Терминология обработки дерева

LIETUVIŲ TERMINOLOGIJA LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA J. Laučiūtė TRÄBEARBETNINGENS TERMINOLOGI (LÅNORD FRÅN BALTISKA SPRÅK I SLAVISKA SPRÅK) I forntiden var hantverket, vid sidan av jordbruk och boskapsskötsel, en av mänsklighetens viktigaste sysselsättningar. Stammarna och folkens kultur och levnadsstandard före de skriftliga källornas tid kan bedömas utifrån arkeologiska, etnografiska och lingvistiska data. Detta gäller naturligtvis framför allt den materiella kulturens fakta, och för denna är hantverkets utvecklingsnivå av stor betydelse. När det gäller arkeologi och etnografi är dessa vetenskapers betydelse för rekonstruktionen av hantverkets historia uppenbar. Även språkvetenskapen kan här bidra med sin beskärda del, i synnerhet vid studiet av hantverksterminologi. Lingvistisk forskning om hantverksterminologi är lika viktig för språkets historia som för folkets historia. För det första utgör detta ordförråd, som i regel går tillbaka till en tillräckligt avlägsen tid, ett mycket rikt material både ur fonetisk och ur ordbildningssynpunkt. Det är också intressant genom sina semantiska samband och förändringar. För det andra är hantverksordförrådet vanligtvis intressant även ur etymologisk synpunkt. Ursprunget till det ena eller andra ordet vittnar både om ursprungligt släktskap mellan två eller flera språk och om den kulturella särarten hos ett visst hantverk och slutligen om kontakter mellan stammar och folk, vilka avspeglats i språket i form av lånord eller gemensamma nybildningar. Språkliga belägg inom träbearbetningens ordförråd är särskilt viktiga, eftersom detta ordförråd vanligtvis är mer arkaiskt än ordförrådet inom andra hantverk. Dessutom är det arkeologiska materialet inom detta område av kända skäl mycket sparsamt, till skillnad från vad som gäller exempelvis krukmakeri eller smide. Inom ordförrådet med anknytning till träbearbetning framträder vissa särdrag hos såväl äldre som senare språkkontakter i det baltoslaviska området särskilt tydligt. Syftet med denna undersökning är att fastställa den del av träbearbetningens ordförråd som slaverna lånat från de baltiska språken1. Hänsyn tas då till lånordens utbredningsområde och tidpunkten för inlåningen (om ordet 1 Lån från slaviska språk till baltiska språk har undersökts tämligen ingående (om än inte alltid övertygande) i arbeten av A. Brückner, P. Skardžius, V. I. Kostelnickij med flera. 10. Lietuvių terminologija 145 (belagt i skriftliga källor), det lånade ordets ursprung i de baltiska språken själva (möjligheten av baltisk förmedling vid lån till slaviska språk beaktas). Som källor vid fastställandet av baltismer har ordböcker (förklarande, dialektala och etymologiska) över ryska, belarusiska, ukrainska, polska och litauiska använts, liksom K. Jablonskis monografi2, A. A. Verzhbovskijs avhandling3 samt ett stort antal artiklar och studier om slavisk lexikologi och etnografi4. Nedan behandlas ordförråd som hör samman med den första bearbetningen av trä (beredning av råmaterial, snickeriarbeten, personer som arbetar med träbearbetning, verktyg m.m.) samt benämningar på produkter från träbearbetningshantverket (hushållsföremål, byggnader, transportmedel osv.). I. TERMER SOM HAR SAMBAND MED DEN FÖRSTA TRÄBEARBETNINGEN Råmaterial och dess beredning Pol.: waszować ”dra upp en stock ur vattnet vid flottning”. Jfr belarusiska: вашчаваць ”slita i bitar; riva” – Volkovsk, Svislotj, Grodno (Rozwadowski); вашчаваць, ваўчаваць ”arbeta hårt” – Djatlovo; ”lyfta, vältra, bära något tungt” – Mosty (Arashonkava). – Lit. važoti ”riva, dra (med en krok)”, besläktat med važãs ”krok”. Rozwadowski 19; Urbutis 52. Pol.: g’enać ”skära av grenar” – Białystoktrakten (Kudzinovski). – Lit. genėti ”skära av grenar”. Kudzinovski 223. Pol.: dziegieć ”tjära”. Bel.: дзёгаць. Ryska: дёготь. Ukr.: деготь, діготь, дьоготь. Fornkyrkoslaviska: dehet. Slovakiska: deht. – Lit. degùtas ”tjära”, jfr lettiska deģuts, deģuots samma betydelse, till litauiska dègti ”brinna” (= lettiska degt). Vasmer I, 493; KESRJ 122; Sabaliauskas 85; Nepokupnyj M 6,33; Urbutis 55 m.fl. Ibland betraktas orden här som besläktade bildningar (Trautmann 49, Brückner 109 m.fl.), men denna uppfattning har inte vunnit gehör. Ryska: (об)жергать ”rycka av löv från grenar” – Litauiska SSR (Skuratov). – Lit. žerti ”strö, räfsa (löv), samla ihop med en kratta”. Ljudet g- i det ryska ordet kan ha uppkommit genom analogi med en annan baltism, (об)жергнуть ”kliva över” (←lit. žergti ”ställa isär benen; sitta grensle”). Pol.: belagt i skriftliga källor från 1590 mawkna, mowkna, takna ”bast, innerbark”. Bel.: belagt i skriftliga källor från 1590 мавкня, мовкна samma betydelse. – Lit. táukna ”tjock trädbark; innerbark”. Jablonskis 128. 2 K. Jablonskis, Litauiska ord i det gamla Litauens kanslispråk, del I, Kaunas, 1941. Förkortas: Jablonskis. 3 A. A. Vjaržbovskij, Belaruso-litauiska lexikala förbindelser, kandidatuppsats, Minsk, 1960. Förkortas: Verzhbovskij. 4 Se förteckningen över förkortningar i slutet av artikeln. 146 Polska: plesyś ”riva, skala av (bark)” — Białystokdialekt (Kudzinovski). — Litauiska plēšuti, iterativform till plēšti ”slita, riva”. Kudzinovski 224. Polska: szakal, szakalik, szakaluк ”en liten sticka; en bit av en fint kluven vedklabb” — Vilnius- och Sejnydialekterna (SPG, Turska, Zdancewicz); šakal ”vedklabb” — Białystokdialekt (Kudzinovski). Vitryska: шакалі ”stickor” — Voronedialekt (Tsykhun). Ryska: шакали ”torra trädgrenar, pinnar” — Litauiska SSR (Nemchenko). I ryska och vitryska dialekter är ordet mer utbrett med betydelsen ”skal; kli”. — I betydelsen ”sticka, pinne” är det undersökta ordet direkt inlånat från litauiska šakalys, plural šakaliai ”tändved; stickor” (= lettiska sakali). Otrębski JP 83; Zdancewicz LP 349 m.fl. Polska: šlokšni ”långa remsor av videgrenar som används vid korgflätning” — Sejnydialekt (Zdancewicz). — Litauiska slúoksna ”fiber, band”; slúoksnis ”lager, skikt”. Zdancewicz LP 349. Polska: šypul ”avlång bit kluven ved; pinne; sticka” — Sejnydialekt (Zdancewicz). Vitryska: шыпу́ль ”tunn