Zietelos tarmės prieveiksmis

GRAMATINĖS KATEGORIJOS IR JŲ RAIDA LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XVIII (1978) A. VIDUGIRIS ZIEteLOS DIALEKTS ADVERB Zietelosdialektens adverb är en del av ett större arbete om denna dialekt, skrivet 1957–611. Varken materialet från det arbetet, med undantag för ett och annat nytt exempel, eller beskrivningssättet har i huvudsak ändrats i denna artikel. Här behandlas endast inte partiklarna, som tidigare tillsammans med adverbliknande småord hade presenterats under adverben. Författaren hade föranletts att sammanföra dessa ordklasser av att deras ursprung ofta liknade varandra, liksom av den valda metoden att beskriva dem efter ursprung och ordbildning, vilken man visserligen inte heller har frångått i denna artikel. BETYDELSE Till betydelsen är dialektens adverb mycket varierande. Liksom i litauiska standardspråket finns det flera grupper av olika storlek. Flest är sättsadverb, färre är rums- och ändamålsadverb. Eftersom Zietelosdialektens adverb beskrivs mer ingående efter ursprung och ordbildning, behandlas de inte vidare efter betydelse. Vi ger endast något enstaka mer karakteristiskt exempel från de viktigaste semantiska grupperna: a) sättsadverb, t.ex.: baltai, brangẽi, daũgi(s), dveitė ”två tillsammans”, graĩta ”snabbt”, gražìtkai ”mycket vackert”, iš naũjo, kartù, kitẽp ”annorlunda”, krūpà (< kruopà) ”lite grann”, niẽkiek ”en smula”, pamacìtkù ”sakta”, pušáu(t); b) rumsadverb, t.ex.: artì, čà, čõndak, laũšėn (jfr vitry. ляйша ”vänster”), namì, namóp, pavidùj ”inuti”, toulì ”långt borta”, visùr, žemìn; c) tidsadverb, t.ex.: an(k)stì, daũ greta dabàr, kadaĩk, reč. kadà, lik kõlai(k), kuomèt, nakčà, nẽkadàik ”någon gång”, ne kártą, nùn, nu·naĩk ”i dag”, pérnaik, vãkar, vėlaĩ; d) orsaks- och ändamålsadverb (endast några få har noterats), t.ex.: dėle kõ, dėle tõ, kodėl, nẽko ”av någon orsak, varför”, todėl, tõdrin, užtāt. Adverbens mer exakta betydelse framgår av kontexten. Ibland kan samma adverb ha flera betydelser, t.ex.: dáiktais jau hãrd ”på vissa ställen plöjer man redan” (rumsadverb); dáiktais jū⁰das ”brokig” (sättsadverb); krūpà· dãu ”gav lite grann” (sättsadverb); aš krūpà· disù (tidsadverb). URSPRUNG OCH ORDBILDNING Efter ursprung och ordbildning är dialektens adverb varierande. Flest är substantiviska, adjektiviska och pronominella adverb. Betydligt färre är räkneordsadverb, och endast ett och annat adverb är bildat av verb. Det finns också många lånord. 1 Iš Zietelos tarmės morfologijos autoriaus skelbta darbų apie daiktavardį (1969: 147—182); apie įvardį (1960: 113—131); apie būdvardį (1974: 277—289); apie veiksmažodį (1961: 219—231; 1973: 199—219), keletas pastabų apie tarmės fonetiką (1959: 195—213). 159 1. Substantiviska adverb Bland de substantiviska adverben kan tre typer urskiljas: a) enskilda substantivkasus som har adverbialiserats, dvs. enkla, osammansatta adverb, b) sammansatta adverb bildade av substantiv och andra ordklasser och c) prepositionskonstruktioner med substantiv. 1. Det finns jämförelsevis många adverbialiserade substantivkasus i dialekten. Vanligast förekommer adverbialiserade former av singular ackusativ, instrumental, inessiv², illativ och plural instrumental; mer sällan förekommer andra kasusformer, t.ex.: sing. nom. daugis druskos nereikia davinėt; o táu seserų daũgis? ”och du, har du många systrar?”² sing. gen. iš tų namų dãũg o asmuõkų davinėjam ”för de husen betalade vi mycket pengar”; staigõs vėjas užãj ”plötsligt steg vinden, drog in”; sing. ack. kaisniũka palãuk ”vänta lite”; du kommer att komma hit fler gånger; krūp· karves ganãu ”jag vallade korna en liten stund”; aš kru·pìbka aisì pirkõn ”jag går en liten stund till boden”. Man antar att även vakar ”i går” (Būga 1959: 183; Ulvydas 1959: 82) har uppstått ur singular ackusativformen: vãkar jo nebit ”han var inte här i går”. Man bör särskilt diskutera daug(i), jfr senų bit daugį; o mūmi dar dãũgi darbo; kãrvų gãnom dãũgi — vid sidan av dãũgi manim bit seserų, dãũgi asmuõkų nereika. Formen med kort i kan vara substantivet dãugis, det adverbialiserade gamla neutrumets singular nominativ–ackusativ; jfr också former som ibland förekommer helt utan ändelse: dãũg pãdegė namū; dãũgel atsìliko. sing. instr. basaminčà apsãvė; visi draugėĩ³ gãnom; ãnos abi vãisčoj visà kartù; nakčà kab imà lot; duona nubėgo pãklūonė; sing. iness. namie kã nori ir lója; ir bõlo nebit namie; ritój mán karves ganit; aimà ir mės ritój gribũsno ”låt oss också gå och plocka svamp i morgon”. Vid sidan av ri·tój säger man ibland också rit: rit arielka ”dricker som en orm”. Man antar att även formerna ankstì (sällan anstì), artì, tau lì vid sidan av toli: kãrves ankstì vãrom; mán artì, o jūmi toulì būs ait; är gamla singular inessivformer av substantiv (Būga 1961: 690; Kazlauskas 1968: 153). sing. ill. dík tu šãlin, bernužėlis (l. d.); drobinėtus tančiun vėsim, pãkulinus vórin išmėsim ”vi ska föra de linneklädda till dansen, och kasta de klädda i blånor ut i salen (utomhus)”. Några andra kasusformer av orden šalin, vórin har