K. Būgos laiškai J. Endzelynui

K. Būgas brev till J. Endzelīns Redigerat av J. Karaciejus och A. Sabaliauskas Bland K. Būgas epistolära material intar hans brev till den lettiske språkforskaren Jānis Endzelīns (1873–1961) en särskilt viktig plats. Korrespondensen mellan dessa två framstående forskare av de baltiska språken inleddes 1909 och fortsatte fram till K. Būgas död. Korrespondensen är särskilt värdefull eftersom den nästan uteslutande behandlar problem inom baltisk språkvetenskap. Det finns naturligtvis också intressanta anmärkningar som hjälper till att klarlägga olika biografiska fakta om de båda forskarna. Större delen av K. Būgas korrespondens till J. Endzelīns finns i handskriftsarkivet vid Institutet för litauiska språket och litteraturen. Elva av de brev som förvaras där publicerades i ”Literatūra ir kalba” (V., 1956, bd 1, s. 364–386; redigerade av E. Grinaveckienė och J. Kruopas). I K. Būgas ”Rinktiniai raštai”, utgivna av Z. Zinkevičius (V., 1961, bd 3, s. 817–879), publiceras 44 brev (36 från handskriftsarkivet vid Institutet för litauiska språket och litteraturen, där 10 brev som publicerats i ”Literatūra ir kalba” återges, och 8 från Republikanska bibliotekets handskriftsarkiv). Z. Zinkevičius återger också innehållet i brev som han känner till men som aldrig har tryckts (bd 3, s. 994–996). När Z. Zinkevičius talar om K. Būgas brev till J. Endzelīns uppger han att ”det finns fler av dem också hos adressaten” (bd 3, s. 817), men ger ingen beskrivning av dessa brev. I februari 1979 skickade den lettiska språkforskaren M. Saulė-Sleinė, J. Endzelīns livskamrat, tillsammans med ett tillhörande brev (I.31) författaren till dessa rader 11 brev från K. Būga, skrivna 1911–1921. Ett av dessa brev (1921.X.9) har publicerats i K. Būgas ”Rinktiniai raštai” (bd 3, s. 872–873) utifrån ett bevarat utkast. Utkastets och originalets texter skiljer sig åt genom enstaka språkliga och stilistiska ändringar (till exempel används i originalet susirinkimas i stället för utkastets susivažiavimo, och i stället för žadu parašyti trumpą kritiką står det žadu parašyti trumpą kritiką, osv.). Tillsammans med de nämnda breven skickade M. Saulė-Sleinė avskrifter, skrivna för hand av K. Būga själv, av K. Būgas brev till den tyske språkforskaren M. Fasmer (Vasmer, 1886–1962) och den finländske arkeologen A. M. Tallgren (Tallgren, 1885–1945), som arbetade vid universitetet i Tartu 1920–1923. Laiškas M. Fasmeriui (1921.IV.12) pagal Vilniaus universiteto bibliotekos rankraštyne saugomą laiško juodraštį yra paskelbtas K. Būgos „Rinktiniuose raštuose“ (t. 3, p. 872 – 873). Tačiau šiuose tekstuose yra ir skirtumų. Bland det översända materialet finns också ett långt brev (15 sidor) utan datum och underskrift. I detta dokument verkar K. Būga besvara vissa frågor. Svaren är numrerade (26). Det epistolära material från K. Būga som M. Saulė-Sleinė skickade överlämnades till handskriftsarkivet vid Institutet för litauiska språket och litteraturen. A. Sabaliauskas 54 [1] Vvedenskaya 10, кв. 76. Sankt Petersburg, den 5 januari 1911. Ärade vän! God fortsättning på det nya året! Jag har fått särtrycket ur KZ. Tack! Jag skrev inte genast, eftersom jag verkligen inte visste var Ni skulle vara under helgerna. Några anmärkningar till Er artikel ”О судьбе носовых звуков”...: 1) zem. sundau 3 = siundau Kvedarna, 2) lit. stamančioti 7 är jämförbart med stamantrūs ’spänstig’ Šiauliai (= Шавли, jfr Mież. 227 ~ stamantus utan r!), 3) ruòbti 8 kan också vara av litauiskt ursprung: iš-ruòpti, raupýti Jušk. žod. I 622, 4) lett. kampis 9: hur ska lett. kanapis förstås? 5) lett. spēdz 15 kan också motsvaras av lit. spiegia, spiègti ’ropa med tunn, hög röst’ Dusėtos, 6) jėkti 21 från apj-ėkti (med e ur a efter j) ~ api+ąkti: a visar på kupiškėniska apjǵaᵏᵒᵃ (õ ur ã, jfr mõatᵒᵃ = mãto), 7) vagúoti 22 är okänt; endast vagóti finns (Kvedarna, Kretinga, Šiauliai, Dusėtos, Linkmenės, Seinai), 8) glúosnis 23: även glúosis är känt (utan n!) Jūžintai. Angående KZ.: 9) lett. trękns 57 = lit. trėknas ’fet’ Jušk. ž. I 314: traknùs ’skörd, frodig?’ = ’yppig’ l. c. 4, 10) būžiej ’insekter’ 64 = būžiai ’insekter’, sg. būžys, būžio Butrimónys (plur.), Trakų apskr., Vilniaus gub., 11) aìnpalas ’isbeläggning’ 65 från aĩ[t]-palas = iš-palas ’detsamma’ Dusėtos ~ pìlti: dessa ord måste skiljas från lett. pal’i ’sumpig sjöstrand’ Biel. LŠpr. I 54 ~ pàlios, pàlių ’stora myrmarker = mossar (Dusėtos) = kūdros (Vilniaus Kaltnėnai)’ Pilviškiai, Suv. g. ~ lat. palūs, 12) saùbti, sautėti, apsaùsti 66 ff. är kända från sådana dialekter där š har övergått till s; jag känner bara till siaùbti (zem.), siaùsti (aug. och zem.), 13) kakù brėkumus 69: šaukinas ’verst’ Kvedarna (Daukšos Post.). Daukšas språk är en mycket värdefull källa till det litauiska språket: det är fullt av material för alla möjliga ändamål! Daukšas accentuation är ganska särpräglad. I stället för ugnis, šaknis, mirtis hade Daukšas språk ùgnis, šàknis, mìrtis!! Det är inget märkligt! En liknande skenbart ”felaktig” placering av accenten finner vi också i dagens dialekter. Ūgnis f., grąžtis f. etc. finner vi i Dusėtos, Salos, Kamajai och Prienai. Kà man känner jag bara till från uttrycket — kà výrai, tà výrai! Kvedarna ”vad karlar, sådana karlar” (Dusėtos)! = молодцы!“ jfr kàs tà kàìtris Jušk. ž. I 421 b ”vilken hetta!” Pri-ie-liešti žmonės DP. 364₂₂ ”pri-liestė-ji”: liečiù, liẽsti ”förtrycka” ~ liecę ’de trycker’ DP. 136₃₁, liecże 136₃₄, liecze 363₇, ~ pa-lytėti: 3 pres. pá-liti DP. 254₁₇. + liète naPlas ”de förtryckte änkor” = spáudė našlės” DP. 24₉: liečiù, liẽsti ”röra vid” Dusėtos ~ negali jō až-lièst kaip vāpsvų gūžtōs! Ds. ”röra vid honom...” Jurkšaitis’ du är en verklig form, känd också på andra håll (i Jablonskis dialekt: Naūmiestis = Владиславов, Suv. g.). Jfr Jablonskis (pseud. P. Kriaušaitis), Lietuviškos kalbos gramatika. Tilžėje 1901, pg. 23: jūs. Paskui skulle också kunna vara loc. sg. Pàsku (jämte zem. paskuõ och pãskuo), vilket snarare skulle tyda på att det är dat. sg.; jfr dovanai duoti ’dono dare’ (adjektivet *dóvanas är inte belagt). 55 Brugmanns acc. pl. vilkuns är hämtat från A. Leskiens Declination 104, där vi läser: msc. a — st. lit. vilkùs = vilkuns, aus *vilka-ns, -ans noch preussisch. *Vilkuns finner vi varken i forntida skrifter eller i dagens språk. En sådan form är inte heller teoretiskt möjlig. -uns- i acc. pl., -unse i loc. pl. är endast kända i den lågtypiska dialekten; högdialektstalarna har inte hört dem. Är det kanske fråga om en ny nasalisation, liknande lågtyp. mąstis = högtyp. mostis < r. масть ‘мазь’, mėš „мбы“ (Kalnujai nära Raseiniai) = högtyp. mėš (Dusetos, Naumiestis), glūnsnis (i L. Iwinskis kalendrar) = glūsnis Kved. ~ glōusnis Rietavas = högdial. glūosnis? Janiaus grammatik har redan tryckts färdigt; den kommer att säljas först när den ryska översättningen, som jag fått i uppdrag att göra, har utkommit. Jag har lovat att skriva en handbok i rättskrivning (orthographia). Jag tänker avsluta det arbetet i sommar. Jablonskis har redan börjat trycka sin syntax i månadstidningen ”Vadovas” (som utkommer i Sejny); därifrån kommer den att ges ut som särtryck i separata böcker. Jurgis Šlapelis (Jablonskis elev) skriver etymologin; den blir förmodligen tryckt till hösten. Šlapelis ansvarar för Juškevičius ordbok från och med bokstaven m; hittills har han tryckt tre ark. Bokstäverna k–l i Jušk.-ordboken finns hos Ulijanov. Ulijanov har hittills inte gjort någonting, och det är svårt att hoppas att han skulle göra något. Om det är svårt för en litauer som känner sitt språk väl att redigera Jušk.-ordboken, vad ska man då säga om Ulijanov, som redan i hög grad har glömt språket. Vi får väl knappast se Juškevičius ordbok färdig inom kort! Det vore synd. Språkvetenskapen skulle kunna vinna oerhört mycket på Juškevičius! För närvarande kan jag inte uppfylla Er begäran om att gå igenom litteraturen om dat. pl., loc. sg. Jag har mycket ont om tid! Jag skulle kunna göra det i slutet av januari. När Ni är i Vilnius bör Ni allra först lära känna Dr. Jonas Basanavičius, ordförande för Vetenskapssällskapet (om Ni har tid kan Ni ha stor nytta av biblioteket och arkivet), och ”Vilties” redaktör Antanas Smetona (han behärskar språket ganska väl i praktiken). ”Vilties” adress: Кожевенная 5, кв. 25. Vilka fler det vore värt att träffa kan Ni få veta av Basanavičius eller Smetona. Det vore också värt att lära känna den aktive prästen Tumas, som hittills varit redaktör för ”Viltis”, men som tack vare de polska endekerna blev avsatt av den kyrkliga ledningen. Kanske kommer Tumas fortfarande att vara i Vilnius en tid. Trycker Ni nu era undersökningar om aisternas och slavernas släktskap, eller något annat? Frågan om släktskap intresserar även mig mycket. Småningom håller hela vetenskapen om aistiska studier på att falla samman! Nu har jag redan tydligt insett att Er teori om de lettiska intonationerna och utvecklingen ė(ie) ur ei är välgrundad. Nu, när jag tar de litauiska formerna i beaktande, ser jag att ie i början, mitten och slutet av ordet härrör från aist. ei under accent. Lėpa, siena, siela, pieva: šeiva, šeima, neiva ~ dienā nybildning från dienā… Šiaul-iētis, därifrån nybildningen vōk-ietis, alla, de andra från visiē < aist. *visei, därifrån nybildningen gēdingi. apiē, priē med ie från apiē-[linkę], priē-[taras]: nei ~ nei, bei, vei ‘se!’, la, tei, šeī genom proklis. Lett. tris ‘tre’, nē, ne k ā = lågtyp. ne-kō, tei šeī har en cirkumflex accent härrörande från en äldre fallande accent *tris etc. Det förefaller mig som om de lettiska 56 I urindoeuropeiskan har vid ett annat tillfälle en lag varit verksam, enligt vilken en fallande accent i protolitauiskan övergick till en cirkumflex. Hur ser det ut för Er? Pralaty. *tris māsas (*tris proklitikon) övergick till trīs māsas, liksom pra-l. *gālvā (= žem. telšiškių gālvā – till galva. Jag ämnar avsluta universitetet i vår. Jag önskar Er framgång i arbetet! Er Kaz. Būga. NB. Jag skickar separat en artikel om dat. sg. ~ pl., som Ni kan ha nytta av. Senare ber jag Er att skicka tillbaka den till mig. KB. [2] Peterburgas, den 10 (23) mars (III) 1911. Ärade vän! Det vore mycket bra om Ni tog Er an att skriva en artikel om forntidens ”kuršiai” och publicerade den i organet för Litauiska vetenskapssällskapet, ”Lietuvių Tauta” (Литовское Научное Общество. Вильно, Лидский переулок, д. № 7. Председатель Иван Юрьевич Басанович). För att ett större antal forskare ska kunna dra nytta av den bör den skrivas på tyska. Från och med band II av ”Lietuvių Tauta” kommer även artiklar skrivna på tyska att tas in. Den första tyska artikeln blir Adalbert Srbos (moravern Srba) ”Monographie über die verba momentiva als Beitrag zur litauischen Syntax”. När Ni skriver om kuršiai skulle Ni kunna använda nomina propria och en del material ur Kurlands dialektologi. Rucava (BW. 3840, 1; Bielenst. Grenzen 231), som jag fick veta häromdagen av samogiter från Palangõs [acc. Pālanga], heter på samogitiska inte *Rūkiava, utan Rūkiava (kort u). BW. 12461, 3 var. Rūcava har uppenbarligen fått en ny längd; jfr Bezzenberger, Ueber die Spr. d. preuss. Letten: āsdarīt ~ asgālda 117, sūwe sūwele 118, ūs- ~ usgāldu 120. Att Rūk-iava = Rucava har ett etymologiskt kort u kan följande nomina propria visa: Rukai – en by i Mosėdis socken, Telšiai län, Ruk-š-iai – en by i Pašilė socken, Raseiniai län, Ruk-ē-l-iai – en by i Rokiškis socken, Ežerėnai län, Ruk-uiža – ett efternamn från Liaudė (detta namn betecknar trakten kring Liaudėfloden i Panevėžys län). Förutom Venčio rago i Preussen finns det också en ort Wentainen (Bezzenb. Ueber die spr. d. preuss-Letten 139¹) = * Ventāiniai; jfr Jut-āiniai, Gebāiniai, en by i Ramygala socken, Panevėžys län, Ōk-ainiai, en by i Truskava socken, Panevėžys, Vānt-ainiai, en by i Radviliškis socken, Šiauliai län. Namnet på en kuršisk flod Otange Bielenst. Grenzen 226 =? *Uot-angā; jfr Pal-angā vid Rāžė (= dial. Rõužės) flodbank. Nu tvivlar jag inte längre alls på att an etc. i kuršiernas dialekt blev kvar som det hade varit och inte övergick till uo, såsom i lettisk dialekt (= zemgalisk och latgalisk). Det finns uppenbarligen inte många kvarlevor av den forntida kuršiska dialekten i Kuršē: med tiden tillägnade sig kuršiai det ”lettiska” språket genom den zemgaliska och latgaliska koloniseringen. Till kvarlevorna av den kuršiska dialekten kan vi räkna: 57 1) dzintars BW. 27421 Ēduolē; 13282 Vecpilī, Meženiekuos, Ēduolē, Irjen, Nicā, Ugālē, Dundangā, Liel-Ezerē, Kandavā ir artimjausi kuršių kaimynai žemgaliai ~ Pienavā (13282 var.), Džūkstē (13282,5) = dzinterṣ BW. 27421 var.; 13246,1 Ciravā: zītars 13282,11 Liel-Iecavā (Bauskas apskr.), P. Schmidt’as = ziters 13282,3 Erlaa (Cēsu apskr.). Bet delko sakoma yra dzintars ir Altenē (Jaunjelgavas apskr.) BW. 13282,3 var.? Čion pateko žodis nuo kuršių drauge su preke (товар)? 