sticka” — Zelve (Stetsko); шыпулька ”sticka; nål” (Vidugiris). — Litauiska šipulys ”sticka, liten pinne”. Zdancewicz LP 50; Vidugiris, 237. Verktyg för träbearbetning Polska: belagt i skriftliga källor från 1563 wediga ”yxa för tillverkning av tråg”. Vitryska: belagt i skriftliga källor från 1633 ведека samma betydelse. — Litauiska vedega samma betydelse. Jablonskis 249. Vitryska: belagt i skriftliga källor från 1590 кошшена ”verktyg för träbearbetning”. — Litauiska kaišena ”krökt håljärn, skärverktyg för tillverkning av tråg m.m.”, till kaišti ”skrapa”. Jablonskis 295. Polska: skaptuk ”kniv för tillverkning av träslevar” — Sejnydialekt (Zdancewicz). — Litauiska skaptūkas, diminutivform av skāptas ”håljärn, skärverktyg”. — Zdancewicz LP 348. Polska: sklut, sklud, Schlud ”yxa, huggjärn” — dialektalt (SJP). Belagt i skriftliga källor från 1614: skliut, skliud, szklut (Jablonskis). Vitryska: склюд ”huggjärn” — litterärt språk (BRS); скялот ”adze” — nordvästlig dialekt (Grinblat), ”stor yxa för träbearbetning” — Vitebskdialekt (Kasp.); шклюд ”huggjärn” — Gluskdialekt (Yank.); шклюот samma betydelse — sydlig dialekt (Matsk.). Belagt i skriftliga källor från 1599: склют, склут (Jablonskis). Ryska: склют ”snickarverktyg; adze” — Pskovdialekt (KPOS); склюд ”bred yxa för träbearbetning” (KSRNG). Ukrainska: шклюд ”stor yxa för att hugga trä” — Zjytomyr- och Kievområdet (Lysenko, Nepokupny). Belagt i skriftliga källor från 1552: склют (Nepokupny). — Litauiska skliūtas, skliuta ”huggjärn, adze”, jfr lettiska slute, šļute ”ett slags yxa”. Fraenkel 811; Wierzbowski 700—702; Nepokupny M b, 36; Nepokupny 34; Urbutis 152—153 m.fl. Ya. Karlovich hade fel när han ansåg att det litauiska ordet var inlånat från de slaviska språken (O języku, 150). Polska: i skriftliga källor skult ”snickarverktyg” (Jablonskis, II). Vitryska: i skriftliga källor скулт samma betydelse (Jablonskis, II). — Litauiska skūltas samma betydelse (citerat efter A. Wierzbowskis opublicerade doktorsavhandling). 10* 147 Benämningar på personer som arbetar med snickeri Polska: belagt i skriftliga källor från 1561: dojlid, dojlida ”träarbetare; snickare” (Jablonskis). Vitryska: dojļid ”byggmästare” — ålderdomligt (BRS); ”snickare” — sällsynt (N). Belagt i skriftliga källor från 1450: daulida, doulid, do(u)lida (Jablonskis); dovlidə (Kornic). Ukrainska: i skriftliga källor дойлидъ (Nepokupny). — Litauiska dailidē ”byggare, snickare”. Fraenkel 79; Vasmer I, 522; Verzhbovsky 242—247; Sabaliauskas 85; Urbutis 56; Nepokupny 30 m.fl. Polska: belagt i skriftliga källor skultodojlida ”snickare som arbetar med skult” (Jablonskis, II). Vitryska: belagt i skriftliga källor скултодойлида samma betydelse (Jablonskis, II). Se orden скулт och дойлидо(а). Polska: belagt i skriftliga källor ratodaila ”vagnmakare, hjulmakare” (Jablonskis, II). Vitryska: belagt i skriftliga källor ратодашла samma betydelse (Jablonskis, II). Litauiska ratadāila ”hjulmakare; hjulmakarens arbetsbänk” (återgivet efter A. Verzhbovskys avhandlingsmanuskript). Med hänsyn till Yu. V. Otkupshchikovs nya etymologi kan följande förmodade baltism också hänföras till denna grupp ord: Fornryska: *ремесь, ремесъ (→ ryska, vitryska, ukrainska ремество, ryska, ukrainska ремесло, jfr polska rzemieslo, tjeckiska řemeslo osv.). — Litauiska remēsas ”hantverkare”, lettiska remesis ”snickare”. Otkupshchikov, Iz istorii, 123—128. II. PRODUKTER AV TRÄBEARBETNINGSHANTVERKET Hushållsföremål Polska: belagt i skriftliga källor från 1650 werpel’, werpelia ”litet ölfat”. — Litauiska verpelė ”litet fat”. Jablonskis 290. Polska: belagt i skriftliga källor från 1563 undera, wądera, wondera, wundera ”fat för förvaring av spannmål”. Vitryska: belagt i skriftliga källor från 1592 вондера, вундера samma betydelse. — Litauiska underė ”litet fat”. Jablonskis 267. Polska: žlukta, žlukto ”fat på ben för blötläggning och ångning av tvätt” — dialektalt (SJP); augustowska, vilniuska, chełmno (SGP, Otrębski): žłokło ”litet fat” — Litauen (SGP); žlukt, žluktas, zlukta, zlukto ”fat på ben för tvätt” — belostockiska, sejnenska (Zdancewicz). Belagt i skriftliga källor från 1617: žlukt, žlukta, žlukto, žlokto, žlókto, zlukт, zlukta, zlukto (Jablonskis). Vitryska: жлукта ”kar för lutning” — litterärt (BRS). Belagt i skriftliga källor från 1600: (för) жлукчен’я (Jablonskis). Ryska: жлук, жлукта, жлукто ”träkärl för tvätt” (D), Smolensk (Dobr.); ”kärl för att ånga tvätt” — Bryansk, Kursk, Orjol (KSRNG); жлук, жлукто ”träkärl eller kar där tvätt ångas” — Bryansk, Pskov, Smolensk (KPOS, KSRNG); жлукто samma betydelse — Kursk, Krasnojarsk (KSRNG); жлук, жлукта samma betydelse — Kursk (KSRNG); жлукта samma betydelse — Don (KSRNG). Ukrainska: жлукто ”bottenlöst kar, urholkat ur ett helt stycke trä, för lutning av tvätt eller tyg” (Gr.). — Litauiska žlīktas, žlīktis, žlūgtas ”fat för blötläggning och ångning av tvätt; tvätt; blötlagd tvätt som gjorts i ordning för tvättning”; žlūkti ”blötlägga tvätt”, jfr lettiska zlaukts ”trågformat kärl för silning”. Fraenkel 1318; Vasmer II, 58; Buga I, 320; 148 II, 685—688; III, 641; Отрембский JP 84; Вержбовский 312—318; Зданцевич ZPSS 292—304; Непокупный М 6, 36; Урбутис 60 m.fl. Polska: klumpie ”damskor; skor med träsula” — augustowska, suwalska (SGP); klampie, klompie, klompie, klumpie — dialektalt ”skor med träsula” (SJP); klump, klump, klump’a, klumpi samma betydelse — Białystok-, masoviska, sejnenska, tykocinska dialekter (Zdancewicz, Kudzinovski, Gloger). Vitryska: клумба ”stövel med träsula” — vitebskdialekt (Kasp.); клумб, клумп samma betydelse (Mat.). Ryska: клумба ”stövel med träsula” — Pskovdialekt (КПОС); клумпи samma betydelse — Litauiska SSR (Nemchenko). — Litauiska klùmpė, klùmpis, klùmbė, klùm-bis ”sko med träsula eller helt av trä”, jfr lettiska klumpas samma betydelse. Fraenkel 275; SJP II, 373; Вержбовский 458—460; Zdancewicz LP342; Urbutis 61 m.fl. De baltiska orden anses i sin tur vara lån från östpreussiska (tyska) klompe, klumpe ”träskor”; Fraenkel, loc. cit. Polska: kusz, kousz — föråldrat, kowsz ”bägare; skål; träskopa för vatten” — dialektalt (SJP, Karlowicz