregnai, fuktigt (Dregnu säger man om en plats). Drekstinea linta, takspån. Driekti sträcka ut. Drieżłas ödla. Drignea, gyttja. Drikti, drienku, drikaw trassla in sig. Drimbti, m’b’u, b’aw, trampa, klampa. Drimblinti gå klumpigt, drimblinieti gå omkring klumpigt. Drimbimas trampande. Drimbliniejimas klumpigt gående. Drimbloti gå, släpa sig fram klumpigt, till exempel som en björn; därav substantivet drimbło jimas. Drin vel deal, del, dla… Drożikas hyvel, hyvelverktyg. Dro-żėas hyvelspån, spån. Drugis fjäril. Drugis feber. Dr’ukseti, s’u smita förbi, även dr’uksoti, Dr’uksojimas. Drukte(a)rejau ju(o), ti smita förbi. Drumsheas grumlig. Drunga sommarvärme. Drungus ljummen, varm. Druniti, ju, jau vissna, ruttna; Drunijumas vissnande. Drusus djärv, modig, orädd (jfr det romerska namnet Drusus). Drutaj grovt, tjockt. drutu, grovt; Drutuma grovlek; drutowność tjocklek. Duba, koja (jfr lat. Dubienus för dominus). Dubl’aj inälvor, buk. Duburis kärna, träets mitt. Dudaunikas, Dudinikas, Dudorius; säckpipblåsare. Dudenti dåna, brusa. Dugn is botten. Padujos, rester. Dujoti, dujti, börja bli blind. Du, dujeaj, dujean, dujeanai, två, dujean två, två Dukanas vel sartus mörkt kastanjebrun. Dukas, dåre. Dukti bli dum, bli tokig. Dukinti gå planlöst. Duklus, rymlig, ledig (om kläder). Duksoti, stå eller sitta ouppmärksam. Dulba åldring, skröplig gammal; Padulbaw jag blev skröplig av ålder. Dulbeti bli skröplig av ålder. dulbinti gå skröpligt av ålder; dulbeti gå omkring skröpligt av ålder. Dułsoti stå, sitta skröpligt av ålder. Duleti försvagas. Dulejimas försvagning. dulinti gå ouppmärksamt; dulinieti gå omkring ouppmärksamt. Dulis rökhuv. Dułoti smita undan, skygga. Dułojimas undvikande. Dułsus trög; dusl iaj trögt; dulsumas tröghet. Duma, mis-lis, mustis, tanke. Dunga, kläder. Dungtis, tak. Dungujejis, v. dungiszkas, himmelsk; dungu-jejis i den förkortade formen dungujis är ord som endast används i högtidligt språk. Dunkseti knacka; Dunkstiti sätta in tänder. Duobas urholkning. Dubti göra hål, urholka. duobimas urholkning, håltagning. Paduobis håla. Duolis utan horn, hornlös — [43a]. Duoloti duoloti i stället för da-winieti. Duohumas utan — olikhet. Duongintisi köra in i skogen genom sankmark och vindfällen. Duorti, 200 rstu, rau, växa till. Duosł(n)ibea. Duosł(n)ingas, duosł(n)us, frikostig, givmild. Durpale(o)ti, durs-titi, sätta ihop, foga samman. Durpale(o)imas, durstimas, hopsättning. Dusas, astma, kvickhosta. Dūžas, stor. Dusulis, astma, kvickhosta. Dwajinti vel dvajilti, fördubbla. Dwajlin(i)imas, fördubbling. Dwa(o)kas, narr, tanklös. Dwokinti, nu, nau v. driva omkring, gå planlöst, ouppmärksamt. Twaras vel dwa-ras. – Dwearti, rstu, rau, vält. Dweslina, usling. Dwidesi(m), (ms) (mti) mtis, tjugo. Dwikartea, två gånger (dwilinks). Dwīlas, mörkbrun, brun (jfr det romerska namnet Duilius). Dvilikintas, dvīlikis, tolfte. Dwokas vel dwakas (person), ouppmärksam, utan mål. Jfr Wokietis. Dwa(o)ki-neti, dwokinti, gå planlöst, ouppmärksamt; Dwoksoti, se planlöst och ouppmärksamt. Dᶜ’ugis, triumf (Džu-gas, namn). ᶜD’ugulis, gladlynt person, glad spelevink. Dzida v. ragotinea. Eajebea, tumult, kaos. Eajbeti, aju (o), ejaw, skapa tumult. Eajdinikas, trög person (jfr efternamn och ortnamn Ejdiniki). Eajagstis, eaji-mas, gående. Eajkštea, syn, det yttre. Eajunas, Eajvis, därav ateajimas, ateajwis, iszejajunas, iszejavīs, inkommande, utvandrare, emigrant, užeajunas, efterträdare. Ealgitsi, giuosi, klättrande, framåtgående. Ealgeata, tiggare. Ealgeatuoti, tigga. Earžti, žu, žaw, gnägga. Earželas v. Drygontas. Earžymas, gnäggande. Edrauti, stryka omkring. Eduo, io (uonies), hårstrå. Ekas v. n’akuris, någon. Ektšaj, varsamt, omsorgsfullt. Ekštumas; varsamhet, omsorg. Ekštus, varsam, omsorgsfull (om foder till boskap: när fodret är något sämre, duger det genast inte längre). (Jfr lat. Sixtus, namn; lit. Sizksz-tas). Em’aw, imu, imti v. Jem’aw. – Gabana, börda. Gabea(e, i)anti, överväga, överträffa. Gajdis, tupp, hane, kokot (därav kokosz, höna), hemmakär person. Atsigajeti, återupplivas; azsigajeti, plåga sig. gajgoti, sakna foder. Gagojimas, brist på foder. Atagaja, avstående. Gajmuris, skranglig person. Gajmuroti, hosta torrt (jfr Chimera). Gajstras v. gajsras, brand. (Jfr aušra; auštra.) gajsti, dö. Gajsžint, plåga, pina livet ur. Gajšlus, sugajšlis, besvärlig. Gajwale(o)tisi, återupplivas. At-gajwaw v. atsigajejaw. Gajvas, element, livsande (jfr Chaos). [43b] Gajwulis, stackare – varelse. Gajvus, frisk. Gajžus, sträv, syrlig. Gālwanos, linhövuden. Gafwokas, mössa. Ga-ma, släkte, natur. Gamas, släkte; apgamas, medfött