Kai kurios Daugpilio lietuvių šnektos gramatikos ypatybės

KALBŲ KONTAKTAI LIETUVOS TSR LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXIII(1983) ELENA GRINAVECKIENĖ NÅGRA GRAMMATISKA SÄRDRAG I DEN LITAUISKA DIALEKTEN I DAUGAVPILS I. Inledning Denna artikel är en fortsättning på en tidigare publicerad undersökning av fonetiken i den litauiska dialekten i trakten kring Daugavpils i Lettiska SSR, en dialekt som hittills varit föga känd inom språkvetenskapen (Grinaveckienė E., 1980, 223–239). Artikeln behandlar karakteristiska drag i dialektens grammatik, vilka liksom fonetiken knyter den till de östlitauiska dialekternas grammatiska system, i synnerhet de östdzükiska, och dialekten utgör själv en naturlig fortsättning på de nämnda litauiska dialekterna i Lettland. Eftersom dialekten omges av andra språk och dialekter – lettiska, vitryska, ryska och polska – anges i artikeln också hur dessa språksystem påverkar den. År 1911 använde K. Būga, som undersökte den litauiska dialekten i Ciskoda (lett. Tiskādi, Rēzekne distrikt), endast ett fåtal fonetiska drag från den här undersökta dialekten vid jämförelsen av dess material (Grinaveckienė E., 1980, 223–226). Således behandlas dialektens grammatiska drag mer ingående i artikeln för nästan första gången. Även om de språkliga uppgifter som samlats in är ofullständiga eller fragmentariska på grund av den relativt korta undersökningen av dess system (två expeditionsveckor), är de ändå tillräckliga för att ge åtminstone en ungefärlig bild av dialektens grammatik och fastställa dess plats bland andra litauiska dialekter och de grammatiska system som fungerar i detta område. Med tanke på att de grammatiska företeelser i dialekten som behandlas här är nya och hittills nästan okända för vetenskapen, är de viktiga för den litauiska dialektologin, och artikeln är utan tvekan aktuell. II. Karakteristiska drag i ordbildningen 1. Förbindelsevokal i sammansatta ord Dialektens sammansatta ord bildas vanligtvis med en förbindelsevokal, oftast a, till exempel: baltagūdė.1 || baldgūdė. (nj.) ’vitrysk kvinna’, béržalape.s ’riskor’, duona-kepe. ’brödbalja’, kiškiabude.s ’kantareller, en sorts svamp’, kryžiakaulis ’bröstben’, maldàkni.ge.s, mūsiamire., nugarākaulis, pirmāde.la. ’förstakalvare’, pinktāde.nis (nj.), rauda.nagalvis ’rödskivling, en sorts svamp’, rūdame.se., stālatiese., šūnava.te.s, trečiāde.nis (nj.), varnalėša.s, viešiakelis. Mer sällsynta sammansatta ord med förbindelsevokalen i, y, till exempel: akīvaras, darbȳlaikis, dviratis (nj.), dvišakas. Betydligt färre sammansatta- 1 Tarmės pavyzdžiai pateikiami taip, kaip nurodyta Grinaveckienė E., 1980, 224–225. 107 sammansatta ord utan fogvokal, t.ex.: pūsdvi.likis ‘den tolfte’, handarbeten, handduk, sėnmergė., sėnpane., sūbatvakarìs (hybrid). De flesta exemplen visar att fogvokalen i dialektens sammansatta ord på senare tid oftast inte är beroende av eller relaterad till stammen i deras första led. 2. Mer karakteristiska diminutiva och ömhetsbetecknande bildningar Bland substantivsuffixen för diminutiv och ömhetsbeteckning används följande allra mest i dialekten: -elis, -ė, -ytė, -(i)ukas, -(i)utis. Alla är mycket livskraftiga, och nya ord kan bildas med dem både av primära och avledda stammar. Vissa av dessa avledningar har inte en diminutiv eller ömhetsbetecknande betydelse utan en särskild betydelse (den framgår vanligen av förklaringen till ordets betydelse). Bland avledningarna med suffixet -elis, -ė kan nämnas: avėla. ‘får’, bačkėla. (hybrid) ‘litet tunnliknande kärl’, beržėlis, durmėliai (hybrid) ‘inte särskilt visa’, galvėla.s ‘linfrökapslar’, kabėlis ‘liten krok’, ka.jėla.s, kakėla.s ‘spenar’, kaulāliai, kipėla. ‘liten mjölkstäva’, kni.gėla., kriukėlis (hybrid) ‘liten krok’, ku.rėlis, lintėla.s, maišėlis, naktėla., namėlis ‘redskap’, pu.slāla.s, skiedėla.s ‘små stickor’, stru.gėlis (hybrid) ‘ett slags verktyg för träsnideri’, še.nėlis, šma.tėlis (hybrid) ‘liten bit’, te.vėlis, vadėla.s ‘tyglar’, vinėla., virvėla., žirklāla.s, žiupsnėlis. Suffixet -elis, -ė fogas till avledda stammar endast i ord som förr användes i dialekten (eller har det gamla *-ē bevarats här? Jfr ėda, sėja osv.), och sådana bildningar är mer sällsynta, t.ex.: kaspinėlis, la.pinėlis, ramunėliai ‘prästkragar’. Betydligt vanligare än dessa är de nyare bildningarna med suffixet -ėlis, -ė, som sannolikt uppkommit