Słownik); ”träskopa med handtag” — Litauen (SGP). Belagt i skriftliga källor från 1537: kawssy, kowsz (Jablonskis). Vitryska: койцы ”skopa” (БРС). Semantiska varianter i dialekterna: ”slev”, ”stor skopa för hett vatten i bastun”, ”kärl som används för att ösa upp mjöl”, ”spannmålsskop” m.fl. Belagt i skriftliga källor från 1486: ковшь (Jablonskis). Ryska: ковш ”träskopa med handtag, skopa”; i dialekterna: ”sked för att ösa upp mat”. Belagt i skriftliga källor från 1357—1359: ковшь (Срезн.). Ukrainska: ківш ”skopa för att ösa upp spannmål och mjöl; slev, skopa” (Гр.). Belagt i skriftliga källor från 1552: кови (Nepokupny). — Litauiska: káušas ”slev; stor sked”, jfr lettiska kauss ”skalle; skål, sked”. Fraenkel 231; Vasmer II, 273; Sławski III, 22; Вержбовский 391—398; Sabaliauskas 86; Urbutis 62; Nepokupny 35; Otkupshchikov В 185—192 m.fl. Antagandena om ett inhemskt släktskap mellan de baltiska och slaviska orden (КЭСРЯ häfte I, 154), liksom om omvänd inlåning från slaviska språk till baltiska (Трубачев 302), är inte övertygande. Vitryska: belagt i skriftliga källor från 1584: крося ”stor stol”. — Litauiska kràsė ”fåtölj”. Jablonskis 107. Polska: belagt i skriftliga källor från 1598: kraycz ”tunna” (se nedan krayczkubilis). — Litauiska kraitis ”hemgift”. Jablonskis 107. Polska: belagt i skriftliga källor från 1751: krayczkubilis ”tunna (för hemgiften)”. Litauiska kraičkubilis samma betydelse. Jablonskis 353. Polska: kurp, kurpie, kurpiel ”bastskor; flätade skor, gammal stövel” (SJP); kurp’ ”bastskor av lindbast” — sejnendialekt (Zdancewicz). Vitryska: курпы ”en särskild sorts skor” (Карский). Ryska: курпы ”bastskor av näver eller hampa, grova bastskor” — Pskov- och Tverdialekter (Д, КПОС). — Litauiska kùrpė ”sko, sko med träsula; tofflor”; lettiska kùrpe ”sko”, fornpreussiska kurpe samma betydelse. Fraenkel 918, Vasmer II, 428; Karlowicz O języku 325; Unbegaun 346—349; Zdancewicz LP 343; ZPSS 293, 306; Вержбовский 458—459; Sabaliauskas 87; Urbutis 63—64 m.fl. A. Brückners uppfattning att detta ord lånats från de slaviska språken till de baltiska är felaktig (Brückner 284). 149 Polska: plompie ”en typ av sko tillverkad av ett enda stycke alträ” — augustowska (SGP). — Detta ord är resultatet av en kontamination av två litauiska ord: litauiska klūmpės (→ polska klumpie, se ovan) och litauiska plium̃pis, plural plium̃piai ”alltför stor sko som faller av foten”. Till denna ordgrupp kan villkorligt även vissa beteckningar på träföremål hänföras (vanligen sådana som hörde till bondhushållet). Vitryska: belagt i skriftliga källor från 1599: жомб, жонб, жуми ”årder”. Litauiska žambis samma betydelse. Jablonskis 270. Vitryska: корста ”tråg med lock; förr användes det i stället för en kista” — vitebskdialekt. Ryska: корста ”kista; gravkista” — föråldrat (Д); jfr керста ”kista” — ark. — Litauiska kārstas ”kista”. Vasmer II, 338; Верхобский 381—387; Otkupshchikov 211—212; Kazlauskas 145; Karaliūnas 179—180. Antagandena om omvänd inlåning från slaviska språk till baltiska (Fraenkel 223; Буга II, 193—194; m.fl.) är inte övertygande, framför allt på grund av att ordet saknar etymologi i slavisk kontext. Polska: psěkorr ”spannmålsbinge, uthuggen ur ett enda trästycke” — sejnendialekt (Zdancewicz). — Litauiska prākartas ”krubba för boskap, tråg”. Zdancewicz LP 347. Träbearbetningshantverket har alltid haft mycket omfattande användning inom byggandet. Inom detta område ser man den mest intensiva spridningen av termer av litauiskt (baltiskt) ursprung till slaviska språk. Både benämningar på byggnader som helhet och benämningar på byggnadsdelar av olika slag lånades in (byggnaderna utgjorde som regel en del av bondhushållet). Byggnadsnamn Polska: arud, harud, (h)orud ”lada, spannmålsbod” — Vilniusområdet (Otrębski). I skriftliga källor från 1599: orod, orud, horud (Jablonskis). Vitryska: аруд ”spannmålsbod” — regionalt (BRS). I skriftliga källor från 1583: оруд, орудо (Jablonskis). Ryska: аруд ”spannmålsbod, spannmålsfack” — västra dialekter (D). — Litauiska arūodas ”spannmålsbod, spannmålsmagasin”. Jfr lettiska arūds med samma betydelse. Fraenkel 18; Vasmer I, 90; Otrębski JP 82, 84; Blese 8; Verchovskij 63—64; Sabaliauskas 85; Urbutis 47—48 m.fl. Polska: jawia ”rum där säd torkas” — augustowska dialekten (SGP). I skriftliga källor från 1554: jawia, jawga, jawia, jawgia, yawia, jewia, jewia, jewnia, iowia, jowia, iownia, jownia (Jablonskis). Vitryska: ёўня — litterärt, ёўня — dialektalt ”ria, rum i rian där kärvar torkas (oftast lin)” (BRS); ёўня — dialektalt (Stankevitj). I skriftliga källor från 1540: евга, евга, евъя, евъя, евля, евня, еива, явга, явъя, явъя, явя (Jablonskis). Ryska: евня ”ria, sädeslada” — västra dialekter (D); ”ria” — Pskov (KPOS); ”sädtork med särskild konstruktion” — Smolensk (Dobr.); евняй ”torkställning utan tak; den nedre delen av rian där kärvar torkas” — Smolensk (Blomkov). Ukrainska: евня (Nepokupnyj). — Litauiska jauja ”ria”. Fraenkel 192; Otrębski SI Oc 474; Blese 13; Verchovskij 268—282; Sabaliauskas 86; Nepokupnyj M 6, 33; Smulkova 66—61; Urbutis 58—59 m.fl. M. Vasmers ståndpunkt, som i likhet med E. Berneker och andra anser att de baltiska och slaviska orden är ursprungligt besläktade (Vasmer II, 6), är inte övertygande, 150 Polska: i skriftliga källor från 1583: klaim, klaym, kloim, kloym ”tröskplats, ria”. Vitryska: i skriftliga källor från 1579: клаим, клоим med samma betydelse. — Litauiska kláimas, klojtimas med samma betydelse. Jablonskis 86. Polska: klunia, klonia ”lada byggd av tallstockar; övernattningsplats” — dialektalt (SJP); ”lada; rum där säd förvaras” — Białystokområdet (SGP). Formen kłūonas är belagd som ett sent lån — nutida (Zdancewicz). I skriftliga källor från 1535: klunia, klunia, klonia (Jablonskis). Vitryska: клу́ня ”ria, trösklada” — regionalt (BRS); ”tröskplats” — Mahiljoŭ (Jank.); ”höskjul” — Vitsebsk (Kasp.); клунья, клюня ”skjul för förvaring av halm och säd (mer sällan hö); ria” — sydvästra dialekter (Urbutis). I skriftliga källor från 1503: клоня, клуна, клоня (Jablonskis). Ryska: клунья ”ria, trösklada; agnbod, bosslada” — sydvästra dialekter (D); Voronezj, östra Kazakstan, Kursk, Novosibirsk, Tambov, Tomsk (KSRNG); ”litet stall, skjul” — Pskov (KPOS); ”stort skjul” — Kursk (KSRNG); ”byggnad för förvaring av kärvar” — Rostov, Sverdlovsk (KSRNG); клуна, клунь ”ria; skjul” — Donområdet (KSRNG). Ukrainska: клунья ”ria; tröskplats; ria för torkning” (Gr.). I skriftliga källor från 1590: клунья (Jablonskis); från 1570: клоня (Nepokupnyj). — Litauiska klūonas ”tröskplats; blekningsplats bakom ett skjul; takskydd” (= lettiska klūōns ”tröskplats; ria”). Vasmer II, 255; Sławski II, 276; Verchovskij 357—365; Zdancewicz ZPSS 289, 300; Smulkova 60—61; Nepokupnyj M 6, 35; Sabaliauskas 86; Urbutis 61—62 m.fl. Antagandena om att det undersökta ordet skulle vara ursprungligen slaviskt (Berneker I, 522 m.fl.) är felaktiga. Polska: i skriftliga källor från 1606: lepty, lipty ”tillbyggnad vid huset”. Vitryska: i skriftliga källor från 1591: лепъты, липты med samma betydelse. — Litauiska liptai, liepiai ”trappa (vanligen till en annan våning i huset)”. Jablonskis 118. Polska: i skriftliga källor från 1603: namogol, numagal, numogal, nomogol ”rum vid husets slut; husets yttersta del”. Vitryska: i skriftliga källor från 1584: намокал, намакал, намокал, нумогол, нумгал med samma betydelse. — Litauiska natagalis, natugalis. Jablonskis 135. Polska: pita ”hus” — dialektalt (Safarewicz). I skriftliga källor från 1562: pat, pot, pit(a) (Jablonskis). Vitryska: i skriftliga källor från 1597: ном(ъ), нумъ ”hus” (Jablonskis). — Litauiska pāmas ”hus”. Safarewicz 242 m.fl. Polska: paszura ”foderförråd” — Augustówområdet (SGP). Ryska: пашура ”takskydd för jordbruksredskap, ved, foder osv.” — Litauiska SSR (Nemčenko). — Litauiska pašiūrė ← šiūrė ”takskydd, skjul” (← tyska Scheuer ”skjul”; Fraenkel, 993). Ryska: перть ”bostadshus av karelsk typ” — arkaiskt (D); fornrysta: пърть ”bastu” (Buga). — Litauiska pirtis ”bastu; ria där lin torkas” (= lettiska pirts ”bastu”). Finsk förmedling vid lån från de baltiska språken till ryska dialekter är möjlig; jfr finska pirtti, karelska pertti — Buga II, 516. Uppfattningen att det litauiska ordet lånats från de finska språken (Knabe 67) är ohållbar med tanke på det undersökta ordets ursprungligen baltiska etymologi. Polska: i skriftliga källor från 1634: pirkaitia, pirkayta ”liten stuga”. Vitryska: i skriftliga källor från 1596: пиркоита med samma betydelse. — Litauiska pirkaitė, diminutiv till pirkià ”bondstuga”. Jablonskis 168. 151 Pol.: i skriftliga källor från 1581 pirtikia, pirtyka, pyrytkia ”badhus”. Vitry.: i skriftliga källor från 1578: пиртиля, пиртылка, пиртилка, пертика samma betydelse. — Lit. pirtikė, diminutiv av pirtis ”badhus”. — Jfr Jablonskis 168. Hit hör också den sekundära diminutivbildningen av samma litauiska ord pirtis > pirtikė > pirtikaitė → äldre pol. pirtykayta, pirtykaycia (från 1601), äldre vitry. пиртикаита (från 1687). Jablonskis, 319, 347. Pol.: i skriftliga källor från 1574: primien, prymien, prytnia, przetnia, przymna, przymnia ”tillbyggnad” (Jablonskis). Vitry.: прымень, прымень, прывен ”förstuga” — nordvästlig dialekt (Grinblat), прымян samma betydelse — Volkovysk-dialekt (Stankevitj); примн, примень ”ekonomibyggnad” (Karski). I skriftliga källor från 1521: примен, применъ, примн, примън, прымень, прымн (Jablonskis). Ukr.: i skriftliga källor från 1552 примен (Nepokupny). — Lit. prietemė ”farstu, hall; förstuga”. Karski 131; Verzhbovskij 594—599; Grinblat 532; Urbutis 68; Nepokupny 34 m.fl. Vitry.: проворок ”förstuga” — Braslav-dialekt (Nepokupny). — Lit. dial. (östlig) prāvaras ”förstuga”. Nepokupny M 3, 23. Pol.: i skriftliga källor från 1722: przywntok ”tillbyggnad till hus”. Vitry.: i skriftliga källor från 1602: прынамок samma betydelse. — Lit. prienamis samma betydelse. — Jfr Jablonskis 135. Pol.: punia (puńka) ”liten träbod; utrymme för hö” — dialektalt (SJP), Litauen (SGP). Vitry.: пуня ”höbod” (BRS). Ordet är särskilt utbrett i nordöstra Vitryssland och på vissa håll även i sydvästra delen av landet. Mer sällan beläggs följande betydelser: ”bod för jordbruksredskap”, ”tillbyggnad till en bod”, ”ladugård”, ”utrymme för får” (Smulkova). I K. Jablonskis bok anges ordet inte som en litauism, men det förekommer i polska (från 1598) och vitryska (från 1516) texter. Ry.: пуня, пунька ”halmbod, skull; höloft; separat skrubb; flätverksbod där diverse saker förvaras” — Kaluga, Novgorod, Orjol, Rjazan, Smolensk, Tambov, Tver (D), Lettiska SSR (Sinitsa). — Lit. pūnė ”bod; loge; ladugård; skjul” (lett. pūne ”såbod; skärmtak”). Fasmer III, 407; Buga II, 622; Karski 135; Urbutis 68; Sabaliauskas 40—44 m.fl. Även hypoteser om omvänd inlåning från slaviska språk till baltiska har framförts (se Fraenkel 667), men de har inte vunnit gehör hos flertalet forskare. Pol.: i skriftliga källor från 1611 reia, reje, reya, riya, riga, ryia, ryga, ryja ”ria, ugnshus”. Vitry.: рея ”ria, ugnshus” — Grodno, Minsk (M); рэя samma betydelse — Vitebsk (Kasp.). I skriftliga källor från 1612: рига (Jabl.); A. Verzhbovskij anför följande fonetiska varianter: регия, рэя. Ry.: рей, рэя ”ria, ugnshus” — västra dialekter, Pskov (D); рэя samma betydelse — Lettiska SSR (Sinitsa). — Lit. dial. rejā, rijā ”ria, ugnshus” (lett. rija samma betydelse). Fraenkel 716; Fasmer III, 463; M—E III, 523; Blese 19; Verzhbovskij 632—634; Urbutis 150—151 m.fl. De baltiska orden är i sin tur lån från finska språk, se Fraenkel, loc. cit. Pol.: swiren, świren, świron, dial. świrna, świrnia ”litauisk kornbod; magasin; förråd” (SJP). I de nordöstra dialekterna (Białystok, Sejny, Vilnius) är följande fonetiska varianter belagda: śf’iren, śf’ironek, ś’v’eronek, świrnia, świronek, śv’irnas, śv’irnalis, śv’irn[uk]as 152 m.fl. (Kudzinovski, Zdancewicz, Otrębski, Turska). I skriftliga källor från 1535: swieran, swierzonek, swiren, świren, swirenek, swironek, swirzen (Jablonskis). Vitry.: сøран ”magasin”, diminutiv свіронак — litterärt (BRS); ”skrubb, förråd” (N). Ordet är särskilt utbrett i de västliga dialekterna, där följande fonetiska varianter har noterats: сверан, свырань, свьверен, свьверонак m.fl. (Smulkova, Steiko). I skriftliga källor från 