märke, födelsemärke; ažga-mas, avkomma; iszgamas, missfoster; nuogamas, avkomling; užgamas (tevuta, tauta), folk. Gaminti, förbereda; nugaminti, tillreda. Garbus, berömvärd. Gardas, inhägnad, gård; apigardea, omkrets, omgivning. Gardus, smaklig; gardu, smakligt. Gardumas, smak; gardulis, läckerhet, sås till maträtter. Gardis v. kartis. Gargalus, den som harklar sig, snyftar. Gargti, … Gargožea, kittel. garmeti, falla sönder, förfalla, sjunka; garnis, häger. Gars’uoti, använda genom hot; gars’avimas, användning av något genom hot. Garsus, högljudd, tydlig, berömd, högrest. Garsvīt’a v. garstvīt’a, senap, senapsört. Garšva, tistel. Gavbti, täcka över. Gavdēsis, … (jfr namnet Gaudezsius). Gavžti-si, žu’nosi ž’avsi, böja sig. Gavzea v. galwa. geasti, fördärvas, därav pageadas, usling, pageada, skada. Geadeti, bära sorg, vara i sorg. Geadejimas, sorg, sorgebärande. Geadulai, laj, lingaj, sorgset. Geadulus, łas, lingas, sorgsen. Geadula, geadulea, listea, sorg. gzegółka pol. zlit gege, gegele. Geabti, stu(o), bav, svimma. Geałaznikas, kiryśnik. Gealta, gul ulltråd; geantis v. gintis. – Gearbti, b’u, b’av, anse, hävda. prigearbti, misstänka. Gear-bimas, antagande. Geardas p 14 v. 3, budskap, girdalas. – Geardavti, fira (skämtsamt). Geardini-kas, skämtare. Gearklugas, käbblare, grälmakare. gearu, bra. Gearvea, trana (fågel); 2) bäck i vildmarken. Gebale(o)ti, ju(o), jav, vårda; Gebale(o)jimas, vård (jfr Gebeleizys, en gud hos goterna). Gelas, söt, till exempel gelas pienas, söt mjölk (jfr lot. jells). Geabti, ha torr värk eller skärande smärta. Geałažonis, järn, ryska железа. Gehuo, geluonīs, gadd. Geras, lamm v. Eras; gerealis, litet lamm; geringen awis, vilket får som helst. Geris, den som drack. Geris, dryck. Gisti, gistu v. genstu, gesav v. gea-sav, slockna. Gisti, gist(o) gǐdav, börja, sjunga. Geartuvea, krog =gidituvea, lasarett. Gidi(e)mas, behandling; giedru, klart väder. Giedrus, klar (därav efternamnet Giedrus). Giedrumas, klart väder (klarhet), därav efternamnet Giedrymas. Gieteeas, späda blad. [44a] Giesuoti, suoju(o), framhärda (den första personen i presens i Biržai-dialekten slutar på -a (av ord?) och liknar latinska o, till exempel amo i stället för amu(o). Giesavimas, framhärdande, begäran. Giesti, gienstu, giesav v. geasav, slockna. Gietra v. cetra, tält, … Gieżti žstu, žav, känna avsky. giežimas, avskyvärdhet; pagieža, se även s. 59, avsky. giežimas, avskyvärdhet. gihu, djupt. Gilbti – pagilbti 226. ewang. v 27. Gilis, … Gimdytuvea, förlossningshem. Gimis, porträtt, vapen (person). Gimtis, gimtistea, v. gintis, gintistea som żimkłas och żenkłas. Gintuwas, redskap försett med vapen, till exempel en vagn utrustad med liar. Gintuvea, försvarstorn (fästning, fort). Gimdituwas, säng eller stol för födande kvinnor; Gimdituvea, förlossningshem. Girdalas, budskap. Girinikas, Girnikas, invånare i vildmarken (därav Girniki, by och berg nära Kurtowiany). Giris, beröm, Giriszks, eremitlik. Girklas, dryck. Girtavav, avnu, avju, uoju, auti, uoti, dricka sig berusad. Girtuoklea, drinkare, fyllbult. Girunas, skrytmåns, lca 201 (kajp giruno puodas. Gir'us, skryta. Giwąsakejai, kåda (jfr lit. siwaj, saft, vätska). Giwis, insekt. Giwomis, levande. Givonis, levande varelse; giwoninis, livs-; giwulis, litet djur. Gizas, besvärlig person; giži, jäsa. apgižis, bildlig; Giž(ea)(i)(ie)nti, besvära, vara någon till besvär; giesuoti v. gizuoti, framhärda; gizawimas v. giesawimas, framhärdande, begäran. Glajvėa, slem, gyttja. Glajvedinti, låta, tillåta. Glajvėti, bli slemmig, bedövas. Gląžnas, głaźnus, svag i arbetet, kraftlös. Glèbti, bstu, bli slemmig. Glebotis, glemoti, kladda. glibti, mbu, bav, bli slemmig, …, därav glibdinti (jfr gribas, krumblis). glitu, halt; glituma, halka. Glitea v. sn'urg lis. Globstas, skydd. Gludus, slät. Gn’užtis, liten boll. Gnižas, besvärlig person, påträngsen. gniž'eal[i][ie]nti, vara till besvär, vara påträngande. Gn’usas v. Najguris; Godas, girig; atsigosti, atsigodoti, ana sig till. Godoti, anstränga sig. Godulis, lista, girighet, frosseri. Gamuris, gom. Goptoti, ju/o/, jav, skydda, rädda, vårda (jfr Gopło, sjö). Goruoti, ruoju/o/, begära, skynda, längta; goravimas, begär, längtan, brådska. Grajtisti, stau, s’t’av, fatta något litet. Grajstimas, att fatta något lite, en skenbar förståelse (till exempel att uppfatta något man sett eller hört). Grajtas, snabb. [44b] Graksztas v. gražus. Grasiti, hota. Gr’audulis, åska; gr’audulinis, åsk-; gr’audulinea świętea, åskblixt; gr’ausmas, åska, åskdunder. gr’ausmus, hotfull. gr’austinis, åskdunder. Graužas, grus, småsten, småsten. Gr’aūžinas/ea/, grusig