inte belagts i dialekten. Tendensen till adverbialisering visar sig också i: usìsko lãušen ”svängde åt vänster”; kãlas aiti i·šėn ”vägen går åt höger”; viršūn ir apačõn padkeldinėj ”lyfte upp och ner”. Tidsillativ, t.ex. nedėlon jau nebūsim; subatõn atvažãu, kan vara bildat efter motsvarande slaviska konstruktioner, jfr ryska в неделю, в суботу; sing. all. aimù namõp; ar tu namõp d isi? Ibland sägs också namõ: o namõ ar nevažiuosi? ”ska du inte åka hem då?” plur. instr. o pirmaik visur bėgõm ir bėgõm (jfr ryska бегом, vitryska бе́гма). Även följande är benägna att adverbialiseras: dãiktais jau hãra; dãiktais juõdas ”spräcklig”; skrinėmi margà ”spräcklig i rutor, fönsterrutor”; plur. iness. basanuõs insistój ”gick in barfota”. Man antar att adverbet dabà har bildats av substantivet dabãr (Fraenkel 1955—1963: 79), varifrån den vanligare kortformen dar har utvecklats, t.ex.: dabar namie būsu; Dainavój bit lietūviu, al dar jau nerà; dar gerai visiemi (jfr partiklarna dabar, dár, dárgi: anà dabar iš Žietelos netãj ”hon har ännu inte återvänt från Zietela”; aš dár mačìtkas buvau ”jag var fortfarande liten”; dárgi mùsip nieko nèrõ. 2. Det finns olika slags sammansatta adverb. Något oftare förekommer adverb av detta slag med ett första led som är pronominellt eller numeralt, mer sällan adjektiviskt eller adverbiellt, och ett andra led som är substantiviskt (oftast avkortat, utan ändelse). Av bildningar där det första ledet är ett pronomen i ackusativ och det andra ett avkortat substantiv har endast šandien bit ãnas; šandien atvažãu noterats i dialekten. Mer 2 I dialekten används flera lokalkasus: inessiv — befintlighet inuti, illativ — rörelse inåt, adessiv — befintlighet vid sidan av, allativ — rörelse till sidan av. 3 Plačiau apie mot. g. vns. įnag. galūnę -ai, -ei žr. autoriaus straipsnį (1969: 166—7). 160 Det finns adverb bildade av pronomenets singular instrumental och en avkortad substantivform met (< metų), t.ex.: ani·ku·met nebit mūsų kazų ”aldrig hade vi getter”; kitumet⁴ och en gång kommer den där; o kuomet tu dar atvažiuosi? tai anas čia biti nėkuomet ”de bodde här någon gång”; aš nejėdau niekuomet to vėjuno; aš maža tuo metu buvau; tuomet viso duoja; tiem žmonėmi visųmet mažą. Ibland används adverbet kuomet tillsammans med ett annat adverb (en partikel?), t.ex. kap ku·met ir āndas ā tait ”ibland kommer också han”. I avledningar där den andra leden är ett avkortat substantiv kart (< gånger) utgörs den första leden oftast av ackusativ plural av ett räkneord, t.ex.: dešimtkart vackrare; Li dōn savūžinėjau ketūrbskart; pãdegem penkiskart; treškart vaišėjuo Zietelon. Endast i adverbet dūkart (jämte dukart) står båda leden i dualis (här är kart en förkortad form av dualis nominativ–ackusativ). Mer sällan är det ett adjektiv eller adverb som utgör den första leden, t.ex.: daugi·kart jag var där; mycket ofta⁵ körde vi henne till doktorn; hur många gånger var ni där? Maskvōj nākiekkārt buvau ”Jag har varit i Moskva några gånger”. Betydelsen av dessa senare former visar att den andra leden -kart här är en avkortad genitiv plural. Avledningar bildade av räkneord och -kart kombineras också med pronominaladverbet tiek, t.ex.: aš dūkart tiek mātiv: turì, kap anā; dukart tiek bit; triskart tiek bit žmonių. I adverb med -kart betonas oftast båda leden, utom i avledningen dukart. 3. I dialekten förekommer också ofta prepositionsfraser som är på väg att bli adverb eller helt har blivit adverb. Deras första led är någon preposition, medan det andra är en substantivkasusform eller ett substantivadverb. Oftast står ett substantiv i singular genitiv efter prepositionen: an (< ant): an dūgo atvažadāvai? viškas an dākto ”allt är på sin plats”; būk šen an dākto ”stanna här på plats”; ānas dažnai an kiemo ai ”han går ofta ut på gården (har diarré)”; ji vāro an kiemo; sāko an pėrdienės atvažuos ”de säger att han snart, under de kommande dagarna, kommer”; an ri·tojaus laīgva būs ”i morgon blir det lätt”; anā an vālos lāido ”hon lät mig fritt välja”; be: be gālo brangū visa; be gālo dūga; långsamt och långsamt gick allting på våren, till slut; iš: satėmo iš karto; iš karto pažinojau. Ibland står ett substantiv i singular ackusativ efter prepositionen, t.ex.: po krūpa, po krūpa do ir prirašėt; rugū po krū·pīka sėjam. I stelnade prepositionsfraser förekommer ofta bevarade former av substantivets stamvokativ singular eller andra substantiv som har fått samma ändelse, t.ex.: nūnesė lig truputūkį; po pažasti bit sniego; būstu prig brōli. Med prepositionen sā blir substantivets singular instrumental tiesā ibland adverbiell, t.ex.: sā tiesāi aš tāu sakau ”jag säger dig det i sanning”; sā tiesāi ānas tap padārė ”han gjorde verkligen så”. Det finns få belägg för substantivadverb med prepositioner, t.ex.: iš arti gerašt regėt, iš toli — kap tumōnas ”det är bättre att se på nära håll, på avstånd — som dimma, dis”; žviltelėk iš toliaušt ”kasta en blick längre bort”. 