genom inflytande från litterärlitauiskan, t.ex.: gi.vė.lėlis, katinėlis, vabuolėliai ‘små insekter’, vežimėlis, vakarėlis ‘utomhusdans’. Adverbet dabartėlia.s ‘nu’ har sannolikt ett diminutivsuffix av samma ursprung. Bland de populära bildningarna i maskulinum med suffixet -(i)ukas i dialekten kan nämnas, t.ex.: beržē.niūkai, bumbulūkai ‘små knoppar’, de.dūkas ‘farfar’, du.melūkai, gra.vīlkas, kalnelīukas, kapliūkas ‘liten hacka’, kazle.niūkas (hybrid) ‘litet killingliknande svampar, en sådan svamp’, kiaulīukai ‘små grisar’, kirme.līukai ‘hängen på hassel, björk och al; bilarver’, kurziūkas ‘rökt korv’, ku.snelīukas, me.lī.niūkas ‘blåfärgad ramkupa’, namelīukas ‘litet redskap’, na.siūkas ‘tryne på en liten gris’, paršiūkas, paukščiūkas, puodūkas, trupūčiuku., viščiūkas. Talrika är bildningarna med det feminina suffixet -ytė, som i dialekten alltid har konsekvent betoning på suffixet, t.ex.: bitūtė., bumbūtė., dienūtė., dulkūtė., duonūtė., gramatūtė. (<la. gramata ‘bok’) ‘liten bok’, ja.nienūtė. ‘Jono hustru’, kakūtė.s ‘små spenar’, kanapūtė.s ‘sådana åkerörter’, marijūtė.s ‘sådana medicinalväxter’, mergūtė., ra.žūtė., saulūtė., senūtė. ‘gammal gumma’, senelūtė., ža.lūtė., žuvūtė. ‖ Att detta suffix är så frekvent och populärt i dialekten beror utan tvekan också på motsvarande bildningar med suffixet -īte i lettisk litteratur, jfr Endzelīns J., 1951, 386—387; Rūķe-Draviņa V., 1959, 232—236. Bildningar med suffixet -(i)utis, -ė är inte lika talrika. Det förekommer substantiv och adjektiv, t.ex.: de.dūtis ‘farfar; kardborre’, ma.čiūtė., pla.kštūtė. ‘liten platta’; baltūtė., jaunūtis, mažūtis, trumpūtis. 108 3. Andra substantivsuffix De flesta andra substantivsuffix är i allmänhet sådana som i de närliggande östlitauiska dzūkiska dialekterna. Naturligtvis förekommer bland dem också enstaka bildningselement som är specifika för denna dialekt, liksom avvikande betydelser hos avledningar och så vidare. Det sällsynta suffixet -aina anger en plats där något arbetas eller utförs, till exempel: skliūtaina ’en plats i skogen (ibland med ett skydd) där man hugger till järnvägssliprar’, jfr det belarusiska dialektordet шклот i Skrudaliena ’yxa för tillhuggning’ < lit. skliūtas ’detsamma’; beträffande suffixet, jfr lit. suffixet -ainė (ratainė ’hjulbod’, svetainė ’gästrum’). Troligen på grund av inflytande från litauiskans standardspråk används i dialekten, jämsides med avledningar med suffixet -ėja (t.ex. audėja, verpėja), även den nya avledningen med fast betoning melžėja (jfr deras láidī.te vid sidan av det helt nya miž.te). Bland avledningarna med suffixet -ėlė kan kirme.lė nämnas; med suffixet -ėnas — bróla.nas ’kusin’; med suffixet -ybė (dialektens avledningar har endast fast betoning) — galýbė, kaltýbė ’skuld’, kuntrýbė, teisýbė ’rätt’, jfr mės netūrim teisýbę.s sakýte. jfr lett. tiesība ’detsamma’. Suffixet -idė representeras oftast av arklidė.; -iena — un-tienė, viščiėnė, žu.siėna; rugiėna, kve.riėna; -ienė — su.nienė. ’sonhustru’ (troligen en översättningskalk från pol. synowa ’svärdotter’), liksom kvinnliga efternamn bildade av mansnamn — ja.niene. ’Jónas hustru’, igna.tiene. ’Ignotas hustru’ samt av efternamn — iliš-kienė. ’Iliškienė’, gra.velienė. ’Grovelienė’ (även om man, under inflytande från andra språk, redan säger janina och ja.nėnas ’Jonėnienė’ (Grinaveckienė E., 1980, 224). Suffixet -ija kan också läggas till avledda stammar — liga.nija ’sjukhus’, och med suffixen -imas, -ymas förekommer allt fler avledningar med konkret betydelse vid sidan av abstrakta, t.ex.: ażdegimas ’antändning och brännskada’ (: ażdegimas šaula.s), ażmigimas ’sömnmedicin’ (: va.ke.čy̆s dávė. ažmigimu.), i.pi.nimas ’inläggning’, išmági.mas ’pressning’ (: sūlu. išmági.ma. mašina ’saftpress’), jaunimai ’ungdomar’ (: jaunimai šitie labai dýkus), mezgimas (: mezgima. knýga), nušaukimas ’benämning’ (jfr lett. nosaukums ’detsamma’); padėjimas ’förråd’ (: mán’ kita. pade.jima. nėra, tik tas), per-gi.venimai, plepėjimas ’puttrande’ (: puoda. plepėjimas), prisáki.mas ’befallning’, priklausí.mas ’skyldighet’ (: iš bažnyčių. duōti ne prisáki.mai, a priklausí.mai), raši.mas ’skrift’ (: tas raši.mas būva. nele.tūviškas), ravėjimai ’rensade växter’ (: ravėjimu. neragėt’, tik žōla.s), rūkijimas ’rökning’, sa.dinimai ’plantor’ (jfr lett. stādijums ’det planterade’), se.jimai ’grödor’ (: aplink kalākia. se.jimai), susitikimas, suve-jimas ’sammankomst’ (: visi nuėja. suve.jiman), suverpimas ’avgift för spinning’ (: suverpimu. jima vi.lna.m), šlapinimas ’urin’. Bland avledningarna med suffixet -ymas kan nämnas: atródi.mas ’utseende’ (: kóks čia māna. atródi.mas!), válgimas ’måltid’; -ýna — lentýna (nj.), mergýna ’dotter; flicka’ (: par jōs mergýnu. kárpa), šeimýna ’både den egna familjen och de anställda’ (jfr även vaikýnas ’son, barn, pojke’: su vaikýnais gulėjau liga.nija. j’ ’när jag födde söner låg jag på sjukhus’); -ýnas — api-šýnas, beržýnas || biržýnas (sn., d ž.), u.