plats, grus. Gr’āzulis, sprätt, liten skönhet. Gre/a/tus, förenande. Grea’t’aj, tillsammans. Greatea, närhet. Gredos, bjälkar, småbjälkar. Grejimas, gräddskorpa på mjölk. Grenea, hinnan på en vätska eller ett tunt lager, till exempel snö på marken. Gresti, su, hindra, förbjuda. Gribea, svamp. Griblausis, gapare. Gribsz-tas, småtjuv; gribštavti, stjäla småsaker. Grimti, stu, pagrिमti, bli omodernt, komma ur bruk. Grinas betyder hos vissa fet, fin; hos andra mager, grov. Grinda, broplanka, brädgolv. Grižalas, dragstång. Grižulas, hjul som hästar tränas att springa i. Grot, ju/o/ jav, spela (jfr ryska грачь, fågel). Groti, gróju, grójav v. Krunk’av. Grosdaj, handelsklass; Grosdojimas, handel; Grosdoti, bedriva handel. Grum, /ea/ /i/ /ie/enti, hota, gräla. grums-da, grosba, hotelse. Grumsdu, hotfullt, grälsjukt. Grunda v. grinda, broplanka, brädgolv. Grumtas, jordklump av torkad jord. – Grusdai, ruiner. Gruža, vändning. Gružá v. Pugklis, korv, uk. Gružalas v. grižalas, dragstång. Guburis. Gudrus, kvick, listig. Gudumas nakties, nattens mörker, nattens mitt. Gołetuvea, sovrum. Gulta, sovkammare; Gultinikas, sovrums- Gumbas, knöl, en viss sorts sjukdom av överätning, till exempel säger man ”gumbas nea mego“. Gumbažalea, röd gentiana, det vill säga gul gentiana; Gumbingas, full av knölar och drabbad av den ovan nämnda sjukdomen. Gumbuotas, knölig. Gung’s’titsi, tausi, v. Kejoti. – Gun’oti, skrämma bort; gun’ojimas, bortskrämmande. Guoba, gabina (träd). Guodas, fartyg, förstånd. Guotas, fest, sällskap, hjord; Guotea, ryssopp (svamp; kanske från föregående ord). Gurbas v. Kutea. Gurždeti v. girždeti, gnissla. gurinti, fly, när man närmat sig. Gurksnis, klunk, sup. Gurklis, valk, haka, dubbelhaka (därav efternamnet Gurklewicz). Gurnas, utskjutande ben. Gurneti, rulla, trilla, falla ned uppifrån. Gustis, därav iszgustis, en sväljning; därav efternamnet Gustis. Guwus, skicklig i att fånga. Gužeti, žu, skrika (till exempel sugužejo, de kom in med buller). Gūžis, ett kålhuvud; gužetas, huvudformad (om kål); gužta, bo; gužineti, leka kurragömma; gužtati, häcka. Gužetaėreti, guž’t’oti, krysta. [45a] Ord ur Daukszas ordbok. Gwiežtisi, ž’uosi, ž’ausi, skynda sig; pasigwiežti, skynda på sig. leng v. ing. Ierbea, järpe. Iewa, ieva-ra, använder. Ilgajniuj, snart. Ilsus, svag. Ing, in, i; till, in i. Inkilas v. Awilis, aulis, bikupa, kupa. Inksteti, börja stamma. Jnkstiras, fästing (insekt). Inkstulis, stammande person, stammande. Intea, svägerska. Inus, rimfrost, frost (ryska иней). Ipatus, särskild, egenartad (Hipaciejowski). Ira, iraj, ir, är. Irejas, rorsman. Jrti, styra, ro. Jrkłas, åra. Irmedea, illamående. Irmedeti, må illa. Iwajrus, Iwi-jas, slingrande, kringvridande, krökt. Izas, istapp, ispik. Jadra, mässling. – Jaj, om. Jaknos, lever. Jaukus, i, y, sumiśis. Jāwkta /jungkti/, rem för att binda en oxe vid oket. Jaunas, ung (därav namnen Jaunius, Jaunutis). Jaunamartea, fru, ung kvinna. jaunaweadis, brudgum. Jaunasaj, brudgum. Jaunauti, uppföra sig lättsinnigt. Jegti, g’u/o/, g’av, veta något, nuojega, kännare. Jegimas, vetande. Jetis, pilspets, spjut, militär spira (jfr lat. Velites). Jetinis, försedd med spets; jetinikaj/s/, spjutbärare. Jiemus, jiemingas, passiv. Justi, jundu/o/, judav, börja röra sig, sätta i rörelse, bli upprörd. Judis, rörelse (sujudis, upplopp). Judra, gräs i lin; Judreatea, krasse. Junkłas v. Junkikłas, lockbete, nät, svart tråd. Juot, ja, till och med. Juoteasgi, jo verkligen. Iursta/u/s, smutsig, grumlig, oren. Jutus, känslig, vaksam. Pojutis, känsla. Kablis, krok, båtshake, kråka (därav efternamnet). Kadaj, när, till exempel kadaj buwaj, när du var. Kadaj ka’du, när var det, för mycket länge sedan. Kadokoti, kackla; kadokojymas, kacklande. Kados, kadu, till exempel kadu busi, när du kommer att vara. Kadu/o/n-gi, eftersom, emedan. Kagienti, kackla. Kaj, när. Kajkuomet, ibland. Kajmas v. kiemas, gård, kajmea v. 202 so’d’us. Kajmene/a/, boskap. Kajn’oti, skoja /även skoja, pajnioti/. Kajnojimas, skojande. Kajp, kajpo, kajpomis, hur. Kajtulis, hjärninflammation. Kakti, ku/o/nku, sträva, bege sig någonstans. Kake/a/łe/a/ spene. Kał’ėdos, kał’edaj, Herrens födelse. Kaleti, tu, te, jaw. [45b] göra döv. Kalejymas, dövande. Kałmogaj, kalamashka. Kałpokas v. galvokas. Kalsti v. Kaustiti. Kamuoti, mouju, mavav, plåga, pina. Kamavymas, plågande, förvirring. Kamienis 2. stjälk. potatisstjälk. Kanika amarant. Kanikas lantligt skafferi. Kapanoties, darra. Kapinis, hackelse. Kapi-nis, grav-. Kapas 1. gravmonument; kapaj gravar. Kardas kord /vapen/, ljud, eko, klang. Kar-’d’aj, ljudligt, ekande. Kardinti, anmäla. kardintiesi anmäla sig, visa sig. Kardus ljudande, ekande; kardumas, klangfullhet. Kajrinti irritera. Kajrin’ymas irritation. Karka, hack, skulderblad. Karkti, k’u,k’aw darra. Karkymas, darrande. Karkle/a/s v. Kope’t’os. Karksoti, stå tråkigt. Karmonas, matełzak i Ewang. 