4. Vid sidan av prepositionsfraser där de båda leden är självständiga och inte sammansmälta förekommer i dialekten former med sammansmälta led, t.ex.: aš sėdu papirkoji; āni·s būsta pavidūli vesės ”de bor mitt i byn”; lachōne: statom pavidūn ”vi ställer skålen mitt på (bordet)”; pa vidūri vesės buvo ”de bodde mitt i byn” pāhara paviršuj ”plöjer ytligt”. Av dessa former verkar det som om prepositionen (i detta fall prefixet) pa (< po) nyligen har fogats till de aktuella kasusformerna; jfr uttrycket tik iš po viršo šlāpas ”bara våt på ytan”. Det är knappast möjligt att betrakta dessa adverb som bildade av prefixförsedda substantiv, eftersom den andra leden, dvs. substantivet, har oförändrad stam. Dessutom tycks andra kasusformer av dessa ord inte användas i dialekten. 4 En obetonad u·(< uo) som har monoftongerats förekommer ofta i förkortad form i dialekten. 5 Det korta i:et i denna form kan förklaras av neutrum singular nominativ och ackusativ daugi. 11. Gramatinės kategorijos ir jų raida 161 Adverb förekommer ibland också med en sekundär ändelse, t.ex.: užporītų vari'sim pėkų ”i övermorgon driver vi boskapen”. Ändelsen -ų kan här ha tillagts efter andra former av singularis instrumentalis (jfr. rītų, vākų), eftersom man oftare säger: užporīt dienas Narčiosna; išporīt mán kārvės ganit; užpovāk ar ādžio lietūs ”i förrgår regnade det”. Man antar att adverben paskui, mindre vanligt paskum̃ (Ulvy das 1957:: 122), t.ex.: pirma apdravėk, paskui apvarįsi ”rensa först ogräset, sedan hackar du runt”; palūk, paskum̃ nuneši. har uppstått från substantivet pāsakas med a-stam och prefix, genom analogi med singularis instrumentalis- och kasusformer med u-stam. Suprieveiksmėjęs daiktavardžio pusė dviskaitos vietininkas pusáu(t) (Endzelynas 1957: 207) dažniausiai yra su slavišku prielinksniu na, pvz.: linúosna vilnai padauzdinėja na pusáu „lininius metmenis per pusę vilna atauždžia“; razgūrino žiedą napusáut „perl a u žė žiedą pusiau“, reč. pusáu dienõs atvažiuos „vidurdienį atvažiuos“. 2. Adjektiviska adverb Dialektens adjektiviska adverb är bildade på olika sätt. 1. Vanligast är adverb bildade av adjektiv i positiv med formanten -ai (efter en mjuk konsonant -ei), t.ex.: au(k)štai, baltai, brangei, dažnai, gardžei, gerai, gilei, gludžei, lygiai, sklandžiai, gražiai, išilgai, lįgei, plačei, plonai, rūštai ”surt”, slims lai ”svagt, knappt”, sūnkei, surai, vēlai. Adverb bildade av adjektiv med prefix har samma ändelse -ai (-ei), t.ex.: mėlinai, geltonai, raudonai, gudiškai, lietuviškai, rusiškai, seniškai ”gammaldags”; nevi'nodai; dažnokai, ratokai; an(k)štikai, artikai, gluditkai ”ganska jämnt”, gražikiai, netoulitkai, plonitkai, ratitkai ”ganska glest, mycket sällan”, stiprikai⁶. Man antar också att adverben nu'nai(k) ”i dag” och pėrnai(k) (Skardžius 1943: 216–217) är bildade av adjektiv som inte längre finns vare sig i dialekten eller i standardspråket, t.ex.: nu'nai(k) dar bit šilta; nu'nai an darbo neisu, reč. aš nūn jau nevirsu; nūn šiltėst ”i dag är det varmare”; pėrnai pirko; pėrnaik atvažau. Ett gammalt adverb som inte längre har kvar det adjektiv det bildats av som grund, är också labai (i standardspråket har labas nästan inte heller längre adjektivisk betydelse), t.ex.: ānds labāi mēksta šūptis; rugīna labāi ār̃dosi; labai gražai mokate rašīt. Vid sidan av ändelsen -ai förekommer också -au, t.ex.: kvi'čei nelabou geri ”vetet är inte särskilt bra”. Se nedan om former med -au. Med ett tillagt k efter -ai sägs oftast följande former av adjektiviska adverb: nu'naik, pėrnaik och mer sällan seneik. Se även nedan om dessa och andra adverb med k. 2. I dialekten förekommer också adverbialiserade och enskilda adjektivkasus. I synnerhet har adjektivens neutrumformer benägenhet att adverbialiseras, dvs. singularis nominativ och ackusativ, t.ex.: graita parvažau namõp; graita atāj, reč. grait užūgo (i stället för grait(a) används inte sällan viekau ~ viekiāu; se nedan); gražū padarīta visa gražiai padaryta viskas“; ar ilga ča būsi? pigū adavė ”billigt sålde han”. Ibland används även singularis instrumentalis av något enstaka adjektiv i adverbialiserad form, t.ex.: raitū jājau ”jag red barbacka”; raitū kam atsitiko kunodas ”få hade potatis kvar”; retū kas moka. 3. Adverb bildade av adjektiv med formanten -yn är mycket få i dialekten, t.ex.: au(k)štin patkėlti; man dabar žamin reika ”nu måste jag ner (dö)”; nu'nūk galva žamin ”böj huvudet nedåt”. 4. Det finns inte heller många adjektiv- och prepositionsförbindelser som adverbialiseras, t.ex.: ne an ilgo būstu čonaik; iš naujo pasaudinom ”vi sådde på nytt”; reiks ir mán sēnaut po macitkū itai nedėlai ”jag måste också slå hö i lugn takt den här veckan”. Prepositionen po > pa och adjektivet har ofta vuxit samman, t.ex.: ait palangvi ”går långsamt”; pamacitkū nurōvēm linūs. 6 Adverb med suffixet -itkai är vanligare i dialekten än adjektiv med suffixet -itk-. 