Kaip buvo rengiami lietuviški botanikos terminų žodynai

Det reflexiva verbet bespausdinti använde M. Mažvydas i betydelsen ”trycka till, pressa ned”: För att beteckna tryckning använde K. Širvydas i ordbokens tredje upplaga ordkombinationer bildade efter G. Knapskis ”Thesaurus Polonolatinograecus” (1621) – mokslas išspaustuvės |druk. Expressae metallo literae charta impressa literis|. På 1700-talet betecknades tryckning med lånordet druką (ŽCh), och på 1800-talet inte bara med ett lånord (N, K, S. Dauk, I, LC1886, 40), utan också med den litauiska motsvarigheten spauda (N, K, A1884, 318). Den samlade mängden tryckta publikationer kallades först med lånordet drukas (M, I, A.Baran). Den litauiska motsvarigheten spauda fick genomslag först efter en tid. F. Kuršaitis använde hybriden drukavonė ”tryckning” i ”Deutsch-Littauisches Wörterbuch” (1870.I.5), medan aušrininkai ersatte drukavonę med spaustuvyste (1884, nr 96). Som nämnts var G. Neselman en av de första som använde den litauiska motsvarigheten spauda6 i stället för lånordet druka ”tryckning” i ”Wörterbuch der Littauischen Sprache”. Från G. Neselmans ordbok kom ordet spauda in i F. Kuršaitis7 ”Littauisch-deutsches Wörterbuch” och tidskriften ”Aušra” (1884, 318). Ordet spauda i den nya betydelsen ”den samlade mängden böcker och periodika” användes först av ”Aušra” (1885, 75), och senare även av J. Balvočius. Det verkar som om K. Būga befäste ordet spauda i båda betydelserna i skriftspråket. L. Ivinskis skrev först lånorden druką, drukas i sin polsk-litauiska ordbok, och därefter ordkombinationerna spaudimas knygų, spaudimas rašto. I sin polsk-litauiska ordbok gav S. Daukantas den litauiska sammansättningen spaudimas företräde och använde lånordet druka som synonym. Lånordet drukas i betydelsen ”typsnitt, tryckbokstäver” är i excerpteringssamlingen för den akademiska ”Lietuvių kalbos žodynas” belagt endast i östaukštaitiska dialekter. J. Baronas var en av de första som gav den goda motsvarigheten spaudmuo för typsnitt och tryckt bokstav i ”Rusų-lietuvių kalbų žodynas” (1923). K. Pakalka HUR LITAUISKA BOTANISKA TERMORDBÖCKER UTARBETADES När två högre läroanstalter hade grundats i Litauen (Litauens universitet i Kaunas 1922 och Lantbruksakademin i Dotnuva 1924), där botanik undervisades, började lärarna intressera sig för att standardisera den biologiska terminologin och växtnomenklaturen. År 1926 tog prof. L. Vailionis initiativ i frågan. På hans initiativ tillsattes 1927 en kommission för en botanisk ordbok med 10 ledamöter – där fanns företrädare för alla botaniska grenar: 8 från Kaunas universitet och 2 från Lantbruksakademin. J. Vailionis var dess ordförande och J. Dagys sekreterare. Efter en särskild inbjudan att medverka i arbetet med att sammanställa ordboken riktad till personer som intresserade sig för olika botaniska terminologifrågor (biologer, läkare, farmaceuter, språkvetare, skogsbrukare 6 Ordet spauda i betydelsen ”stöd” användes först av K. Širvydas i boken ”Punktai sakymų” (II, 1644). 7 F. Kuršaitis betraktade ordet spauda som okänt i östpreussiska dialekter och markerade det med hakparenteser. 