Dėl socialinio termino „rykūnia“ formos

LIETUVIŲ KALBOS SPECIALIOJI LEKSIKA LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXII (1983) J. KARACIEJUS OM FORMEN AV DEN SOCIALA TERMEN RYKŪNIA I officiella handlingar från det gamla Litauen, skrivna på andra språk (belarusiska, polska och delvis latin), förekommer ganska många litauiska ord1, vars stavning varierar avsevärt. Därför är det inte alltid lätt att återställa den verkliga formen av ett litauiskt ord utifrån de skrivningar som förekommer i dessa handlingar. Dessutom är vissa litauiska ord som förekommer i handlingarna så förvrängda att det vid första anblicken till och med är svårt att tro att de är litauiska. Detta kan man lätt förvissa sig om genom att titta i K. Jablonskis bok ”Lietuviški žodžiai senosios Lietuvos raštinių kalboje” (K., 1941). Exempelvis skrivs berel = bėralas i handlingarna som: берела, берала, барела, берла, барла, бярла, бэрла; biero-ta, berta (s. 2–4); jevja = jauja: еѳ’я, яѳ’я, еѳля, еѳя, явя, е’ѳя, евѳя, еѳня, ягви (nom. dual.); iowia, iawia, jewia, iewia, iownia, jawia, jawgia, iawgia, jowia, jewnia, jownia (s. 78–84). Därför uppstår det ofta avsevärda svårigheter när man försöker fastställa den så autentiska formen som möjligt för ett litauiskt ord som förekommer i dessa handlingar (särskilt om det redan har övergått till det passiva ordförrådet och inte längre används i levande språk), eftersom man kan ”rekonstruera” inte bara en utan flera former. Ett sådant ord, som förekommer relativt ofta i handlingar på andra språk men, såvitt det verkar, i litauiska handlingar endast återfinns i J. Bretkūnas bibel (med förändrad betydelse) och i K. Širvydas ordbok, och som sedan länge inte längre används i levande språk, har en litauisk form som ännu inte är klarlagd: den sociala termen rykūnia. Dess stavning varierar kraftigt i gamla dokument på andra språk, och den nominativform singularis som anges i K. Širvydas ordbok, rikunia(56)2, väcker också tvivel. K. Jablonskis, som samlade in och undersökte litauiska ord ur gamla administrativa handlingar skrivna på andra språk, återställer i den nämnda boken singularformen som rykūnė3. Denna form av den sociala termen har från K. Jablonskis bok också kommit in i andra historikers arbeten4. Det är svårt att säga exakt vad K. Jablonskis grundade sig på när han betraktade denna form som den mest autentiska 1 K. Jablonskis uppger att han i gamla dokument skrivna på andra språk lyckades hitta 218 appellativer, ”grundläggande litauiska ord, och tillsammans med avledningarna <…> är de omkring 320”. — Se: Jablonskis K. Lietuviški žodžiai Lietuvos Didžiosios Kunigaikštystės oficialiųjų raštų kalboje ir jų reikšmė Lietuvos kultūros ir visuomenės istorijai. — I: Jablonskis K. Lietuvių kultūra ir jos veikėjai. V., 1973, s. 273. 2 Här och i fortsättningen anger siffrorna efter exemplen hämtade ur K. Širvydas ordbok sidorna i den tredje upplagan av K. Širvydas ordbok. En fotografisk utgåva av denna ordbok har använts. — I: Pirmasis lietuvių kalbos žodynas. V., 1979. 3 Jablonskis K. Lietuviški žodžiai senosios Lietuvos raštinių kalboje. — K., 1941, d. 1, p. 195. 4 Plg.: Būtenas D. Rykūnė. — Kn.: Iš lietuvių kultūros istorijos. V., 1958, t. 1, p. 243–247; Jurginis J. Lietuvos valstiečių istorija. — V., 1978, p. 33. 124 säga. Den mest trovärdiga uppfattningen i frågan har för inte så länge sedan framförts av K. Pakalka5, som först ifrågasatte om återställningen av detta ord var korrekt. Enligt K. Pakalka är ordets nominativform singularis inte rykūnė, utan rykūnia eller rykūnija6. Det är dock fortfarande inte helt klart vilken av dessa former som bör föredras, eftersom, som redan sagts, formen rikunia i K. Širvydas ordbok faktiskt endast kan återställas som rykūnia eller rykūnija och på inga villkor som rykūnė. Och här är varför. I den tredje upplagan av K. Širvydas ordbok skrivs nominalstammars slut-ė oftast som -e (≈ 760x), mer sällan som -ie (≈42x), och det finns bara ett exempel där nominativ singularis på ett ställe skrivs -ia och på ett annat -e, även om man, med hänsyn till de polska och latinska orden och deras litauiska motsvarigheter, kan misstänka att detta görs medvetet, exempelvis: Obecnść | Praesentia. Buvtis | bumena, bukla, s. 229; potomność | potomny czas | Posteritas. potom, bumene, s. 