162 Efter vitryskt mönster har följande adverb bildats med prepositionen po: ānas po lietuviškai nesupranta; mēs maži po prastų nemokėjom ”vi kunde inte vitryska när vi var små, vi kunde inte det på enkelt vis (vitryska па-просту)”; po dabarišĉamu āti dzeğarīkas ”klockan går på modernt vis”; po senomu gerāst bit, ale ir po naujomu prijūnkom ”enligt den gamla (klockan) var det bättre, men även vid den nya har vi vant oss” (jfr vitryska па-новаму, па-старому). Adjektivets och pronomenets neutrum har blivit adverbialiserat i uttrycket visa ligu ”ändå, likväl”: visa ligu aš aišu; visa ligu ānas nenóri būt. 3. Räkneordsadverb Dialekten använder få räkneordsadverb. 1. Av adverbialiserade kasusformer av räkneord förekommer oftast inessiv av kollektivtal, till exempel: āni's sāu dveitė būsta ”de bor två tillsammans”; traitė kūlė; jų ketvertė bit; šešetė pjovė: aštuonetė būstam. Mer sällan förekommer inessiv av räkneord för antal som adverbialiserats, jfr: dvijosa paždāilėm; trijosa mėlžem kārves. Av neutrum singularis nominativ och ackusativ i adverbialiserad form har bara ett par exempel noterats: det distributiva kētveria ”fyra tillsammans” (kāetvera vaikų bit; bōcis mus kāetvera pāmētē) och det ordningstal som anger första platsen pirma (pīrma tu atāik pōtim as). 2. Med formanten -ai bör också ett par adverb nämnas, till exempel det distributiva dvejei ”två tillsammans” (pāti's sāu dvejei abū visa ūtarino) och det ordningstal som anger första platsen pirmai(k) (ānas pirmaik padūmos, pōtim isijūks ”han tänker först och skrattar sedan”; pirmai padkaldinėj ir jāučus). 3. Adverb som bildats av ordkombinationer är av flera slag. Uttrycket vienum vienā, -as (būstu vienum vienā, vienas, vienum vienā varguoju) används särskilt ofta för att beskriva levnadssätt; dess andra led är genitiv singularis av ett räkneord för antal, och beträffande formen på det första ledet kan man jämföra bildningen av det tidigare nämnda adverbet paskum. Uttrycket visa viena ”ändå” bildas av formerna av neutrum hos ett räkneord för antal och ett demonstrativt pronomen, till exempel: visa vėna kā dīrpt; aš visa vėna disū nāmōp, jfr det tidigare nämnda vanligare uttrycket med motsvarande betydelse, visa ligu. Det förekommer kasusformer av räkneord som adverbialiserats (särskilt genitiv singularis) med prepositioner, till exempel med an: an pirmo išaidinēja pruźbnā ”först går fjädern (i klockan) ut och släpper”; an pirmo dār krūpa dantų sedi ”längst fram finns det fortfarande lite tänder”; inbrūks žāmen rāmti an pīrmā jōs ”han ska sticka ner en käpp i marken framför henne”; an vėno gerāst, an kīto blogēst; med iš: iš pēn(k)to iš dešimto paūtarino ”talade om vartannat och utan sammanhang, osammanhängande”. Dessa uttryck har sannolikt bildats efter motsvarande exempel som används i de slaviska språken, jfr vitryska на першае, на перад, на другое; пятае через дзесятае; ryska из пятого в десятое; через пятое на десятое. 4. Pronominella adverb Det finns ganska många adverb i dialekten som har bildats av pronomen. 1. Av de adverbialiserade pronominalböjningarna används oftast femininum singularis nominativ och genitiv, t.ex.: ånas iz manē jaunēsnis nēka mētū penkis ar šešis; šiēnas netiēka indžūdinēja ”höet blir inte torrt”; visa mīekt ānas ”alla sover han”; ānas atvažūdinēj ča visa. Förkortade former används oftare: hur mycket, så mycket, så mycket, inte alls, hur mycket som helst, t.ex.: så mycket blir det inte i år; hur mycket det blir, så mycket ger han; ni har några; det behövs inte hur mycket bröd som helst; än det ena, än det andra vet jag ”det ena, det andra vet jag”. 11* 163 Ibland förekommer genitiv singularis med generaliserad betydelse: būsta ani's viso dveite. Lokativformer i singularis stelnar, t.ex. illativ singularis kanà tu važūsi nakčai? nēkùna užveža ir nēkùna nerōdina ”någonstans för de dit och ingenstans visar de det”; adessiv singularis kám(p) tu būsti? ”hos vem, nära vem bor du?” 2. Adverb med formanten -ur (används vanligen med lokativ inessiv betydelse), t.ex.: o kur nūn buvai? kurgig vaikas? anà nēkur po bólkai būsta ”hon är någonstans under en bjälke”; bē dárbo nī'kur nebūsi; visur žmonės miršta; visur žūri, nēkur nēr. 3. Adverb med formanten -da || -dai(k), t.ex.: gāl izbrinks kadà vīna liežūvi ”kanske väljer de, antar de ett språk”; tadà pasakis. Former med -daik används oftare: kadaik žinōri, tadaik ir atvažūja; tadaig nebit nēko; vaišioja nēkadaik škālon ”jag gick någon gång i skolan”, kadaik tu aisi? aš niekadà neimù vienōn kruvōn; niekadaik nebit musìm tokō vėjo. Däremot har adverbet visadà med -daik inte hörts: visadà girtas; jam visadà mažà (oftare visùmet). Konsonanten k (motsvarande g) har sannolikt uppkommit ur partikeln gi och blivit tonlös i ordslut: kadaig > kadaik. Endast k i former med dubbel partikel väcker tvekan, t.ex.: kadaikik, tadaikik bredvid kadaigig, tadaigig. Kanske har k här lagts till genom analogi med de vanligare formerna kadaik, tadaik. 4. Adverb (eller konjunktioner) med formanter -aip, -eip. Diftongerna ai, ei i dessa formanter har monoftongerats i dialekten (möjligen på grund av enklis och proklis), t.ex.: būsta kap visi ”de lever som alla”; ir dabar tep ir; itep jū'kasi mūsu žmonės tō; Adōlo bōcis nēkap kitēp sakē; visēp bit bredvid visāp kanske; viselēp ūtarino ”talade helt och hållet, på alla möjliga sätt”. Ibland förekommer bevarade diftonger ai, ei genom påverkan från standardspråket, t.ex.: aš mėgstu, kaip pasakīt, ita saldūma; nemėtino tep vieni vi'nus de lämnade dem inte så ensamma; bredvid tep nebūs (möjligen växlar ei och ie här, liksom i orden sviekas bredvid sveikas, šievā ~ šeivā, viekāu ~ veikiau). 