248. Karoblis, skepp. Kar’one/a/, krig. Karsis, en viss fisk. Karta/o/klis, boksmet; /därav charta lać/; Kartu tillsammans, gemensamt. Kas’a, liten sås, Kaś-kis v. Nieżas. Katil’or’us, Katilus, kopparslagare /därav efternamnet Katel/, Katruj, Katrul, Katrur, varthän. Ka’t’ukstis, kattig. Kawajtinti, släpa sig fram. Kawaitineti ströva omkring, irra omkring. Kawajtininmas, släpande. Kauksoti, kraxa. Kavkseti, skälla. Kauksojymas, kraxande. Kiaukszejimas skällande. Kiauksżti, skälla. Kiaukszimas, skällande. K’avkutas, fjäll. Kavs’ti, šstu, därifrån ika ušav podpilem. Kavśea bom. Kauśinti, nu/o/, isdž zgzybialė. Kavtimas, omsorg. K’aus-ti, k’autu k’autav, bry sig om. Każis, Każis 2. v. Kumelis. Keajoti, ströva omkring; Keajojimas, kringströvande. Keal’olika, ett drygt tiotal. Keal’olikintas, keal’olikis, elfte, tolfte etc. Keapszeti, slå som ett litet barn. Ke/a/ptuvas, brödugn. Keaptuvea, bageri. Keapurea, mössa. Kearas, buske. Kearuoti, växa som buske, Ewang. 68. Keareti, r’u/o/, r’ejav, förhäxa, trolla; nukeareti, förtrolla, övertala. Kearpeti, göra eländig. Kearvinti, gå klumpigt; kearvineti, gå klumpigt. Kearvinejimas, klumpigt gående. Kearvonas, karavan. K’eaturis kvadrat. Keatvirtainis, fyrhörning, kvadrat. Kebl’aj, klumpigt. Keblinti, gå klumpigt som en björn. Keblineti gå klumpigt; keblinejimas, klumpigt gående. Keblinimas, klumpig gång. Kebłoti, isd’ klumpigt, därav kebojimas, klumpig gång. Kebtu, klumpigt. Kebtus, klumpig. Keb-soti, sitta klumpigt. [46a], Kebszeti v. seabszeti, slå som små barn. Keburoti leka, /som ett barn till exempel med händerna, kladda. Kedoti, oju/o/ dojav strö ut. Kedojimas, utspridning. Ketoti, oju/o/ breda ut, lägga ut, vifta. Kesti, kea’t’u ketav, breda, utvidga, breda ut, därav issikė-tęs, utbredd. Ketojimas utbredning, viftande. Kevealis, tolk, kringvandrare. Kewealo/u/ti v. Kewełauti, stöka omkring. Kewe/a/łojimas, kringströvande, vandrande. Kezęti, żu/o/ł spricka; Kezęjimas, sprickande. Kezęti enu/o/, ejau, smäda; Kezęjimas smädande. Kibala 5, olycka /fördärv/. Kibek-lis v. kablis. Kibi/u/rkštaviti v. tuoti v Kibi/u/rkšliti, spraka. Ki/u/burkštavimas v. Kibi/u/rkštijimas, sprakande. Kibi/u/rkštis, gnista. Kiek, hur mycket; kiekaj, i viss mån; kiekas, hur mycket; kiekibea, mängd, mängd. Kiekierz(u)oti, skryta. Kiek/l/olika, ett drygt tiotal. Kiemas, gård, stuga, t.ex. buwaj kiemi, jag var på gästabud. Kiemineti, vara gäst. Kieminejimas, gästning. Kiem’onea, bondkvinna, lantkvinna. Kiem’onis, bonde, lantbo. Kiklikas, liten form, nyckelben. Kikoti, gunga. Pakil’a, kanna, lägel. Kil’epas, stridsyxa. Pokilis, festmåltid, kłotli, lyfta; kilojimas, lyftande. Kiltis, familj. Kimti mustu, mav, rossla, stelna; apkimti, bli hes; ažukimimas, heshet, ażukimis, hes. Kimbti, bu/o/, mo’av, bära bort Modl. 232. Kimbeti v. kabeti, hänga. Kirbas v. Kajlis, fårskinnsfäll. Kirbinea, knippe, t.ex. Kirbinea raktu. Kirkti, kraxa. Kisielis, kisielus, kisiel. Kiszka, skenben. Kłajdea, fel, falskhet. Kłajdus, vilseledande. Kłajdunas, kringirrande, tolk. Kłajkus, rädd, sorgsen, skapande. Kłajkastis, rädsla. Kłajkinti, skapa. Kłasta gräl. Pakłajko, skapades. Kłausus, v. Kłaużadus, lydig. n’akłaużada, skurk, olydig. Kleabearis, kläpp. Kleabeti röra sig, vara långsam. Kleabea(i, ie)nti, knacka, bulta. Klejka v. klej-kea, hästkrake. Kłesti, ‘t’u, v. kłesteti, ‘t’u förtätas. Kłestiti piska, prygla (хлестать). Kłest(e)j (y)-mas, förtätning. Kłestimas, piskning. Kłestumas, täthet (i trädkronor). Kłestus tät, t.ex. kłestus łapaj me’d’o, tätt trädens löv. Kliedeti, irra omkring i sjukdom, vara manisk, gå omkring, vandra omkring om natten, därav kliedejimas kringirrande, mani, nattligt strövande. Klijas, klister, karuk. Kli-uoti klistra. Klikti, ropa. Klimpti, sjunka ned i dy. Klineti, kila. Klingea, dörrhandtag. Klintis 7. klippa, häll. Kripti v. Klipti, pstu, pav. pod. falla, rasa, bli fattig. Kliszas, Kliwas, Klivis, halt, hjulbent. Klivinti klivineti, gå haltande. Klodas, lager, pakłodea, lakan. Kłustineti bädda, kłustimas, bäddning. Kłotas, kłotinis, skiktad, att skikta. [46b] Klu-diti träffa, stöta till (greppa). Kludimas träffande. Kluga, pil. Klukinti, vada. Klukseti pilwie, kurra i magen. Klumbea(i, ie)nti, knacka. Klumbinti, klumbineti, gå med dunsande steg. Khum- 203 pa, klumpinea, klumpuma, grund, gyttja. Klumpu, trögt. Klumpus, trög. Klupuris v. Z’upsnis skvätt, nypa. Kl’ur kseti, krerać. gearvea klurk’sa, tranan krera. Kl’utea, Klutis 7. v. Kl’autis 7. hinder, hake, barriär. Kn’agas, skrikare. Knajbiti, peta. Knajbimas, petande. Knak(p)sojav avta. Knatas, veke — knaukseti, skrika. Kneazeti, krossas. Kneażinti, krossa. Kneażejimas krossande; kneażinimas krossande. Knebo ti, peckac sig: knebojimas pickande. Kneksejimas v. Kn’auksejimas. Knekšeti v. Kn’avkšeti: Kne(i)binis, konst. 