2) menčis BW. 30810 Nicā, menču rinda 18450 Ciravā: litauiska menkė (sunu tie-was wede su sawęm… menkiu meszkierioti Palāngos Juze 5₁₀) ~ slav. mьnb: men-cis Kursiten (Ulmann) ’en människa som inte kräver något’ ~ merīkas. 3) danga ”hörn” i nordvästra Kurland Biel. LSpr. I 144, BW. 16787: 16876; 21130 Alsvāngā; 21631 Kasdangā:?garā danga ’sydvästlig vind’ i Nicā (Ulmann): dandzis ’hjulfälg’ (var används ordet?). 4) tencināt ’tacka’ BW. 11575 i Sarkanmuiža, Ventspils distrikt: ténkinuos ’jag nöjer mig’ Kv. ~ iš-téko ”det räckte”. 5) devanta vasarinā BW. 8973; 12586, 8 i Sasmaka, Talsu distrikt: varifrån kommer a här? 6) lanka BW. 655 i Kabile, Talsu distrikt: luocks ”laņkas”. 7) jentere Angermünde (Ulmann): ieter, ieterit! vok. BW. 23659 i Dzer̄ve, Suseja, Dignāja, Jaunjelgavas distrikt. 8) blendu, blenst i Nicā Biel. LSpr. I 144, blenzdamies ’medan han gråter’ BW. 22249 i Rava, Aizputes distrikt: blandaũ Jušk. žod. I 215. 9) blank-stities BW. 21205 i Cirava: blānk-sterēti J. eller blānk-ti ~ nu-blanko ’bleknade’ i Marijampolė. 10) sklanda BW. 19788 i Rava, Aizputes distrikt = pa-sklānda jfr Miež. 173 ~ pa-sklānda Ds., Užšpaliai, Jušk. žod. I 165 b. under uppslagsordet atšlajē ~ paslāndis, -ies Joniškis ”en del av en vinterväg som är jämnt avskrapad och hal av slädmedarna” (= pa-siautā Tverečius): sklendžiu. 11) för låt mor at-linguoja BW. 23547 i Alsvānga = at-lingúoja Ds.: liguot. 12) kanc-inā-t ’utforska’ i nordvästra Kurland Biel. LSpr. I 145 = lit. kan-k-in-ti ~ ken-t-ēti. 13) kurš. lanktes Ulmann: laņktis Kv., Kēlmē. 14) denktṣ ”stark” O. Bartau (Ulm.): dencis ”en liten, kraftig pojke” (varifrån?). 15) kurš.(?) duncis = dūcis P. Schmidt’as ’en sådan kniv’. 16) guņģis ’en krökning’ i Kurland (Ulm.): lit. guņga ’kulle, klump’ ~ gugā, g. sg. gūgos ”detsamma”: gauņ-aras. 17) vingr-ums Aizputē (Ulm.): lit. vingris ”sväng” Joniškis. 18) vink-alāt ’gå omkring utan arbete’ Ēduolē (Ulm.), av vi-n-k: vỹk-ti ~ vaik-ýti. 19) rantēt ”fälla ett träd” Dundangā (Bezz. Dial. 174): rantýti ~ ręsti ~ rāstas = lett. ruoti Saukā. 20) blezdelinga Bezz. Ueber die Spr. preuss. Lett. 144, om det inte är ett ombildat ord efter lit. blezdingā och lett. bezdelīga. 21) Dincis egennamn. Bezz. l. c. 146: Om vanga, venga (Ulm.) är bekanta i Kuršē, kan jag inte veta. 58 Meite (P. Š[midt’as]), riñda P. Š., sence Oppekaln, skrañda P. Š., ceñšūos P. Š., balañda P. Š., bañga P. Š., treñkt är välkända mycket långt från Kurland, varför det är svårt att läsa dessa ord som ”kuronisermer”. Några av dessa ord skulle kunna ha n i stället för m. Meite stämmer inte alls i accent med litauiska meñtė Kved. eller mentė, acc. meñte Skāpiškis. Seinai; cf. a̯lu m ė s t i ”meñtēt” Joniškis, Vadōkliai. Lett. mēnte (: mieturs = mentūris Ds.) är högst sannolikt lånat från finskan eller från besläktade litauiska språk; jfr fin. mäntä ”smörkärnarstöt”. – Treñkt ’driva’ bėgu kan inte skiljas från triek-t = treñkti? Lett. treñkt skulle kunna härledas från balt. trem-k-: lit. trempti ”fälla” ~ iš-tremti ”fördriva, deportera” J. žod. I 653: trimù ’darra’ Ness. Wb. 115. Riñda = lit. rinda (Daukantas) från *ri-n-dā ~ ir. rind ’constellatio’ Walde 436: lett. riedu, ridu, rist ’ordna’ (jfr lieku, likt) ~ srb. rěd, réda ’rad’ = lit. *riñdas: rinda, -õs, riñdą (Dusetos, Skāpiškis) ”årliga ringar i trä och horn (årsringar), efter vilka man räknar trädets och djurets år” [kelmo medžio riñdos = žem. kar̃tos = lager]: roten rei-d(h)-: rei-v- > lit. rievė rievę Aist. stud. I 8738 [: Jušk. ž. I 235 ~ rivē = žem. rivė < rievė] ags. rāw från roi-v-: mhd. rihe ’rad’ från i.-eur. *rei-kā ~ lit. rikià ’rad’ Daukša: rei-g(h) > žem. viskas eit pa-reižiu ”allt går i ordning, som det ska” Kved. = lett. pa-reizi: rei-s- > mhd. reise ’tåg, resa’ från roi-sā: rei-dh- > ahd. rītan ’färdas, rida’ ir. riadaim ’jag färdas’ ~ lit. riedù, riedėti ’rulla’ Jūžintai = rietù rietėti ’detsamma’ Dusetos < rei-t-. Lett. riñda kan endast förklaras som ett lån från litauiskan (eller kanske kuriska?). Lett. bañga (jfr lett. buogs ’skara, mängd’: lit. pra-bangà ’överflöd’ Rupestis prabangì ape pianu. Лхр. 618, per bingusias rupestis 1. c. 8324 ~ liga į-biñgo ’sjukdomen förvärrades’ Kved.) är också lånat från litauiskan. Lett. skrañda, balañda är också uppenbarligen lånord. Skār-ti > sk(a)r-an-dā, bāl-tas > bal-andā, gen. balañdos och balandõs, acc. sg. balañdą och bālandą (båda formerna Duset.) [balandė, acc. bālandę Linkmenės] jfr slav. želǫdb lat. gl-and- ~ βάλ-αν-ος preuss. alisk-ande ~ alsk-n-is Širv., lett. galūoda från *gal-andā, pol. łabędź från *albh-an-d-i-, lett. til-andi ’tilor’ från den kuriska dialekten, val-andā. Lett. balañda skulle genom sin intonation kunna vara upptaget från den litauiska östformen balanda [an med jämnt stigande betoning]; jfr lett. riñda < rindà, bañga < bangà. Former som sence, ceñšūos med indoeuropeiskt -n- som latviska kan jag inte förklara. Dessa ord kan ha nått Vidzeme från den kuriska dialekten via ventinerna, som bodde i trakten kring Cēsis. Trikātes speñdz ’spiedž’ skulle också vara ett ventinskt ord. När Ni skriver om kuronerna, var vänlig och gå på nytt igenom de latviska dialektformerna med an etc. Jag upprepar än en gång att en artikel om forntidens kuroner är mycket efterlängtad. Lett. piñ-ka ’kosma’: pīt ’fläta’; cincā ”ки́нка” ~ cink-slis ~ cim-slis Ulm. (om det inte är ett misstag. Det skulle visa att kinka kommer från *kim-kā), kankars ~ ka-kars, cinkurs Lubā-nė ~ ciekūrzis, en eller eį?, dzindz-ināt < ging-, (d)zint-ele, cenceres ”ben” Kurl., blandīties ’ströva omkring’. Att lett. kert är ombildat från *cert efter mönster av – kart kan det inte råda något tvivel om. Formen *ceĭt är uppenbarligen bekant bland östlatvierna; jfr cēris ”ta tag!” BW. 31393,1. Preuss. 2 pl. es-tei 71₂₈ billi-tei 79₃₆ druwētei 67₂ laikutei 55₂₉. 59 [3] 19 17 III 11 m. Ärade vän! Dignaja, som lett. öst. Dybnõja visar (hos BW. Jag kunde inte hitta stället den här gången), bör läsas Dignaja < ur förlett. *Dubnãja [ub > ib genom dissimilering]. Att bn i litauiskan blir gn visar inte bara dùgnas = lett. dubens < *dubņs < *dubn(a)s < *dubna-s, utan också andra ord; jfr. lùbn i os ”ruiner” i Šalakas > lùgn ios i Ušpāliai: lùbos ~ slav. lubo. Att flodnamn, till exempel sådana som: lit. Daũgava lett. Daũgava, lit. Šešuvìs i Gaurė socken ~ lett. Sesava BW. 381, 11; 19283, 1 var. ~ lett. Sese, flod Bielenstein Grenzen 97 ~ Ses-ile, Privatgut 1, c. 232, Pienaujā, hennes Pienaujā i Kvėd., Riet. < *Pein-avī, gen. sg. -avijās [jfr. gr. μυῖα ~ musia, gen. sg. musios i Dus.: Vilkaujì, -jōs Vilkaujā, flod > Vilkav-iškis, stad i Suvàlkų guvernement] = lett. Pien-ava och andra sådana, -avā kan betyda ”flod”, vilket jag helt håller med om; men det bör nämnas att även en annan tolkning är möjlig. Daũg-uva = Daũg-ava skulle kunna vara ”adjectiva” med suffixet -o-vo-, -o-vā- (jfr. Brugm. Gr. II², 1, p. 204: ai. kẽca-vā-s etc.). Pien-ava skulle kunna jämföras med slav. dǫbrova (Vondrák, Vgl. Gr. I 410), lit. welinuwá DPost. ed. Volteri 97₂₈ (: węlinuwós 173₃₃, wēlinuwą 173₃₀): šun-avā i Dieveniškis i Ashmiany län (här inte ”liv”, utan šunavà), brol-avà, gen. sg. -āvos i Dus. (och brolãvoj prisėina sus’pūkyti ’даже между братьями...’, rus. жидова: bendr-ovės (gen. sg.) ängar i Dus. ”общие луга = луга общины” ~ Viēst-ovė, flod i Kulių, Plungės socken, Telšiai län, Kirkšn-ovė, flod i Raseiniškiai, Gin-ėvė, flod i Kauniškiai. Floder: Bārtuva = lett. Bārtava, Blindži uva i Salantai socken, Telšiai län, Gerd-auja i Gargždai socken, Telšiai län, Várduva i Alsėdžiai socken, Telšiai län, Mituva i Jurbarkas socken, Raseiniai län, Sandruva i Šidlava socken, Raseiniai län (om den inte kommer av San+druva), Vid-auja i Eržvilkas socken, Raseiniai län, Gard-uva i Baisogala socken, Šiauliai län, Ring-uva i Kuršėnai socken, Šiauliai län, Kūrtuva i Kūrtuvėnai socken, Šiauliai län, Maĩžuva i Linkuva socken, Panevėžys län, Liñkuva i Linkuva socken, Lātava i Troškūnai socken, Ukmergė län, Vāduva i Skāpiškis socken, Ukmergė län, Mituva i Skāpiškis socken. Lett. Dignāja < Dubnāja kan vi jämföra med lit. Lukõjus, en sjö i Linkmenys socken (: Luk-nā, en flod i Kulių socken, Telšiai län), med avseende på suffixet. ”Ni(e)granden” uttalas tydligen på lettiska Nigranda|e, jfr. Nigrandnieki BW. 12866, 3 var. < Nigr-ande: Iv-ande. Alš-vanga är nu också klar för mig: Alš- från alš(ń)- < alšņa-, eller från alša- = balt. als-ja-, varifrån ”kurisk” gen. pl. alkšu (rikšte) BW. 9778, 1 var. (Dundanga), om det inte kommer av *alks[ń]io. Kur. Tā ringāja i Blinteniece, Gudenieku distrikt BW. 15642, i Alšvanga: lett. Rīga = lit. rìnga (jfr. svilpa < svilpti, rėka < rėkti) ~ Ringys, en flod i Pašilė socken, Raseiniai län, och i Užpaliai, Ukmergė län. Kur. ar spangnem kumelem BW. 14510, 2 i Dundangā: spāngas ”spån” i Suv. Naumiestis. kur. siva, centra meitiņa BW. 12314 var. ’dzedra’ i Sasmakasområdet, Talsu distrikt:? 60 Įlendams 12785 BW. 607 i Skrunda. meitas lenca BW. 11985 i Alsunga: lankvīti (= la. luocit) ‘навецать’. {vilk(u) māt(e) jēr(u)s lenc ”kerigūsta“ BW. 23566,4 i Rinde (Angermünde). Dzelde (Emboutes socken) > Dzeld-enieki BW. 12684, 1 var. visar att lit. gēlda ”корыло“ är ett genuint ord. Tuk-ums, jfr lett. Jaudz-umi, gårdsnamn BW. 19079; 18314, där sumi…ieraudžija… nuo-skrendušu kumelīņu ‘som stelnat, dött’ BW. 19071 i Vec-Sieksāti, Aizpute distr.:? skrōnda. rindāt ‘råma = murōti ~ maušti’ BW. 16518 i Ventspils, Vērgale, Rāva:? Dulenka (gen. sg.?) strimalu kupči BW. 20724 i Cīrava, Aizpute distr. ~ gårdsnamn (?): lett. suff. (e|in)-iek(a)-s < -enka-. Tinger-nieki BW. 20949 var. i Dundaga < *Ting-ure: tingėti. Dundz-inieki BW. 20949 var.; 20957,3 i Dundaga < *Dunga:? vīhante BW 21871,6 var. i Ventspils = vibuot-ne 21871,2:? planda sort? (betydelsen är inte särskilt tydlig!) BW. 23583 i Alsunga, Ventspils:? rank-ainis kakliņš BW. 25794,2 i Kabile, Talsi distr.:? ty. Runzel < rṇ-d-, lett. ruōbs < ran-ba-. Ri-n-dā ~ ri-k-idā ’i rad’ är tydligen besläktat med lat. rī-t-e* ’in der Reihe’ loc. sg., rī-tu-s, fht. rī-m ’Reihe, Reihenfolge, Zahl’ Brugm. Gr. II², 2, p. 710: alla dessa ord kommer från roten rei- ’flyta’ (: solen flyter, vattnet flyter, flickan flyter till en man, tākas, tekmē ’лужа’) ~ slav. rě-ka, lat. rī-vus. Den lettiska form *ē-dzēris (= ie-dzēris), som Rozwadowski har föreslagit, har redan tagits upp i Brugmanns Gr. II², 2, S.817; därifrån kommer den antagligen sedan att spridas vidare bland människor som inte kan lettiska! Locat. sg. vilkė skulle kunna komma från *vilkēn: ved. Varuṇān-ī f. ’Vāruna Gattin’ av loc.; jfr Agnāy-ī ’Agni Gattin’ Brugm., KGr. 384, Manāv-ī ’Gattin des Manu’ egentl. ’die beim M.’ Brugm. KGr. 330, 384, Gr. II², 2, p. 514 ~ ai. sūrē duhitā Gr. II², 2, p. 514: Naujokie-nė ’Naujōkos hustru’ < loc. *Naujokie (jfr svāi-nē ’свояченница’ från loc. sg. *svoi ’bei sich’: fht. swei-n ’Knecht, Sohn’, av. XVᵃe-paiťis ’selbst’): samog. Paknēnē ’Pakniės hustru’ < loc. sg. Paknē(i) [nom. sg. Paknis]. *Vilken (jfr Varuṇān[-ī]) skulle komma från vilke [основа =stam] + en; jfr aind. kṣām-an ’auf der Erde’ Brugm. Gr. II², 2, p. 727?? Jag önskar mycket väl. Kaz. Būga [4] Petersburg 1923⁄III 11 m. Ärade vän! Tack för de tre nya häftena av Tamstas studier! Även där finner jag mycket nytt och värdefullt. Tamstas gissning att inte varje ēu har övergått till jau förefaller mig ganska riktig. För att slutgiltigt avgöra frågan borde man ha en fullständig ordlista med jau och au. Det är sant att det finns betydligt färre former med jau än med au. Till pjaułai (: accus. pjāulus Vilkaviškis = pjaułūs Kvėd.), kiaułai (: acc. kiāutus ~ nom. sg. kiāutas Dus., Kvėd., Suv. 61 Naumiestis) kan man också lägga till: pliaūtas, plur. pliaūtai Tverečius ~ pliaūtas, pliaūtai Dus. ”должен = avilio lenta, durys“, samog. šiau-t uvas ”ткацкий челнок“, liáunas, -à ”böjlig“, t.ex. liauni pirštai Kved., Šiauliai, Joniškis = lett. launs, žiaunos, -ų Dus. ”скулы“, liaukà, -õs liaũką ”våg, stor våg“ Joniškis, nordvästsamog. žiaudùs ”sträng“, jāura ”svartjord med lera = grå jord (= šal- tą-žemis)“ Dus., Tverečius, Linkmenės. Сл.-балт. этюды 86: samog. dėves jau förklarades av K. Jaunius utifrån *de-d-vēns = sanskr. dadvān se Aist. stud. I 64*. стр. 90 Laidaras [: išz laj daro Dauk. Būdas 15₂₇, laidars l. c. 22₃₁, cf. Jušk. žod. I 249a, Dauk. Lietuvos istorija I 189, II 169: laidars Jušk. žod. I 310 b] är belagt endast med cirkumflex: laidaras i Joniškis (Aist. stud. I 75). Laidaras är känt endast i de lettiska gränstrakterna. Intonationen tyder på att litauerna skulle ha lånat detta ord. стр. 90. Pr. pelanno ’очаг’ förklarar jag utifrån fornpr. pelenā: lett från le < le jfr östlit. pelenai. Pr. assaran från urfornpr. ezeran: östlit. (i Ašmena distr.) āžaras vid sidan av žāmė ’jord’ (= pr. same V. 24) Pr. glosano V. 778 ’gluodenà’ kan vi inte rätta till glodano, eftersom en felläsning av s som š knappast är möjlig. Jag läser glosano: från urfornpr. glās-enā; jämför östlit. aug. šānas < šēnas vid sidan av dedù vedù nešù (orten Dusetos, Šalakas etc.): pr. assanis V. 14 = осень. Pr. pelanno från pelenō, jfr clattoy V. 292 < mht. klette, ladis V. 56 = lād as orten Dusetos < lėdas i Pažiegė, Dusetos, lagno V. 125 ’Leber’ = aist. *leknā Pedersen Kelt. Gr. I 129, 177, lattako V. 543 ’led-žinga’ = aist. *leda-takā, melato V. 743 = meleta ”зофна“ i Širvydas Dictionarium 457, pelanne V. 37 = pelenai Dus. < pelenai > samog. pelinai Kved., pelanno V. 223 = samog. pēlins ’очаг’ Kved. pēlenas, plasmeno V. 148: plāsmas ’lågande’ i Dieveniškis (Ašmena distr.) < plesnas = lett. pleksna ’das Fussblatt’. Pr. au-klextes V. 280 klexto 333, clenan 194 (: klē-tis), pellekis 202 ‘Giebel = taknock’ [: en utsträckt fisk simmar grå plēlakas Jūžintai: pēlakas Dus. < pēlekas, pele-maygis 713 (jfr petē-kautai ’redskap för att slå möss, fälla=’ Dus.), pleske 253 har e av ē. Calene V. 231, kele-ranko 303, sylecke 575, scalenix 703 har e ur ī: kalinē, keli-rankā [jfr nami-šōstas ”gård“ Linkmenės < nama-, blauzdi-kaulis Vadōkliai < blauzdā-, šōnikaulis Vadōkliai šāna-, pr. Crixti Lāiskas < kriksti-lāiskas ~ kriks-ta- ’dop’, sili-kē (: slav. slb-db), skal-ini-k(a)-s. Wilenikis V. 439 bör rättas till Eidenikis = eid-inika-. Av det ovan sagda framgår det tydligt att le i Elbingdialekten övergick till la (= lā). I Elbingdialekten hårdnade oväntat inte bara l utan även r, s och z före e. rē > rē > r'a har vi: kraclan V. 118 = östlig högtyska *krākļai < krēklai ’bröst’, raples V. 520 = rāplās Šalakas < rēplēs Jūžintai, ratinsis V. 368, 540 = västlitauiska rētežb. Drawine V. 393 ’träbikupa’ kan med lika stor rätt också ha uppkommit ur urpreussiska drey-inē [:drēvē ’ihålighet’ Kvėdarna, Joniškis, Salantai] och ur drav-inē: lit. draves nom. plur. BW. 18360, 2 var. ~ dravās kuoks 15729. 62 se > sa: assanis V. 14 ryska осень, possi-ssawaite 20= lit. pùs-sevaitė: Semeno V. 752 (= sėmeną Debeikiai) och seveynis V. 229 ’svinstia’ har ett långt ē. Urpreussiska sēv-eina-s ’suinus’ [jfr lit. lap-iēnē subst. av adj. lap-eina-]. Sēv-: sū- ’ʒ’ = bhrēv- ’Brane’; bhrū-. Nose-proly V. 86 har e av i: nozy 85 ’näsa’ ~ eina nósį-rakas Dus. ’som gräver i jorden med näsan, fallande’. Wissene V. 622 ’tupp’ kommer från *vis-inē: sanskrit višá- ’Gift’. Elbingdialektens ladis ’is’, pelanno ’aska’: raples ’tänger’: glosano ’gluodeną’: assaran ’sjö’ same ’jord’ skiljer sig inte alls från formerna i de litauiska högdialekterna i Ašmena- och Trakųområdena: ladas, pelanai, râples (ragēt < regėti, râtas < rėtas), sánas (< sēnas. I min dialekt sėnas, men sanai, sanātuvė, sanýbė), ažaras, žãmė. Elbingpreussiskan liknar mycket de litauiska dialekterna längst i östra Litauen, inte bara genom att le, re, se, ze blir la, ra, sa, za, utan också genom att e- i ordets början blir a-. e- > a-: 1. addle V. 596 = ãgla Joniškis ãglā Linkmenės < ēglā Dus. miest. < ēglė Jūžintai = ēglė, 2. asy V. 241: ažìa, gen. sg. ažìas Linkmenės ažìa, ažìos Vilkija < ežia, ežios Dus.; 3. assaran V. 60 = ažaras Dieveniškis, Merkinė, až’aras Linkmenės < ēž’eras Dus., 4. asseges V. 572 av *azigis: ažgỹs Linkmenės av ežgỹs. I Salakę säger man både ažgỹs och ežgỹs ’ėpūl’. Abse V. 606 ’ėpušis, -ies Dus.’, aliskande 602 ’alksnis Dus.’, aketes 255 ’harvar’, arelis 710 ’erėlis’, assanis V. 15, aswinan 695 ’ašvos pienas’, alkunis 110 kan också ha aist. a-. Ar-warbs V. 301 ’per-varas’ kan ha ar- = lit. ar ’med’ (: lit. sa-varas: durių varai ’dörrblad’ Kved.). -war-b(a)-s ’-varas’: vāras ’stång till ett stängsel’ Dus. durių vāras ’band = dörrblad’ Kv. = pa-skāl-ba ’rykte’ Kv.: pā-ska-las ’detsamma’ Dus. -warbs är inte = virbas (felaktigt Aist. stud. I 139⁹). I stället för alne V. 647 ’djur’ läser jag, tillsammans med Jaunius, alue (jfr Nesselmann Thes. 5. + Preartue V. 249) = alvē. Alvē är ett ord av finskt ursprung: fin. alävä ’levande; djuret’ (~ elo ’livet; boskapen’). Ett andra ord av finskt ursprung i preussiskan har vi i formen kal-ēt ’en mycket tunn dryck (öl)’ Nesselm. Thes. 62 (ett lånord från forngammalpreussiskan i provinsdialekten): fin. kalja ’svagt eller tunt öl’. Alue kommer från *elvē. Aloade V. 541 ’hasp’ har okänt ursprung; om det är besläktat med lit. el-vede ’el-vytė’, bör det rättas till alvade (om v, jfr vdro V 667 ’utter’); jfr lit. al-varas ’pervaras’. Emelno V. 646 ’ãmalas’ och esketres V. 567 ’erškėtras’ har av okänd anledning e- i stället för a-. Bör man läsa *ēmelnā? Vokalkvaliteten hos e i emalas, ordformen hos Širvydas, är okänd. Men jfr lett. āmuls ’mistel’. Esketres = eskētras kan inte ha fått sitt e genom generalisering från det obelagda *erškėtis = ērškėtis Kved. ’törne’? Ennoys V. 158 ’feber’ bör kanske rättas till eynoys: från ein-āis-a-s ~ ryska иней; om suffixet, jfr caymoys V. 105 < *camoys = kam-āis[a]-s: lett. kamiesis Lidén Arm. Stud. 30 < aist. *kam-eisis. Estur-eyto V. 776 ’ödla’: ēstūr- från *jēstūr- [jfr eristian V. 681 från jēra- = lett. jērs = lit. jėras ’lamm’ Lazdūnai Dieveniškis] = pol. jaszczur (jfr борщ ≥ lit. barštis). 63 Estūr-eitą sufikso žvilgsniu galime palyginti su: pra-šal-iėtis „Fremdling“, gimin-iėtis ‘giminaitis’. Penpalo V. 770 ’pūtpela’ rättar jag till peypalo [np skulle ha övergått till mp] och läser det som samma ord som litauiska piepala Baisogala (jfr Aist. stud. I 82²⁴). Aist. formen pei-palā har uppkommit genom reduplikation från roten pel-: pelē ’мышь = *серая’ gr. πελιδνός πολιός. Vad gäller graden av reduplikation, jfr: vie-versys, vie-versio Debelkiai, Panevėžys ’lärka’ žie-žulā, -ōs žiežulą Dus. Linkmenys ”röd-spanna Tverečius” (en sådan fisk), žie-žirba ’gnista’, Sie-sartis, iēs Siesartį ’floden Tsjesarka’ i Kaunas, Vilnius och Suvalki guvernement (det finns många sådana), lett. Cie-cere, en å vid Kuršė (: Kerēs-upis, en bäck i trakten av Užpaliai), Vei-viržas, en å i Raseiniai distrikt. Lett. pal-pala kan jämföras med gai-galas, vai-vōras ’tranbär’ (sådana bär), žai-žar-ōkas Jušk. žod. I 649 b. Urslav. per-pelo-har en motsvarande reduplikation jämförd med preussiska werwirsis V. 733 ’vie-versys: ve-versys’ Vadokliai: vo-versys, vóversio Vabalninkas ~ voveršis Dus.: vie-versis Linkmenys [där uttalas *véveršis, liksom dēveris före ack. dieveri], var-vōr-ykstē ’regnbåge’ Butrimonys ~ vai-vōr-ykštis Kv. (om suffixet, jfr šeimyn-ykštis, band-ykštis). стр. 92 vass= vass, ack. vass Vilkaviškis: vass Dus. (en > in). стр. 97 žāsis ’gås’ har jag hört med egna öron omkring 10 gånger i Zasėčiai (деп. Засец, Дятловской < på 1500-talet Здетела, Слоним. у.): žāsis, iēs nom. pl. žāses, g. pl. žasū. Zasėčiai är också ett preussiskt namn; jfr litauiska Жосама, en å i trakten av Veliuona (om suffixet, jfr Vės-etā, en å som rinner förbi Upytė i Panevėžys distrikt, Vēr-etos, en å i trakten av Ylakiai, på 1200–1700-talen Dus-etā, en å som nu är Šventoji vid Dusetos) Pr. Weware = vēveris vēveri i Taurāgnai (Aist. stud. I 62¹⁵), i Linkmenės och på vissa håll i Dusėtiškiai (mānā dēveris < *dieveris liksom vēveris). стр. 99 *drēvis med långt ē är okänt för mig. Drēvē Kv. Joniškis Salantai: drovē drōve ’hålighet’ Skāpiškis. стр. 101 la. gliēmēzis kan på grund av sin ändelse jämföras med lit. glēmēžius Dus. ”slem” (silkės aptrūktos glēmēžium). Стр. 104 Pr. naw-an(a)-s I Kat.: neuw-en-en II kat. = la. ryt. slyd-ōna- BW. 13597, 1: la. žem. slid-ena BW. 13597. стр. 109 la. šlau-b-ums ’sluttning’: + pa-šliau-nuš ’sluttande’ Jušk. žod. I 557 a ~ la. liki ragi, šlauni sāni BW. 28923 slauni sāni l. c. var., slauniem sāniem i. pl. BW. 28956 < šlau-na- [> Šlaunis, flod i Rietavos område]?: kle-v(e) ~ k’le-j(e) > šliei sluttning: kel(e) > ahd. hald ’lutande’. стр. 111 lett. att öppna sig. Samma sak betyder också lett. at-si-vēdėti Tverečius. стр. 121 lett. limpa. Širvydas limpa ”brödlimpa”, vilket inte kan vara ett lån från хлеб, visar att även lett. limpa skulle kunna vara ett inhemskt ord. Finskans leipä kan endast förstås utifrån lit. limpa, men inte från germ. hlaiba- Стр. 125 Plikšas ne iš *plik-sa-s, bet iš plik-šas, plg. varg-šas, gōb-šas, gūd-šas > gūčas, stit-šas > stičas, gint-šas > ginčas, trīd-šas > tričas, drib-šas etc. Стр. 16 dumjū < dm-. Dumjū gali turėti ir i.-eur. u; plg. ϑύελλα skr. dhū-ka-s ‘Wind’. стр. 18 Vid sidan av ålen (: preuss. angurjis) har vi också ingurys Dus. Kupiškis (Aist. stud. I 109) Vyžuonos (in kan också vara från en). 