5. Adverb av mindre tydligt ursprung är čà, čōn, čōnai(k), čanaik, šēn, šēnaik, tēn, tenai(k): både här dör hon och där dör hon; dottern kommer dit; jag gick dit; han var där; man måste lägga märke till både detta och det där; faderns säck låg här; för länge sedan var jag där med honom; hur kan en enda vara där? de fyllde på potatis där; vi kommer hit. Ibland uttalas dessa former också med partikeln ka, t.ex.: atvažāu šēnaka; žurēk tenaka; and tenaika būsta; šēnak(a) atāj. 6. Dialekten har ganska många adverb som har uppstått ur kombinationer av pronomen och prepositioner. Deras beståndsdelar kan vara sammanskrivna eller åtskilda. När pronomenet står före prepositionen är de båda leden oftast sammanskrivna, t.ex.: kodēl tu nebuvai? o kodēl aš nenorėjau? arklys čužinėjasi, tudēl reika padākalt. Ett särskilt gammalt adverb är tōdrin: Brōnēs sviekatā neasabli·va, tōdrin nuvej Zietelon ”Bronės hälsa är inte särskilt bra, därför gick hon till Zietela (till läkaren)”, jfr Daukšas Postilės tōdrin 6₁₂, kōdrin 28₃₃, kōdrinag 128₁₈. När prepositionen står först och pronomenet följer är leden vanligtvis åtskilda, t.ex.: anà tep an viso mōndra; mán dēle tō nī'ko; dēle kō itai būs? žinau dēl kō nenorēj; sa visū gerai; sa visū senā; po tō jū'ksis. 7. Adverb bildade av prepositioner och pronominella adverb, t.ex.: iš kur tu atvažavai? iš visur važūja žmonės; vėžū visa iš čà; rības pasidarē, ag atvažāu iš tēn; iš šlca nuvažāu; iš šlca kur važūsi? nūg čà artēst ”närmare härifrån”; nug tēn nuveisi; lig čē atāj; lik kōlaik visa mīekt ”ända tills nu får jag sova”; lik kōlai(k) tu būsi? Sa visāi nēgali (visāi kan också förekomma utan preposition: visāi sapūs; ne visai iškeptā žasē ”en inte helt genomstekt gås”) bredvid sa visū netouli. Jfr också adverbet sa visūm, upptecknat av E. Volter: tep anà pristōje sa visūm pas arkli (Wolter 1899: 172). Prepositionen (prefixet) och adverbet förekommer sammanskrivna, t.ex.: sadūmoj datōl laukē jīškot vėjo, pakōl’ rās; uštāt daug padāžgino namū. 7 Apie panašios darybos įvardžius plg. (aut. 1960: 130). 164 8. Olika sammansatta adverb och konstruktioner bildas på olika sätt. Av ett pronomen och ett pronominellt adverb, t.ex.: vaikami tai tiek to, o mŏmai tai negadnai ”för barnen är det så där, men för mamma är det inte bra”; ânas teĩ pâčo būsta vĩenas ”han bor också ensam”; tei pâča nūmirė âni s; tep pâča gerai būsta. Adverbet tūoj har troligen uppkommit ur ett pronomen i singularis instrumentalis och partikeln jau < tuo + jau (Otrębski 1956: 362), t.ex.: an fabrikos, tai tūoj dastotai pensija- ”på fabriken skulle du genast få pension”. Konstruktioner av två pronominella adverb, t.ex.: viselēp kàp būsta ”på alla sätt som det brukar vara, det händer”; nēkap kitēp sakē; ânas čà nēkur bit; kàp kur ir nuvežūjam; kàp kadaik atàima; bōčū tavàm vistiek. 5. Verbala adverb Mycket få adverb som har samband med verb har belagts i dialekten. Exempelvis har verbroten en avled bildning med prefixet aplink: aplink nuvėj; aplink vaiščoj. Av ett pronominellt adverb och ett verb har konstruktionen kap ragi ”i ett ögonblick, medan man tittar, plötsligt” uppkommit: kap ragi nuvažiuojam Li-dōn; kap ragi pastatīs pirkà. Det finns också fler stelnade verbformer, men de är inte adverb. Exempelvis räknas rēgis som parentetiska ord (tokàs gēras, rágis, visa tau dúotup, rágis, ten viso dúoja), liksom būlo rēč. būlau ”brukade vara” (būlo, an Pētro kàsa kunodàs ”brukade, omkring Petrusdagen — den 29 juni — hacka potatis”, būlau, gīemame visalōkas giēsmės). Som oböjlig predikativ del används reĩkia, troligen efter slaviska förebilder, jfr vitry. трѐба, ryska надо, нужно (reĩka gi màn sa jū būt reĩka bit ait ”jag var tvungen att gå”, reĩka būs pæku varit ”det kommer att bli nödvändigt att driva boskapen”). 6. Lånade adverb Vid sidan av de egna adverben av baltiskt ursprung finns det i Zietelas dialekt ett stort antal lån, särskilt från slaviska språk (främst från belarusiska, i mindre utsträckning från polska och ryska). De är mycket varierande. Först bör nämnas adverb som enligt sin betydelse inte längre har (och några kanske aldrig har haft) litauiska motsvarigheter i dialekten, till exempel: aš aršà ju nemėstu ”jag tycker mycket, särskilt illa om dem” (jfr belarusiska, ryska горше); ānis nazharōk tep dirba ”de gör så med avsikt (ordagrant — ’med avsikter’)” (belarusiska знапок); ânas narōčna tep padàrē (ryska нарочно); nazōt atāi (belarusiska, ryska назад); pės̆a reĩka ait pro girà ”man måste gå till fots genom skogen” (belarusiska пѐша); pėuna (och pėunei) atvažūos ”troligen, sannolikt kommer [han/de] att anlända” (belarusiska пўна); kuni po-prōstu tiklaik ūtarina (belarusiska по-просту); iš zōdo nepažnau jūsu ”jag kände inte