2. Kniboti, peta. Knibojimas petande. Kniebti, kniembu, arba, bstu, hänga ned, falla (jfr Nimbus). Knebimas nedhängande, fallande. Knirkti, k’u(o) fräsa. Knisti, knintu arba knitu v. kniteti, tu(o), plåga. Knitejimas, knitimas, plåga. Atsiknoti (från knoti), lossna, skalas loss. Kn’okti, skrika, vråla. Kn’okimas, skrikande, skrik, vrål. Kn’oklis skrikhals, skrikare. Knopa, hovknapp. Knopinti, knopineti, gå och snubbla, pakonpstomis, snubblande. Knopsoti, stå klumpigt. Kn’ubti, kn’umbu, bav, falla framstupa, hänga ned. Kn’ubsoti, insistera. Kn’ubs’t’as, liggande på mage. Sukn’ugždav, jag började fräsa (från kn’ugzti kn’ungzdu). Kn’ugždėti, fräsa. Sukn’užav, jag krossades (från kn’užti kn’unžu arba Kn’užstu,). Kn’užeti krossas. Kn’užinti, krossa. Koloti, förolämpa, vanära (smäda). Komiti v. Kamuoti, plåga, pina. Komijimas vel Kamavimas. Kopti, v. lipti. Pe(a)rkoris, från korti, en som hänger upp korv. Korinti, korineti, gå omkring och hänga upp korv. Kovas v. V’epla kaja. Krajg’oti, veva, krajg’ojimas, vevande. Krajtealea, ask. Krajtealea pinta, korg. Kraj tis 2. ask, utrustning. Krajpintas v. Keasealis, korg, korgkärl, korg. Kras’a, pall. Kr’avseti, harkla sig. Kr’avkutas, varlu kr’avkutaj av luftmassa som surdegsmassa. Krawpas, sträv, ojämn. Kr’avsis strand vid havet och kravtis,... Krea jda, krita, krita. Kreajwokšl(i)n’is, krokryggig. Kreap’sea, liten kista, kreapśis, korg. Kreasnus, ystad, kompakt. Kreaseti, stelna. Kre asnumas ystning, kompakthet. Krifjas, brätte. Krikti, skrika (om en anka). Krikle, kricka. Kriuoti, tveka. Krilavimas, tvekan. [47a] Krimslea, brosk. Kr’ogas, snarkare. Kr’oguoti, snarka, snörvla, Krógavimas snarkning, krókštimas, snarkning. Kr’oglis, den som snarkar. Kr’okulis, hammare. Kropti, lura, bedra. Krumas, buske, snår, ris, pl. krumaj, buskage, skog, buskvegetation. Kruminas, ris, buskage. Kruminis, risig; Kruminis duntis, kindtand. Krumplis, knoge, fingerled. Krumpl’uotas, knölig. Krumslis, grus. Kr unas, andnöd, snarkning. Krunuoti, nuoju, hosta, bli andfådd. Krunklis v. Varnas. – Krunkšti, krunkštauti rossla, kvävas, snarka. Kru(o)ntas, strand. Kru pti, mpu, upav, sticka, stelna, bli klumpig. Krusnis 7. stenkruka, stenhög. Krušinis äppelkaka 2. – Kubil’us v. Kubil’or’us tunnbindare (jfr byn Kabilunaj). Kubris 2. nacke, rygg. Kudra, gyttja, slam, dy. K ujas hammare. Stulbis v. kujnas. K ūlimas, genomskinligt vårgräs. Kulipka v. riduolea, kula. Kumpa, puckel. Kumpti, förfalla. Pakumpti förfalla. Kun’aveajkti, kränka. Kundea mal. Kunigena, prästson. Kunka, spänne. Kunkulas, kokande vatten, bubbla, vattenblåsa; kunku luoti, koka. Kuntas v. swaras, pund. Kuntripčhas, kontrypał, fint tenn. Kuodis, lärka. Kuoja, staket, gärdsgård. Kuokas, kägel, klubba. Kuokšta, kosm. kuo, ku, im, vad; Kuo-tuo, med vad. Kuopa, folk, allmänhet, tumult, trängsel (därav lat. populus, och därav högtiden Kupało). Kuopti städa, rengöra. Kuoras, torn, bastion. Kuosa, kaja. Kupl’aj, frodigt. Kupumas, frodighet. Kupūs, frodig. Kupra puckel (därav efternamnet Kupris). Kupris, puckelryggig. Kupsta, hög. Kosm, kulle. Kupstuoti, jäsa; Kupstavimas jäsning. Kurkea, kalkonhona; Kurkinas, kalkon; kurkitis kalkon-; Kurkitur, någon annanstans. sukuštav, jag började viska. Kusteti, viska. Kūstinti, gnaga, äta upp, bita. Kutuoti färga kläder. Kusti, sstu(o), därav źlewe(a) kusta unt me’d’u, barken fäster vid trädet. Kutealoti, kittla. K’utinti, gå långsamt. Kutriti, kutrinti plåga. Kuweti v’u(o) vejaw, skämmas, ångra sig, sona, ångra sina synder (därav kanske lat. Kuwento kloster). Kuwejimas, skamkänsla. Kuwekseti, pipa. Kunis 2.v. Sarmata, skam. [47b] Kwakšeti, kackla. Kwarasiti prygla. Kwarma v. tajsituwas, form. Kwarsinti v. Pikrin tisi, täcka över. Kwatotisi, frusta av skratt, skratta överdrivet. Kwearkšlea, kwolzka. Kwe puoti, flämta. Kwieslis, den som kallar till sig inbjudna. [4.] Litauisk-tyskt och tyskt-litauiskt lexikon... 