1499: сверень, свирен, свиренок, свирень(б), свиронек, свиронок; från 1489: свирененны (Jablonskis). Ry.: свирен, свирон ”magasin” — västra dialekter (D); свирен ”godsbyggnad där livsmedel förvaras” — Smolensk (Dobr.); свирна ”byggnad för förvaring av spannmål, agnar, kärvar, hö; magasin” — Pskov (KPOS). Ukr.: i skriftliga källor från 1539 свирен, свирень, свьрень ”jordbruksbyggnad” (Jablonskis, Nepokupny m.fl.). — Lit. svīrnas, svīrna ”magasin, bod”. Fraenkel 955; Brückner 537; Potebnja 99; Karski 135; Verzhbovskij 662—679; Sabaliauskas 88; Zdancewicz ZPSS 288—289; Smulkova 62—63; Urbutis 152; Nepokupny 34 m.fl. Om detta ord, se även Fasmer 579. Pol.: i skriftliga källor szalina ”höskulle” (Jablonskis II). Vitry.: i skriftliga källor шалина samma betydelse (Jablonskis II). — Lit. šalinė ”höskulle; agnbod” (återges efter A. Verzhbovskijs opublicerade avhandling). Byggnadselement Pol.: atrama ”i bostadshus en låg bjälke som lagts för att bära upp de övriga bjälkarna, på vilka innertaket läggs” — den polsk-belarusiska gränstrakten (Cyhun). Bel.: атрама samma betydelse — latgalisk, vitrysk (Kasp., Epimach-Szypila), jfr атраміна ”tvärgående bjälke, korsbjälke i ett hus” — vitrysk (Kasp.). — Lit. atramà ”stöd, uppstöttning, brofundament”, otat-rénti ”stödja, stötta”. Cyhun 50. Pol.: belagt i skriftliga källor från 1583: giegnia ”takstol”. Bel.: belagt i skriftliga källor från 1644: кгекгӗне samma betydelse. — Lit. gėgnė ”takstolssparre”, plural gėgnės ”takstolar”. Jablonskis 75. Pol.: grabiasto, drabiasto ”stänger bundna till takstolarna, på vilka halmtaket läggs” — dial. (SJP); grabiasto ”stänger på taket, på vilka halmen ligger” — Litauen (SGP). Belagt i skriftliga källor från 1581: grebest (Jablonskis). Bel.: грабёст ”stänger för att lägga läkt över takstolarna” — vitrysk (Kasp.); драбёст ”läkt” — regionalt (BRS). Belagt i skriftliga källor från 1603: грабясны, гребясны, греблясты, кгребесты (Jablonskis). Ryska: гребёс-т(а), гребязо(а) ”bräda med rundad yta; ribba tvärs över en takstol; läkt” — Litauiska SSR (Nemchenko). Ukr.: (при)хребестити ”lägga färdigt halmtaket” — mellersta och östra Polesien (Nepokupny). — Lit. grebėstas ”takläkt”, plural: grebėstai ”läkt”. Nemchenko 172; Nepokupny 39—41 m.fl. Pol.: krejga ”taknock; takås” — Augustówtrakten, Litauen (SGP); krejga samma betydelse — Sejnytrakten; kraja, kreigas, krejga ”längsgående ås; halmtakets överkant” — Suwałkiområdet (Zdancewicz); krejka samma betydelse — Vilniusområdet (Wierzbowski). Bel.: крэйка ”takets överkant, där takfallen möts; ända; nock” — Grodnoområdet (Stank- 153 iewicz). — Lit. kraigas, kreigā, kreigas ”taknock”. Karłowicz, Słownik 311; Westphal 157; Wierzbowski 872; Zdancewicz LP 342; ZPSS 289—290; Urbutis 64. Pol.: polendy ”slipers, bjälkar (t.ex. under ett golv)” — nordöstra området (Zdancewicz). — Lit. palindai ”innertak, trägolv i en lada där spannmål och hö förvaras; trätak i en källare, i en grop”. Zdancewicz MS (239). Pol.: belagt i skriftliga källor från 1752: sklaut ”valv”. — Lit. skliautas samma betydelse. — Jablonskis 355. Ryska: шпа́ры ”takstolar” — Lettiska SSR (Sinitsa). Lett. spāre, spāra samma betydelse (← medellågtyska spare M—Э III 987). Sinitsa 34. Pol.: szulo, dial. szula ”trästolpe i en vägg eller ett staket, som tvärgående stänger fästs vid” (SJP). Belagt i skriftliga källor från 1583: szvl, szul, szula (Jablonskis). Bel.: шу́ла, шуло́ ”stolpe i en byggnad eller i en köksträdgård; grindstolpe” — standardspråk (BRS); шулина samma betydelse — vitrysk (Kasp.); шуль, шулка, шулле ”stolpe” (Sabaliauskas). Ryska: шуло ”staketstolpe” — västra dialekter (D); шула ”hörnstående vertikal stock i byggnader; stock” — Pskov (KPOS), Smolensk (Dobr.); шулы ”dörrfalsar” — Pskov (KPOS); ”stolpar” — Litauiska SSR (KSRNG). Ukr.: шуло ”stolpe i ett staket eller en trävägg”; вовшу́ла, вушу́ла, овшу́ло, ушу́ла samma betydelse — Zjytomyrtrakten (Lysenko). — Lit. šūlas, šūlē ”stolpe (i ett staket, i en stugvägg); grindstolpe; dörrpost; ståndare; nit”. Būga II, 620—622; Otrębski, Sławia 476; Skardžius SL 18; Nepokupny M 6, 33; Wierzbowski 840—848; Sabaliauskas 88; Urbutis 156 m.fl.; jfr Vasmer IV, 484—485. A. Brückners antagande att de slaviska orden lånats från tyskan och det litauiska ordet från polskan är felaktigt (Brückner 557). Pol.: belagt i skriftliga källor från 1671: uzły ”spaltak i en timrad byggnad”. Bel.: belagt i skriftliga källor från 1602: ужълы samma betydelse. — Lit. ižlos samma betydelse. Jablonskis 246. En särskild form av träbearbetning är tillverkningen av transportmedel — olika slags vagnar och båtar. Även här finns ett visst antal ord som lånats från de baltiska språken till de slaviska: Pol.: wicina, ålderdomligt wycina ”flodfartyg med tak, som trafikerar Njemen” (SJP). Belagt i skriftliga källor från 1582: wicina, wicyna (Jablonskis). Bel.: віціна ”gammalt flatbottnat flodfartyg” (Wierzbowski). Belagt i skriftliga källor från 1538: витина (Jablonskis). Ryska: витина ”trafikerande flatbottnat fartyg på Njemen och Pripjat” — Grodno-, Kovno- och Minsktrakterna (D); витим ”typ av pråm på Njemen” (Vasmer). — Lit. vytinė, vytinė, vytinė ”avlångt flodfartyg”, ålderdomligt; jfr lett. vitens ”båtsida”. Fraenkel 1267—1268; Wierzbowski 175—179; Urbutis 53 m.fl. Se även: Vasmer I, 321—322. Antagandet att det litauiska ordet lånats från de slaviska språken (Brückner 153), eller att orden är besläktade från början (Brückner 613), är felaktigt. Bel.: грынджалы, крынджалы ”slags släde för transport av tung last” — Gomeltrakten (Wierzbowski); крынджалы ”anordning” — östra Mogiljovtrakten (Bjalkevitj). Ryska: кринджолы ”släde” — sydryska dialekter i Chmelnytskyj oblast (Nikitenko); ”liten släde” — sydvästliga dialekter (Vasmer). Ukr.: керинджо́лы ”släde” (Potebnja). — Lit. grįžulas, grįžalas ”dragstång; vridbar 154 ”cirkel”. Potebnja III, 99; Veržbovskij 416; V. V. Martynov (från ett föredrag vid symposiet om baltiska lånord i belarusiska år 1969 i Minsk). Ett lån från polska är föga sannolikt (Vasmer III, 377). Belarusiska: эльбки ”oändamålsenliga slädar” — Vilniusdialekt (Kirkor). — Litauiska slidēs ”skidor” eller litauisk dialekt slēdēs ”slädar”. Den fonetiska formen hos det belarusiska ordet kan ha påverkats av analogi med ord med stammen з(о)л-. Ryska: ка́ра ”stor vagn med höga sidolämmar för att transportera hö”, кары ”släpkälke för transport av stockar” — Litauiska SSR (Nemčenko, dialektlexikon). — Litauiska kāras (plural: karai) ”skottkärra, liten vagn”. Jfr även ryska карю́ки ”släpkälke för transport av stockar” — Litauiska SSR (Nemčenko); lånat från litauiska kariūkai, diminutiv av karai (Nemčenko, dialektlexikon 64). Belarusiska: лайба ”pråm” — Vitebskdialekt (Kasp.). Ryska: лайба ”stor båt” — Smolenskdialekt (Dobr.); лайва samma betydelse — Volkovysk-, Novgorod-, Polotsk- och Pskovdialekterna (KSRNG); лова ”fartyg hos novgoroderna, tyskarna och karelerna” (Sreznevskij). — Litauiska laivas, laivė, lettiska laiva ”skepp, båt”. Blese 14; Veržbovskij 466—470. Uppfattningen att det undersökta ordet har baltiskt ursprung är inte allmänt vedertagen och behöver ytterligare belägg. Polska: lubna ”stor, målad kista av brädor med sittplatser, som placeras på släden för högtidliga färder” — Sejnydialekt (Zdancewicz). Ryska: лубни ”slädar för nöjesåkning” — Litauiska SSR (Skuratov). — Litauiska lūbnios ”slädar med bred med” (rozvalni); breda slädar med påmonterade säten. Zdancewicz LP 344. Polska: belagt i skriftliga källor från 1595: perga ”båt”. Belarusiska: belagt i skriftliga källor från 1589: перкаа, перга samma betydelse. — Litauiska pérgas ”båt, eka”. Jablonskis 163. Polska: ragucie ”släde för transport av ved” — dialektalt (SJP); raguci ”slädar” — Vilniusdialekt (Turska). — Litauiska rogūtės, diminutiv av rōgės ”slädar”. Fraenkel 685; SJP V, 467; Karłowicz, O języku 324; Veržbovskij 884. Ryska: ратка ”tvåhjulig kärra” — Petersburgsdialekt (Vasmer). Ordet är lånat från litauiska rātas ”hjul”, plural rātai ”kärra, vagn”, via finska språk (finska ratas, liviska ratas ”hjul”, plural rattaat ”kärra”). Om finska ords baltiska ursprung, se Fraenkel 703; om det ryska ordets finska ursprung, se Vasmer III, 447. Polska: szlaje ”slädtyp” (Karłowicz); szlajki samma betydelse — Vilniusdialekt (Otrębski); šleje ”gammal sele” — Tykocindialekt (Gloger). Belagt i skriftliga källor från 1749: szlaie, szlaje, szlajki (Jablonskis). Belarusiska: шлайки ”små slädar”; шланки, шлаи samma betydelse — dialektalt (Veržbovskij). Ryska: шлан ”parhästars släde för transport av ved och stockar”, шлайки ”lätt släde för utflykter” — Litauiska SSR (Nemčenko). — Litauiska šlãjos ”slädar, vedslädar”, diminutiv šlãjikės, šlãjukės. Fraenkel 998; Karłowicz, O języku 324; Veržbovskij 804—806; Nemčenko 171 m.fl. Till samma ordgrupp hör också benämningar på delar av fortskaffningsmedel: Polska: dugnina ”bräda i botten på en vagn” — nordöstra Suwałkiområdet (Zdancewicz). — Litauiska dugnine samma betydelse, till dūgnas ”botten”. — Zdancewicz, Sprawozdania 76. 155 Ryska: капы ”delar av en släde med vilka medarna sammanfogas” — Litauiska SSR (Nemčenko). — Detta ord anses vara ett lån från lit. kaitras ”hörn” (Nemčenko DL 64). Troligast är dock att lånekällan var lit. kāтpa ”tvärbräda i en släde; träbänk i en släde”. Flätning (av kvistar, vidjor) brukar räknas till de äldre formerna av träbearbetning. Utöver de baltismer som nämnts ovan och betecknar råmaterial för flätning kan ytterligare några lånord nämnas — namn på flätade föremål. Polska: bucz ”konformad korg, klädd med nät, för fångst av småfisk; ryssja” — dial. (SJP), Augustów, Litauen (SGP); belagt i skriftliga källor från 1670: bucz ”fiskeredskap” (Jablonskis). Vitryska: буч ”ryssja” (BRS); буча ”fast fiskeredskap” — Vitebsk (Nikif.). Belagt i skriftliga källor från 1667: буч ”fiskeredskap” (Jablonskis). Ryska: буч ”ryssja; flätat fiskeredskap” — västlig dial. (D); Litauiska SSR (Nemčenko). — Lit. būčius, būčis, būčas ”ryssja av nät eller kvistar”. SJP I, 225; Zdancewicz LP 337; Urbutis 51–52 m.fl. Polska: warża ”flätad eller av trä tillverkad sump (för fisk)” — Litauen (Otrębski). Vitryska: ваража ”sump av trä för förvaring av levande fisk” — Drisviaty, Sniudy, Narotjsj (Laumane). Ryska: варжа ”flätad eller av trä tillverkad sump” — latgalisk dial. (Laumane). — Lit. vārža ”ryssja”, östlig dial. ”flätad eller av trä tillverkad sump”. Otrębski JP 83; Laumane 17. Polska: belagt i skriftliga källor från 1700: kiescie ”korgar för att bära hö och halm”. — Lit. kėstės ”bårar”. Jablonskis 86. Polska: belagt i skriftliga källor från 1804: kresc’ ”liten korg”. — Lit. dial. krėštis samma betydelse. Jablonskis 107. Till denna grupp hör troligen vitryska гёгли, гёгли ”fiskeredskap — en ryssja” — Braslav, Mjadzel (Laumane), lånat från litauiskan, jfr lit. gėgnės ”takstolar”, dial. ”fiskeredskap” (Laumane 16). När det gäller sådana välkända baltismer som polska, ryska, vitryska och ukrainska, bulgariska вентерь ”fiskeredskap” eller polska och vitryska резины, ryska резвины/розвины ”nät för att bära hö och foder”, måste vi lämna dem därhän, eftersom de företeelser som orden betecknar har genomgått betydande förändringar. Därigenom har den ursprungliga kopplingen till trä (vidjor, kvistar) som råmaterial för tillverkningen av dessa föremål sannolikt gått förlorad (numera är de vanligen repnät). * * * Alla baltismer som nämnts ovan hör till den del av träbearbetningshantverket som kräver handlag och särskilda färdigheter. Återstår området med mer primitiv användning av trä och träföremål inom jordbruket (här avses namn på träprodukter som vitryska, ryska dial. жагины, жегины ”anordning av pinnar för torkning av hö, klöver osv.” ← 156 lit. žaginÿs ”ställning för tält”; rysk dial. brūnklя ”träbricka med hål i båda ändarna för att binda fast kor i ladugården” ← lit. brunklys ”munkavle; vridning” m.fl.). Översikten omfattar inte heller benämningar på träredskap (eller delar av sådana) som är specifika för andra hantverk (vävning, spinning osv., till exempel polsk dial. rateluki ”ring i broderiramen” ← lit. rateliūkai ”små ringar”, polsk dial. truść ”en träpinne i vävskeden” ← lit. strustis ”Weberkammblatt” osv.). De noterade lånen från de baltiska språken till de slaviska inom