igen er bakifrån” (belarusiska ззаду) m.fl. Andra lån används vid sidan av litauiska adverb och tränger ofta undan dem, till exempel: ânas ir vienas čēsam (och čēsnam) atvažūoja vid sidan av kartais ”ibland” (belarusiska часам); čista (andra čōlsta) paspaūs ”trycker ihop helt” vid sidan av visai ”helt”, sa visu (belarusiska чыста); ten ināčei ūtarina vid sidan av kitēp ”annorlunda”; jau baznīčon māla kas āiti förekommer mindre ofta än mažà, mažai ”lite” (belarusiska мала); nāit a šaltis bit didelis ”kylan var mycket, alltför stark” vid sidan av labai, labai ”mycket” (belarusiska надта); nigdi nepamiršū vid sidan av niekadaik ”aldrig” (polska nigdy); rāptam (sällan rāptum) pamirē ”dog plötsligt” vid sidan av staigōs, kap ragi ”plötsligt”; zāras atais namōp vid sidan av tuoj ”genast” (belarusiska зараз), zausdōbl ânas ten sēdi, jfr visuomet ”alltid” (belarusiska заўсёды); zūsim (ibland sausēm) arti būsta ”bor helt nära” (även sa visai, sa visū) (belarusiska зусім, ryska совсем) m.fl. 165 Av exemplen framgår att många slaviska adverb används i Zietelas dialekt nästan helt oförändrade, jfr čįsta, māla, nātta, naznaŕok, žāras, zaušōdb⁸ m.fl. Sådan lexikal interferens förekommer oftast när dialektens talare samtalar och behärskar både litauiska och belarusiska lika väl, utan att övervaka sitt eget tal. De flesta av dialektens talare försökte ofta kontrollera sitt språk när de samtalade med en talare av en annan dialekt (till exempel artikelförfattaren), välja ett mer litauiskt ord eller förklara betydelsen av ett belarusiskt ord och uttrycka tanken på annat sätt. Det betyder att dessa inte är nya lån, medan till exempel māla och zaušōdb används mer sällan än sina litauiska motsvarigheter. Andra, äldre lånordade adverb är mer förlitauiskade, till exempel: arša (betonat slaviskt o har blivit a, ibland palataliseras även konsonanten före š: arša), nigdi (vokalen i efter d har främreducerats), nazoť, iš žōdo (betonat slaviskt a har blivit o) och liknande. Dessutom används i dialekten ett stort antal lånade adjektiv och även adverb bildade av dem med -ai, till exempel: biednai, britkei ”illa”, dramnai eller drabnai ”smått”, gadnai ”bra”, slobai ”svagt”, žitkei ”snabbt, smidigt”. Ibland har deras neutrum singularis nominativ-ackusativ blivit adverbialiserat, till exempel: britku || britkų, slisku || sliskų ”halt”, vesēla ”glatt” m.fl. De skiljer sig från motsvarande slaviska adverb, jfr belarusiska бе́цела, слі́зка, сла́бка, ryska сла́бо m.fl. En del adverb är hybrider, till exempel abikāp ”hursomhelst”, belarusiska абы-як, abikūr ”var som helst”, belarusiska абы-дзе, na pusā(t). Möjligen är även bildningar med ne- av samma ursprung, till exempel: nēkap, nēkadaik || nēku⁰met, nēkiek, nēkur, nēkanda, jfr belarusiska не́дзе, не́калі, не́куды, не́калькі, ryska не́когда, не́сколько, нéкуда⁹. Vissa adverb har bildats av litauiska ord men efter slavisk modell, jfr de redan nämnda po dabarīščemu, po lietuviški (ibland helt enkelt po litouški), po najōmu, po senōmu. Kanske bör även adverben sa ti'sai, visa ligu betraktas som kalker, jfr belarusiska сапаўды, уё по́ўна, ryska всё равно, även om liknande allmänt använda baltisk-slaviska ordbildningsgemenskaper tycks inte betraktas som kalker, jfr pamacitkų, litauiska pamažu, lettiska pamazītēm, pamazītņām, belarusiska памале́ньку, ryska och ukrainska помале́ньку. Gradering Liksom dialektens adjektiv har även adverben (främst adjektiviska, mer sällan andra) två grader utöver positivformen: komparativ och superlativ. Komparativens och superlativens former bildas av positivformen. 1. Komparativadverb bildas främst med suffixet — est (efter hårdnade konsonanter — ast), t.ex.: au(k)štēst, blogēst, daugēst, dru'tēst ”hårdare”, gardēst, gerēst, gražāst, jilgest, langvēst, mažāst, min(k)štēst, pigēst, plonēst, pradēst, ratēst, sausēst, storēst, sviekēst ”friskare”, šaltēst, šiltēst, vēlēst, vikēst ”snabbare”, žamēst. Konsonanten t är tillagd och har, antar man, uppstått ur det enklitiska pronomenet i andra person ti > t, som här fungerar som ett formellt adverbkännetecken (Arumaa 1933: 35; Hermann 1936: 388). I dialekten sägs ibland (ganska sällan) också daigēs || daugēs, gerās, gražās; jfr västdzûkiska daugēs och daugēs: daugēsni i·sipilk Plikiai, Varenavo distrikt, samt Daukšas Postilės daugēsni 93₆, didesn’ 450₄₈; nēudingesn’ 432 vid sidan av daugiaus 7₃₂, rōmieus 289₂₉, där daugēsni < daugēsni eller daugēsnia är komparativformen av adjektiv i neutrum (Arumaa 1931: 65; 1933: 35; Otrębski 1956: 305). 8Lånordens tonaccenter är mycket konventionella. Lånord uttalas oftare med litauiska tonaccenter av dialekttalare som vuxit upp i rent litauiska familjer (samtidigt anpassas även ordens ljud, t.ex.: čįsta), medan uttalet i blandfamiljer inte skiljer sig från det belarusiska uttalet (det skulle alltså räcka att ange endast den betonade stavelsen, dvs. ordets betoning). 9 Plačiau apie darinius su ne- žr. aut. 1960: 123. 