336. Därför ligger slutsatsen nära till hands att K. Širvydas i ordboken tydligt skilde mellan stammar på -ė- och stammar på -i̯a-. Visserligen finns det i denna upplaga av K. Širvydas ordbok jämförelsevis många nominalformer som slutar på -ia. Denna ändelse används i två fall: ibland skrivs den i stället för -i̯a (≈15x), och ibland i stället för -ia (≈26x)7. Men -ia = -i̯a ska utan tvekan läsas i följande ord: abacia 266, adweria 314, ceremonia 236, herežia 91, kanceliar-i-a 94, kanoni-a 95, matmažia 162, materia 124, 411, mumia 182, padwarui 73 (även om det i gamla handlingar också finns padvarė), panonia 374, piwania 297, plebonia 285, stacia 420, suplikácia 427, Szalawia 432. Av de citerade exemplen är det lätt att se att det huvudsakligen rör sig om ord av slaviskt ursprung eller ord från andra språk som kommit in i litauiskan via slaviska språk8. Vid sidan av dessa exempel betecknar -ia i K. Širvydas ordbok feminina substantiv med -i̯a-stam: bumenia 229, įbmonia 391, miebkieria 427, minia 36, nuomonia 14, 52, 381, ratušia 374, sumania 353, wiešnia 73, wišnia 481, žinia 2 osv. Uppenbarligen var -i̯a-stammen vanligare på K. Širvydas tid än i dag. Sedan dess har en del ord med denna stam i dialekterna övergått till -ė-stammen av fonetiska och morfologiska skäl, eftersom samspelet mellan de båda stammarna märks även i dag9. Det innebär att man måste söka i andra källor för att fastställa den mest autentiska formen av denna sociala term. I den tidigare nämnda K. Jablonskis bok finns ett stort antal utdrag ur gamla dokument där rykūnia används. I dessa dokument är den sociala termen, som förekommer i olika kasus, emellertid till morfologin mer anpassad till dokumentens språk och utgör inte någon helt tillförlitlig källa för att återställa dess mest autentiska form. Exempelvis finner vi följande former i dokument skrivna inom Vilnius vojvodskap och Ukmergė län: 5 Pakalka K. Iš lietuvių kalbos žodžių istorijos (rykūnija, rykūnia ir rykūnė). — Kalbos kultūra. 1974, häfte 27, s. 68. 6 Pakalka K. Min. str., s. 68—69. Jfr även: Lietuvių kalbos žodynas. V., 1978, bd II, s. 518. 7 Här räknas inte sådana exempel där -ia skrivs efter e och o (gieradeia 29, nutripintoia 53) samt efter č och dž (giločia 4, nevedžia 14). 8 Skardžius P. Die slavischen Lehnwörter im Altlitauischen. — K., 1931, s. 25, 49, 95, 126, 136, 150, 170, 205, 210. 9 Plačiau žr.: Zinkevičius Z. Lietuvių dialektologija. — V., 1966, p. 223—226. 125 rykūn'ja, rykūn'ja, rykūni, rykūn'jo, rykuni, rykuniey, rykunia; rykūnio, rykū- nia, rykūnini, rykūnia, rykūnia, rykunia, rykuniey, rykunij10. Detta sociala begrepp förekommer visserligen då och då i litauiska eder från 1600-talet. Men även där skrivs ordet på olika sätt, t.ex.: Asz Palanya Adamaycia, rykunya pono Iono Purtikos prysiekiu, Upytė (1642)11; Asz Ona Jurgaitia Rykunnia12 Pona Albrychta Pousleyska prysiekiu, Upytė (1651). Men dessa eder, att döma av deras mer autentiska utgåvor, har upptecknats av personer som förefaller inte ha varit särskilt kunniga i litauiska, eftersom två separata ord ibland slås ihop till ett13. Det verkar som om den mest autentiska formen av detta sociala begrepp kan rekonstrueras med stöd av litauiska språkfakta. Såvitt man vet medger alla språkforskare att nomen agentis rykūnia etymologiskt hör samman med verbet rykauti, som ofta förekommer i äldre skrifter och betyder ”styra, sköta, vara husbonde, ordna”. Följaktligen bör det ur ordbildningssynpunkt inte vara någon särskilt gammal arkaism, eftersom vi utan svårighet kan urskilja roten ryk- och suffixet -ūn- (jfr bėgūnas, tekūnas). Därför kan man, med utgångspunkt i K. Širvydas form rikunią och med tanke på att ord med stammar på -iā- och -ė- i dialekterna ofta övergår i varandra14, anta att den mest autentiska formen av detta sociala begrepp är rykūnia (jfr viešnia). Med detta antagande är det lätt att förklara varför J. Bretkūnas ibland använde samma ord rykūne i betydelsen ”sängkamrat, Keibsweib”. Man bör inte glömma att litauiskan har flera substantiv, nomina agentis fem., med suffixet -ija: gabija m.fl., nomina agentis neutr. beprotija ”dummerjöns, dåre” (LKŽ I² 758), meldija ”bedjare, någon som ber” (LKŽ VII 1028) samt nomina agentis masc. medijas, prekejas m.fl. Men ur ordbildningssynpunkt skiljer de sig