žuolýnas, ža.lynai ’blommor’; -inė, -inis — daržinė, kapinė.s ’begravningsplatser’, kiaušinis, skalinė. ’stor korg flätad av träspån’, šaltinis, šimti- 2 Tokios nuomonės prieita remiantis šio žodžio paplitimu Lietuvoje. LKA, I, 1977, 198 duomenys rodo, kad žodis sū.nene ‘marti’ tevartojamas tik šnektose, kontaktuojančiose su lenkų šnektomis. 109 -ne.s ’ar’ (översättningslån från r. сотки ’detsamma’); -inykas, -ė — daininykai (nj.), giesmininkai -ė sångare och psalmsångare, le.tūvini.kas ’litauer’, bū.rtini.ke.; -iokas — azeriokas, berniokas, teliokas, vaikiokas ’litet barn’ (: kiaūla.s vaikiokai), viščiokas ’kyckling’; -ystė — jaunystė, ’ungdom och ungdomstid’ (: visā jaunystė. suveidava.), sany stė. ’ålderdom’; -iškas — mėsiškas ’mat av kött’, vyriškas ’man’; -iuominė — kariuominė.; -ójai (vid avledda stammar) — bulbienójai ’potatisblast’, bruknienójai; -ovės — daržove.s; -sena — gimdýsena ’förlossning; grisning’ (jfr lett. dzemdēšana ’förlossning’); -ulýs — ka.sulýs, re.buliai ’fett, ister’; -umas — baltūmas, didumas ’stor mängd’, didūmas, gardūmas, ilgūmas ’längd’, karštumi ’i hettan’, neti.rūmai ’gödsel’ (: iš žarnų išmaiša. visūs neti.rūmus), ramūmas ’lugn’ (pre. ažera. ramūmas), rauda.nūmas ’rodnad’ (: mergyna.s rauda.nūmas — graži), sunkūmas ’besvär’ (: prispaūde. sunkūmas), tūnkūmas, tvirtūmas ’tjocklek’ (: kaip spiçķā tvirtūma.), vertingūmas ’värde’ (: kiaūli. svilini, kólai aptaisai lig vertingūma. ’man sveder grisen tills skinnet blir värdefullt’), -uolas, -ė — lakštinguóla. ’näktergal’, vābuolas ’skalbagge’; -uōnis — skunduōnis ’drunknad person’. 4. Mer karakteristiska suffix för adjektiv och räkneord Bland de suffixavledningar av adjektiv (även particip) och räkneord som vi har antecknat kan nämnas sådana med suffixen: -ėtas, -a — ringėta žarna ’tjocktarmen’; -ėnis, -ė — bulbieniai bly(n)ai, rugieniai šiaudai; -inga — paršinga, sąjinga ža.lė ’bittert, smaklös ört’ (jfr lett. sājš ’bitter, smaklös’, sājums ’bitterhet’), telinga (liksom adverben teisingai och vargingai); -inis, -ė — aušriniai vartai ’Gryningsporten’, bū.lbinė. dešra ’potatisfylld korv’, bū.rninė. armonška ’munspel’, būrokínis alus, dešrinė.s žarna.s ’tjocktarmar för tillverkning av vedarai’, galinė.s vãga.s, gimtinis kraštas ’fosterland’, gimtinis miēstas ’födelsestad’, kiaūliniai re.buliai ’grisister’, kruōpínis kurziūkas ’blodkorv’, kukarinė. (< kukavinė) pýpkė. ’kokospipa med brun färg’, laūkiniai a.buoliai, laūkiniai kiaūliai ’vildsvin’, mėšinis kurziūkas ’skilandis’, miēžinis alus, mi.ltninis blynas, pirmutini. kartū., prigimtinė. ’modersmål’, vidutiniai ’inre, invärtes, buk-’ fett; -ōnas, -ā: geltōnā, raudōnā; -ōtas, -a: kapōta.s dešra.s; -uotas, -a: kālnuota.s viēta.s, kālnuota žēme. ‖ 5. Mer karakteristiska verbalsuffix och prefix a) Verbbildningssystemet i dialekten skiljer sig kanske något mer från standardspråket genom följande suffixbildningar: -alioti — braukaliōti ‘åka omkring’ (jfr lett. braûkāt ‘fara fram och tillbaka’), -aliuoti — sergaliūoja ‘vara sjuk då och då’; -ėnti — džia.vēna ‘torkar’, ru.gēna ‘jäser’; -ovėti — papja.vietė. (hö); -inėti — pasibe.ginēja (gris); -inti — pūtina (vinden) (jfr lett. putināt ‘damma, blåsa’); -ūti (sl.) — brakūja ‘föraktar’, būdū.ite. (sl.) ‘bygga’, naktū.ite. (hybrid) ‘övernatta’, apipe.lū.ite. (sl.) ‘slå av, skära av’, targū.ite. (sl.) ‘handla’; -uoti — atskirūote. ‘skilja åt (smågrisar från suggan)’, palaidūote. ‘begrava’, klibūote. ‘linka’, ailūote. ‘lägga något i rader’, iškalūote. (bredvid skalāuna) ‘skölja ur’. 110 b) Bland de mer karakteristiska prefixen i dialekten, sätten att förena dem med roten och deras betydelser kan nämnas: api-: apįjare. 