K. Būgos laiškai J. Basanavičiui, E. Volteriui(?), J. Būgienei

K. BŪGOS BREV TILL J. BASANAVIČIUS, E. VOLTERIUS(?), J. BŪGIENE Redigerad av J. Karaciejus De tre brev av K. Būga som trycks här från manuskriptsamlingen vid Institutet för litauiska språket och litteraturen, skrivna vid olika tidpunkter och till olika personer (J. Basanavičius, E. Volter (?) och hans hustru), visar tydligt K. Būgas hängivenhet åt språkvetenskapen och är värdefulla för hans biografi. I det första brevet (Signatūra F 1—2209), skrivet till J. Basanavičius den 2–5 april 1908, undersöker K. Būga ursprunget till de litauiska orden ”vaivorykštė” och ”savaitė”. I detta brev märks K. Jaunius inflytande ännu relativt starkt, inte bara i förklaringarna av de nämnda ordens ursprung utan delvis även i stavningen. Brevet är intressant eftersom vi, när vi jämför det med K. Būgas senare arbeten, ser hur lingvistens vetenskapliga tänkande förändrades. Brevets språk, stavning och interpunktion har inte rättats; därför förekommer där olikartade och något ovanliga förkortningar (t.ex.: graik. och gr. = grekiska; lat. = latin; latv. = lettiska; liet., lit. och li. = litauiska; sanskr. och scr. = sanskrit osv.). Man har försökt enhetliggöra endast understrykningar och spärrad stil, eftersom K. Būga, som vi vet, i sina manuskript brukade understryka de ord eller delar av ord som han undersökte med två, tre (eller fler) streck, och ibland lade han dessutom in en prickad linje mellan dem. Alla noter till detta brev är K. Būgas egna. Det andra brevet (4 (17) januari 1914) verkar vara adresserat till E. Volter (Signatūra F 7—30). I det underrättar K. Būga mottagaren om sin sjukdom och beklagar att så mycket av hans tid har gått till spillo. Det tredje brevet av K. Būga (Signatūra F 7—13), skrivet den 13 oktober 1924 till hans hustru från den psykiatriska och neurologiska kliniken vid universitetet i Königsberg. I detta brev, efter att hälsan förbättrats något, nämner K. Būga först ordboken och berättar först senare för familjen om sitt hälsotillstånd och kostnaderna för behandlingen. Brevet trycks utan några ändringar. [1] Till J. Basanavičius Sankt Petersburg, den 2 april 1908. Käre landsman! På Tamstas brev (30 mars 1908) kan jag ge följande förklaringar om ”vaivõrykštę” och ”savaitę”: I. Att någon skulle kalla ”Regenbogen”, ”ра́дугу”, ”teçę” för ”Vaivo rykštė” (två separata ord!), har varken jag eller den framlidne prof. Jaunius hört talas om. Den påstådda 86 *Vaivo rykštė är överallt där just detta ord är känt ett enda (inte två!) ord, vilket uttalet visar. I Kvėdarna och Rietavas uttalas detta ord vaivõrykštis msc., i Kuliai (Telšiai län) som vaivorykštė f. Den första ordformen var också känd i Stonys dialekt: wayworiksztys (Historyia Szwenta ysz łotynyszka liżuwia pardieta ant Żemaytyszka. Par Symona Stanewicze Żemayty. Wylnuje 1823 p. 7,₁₅). Prop. Jaunius såg ingen rykštė i ordet vaivõrykštis: han delade upp ordet i dessa två delar: vaivõr-ykštis, där han i den första såg ett ord som motsvarade grek. Hom. ἠὼ ὅρας = *dangús’ < *FāFīp, och i den andra en diminutiv- och tillhörighetssuffix (suffixum) -ykštia-, som återfinns i följande ord: šeimyn-ykštis, band-ykštis, vakar-ykštis, pern-ykštis. Enligt Jaunius ordlista betyder vaivõr-ykštis ’caelestis (sc. arcus)’ (se Mina anteckningar från Jaunius, band III, s. 270). Vaivõr-ykštis är vidare, enligt Jaunius anteckning, besläktat med ordet vaivõras ’blåbär = vaccinium myrtillus < *caeruleus = med himlens färg’. Enligt min mening betyder vaivõr-ykštis inte ’caelestis’, utan det betyder verkligen ’arcus’ (= tyska [Re-gen-] bogen, litauiska di[n]gnã ’tęcza’ se min ”Aist. Stud.” § 70²⁰: slav. dǫga ’Bügel’)¹ En annan etymologi för vaivõr-ykštis än prop. Jaunius fick mig att lägga fram en ny omständighet, som Jaunius inte kände till: att vaivõr-ykštis också har en andra sidovariant, nämligen varvõr-ykštė (Butrimonis, Vilnius guvernement). Butrimoniškės varvõr-ykštė visar tydligast för oss att vaivõr-ykštis varken är besläktat med gr. ἠὼ ὅρας (Jaunius), eller med det ohörda vaivas ’ljus’ (Dr. Basanavičius. 