1730. Halle. Ur F. V. Haks verk har mer än ettusen fyrahundrasjuttio ord skrivits av (60–67 b): Abbejeip, beyderley; Abbejets, beydes; abbe jey, beyder bey adv; 204 Akkies-Wokas, o, Angenlīd; Akkies-Wyzdis, džio, augapfel; auklas móze od auka; Andaj; Ankstybas i Ankstrīwas, Annot wie dort; Antaj, dorten adv. monstr.; Apdangalas, to die Kleidung cnf. toga, lat. osv. Till vissa ord har olika anmärkningar fogats, t.ex.; Erytis, cio ein Lamm (Lammazwierż w Ameryce) (61a), Kammara ros Kammer, pro Kambala od kamba, kampas (61b), Prakartas, to, eine Krippe (u nas Prakartis) (63a) osv. [5.] Nektóre frazesa polsko-żmudzkie [några polsk-samogitiska fraser]. Enligt K. Būga är detta 34 uttryck (88a–88b) som inte har skrivits ned av A. Kašarauskas, utan av någon annan; K. Būga publicerade dem efter de andra avskrifterna10, t.ex.: Kad stroks, tūkart pri Diewa – Gdy twroga, do Boga; Yra tai garbie ant garbiu, turieti ležuwi už dantu – Jest to cnota nad cnotami, trzymać jezyk za zębami; Garbie ysz patjis burnas, atsydouod – Propria laus sordit osv. [6.] Wyrazy Żmudżko-Litewski [samogitiska-litauiska ord]. Enligt K. Būga är dessa ord inte heller nedtecknade av A. Kašarauskas, utan ord från olika dialekter (samogitiska och aukštaitiska) som någon annan skrivit ned och som hamnat i hans manuskript (89a–95b). K. Būga publicerade dem i tur och ordning och lade till nummer (sammanlagt 248)11. Här är några exempel från början (98a): Inumis – Kumpnikas, Gasznus – puykus, Pakažnas – walnias, Skanu – gardu, Wins szuka – vienas puncziosi, Pakojes sukabinti – abudu supunczioti, Saykint – wiest prisiegon, Preykżus – Užkuris osv. A. Kašarauskas har alltså gjort ordutdrag ur olika källor och fått en del [5, 6] från andra. Man antar att det på hans initiativ var någon som skrev av J. Pabrėžas verk ”Taislius auguminis”s växtnamnsförteckning, som han sedan hade i sin ägo12. A. Kašarauskas ordlistor och hela hans manuskript ”Litvanica” utgör en rik och mångsidig skatt av material, som det vore väl värt att åter granska noggrant och skriva av allt som av förbiseende lämnats ute. A. Kašarauskas säger själv i sin artikel om ordböcker över det litauiska språket att han inte avsåg att ägna sig åt lexikografiskt arbete eller utarbetandet av en ordbok över folkets litauiska språk, utan nöjde sig med att skriva av ord ur olika källor och sammanställa ordsamlingar som kunde vara honom till nytta när han skrev om det litauiska språket och som hans vänner och bekanta kunde få tillgång till. Ändå har uppgifter nått vår tid om att A. Kašarauskas framträdde som sammanställare av en rysk-litauisk ordbok. Det skrevs om detta arbete i pressen. Så vände sig Vaižgantas i ”Tėvynės sargas” (1896, häfte II, s. 21–22) till allmänheten i sökandet efter A. Kašarauskas rysk-litauiska ordbok: [21] ”Var finns ”Den rysk-litauiska ordboken” av prästen Ambr. Kossarzėvskis? Biskop Motiejus tid i Samogitien skulle vi kunna jämföra med Adam Mickiewiczs tid i Vilnius; här såväl som där framträdde en stor litterär rörelse. Samogitiska präster och lekmän lärde sig och skrev sida vid sida. Många av deras verk trycktes, 10 ”Tauta ir žodis”, bok I, s. 367–368. 11 Där, s. 368–371. 12 Detta meddelades av S. Skrodenis, chef för manuskriptavdelningen vid Litauens SSR:s statliga republikanska bibliotek, med stöd av ett manuskript som finns där (PR 136). 205 Så mycket blir kvar någonstans, och ändå är det dags för det att se dagens ljus. Jag hör att den berömde lärde mannen, ledamoten av Arkeologiska sällskapet, prästen Ambraziejus Kossarzewski eller, som samogitierna uttalar namnet — [22] Kašarauskas (1822—1880), vars flera band handskrifter finns i Kaunas seminariebibliotek, hade skrivit en rysk-litauisk ordbok på ordet (den sistnämnda) ”ogonščiki”. Efter att han 1863 förvisats från Varniai, där han var föreståndare för rogationisternas kloster, till Sibirien, hamnade hans bibliotek hos släktingar i Pavandenys församling; de förvarade det i prästgården, där ordboken ännu fanns 1883 [?], men den försvann någon gång mellan 1872 och 1883. Om någon skulle få tag på den, ber vi att den överlämnas personligen eller skickas direkt till redaktionen för ”Tėvynės sargas”, som gärna skulle ta emot den. Något senare efterfrågades denna och andra ordböcker i den litauiska pressen i Amerika: ”Var finns de litauiska ordböckerna?” Av litauiska ordböcker har endast Nesselmans, Kurszaitis och Miežinis kommit ut; Juszkewycziaus viktiga ordbok trycks fortfarande i Sankt Petersburg. Men var är de andra? Det är ju känt att Dijonizas Poszka efterlämnade en samogitisk-litauisk ordbok, som P. skrev ända till slutet. Även Pocker efterlämnade sådana (ordböcker: litauisk-polsk och polsk-litauisk), Kajetonas Niezabitowskis (litauisk-polsk), prästen Sutkeviczius, L. Ivinskas (samogitisk-litauisk), Simonas Staneviczius (samogitisk-polsk), prästen Kosarzauckas och M. Akelaitis (den