träbearbetning utgör en jämförelsevis stor grupp ord (över 70, även om tveksamma baltismer, såsom лайба m.fl., inte räknas med); flertalet används i dialekter och talspråk, medan endast en liten del förekommer enbart i polska och belarusiska skriftliga källor. Till sitt ursprung är detta ordförråd huvudsakligen genuint baltiskt och återspeglar särdragen i den baltiska träbearbetningskulturen. Endast tre ord utgör undantag: de har lånats in i de baltiska språken från tyska (климбы, шпары) och finska (рига). Det som kännetecknar denna grupp av baltismer är att många ord är belagda i inte bara ett slaviskt språk (eller en dialekt), utan i två eller fler, och att deras utbredningsområde således är flera gånger större än de baltiska språkens eget område (jfr orden щупло, склют, дёготь, клуня, евня, свирон m.fl., belagda i dialekter i fyra eller fler slaviska språk). Detta faktum visar dels hur intensivt lånandet inom träbearbetning var, dels att lånen är jämförelsevis gamla. Slaviska skriftliga källor visar att vissa baltiska lånord hade införlivats senast på 1300-talet (ковш och möjligen ремесь), på 1400-talet (дойлид, клуня, свирон) eller på 1600-talet (евня, жлукто, прымен, пуня, склют, щупло), alltså betydligt före Peter den stores tid, då till exempel ord av germanskt ursprung började strömma in i den ryska träbearbetningsterminologin. Dessutom bör det framhållas att lånandet inte ägde rum inom en enda specifik gren av träbearbetningen, utan berörde nästan alla områden av detta urgamla hantverk: byggnadssnickeri, tunnbinderi, flätning, primär träbearbetning, verktyg, transportmedel osv. Denna mångfald av lånord, tillsammans med deras vida utbredning och den tidiga perioden då ord lånades från baltiska till slaviska språk inom detta område av baltiska och slaviska folks materiella liv, vittnar om en tämligen hög nivå på de forntida baltiska folkens träbearbetningskultur5. 5 Det finns även andra uppfattningar i den fråga som undersöks; jfr till exempel slutsatsen om ”en relativt högre kulturnivå … inom träbearbetning hos slaverna jämfört med balterna” (О. Н. Трубачев, Ремесленная терминология в славянских языках, М., 1966, стр. 167). 157 Lista över förkortningar Språk, dialekter, talvarieteter август. — augustowisk арх. — archangelskisk белост. — białystokisk блр. — belarusisk болг. — bulgarisk брянск. — brjanskisk вильн. — vilniusisk вит. — vitebskisk volkov. — volkovysjsk voron. — voronezjsk glussk. — glussk gomel. — gomel grodn. — grodno donsk. — donsk drisv. — drisvjat fornpreuss. — fornpreussisk forntjeck. — forntjeckisk djatlov. — djatlovsk zjytomyr. — zjytomyrsk zelv. — zelvensk kaluzj. — kaluzjsk kievsk. — kievsk koven. — kovensk (kaunassk) kursk. — kursk Lettiska SSR — Lettiska SSR latgaliska — latgalisk liviska — livisk Litauiska SSR — Litauiska SSR litauiska — litauisk lettiska — lettisk masoviska — masovisk minskiska — minskisk mogileviska — mogilevisk mostoviska — mostovisk mjadeliska — mjadelisk tyska — tysk novgorodiska — novgorodisk novosibiriska — novosibirisk orliska — orlisk Peterhofska — peterhofsk pol. — polsk psk. — pskovsk rost. — rostovsk ry. — rysk rjaz. — rjazansk sverd. — sverdlovsk svisl. — svislotjsk sejn. — sejny slav. — slavisk slovak. — slovakisk smol. — smolensk snud. — snudsk mellannedertysk — medellågtysk suw. — suwalsk tamb. — tambovsk tver. — tverisk tykocinskt — tykocinskt ukr. — ukrainskt finsk. — finskt chełmsk. — chełmskt tjeck. — tjeckiskt Ordböcker, monografier, artiklar Arashonkava — A. Ў. Arashonkava, E. Ў. Grynaŭetskenė, Ў. P. Kavalchuk, Ju. F. Matsekevič, Ja. M. Romanovič, L. A. Shatalava, Z leksiki belaruskikh havorak zachodniaj zony, „Весці АН БССР“, серыя грамадскіх навук, 4, 1969, s. 123—134. Бернекер — E. Berneker, Slavisches etymologisches Wörterbuch, Heidelberg, 1908. Blese — E. Blese, Alcuni rapporti fra il bianco russo e le lingue baltiche, „Studi Baltici“, V, 1935—1936, s. 1—29. Брюкнер — A. Brückner, Słownik etymologiczny języka polskiego, Warszawa, 1957. Būga — K. Būga, Rinktiniai raštai, I—III, Vilnius, 1958—1962. Бялк. — І. К. Бялькевіч, Краёвы слоўнік усходняй Магілёўшчыны, Мінск, 1970. Vidugiris — A. Vidugiris, Rec.: Baltarusių-rusų kalbų žodynas, „Lietuvių kalbotyros klausimai“, VIII, 1966, s. 235—237. Gloger — Z. Gloger, Słownik gwary ludowej w okr. tykocińskim, „Prace filologiczne“, IV, 1893, zesz. III, s. 793—904. 158 Гр. — B. Hrinčenko, Ordbok över det ukrainska språket, Kiev, 1908—1909. Гринблат — M. J. Hrinblat, Belarusierna. Skisser över ursprung och etnisk historia, Minsk, 1968. Д — В. И. Даль, Толковый словарь живого великорусского языка, I—IV, М., 1955. Добр. — В. Н. Добровольский, Смоленский областной словарь, Смоленск, 1914. Зданцевич LP — T. Zdancewicz, Litauiska lexikala element i polska dialekter i trakten kring Sejny, „Lingua Posnaniensis“, VIII, 1960, s. 333—352. Зданцевич MS — T. Zdancewicz, Dialekterna i Sejny-distriktet mot bakgrund av bosättningsprocesserna, „Materiały do dziejów ziemi sejneńskiej“, Białystok, 1963, s. 231—266. Зданцевич Sprawozdania — T. Zdancewicz, Geografin för lexikala litauiska lån och deras slaviska betydelsemotsvarigheter i podlasie-suwalki-dialekterna, „Sprawozdania z prac naukowych wydziału nauk społecznych“, häfte 3, 1968, s. 69—83. Зданцевич ZPSS — T. Zdancewicz, Litauiska och ryska lexikala utbredningsområden i Białystok-regionen, „Z polskich studiów slawistycznych“, serie två, Warszawa, 1963, s. 287—310. Казлаускас — J. Kazlauskas, Rec.: J. V. Otkupščikov, Om den indoeuropeiska ordbildningens historia, Leningrad, 1967, „Baltistica“, IV (I), 1968, s. 144—147. Каралюнас — S. Karaliūnas, Om några lånord i det litauiska språket, „Lietuvių kalbotyros klausimai“, XII, 1970, s. 179—188. Карлович O języku — J. Karłowicz, Om det litauiska språket, „Rozprawy i sprawozdania z posiedzeń wydziału filologicznego Akademii umiejętności“, II, 1875, s. 135—376. Карлович Słownik — J. Karłowicz, Ordbok över ord av främmande och mindre klar härkomst som används i polska, Kraków, 1894—1905. Карский — Е. Карский, Белорусы, I, Вильна—Варшава, 1904. Касп. — М. Касьпяровіч, Віцебскі краёвы слоўнік, Віцебск, 