1897 ”Varpas”, s. 86), eller med vaiva ’bekymmer’ (Brückner, Starożytna Litwa 67)². Ordet vaivõras (Kvėdarna, Rietavas, Šiauliai) = vovõras (Klaipėda, Kuršaitis) ’blåbär’ jämställer jag, tillsammans med min lärare prop. Jaunius, med vaivõr-ykštis och ger det den ursprungliga betydelsen ’caeruleus (från *caeluleus ’himmelblå’ genom en ombildning — genom dissimilatio mellan två l: caelum ’Himmel’, se Walde, Lateinisches Etymologisches Wörterbuch, s. 81) = himlens färg, inte himmelsblå färg’. Att vaivõras v. vovõras har haft betydelsen ’himmelsblå’ kan antydas av detta epitet för en flicka: vovor-akýtė mergėlė (Klaipėda) = vaivor-akíkė mergėlė (Kvėdarna) ’flicka med blå ögon’ (: žýdras, -á ’blå till färgen = bláivás’ Kvėd. Rietavas). Vaivõras vovõras i betydelsen ’caeruleus = *caeluleus’ är bildat av den konsonantstamsbaserade adjektivformen vaivõr-, vovõr-, som ursprungligen bör ha betytt ’caelum’, med hjälp av suffixet -a-: lett. vet[e]s-a- ’gammal’ (: gr. Fétos ntr. lat. vetus, -eris), žēm-a-s (: avest. zam- ’humus’), grek. πε[F]αφ-ό-ς, sanskr. pīvar-ā-s ’fett’ (: gr. πῖαρ ’Fett, Schmalz’). Vi kommer nu fram till att det i det forntida litauiska språket fanns ett ord vaivõr- vovõr-, som betydde ’himmel’. Som vi redan har sett har det vid sidan av namnet för ’himmel’, vaivõr- vovõr-, också funnits en tredje sidovariant, varvõr-[ykštė]. Till dessa tre sidovarianter av namnet för ’himmel’ kan vi lägga till en fjärde, vąvor- (från den äldre formen vanvór-), som återfinns hos samogiterna ¹ Jfr. fin. ¹taivaan kaari, ²ukon kaari, ³sateen kaari ’der Regen bogen’ = ’himmelens båge, ²Ukkos (= f. Ukko ’den hedniska finska religionens högste gud’) båge, ³regnbåge: kaari ’båge’ ² Hos Brückner, l. c., betyder vaivõr-ykštė = ’rózga biedy’. När Br-is anger denna etymologi hade han utan tvivel fin. vaiva i åtanke, även om han inte nämner det. 87 i ordet vaŋvoras ’Schwarzbeere’³. Att fyra växlande former av ett och samma ord inte sammanfaller visar att ordets ursprungliga form (Grundform) måste ha varit sådan att formerna vaivór-, vovór-, vaŋvór- och varvór- lätt kunde uppstå ur den. Alla dessa former av ordet ’himmel’ måste ha uppkommit ur den aistiska ursprungsformen varavār-, där treljudsföljden ara uppstod ur en indoeuropeisk stavelse, som forskarna numera brukar kalla ”r sonans” (se min ”Aist. Stud.” §§ 53–56). I de baltiska språken har treljudsföljden ara följande växling: a) den förblir a om den står i en betonad följd (sub accentu), b) eller övergår i i om detta a inte får betoning (sine accentu). Denna övergång från kort, obetonat a till i gjorde att det forntida ordet varavār- i det baltiska urspråket fick följande betingade ablaut: Nom. sg. virivār-s, Acc. sg. várivār-am eller virāvār-am (på grund av betoningens växling mellan det första och det andra a:et i treljudsföljden ara; jfr barágas = bīragas ’стогъ’ i ”Aist. Stud.” § 56⁴, ur äldre Nom. sg. *birág-s: Gen. sg. *birig-és > acc. sg. bárig-am. Ur formerna birág-s bárig-ams sammanblandning uppstod nybildningarna Nom. sg. barágas [i stället för *birágas] och biragas [i stället för *bárigas]). Ur Acc. sg. várivār-am bildades den nya nominativformen sg. varivār-s, ur vilken stammen va[r]ivār⁴ = vaivór- uppstod genom dissimilation av de två r:en (per dissimilationem duorum r). Nom. sg. varivār-s borde regelbundet ha blivit va[r]ivār-s: ”kort a före betoning (antetonica) försvinner i det baltiska urspråket”, Aist. Stud. §§ 27, 28; jfr pat[i]s-ai, an[a]s-ai etc. Stammen varvār- borde därefter ha blivit vār-: ”den första delen av en diftong förlängs i det baltiska urspråket”, jfr Aist. Stud. § 16, s. 31. Ur stammen vār- uppstod genom dissimilation av de två r:en antingen va[r]vār- (jfr lit. kut-rús ur *krut-rús: kru-tėti), eller vānvār- (jfr lat. cancer ’kräfta’ ur < *carcer: gr. χαρά-ινος, lett. kan-kara- ’Lumpen’ < kar-kar-a-: skar-ti), varifrån dagens ord vovór-a-s och vaŋvór-a-s (dial.) härleds. Det odissimilerade vārvar- har bevarats i Butrimonys-dialektens ord varvór-ykštė ’Regenbogen’. Besläktat med alla de tidigare behandlade namnen på ’de berusades himlavalv’ och ’Laumės bälte’ är också lettiska varav-ýksne ’der Regenbogen’. Det lettiska ordet varav-ýksnė uppstod genom dissimilation ur varav[r]-ýksne. Suffixen -ýkštis/ė i orden vaivór-ykštis och varav[r]-ýksne respektive -ýksne (= ykšnė⁵) förhåller sig till varandra på samma sätt som i orden mókestis och mókės-nis, važiuo-tė šienau-tė och karió-nė bijó-nė. Ordformen (Wortform) varav(r)-, som förekommer i ordet varavyksne, uppstod ur den äldre formen varav[a]r-⁶: aist. gen. sg. varavar-és ’himmelens = båge’. I stället för ordformen varavar-és borde vi, om språket följt regelns krav (Aist. Stud. § 55), ha väntat oss *viri-vir-és (jfr: obetonat indoeuropeiskt ā övergår i baltiska språk till i, Aist. Stud. § 44, II); vi har här den första formen på grund av själens (ψυχῆς) lagar, vilka kräver att ordets formvariation undanröjs. Varavar- bevarade sitt a oförändrat i stället för att ombilda det till i under inflytande av följande former, där a var betonat: nom. sg. viri-vāri-s (ur den äldre aistiska formen varavār-a-s = indoeuropeiskt vṛvī-s; jfr aist. sáli-s ’ἅλς’ < sá- 3I Iwińskis dialekt (Kalend. 1862 m.) uttalas detta ord som vaivór(a)-s. Jfr hans leivas ’smal’. 4Jfr žiždra ’Grandkorn’ < ž[y]ž[g]zdrā < *žveigzdrā < *žvaigzdrā < *žva[r]igzdrā < žvaragzdr- žvir[g]zdras se ”Aist. Stud.” s. 182. 5Jfr upó-kšnis m. (Rokiškis) ’bäck’ 6Därför övergick inte v till u: a, som stod efter v, hade först nyligen fallit bort. 88 la-s = i.-europ. sḷ-s Aist. Stud. § 62), gen. sg. vīrivīr-ēs: acc. sg. vārivir-am arba virāvir-am. Stammen varavār- hade, efter att ha trängt in i nominativ singularis från de obliqua kasusformerna (casus obliqui), i nominativ blivit varavār-s (jfr: diftongens första del förlängs) > vara-vārs > varavārs⁷. Från varavār-s överfördes längden också till de obliqua kasusformerna, varigenom stammen varavār- uppstod; den har vi redan funnit i de litauiska orden vaivōr-a-s vȯvōr-a-s vaivōr-a-s och vaivōr-ykštis varvōr-ykštė. Stammen varavar- med den korta ändelsevokalen a bevarades, som vi har sett, i det lettiska namnet på ’Laumės bälte’, varav-ykšne. Stammen varavār- hade betydelserna ’himmel’ (jfr vaivōras ’*caeruleus > girtūklė’ < caelum) och ’båge’ (jfr vaivōr-ykštis ’Regen-bogen’). Att ’himlen’ fått sitt namn från ’böjning’ kan bland annat visas av följande benämningar på ’himmel’: iriska nem, kymriska nef ’Himmel’ ur indoeuropeiskt nemo-⁸ < sanskrit nāma-tē ’er verbeugt sich’⁹, lit. dangūs, fornt preussiska dengūs ’caelum’, tillsammans med di[n]gnā ’Regenbogen’, Aist. stud. § 70²⁰ < lett. danga ’Ecke, Winkel’, slav. daga ’Bügel’, got. himins, fornhögtyska himil ’caelum’ < samt tjeckiska qem(e) ’böja’ (jfr mina anteckningar efter Jaunius V. t., s. 259, 404), lett. kamanas ’der Schlitten’, finska taivas ’der Himmel; das Himmelsgewölbe’ < taipua ’sich biegen; gebogen werden’. Det aistiska ordet varavār- ’caelum = arcus’ har en släkting i grekiskan: *Ϝορανός > aiol. ὄρανος ’caelum’ och *ὀ-Ϝορανός (varifrån) att. jon. οὐρανός, dor. ὠρανός ’Himmel’, se Kretschmer, KZ XXXI, 444; Brugmann, Griech. Gramm.