senare två: polsk-litauisk och en jämförande litauisk). Herr P. Kriaucziunas sägs skriva en litauisk ordbok. Utöver dessa stora ordböcker, hur många små ordböcker finns det inte, som varje älskare av det litauiska språket har skrivit och skriver för eget bruk. Men var är de …?” Prästen Kosarzauckas rysk-litauiska ordbok fanns ännu 1883 i Pavandenys församling hos släktingar, men försvann. Dijonizo Poszkos ordbok hade Vincas Bialozor hos sig 1858. Akelaitis ordböcker försvann i Paris. Kanske förvaras de av Želmens sällskap? Prästen Sutkeviczius litauisk-polska ”ordbok” ligger och förfaller i Vilnius offentliga bibliotek. Och var är de andra? Vi borde leta rätt på dem alla.”13 A. Kašarauskas ordbok efterlystes i pressen även senare14, men hittills har man inte lyckats hitta den. Därför är det i dag svårt att säga något säkert om den. Man kan bara spekulera i vilket syfte A. Kašarauskas sammanställde en rysk-litauisk ordbok, när han själv skrev att en litauisk-polsk ordbok behövdes i första hand. Under första hälften av 1800-talet var polsk-litauiska och omvända ordböcker på modet, medan det ryska språket ännu var ett nytt fenomen inom litauisk lexikografi. En av de första som övervägde att införa ryska i en litauisk ordbok under arbete var A. Ugianskis (1816—1870), professor vid Kazans universitets institution för klassiska språk. Han hävdade att litauer och polacker kunde tillräckligt mycket ryska, att ryska motsvarigheter till polska ord var främmande för ryssarna och att en litauisk-rysk ordbok kunde ges ut med statliga medel15. Man kan anta att A. Kašarauskas, som var en man med breda intressen och stor bildning, genom sitt arbete i den ryska arkeologiska kommissionen i Vilnius och Kaunas statistiska kommitté, genom att skriva för den ryska pressen om botanik och andra ämnen och genom att behärska polska, tyska och 13 ”Tėvynė”, 1898, s. 250. 14 Se ”Žinyčia”, 1901, nr 1, s. 154. 15 ”Tauta ir žodis”, bok VII, Kaunas, 1931, s. 330. 206 För att kunna läsa franska behövde han också bli väl förtrogen med ryska. För detta ändamål skulle en rysk-litauisk ordbok vara till nytta för honom och andra litauiska intellektuella. Ordboken måste vara en översättning, eftersom en sådan ordbok lättast och snabbast kan sammanställas med någon rysk ordbok som grund. Eftersom manuskriptet saknas och inga andra uppgifter har påträffats är det omöjligt att säga något om källan till den ryska delen av ordboken. Att A. Kašarauskas intresserade sig för andra språks ordböcker och sökte efter dem framgår av ett brev från L. Ivinskis den 15 mars 1860 till en okänd person, där denne ombeds skaffa ordböcker på andra språk åt den ”geniale forskaren i den jämförande žemaitiska dialekten” A. Kašarauskas.16 Till den litauiska delen av ordboken kunde A. Kašarauskas använda ord som han skrivit av ur olika källor samt ord som han upptecknat ur folkspråket. För detta tjänade förmodligen delvis hans ordlistor med litauiska ord. Kanske hade A. Kašarauskas också vetenskapliga intressen i åtanke när han sammanställde den rysk-litauiska ordboken. Han skrev utförligt i den polska pressen om det litauiska språkets betydelse för den jämförande historiska språkvetenskapen. Genom S. Mikuckis, som han satte stort hopp till som sammanställare av en litauisk ordbok, måste han ha vetat att även de ryska språkforskarna I. Sereznevskis, F. Fortunatovas, J. Šachmatovas med flera intresserade sig för litauiska och väntade på en ordbok som skulle ge dem möjlighet att bekanta sig med språket. Även detta kan ha sporrat A. Kašarauskas att sammanställa en rysk-litauisk ordbok, vars manuskript slutar med ordet ”ogonsčiki”. Manuskriptet till den rysk-litauiska ordboken är den enda kända ordbok som A. Kašarauskas påbörjade. Som lexikograf hade han också kunnat verka på andra sätt, eftersom bokhandlaren och förläggaren Zavadskis i Vilnius föreslog att han skulle utarbeta en förkortad version av Bobrovskis latinsk-polska ordbok. S. Kašarauskas, som ägnade sig åt naturvetenskap, avböjde detta lönsamma arbete.17 Utöver de nämnda leksikografiska arbetena (ordlistorna och den rysk-litauiska ordboken) framträdde A. Kašarauskas även som historiker över den litauiska lexikografin genom att skriva den artikel om litauiska ordböcker som vi citerat. Där nämns mycket kortfattat nästan alla de viktigaste lexikograferna från början av 1600-talet till slutet av 1800-talet. Eftersom Kašarauskas intresserade sig för språkvetenskap, följde den lingvistiska och övriga pressen och umgicks med dåtidens filologer, kulturpersonligheter och andra upplysta personer (M. Valančius, M. Akelaitis, L. Ivinskis, K. Daukša, S. Mikuckis