244 och andra) att bistå med ordboksarbetet, svarade några personer genom att skicka äldre litteratur och handskrifter med växtnamn. Kommissionens arbete med ordboken fick ekonomiskt stöd av Litauens hembygdsförening. J. Dagys, som då studerade biologi på tredje året, fick i uppdrag att mot ersättning sammanställa en kortkatalog för den botaniska ordboken utifrån den insamlade litteraturen. Vid sammanställningen av kortkatalogen utgick man från växternas latinska namn och noterade familjens namn samt motsvarande växtnamn på litauiska, tyska, ryska, polska och lettiska. Därefter angavs växtens växtplats, utbredning, praktiska användning och blomningstid. De viktigaste källorna vi använde för att samla in växtnamn var följande: 1) D-ro J. Staugaitis ”Žodynas botaniškų vardų”, sammanställd i Šakiai 1891, 2) J. Pabrėžas ”Botanika arba Taislius auguminis”, utgiven i USA, Shenandoah Pa, 1900, 3) P. Matulionis ”Žolynas”, del II, Vilnius, 1906, 4) L. Ivinskis kalendrar (1846—1866) och 5) D-ro K. Griniaus ”Botanikos Žodynas”, den litauisk-latinska delen. Detta var växtnamn som samlats in fram till 1904 ur litteratur och från människors tal i trakten kring Marijampolė—Pilviškiai. J. Staugaitis, en aktiv samhällsmedlem och stor beundrare av det litauiska språket, hade samlat in och omsorgsfullt nedtecknat alla växtnamn från äldre litauiska ordböcker (Sirvydas, Neselmanas, Kuršaitis, Milkes med flera). I hans botaniska ordboksmanuskript, ordnat efter växternas latinska namn, står de litauiska motsvarigheterna i kolumner, med en förkortad hänvisning efter varje ord till källan där det hämtats. För vissa växter samlades flera tiotal synonymer. Låt oss ta som exempel Myosotis palustris — pelkinė neužmirštuolė. I J. Staugaitis ordbok finner vi 21 namn för den, nämligen: dangaus ašarikas J, dangaus ašarikė Ch, geltžolė K₂ (Coadj), Ch, gelžolė K₂ (Coadj.), miego žolė J (N), minėtenė Mat, minetenės pelkinės Iv, minietenė Al (žem), minietenė pelkinė Iv, naktibalda Mat, nemiršėlės Iv, neužmiršikė Ž, neužmiršk manęs B (Ek), rasutės St (Plokščiai), saulės ašarėlės St, varlakutės (apie Alvitą), varlės ašarėlės K.G., varnakutis Al, vergismeinė K₁, žaizdra Ch, žaizdros žolikės J (Prök). Av namnen ovan hade endast två samlats in av J. Staugaitis själv ur människors levande tal (rasutės och saulės ašarėlės); ytterligare två hade K. Grinius skrivit till för hand efter att ha hört dem från människor (varlakutės och varlės ašarėlės), medan de återstående 17 kom från litteraturen. I andra källor fann vi dessutom följande namn för samma växt: katrytės (Pn), landonės žolė (Pet), varlakoję (Klv), varliakėliai (Kėd), varlių rūtėlės (Pn). På så sätt hade vi samlat 26 namn. Kommissionen för den botaniska ordboken skulle välja ut det bästa och fastställa det som huvudnamn, medan de övriga antingen skulle behållas som synonymer, med stavningen anpassad till modern litauiska, eller helt strykas som felaktiga. Sådana val av det bästa namnet gjordes vid kommissionens sammanträden; språkliga korrigeringar utfördes av redaktören, som i tveksamma fall rådfrågade språkvetarna J. Balčikonis och Pr. Skardžius. Vissa växtnamn hade skrivits upp i slutet av J. Staugaitis botaniska ordbok utan latinska namn, eftersom författaren inte visste eller var osäker på var de skulle placeras. Förteckningen över sådana namn, med uppgift om varifrån de hämtats, omfattar 18 sidor. För vissa anges tyska motsvarigheter eller vad de används till. Här är några exempel. Aklys — läkemedel för nötkreatur mot svullnad under tungan: när det krossats ska det blandas med vassle eller vinäger, gnidas in under tungan och ges tillsammans med fodret. Bajoras — frukt- 245 Detta gäller korna, så att onda ögon inte ska förhäxa dem och förstöra mjölken: på våren, när de släpps ut på bete, blandar man örten med en verbakvist och röker dem med den. Besotė — den som dricker avkok av växtens bär får ”besotes”: hon äter och äter och förblir osatt och svag. Bulbė laukinė — ett läkemedel mot små barns kramper; man kokar torkade örter och dricker avkoket. Dantžolė — roten är ett läkemedel mot svår tandvärk: efter att ha stött den med socker