3 ‘plöjde’, apidį.rpte. ‘bearbeta’, apijaka. ‘blev blind’, apije.me. ‘omfattade’, apineša ‘bär bort’, apinešta tvōrā ‘inhägnat stängsel’, apisergā ‘insjuknar’, apisvilina ‘svedjer’, apišućina ‘plockar upp’, apivérda ‘blir grön’, apivirina ‘snurrar runt’; at-: atganiau (pinkiùs metùs), neatvaikysi (šuni.) ‘du kan inte jaga bort (hunden)’; ata-: atakīrps ‘kommer att skilja av’, atakīrs ‘den som har skilts av’, atāmenu ‘kommer ihåg’, atapjāutė. ‘skära av’, ataskriste. ‘falla tillbaka’, atastōvi (sāndelė.lio.s) ‘stå länge, bli stående (i lagerlokaler)’, atatraùks ‘lockar tillbaka’, atāveda ‘för tillbaka’, atāverte. ‘återlämnade’, atāvežiau ‘jag tog med tillbaka’; až-: ažāugi.s ‘uppvuxen’, āždeda ‘lägger på’, aždėkte. ‘tända; bli solbränd’, ažėina ‘går in’, ažgérte. ‘dricka upp’, ažjū.nkte. ‘spänna för (oxen)’, ažma.kėte. ‘betala’ (jfr även ašturėtas ‘fasthållen, återhållen’, aštvėrtas ‘inhägnad’); ažu-: ažūdi.rpte. (penčijų.) ‘tjäna in (pensionen)’, ažūgine. ‘förbjöd, satte stopp’, ažulaikė.t ‘ni har stoppat, hållit kvar’, ažūmušė. ‘dödade’, ažupīrka. ‘köpte i förväg’, ažuspi.rta ‘stöttad’, ažūšala ‘frös’, ažūteršė. ‘förorenade’, ažūvalgį.te. ‘äta upp’, ažūverke. ‘brast i gråt’; da-⁴: nedaeina galvōn ‘förstår inte’, dasiklause. ‘fick veta genom att fråga sig för’; nu-: nudrebėna. ka.jēla.m ‘gick bort’, nugaīša.m (pūsi. de.nōs) ‘vi förlorade (en halv dag)’, nuspaudė. (šl.rdi.) ‘tryckte samman (hjärtat)’, nuspėja. (grybas ir dūmai rūksta) ‘mognade’ (svampen och röken ryker), nuveja. (kariuōmine.n) ‘gav sig av (till armén)’; nuo-: nūomire. ‘dog’, jfr 1a. nomira ‘detsamma’; pa-: padègina. (pirštùs) ‘brände (fingrarna)’, nepājaučia (kat vargas) ‘känner inte (att det är eländigt)’, palikai (našlė) ‘blev kvar (som änka)’, pāmėčiau (rūkyte.) ‘slutade (röka)’, pašėukte. ‘kalla, ge ett namn’, patėka. (drausmės) ‘disciplinen räckte till’ (jfr 1a. pietika drosmes ‘detsamma’), pāte piau; pad- (sl., jfr vitryska пату́кваць ‘vrida’) ‘pa-’: pākiši ‘du satte in’, pādeina (un le.-tuvėm) ‘liknar (litauiska kvinnor)’; pēr-⁵ ‘per-’: pēre.ja. (tridzēšimt aštūonius rublius) ‘översteg, kostade mer än (trettioåtta rubel)’, pērkalbi ‘översätter muntligt från ett språk till ett annat’, pērtrauke. (mōkslus) ‘avbröt (studierna)’, pērvardina. ‘döpte om, gav en annan beteckning eller ett annat namn’, pērvede.m ‘vi översatte’, pērverste. ‘översätta’; 3 Prefixen api-, ata-, ažu-, har, som exemplen visar, till skillnad från i många andra östaukštaitiska dialekter i Litauen, här bevarats intakta i alla tempusformer i en ganska ovanlig utsträckning (: apivirinte., ažūdi.rba, atapjōve. osv.). Ett sådant ordbildningssätt, där dessa prefix i sin helhet läggs till varje verbform genomgående, förekommer inte i någon annan dialekt som talas någon annanstans i Litauen. Den undersökta dialekten är dock inte ensam i detta avseende. Ganska många sådana belägg förekommer i 1600-talets skriftliga källor från östra Litauen — i K. Sirvydas skrifter, t.ex. apiimti, apimūšti, atanešti, ažumigdyti, ažuplyti m.fl. (för fler exempel, se Morkūnas K., 1980, 113, 117, 122—125). Detta faktum visar alltså att den undersökta dialekten är mycket ålderdomlig. Analogi med verbprefixets betonade position kan utan tvivel ha bidragit till denna generalisering. Enligt atakerpa (denna position är också karakteristisk för andra östaukštaitiska dialekter) och atakirpa., atakirpte., och efter de sistnämnda även ažūdi.rpte., ažūdi.rba, ažūdi.rba. 4 Dėl da- kilmės plg. Mažiulis V., 1958, 127—133; LKG, 1971, II, 294. 5 Dėl priešdėlio per- tarimo šnektoje pēr- plg. Grinaveckienė E., 1980, 235. 111 pra- (sl.? Jfr vitryska прамыць ‘skölja igenom’) per-: pranakvosi ‘övernatta’, praplóve. (med vatten mig) ‘sköljde mig med vatten, sköljde ur min mage’, praskaiṭyk (jfr vitryska прачытай) ‘läs igenom’, prašaĭdi.ta ‘förkyld’, prāšauke. ‘kallade, gav ett annat namn’, pravirta. (le.tuviai be.larušais) ‘förvandlades (litauerna till vitryssar)’; pri-: priragėjau ‘har sett, upplevt, varit med om’; raz- (sl., jfr vitryska разрэзаць) ‘ut-’: raškerde.m ‘skar ut’, rašțveria ‘genomsöker, fångar in, plockar upp’, razvažiava. ‘åkte runt’; sa-⁶ (lett., jfr lett. saplaustīt ‘skära sönder’) ‘sönder-’: salaūže. (koju.) ‘bröt av, bröt av sig, bröt (benet)’, sapja.vēsi (šienēlia.) ‘du kommer att skära sönder (lite hö)’; su-: sulāidziau (akis) ‘slöt ögonen, började sova, lade ihop ögonen’, sustāja (smetōnas) ‘grädden skiktar sig’, suttraukia (kitūs čia) ‘övertalar andra att bosätta sig här’; uś- ‘upp-’: užaugi.s⁷ ‘uppvuxen’, užāukla.t ‘föda upp, göda’, užeina ‘går in’, užīma ‘tar upp’, ušlipe.m ‘vi klättrade upp’. Prefixen až-, in-, iš-, nu-, pri-, su- med reflexivpartikeln -si-: ažsi-: asigeri ‘dricker på sig’, asije.miau ‘tog itu med’, asikrešte. ‘bli smittad’, asipláude. (vaikai pa. mieštūs) ‘(barnen) for iväg åt olika håll (till städerna)’, asižvagēja. (aüsis na. ge.smių) ‘det ringde i öronen (av sångerna)’; insi-: insidaužiau ‘jag slog mig’; išsi-: nejišeiši (be chirurg.ra.) ‘du kan inte ta dig ut (utan kirurg)’, išivede. (ānglu. kiaüliai) ‘försvann (de engelska grisarna)’; nusi-: nusikaria ‘tystnar’, nusiklausyte. (rādija.) ‘lyssna på (radio)’; prisi-: prisituriu ‘håller mig, behärskar mig’; sus(i)-: susmaišai ‘trasslar till det’, susitinki ‘träffas’, susigeria ir susilupa ‘dricker sig berusade och slåss’. III. Särdrag i ordens böjning och användning 1. Substantiv a) Genus I vissa, relativt sällsynta fall har den grammatiska genusformen hos en del ord i dialekten ett annat genus än motsvarande ord i litauisk standardskrift. Vissa substantiv av båda könen har då och då endast en gemensam maskulin form, till exempel: mannen frågar sin hustru – hon är polack; fadern är litauisk och modern är litauisk; husfruarna är lata. Det har observerats att femininum uttrycks med maskulina former endast av personer som i högre grad har glömt dialekten. Genuset hos vissa främmande ord och internationella ord i dialektens vardagsspråk är detsamma som hos motsvarande substantiv i närliggande litauiska dialekter, eller det genus som ordet har i det språk varifrån det kommit in i denna dialekt, till exempel kamāša.s ’osnörda lågskor’, jfr lett. kamašas (< pol. kamasz) ’detsamma’, kilametra ’kilometer’ (jfr. 6 Även om prefixet sa-, generellt sett, inte är främmande för det litauiska språket (det förekommer här och där i dess sydliga dialekter, se Zinkevičius Z., 1966, 426; LKŽ, XII, 1981, 1), har det dock hittills inte observerats i norra Litauen och har därför i den undersökta dialekten, vid sidan av lie och su-, sannolikt uppkommit under inflytande från lettiska dialekter eller deras standardspråk. 7 ažāugi.s och užšūgi.s, ažēina och užēina samt många andra exempel på dessa båda prefix visar att den skillnad i betydelse mellan až- och už- som Z. Zinkevičius (Zinkevičius Z., 1966, 428) uppger för de östlitauiska höglandsdialekterna inte har observerats här. 112 lit. Imbrado dialektens kilometrà), klàsai ‘klasser’ (jfr. vitry. br., ry. r. класс), metrą ‘meter’ (jfr. lit. metrą — Imbradas, Ignalina), litrą ‘liter’ (jfr. lit. litrą — Imbradas, Ignalina, Kupiškis, Anykščiai), smetònas ‘gräddfil’ (jfr. Imbradas, Kupiškis smetònas), spičkà ‘tändsticka’ (jfr. vitry. br. спичка, ry. r. спичка), trèpe.s ‘trappor’ (jfr. lett. la. trepes ‘detsamma’ < ty. Treppe), tūpele.s ‘tofflor med träsulor’ (jfr. lett. la. tupeles ‘detsamma’). Ibland skiljer sig också genus hos enskilda nyare dialektord från litauiskans, t.ex. apskritys ‘distrikt’ (jfr. lett. la. apriņķis ‘detsamma’), kàrpa ‘karp’ (jfr. lett. la. karpa ‘detsamma’), paminklà ‘monument’, ru.šys ‘sort’ (jfr. vitry. br. рату́нак, copt, ry. r. сорт). Vissa gamla litauiska dialektsubstantiv skiljer sig inte heller ofta i genus från motsvarande substantiv i närliggande litauiska dialekter, t.ex. kirmė.liūkai ‘små maskar’, lėpšai (|| lėpše.s) ‘lėpšės’ (jfr. östaukštaitiska lėpšis ‘lėpšė’), na.siūkas ‘liten näsa; grisens tryne’, pe.nyš ‘maskros’ (jfr. östaukštaitiska pienys ‘detsamma’), ramunėliai ‘prästkragar’, tūūkstuncia.s ‘tusentals’ (jfr. östlitauiska tūūkstantė). b) Numerus Vissa dialektsubstantiv skiljer sig ibland i numeruskategori från litauiska standardspråket. Till exempel brukar arter här benämnas med singularformen (sannolikt efter mönster från närliggande slaviska dialekter, ibland också från lettiskans standardspråk), t.ex.: Här har man sått klöver (jfr. lit. standardspråk dobilai, lett. la. sarkanais āboliņš ‘rödklöver’, vitry. br. канюшына, ry. r. клевер); Här finns buskar: både björk, vanlig al och svartal (jfr. lit. …och björkar, både vanlig al och svartal, vitry. br. … і бяроза, і мёпа вольха, і чо́рна, ry. r. … и береза, и серая ольха, и черная); Av trä och sten bygger de hus (jfr. lit. av träd och sten bygger de, vitry. br. з дрэва і каменя будуюць, ry. r. из дерева и камня строят); Korv görs av kött (jfr. lit. dešrās darīt, vitry. br. рабіць