64 S. 19 grumėti ’dundra’ Kv. kan ha u även från indoeur. u; jfr grūmoti ’hota’ Kv.: grū-džiu, grąusti ’dundra’: nu-gramėti ’falla ned någonstans med ett brak’ ~ βρομ[ῆ]: garmė-ti ’gå med buller och brak; falla ned i avgrunden’ = *βρομῆ: grum-džiu ’jag hotar’. s. 32 vėveršys: vė- är inte alls belagt i levande språk (se ovan). malatà Dus., Linkmenės, Jušk. žod. I 426ᵇ ’picus viridis’: meletà Kved., Kurš., Širvydas = monomo: tenemo = gàrbana ’lock’: *gerbenė > gerbenėtas Dus. ’lockig’. s. 91 vėšelas är ett icke-litauiskt ord; det är lånat från ryska вёшало ’ställning, inhägnad av olika slag för att torka något’. Lånat från en sådan vitrysk dialekt där š övergår till s: vėšalo > vėsalo > lit. vėsėlas. Om š, ž > s, z, jfr lånorden: pažaras ’brand’, pažytkas ’nytta’ < пожитокъ. Jag önskar allt gott. Kaz. Būga [5] Mósėdis (fornlit. May-sedis, se Bielenstein, Grenzen…) Den 26 december 1911. Ärade vän! Tack för brevet! Jag trodde att Ni skulle ha rest före jul. Jag antog att Ni hade varit i Vilnius: i ”Viltis” meddelades det att Ni skulle läsa om de baltiska språken. Jag har fått Ert brev med Mülenbachs adress. Det är mitt fel att jag varit tyst ända till nu. Jablonskis adress: Брест-Литовск stad, mansgymnasiet, till läraren И. О. Ябл. Nu tvivlar också jag på att ps övergår till pš (jfr vapsà ~ vapsvà, gen. sg. vãpsvos Dus.). Det föreföll mig som om Dus. ėpušis, gen. sg. ėpušies (även formen ėpušė används. Jfr šėrdìs, -iẽs, šėrdį och šėrdė Dus.) hade utvecklats ur *ėpšis, gen. sg. *ėpšeis. *Ėpšis fick u från pušis, iẽs. Ėpušis, iẽs kan också ha utvecklats ur *ėpušis, iẽs, med š från pušis. Gen. pl. ėpuš-ų (~ puš-ų) och ėpušių. Ėpuš- från ėpuš- (efter puš-) förhåller sig till eps- (jfr lett. aps-e) som els- (elks-nis < *els-nis, ryska лешина < els-) och elus- (jfr germ. aluz/s-, ryska ёлха < *eloxa). Anykščiai-borna säger kl’ėvas (med ett brett e), precis som jėvas, jėknos, kėvalas. Alla östliga högaitai skiljer l’a från le i suffix: kėlias, men ack. pl. sáules eller sáulas. K’elīavo = anyk. kupišk. keliōᵃvoᵃ. mėzliava ~ gãniava eller (på andra håll i Dus.) mėz-l’eva ~ gãneva vid sidan av devýni (hårt d. Dus.). Kupiškėnai, som uttalar apjōᵃkoᵃ ’jag blev blind’, uttalar inte *kl’ōᵃvas. Kupiškėnų kl’āvas eller kl’ėvas (jag kan inte säga i dag vilket det faktiskt är) kan bara förstås utifrån kl’ėvas: ā började övergå till ō först när l’a redan hade övergått till l’e. Apjōᵃkoᵃ i stället för *apjėko med oᵃ från *ōᵃkoᵃ. Apjāka (Dus.) med a från āka eller från det äldre pradusetiska praes. apjankù (> *apjunku): östlitauerna kunde skilja jan från en: vėrpja-n-ti > vėrpjunt Dus. vėrkja-n-ti > verkjunt Dus., men sarbintà från serbentà ’svarta vinbär’. Vid sidan av apjāka säger dusetiškiai jėvas, jėknās (några säger också ėknās, till och med āknās): e är varken brett eller smalt. Jėvas och jėknās kan ha indoeur. e. Vid sidan av kl’ėvas 3. 599 65 I Dusetos säger man bara kel’āvā (važ’āvā etc.), där ’ā står i stället för det förväntade e i infin. kel’āutē (t med medelhård artikulation), fut. kel’āusū. ’a med akut accent blir inte ’e: jai d. s. fem., jām d. s. msc. šiai ~ šiam Dus., arkliām d. pl. Jāi, men vāl’ei Dus. Accus. pl. val’as, dvasias, nom. sg. valia dvasia Dus. Gāneva Dus. (n mjukt). (”Det finns ingen som) dāra” är nom. pl. part. av daras. Jfr ”det finns ingen som dāras”. I Linkmenys säger man inte Ciltas: så säger man kring Kaltanenai, och t. āgla är ’āglā: båda a-ljuden har samma längd (средней долготы). Prāšam är inte detsamma som i Linkmenys ”mes (būlbas) kāsam ‘копаем’: prāšām (ā med medellängd), men kāsām.” Linkmenysbornas g. s. širdēs kan, som Tverečius sockens širdēs visar (jämte pìrčiēs ”bastu”), ha baltiskt -es; jfr Daukantas širdēs. Jag vet ingenting om vad Bezzenberger’is säger om Trautmann’o grammatik: jag har inte haft tillfälle att läsa denna recension. Sådana adjektiv (adjectiva) som lett. led-uoja- ‘isig’ BW. 13268¹, 25 var., celm-uoja- ‘stubbbemängd’ BW. 19604 var., dūm-uoja- ‘rökig’ BW. 14594, naiz-uoja- ‘som inte är gift’ BW. 16278, diev-uoja- ‘gudomlig = god’ BW. 12409, 1, var inte heller främmande för det litauiska språket förr i tiden. Suffixet -uoja- finner jag tills vidare endast i ortnamnet Kaln-uoja-i (Preussiska Litauen) = ž. Kaln-ūjai (Raseiniai län, där man säger dūna < dūona). Kaln-uo-ta-s: *Kaln-uo-ja-s = apyn-ō-la-s ‘humlegård’ Kved. Riet.: apyn-ō-ja-s ‘detsamma’ Mósėdis, Salantai (dialektalt: apynuos, g. sg. apynioję). Om ruinis, ruišis kommer från ie. *rōinos, *(w)rōikōs, hur ska man då förstå vārna jämte vārnas? Hittills har forskarna bara hävdat att vārna skulle komma från ie. *wōrnā (men *wōrnōs); jfr vilkė jämte vilkas: ie. wǝkʷyē, men wī̆kʷos. Jfr zuikė ‘harehona’ vid zuikis. Lett. astuotais, som telšiškių žemaičių aštōnc visar (ōn inte helt långt), g. s. aštōnta (ōn helt långt), kommer att ha uppstått inte ur urgammallitauiska *astuontas, utan ur *astantas. Telšiškių aštōnc (главное ударение на первом слоге. Mósėdis, Skuõdas, Salantai), som dūmblōs ”slam”, sunkōs ”tung” visar (första betoningen starkare), kan endast ha uppstått ur *aštantas; jfr rōnkā, acc. s. rōnka, dąngōs ‘himmel’, krōnta ”strand, kant”, pa-šōnkōs ‘ekollon’. Žemaičių aštāntas jämte lett. astuotais visar att ie. ”ō + n + Cons” redan i baltisk urspråklig tid måste ha övergått till ”ō + n + Cons”, varifrån ”ā + n + Cons”. Lett. dial. *astūtais och lit. högspråkliga aštūntas är nybildningar från astuoni = aštuoni. Aštāntas + aštuoni > *aštuontas > *aštūntas > aštūntas. Vilkui < *wī̆kʷōy: vilkais < *wī̆kʷōys = tū ‘τῶν’ < *tōm: aštāntas < *oktōntōs. Att s. -ind. vṛkais skulle vara *wī̆kʷāis är omöjligt att visa. Det finns inte tillräckliga skäl att läsa λύκοις som en nybildning på grund av baltiskt förmodat *vilkais < *wī̆kʷāis. Aštāntas jämte vārna visar att ruinas, ruišas inte kan ha ui från indoeuropeiskt ōi. Lett. gen. pl. tuo, *vilkuō > vilku har väl inte uppstått ur urgammallitauiska *tan *vilkān? *Tan ‘τῶν’: tū < *tun < *tuon = vyrai d. s. Debeikiai Vabalninkas (Jaūnius): vyrui < *vyrui. Kommer lett. tuo ‘τῶν’ från *tuon, med bortfall av n före förkortningen av uon till un? Lettiska dialektala astūtais skulle visa att uon förkortades före an, un etc., som övergick till uo, ū etc. Hur verkar detta för Tamstai? Jag väntar mycket ivrigt på artikeln om kuršiai. Den frågan ligger mig mycket varmt om hjärtat, och jag har själv samlat in en del material. Valtaiki etc. kan stå i stället för *Valtaīti (från *Valtaiši, liksom även žem. 66 jaunėkātė ’ungkarlar’). Säger kurserna i Kurland, vid sidan av pairīt ’i övermorgon’, också muims < mums (zem. acc. pl. mōmìs, i. pl. mōmìs: i är trångt och m före i mjukt). Räknar du sådana ord som la. sklīdēt till kurismer (cursismus)? Ett och annat ord med ui hos de telšiškiska samogiterna skulle kunna vara kvarlevor från kuriska. Jfr. paukštuitis Mósėdis, Ylakiai. Kuisis ’mygga’ (-i- trångt. Kártės ’kārtis, ies’ — i öppet = ē) Mósėdis, Skuõdas, Salantai = preuss. cussis. Ness. Wb. 302: puikỹs hos de preussiska litauerna, från Klaipėda och Kópų (Nehrung), inlånat från kuriskan? = pūkỹs i Tilžė = pūkis < puõkis m. Salantai. De preussiska litauernas rūinis ’säl’ < kuriskan *rūinis hos Kópų och Klaipėdas kurser < *ruoʹnis = ruonis. Šliuizis РфВ. LXVI 231 — hos telšiškiska samogiter < kur. *šluʹzis, g. s. *šluʹža = *šluzis: šliužas ’skridsko’ Ds. Att alla dessa ord med ui skulle vara ”kuriska” kvarlevor är jag inte säker på. Kuisis säger man också omkring Saločiai (Panevėžys län), vid Mūša, inte långt från Bauškė. Till paukštuitis kan man kanske jämföra ortnamnet Meszkucie (Šiauliai län, rakt söder om Mintauja) — Meškūčičiai < *meškūitis ’björnunge’. Puikỹs, rūinis och šliuizis kunde vara kuriska ord: de är bara kända hos kursernas grannar. Det finns kanske kvarlevor av kuriska i trakten kring Mosėdis, men jag har ännu inte lyckats förstå det: jag träffar mycket sällan samogiter. Jag vill komma dit nästa sommar. Med mer ledig tid får jag också veta mer. Här finns flera egendomliga dialekter. I Mosėdis säger man: ōžūols ’ek’ (det andra ōu har akut accent — gestossen — och är nästan lika långt som det första), žõušės, g. s. žõušėis (den första betoningen är viktigare, även om den är kort) ’gås, gäss’, žõušū ’gässens’, vỹrų ’männens’ (u är trångt: men dô vỹrō — u är öppet), kõu ’vad’, ānõu ’den där’. I Salantai säger man: ōžouls, žõsės (ō är nästan långt, men inte lika långt som i accus. žõsi: i är trångt), g. s. žõšėis (ō har medellängd, om det inte är kort), žõšīm, vỹru (men dô vỹrō), kõn, ānõn. De telšiškiska samogiterna har två slags korta u och i: trånga (узкое) och breda eller öppna (широкое, открытое) [jag skriver: u och ō, i och ē]. De som talar Mosėdis- och Salantai-dialekterna säger: sūnõs n. s. dô sūno, tris sūnus acc. pl. dõgnõs ’botten’ (ō har medellängd), dô dõgnō, tris dõgnùs tõ ’du’, sõ ’сү’, c’ nõ ’nunc’, tūs ’de där’, ānùs acc. pl. šiūs acc. pl. šēs ’съ’ men ši ’си’ āķēs ’öga’, men āķis n. pl. āķis ac. pl., āķi acc. sg. āķē i. sg., dvē āķē āš tōriō, tō tōri (reflexivum tō tōrỹs) ìt, ìkì, lìg, nō-gì v. nō-gìs ’nunc’ De trånga u och i har utvecklats ur de baltiska ū och ī. tūs vỹrus < balt. *tūs vỹrūs vẽšus sūnus < višūs sūnūs (dō) sūno är en nybildning efter mönster av (dō) vẽrgō; jfr. nom. pl. sūnā (ā är längre än ū) och vergā. Acc. sg. sūno är en nybildning i stället för sūnu, som Daukantas har sagt. Daukantas skriver alltid: sunu, alu, midu, medu, amžiu, men dô sunō, medōmi etc. Accus. sg. sūno har ō i stället för u genom i. sg. sō sūno, n. ac. du. dô sūno. Till accus. sg. āķi hör i. sg. sō āķē [den första betoningen har flyttats över från prepositionen] n. du. dvē āķē. 3* 67 tō, sō, nō är baltiska tū, sū, nù. ši = la. ši: gr. ἰ slav. cu. men šės = la. šis ãkis n. pl. < *ãkis, akis acc. pl. < *akís, āki acc. sg. < *āki < āķi. sō akê = Dus. sū aki < *aken (enligt saulė, pelė). (dvė) ākė från baltiska (dvei) *akei i stället för *akī enligt *dvei peleí. tō tōri < turī: reflexivum tō tōrýs. Greta med sūno säger man också sūnomi < *sūnū-mí. Ackusativ plural och instrumental plural mòmis jōmis < mumīs jumīs: i östligt höglandsmål mumi jumi ackusativ och instrumental plural. Instrumental singular mōnė-mí, instrumental plural trėmės ‘med tre’. Ackusativ singular mōnì, tavì, savì = i östlitauiskt höglandsmål (Dus. etc.) manì, tavì, savì < manī etc.; jfr ackusativ plural mumi ”oss”, jumi ”er”. Liks genom prokliseringen från lýg. it genom assimilation från *ēti (jfr iti-n god) < *itī (jfr kvedarniska tý-toks ”en sådan”, som iki från ēki < *ikī. nō-gi jfr Dus. argī < *ar-gī. I den samogitiska urspråksdialekten fanns det i ordslut fortfarande inte bara långa ū, ī, utan också ā, ē. Samogitiska vārna, men nominativ singular neutrum pėrmō ‘tidigare’ = Dus. pirmà, mōn čė līnksmō (inte *līṅksmō, om det vore ett u-stamsord) jämte nominativ singular femininum līṅksmà. Nominativ plural kãtės från *kãtiės (jfr saulė ~ pėliė), men ackusativ plural kãtės < *katēs. Ackusativ singular vārna, šãka, men instrumental singular vārnō, šãkō. Jfr höglandsmål vārnā|ū: vārnā|ū. -ēn, -ēn ger likformigt -ē: saulė ackusativ och instrumental singular, pėlė ackusativ pėlė instrumental singular. I ackusativ singular har telšiai-samogiterna -ē och inte -e, eftersom varje -e i tvåstaviga ord som tri- osv. blev -ē (öppet -i). Jfr vokativ singular výrė, Dėivė; estė andra person plural presens (hos Valančiauskas) nebė-bōva (ō med medellång längd). Av några av dessa drag kan ni ana hur viktiga dialekterna i Telšiai-trakten är för den baltiska jämförande språkvetenskapen. I Mósėdis säger man: kėistė ‘uthärda, менять’, tėistė ‘bre ut, tięsti’ och tėistė ”dra, tęsti”. I Salantai säger man: kėistė, tėistė, men tėstė. Kėisōs, genitiv singular Kėisa ‘kočka, kęsas’ Mos. = kėsōs, kėsa Salantai. tėivs, femininum tėivà Mos. = tėvs, f. tėvà Salantai = tėnvs, tėnvà Kvedarna = la. tievs. Telšiųsamogiterna kallar det lettiska landet Kōršōs, g. sg. Kōršā och dess invånare kōršėninks, plur. kōršėninka. Kuršas ~ kuršininkas. Samogiterna från Mósėdis och Salantai känner till följande Kuršō-städer: Grāmse, g. s. Grāmzda = tyska Gramsden. Nygrōnc, g. s. Nygrōnda =” Niegranden Vūožpūtis msc. < *Ōžputis < forsamogitiska *Āžputis = kurš. Āz-pūtis ”Aizpute/is“. Buotė, herrgård = tyska Bahten. Vėrga < forsamogitiska Virga = kurš. Virga Pāur-ōpė, stad ~ (en del av Rucava?) Lėipūojė, loc. s. Lėipūojė = kurš. Liepāja Mósėdisfloden kallas Bārtōva < Bārtuva. Vilken intonation har den i kuriska dialekten? Telšiųsamogiternas namn på Riga Riṅgā, g. Riṅuōs, acc. Riṅga (i ackusativ är vokalen n längre än i nominativ) är uppenbarligen ett kuriskt ord. Kuriskans Riṅga > samogitiska Riṅgā. Semgalernas Rīga > högtyska Rygā. 68 Kuldiga ”Goldingen” kallades ännu på 1500-talet (se Спрогис словарь др. жемойтской земли) på litauiska Kuldinga. Mockвá blir i litauiskan (Dus. Mósėdis) till Maksvā: sk+Cons. > ks+Cons. -isk- > -išk- (В Сл.