och andra18), måste han ha känt till vad som hade gjorts och gjordes inom den litauiska lexikografin. I artikelns början räknas litauiska lexikografer upp, nämligen S. Daukantas, K. Nezabitauskas, J. Juška (Juškevičius), A. Ugianskis, M. Akelaitis (Akelevičius), L. Ivinskis, K. Daukša, M. Miežinis (Miežitavičius), S. Prialgauskas och A. Juška (Juškevičius); den allra första lexikografen K. Širvydas samt de nyligen avlidna S. Stanevičius, D. Poška (Paškevičius), D. Sutkevičius och J. Pabrėža (som samlare av botaniska ord). Bland de personer som omnämns i vår litteratur, och som ville eller försökte ägna sig åt lexikografiskt arbete, sägs ingenting om A. Butkevičius, L. Uvainis, J. Plateris och andra, vars lexikografiska verksamhet antingen varit obetydlig eller inte väckt någon större uppmärksamhet på A. Kašarauskas tid. 16 ”Tauta ir žodis”, vol. VII, Kaunas, 1931, s. 342. 17 Prof. A. Dambrauskas, Kun. Ambroziejus Kašarauskas (1821–1882). – „Tauta ir žodis“, kn. III, Kaunas, 1925, p. 234. 18 Jfr ”Tauta ir žodis”, vol. III, s. 234. 207. Bland ordboksförfattarna i Ostpreussen nämner A. Kašarauskas i slutet av sin artikel Hakas, Ruigys, Milkūnas och Nesselmannas. De två förstnämnda hade bara lämnat en liten del av ordförrådet, ett sammandrag, medan Nesselmannas hade sammanställt en ganska stor ordsamling, som dock inte omfattade ens hälften av det litauiska språkets rikedomar. Ingenting sägs om de handskrivna litauisk-tyska ordböckerna från Ostpreussen och deras omvända motsvarigheter, särskilt inte om J. Bradovskis tvådelade ordbok, som utmärker sig genom sitt rika material från folkspråket och folkdiktningen och som omnämns i Milkūnas och Nesselmannas tryckta ordböcker. Även om A. Kašarauskas, jämfört med andra källor som nämner litauiska ordböcker, inte publicerade nästan något nytt, är själva omnämnandet av våra främsta lexikografer och de korta anmärkningarna om vissa ordböcker värda att uppmärksamma vid studiet av den litauiska lexikografins historia. Efter att ha bekantat oss med A. Kašarauskas verksamhet inom den litauiska lexikografin kan vi dra följande slutsatser. A. Kašarauskas efterlämnade inga omfattande lexikografiska arbeten eller ordböcker av stor betydelse för den litauiska lexikografin. Som hans viktigaste insatser har nämnts ordlistorna, försöket att sammanställa en litauisk-rysk ordbok och anmärkningarna om litauiska ordböcker. Med tanke på läget inom den litauiska lexikografin på den tiden, det lilla antalet lexikografer och deras svåra arbetsförhållanden blir A. Kašarauskas lexikografiska verksamhet ändå betydligt mer betydelsefull än vad den först verkar. A. Kašarauskas tillförde den litauiska lexikografin nya idéer och planer som, trots att de förblev orealiserade, upprätthöll och stärkte strävandena att berika den litauiska lexikografin med nya arbeten. Det handlade om att förespråka idén om en ordbok över folkspråket och att lyfta fram behovet av att sammanställa ordböcker över personnamn, ortnamn och termer. A. Kašarauskas stödde, fördjupade och utvecklade den lexikografiska rörelse som började ta form i Litauen i början av 1800-talet och vars främsta uppgift var att sammanställa olika ordböcker över det litauiska språket. Dessa skulle användas för att lära sig litauiska, utveckla skriftspråket och skapa litauisk litteratur. Han såg att ordboksarbetet gick mycket långsamt och att krafterna var få och splittrade. Därför försökte han stödja det lexikografiska arbetet, samla krafterna och uppmuntra andra att gemensamt sammanställa en stor litauisk ordbok. A. Kašarauskas samlade in en betydande mängd material ur olika källor. Det berikade K. Būgas, den stora ”Lietuvių kalbos žodynas”s och andra kortregister och används fortfarande i lexikografiskt syfte. Särskilt värdefulla är hans avskrifter ur K. Daukšas och J. Jumskis ordböcker samt de ord han upptecknade ur folkspråket; sådana ord finns i hela A. Kašarauskas ”Litvanika”. Avskrifterna ur de nämnda ordböckerna är konkreta och tillförlitliga vittnesbörd som ger oss åtminstone en viss bild av de försvunna ordböcker som ännu inte har återfunnits. A. Kašarauskas räknade upp och dokumenterade vilka lexikografer han kände till och bidrog därmed i viss mån till att samla in, registrera och förmedla uppgifter om den litauiska lexikografins historia till kommande generationer. Allt detta innebär att även A. Kašarauskas bör skrivas in i den litauiska lexikografins historia som en av de få upplysta personerna på 1800-talet som betraktade ordboken och grammatiken för sitt modersmål som hörnstenar för nationens fortbestånd. 208