³, 148, Grundriss I², 824. Det grekiska ordet Ϝορανός uppstod ur den äldre formen *Ϝορϝαρ-ό-ς: a) det andra ϝ föll bort genom dissimilation: att. ὀρθός ’hoch’ ur *ὀρθϝός = dor. ϝορϝός (Prellwitz Et. Wb. d. Griech. Spr.¹ 228), båda orden ur *Ϝορϝός: skr. ūrdhvā-s ’hoch’, jfr lit. overis (Kaunas) ur voverė; b) det andra ρ övergick genom dissimilation till ν: τανθαρυζω ’zittere, erbebe’ < *ϝαρ-ϑαρυγ, slav. drъgati ’zittern’, lit. drugỹs ’Fieber’; fornengelska gnorn = grorn ’Trauer’, Brugmann, Kurze vergleich. Gramm. 241; lett. dun-dur-i-s ’eine grosse Bremse’ < dur-dur-; hom. θοῦρος ’stürmend’ ur *ϝορ-ϝός, lit. pa-dur-mai ’ungestüm’, jfr Per Persson, Studien zur Lehre von der Wurzelweiterung und Wurzelvariation (Upsala 1891), 59; kankōrėžis ur *karkōr-, Aist. Stud. § 65¹⁹; gr. στροφός = στ[ρ]οφός, slav. strъblъ < *strōbrъ ’durus’, lit. sterblės; gr. ἀρχάνη ur *ἀρχάρ-α, Aist. Stud. § 65⁷; § 67⁸; lat. tener = sab. tereno- ’weich’ ur *terero — Aist. Stud. § 37²⁵; got. anbar, lit. antras = lat. alter = slav. vъ[r]torъ, alla ur *ar-tero-; gr. πέμπ-πον-μι ’deginu’ < *πιο-τροπ-; drigantās ’Zuchthengst’ ur *drigār-t-a-s, Aist. Stud. § 66²; spiñtras = spi[l]tras ’blindstyng’. Det grekiska ordet Ϝορ(F)αν[< pl]-ό-ς eller med den protetiska vokalen ὀ-Ϝοραν-ό-ς är samma ord som det aistiska varavār-. Den grekiska ordformen Ϝορ(F)αν-ό- ur *Ϝορϝαρ-ό- uppstod ur den förgrekiska formen *Ϝαρϝαρ-ό-: det första α[ρ] övergick till ο[ρ] på grund av följande labiala ljud. ⁷ I det baltiska urspråket övergick ’långt’ a sub accentu till ā, sine accentu till ā, se Aist. Stud. § 16, s. 29. ⁸ Ordet *nēma-s hade även betydelsen ’himmel’ i litauiskan; ur det bildades namnet på blåbär, ném-ügė ’черника’, känt i Joniškėlis församling (se Явниц, Поневѣцкие говоры, ч. II, 27). ⁹ Enligt Jaunius härleds även namnet Nėmūnas ur denna rot. Nėmūnas eller Nėmunas betyder ’böjd’. 89 10 influenser, såsom: ὀρθός ‘altus’ < *(F)ορθϝός *ϝαρϝός = scr. ūrdhvā-s < indoeur. *vrdhvó-s (: scr. vŕdha-tē ‘höjer sig, får att växa’), πολλά ‘multa’ nom. plur. ntr. < *πολϝά *παλϝά = scr. purū < *palúva Aist. Stud. pag. 202,31⁰³ (jfr. J. Schmidt, Die Pluralbildungen der indogermanischen Neutra 46). Det urgrekiska namnet för ”himmel” *ϝαϝαρ-ó-, liksom det aisitiska *varavár-, är härlett ur den indoeuropeiska urformen *vṛvār- (enligt den skrivmetod som numera nästan alla lingvister har antagit) eller *vₐrₐvₐrₑ (enligt min skrivmetod, se Aist. Stud. pag. 205, 38°), som är svaggraden till den starka ordformen vere-vēr-¹¹ ‘arcus = caelum’. Det indoeuropeiska namnet på ”himmelens =båge” vₐrₐvēr-[i loc. sg.]; *vₐrₐvₐr-[es gen. sg.] är ett reduplicerat (reduplicatus) substantiviskt namn från roten vere ’böja, kröka’ (se Aist. Stud. pag. 200, 28¹⁷), osk[iskt] uruvo f. ’krökt’ < *vₐrₐ-vó-. Reduplicerade ord, sådana som gr. γάρ-γαρα ‘Gewimmel’, scr. dar-dara-s ‘geborsten’, gr. μόρ-μορος ‘Furcht’ (Brugmann, Grundriss der vgl. Gamm. d. idg. Spr. II², 47), är inte heller främmande för de aisitiska språken. Förutom det nämnda vara-vár- kan följande anföras som exempel på reduplicerade ord: gar-gara-s ‘szkapa’ Aist. Stud. § 65¹⁷, kir-ku[r]-žė ‘ein Tannen- oder Fichtenzapfen’ l. c. § 65¹⁹, de[r]-dervinė l. c. § 67¹, ka[r]-kár-lis ‘ilga mentė’ l. c. § 69²⁸ (pag. 156), ži-žirbā ‘Funke’, ti-tilvis ‘τροχίλος’, Ši-sartis nom. propr. fluvii l. c. § 71¹², ger-gulė ‘Menge, Gruppe’, gr. γέργερα· πολλὰ Hes. l. c. § 71⁴⁸, gar-galas ‘mazgas’ l. c. § 71⁵⁰, pur-pulė ‘Knospe’ l. c. § 71⁵⁸, ka[r]-kar-inė ‘глотка’ l. c. § 71⁸⁴, vo-veris ‘Eichhorn’, Ta-talá nom. prop. fluvii Panev. (roten tele ‘bära = gå’); víversis Pumpėnai¹² = voveršys, vóversi Prūsėliai (Явь- нись, Поневѣж. говоры. ч. II, 