каўбасу, ry. r. делать колбасу), fåren äter också detta gräs (jfr. lit. āvys irgi ēda šitą žolę); skatorna bygger bo av sand (jfr. lit. krēgždes lizdas lipdo). För en del substantiv som endast förekommer i singular eller har former i båda numerus, såväl litauiska som lånord, är pluralformen vanlig här, liksom i närliggande öst- och höglandsmål i Litauen, i de slaviska dialekterna i området eller i lettiskans standardspråk, t.ex. Här har man hällt ut sand (jfr. lit. smėlis och Imbradas, Dusetos, Obeliai, Švenčionys smėliai, lett. la. smiltis); björksav (jfr. lit. bėržo sulà, lett. la. berza sulas), bockar som ska såga ved (sl.) málka.m pe.lū.ite. (jfr. lit. en bock för att såga ved och de östlitauiska formerna ožiai / kazlai ‘bockar’ för ved); ett dygn (sl.) sūtka.s i taget., jfr. lit. vienà parà (på vissa håll även sūtka), vitry. br. адны суткі, ry. r. одни сутки. I dialekten används levande dualisformer i nominativ–ackusativ av substantiv, t.ex. dvi šeimyna ‘två familjer (familjer)’, du kartù ‘två gånger (gånger)’, du nameliūkù ‘två bikupor (bikupor)’, du puodukù ‘två koppar (koppar)’, du kilogramu ‘två kilogram (kilogram)’. c) Kasus Dialektens singularis lokativ har också följande särdrag: 1. Sannolikt på grund av påverkan från lettiskans standardspråk används lokativ här alltid också i stället för illativ, t.ex. de reser till Ungern; i badet; förde bort till Riga; går till skolan (jfr. 8. 949 113 la. braukt jūrā, mežā, kosmosā). Och här används illativformer, liksom i pronomenböjningsord i de litauiska östaukštaitiska dialekterna, i stället för lokativ, t.ex. kažnañ (sl.) sciūri ’i varje hörn’, tañ kraštī ’i det området’, ta.kiàñ ōri ’i sådant väder’, katarāñ namī ’i vilket hus’, ta.kiàñ karštumī ’i sådan hetta’, že.dnañ (sl.) miškī ’i varje skog’, āžeras, kurīñ lāista.s kārpa ’en sjö där karpar har satts ut’. 2. Det förekommer att rent lettiska lokativformer ofta används i dialekten i stället för litauiska illativ- och lokativformer, t.ex. nūmire. vākara ’dog på kvällen’ (jfr lett. nomira vakarā), ġērte. triskārt diēnā ’dricka tre gånger om dagen’ (jfr lett. dzert trīsreiz dienā), gi:vėna Grīvā ’bor i Gryva’ (jfr lett. dzīvot Grīvā), važiūoju Mēdumā ’jag åker till Medumi’ (jfr lett. braukt Medumā), laikīte. sausā veidā ’förvara torrt’ (jfr lett. glabāt sausā veidā) med mera. 3. Vissa substantiv av a-stam i dialekten kan ibland parallellt ha även ia-stam i singular nominativ, t.ex.: āžeras ir azerýs, medan enstaka kasusformer av det ovanliga lånordet av denna stam pōzas ’ränna’ ibland förekommer med u-stamändelser, t.ex. med pa.zuñi och utan pōza. Kasusformerna hos feminina substantiv med konsonantstam har i regel övergått till i-stam, medan maskulina substantiv med konsonant- och i-stam har övergått till ia-stam, t.ex.: saserēs ’systers’, dukterēs ’dotters’, ākmenia ’stens’, duñčia ’tands’, duñčiās ’med tänderna’. Kasusformer av vissa substantiv med (i)u-stam har oftast övergått till (i)a-stam, t.ex.: su.nāi ’söner’, pe.tai ’söder’, pe.tais ’i söder’, cukra ’socker’, men āmžiaus ’ålders’. Orden musià ’fluga’ och kuchnià (sl.) ’kök’ (jfr vitry. och ry. ку́хня ’detsamma’) har io-stam i dialekten; ackusativ singular av orden kraujas ’blod’ och vėjas ’vind’ har ändelsen į, t.ex.: kraujī ’blod’, vējī ’vind’. 2. Adjektiv Adjektiv med a-stam har, liksom i närliggande östaukštaitiska dialekter i Litauen, i plural nominativ oftast helt regelbundet ändelsen -ūs hos adjektiv med u-stam, t.ex.: gērus ’goda’, kietus ’hårda’, māžus ’små’, mēlinus ’blå’, nebagōtus (sl.) ’fattiga’ (jfr vitry. багаты ’rik’), netīrus (lett.) ’smutsiga’ (jfr lett. netīri ’detsamma’), piktus ’arga’, aštrūs ’vassa’, raudōnus ’röda’, sānus ’gamla’, teisingus ’rättvisa’. Det har också noterats att vissa adjektiv med a-stam här ibland behåller sin stamändelse, t.ex.: saīsi mažōliai; kaip sveiki, tai ir gerai; jfr också dideli šēriai. I sällsynta fall förekommer ändelsen hos adjektiv med u-stam i genitiv singular av adjektiv med a-stam (troligen på grund av sammanblandning av u- och a-stammar), t.ex.: sānaus ’gammals’ āmžiaus (kanske här genom analogi med substantivändelsen?), medan enstaka adjektiv med u-stam parallellt kan ha ändelser från (i)a-stam i singularformer, t.ex. bēržalape. nestiprās grýbas; Jōnas stipra. tēva, även om man också säger šiāudas nestiprūs. 