-балт. эт. 54 sl.): twjβka ”det blixtrar, lyser” Mielcke L.-d. Wb. 304, blyβkėti ”glittra, skimra, glänsa” ibid. 129, wikβwa ”rött, litet gräs, spetsgräs” ibid. 329 ~ wikβris m. ’slåttergräs’ ibid. 329 av *višk-và ~ *višk-rìs. Dus. viksvà är en nybildning (~ *visk-vā: *viskā = vaps-và: vapsà). *Viskā står i stället för *viškà med -s från den närliggande femininformen vizgā Kvėd. Efter andra vokaler (inte i) övergår sk inte till šk; jfr. vóskurnoti, éškà, préškas, pléškė, maskatuoti, láškana, lùškis etc. -sk+Cons. borde ha övergått till -ks+Cons. Detta -ks- borde, liksom i.-eur. -ks-, ha övergått till -kš-. Tràškana Dus. med š från trekšti < *trēks-tei < *trēsk-tei (pol. trzaska). Pūkštė pā-pauškas (: pol. pysk) ~ pūkšt < *piūsk-ti Taūkšti ”prata”: taūzyti tėkšti ~ taškas. trūkšt ~ truška 3 pres. (τερύσχω) pliaūkšti: pol. pluskać. Šermukšnis msc. kan ha uppstått ur förbaltiska šermusk-nis: slav. -ъха < -us-ā. Dus. ališk nys ’al’ kan endast komma av *alis-nis: från alisk-nis skulle det ha blivit *alikšnis. *Alis-nis ~ al: fornpreussiska alis-k-andē = slav. čermъx-a < -us-ā: *šermus-k-nis = úos-is: germ. as-ka-. Rezgū ~ rēgztis m. jfr. lat. res[c]-tis. Mezgū ~ megztuvė Ds. Veizd-ėti (jfr. der-ėti > der-lùs, tū-k-ti > tuk-lùs, jemù > *pa-jem-lùs > pajemb-lùs Kv.): *veizd-lùs d före l övergår till g (pol. handlować > Dus. angliavóti): *veizd-lùs > *veizglùs. Genom metates från *veizglùs uppstod veizglùs РФВ. Slav. -skn- > -sn-, medan balt. > -ksn-, varifrån -kšn-: Бльс[к]нѣти ~ lit. blikšnóti, löser då inte åsnan upp sitt hår från bselii, och är det inte en olycka. Zogr. Leskien Hd.⁴193 = atā-rišā Ds. разд-рѣшити… отъ жзѣ = iš-raišyti. Jfr slavisk-baltisk etymologi 69¹. Ryska муж-ило: муж-[б]ло РФВ LXV 402 = preussiska krup-eyle: s.-lie. deiv-ila-s ”liten gud, avgud”. Kyrkslaviska агн-ицъ: агн-ыць = polskt dial. pal-ic: pal-ec, palca = jaun-eika ”yngre bror”: jaun-ikis = jūod-eikis ”svart blodpudding” Linkmenes: juod-ikis ”ett penningnamn” = Nam-eikis efternamn: Nam-ikas ”detsamma”. Br. koróba: vr. kórob = voróna: vóron. Skr. kljūna ’tysk. krok, hake’: kljūn ’något böjt, krökt’ Berneker SEW. 529 = kl’ēiva ”hjulbent”: kl’ēivas adjektiv = kvaiša ’dåre’: kvaišas ’dum’. Vr. volóca ’människa som driver omkring sysslolös’ Dal I³ 581: volokú = lett. luõža: lit. lendì. Bėgėtė (bėgti) jfr δρόμῳ θεῖν ’springa’, бегом бежать är 1:a pers. sing. av *bēg-tē (i Dusetos säger man bėgti bėgu); jfr Širvydas (Dictionarium 1713): plaktė ”piska” 25ᵇ (~ plaktę plakù), sutek te 44ᵃ, wogte 110ᵇ (~ vogtę pāvogė), gulte 131ᵃ (~ gultę gūla), patepte 252ᵇ (~ teptę tēpa). 69 La. ryt. olūts turi t iš v; plg. āt-luša K̇vėd. iš *āt-vuša vietoje āt-uša (ir taip sako) su v iš āt-vaša ‘la. atvase’; Telšių par. vōnšōs, g. vōnša > ryt. aug. *vūšas, iš kur lūšas (Vadōkliai) greta su ūšas, vamzdis > ryt. aug. *vuⁿzdys > luⁿzdys Dus. Kamajai. Tekė-ti: tekė-stos, ėsty „выход замуж“ Linkmenes = ženyties < женu-ться: žený-stos Linkmenes ‘женитьба’ = germ. bevanō-n „dienen“: bevanō-sta m. n. „Dienst“ Fick III⁴ 177. I höstas vistades jag i Ciskodas socken (12 verst från Rēzekne — Режица) för att undersöka den litauiska kolonin. Medan jag undersökte den litauiska dialekten antecknade jag också en del på lettiska. Här är några exempel (om jag uppfattade dem rätt; jag kan inte garantera det): màrga ”mogen flicka, från första menstruationen”, mirdzinuot ’duggregna’, leitins kai mygla slacinōj, patmal’as ’kvarn’, ortnamn ~ Cyskods, Vil’āni, nu, Gal’āni, -nu, Varkl’ōni, -nu, Rykova, Bykova, Drycāni, nu, Malnova, Lubuons—ēžeras, dīndōrzs ~ klāvs, V̄orkova, Raznas uzars, Maltas upė, ai vanagi, vanadžēni! vokativ (i sången), pymu, pylñs, zeml’i ’ner’, myl’ti, aviša ’hallon’, sēni laiki, men vacs cīlvāks; malny muni kumelēni, kai yudēna vogul’ēni; genitiv pluralis žūsu, ziv-u; syvāns, men šīvenēnš, šīvenu jīmti, pyrmu dīn l’audavēna, caturdīn, sasdīn, ovu boltas kuojas, lyku lyku gal’vēnā (det vill säga en liten krans), meita dzaltuohim motim, munu vainūku atpakal’ atnas. Var lyki vainūku? lyku… kliepi. Naišu tautēnuos bez buol’ēna. Natak spūl’ēite, bez skrīmestēna. garvilce ’regnbåge’, carmuška (=i Rēzekne čermyuška), dzil’tēne, kuormi ”inälvor, byggnad” från gammalt lettiskt. *kārmi < förslaviskt *хорми ”herrgård”. I Ciskoda var jag bara fyra dagar. Jag hann inte lära mig accenten ordentligt. Då intresserade mig de litauiska dialekterna mer än de lettiska. Både den lettiska och den litauiska dialekten tycktes mig mycket intressanta; jag tänker resa dit igen nästa gång. Mer om kurserna. De viktigaste särdragen i kuriska finner vi i ordet *Santace = litauiska san-takys: ’en å vid bäcken’ Sentatze, där två bäckar förenas, 1422. Bielenstein Grenzen 452. kur. bruk Bente-pürge 1422, anfört ställe (eyn brok Sate-purve 1439, anfört ställe, s. 455. kur. ’å vid bron’ Grynde 1422, anfört ställe, s. 452: litauiska grind-inyš ~ lett. zemg. grīda. kur. Kandamer Vytzen-stugan, anfört ställe, s. 453. kur. Cantimas 1387, anfört ställe, s. 450, 1439, anfört ställe, s. 455 ~ Cantyn 1290, anfört ställe, s. 440. kur. Mames-pintes anfört ställe, s. 477 ~ prus. pintis ’väg’? kur. Svente gårdsnamn bland Zabels och Matkuls (båda inte långt från nedre Aban), anfört ställe, s. 344. kur. Dzintere anfört ställe, s. 282²¹⁸: litauiska Gintara, flod. { bäck Zynthere 480 kur. Wanderen 1253, anfört ställe, s. 233. kur. Stembre 1386, anfört ställe, s. 450: lett. zemg. stiēbrs ’halm’ ~ samogitiska stembrai ”ett slags vass”, Mosėdis. kurš. Venzava l. c. 195. 198. 70 Kurš. Alš-vanga (Biel. Grenzen 206) har uppkommit ur *Alšu vanga: *Alšu ur *alš(ń)juo ”al” (klibbal). Alšu: *alsnis (> al’ksnis) = krašu Biel. Lett. Spr. II 4: krãsni-, jfr g. pl. zvaĩžu l. c. II 32 ~ *zvaizne. Kurš. Alšu muiža = Aĩkšnių (gods). Kurš. levanga måste vara lev-vanga från ievų vanga. Hur tycks det er, finns det något keltiskt i de baltiska länderna, såsom A. Šachmatov vill hävda (AfSPh. XXXIII 51 ff.)? Jag finner inget keltiskt bland andra och i följande namn: Nė-munas l. c. 77 (jfr оз. Муна ~ застенок По-муне nära sjön Dykšnykšcio och floden Dysna, i Śvenčionys distrikt. Jfr He-vapda: Vãrd-uvos floden vid Alsėdžiai = не-веда: Вед-epa prus. Wedera Wedir lacus Ness. = Ne-vėžis: Vėžio floden Kvěd. p. Не-коча > > zem. Nãkačia (här säger man na-žinau): Ком-pа = Не-мокшита озеро: Makštýs ež.), Лучеса l. c. 79 = Laukėsà en biflod till Daugava vid Gryva, Lett. Riga l. c. 81 = riņga ~ Riņģys en liten å vid Ušpaliai. Kanske stannar jag ännu i Mosėdis. Var vänlig och skriv till samma adress. Jag önskar er allt gott inför det kommande nya året. Jag förblir med aktning, er Kazimieras Būga. [6] Mosėdis. Den 8 (21) januari 1912. Ärade vän! Dusetas–Kupiškis kl’ėvas är för mig begripligt endast utifrån urindoeuropeiska. kl’avas; jfr lettiska klava. Av urindoeuropeiska *klėvas skulle man i Dusetos vänta sig *klėvas, i Kupiškis — *klāvas. Hur det uttalas i Dusetos, Kup. lėpinu, (iš)lėpęs, kan jag däremot inte säga (jag minns det inte längre). Dusetasborna säger: lėkia, slėgia, plėšia, tęsa, lėidas, plėkšta, klėtys n. pl., glėbja g. s., lãidžiu, plãisėt, men lėpšys ‘en sådan svamp’, tãvo aũsys nu-l’ėpę (= ‘nedhängande’) som grisar ~ l’ėpštų l’ėpti, l’eipstų juokù ‘jag brister ut i skratt, kan inte hålla mig för skratt’ (jfr leipti hos Jušk. žod. I 422ᵇ, 500ᵇ), bl’édis, -ies ”szkoda“ (jfr Лхр. 208₁₂), gl’eizoti ”peckać“ i Linkmenys. Bl’ėdis, är uppenbarligen ett ord av lettiskt ursprung. Vad gäller växlingen i intonation (vãrna: vãrnas) kan också följande exempel jämföras: preuss ~ fem. preussiska Kvěd. Rietavas kaimýnas ~ fem. kaimýnė ” ” ”, jfr žemaitiska i Viekšniai socken dãktars ~ fem. daktãrė ”доктор (женщина)”. Telšiškiai ãštõnc, om det kommer från *aštountas, skulle ha uppkommit senare, liksom gen. pl. vỹru (med ett kort u) < *vyrų < *vyrun < *vyruon. Útõnc skulle kunna jämföras (men är inte identisk!) med Telšiškiais form vėnc (g. s. vėina) ”en” [ė är inte nasal, alltså inte *vėnc!]. Telšiškiai-samogiterna säger ãštõunė. 71 Telš. zem. ack. pl. tūs vyrus, liksom Tamsta, förklarar jag nu ur *tuns vỹrųns [jfr gen. pl. i Mósėdžio-dialekten: tũ vỹru jämsides med nom. du. tõu-do vỹrō] < *tións vỹruons. Ack. pl. i Telš. pėktũs vỹrus: hos Raseiniai-zemaiterna (Kved. Riet.) pėktūns-õs [Raseiniai-zemaiterna skiljer inte längre mellan de korta u ~ õ, i ~ ė] vỹrõs. Pėktas mergãs i Kv.: pėktūns-es f. Kv. = pėktõs vỹrõs i Kv.: pėktūns-õs m. Kv. Telši-zemaiterna säger endast pėktũos-es (múotėris) < piktós-ias; jfr Dus. piktãs-ias. Telši-zemaiternas ack. pl. pėktũsius skulle vara bildat ur *pėktūnsius; jfr Telš. zem. skūšti. Så framgår det att ord med ō-stam ibland hade två olika ändelser i ack. pl.: -õs och -ōns. Ack. pl. i Telš. tūs vỹrus och gen. pl. vỹru visar att aštõnc inte kan ha uppkommit ur *aštuontas. Ur *aštōunc (det skulle vara en mycket sen nybildning) kunde aštõnc: *aštōunc > *aštõnc ha utvecklats [jfr kąs vėn ur *vėin < *veinõ neutr. (jfr neutr. i Telš. zem. trūmpō) < *viė-nã] > aštõnc; jfr dat. du. dõm vỹrōm < *dōum. Lie. kuodėlis är, förefaller det mig, ett ord av ryskt ursprung (jfr zem. põukā < rys. пух. Beträffande uo, jfr lett. duoma, kuoma etc.). Mikkola betraktar det finska ordet kuontalo som ryskt, men det skulle också kunna vara baltiskt. Om kuontalo vore ett baltiskt ord, skulle man därav kunna dra slutsatsen att ān + Cons i det baltiska urspråket ännu inte hade sammanfallit med ōn + Cons. Balt. kānd- > f. kuont-alo: Daukantas ackus. sg. fem. aną tą [vid sidan av mask. anou, tou. Prasmą lotinų kalbõs... Petrapilie 1837 s. 19. Daukantas skiljer i alla sina skrifter tą, dvs. tā, från tou] < *anān *tān: tūs < *tōns: vilkui: ž. vỹru: pùlti. Med allt detta i åtanke är det inte heller omöjligt att härleda -ui- ur -uoi- < i.-eur. -ōi-. Lie. lūina РФВ. LXVI 225 skulle kunna ha uppkommit ur i.-eur. lōinā: kelt. leino-; jfr vad Bezzenb. säger K Z. XLIV 309 (jag fick läsa det i Vilnius i Vetenskapssällskapet). Kan inte slūnkius betyda ”der Schleicher” och komma ur *slōnk-? Slūnkius < *slōnk-: slankius < slōnk-: slenkù = lett. kluinis: lett. klainis jfr BW. 29840: kleinis ”кривоногий” BW. 11308 var. = lett. krūilis: *krailis: kreilis РФВ. LXVI 222 = luitas l. c. 226: laitas: liėti l. c. 227 = muitā: maitā: meit-kaulis = puĩšos: paĩšos: piẽšos. = tūlp-in-ti Jušk. ž. I 554a: talp-inti: telpù = į-tumpas (i Kurš. inom parentes): tampau: tęmpti = lett. tumsa: lit. tamsa: témti. Frågan om -ōi- är ännu inte klar för mig. Av i.-eur. ōu tycks man kunna vänta sig ū:: ōu > *uou > uu (jfr uoi > uū) > ū; jfr pa-laid-uonas (jfr Лхр. 70. Širvydos Dict. 9, 165, 277, 359 – palayduo) och pa-laidūnas < *-ōunos? Palaid-uō < *palaiduo[u]n, men gen. sg. *palaidōn-ės > *palaidūn-? Livernas mändreks, kill, loiga, koidas kan inte vara av zemaitiskt ursprung, eftersom livernas enligt Bielenstein (Die Grenzen) inte var grannar till zemaiterna: liviska ortnamn når inte fram till Gramžda. Lyb. loiga, koidas måste vara kuriska ord. Livernas oi skulle härröra från kuriskt ei (, liksom hos Telši-zemaiterna). Kan det inte vara så att kurierna är förlettade zemaiter? Livernas kill = lett. dzilna skulle visa att livernerna hade kommit i kontakt med kurierna – zemaiterna redan före förlettningen. Alla östlitauer känner endast till kiškį (Salõčiai i Panevėžys län, Dus., Širvydas). Telši-borna, Raseiniai-zemaiterna och de västliga höglandsborna (Tilžė, S. Naumiestis) säger zuikis. Zuikis skulle kunna vara ett kuriskt ord *zuojekias. Ur *zuojekio borde *zuojikys ha uppkommit i zemaitisk dialekt: obetonat e ger i ~ Telš. ōudėgā = ras. ūdėgā etc. ur uodigā < 72 svans. Trėjėtas > žem. *trėjits > treits > trėits > trẽc ”trea” (Mos. Salantai). *Žuõjikys > *žõujikys > *žõu[j]ikys > žõikys (så som Mōsėdiškiai, Salan- tiškiai-samogiterna uttalar) > tilž. zuikis. I Tverečius tycks gen. sg. vara sù širdziu, såsom några också säger i Dusetos — širdžiu. Telšiai-samogiternas ack. sg. av vỹrs är vỹra, men instr. sg. fem. sõ bõrnõ. Jämför i detta avseende Dus. vỹrų, men sù bũrnų, Suvalkų Naumiesčio och Virbaliaus (Вержболово) — vỹrą, sù bùrną. Skulle det inte gå att få tag i Dzimtenės Vēstnesis, där Ni skrev om Šachmatovs keltiska språk? Aistere finns det inte också Aistar-? jfr Aistar-nieki BW. 12684 (Rāvā). Tuos-mare BW. 9593 (vid sjöstranden) är i sin första del besläktat med flodnamnet Tuos-ele (biflod till leipus Nicās Bārtava. Konverzacijos Wārdnica 279). I sin andra del kan Tuos-mare jämföras med det lettiska stadsnamnet Palc-mare (Konv. vārdn. 