166 Vid sidan av formerna med -est används ofta också komparativformer med -(i)au < *(i)au, -(i)aus, -(i)aust, t.ex.: daugáu, oftast daugáust, geráu || geráus, oftast geraũst, langvãu || langvãist, mažáust, paskãu, sunkáust, taulãu || taulãust, véliaust10. Det är möjligt att suffixet -(i)au ursprungligen var karakteristiskt enbart för adverb, men när gradböjningssystemet förenklades började det trängas undan ur bruk i Zietelosdialekten av adjektivsuffixet i neutrum komparativ -es(t). I andra dialekter och i standardspråket generaliserades på liknande sätt det adverbiella suffixet -(i)au. Endast de kontaminerade suffixformerna -(i)aus (i Zietelosdialekten även -iaust), som förekommer i dialekterna, visar att det tidigare funnits ett särskilt komparativsuffix för adjektiv i neutrum, -es(ni). Ibland har former med -(i)au(st) inte längre komparativ betydelse och används i stället för grundformer, t.ex.: labau and teń gi·va būsta ”hon bor mycket bra där”; labau gerau ča būt ”det är mycket bra att bo här”; labau gerau ānas teń mókinasi ”han studerar mycket bra där”; tokāi pagadāi negerāu ”i sådant väder är det inte bra”; iš taulāu āni·s čā ”de är härifrån långt borta”; labdáus ítep mékštu útàrt ”jag tycker mycket om att tala så här (på litauiska)”. Den vanligare formen av positivadverbet labai har numera, tycks det, suffixet -(j)au. Grundformen av adverbet vièkāũ har inga andra sidformer, jfr: aš vièkāũ aisù namóp ”jag går snabbt hem”; vikāũ aš teń nuvažavāũ ”jag åkte snabbt dit”; vekāũ ānas āiti šeń ”han går snabbt hit”. Dess komparativ är numera vièkešt || vekèšt || vikèšt. Av dessa exempel framgår tydligt att suffixet -(i)au ofta inte längre har sin ursprungliga komparativbetydelse. Det är förståeligt. När man slutade skilja mellan bildningen av komparativadverb och adjektiv i neutrum blev suffixen -est och -(i)au helt likvärdiga. Det ena av dem måste ge vika. Former med -(i)au(st) bör betraktas som reliktformer i Zietelosdialekten. Lånordet arša har ibland komparativ betydelse även utan någon ändelse, t.ex.: ča ir karvė neimindžos arša ”här trampar inte ens en ko upp jorden hårdare (värre)”; nežinom kāp būs, ar gerāst ar arša ”vi vet inte hur det blir, om det blir bättre eller sämre”; jämför aršā || aršast. 2. Superlativadverb bildas främst av komparativadverb med den slaviska partikeln nāi: náidaugėst, náibrangėst, náimažāst, náipigėst, náitaulėst, mer sällan náidaugāust, náimažāust, náivėlāust. Superlativformer med suffixet -ausia är mycket ovanligare. Men nästan alltid har även de partikeln nai, t.ex.: náiau(k)ščāusà, náidaugāusà, náimažāusà, náipirmāusà. Former utan partikeln nai är sällsynta: dalgelāi gerāusà pjāut. Bland de substantiviska adverben är endast an(k)sti, an(k)stėst, nāian(k)stėst; arti, artėst, nāiartėst || nāiartāusà; taulì || tolì, taulėst || tolėst, nāitaulėst gradböjda. Det har inte gått att höra några andra grader av räkneordsadverbet pirmāik. 3. Ibland uttrycker avledningar med suffixen -itkiau, -itkest en särskild övergångskomparativ, t.ex.: kab jāunas, tai vekìtkāũ nuhāis ”när han är ung går han iväg riktigt snabbt”; vekìtkāũ anà atāi namóp ”hon kom hem mycket snabbt, i rask takt”; iš čā tāu būs artièkèst ”härifrån blir det närmare för dig”. I allmänhet tenderar dialekten inte att gradböja adverb med suffixet -itkai. Adverb med partikeln per anger att egenskapen som uttrycks av grundformen förekommer i övermått, t.ex.: per brangei davėi; per vēlai atājo; eller låneordet nātta: nātta brangũ visà; nātta dáugi svieto bit. Adjektiviska adverb med prefixet pa- (från prepositionen po) har en diminutiv, förminskande betydelse: palangvì važũok ir nuvažũosi; pamacìtkũ būstam ”jag bor långsamt, lite i taget”. 10 Chr. S. Stangas (1958: 188) prieveiksmius su (i)aust pateikęs prie aukščiausiojo laipsnio formų, priduria, jog iš savo surinktos medžiagos negalėjęs nustatyti, ar jos yra aukštesniojo, ar aukščiausiojo laipsnio. 167 Här återges främst dialektens adverb som antecknats under samtal. Man får anta att en hel del av dem förblev oantecknade (det uppstod inga lämpliga situationer för att få dem uttalade). Dessutom är Zietelas dialekt betydligt fattigare jämfört med andra dialekter. Efter att länge ha varit endast ett språk för hemmets vardagsliv har den på senare tid även inom familjerna fått ge vika för vitryska. I praktiken är den numera ihågkommen och behärskas bättre endast av några få äldre. LITERATŪRA Arumaa P. Litauische mundartliche Texten aus der Wilnaer Gegend mit grammatischen Anmerkungen. Dorpat, 1931. Arumaa P. Untersuchungen zur Geschichte der litauischen Personalpronomina. Tartu, 1933. Būga K. Rinktiniai raštai. T. 2. V., 1959; T. 3. V., 1961. Endzelynas J. Baltų kalbų garsai ir formos. V., 1957. Fraenkel E. Litauisches etymologisches Wörterbuch. Heidelberg, 1955–1963. Hermann E. Litauische Studien. Berlin, 1936. Kazlauskas J. Lietuvių kalbos istorinė gramatika. V., 1968. Otrębski J. Gramatyka języka litewskiego. T. 3. Warszawa, 1956. Skardžius P. Lietuvių kalbos žodžių daryba. V., 1943. Stang Chr. S. Die litauische Mundart von Zasėčiai im Gebiet von Wilna. — „Norsk Tidskrift for Sprogvidenskap“, Bd. XVIII, 1958. Ulvy