lägger man den på tanden med bomull. Drugė, drugžolė — ett läkemedel mot frossa: när frossan börjar röker man med den över glöd, eller dricker ett avkok av den. Godas — ett läkemedel för människor och djur: om man dricker avkok på rötterna äter man sedan mycket glupskt eller omättligt. Kepurnink’s — om hår trasslar sig kring armar och ben bör man dricka te på den morgon och kväll; då trasslar håret ihop sig på huvudet. Koklis — ett läkemedel för kor, så att de ger mer grädde; därför ångkokar man i en ny gryta för att få grädden att tjockna. Lagerstas tikrasis — ett medel för att göda och göra getter feta. Ritzolė — ett läkemedel för kor, så att de inte får benbrott efter att ha sprungit iväg. Silpnažolė — ett läkemedel mot svår andnöd hos äldre människor. Trukžolė — ett läkemedel mot fetma och för att återställa hälsan. Vengrykštis, vengrukštis — mot förkylningar; den driver bort nio sjukdomar. Žmogžolė — ett läkemedel mot svaghet. Av dessa förklaringar ser vi att J. Staugaitis samlade material också om växternas användning inom folkmedicinen. D:r K. Griniaus botaniska ordbok, ordnad alfabetiskt i form av ett kartotek i stora plåtlådor, gav oss också mycket nytt material. Såvitt jag minns fanns där även folkloristiska inslag med anknytning till växtnamn. I den ordboken fanns också växtnamn vars vetenskapliga (latinska) namn författaren inte kände till, till exempel stypžolės — det är örter som vissa män använder som afrodisiakum. Vi använde J. Pabrėžas ordbok i en text som hade getts ut i Amerika och bearbetats till standardspråk. Den innehöll naturligtvis vissa felaktigheter, eftersom sammanställaren inte överallt lyckades återge den samogitiska dialekten och den speciella transkription som J. Pabrėža använde korrekt på standardspråket. Att rätta till en del förvanskningar fick vi hjälp med av stud. Bielinis, som noggrant skrev av en handskrift som fanns i Vrublevskis bibliotek och skickade avskriften av J. Pabrėžas botaniska ordlista till L. Vailionis (även om författaren inte angavs i den). Vi betraktade J. Pabrėža som den främsta auktoriteten i fråga om bildandet av växtnamn, eftersom han var pionjär inom detta arbete och gav de litauiska blomväxterna en fullständig nomenklatur. Det förekommer visserligen polonismer bland de växtnamn han valde, till exempel kallas viol piolka (ln. fiolek), krasse — nasturcija arba misturcija (ln. nasturcia). Men i hans ”Botanika eller växtlära” finns mycket många namn som han samlat in från folkets egna munnar. Även de växtnamn i Pabrėžas ordbok som översatts från latin är ganska bra, till exempel bokštytė (Turritis), česnakinė (Alliaria), driežlėlė, eller gyvatsnapė (Ophioglossum), dumblė (Limosella), nenaudė (Adoxa), vanagė (Hieracium), vilkakojė (Lycopus), šimtūnė (Centunculus), undgrakšta (Hydrocharis) med flera. Det är mycket bra att J. Pabrėža använde många namn ur den litauiska mytologin för att namnge växter: Jasione montana fick till exempel namnet efter binas gudinna Austėjos, Festuca efter lammens gud Eraičino, Sisymbrium efter underjordens gud Pokliaus, och mossläktet Bryum efter mossornas gud Silnyčio. Att en katolsk präst fann det lämpligt att bevara namnen på hedniska gudomligheter i människors minne visar på hans stora patriotism, som fick honom att rädda de små diamanter i vårt språk som höll på att försvinna. Botaniska ordbokskommissionen värderade också högt bidraget från prof. P. Matulionis, lärare för Litauens skogsfolk, till fastställandet av växtnamnen. I hans ”Žolynas” fann vi omkring 246 2000 växtnamn. När P. Matulionis sammanställde denna nomenklatur utgick han främst från den växtnomenklatur som