8 Enligt de kartlagda uppgifterna i LKA, II, 1982, 129 är maskulina adjektivformer i plural nominativ med ändelsen -ūs (geltōnus, raudōnus) karakteristiska för östaukštaitiska dialektområdet mellan ungefär Zarasai–Žeimelis–Širvintos, och används i äldre människors språk parallellt med former med ändelsen -i (geltōni, raudōni). 114 Pronominaladjektiv (och räkneord) har i dialekten, liksom i närliggande aukštaitiska dialekter i Litauen, ett obetonat ändelseformans -asai || -asiai (a- och u-stam), -ysai (ia-stam och adjektivens komparativ), -oja (o- och io-stam), -ėja (ė-stam), t.ex.: gyvasiai, pi.rmasiai, sótasai ’den mätte’, didi.sai, vi.rėsni.sai, jaunėsni.sai, žalioja, gelta.noja, baltója, pirmója, mažója, unksti.vója, didėja. De pronominala ändelserna bevaras vanligen genom hela paradigmet, t.ex. unt pirmęsia.s bál’ka.s; pikta.sia.s nótre.s; ja.diejį duftęs; di.lgia.se.s úsne.s; bálta.sia.s žúse.s; baltųju. žu.-sių mažai par kú yra, pilkųju. daugiaus; unksti.vósias bū.lbes pasa.dina.m || Det förekommer att vissa kasusformer av pronominalformerna har bevarat intakta dubbla ändelser, t.ex. jaunómsia.m från mi.rtu. pina vainiku. Ibland kan också icke-pronominalformer användas med betydelsen hos pronominala adjektivformer, jfr mažója ilgè. och didelis ilgýs ’sjöarna i Smėlynės omnejd’, untras karas ’andra världskriget’; pirmója ža.lė och untrá. Adjektiv (enkla och pronominala) kompareras, t.ex. púrtni ’yvig’, unksti.vėsne., šve.sėsnis, šve.sėsni.sai, geriáusias ’bäst’, saniáusias ’äldst’, gardžiáusiasiai ’godast’. Adjektivens komparativ har ibland även superlativ betydelse, t.ex. ánas vi.rėsnis (= äldst) inžbniėrus. Här lever en treledad form av superlativ av alla adjektiv. Den första bildas av pronomenet páts, pati och den positiva formen av pronominala adjektiv, t.ex. pátes pirmieji grybai; den andra av pronomenet páts, pati och komparativformen av pronominala adjektiv, t.ex. páts jaunėsni.sai; páts vi.rėsni.sai; den tredje är sammansatt och bildas av genitiv plural av den positiva formen av vanliga adjektiv och dess superlativform, t.ex.: sanų saniáusias. Särskilt levande i dialekten är adverb bildade från superlativ och sammansatt superlativ av vanliga adjektiv, t.ex.: iš sanų saniáusiai teip šaukia (= kallar); ánas sanų saniáusiai žina.; būtiniáusiai reikia apinių; tėvui saniáusiai reikia sustatytė. duftis. I sällsynta fall är dialektens komparativform av adjektiv icke-litauisk till sin bildning, konstruerad analytiskt liksom i närliggande slaviska språk, t.ex. labiaus cienį (= mer värdefulla) kėliai kaip šiaudai. Dialekten använder också en jämförande adjektivkonstruktion av typen kų ’vad’ sanėsnis, tų ’det’ gerėnis. 3. Räkneord Kardinaltalen dūjei, dūjai är vanliga i dialekten, men vid sidan av dem används parallellt också former utan postpositionsformant: du brólai, dvi kėrves. Genitivformen är alltid dviė: námus un dviė galų, och lokativformen är dviejūos, dviejós: áni.s gi.vėna dviejūos. Maskulina räkneord 4–9 har alltid ändelsen -ius i ackusativ (: keturius, piñkius, šešius, septynius, aštuonius, devynius). Räkneordet dešimt har alltid betonad slutstavelse (: turu dešimt rúblicu.), medan räkneorden 30–90 alltid har två självständiga accenter, en i vardera leden av sammansättningen (: trisdešimt, keturiasdešimt, piñkiasdešimt, šešiasdešimt, septyniasdešimt, aštuoniasdešimt, devyniasdešimt). I dialekten har šimtas accent enligt accentklass 2 (: šimtais métu. gi.vėna), medan tūkstantis är femininum (: paróde. kėturias níkstuntis rúblicu.). 8* 115 I ordinaltal 11–19 är det andra ledet vanligen -likis (: pinikia-likiai, šešta.likiai, dvi.likis ‘tolvte’), men numera säger man också parallellt former med -liktas, -a, som i standardlitauiska: septynioliktas mėtais; keturioliktas mėtais. Distributiva räkneord för 1, 5–9 har suffixet -eli, -elios (: be vienelių metų. jam septyniasdešimc; devyneli vartai), medan dveji, treji är som i standardlitauiska. Räkneordet ketverel. har en kontaminationsform. När man talar om år kan kardinaltal ibland användas parallellt i stället för distributiva räkneord, till exempel: šešėlis metus tarnavo.; pinkeli metai kaip vyras mirė., bet dvidešimc pūklius metus turėja.; pūklius metus atganiau.; aštuonius metus karvės laidžiau; man’ septyniasdešimc pūkl. I dialekten används också bråktal: pūsa., pusuntra., pusuntros, pusdvi.likis ‘halv tolv’. Ibland används pronomenet vienas ‘annan’ i stället för räkneordet kitas; kitas brolis numirė., a kitas gi.vėna. I datum står räkneorden, liksom i lettiska och slaviska språk, före månaden, till exempel pink-ta. dekābrius ‘den femte dagen i december’. 