das K. Vienaskaitos naudininko prieveiksmėjimas ir prieveiksmiai su formantais -(i)ni, -i lietuvių kalboje. — Kn.: Kai kurie lietuvių kalbos gramatikos klausimai. V., 1957. Ulvy das K. Dėl vienaskaitos galininko prieveiksmėjimo dabartinėje lietuvių kalboje. — „Lietuvių kalbotyros klausimai“, 1959, t. 2. Vidugiris A. Kai kurios Zietelos tarmės ypatybės. — „Lietuvių kalbotyros klausimai“, 1959, t. 2. Vidugiris A. Zietelos tarmės įvardis. — „Lietuvių kalbotyros klausimai“, 1960, t. 3. Vidugiris A. Veiksmažodžiai su priešagomis -ineti ir -dinėti Zietelos tarmėje. — „Lietuvos TSR Mokslų Akademijos darbai, serija A“, 1961, t. 2. Vidugiris A. Zietelos tarmės daiktavardis. — „Lietuvių kalbotyros klausimai“, 1969, t. 11. Vidugiris A. Zietelos tarmės veiksmažodžio kaityba. — „Lietuvių kalbotyros klausimai“, 1973, t. 14. Vidugiris A. Zietelos tarmės būdvardis. — „Lietuvių kalbotyros klausimai“, 1974, t. 15. Wolter E. Zur litauischen Dialektkunde. I Die Litauer im Kreise Slonim (Slanimas) Gouv. Grodno (Gardinas). — In.: Mitteilungen der litauischen Litterarischen Gesellschaft. Bd. 4. Heidelberg, 1899. А. ВИДУГИРИС НАРЕЧИЕ В ЗЕТЯЛЬСКОМ ГОВОРЕ Резюме Наречия в Зетяльском говоре анализируются главным образом в плане их происхождения и словообразования. Больше всего в говоре наречий, образованных от имен существительных (напр.: an perdienės, basamitė, daugikart, kiomet, namõr, staigõs, taulį) имен прилагательных (artitkai, glūdžei, graita, nūnaik или nūn, pamacitkū, slimslai) и местоимений (šõn, šonaik, itep, itiek, kadaik, nėkap, nėkur, netieka, šėnaik, tėdп, vislėp). Сравнительно немного наречий, которые образованы от имен числительных (напр.: dveitė, dvejei, dvijosa, pirmaik, vienum vienā) и глаголов (apliṅk, kap ragi). В говоре отмечаются также славянские, в основном белорусские, заимствования (напр.: ārša, čista, pāčei, nazōt, nigdi, pēša, rāptam, žāras, zausōbi), наречия, образованные по примеру соответствующих славянских слов (po dabar iščamu, po najūtu, sa visai, visa ligu) и гибриды (abikap, abikūr, parušaut). Сравнительная степень наречий образуется чаще при помощи суффикса -es(t) (daugės, drūgėst, sviekėst) и иногда -(i)au(st) (daugiaust, langiau, tūliaušt). Предполагается, что в прошлом суффикс -es(t) < *-esni использовался для образования сравнительной степени имен прилагательных среднего рода, а -(i)au для той же степени наречий. При обобщенном употреблении суффикса -est, суффикс -(i)au стал вытесняться и применяется в качестве основных форм, напр.: labai gerai ča būt; iš tau lū āniščė; vikāi ānas aiti šėn. Сравнительные формы наречий иногда употребляются с контаминированным суффиксом (i)au+st: daugiaust, geraust, vėlaust. Превосходная степень наречий образуется при помощи славянской частицы pai и форм сравнительной степени, напр.: pāidaügėst, nāimāžast, nāipirėst, иногда pāidaugāust, nāimazāust, nāivėlaust. Формы с суффиксом -(i)auша еще более редки: pāiau(k)šiaūsa, nāidaugāūsa, nāipirmāūsa и иногда без частицы pai: gerāūsa. 168 A. VIDUGIRIS ADVERB IN DER SIETELAS MUNDART Zusammenfassung Adverbien in der Sietelas Mundart werden hauptsächlich im Plane ihrer Herkunft und Zu-sammenbildung analysiert. In der Mundart herrschen die Adverbien vor, die von den Substantiven (an pėrėdėnė, basamcā, daūgkārt, kūomet, namóp, staigōs, taulì), von den Adjektiven (artikìkai, glu’dzėi, graita, nu’naik oder nūn, pamacitku, slimstai) und von den Pronomen (ėn, čonaik, itep, itiek, kadaik, nėkap, nėkur, netieka, šėnak, tōdrin, visėlėp) gebildet sind. Es gibt im Vergleich nicht viel Adverbien, die von den Zahlwörtern (dveitė, dvejėi, dvìjosa, pirmàik, vienùm vienà) und von den Verben (apliṅk, kap ragi) gebildet sind. In der Mundart bemerkt man auch slawische, hauptsächlich belorussische Lehnwörter (arša, čista, ināčėi, nažōt, nigdi, dėsa, rìptam, žāras, zaušōdb), Adverbien, die nach dem Muster der entsprechenden slawischen Wörter (po dabariščamu, po nau-jōmu, sa visāi, visa ligu) und Hybriden (abikap, abikūr, na pūsāut) gebildet sind. Komparativ der Adverbien wird meistens mit Hilfe des Suffixes -es(t) (daugėš, dru’tėst, sviekėst) und manchmal mit Hilfe des Suffixes -(i)au(st) (daugāust, langvāu, taulāust) gebildet. Man setzt voraus, daß das Suffix -es(t) < *-esni in der Vergangenheit für die Bildung des Komparativs der Adjektive sächlichen Geschlechts gebraucht wurde und -(i)au für denselben Grad der Adverbien. Das Suffix -(i)au wurde beim verallgemeinerten Gebrauch des Suffixes -est hinausgedrängt und als Grundform gebraucht, z. B.: labau gerau ča būt; iš taulāu ani’s čā; vikāu ānas aiti šėn. Komparativ der Adverbien wird manchmal mit dem kontaminierten Suffix (i)au+ +st (daugāust, gerāust, vēlàust) gebraucht. Superlativ der Adverbien wird mit Hilfe der slawischen Partikel nai und der Form des Komparativs gebildet, z. B.: nāidaugėst, nāimazāst, nāipigėst, manchmal nidaidaugāust, nāimazāist, nāivēlaust. Die Formen mit dem Suffix -(i)āusa sind noch seltener (nāiau(k)stāusa, nāidaugāusa, nāipirmāusa), manchmal werden sie ohne Partikel nai gebraucht (gerāusa).