667), vid stranden av floden Palce (biflod till Gauja): lit. Žiž[ma]-māriai, stad i Trakų län, Žižmariškiai, by i Vabalninkas socken ~ jfr Žižmà, 1) flod i Kuršėnų och Tryškių socknar, 2) biflod till Gauja i Dievėniškio socken, Vilnius guvernement. -mare: Marra, en biflod till Ryva, som mynnar i Östersjön vid Labraggen. Bielenstein, Grenzen 480: lit. bäcken Мор-иха från 1500-talet (Ревизия душь...50, 54) ~ från området Поставяли (= Pastovėliai) är det en verst till sjön Моря 1. s. 54 (Seinai län, Suvalkų guvernement): Marūge, bäck nära staden Видз — Vidžiai: Pa-mar-ēika, flod vid Zasečiai i Дятловской вол. Слоним. у.: fornpr. Pas-mar, flod vid Kreuzburg (Nesselmann, Thes.):? sanskr. mārayati ’sänker något under vatten, kastar i vatten’. Om -mare är mārē ’hav’, är inte klart. Kurš. Vec- Sumber- gård i Dondang (Biel. Grenz. 288): sūbr-īti! BW. 30493 i Skrunda från zemgaliska. Kurš. And-ume nära Stende ~ Talsi (Konverz. vārdnīca 113, 1144):? slav. qda. {jfr venter-kājis BW. 14517, 9 i Kuldīga Venteru gårdar, vid den djupa flodens nedre lopp (nära Aizupe i Talsi distrikt). Konverz. vārdn. 47: vēnteris msc. Mosėdis, Dusetos = rus. вѧтерь. Rindz-ele i trakten kring Engure. Konverz. vārdn. 846: samog. Ringà < kurš. *Ringa = zemg. Rīga. Kurš. Alšu muiza, Alš(u) vanga; jfr med alkšu rikste BW. 9778, 1 variant. Dundaga: lagžu krūminā BW. 29316. När Volteris ger ut sina undersökningar om Slānimas vet jag inte (de skulle ha utkommit i Изв. И.А.Н. i början av 1912). När former från skriftspråket ges i vetenskapliga artiklar skulle jag vilja använda även skriftspråkets stavning (såsom Ni skrev i Слав.-бал. эт.): t.ex. vỹras, eĩsiu, žõdžio. När dialektformer återges bör man använda vetenskaplig stavning; jfr: telš. samog. dat. sg. vīrou, 1 sg. fut. dōusō, telš. samog. būužava, tvereč. žãgìs, žìdel’is. I exemplen på skriftspråk skulle jag råda till att följa den enkla nutida stavningen, det vill säga skriva: vỹras, vērksiu, mēdžio. 73 Paveikslas har inte uppkommit på detta sätt: pa-veid + tlas (cf. *ár-tlas > ar-klas) > *pa-veistlas > *paveikslas [inte *paveišklas eftersom, när det var taut-iškas med š, hade paveikslas fortfarande ett dentalt t före s] > paveikslas. I nästa nummer av РфБ kommer min ”Славяно-балт. этимологии”. Många hälsningar Er K. Būga. PS. Jag läste Bezzembs recension när jag var i Vilnius. [7] Mósėdis, januari 1912, (I)30. Ärade vän! Av indoeuropeiskt ōu skulle jag i litauiskan vänta mig ū: ōu > *uou (jfr -uoi > -ui) > *uu > ū. Jämte nom. sg. žmuo har Daukša acc. sg. žmūnį, vilka jag gärna skulle vilja förstå på följande sätt: žmuo < *žmō < *žmō(n) från *žmōun, jfr ákmūo ~ ἄκμων, men žmūnį från *žmōun-m. På samma sätt bör man förstå Širvydas širšuo tillsammans med telšiškisk žem. širšūns < širšūnas. lett. pērk-uon-s: åskguden Perkūnas did(u)omenė Dus.: didūmenė Salantai sūodys pl. ’sax’: sūdys telš. žem. grūodas: slav. gruda < *grōuda? šuokoti intens.: šuk-snis msc. ’hopp’ liūbas: slav. lubъ < *loub(h)os: liūbos ὠμός: ūmas ‘rå’: um-ēdē ‘kremla’ miegūostas (jfr ryska зуб-аст: miegūstas snaigulė: telšių žemaičių snaigūlė. Telšių žemaičių aštōnc ’åttonde’ är inte klart för mig: från *aštōuntas borde man vänta sig *aštūnc; jfr att vi vid sidan av pōudōnktis ’grytlock’ också har pūndōnktis. Den senare formen har uppstått ur *pōuddōnktis (dissimilation av två d. Jfr formen andiot < *adduoti) > *pōundōnktis (jfr kailiniai > Dus. kalniai < *kailniai) > *pōndōnktis > *pūndōnktis > pūndōnktis. Pūndōnktis kommer snarare från *pōndānktis (då an + Con. ännu inte hade övergått till ōn + Con). Pērkuons ~ perkūnas kan också förstås på ett annat sätt; jfr χελῶνη ~ χελῶνα. Telšių žemaičių aštōnc tycks mig endast kunna härledas från *aštāntas, vilket skulle visa att ōn övergår inte till un, utan till an. *Aštāntas, jämfört med instr. pl. -ais = gr. -οις skr. aiś, skulle visa att ō i slutna stavelser förkortades i det baltiska urspråket. Att diftongerna -ōi (vilkui) och -ōn (žąs-ų ἔχην-ῶν) inte förkortats kan förklaras genom sandhi ([in positione] ante vocalem antecedentis verbi). Med denna förklaring förblir dessa ordformer obegripliga i žemaičių: ack. pl. -us: telš. tūs vėlkuos (prie dô vėlkō!). Telšių žemaičių ack. pl. tūs ur *tūns; beträffande u:s trånghet jfr pūdamenc, g. s. pūdamēnta ’fundament’ vid sidan av pūndamēnc, g. sg. pūndamēnta. 74 Tùs < [*tųs?] < *tūns < *tūons (jfr gr. τούς) = g. p. vārṭu < *vārṭu < *vārṭun < *vārṭuon. Höglandslitauiska tuõs skulle kunna förklaras ur *tuõns < *tuõns endast om vi medgav att ”vokal+n+s” i höglandslitauiska övergick till ”nasal vokal+s” tidigare än i žemaičių och att dessa diftonger genom ”nasalvokalerna” började utvecklas innan de förkortades från uon till un. Ännu var -uont- inte förkortat till -unt- när höglandslitauerna redan började uttala *tuõš. Att -uøs kunde övergå till -uos synes det inte finnas anledning att betvivla. Att an+s, en+s för länge sedan övergick till ąs, ęs i höglandslitauiska kan vi se hos dzukerna i Trakai och Seinai län: vid sidan av ranką, renkų säger de žūsis, tįsų < žąsis, tęsiu. I žemaičių dialekternas varieteter övergick *žansis mycket senare än i höglandslitauiska till *žęsís. Žvingiai sockens (Raseiniai län) žemaičiai säger ännu i dag žansės (med nasalt a+n). Kvėd. žąnsės: Kuliąi, Salantai žōsės: Mōsedis, Darbėnai žōusės. Telšių žemaičių ack. pl. tùs = höglandslitauiska tuõs visar att o i slutna stavelser inte förkortades till a i det baltiska urspråket (men hur ska *aštañtą förstås?). Litauiska lėkas har tydligen uppstått ur indoeuropeiska *leikʷont-s (jfr sanskrit bhāran ~ *bhāras t-), inte ur *leikʷōnts (jfr gr. φέρων[t], slav. bery). Rūšis: rāisas = žem. rūinis ’brokig’ (Jaunius): žem. rāinas = klūkis: *klaikas > pa-klaikti (jfr sveikas > pa-sveikti). Lettiska krūlis: kreil(a)-s = lettiska kluinis: kleins. Gruinys: grýnas. Här har vi en hel rad substantiv med ui, avledda från adjektiv. Skulle ui här komma från indoeuropeiskt ōi? Det är svårt att förstå varifrån ui annars skulle komma i detta fall. Liksom vi har rāisas vid rūšis, borde vi också ha *sānis vid sēnas och *šūomis vid šēmas – *šūomis. Om vi saknar *sānis och *šūomis, borde vi inte heller förklara ordet rūšis utifrån *rōišīs. Om rūšis inte är *rōišis, vad är det då? De lettiska orden krūlis och kluinis visar att orden för rūšio-arter härstammar från det gemensamma lettisk-litauiska urspråket. Sēnis, šēmis verkar inte kunna vara nybildningar i stället för *sānis, *šūomis. Frågan om diftongen ui är mycket invecklad och ännu i dag, enligt min mening, olöst. Zuikis galėtų būti kuršių *zuicis. Šitas žodis būtų paskolintas dar tada, kada kuršiai tebesakė *zuikis; plg. kuršių Rucava = telš. žem. Rōkava (ō vidutinio ilgumo) < Rūkava. Kuršių *zuicis iš *zuoicis (su i epentezimi) < *zuõčis; la. zakis vietoje *zacis su dial. k (ventinių?? zemgalių??), arba su k iš *zak(a)s?. *Zuočis: *zacis turėtų įvairų balsių laipsnį (Ablaut!). Santykis su заяц, rus. зайка, заенька, заинька nėra aiškus. Заяц < *Žo-j-en-ko-s, заень-[ька] < *žo-j-en-[ikā] från indoeuropeiskt *ǵ(h)ō[u?]-jo-ar ǵ(h)ōj-o- < ǵ(h)ō[i]-. Kur. *zuõ-c-is ~ lett. za-k-is: slav. za-j-en- = lat. ō-yum lett. uo-l-a ‘ägg’: slav. ja-j-e. 1) Lietuvjų-latvjų dvibalsis ie suomjų kalboję duoda ei: heinā < šienas, seinā < siena. Baltų ei (iš kur lie. — la. ie) duoda fin. ai: taivas < *deivas, paimen < *peimen-, vāivel['] iš *vaives < *veives-[ā] (iš kur lie. vievesà, -õs, acc. vievesą. Kv. Mōsedis). 75 2) Lit. — lett. uo = fin. uu: juutas < juõds, luuta < šluota. Baltiskt ō = fin. ou: routa < *grōdas ”grúodas”. Härav ser vi två perioder i de baltisk-finska relationerna: 1) den äldre – den baltiska perioden, 2) den yngre – den lettisk-litauiska (eller enbart litauiska?) perioden. Finskans morsian ”svärdotter”, lohi ”lax”, toe ”lett. tacis” skulle vara ord från den äldre baltiska perioden, då kort a ännu var skilt från kort o. Dessa ords baltiska ursprung är obestridligt. Finskans olut kan vara både germanskt och baltiskt (jfr preussiska alu ur *alut). Finskt o i de nämnda orden kan förstås endast utifrån baltiskt ō: från a skulle vi också få finskt a. Morsian etc. skulle vara äldre än de baltiska periodorden taivas och routa. morsian etc. skulle också kunna vara lika gamla som taivas, routa, om man antar att ō i ändelserna (obetonat?) tidigare övergick till ā än i andra positioner (under betoning, eller också obetonat?). Frågan om kort o är mycket viktig. Här borde man rådfråga finnologerna om vad de säger om morsian etc. Det förefaller mig som om morsian inte låter sig förklaras på annat sätt. Är finskans kuontalo ett baltiskt ord (lett. kuodel’a, om det inte är ett ryskt ord), eller ett slaviskt ord? För mig är f. -uont- oförklarligt utifrån slaviskt *kođĕlь. Om dažgys kommer från *dagijas (= liviska tagijas), varför är då galvijas inte *galvys? (kalavijas etc.). Det låg- och östaukštaitiska kirvys skulle också kunna förklaras utifrån *kirvij(a)s (a långt från betoningen!). Om liviska tagijas ”dagg” inte går att tolka på annat sätt än som *dagijas, måste man alltså läsa dagy̌s som uppkommet ur *dagijas. Finns det fler finska ord på -ija(s) från baltiska -is? Jag har för närvarande inte Thomsens arbete till hands och kan därför inte leta efter fler ord med -ija(s). Jag önskar Er allt gott. Med högaktning förblir jag Er tillgivne, Kaz. Būga. P.S. Jag skickar Er min nya adress från Vilnius, där jag kommer att vara den 3 och 4 februari. Jag ber Er skriva till Vilnius på denna adress: Kozjevennaja nr 5, redaktionen för tidningen ”Viltis”. [8] Enskilt hemman i Pažiegė, Dusetos socken, den 17 (30) mars (III) 1912. Ärade vän! Gratulerar till att lyckligt ha försvarat Er doktorsavhandling! Jag önskar att ministeriet snarast måtte utnämna Er till professor! Baudouin är en egendomlig och obegriplig människa. Även om han är min lärare, tycker jag inte om mycket i hans karaktär och uppförande. B. har försämrats allra mest under de senaste åren. De anmärkningar som Šachmatov gjorde måste ha tryckts. Det sägs att Š. har några tillägg till Er skrift. I den frågan har jag inte haft tillfälle att tala med Š. Er artikel om -ui- kommer att välkomnas inte bara av mig, utan också av Europas forskare. Frågan om diftongen -ui- är fortfarande outredd även för Europas språkvetare. Jag tillåter Er gärna att offentliggöra dessa små bidrag till vetenskapen om telšiškiai-samogitiernas 76 ändelsen i accus. pl. -us. I slutet av sommaren skulle också jag själv vilja beskriva de telšiska samogitiernas ”Auslaut” (-ė: -i, -ō: -u etc.). Uttalet av diftongen -ui- har nu också klarnat för mig. Bland annat kan -ui- också komma från i.