1927. Киркор — A. Kirkor, Etnografisk betraktelse över Vilna guvernement, „Этнографический сборник“, häfte III, Sankt Petersburg, 1858, s. 115—276. Кнабе — G. S. Knabe, Lexikala lån och etnogenes (om frågan om ”baltiska lån” i östliga finsk-ugriska språk), „Вопросы языкознания“, 1962, nr 1, s. 65—76. Корчиц — M. A. Korčic, Byggnadsterminologi i språket i den forn belarusiska skrifttraditionen under 1400–1700-talen. Sammanfattning av kandidatavhandling. Minsk, 1970. КПОС — Kortregister för Pskovs regionala ordbok (B. A. Larins interinstitutionella ordboksredaktion, Leningrads universitet). КСРНГ — Kortregister för ordboken över ryska folkmål (Leningrads avdelning av Sovjetunionens vetenskapsakademis språkvetenskapliga institut). Кузиновский — Cz. Kudzinovski, Jaćwingowie w języku, „Acta Baltico-Slavica“, I, 1964, p. 217—225. КЭСРЯ — N. M. Šanskij, V. V. Ivanov, T. V. Šanskaja, Kort etymologisk ordbok över ryska språket, Moskva, 1971. Лаумане — Б. Лаумане, В сб.: „Лексічныя балтизмы ў беларускай мове“, Мінск, 1969, стр. 16—18. Lysenko — P. S. Lysenko, Ordbok över dialektordförrådet i norra Zjytomyrregionen, i: ”Slavisk lexikografi och lexikologi”, Moskva, 1966, s. 15–60. Мат. — Матэрыялы для слоўніка народна-дыялектнай мовы, Мінск, 1960. Matskevich — J. F. Matskevich, Dialektdrag i de sydliga vitryska dialekterna, i: ”Material från den första dialektologiska konferensen i BSSR”, Minsk, 1950, s. 55–80. 159 M—E — K. Mühlenbach—J. Endzelin, Lettisk-tyskt lexikon, I—IV, Riga, 1923—1946. Н — Н. И. Носович, Словарь белорусского наречия, СПб., 1870. Nemchenko — V. Nemchenko, Ordförrådet i den ryska befolkningens dialekt i Jonavaområdet i Litauiska SSR, ”Vetenskapliga skrifter från högre läroanstalter i Litauiska SSR”, häfte 3, lingvistik, Vilnius, 1961, s. 147–175. Nemchenko DL — V. N. Nemchenko, Dialektordförråd i de ryska gammalbygdsdialekterna i Litauen som är gemensamt med det litauiska språkets ordförråd, ”Vetenskapliga skrifter från P. Stučkas lettiska statsuniversitet”, 92, 1968, s. 36–72. Nepokupny — A. P. Nepokupny, Litauismer i de ukrainska minnesmärkenas ordförråd, ”Movoznavstvo”, 1970, nr 6, s. 30–40. Nepokupny M E — A. P. Nepokupny, Om de baltisk-östslaviska språkliga, etnografiska och etniska relationerna (Tre episoder ur baltismernas geografi), ”Movoznavstvo”, 1969, nr 3, s. 16–28. Непокупный М б — А. П. Непокупный, Украинско-балтийски студи, „Мовознавство“, 1968, № 6, стр. 33—42. Nikif. — N. Ja. Nikiforovskij, Skisser över folklivet i Vitryssland kring Vitebsk, Vitebsk, 1895. Откупщиков — Ю. В. Откупщиков, Из истории индоевропейского словообразования, Л., 1967. Otkupshchikov V — Ju. V. Otkupshchikov, Om etymologin hos lit. kāušas, lett. kaiss ”skalle; skopa”, ”Baltistica”, VI (2), 1970, s. 185–192. Otkupshchikov, Ur historien — Ju. V. Otkupshchikov, Ur historien om de baltisk-slaviska lexikala relationerna, ”Baltistica”, VII (2), 1971, s. 119–128. Otrębski JP — J. Otrębski, Litauiska lånord i den polska dialekten i Vilniusområdet, ”Język polski”, XVI, 1931, s. 79–85. Otrębski Sl Oc — J. Otrębski, Rec.: K. Jabłoński (Jablonskis). Lietuviški žodžiai senosios Lietuvos raštinių kalboje. Kowno, 1941, ”Slavia Occidentalis”, XIX, 1948, s. 471–479. Potebnja — A. A. Potebnja, Om det ryska språkets ljudhistoria, I—III, Warszawa, 1880—1883. Rozwadowski — J. Rozwadowski, Om de baltiska och slaviska språkens ursprungliga inbördes förhållande, ”Rocznik slawistyczny”, V, 1912, s. 1–25. Sabaliauskas — A. Sabaliauskas, Det litauiska språkets ordförrådsutveckling, ”Lietuvių kalbotyros klausimai”, VIII, 1966, s. 5–141. Safarewicz — J. Safarewicz, Baltisk-slaviska språkförhållanden, Studia językoznawcze, Warszawa, 1967, s. 241–243. SGP — J. Karłowicz, Słownik gwar polskich, I—VI, Kraków, 1900—1911. SJP — J. Karłowicz, A. Kryński, W. Niedźwiedzki, Słownik języka polskiego, I—VIII, Warszawa, 1900—1927. Sinitsa — A. I. Sinitsa, Ur iakttagelser av ordförrådet i dialekten hos den ryska gammalbosatta befolkningen i Preiļi-distriktet i Lettiska SSR. I: ”Pskovdialekter I”, Pskov, 1962, s. 219—237. Skuratov — Material från ryska dialekter i Ignalina-distriktet i Litauiska SSR, insamlade och meddelade av G. L. Skuratov, student vid Leningrads statliga universitet. Slawski — F. Sławski, Słownik etymologiczny języka polskiego, I, Kraków, 1952 ff. Smulkova — E. Smułkowa, Lituanizmy w białoruskim słownictwie rolniczym, ”Lingua Posnaniensis”, XIV, 1969, s. 55—69. Sreznevskij — I. I. Sreznevskij, Material för en ordbok över det fornryska språket, I—III, S:t Petersburg, 1893—1903. 160 Stankevitj — A. Stankevitj, З літуанізмаў ў беларускай мове, ”Калосьсе”, IV, 1938, s. 172—175; 225—226; V, 1939, s. 36—37; 118—120; 176—178. Stetsko — P. Stsiatsko, Дыялектны слоўнік (3 гаворак Зэльвеншчыны), Minsk, 1970. Траутман — R. Trautmann, Baltisch-slavisches Wörterbuch, Göttingen, 1923. Трубачев — О. Н. Трубачев, Ремесленная терминология в славянских языках, М., 1966. Turska — H. Turska, Język polski na Wileńszczyźnie, ”Wilno i ziemia Wileńska”, I, Wilno, 1930, s. 219—225. Unbegaun — B. O. Unbegaun, Ein baltisches Lehnwort im Moskowitischen Rußland, ”Die Welt der Slaven”, VII, 1962, s. 346—349. Urbutis — V. Urbutis, Dabartinės baltarusijų kalbos lituanizmai, ”Baltistica”, V (2), s. 43—44; V (2), s. 149—162. Westfal — S. Westfal, Lexical Elements of Baltic Origin in the Polish Dialect Spoken Near Lake Wigry (Suwalki District, Poland), ”The Slavonic and East European Review”, XXIV, 1946, 63, s. 156—159. Vasmer — M. Vasmer, Etymologisk ordbok över ryska språket, I—IV, Moskva, 1964—1973. Fraenkel — E. Fraenkel, Litauisches etymologisches Wörterbuch, Heidelberg—Göttingen, 1955 ff. Цыхун — Г. А. Цыхун, В сб.: „Лексічныя балтызмы ў беларускай мове“, Мінск, 1969, стр. 49—53. Epimach-Szypila — B. Epimach-Szypilas ordbok. Publicerad av R. Siemaszkiewicz, ”Полымя”, nr 7, 1969, s. 225—229. Янк. — F. M. Янкоўскі, Dialektordbok, I—II, Minsk, 1959—1970. Övriga förkortningar öst. — östlig; reg. — regional; dial. — dialektal; n. — nordlig; väst. — västlig; åld. — ålderdomlig; litter. — litterär; sydl. — sydlig 11. Lietuvių terminologija