30), voveršis Dusetos = vi[r]viršys Kvėdarna = fornpr. vervirsys V, 733 ‘Lerche’: alla dessa småord har uppkommit ur en enda aisitisk urform *vₐrₐ-vérs-. På många håll kallas regnbågen vaivór-ykštis /ė ‘Regenbogen = arcus’ med namnet orárykštė. Orárykštė är inte ett fornord som ärvts från det aisitiska urspråket, vilket A. Bezzenberger, A. Brückner (Starożytna Litwa, 67) och andra tycks mena. Orárykštė är en ombildning av den äldre formen *ovár-ykštė genom folketymologi (Volksetymologie), som har funnit ordet rykštė i denna form. Folketymologin förklarar felaktigt namnet på staden Anykščiai utifrån nýkšti, eftersom den där har funnit ordet nýkšti, nämligen A(í) nýkšti! (jag högg mig)¹³. Anykščiai har utan tvivel suffixet -ykštja- (: band-ykštis), men inte ordet nýkštis. *Ovár-ykštė fick, sedan ordet [v]ovár- ‘arcus’ försvunnit ur språket, genom en ny morfologisk uppdelning hos folket formen *ová-rykštė. Folketymologin, som anpassade *Ovā-rykštė till ôro, ombildade den därefter till orá-rykštė. 10 α övergår till o inte bara under inverkan av F utan också av v: ὀρ-νῡ-μι < *ὀρ-νῡ- scr. ṛṇōmi, πολύς < *πολυσ scr. purūs jfr. Aist. Stud. pag. 199, 28²³. 11 I det indoeuropeiska urspråket blev varje e (resp. o) som stod före tonvikten (ante accentum) till a (Aist. Stud. pag. 197, 25°), vilket i de aisitiska släktspråken övergick till i. Detta a blev kvar som a i de aisitiska språken om det fick en accent. 12 Vīversis från *vaivers-ý-s (Aist. Stud. § 38) < *va[r]ivers-ýs: acc. *vārivers-ym. Jfr. det som sagts om vaivór-ykščios ursprung. 13 Innan Anykščiai grundades hade följande hänt, vilket gav staden dess namn: En man högg i ett träd och högg sig i tummen med yxan; av smärta ropade han: ”aj, tummen!”, och därav fick Anykščiai sitt namn. 90 Det lilla ordet *ovár-y kštė, som den folkliga etymologin omformade till orár ykštė, uppstod genom att två v-ljud förändrades på olika sätt (: [v]overis Kaunas, [v]ívá Dus¹⁴ ’dragstång, ry. гужъ’ < vei- ’böja, binda’ = pol. iwa och wiwa ’vide = lämplig för flätning, bindning, böjning’: i-vai-rús, i-vij-a-s ’косвенный’) ur *vovár-y kštė; slg. vovór-a-s, vovor-ak jė mergėlė. Vovár- från aist. vā[r]vār (+ Vocalis) < var[i]vár- (se ovan): vovér- (e från nom. sg.) > vover-ykštis [v]over-ykštis ’Regenbogen’ Geitler Stud. 119, s. v. waiworikszis. Av vår undersökning framgår det att 1) det inte fanns någon *Vaivo och hans spö; 2) benämningarna på ’Laumės juosta’ (älvornas bälte), vaivorykštis varvorykštė etc., är diminutiver av vaivór-varvór- etc., bildade med hjälp av suffixet -ykštijā-; 3) vaivór-varvór- [v]ovár- vover- etc. turi „lanko=dangaus“ prasmę ir yra išvesti iš aistiškų pirmalyčių vₐrₐvār- vₐrₐvarᵕ vₐrₐvér-; 4) det aistiska ordet varavar- motsvarar fullständigt det forn-grekiska ordet *Fopav-ó-ς från urgerm. *ΦαφΦαφ-ó-ς ’Himmel’; 5) orár ykštė är en produkt av folketymologin, uppkommen ur det numera obegripliga ordet *ovár-ykštė, som genom ljudförändring har uppstått ur *vovar-ykštė. II. Fornpreuss. sawaite V. 16 ’Woche’ och possi-ssawaite V. 20 ’Mittwoch’ < pusí-savaitė: lit. pūsė ’hälft’. Namnet på ’onsdag’ från fornpreussiskan, pūs-sevaitė (så säger man i trakten kring Laukiškis, nära Labguva, se Nesselmann, Thesaurus linguae prussicae 138; jfr Aist. Stud. § 37¹⁶), kom genom lån in i den litauiska dialekt som ligger närmast gränsen till preussiskan. Pūs-sevaitė lånades då från preussiskan, när savaitė i dess språk ännu uttalades sevaitė. Dr. Erich’as Berneker’is savo rašte „Die preussische Sprache“ (Strassburg 1896) p. 318 s. v. sawaite priveda lietuvišką „nedėlios“ vardą savaitė su sekančiu patėmijimu: „Laukischken: sawaite für nedēlē ‘üblich’. Iš kur Berneker’is žino, kad savaitė Laukiškyje yra ‘üblich’ vartojamas