-eur. -ōi-. Tamstos resonemang, att -ui- uppstår endast ur betonat -ōi-, förefaller mig riktigt. Rūnis i förhållande till rainas, rūišis i förhållande till raišas, kluikis i förhållande till klaik-šas ’fatulus’ bekräftar helt detta resonemang. lui-ta-s ‘zamazka’ (с неподвижным ударением. Cf. grąž-tai, kál-tai, saī-tai, skāb-tai etc.: gr. φόρ-το-ς, πλοῦ-το-ς) från *lōitos: pret. lėjau (jfr Dus.: šlėjau, lėjau). -ui- förekommer betydligt mer sällan än -ai-; men det är inget att förvånas över. -ai- i stället för det väntade -ui- är en litauisk-lettisk nybildning, liksom -ā- i stället för -uo-; jfr sėdu, bėgu, slėgiu, men sodinù, boginù, sloginù i stället för *suodinù (jfr slūogas, rūozas < režiu. plūoštas = slav. пласть < plėšiu etc.). Piẽšà: paišà: puišà Ds.¹ = slìnkìus (Kuršaitis slinkis inom parentes. Jfr mižnius: mižnìs Dus.): slankius: slùnkìus. Lūiba PФB. LXVI 224: láibas = lūina: leìctas) = šlūina (lett. slūns „бродяга“ Rīg. r. kr. XV 136): lett. slaists a. st. 94 ~ šlaistāusi ~ šliēti. Ord av denna typ har fast betoning på stammen; jfr klėiva: klėivas, kváila „дурак“: kváilas, kváisa ‘дурак’: kváisas. Lett. gaiba ’som vissnar’ skulle kunna vara en nybildning i stället för *guība: adj. *gaibs = lit. *gaibùs (geibti: *gaibùs = teikti: taikùs = nėšti: našùs etc.). Lett. (viñs g luži sa-)guībis (Rīg. r. kr. XV 77: guībt) skulle vara en nybildning i stället för *sa-gaibis från *guība (jfr lit. gvāiba). Vid sidan av mūistau, anmärker Koss. Litu. 48ª, säger östaukštaiter också māistau ’kiwam’. Är roten inte mēi-? (jfr lai-stau ~ lie-ti, sai-stau ~ sie-ti etc.) uīdiju PФB. LXVI 231 har väl inte heller uppstått ur *vuōidijuo: vaidas. Lett. plēst: pluosīt = lit. *mieti?: mūistau. Maitā: muitā, gen. sg. muitos Ds. < roten mei- = laitas: luitas ’zamazka’. I.-eur. ōu ger i litauiska-lettiska språk antingen uo eller au: ōu > uo, men obetonat ōu > au. kúopa = slav. kupa grúodas = “ gruda liùobas = “ lubъ. Lett. virsuone: virsaune, pērkuons: pērkauns. Lit.—lett. uo: au från urindoeuropeiskt ōu har en fullständig motsvarighet i lit.—lett. ie: ei från urindoeuropeiskt ēi. Därav följer att lit.—lett. uo kan ha två olika ursprung: från urindoeuropeiskt ō och ōu. Nom. pl. lýguos Tverečius: lýgūs är identiskt med kárties Tverečius, Adūtiškis: kártis och kanske med didùomenė: didūmenė och lapiẽnė: samogitiska lapinė. God dag! Er Kaz. Būgà. 1 Puišà är en nybildning i stället för paišà, av adjektivet puišinas < urindoeuropeiskt pōfkino-s: kìrtis (betoning) hade varit orörlig (jfr ryska красный, men краса). 77 Post, socknen Dusėtai, Kovno guvernement. Byn Pažėte (Pažiegė). Enligt Kārlis Petersons i Aūce säger man: suikis, ruize – grisarnas namn suikis ”halvgris”, sivėns ”spädgris”. Aūce. [9] Pažiegė (Dusetų socken), den 24 juli 1913. Ärade vän! Jag vet inte om detta lilla brev når Er vid kusten. Jag hade tänkt skriva för länge sedan, men vet själv inte hur det kom sig. Jag tillbringade 24 dagar i Vilnius. I 15 dagar gästade jag Suwałki guvernement (Naumiesčio socken). I Vilnius fann jag en hel del material till en ordbok över det litauiska språket. Jag hann ännu inte använda allt material under dessa dagar. Jag får resa dit igen vid ett lämpligare tillfälle. Handskrivet material till ordboken finns inte bara i Vilnius utan också i Kaunas, Sejny och på andra håll. Jag fann ytterligare två versioner av Juškevičius ordbok, inte lika fullständiga som den tryckta. Nu studerar jag sanskrit. I höst tänker jag avlägga examen i jämförande grammatik och sanskrit. Till våren återstår latin och grekiska. För att studera sanskrit använder jag G. Bühler’s skrift ”Leitfaden für den Elementarcursus des Sanskrit” och Wackernagel. I ”Lietuvių Tauta” fick jag Er ”Miszellen” från Basanavičius, så Ni behöver inte skicka dem till mig längre. När jag var på landet hade jag ännu inte fått se något nytt som kommit ut inom språkvetenskapen. Jag stannar i Pažiegė till den 10–15 VIII. Från den 15 VIII kommer jag att bo på samma ställe i Sankt Petersburg, det vill säga M. Дворянская № 7. Nu ska jag besvara Ert brev, som jag fick medan jag ännu var i Vilnius. 1. Att litauiska srovė skulle ha uppstått ur en äldre form strovė kan knappast någon tro, eftersom språkfakta talar emot detta. Dusetborna säger stryptie, strėnos, strūkt’!, men srėbtie, sriegas pl. sriegaī, srauja ūpė; Kvedarnaborna — strėnos, strypailiōti, strūgas, men srėbti, srauni ūpė. Dzūkerna i Trakai och Seinai län har i stället för sr- och šr- samt -sr-, -šr- överallt str-; jfr srėbė, auštrà. 2. Även jag tycker att kirvio lett. cirvja inte är en nybildning (jfr plačios). Lengvì, lengvìos: lengvūs för *lengùs (med v lengvì femininum). Jfr erdvì femininum > erdvūs maskulinum (*erdūs i stället). Även om lengvì, erdvì kan ha fått v från de parallella formerna lengvà, erdvà (mask. lėngvas, eŕdvas). Jag känner inte till några sådana fakta som skulle visa att kirvio inte är en nybildning. 3. I alla dialekter jag känner till finns ord med sl- sida vid sida med ord med skl-. Vid sidan av slidūs, sliekas, slėgiu, slapūkas, slāstai säger man i Dusetas även skl’ėdinas ’full som ett öga’, pà-sklìtė preteritum 3:e person ’spred ut’, in-sklimbai adverb ’snett’, skliaūtai. Urindoeuropeiskt skl- övergår inte till sl- i litauiska dialekter. 4. Nu tror jag inte att žaltys och žalktys (Dusetas, Dysnā: inte *žalktýś!) skulle härstamma från två skilda former. Žaltys = lett. záltis kommer från *žalk-tyś: -kt-, som fonetiskt övergår till -t-. -kt- kan bara bevaras där sambandet med roten som ordet bildats av ännu inte har försvunnit 78 helt. Smagītis, inte *smaitis, på grund av smeigiū, smāgas; rāktas, inte *rātas, på grund av rakinu, āt-rakas. I vissa dialekter kan sambandet med roten ha brutits tidigare än i andra. Därmed kan höglandsformen drūtas förklaras vid sidan av låglandsformen drūktas. Men själva roten drūk- eller drūg- har gått förlorad. Vi har dáiktą (inte *dáitą), eftersom vi ännu för inte så länge sedan hade *dáika (jfr lett. daiki, daiceklis). Fornpreussiskt aukta- ’hög’ gav i sambisk dialekt (jfr Gerullis) formen auta-. Det fornlitauiska namnet *Daugi-tāras uttalas numera bara Dautāras (*Dauktāras). Jfr Daug-vilā: Vaiš-tāras. 5. Teišiškiai-zemaitiska eisina, bēgsina etc. kan fonetiskt härledas från eisena < *eisianga. Jfr telšiškiska lētina, uodigà, kūpita etc. Zemaiternas -sina < -sena < -sjanā är genom ljudförändringar likvärdig med det telšiškiska låglandsordet mēdiga < *mēdega (jfr låglandsformen uodigà) < *mēdjęga < fornzemaitiska *mēdjugā = höglandsformen mēdžiaga. 6. Jag förstår inte heller det lettiska diminutivets naksniņa, sirsniņa etc. -sn-. 7. Balžiena i Dusetas (låglandsformen balžena i Kv.) är enligt min mening inte suffixmässigt likvärdigt med lettiska -ēns (edīens, metīens). Balž-iena (formen balžienas har jag inte hört i talspråk) är ett avlett ord från *balžā-; jfr kiaul-iena i Dusetas (låglandsformen kiaul-ēna i Kv., Mosėdis) || kiaulē. 8. Leskiens molūjas är en oriktig ordform: Juškevičius har, så vitt jag minns (помню), ack. sg. mólūji pūdą (av molus, moli?). Lettiska māluojis är till sin ändelse likt ortnamnet Kalnuojai. Till Volters antologi kommer en ordlista att ges ut; manuskriptet är redan färdigt (den har sammanställts av Juozas Balčikonis, som har avslutat den slavisk-ryska avdelningen vid universitetet i Petersburg). Jag antecknar ytterligare några småsaker: 9. Litauiska moteriškas ’kvinna’: παῖ-ς-χος ’pojke’. 10. Laiškūs, men laikš-ūs. Aiškus: aikš-tē. 11. Pa-veikslas < *paveikslas (-skl- > -ksl-) < *paveistklas < *pa-vēizd-klas (: veizdēti: ār-klas, ir-klas osv.). 12. Boginti nybildning, sodinti, sloginti: bėgu, sēdžiu, slēgiu, men forntida former har bevarats i formerna: bēga pa-šūokom(is) Dus. ”па-si-sókėdamas”, rūož-tas ”linje, rūožas” || rēžti, plūoštas || plēšti (beträffande ablaut, jfr gr. φέρω-τος || φέρω, πλοῦ-τος || πλέω osv., lit. grāž-ta-s || grēžti, sai-tas || siēti osv.). Jfr lett. pluosīt: plēst. Šōku: pa-šūokom(is), slēgiu: slūogas visar att slogā, samog. sodā ”by”, žolē osv. är nybildningar. 13. I stället för ryskt u har litauiskan, liksom lettiskan, uo: kruōpos, kruōpų < крупа, kuo dėlis < кудель *къделъ, puōkas < пух. 14. I stället för ryskt i har vi ie i ordet pielā, pielōs, pielą (Dus.) < nunā. 15. Preussiska klanti- ”förbanna” är oförståeligt från polskan. Bė är inte klanti(tvei) ett denominativum av *klan-tā- ”ed” < indoeuropeiskt *klōn-tā (jfr χολ-τη || χεῖμα, lit. lak-tā, g. lāktos || lekū, börda, g. nāš-tos || nešti osv.): slav. klьno, klēti < klen-? 16. Maitā ”as”: meit-ēlis ”urin”, || mitas || mitinti = tyska Aas ”as”: essen. 17. Tūmulas ”klump, snöklump” (snöklumpar slår mot fönstren. Viltis 1912 nr 36 Jušk. ord. I 286ᵃ) latin tumulus: lit. tum-tas. 79 18. Mailius collect. småfiskar, ”мелзота” Dus.: slav. mélz(k)o. 19. Naš-ystà, -ystos ”мода“ Svėdasai, Kūniškis: slav. nosi-ti ”не́си́ти“. Tekė-stos, tekėstų ”giftermål = выход замуж“ Linkmenės: tekė-ti ”gifta sig“. Gyva-stà, g. -àstos ”liv“ Dus.: gyva-s. Gáil-ysta ”medlidande, ånger“ Dus., An. šil.:? Žmon-ystà, -ystos etc. Har Ni inte rest runt i Lettland i sommar i dialektologiska ärenden? Med vänliga hälsningar! Kaz. Būga Postkontoret i Dusetos, Kovno guvernement. Till Būga Kazimieras i Pažiegė [10] 1. Litauerna i Trakų län, så vitt jag har kunnat konstatera, övergår inte diftongerna an, en till un, in, såsom invånarna i Dusetos, Anykščiai och Tverečius med flera gör. I Oniškis (Ганушишки) socken säger man till exempel: anciulė ’ankunge’ Лхр. 390₂₀, krantų ack. sg. l. c. 390₂₂, mendr- l. c. 390₃₄₃₅₃₇ = duset. mindr-, nemieganciu ack. sg. fm. l. c. 391₃₈, danguĩ l. c. 394₈, peŕ langély l. c. 395₂₅ osv. I trakten kring Jieznas, Punia, Marcinkonys och Merkinė (= Меречь) säger man också dantis, rankà, dengiu osv. Dat. sing. žąsi (i Jieznas uttalar man žāši, jfr. grąžtas < grąžtas), šuni osv. känner jag till genom Jablonskis. Jablonskis har hört ett kort (inte medellångt!) u i dativ singularis av šuni. I Trakų län tycks det inte alls finnas vokaler av medellängd; åtminstone har Jablonskis inte hört några i Punia, Valkininkai eller Jieznas. 2. Ändelserna i Elbings ordlista -ay (brookay 480 ’брюки’ nom. du.) och -oy (clattay 292 ’kibiai’) förklarade jag genom accent: -ay ur -aĩ (nom. du. fm.), och -oy ur -aĩ (nom. pl. msc.). -aĩ måste i ordlistans dialekt ha övergått till -ũĩ; jfr. dalgių 546 = dalgis, corbis 306 = kàrbas. I ordlistans dialekt är det inte alltid klart av vilka skäl vi har o i stället för förväntat a: api-sorx 772 ’der Eisvogel’ < -šãrks? bordus 101 ’skägg’ < bàrdus? dongo 403 ’Refe’ < dāngà (jfr lit. dial. òmžinė ’för evigt’ vid sidan av āmžinas Baisogala) carua-woytis 416 [Trautm. 353 skriver felaktigt: carya-ą] < karjà-vāitis: kariowieſch-czias Randglosse till Kariobalfus hos Bretkūnas (BGLSpr. 293) = kārio vieščias ack. pl. osv. osv. 3. I det dusetiska ordet pētū ’söder’ är ē ett öppet (medellångt) e, framför vilket p inte är hårt (men inte heller mjukt!). Ackus. piētūs har en oförkortad diftong tack vare Baranauskas ”рефлексу ударения”. Former som piētūs uppstår tack vare Jaunius lag om ”димощии сталкивающихся ударений” (Понев. гов. I ч., стр. 97 сл.). I stället för piētūs vérda säger man oftare piētus vérda; jfr liētus sūnųšė 80 rugiūs. Accentens retraktion i den dusetiska dialekten förekommer också i paus; jfr ą’ras! ’ge dig av!’ (så driver man bort en hund) vid sidan av ãras, aik tãlin! < tolỹn, kur árklius vẽsma? = (svaret:) vesmã Terpūravėn. 