J. Pabrėža hade fastställt, men han kompletterade den också i stor utsträckning. P. Matulionis hade ändrat några av de växtnamn som J. Pabrėža infört en aning; till exempel ändrade han Mespilus-släktets namn, som Pabrėža hade kallat šliandra (szlądra), till šliaudrą (eller var det kanske ett korrekturfel). J. Pabrėža kallade Andromeda-släktet balžuva, medan P. Matulionis ändrade det till balažuvę. Chara-släktet, som i Pabrėžas skrifter kallas šaltinute, ändrade Matulionis till šaltinuole. Botaniska ordbokskommissionen begränsade sig inte till skriftliga källor, utan försökte också komplettera växtnomenklaturen med uppgifter från det levande språket. Nästan alla kommissionsmedlemmar bidrog med samlingar av växtnamn som de hade hört i sina hemtrakter. Dessutom gjorde docent J. Elisonas en stor insats genom att samla in växtnamn; han hade länge arbetat som lärare i naturvetenskap vid Panevėžys gymnasium. Han brukade ålägga sina elever att samla in herbarier under sommaren och skriva på etiketterna till växtarken vad lokalbefolkningen kallade växten. Det fanns mycket många sådana herbarieark (omkring två tusen) i naturvetenskapssamlingarna vid Panevėžys gymnasium och lärarseminarium. Rektor J. Elisonas lät mig vänligen gå igenom dessa herbarier och skriva av växtnamnen ur dem (med exakta uppgifter om i vilket distrikt och vilken kommun namnen hade samlats in). Även J. Alekna, inspektör för folkskolorna i Biržai-distriktet, visade mig ett fint herbarium som hans elever hade samlat in i Biržai-distriktet och som innehöll ganska många litauiska växtnamn. På detta sätt samlades materialet in och sammanställdes i kartoteksform. Därefter granskade Botaniska ordbokskommissionen det under åren 1929–1933, kompletterade det med många nybildade ord, och dess sekreterare förberedde texten för tryckning. Man sökte länge efter en förläggare till detta ganska omfattande verk, men sökandet bar ingen frukt. Till slut beslutade Botaniska ordbokskommissionens ordförande, prof. L. Vailionis, att ge ut verket på egen bekostnad, och det kom ut i tryck 1938. Alltså gick det 12 år från arbetets början till utgivningen av ordbokens första del (växtnomenklaturen). Nästa arbetsområde var att utarbeta en ordbok över botaniska termer (växtanatomi, morfologi, ekologi, fytopatologi, fysiologi, genetik och geobotanik). Arbetet inleddes 1939. Eftersom prof. L. Vailionis avled det året blev prof. V. Vilkaitis ordförande för Botaniska ordbokskommissionen och innehade posten fram till 1941. Kommissionen utökades med två medlemmar: E. Gimbutiene för insamling av genetiska termer och J. Raukčys för insamling av skogsbrukstermer. Det stora fosterländska kriget avbröt arbetet. Det återupptogs 1945 på initiativ av botaniska sektionen vid Biologiska institutet inom LTSR:s vetenskapsakademi. Doc. M. Natkevičaitė-Ivanauskienė och S. Čižauskaitė samlade in botaniska termer ur litteraturen under tre år. När den litauiska avdelningen av Allunionssällskapet för botaniker grundades 1950 fick dess styrelse i uppdrag att leda arbetet med Botaniska ordboken. Botaniska ordbokskommissionen omorganiserades och utökades med nya medlemmar. Den bestod av botaniska institutioner vid Vilnius statliga universitet (A. Minkevičius, P. Snarskis, M. Ivanauskienė, P. Bluzmanas, I. Šarkinienė), Vilnius pedagogiska institut (V. Galinis), Kaunas botaniska trädgård (K. Grybauskas, A. Urbonas) och skogsteknikumet (J. Gelaževičius). Till kommissionens möten, där termerna granskades, inbjöds också medlemmar från terminologikommissionen vid Institutet för litauiska språket och litteraturen inom vetenskapsakademin: J. Kruopas, N. Grigas, A. Balašaitis