alla mycket från rykūnios – nomina agentis av såväl femininum som neutrum och maskulinum bildas genom att suffixet -ija fogas direkt till roten, inte till en avledd stam. Av de nämnda nomina agentis fem. et neutr. är gabija utan tvivel det äldsta15, medan beprotija och meldija förmodligen inte är särskilt gamla bildningar, eftersom ”vi i allmänhet inte brukar beteckna nomina agentis med suffixet -ija”, enligt P. Skardžius16. Detta påstående får delvis stöd av även den akademiska ”Litauiska ordboken”, där vi vid dessa ord finner endast två förkortningar — J, Sb, dvs. båda är kända endast från J. Juškas ordbok, medan meldija dessutom har upptecknats i trakten kring Subačius, trots att P. Skardžius endast kände till båda från J. Juškas ordbok17. 10 Jablonskis K. Min. veik., d. 1, p. 195, 196, 197, 199, 200, 201. 11 Där. 12 När J. Gerulis publicerade denna ed för andra gången 1927 uppgav han att den först publicerades av J. Spruogis, som i originalet läste formen rykūnica som Rykunia; ”det verkar vara mer korrekt”. — Se Gerulis J. Senieji lietuvių skaitymai. — K., 1927, p. 243, not 1. — K. Jablonskis godtog också J. Spruogis rättelse, utan att ens nämna den. — Se: Jablonskis K. Min. veik., p. 203. 13 Jfr Gerulis J. Min. veik., p. 243. 14 Zinkevičius Z. Lietuvių dialektologija. — V., 1966, p. 223—226. 15 Fraenkel E. Litauisches etymologisches Wörterbuch. — Heidelberg — Göttingen, 1962, Bd. 1, p. 126—127. 16 Skardžius P. Lietuvių kalbos žodžių daryba. — V., 1943, p. 83. 17 Där. 126 * Såväl själva ordets bildning som övriga språkdata tyder alltså på att den mest autentiska formen av denna sociala term troligen är rykūnia, och inte rykūnija. Rykūnija, om den över huvud taget användes i litauiskan, användes sannolikt inte som beteckning för själva rykūnia, utan i någon annan betydelse (jfr seniūnija, perkūnija, gyvūnija). Därför bör rykūnija användas som nomen agenti fem. med stor försiktighet, eftersom det i litauiskan tycks saknas ett enda substantiv av typen nomina agentis med denna bildning. Dessutom visar en analys av stavningen hos substantiv med stammar på -ė- och -ią- i K. Sirvydas ordbok att varken K. Sirvydas skrifter eller andra litauiska språkfakta ger något stöd för att återställa skrivningen rykunia till rykūnija. De anförda fakta tyder på att den mest autentiska formen av denna sociala term är rykūnia, och inte rykūnė. Om formen på den sociala termen RYKŪNIA Sammanfattning I officiella dokument från 1500- och 1600-talen i Storfurstendömet Litauen, skrivna på belarusiska, polska och delvis latin, förekommer många litauiska ord, varav de flesta i regel är olika sociala termer som betecknar specifika drag i statens politiska och ekonomiska liv och sedan länge har blivit historicismer. Stavningen (särskilt av morfologiska former) av litauiska ord som förekommer i dessa dokument varierar mycket, och intrycket är att den beror på dokumentets språk. Därför är det långt ifrån alltid klart vilken morfologisk form som döljer sig bakom denna varierande stavning, särskilt om ordet inte förekommer i litauiska skriftliga källor från den tiden. En av dessa litauiska sociala termer, vars morfologiska form ännu inte är helt klarlagd, är rykūnia ”kvinna med ansvar för hushållet”. I officiella dokument från den tiden förekommer följande former av ordet: rykūč’a, rykūnьa, rykūnia, rykūnio, rykūnio, rykūnii; rykūnia, rykūniey, rykūny, rykūnij m.fl. Dessutom finner vi rikunia (nominativ singular) i K. Širvydas ordbok. Den framstående kännaren av och forskaren inom gamla arkiv, historikern K. Jablonskis, rekonstruerade nominativ singular som rykūnė, det vill säga han menade att ordet hade en stam på -ė-. Denna form av den litauiska sociala termen används också i historikers arbeten. K. Pakalka var den förste som ifrågasatte riktigheten i denna rekonstruktion. Enligt honom kan denna gamla sociala term endast rekonstrueras på följande sätt: rykūnia eller rykūnija, men under inga omständigheter rykūnė. Det är dock inte helt klart vilken av dessa två former som bör föredras. I artikeln försöker författaren, med hänvisning till en statistisk analys av stavningen i K. Širvydas ordbok och till litauiska ordbildningsmönster, visa att ordets ursprungliga form är rykūnia och att termen på 1500- och 1600-talen hade en stam på -ā-. 127