žodis, mums nepasısako. Lig Berneker’iui savaitė kaipo atskiras žodis buvo nežinomas. Labai abejotina, kad Berneker’is šį žodį būtų girdėjęs Laukiškyje, tuo labiaus kad apie jo kelionę ing šią vietą nieko nežinoma. Mano akyse Bernekerio žodis savaitė yra įtartinas. Jai „nedėlios“ vardas 14 Det forntida preussiska Waywensis terra (XIV amž. Script. rerum Pruss. II, 404) har inget gemensamt vare sig med vaivór-ykščiu eller med det tvivelaktiga vavas ’ljus’ (Dr. J. Basanavičius, 1897 m. Varpas, p. 86). Namnet på det forntida preussiska landområdet Waywe (Pierson, Altpreuss. Namencodex s. v. Wewe) ’trakten där Mehlsack ligger’ benämns i äldre dokument Wewa år 1288 eller Wewe år 1292 (se Pierson l. c.). Ordformen Wewᵃle bör läsas som Vēvā, Vēvē (NB. pr. ē = lit. liet., lett. ī Aist. Stud. § 40), vilket helt motsvarar det litauiska ortnamnet Vīvīs m. (Vilniaus gub.). Vaivė: Vēvē lit. Vīvīs= pr. snaiga-s V: pr. snēgū nom. plur. Grunau = āt-laikas, sāt̄as kātmas: ātlīkęs s’tas kīmas. Vaive, Vēve lit. Vīvīs måste vara besläktade med det lettiska flodnamnet Viva (Bielenstein Grenzen) ’*böjd’: V vei ’böja’. Pavarė Vaivaris (1692 m.: ”Varpas” 1897 p. 86) är besläktat med ortnamnen: lett. Vaivere (Bielenstein, Grenzen 115) och lit. Veiveriai (Suvalkų gub.). Vaivaris lett. Vaivere lit. Veiveriai är sannolikt avledningar av vaiveris ’ekorrhanne’ (Milcke DLWb. 144), vaivarys ’hane av utter, mård, ekorre, rådjur och andra djur’ (Nesselmann, Lit. Wb. 58); jfr. Voverėnė, namnet på ett nedlagt värdshus (på vägen från Ušpaliai mot Dusetas, vid den 4:e verststenen från Dusetas). 91 om det hade kallats Laukiškėje med ett ord lånat från fornpreussiskan, skulle vi förvänta oss inte *savaitės, utan savaitės, jfr. pūs-sevaitė. Bernekers savaitė är en ombildad sevaitė under inflytande av det preussiska ordet sawajte (безсознательная передѣлка); sevaitė är i sin tur hämtat från Nesselmanns Thesaurus linguae prussicae 138. Nesselmann uppmanar i l. c. sin litauiska ordbok, s. 58, att stryka uppslagsordet waite och på s. 464 införa: sew aite, Woche, pus-sewaitė, Mittwoch. Hos Nesselmann (Liet. žod. 58) uppstod waite ”die Woche, ist wohl kaum mehr irgendwo bekannt” genom att han inte förmådde dela upp ordet pus-sewaite l. c. på ett språkhistoriskt riktigt sätt. När Nesselmann skrev sin litauiska ordbok delade han felaktigt upp pussewaitė i delar: i stället för pūs-sewaitė läste han *puse-waite; jfr. även Leskiens Die Bildung der Nomina im Litauischen (Leipzig 1891), s. [425] 575. A. Fick (Vgl. Wb. d. idg. Sprachen, II³, 775) skriver utan anledning *są-vaitė i stället för sevaitė och resonerar felaktigt att ordet ”ursprünglich die Zeit, worin eine vaite¹⁵ ‘Volksversammlung’ abgehalten wurde” betydde. Det fornpreussiska savaitė och litauiska sevaitė har inget prefix są-, tvärtemot Fick. Om savaitė vore ett sammansatt ord av są+vaite, skulle det i fornpreussiskan med nödvändighet låta *sanvaite. Thumb (se O. Schrader, Reallexikon 963) menar att fornpreussiskans savaitė är ett ombildat ord från gr. σάββατον, σάββαττα, som i Nya testamentet betyder inte bara ”sabbat” utan också ”vecka” (Woche). Denna tanke av Thumb skulle likna sanningen, om savaitė inte hade utvecklats ur den äldre formen sevaitė. Ett grekiskt namn som genom lån kommit in i fornpreussiskan kan endast ha blivit *sabata, men under inga omständigheter savaitė. Av det som sagts ovan står det klart att varken Ficks eller Thumbs förklaring av savaitė: sevaitė är riktig. En mycket bättre förklaring av sevaitės ursprung ges av prof. K. Jaunius nabāštikas. Jaunius resonerar att sevaitė etymologiskt betyder samma sak som gr. ἑβδομάς, lat. septimana, slav. сѫдмица ‘Woche’, det vill säga att namnet är förbundet med räkneordet sju: skr. saptá, gr. ἑπτά, got. sibun ‘7’. Fornpr. septmas eller sepmas ‘septimus’ = sanskr. saptamá-s. Till en sådan form som grek. ἕβδομος och slav. sedmъ ‘der siebente’, från *sebdmo- (Brugmann, Griech. Gramm.