och K. Gaivenis. Kommissionen 247 J. Dagys var ordförande. Ordbokskommissionen sammanträdde i omkring tio år. När alla termer hade godkänts vid dessa sammanträden redigerades ordboken i nästa skede enligt Botaniska institutets plan. Redaktionskommissionen bestod av chefsredaktören J. Dagys och ledamöterna A. Lekavičius och V. Mališauskienė. Ordboken färdigställdes slutgiltigt 1962 och överlämnades till förlaget „Mintis“, som gav ut den 1965. Den utgivna „Botanikos terminų žodynas“ är i praktiken del II av den tidigare utkomna „Lietuviško botanikos žodyno“. Förberedelserna för denna del pågick i omkring 20 år. Arbetet slutade inte där. Nu har Botaniska ordbokskommissionen, som verkar som en avdelning av Litauens botanikerförening vid LSSR:s Vetenskapsakademis botaniska institut, åtagit sig att på nytt granska, precisera och komplettera växtnamnsförteckningen samt förbereda en ny utgåva av del I av denna botaniska ordbok. Arbetet bedrivs systematiskt: flera nya specialister har knutits till kommissionens arbete: för algnamn — G. Jankavičiūtė, för svampnamn — J. Mazelaitis, för mossnamn — A. Kuzas, för prydnadsväxtnamn — A. Lučinskienė, föreståndare för Vilnius universitets botaniska trädgård, och som kommissionens sekreterare — R. Jankevičienė. Medlemmar av Terminologigruppen vid Vetenskapsakademins institut för litauiska språket och litteraturen deltar alltid i sammanträdena. Arbetet har redan nått halvvägs. J. Dagys TERMINOLOGISKA FRASEOLOGISMER MED PERSONNAMN Terminologiska fraseologismer förekommer oftast i folkligt talspråk. Även om vetenskapens och teknikens framsteg och nya samhällspolitiska förhållanden kräver allt fler nya termer, inte bara enordiga utan också sammansatta, införlivas folkliga terminologiska fraseologismer ändå relativt sällan i den moderna vetenskapliga terminologin. Ännu mer sällan förekommer de i vetenskaplig terminologi som lånöversättningar från andra språk. Terminologiska fraseologismer förekommer oftast bland växtnamn, t.ex.: kiškio kopūstai ”harsyra”, varlės ašarėlės ”förgätmigej”; mer sällan i djurnomenklaturen — medžioji ožka ”rådjur”, Biržių vagis ”trollslända”; ännu mer sällan inom tekniska vetenskaper, t.ex. inom astronomi — dangaus ryškštė ”komet”, inom geologi — perkūno kulka ”belemnit” osv. En särskild liten grupp terminologiska fraseologismer utgörs av sådana som på ett eller annat sätt har samband med onomastiken, eftersom en av deras komponenter är ett personnamn, t.ex. Marės lapai1, Jonio dobilai osv. De namn som ingår i sådana fraseologismer är nästan utan undantag kristna namn, och de anger därför delvis också den ungefärliga historiska tidpunkten för sådana termers uppkomst, dvs. de började bildas i litauiskan efter att en viss 1Vid artikelskrivandet användes följande litteratur och handskriftsamlingar: J. Dagys, Lietuviškas botanikos žodynas, I, Kaunas, 1938; I. Edelmanė, Daži augu nosaukumi, kas saistāmi ar krāsu, garšu un smaržu nosaukumiem, — Veltījums Akadēmiķim Jānim Endzelīnam 1873—1973, Rīgā, 1972, p. 274—292; J. Elisonas, Zoologijos sistematikos terminų žodynėlis, Kaunas, 1920; Jacoby, Litauischen Litterarischen Gesellschaft, II, Heidelberg, 1887, p. 133—143; J. Kalvaitis, Lietuviszkų wardų klėtelė, Tilžė, 1910, p. 72—84; K. Mülenbacha, Latviešu valodas vārdnīca, II, Rīga, 1925—1927; Akademinio Lietuvių kalbos žodyno kartoteka bei Lietuvių kalbos atlaso fondai, esantys Lietuvių kalbos ir literatūros institute. Några terminologiska fraseologismer har författaren själv upptecknat ur dialekterna. Betydelserna hos de terminologiska fraseologismerna redovisas i den bifogade förteckningen. 248