4. Gerãmui-jamui kunde ha utvecklats till gerãmujamui, varifrån sedan >*gerãm-jam(ui) > gerãmjam (dissimilatio duorum m) > gerãjam. Dusetikerna säger gerã-jam (dat. och lok. sg.), med ett medellångt a. Dat. sg. fem. duset. gerãjei, med ett medellångt a. 5. Buivydžiai-formen poniẽ är helt främmande för min vän Kilius, som också härstammar från Buivydžiai; han känner bara till pã’ni (med förskjuten accent, men blandad). Man bör vara mycket försiktig med ordformer hämtade ur R. Gauthiots skrift. Gauthiot var inte tillräckligt förberedd för att undersöka litauiska dialekter. Om herr G-t bör följande påpekas: 1) han lärde sig inte helt att skilja mellan accenttyperna: han skriver šẽmas 105, ruñka 35, tãmsta tãms-ta 106 [NB, eftersom han hittar det hos Kursaitis!!], medan man i Buivydžiai (Petras Kily s) bara säger: šẽmas, ruñka (gestossen!), tãmsta; 2) han kan inte skilja det mjuka p från pj: han skriver pãuju 101 (jfr Kurš. liet.—vok. žod. 308: piãuju!) i stället för pjãuju; 3) han kan inte skilja e (ett mellanljud mellan e och i) från e: trẽjų gírnų 83 kommer inte från trijų utan från trẽjų, eftersom man inte säger *tris girnas utan trẽjas girnas; 4) han skriver gardži megójā 1 sg. 84 i stället för det uttalade gardž’ē mẽgojo: ē ā ō är medellånga; 5) han uppfattar en obetonad vokal med medellång kvantitet som kort, men som lång när den är betonad: skãrsaẽi kẽl’ù 82₁₄ i stället för skãrsaẽi kẽl’ù; 6) han skriver alã’ 84, medan det uttalas al’ã’; 7) han skriver pịã’nunt 83₆ pịã’nunt 83₁₃, fastän folk bara uttalar pãẽnunt (på andra håll pẽnint: inf. penėti ’utfodra’). 6. Dusetikerna säger vanligen apẽ ’apiẽ’ (*apẽ har jag inte hört) [med öppet e]. De nordvästliga suvalkiska litauerna (Naũmiestis, Slavikai, Sintautai) säger: ãpė. Vid sidan av ter̃p, terpù har Dusetosborna även substantiven terpẽ ’mellanrum’, terpẽklis ’detsamma’. 7. Барановский Заметки 29 čianãi tenãi betyder ’här = här’, „där = tē“, vilka båda är dat. sg. Dat. sg. fem. kuriãi katrãi säger även Dusetosborna. Vid sidan av čiãnãi tỹnãi säger Dusetosborna även č’enãi tinãi ~ čianãi tynãi och čenãi ti-nãi. I Ramygala (nära Panevėžys) säger man: činãi tinãi och činãjos tinãjos [jfr. jinãjos ’jinãi = hon’]. Dusetosbornas tinãi har, vilket den fulla längden och ã i ordslutet visar, nyligen förkortats från en längre form. Tinãi < tinãjās i stället för *tinãjās med fast akut accent från tinãi-gi. Att G-t’as läste pịã’nunt med diftong kan vi sluta oss till av vijã’no 82₃ = viã’no ’en’; 8) mjukt ś skiljer han inte från mjukt š: ušj 107 i stället för ũš (med medellångt u). Gauthiots gen. sg. sūnũ’s 41 är en fonetiskt missförstådd återgivning av sūnõs < *sūnõũs; jfr. senõ 81 ’tidigare’, tol’ọ 82, 83 ’längre bort’, sirgõ ’jag var sjuk’ 103, aš bijãjā 83, megójā ’jag sov’. G-as markerade sūnõs med sin stavning som sūnõs (jfr. tol’ọ 82, 83 = tol’õ 106) och bildade sūnũs efter exemplet tadõ 82 = ta’ tadù 83. Detta sūnũs, som han hittat på helt ur luften, förekommer redan hos Trautm. 240. 81 Skriv inte in Buivyžiai *som en mycket tvivelaktig form, Tamsta i din skrift. I sommar hoppas jag kunna vara i Buivyžiai och kontrollera allt. Jag upprepar också att formen *klėk < klėk är helt okänd för Petras Kilius från Buivyžiai; han säger endast klėk. 8. Loc. sg. *širdí, *suní jämför jag tillsammans med Jaunius med ved. (RV.) vėdi (Gras-smann, Wb. zum Rig-Veda 1353) och čamū (l. c. 437). 9. I 1605 års Kat. mielup’ sunúp’ 58₁, ’apud carum filium’, kan inte ha bildats av accus. sing. + p(i), för då skulle vi ha *mielump’ *sunúmp’: en ”nasal” vokal före pi blir ”vocalis + m”; jfr. också i 1605 års Kat. sawimṕ 38₁₈,₁₉, sáwimp 59₃, szwintúmpium 55₁₆, músump’ 58₁₁, maldump 71₃; 72₁₅ darbump gierump 74₉. Daukšas žmogúp’ kan inte heller komma från acc. sg. žmogų + pi. Av den sistnämnda formen skulle vi hos Daukša endast få *žmogump’, men aldrig žmogúp’. 10. Vėlnjas kan förklaras ur den ursprungliga formen *vél’ nas < vélinas; jfr. ryska вольно = lit. vál nia adv. (Дусяты) < *vál’na. 11. Daukšas úgnip’ kan inte ha bildats av acc. sg. úgnį + pi (då skulle det ha blivit: *úgnimp’). 12. Av *akì (< i.-eur. *ogēi)+en skulle man vänta sig inte akijė, utan *akę. 13. Hur man ska läsa úgnip’, ligónip’, Wieszgpatip etc. kan visas av dialekterna i Lazdūnai, Dieveniškės och Zasėčiai. 14. I lok. sg. mergo-jė žėmėj-e akij-ė ville jag inte söka efter gr. ėv, enbart därför att det i lettiskan motsvaras av iė- = preuss. ēn-, med indoeuropeisk cirkumflex. 15. Litauiska lok. sg. laiškė, sakramentė kan inte skiljas från preuss. en… laisken III Kat. 63₁₆ och en Sacramenten 49₁₈,₂₉. 16. Dusetiškarnas túmsus ’mörka’ har uppkommit ur tám sus, vilket visas av Seinai sockens tám sus, rankū acc. sg., pėmpį acc. sg. etc. 17. Žem. dat. sg. úgnie, ávie etc. kan ha det ålderdomliga -ie även utan påverkan från lok. sg. *ugnie[je] (som žemaitierna inte alls känner till!). Att žemaiternas dialekt inte låter ѵ -ie övergå i -i kan visas av 3 pers. permissivi. tavaguōji ~ tavaguōjėi tavažiūji ~ tavažiūjėi < te-vagōjie, te-važiūjė Žem. talingūji ~ telingōvėi: tanešī ~ tānešēi = miēnū ~ miēnōū: šū ~ šōū Men žem. nėšti: nėštīs ~ nėšteis {g. sg. kartis: širdīs ~ širdėis 18. Preuss. ioūs är = lett. jūs < indoeuropeiskt *jūs. Härledningen av ioūs ur *jūs beror på min förbiseende. 19. Daukšas bū, i 1605 års katekesen búo (1 pl. búome), har knappast uppkommit ur *bū(v)o. Vid būti: búvo > bū skulle man hos Daukša också behöva vänta sig pūti: pūvo > *pū, žūti: žūvo > *žū. etc. Búo-me (med samma accent i 1605 års katekesen): bú-kla = germ. bō-pla n. bō-pōn f.: germ. bū-pō f. Fick III⁴ 272. 20. Preuss. pirmois mask., pirmoi fem. härstammar från *pirma-(j)is:[*pirma-(j)i (ufchtai 37₃₁); jämför s.-litauiska geraji, szwentaji. Aist. stud. I p. 13. 82 21. I Aist. stud. I 99* förklarade jag formen nom. pl. žaislai som en nybildning från acc. pl. žāslus (så uttalas det i Slavikai, vid den preussiska gränsen, i Suv. g., vid sidan av nom. žaislai) efter mönstret Jókūbaitis ~ Nau jokátis (båda formerna i Slavikai). Denna förklaring kan, förefaller det mig, godtas. Ąžuols i stället för ąžuols med ai från nom. pl. ąžuolai, en nybildning i stället för ąžuolai, efter mönstret daigai ~ dāgs. Dāigs skulle ha uppkommit genom analogisk utjämning från daigai: dāgs. I vissa dialekter har också lagen á: ai eller á: au verkat; jfr Naujokátis, men Jókūbaitis, Jūrgaitis; jāns, men jaunà ek: x = { dāgs: plantor / šiads: halm; x = { 1. ekar / 2. aužuolai Det finns också formen āržuolas (Zasėčiai, Slānimo apskr.; Marijampolė, Garliava), som är svår att härleda från ąžuolas. 22. Litauiska vilkai kan inte härledas från indoeuropeiskt vľgai (: ϑeol, tol), med akutbetonad ändelse, eftersom former som būtai, pautai. motsäger detta. Av indoeuropeiskt bhūtoí skulle litauiska *butai bli resultatet; jfr tù sakai [: tu vedi ~ vedie-si < *védhei-(s)] < *sākā + éi, snarare sākā+ē > *sākāi > *sakāi > sakai. Måste man ändå återgå till den äldre förklaringen, att vilkai är indoeuropeiskt neutr. *vľgai (jfr Trautmann, Altpr. Spr. 218 sq.)? 23. I 1605 års katekes prieg kriksz tie 31₂₁ är uppenbarligen loc. sg. av i-stamsord; jfr Wieszpatie-p i Chilinskis bibel, Psaltaren XL, 4. Daukšas Wiesznati-p’ (Post. orig. 537₂₉), om det har kort t efter sig och kort i, kan vara loc. sg. av en konsonantstam; jfr gen. pl. Wieszpat-u, nom. pl. Wieszpat-es. Vieš-pat-i-p’: Vieš-pat-ie-p’ = d. s. så: d. s. så. 24. Terpù [= terpù móteru 1605 m. Kat. 56₃, terpì saui 79₁₃, men terpu-sawi 46₁₇ terpu sawi 51₈, terpu mùsu 42₉; 52₁₀,₁₈ terpu Dētaru 85₁₈ terpu móteru 56₁₄ terpu kitu 69₁₈ < terpù med mycket svag proklitisk betoning] har uppkommit ur terpu < *térpu genom analogi i proklitisk position; jfr gr. ὀντὶ παντὸς ἔχειν < s.-ind. ánti, περί τάτρης < περί = s.-ind. pári. Περὶ ἔρδος II. 6₃₀₁: ἔρδος περί II. 16₄₇₆ = står efter «staket»: från Kaunas kom jag hem om natten ‘jag for iväg på kvällen och kom hem på morgonen’ Kvedarna = deléig to ne sielókites D Post., or. 330₆ mìli ne deléi W. Dievo l. c. 331₁: för Guds skull, för Guds skull kom jag hem Kupiškis ‘knappt, med nöd och näppe’ (det första ordet [= Dievo] med mycket svag betoning). Förutom tarp: terp ~ terpu finns också de kända formerna: tarpa ~ tarpo, tarpu, tarpe, terpei, tarpe; se Bezzenb. BgLS. 56, 71, 72, 331. Terpei Pagonų (Bretkūnas) kan vara loc. sg. fem. från nom. sg. térpė (Dusetos). Tarpe är loc. sg. av tárpas; jfr mūsų tárpę ‘mellan oss’. Bretkūnas tarpa ~ tarpo kan motsvara lettiska starpā, dvs. loc. sg. av nom. *tarpa fem. 25. Daukšas former ik’ tam’ mėti motsvaras helt av 1605 års Kat. ik tam-met 44₂₅; jfr. ikszammet 72₂₂. 83 Jämför Daukšas prieg dvāri (Post., or. 434₁₇) med 1605 års prieg stulpų 85₂₂ (: prieg krikštie 31₂₁). (ik’) tam’ mėti är båda formerna lokativ singularis, tam’ från *tami; jfr. tami-p berneļip DPost., ed. Volt. 46₁₉: avest. aē-ta-hmi slav. to-mb Brugm. Gr. II², 2, p. 362 sq. tāmi-p(i) [denna betoning visar Zasetiškiai-formerna kámṕ ’hos vem’, támṕ ’hos den där’. Av *kamipi skulle vi få *kaṃp]: berneļi-p(i) [det förefaller mig ändå som om i(u) var långt i lokativ singularis] = tamę: berneļį-e. Ši-mė = fornpr. *schi-s-men (schisman: a är tydligen aᵉ eller eᵃ [Baranauskis]) från aist. ši-mi + én ~ ši-smi + én. Ur *šīmī + én borde šīmjen ha uppstått (jfr. mes vėmja-me) > šī-menī [j efter konsonant + e försvinner: aist. *svētjas ’gäst’ ~ voc. sg. *svetjē > svetė] > *šimen > šimę. Den ur-litiska lokativformen singularis ši-m[j]-en: ši-mi kan jämföras med osk. hūrtin från *hortej-en ’i trädgården’: comenei ’i comitium’, Brugm. Gr. II², 2, p. 180. Från lokativ singularis ik’ gāli (DPost. or. 393₉), prieg dvāri (l. c. 434₁₇) kan vi mycket enkelt härleda en lokativ med det efterställda suffixet -ėn. Gāli + én, dvāri + én > gālien, dvārięn > gālēn, dvārēn > galēn, dvarēn > galę, dvarę. Gāli dvāri är oklara vad gäller sin ändelse; man skulle vänta sig *galē *dvārię. 26. Av Domeikai-p ’hos Domeika’ i Žyteliškiai är det tydligt att lokativ singularis-ändelsen -āi hade cirkumflex. Me’rgāi dat. sg.: meirgā’i lok. sg. Mergā’i + én > mergāj-én > mergoj-ę {lettiska malā eller malā stämmer inte med *mergājēn. Har inte mergā’i + én blivit *mer-gā-jén?: -āi, men -āi + én > ājen = lett. malā = ā-jen? [11] 1910. X. 14. Brevet utan slut (fram till ”…valau Suv. Naumiestis”) publicerades i K. Būgas ”Rinktiniai raštai” (V., 1961, bd 3, s. 832—834) av Z. Zinkevičius med anmärkningen: ”Brevets slut saknas”. Nyligen, vid genomgång av det arkivmaterial efter K. Būga som förvaras i handskriftsavdelningen vid LTSR:s vetenskapsakademis institut för litauiska språket och litteraturen (där även det tryckta brevet förvaras, signum F 7—30), påträffades ett pappersblad av samma format, men i en annan färg, skrivet med K. Būgas hand. Vid jämförelse av hela brevets text med texten på det funna bladet visade det sig att detta utgör slutet på det nämnda brevet. Eftersom den publicerade texten är lättillgänglig återges här endast den del av brevet där etymologin för det fornpreussiska ordet tlaku börjar, och den funna delen av brevet publiceras för första gången. Fornpreussiska tlaku ’han tröskar’ är inget lån från polska tłoczyć, utan ett baltiskt ord. Det är besläktat med östlitauiska luōkiju, luōkyti ’använda det slags fiskemetod där pojkar, som gör hål i isen med spikar och påkar, används’, Dusetos, Linkmenės. Pr. tlaku från aist. *tlōkā (jfr lāiku per-bānda): luōkija = (jag driver bort från åkern) valau Suv. Naumiestis: vāliju Kv. Riet. = žārdau Dus. Tilžė: žārdiju Kv. Riet. 84 Tlaku: luõkija = Tlokun-pelk ‘träsk vid den galindisk-masuriska gränsen, 1347 J’: lokys lõkio ‘björn’. Aisčių tlõk- är besläktat med slaviska tolk- (pol. tłoczyć, ry. толочь). Tlõk: tolk- = *ρο-τός *ρώ-γ-λη; τόρ-μο-ς ‘varje hål i vilket en tapp sticks in’ jfr. ter-m(a)-s ‘mask’ = ae. wlōh f. ‘fiber, frans, flocka’ från *vlo-kā eller *vlā-kā: s.-ind. valkā- ‘bast’ ry. волокно (волоть ‘fiber’). Hur verkar denna etymologi för Er? Jag har mycket arbete. Jag förbereder mig inför vårens slutprov. Hur står det till med Era angelägenheter? Har professuren ännu inte bekräftats? Jag önskar Er allt gott. Kaz. Būga