³ 213), måste fornpreussiskan ha haft motsvarigheten *sebdmas eller sebmas (jfr. sep[t]mas). Formen i fornpreussiskan som motsvarar grek. ἑπτά ‘septem’ måste ha sett ut som *séptan. Under inflytande av det ”ordningstal” sébmas ombildades *séptan till *séban, precis som got. sibun ‘ἑπτά’. Av séban = got. sibun hade forntidens preussare bildat ett nytt ”ordningstal”, nämligen séb-a-s ‘septimus’; jfr. skr. dáça ‘decem’ > ordningstalet dvā-daç-a-s ‘den tolfte’, gr. ἕ-κατόν, skr. çatá-m, lit. šimtas ‘centum’ > ordningstalet šimt-á-s + is ‘сотый’. ”Ordningstalet” sébas ‘den sjunde’ fick under inflytande av pronomenet sévas ‘suus’, som hade den parallella formen sébas ‘suus’, den parallella formen sévas ‘septimus’. I fornpreussiskan uppstod vid sidan av det regelbundna sévas ‘suus = gr. ἑός’ (: savais ‘sávas’) den nybildade formen sébas ‘suus’ genom dat. sg. sebe i ‘sibi = slav. себѣ’: gen. sg. seve¹⁶ ‘savè (Kaunas)’ (: gr. ἑέ acc. < * σε/έ Brugmann, Griech. Gramm³. 247). Sébas övergick genom analogi med kasusformer med slutbetoning (: instr. sg. msc. *sebō etc.) till sábas (: neprie- 15 Från fornpr. vaitė ‘consilium, concilium’ har det finska ordet väite, väittö ‘die Behauptung’ lånats; se Aist. Stud. § 6929 (s. 157). 16 Slav. gen. sg. себѧ är en nybildning i stället för det ursprungliga *севѧ. 92 det obetonade e övergår till a i Aist. Stud. §§ 35—37). Vidare har sãbas blivit instrumental singular maskulinum subõ (av sabõ: obetonat a före labiala konsonanter övergår till u enligt ”Aist. Stud.” s. 197, 26°: upės < *apės < pr. ãpē ‘fluvius’) förvandlades till i sūbas: subba-n Enchiridion (1561) 70² ‘proprium = egen’. Användningen av ordet sėvas ‘suus = proprius’ ”promiscuus” (безразличный =? blandade) tillsammans med sėbas ‘detsamma’ ledde till att det homonyma ordet sėbas ‘septimus’, trots att det hade olika betydelser, också fick en parallell form *sėvas ‘septimus’, som måste användas omväxlande med sėbas ‘septimus’. När forntidens preussare bildade ett namn på veckan hade sėbos plats redan helt intagits av sėvas ‘septimus’. I fornspråket i Indien finns suffixet -taja-, med vars hjälp adjektiv bildas av räkneord med betydelsen ”av så många avdelningar eller arter”: saptá-taja-, tri-taja- etc. Whitney, Indische Grammatik § 1245, a. Av sėvas ‘septimus’ hade preussarna bildat ett adjektiv med suffixet -taja- *sėva-taja-s m. ‘sammansatt av sju delar’, *seva-tajā f. 17. I urpreussiskan måste *sevatajā regelbundet ha övergått till > *savat[a]jā (: obetonat e övergår till a, Aist. Stud. §§ 35—37; kort förtonisk vokal försvinner, l. c. §§ 27, 28) > *savatjā > *savaṭjā: ”a (: e: u)+konsonans+j” övergår i preussiskan till ”ai (: ei, ui)+konsonant+j” (: epentes), se Aist. Stud. § 10, 5°. Av nom. sg. savai’tjā bildades accus. sg. sėva’tjam, som måste ha övergått till sėva’tjem (: svagt betonat ā övergår till ē, Aist. Stud. § 31) och slutligen till sėva’tēm (: j försvinner efter en konsonant före ē). Accus. sing. sėva’tēm gav upphov till en ny nom. sg. savai’tė (: obetonat e övergår till a) eller seva’tė (: med e generaliserat från accus. sg.). Från det preussiska ordet seva’tė har det litauiska sevaitė lånats in; det förekommer endast i sammansättningen pūs-sevaitė. Det preussiska séva’tei kan i litauiskan endast motsvaras av *sevatė, men aldrig av sevaîtė, eftersom epentes är främmande för litauiskan. Suffixet -taja-, med vars hjälp det preussiska sava’tė bildades, återfinner enligt professor K. Jaunius i de litauiska orden: tritañis ‘Drittel’, ketvirtainis ‘Viertel, Viereck’ < ur-lit. *tritajū (: gen. *tritain-ės) från trí-taja-s, jfr. ruduo < rūdas. K. Būgà Färdigskrivet den 5 april 1908. [2] E. Volteriu (?) I Petersburg den 4 (17) januari 1914. Ärade vän! Äntligen har jag kommit upp ur sängen. Jag låg sjuk i en svår sjukdom i mer än fyra och en halv dag. Sjukdomen drabbade mig från den kväll då jag var hos Er, och då Ni, utan att jag visste om det, kom hem till mig omkring klockan 9 på kvällen, där Ni förstås inte fann någon. Jag har sedan 17 Angående växling av accent, jfr. mėlynas: mėlyną, ōbulmušas arklys: obulmušā kumėlė Kvedarna. 93 Till en början ville jag inte tro att du, när du for till Remikis, skulle komma till mig, men till sist fick jag genom tjänsteflickan bekräftat att den gäst som frågat efter Būgienė verkligen var du. Det är mycket tråkigt att du gjorde en så lång resa förgäves. Juzė skulle ha kommit tillbaka från Dailidė klockan åtta, men kom tillbaka betydligt senare. Jag ber om ursäkt för att du ofrivilligt blev vilseledd: jag sade att hon var på balen för barnen som står under min vård, och hon var där, men först efter klockan åtta. Jag gick till sängs sjuk på söndagskvällen. Jag var svårt sjuk: under de första tre dagarna steg temperaturen till 39,4° och 39,5°. Den andra dagen irrade jag till och med omkring. Jag hade ådragit mig en förkylning. Den sjukdomen hade i sig inte varit svår, men därtill fick jag en andra åkomma, nämligen en outhärdlig snuva (слога насморкъ), som skadade näsan så illa att den blödde fem eller sex gånger om dagen. Näsblödningarna har ännu inte upphört, inte ens sedan jag kommit upp ur sängen. Under den här sjukdomen gick mycket av min tid till spillo. I går, den första dagen efter sjukdomen, kunde jag inte göra någonting; det var till och med svårt att gå, och det kändes hela tiden som om något knuffade mig åt sidan. Så snart jag blev sjuk bad jag att din hustru och Dailidė skulle underrättas per brev om att jag på grund av sjukdomen inte kunde komma och fira nyår och samtidigt önska er ett gott nytt år. På grund av min sjukdom kom Juzė inte heller att resa till Lauckaimis. Läkaren tillåter mig inte att gå ut. Han säger att jag ska vänta tills jag har tillfrisknat helt. Därför kan jag inte heller under trettonhelgen besöka er, hur gärna jag än skulle vilja. Jag kan kanske gå ut hemifrån först den 8 I. På grund av sjukdomen blev mitt svar till Šachmatov om mitt stipendium fruktansvärt försenat. Till det brevet ville jag också bifoga min artikel om de frågor han tagit upp. För tillfället förmår jag ännu inte skriva brevet, eftersom det är ganska svårt att tala efter sjukdomen. Exemplaren av min artikel, som du får med posten, ber jag dig överlämna till Šachmatov och nämna att jag själv inte kunnat göra det på grund av sjukdomen. Den 8 I hoppas jag träffa dig i bokhandeln. Varma hälsningar Din Kazimieras Būga Мал. Дворянская 7 кв. 47. [3] J. Būgienei Königsberg, den 13 oktober 1924. Min kära! Jag gav dig ett kortbrev. Jag är säker på att Vireliūnas och Varnas kort har hamnat på ordboksredaktionen. På ordboksredaktionen kan Vireliūnas och Varnas arbeta de tider som Būgienė och Salys kan komma överens om. Språket blir bättre för varje dag. Fram till den 15 november hoppas jag kunna återvända till Kaunas. Goda människor har överlämnat klinikens pengar till konsuln i mitt namn. Jag kommer att behöva omkring 250 eller 300 dollar. Det bästa är att genom ministeriet skaffa 250 dollar och 500 litas hos konsuln i mitt namn. 94 Du behöver inte resa. En vagn kommer att behövas för resan. I trädgården promenerar jag varje dag i 2–3 timmar. Hälsningar till alla därhemma, Kazys Sedan den 2 oktober har talet börjat bli bättre, även på tyska. Jag förstår mig själv, systrarna och läkarna.