4. Pronomen Vid sidan av de äldre och vanligare formerna av personliga pronomen dšėi, tūjei, ānas ‘han’, ana ‘hon’, ānes ‘de’ (även āni.s förekommer; jfr även pātes ‘själva’ i džn. vid sidan av pāti.s), är också standardlitauiska formerna aš, tu, jis, ji, jie, jos levande i användning av ana.s ‘de’. I paradigmet ersätter formerna av pronomenen jis, ji vanligen konsekvent pronomenen ānas, ana, till exempel jų šaukia; jį apskuta; jiem neduoda; jom perka; jais mazgōja och så vidare. Den pronominala formen jinai är sannolikt nyare och används av yngre dialekttalare. Genitivformerna manįs, tavįs, savįs har betoning på ändelsen, även om jag också råkade höra tāvi.s och savį (: del’ savį neapsimoka). Formerna mān’ (dativ) och man’ (ackusativ) skiljer sig åt genom accent. Ackusativformerna māni, tāvi. har noterats. Endast formen mēs ‘vi’ är känd (möjligen påverkan från lettiskan?). Formen jūs används oftare i samtal med obekanta (: jūs ta.kių valgį.mu. nevalg.si), annars är det vanliga pronomenet tamsta. Vid sidan av pronomenen māna., tāva., sāva. används parallellt, men kanske något mer sällan, även mānas, tāvas, sāvas, till exempel: sāva. kaltybi. suprāta.; ašpirka. sāva. sānui žēmi.; māna. vīras mire.; kur tāva. vadėla.s; par mum sāva. apiniai ir: sāva. kiaulienu. vērdā; gerių savās žōlās; savų vaikų neturėja.m; vī.lnu. savų negausi atgal. Av demonstrativpronomenet ta har även den pronominala formen tōj hörts, till exempel: tōj šaurē (= nesvarumai) rākia nuskūste. I pronomenen katarā ‘vilken’, kitā, kokiā, šis, ši, šitas, -ā, tā, visā, viskās har den gamla långa a-vokalen till största delen bevarats oförändrad i de betonade ändelserna i singular genitiv och plural nominativ (Grinaveckienė E., 1980, 232), till exempel iš katarās vieta.s; na. kitās kiaūla.s; ka.kias anā vaišla.s; un šiā svieta.; na. šiās vieta.s; un šitās pūsas; nerekomendūjas šitā do-ryte.; palig (= dėl) šitā aš negaliu aite.; un tās rūnka.s; un tās kiaūla.s; iš visās ki-pēla.s (= milžuvės); na. viskā sužiūravus (= pražiūrus); mōteres, katarās jaunēsne.s; nėmne.s (= tokie grybai) — šitās ve.li.vēsne.s. 116 Pronomenen kataràs, -à, kókis, -ia, šìtas, -à, šitókis, -ia, tókís, -ia, visakàs ’allt’, visókis, -ìà har i dialekten accentuering av den fjärde accenttypen, t.ex.: kataròj bažnyčià. į anas būvà.; kókis didelis grýbas; na. kàkių ligų gerià; ka.kió laikà. prisìturėdava; ka.kìų pinkių metų.; sirgà. kókìus šešìus metus; šìtų mergìčių. gaìlù; na. šìtų jìma mèdù.; šìtì kòjai ukólis dàve.; šìta.kìų ža.lìų ir par mùn frà; tókìs gražùs žièdas; pavasaris tókìs šàltas; ta.kìè miškai didelì; ta.kìàs avèlas brùngìa.s; ta.kìų blynu. kepìat; visakàs būvà. ti.nai; visa.kìų da.bìlų yrà; ge.dòdava. visa.kìų ge.smìų. Dialekten känner inte till pronomenet jòkis, -jà, och i dess ställe används det obestämda pronomenet nė kókis, -ià, t.ex.: ne. ka.kió mèšla. nedėja.; ne. ka.kìas ròže.s (= raudonligės) kiaùliai nežinoja.; ne. ka.kìas ròže.s (= raudonligės) samìaus nebūva.; klìskiabù.de.s kìrme.la.s ne. ka.kìos neėda || Alla här undersökta pronomen av maskulint genus med ändbetoning har i singularis instrumental bevarat den betonade akutmarkerade ändelsen -iom, t.ex. nuėja. šìtuom keliù; su visìom nagù nuplėšė.; kùom gi jì išpenėsi; ròbrai (sl. = šonkauliai) su visìom nugarakauliu; žinai, kùom išgydìte., reikia pasakýte., kùom didìma. ir kùom aukštùma.; bumbýti. tuom ilgumù nupjòvė. Att ändelsen har kunnat bevaras intakt kan bero på betoningen och möjligen på påverkan från pronominalformer i motsvarande konstruktioner i lettiskan (jfr lett. nopļauj tom garumu). Det har noterats att singular instrumental av pronomenen jì och ta har ändelsen -ì och plural genitiv -ìos, t.ex.: pa.jù (= višta) pãdeda kiaušìniu.; su tì dukterì; mòmà (= bičių motina) tuos bitis kamàn-dava.ja; lèpše.s gárdzia.s — jùos ar vàlga.; nèmnè.s — jùos negalìma rãute., jùos reìkia iškèpte. ir vàlgìte.; jùos (= vaistažolės) mòteres rènìka; avèla.s jùos (= žoles) vàlga.; jei paìmsi jùos (= žuvis) už galvòs; jùos (= žoles) gèria, kaip apìserga⁹. Plural genitivformen av tvåstaviga pronomen av feminint genus är belagda i tre varianter: med ändelsen -ius, med -ìuos och med -às, t.ex.: vištà pėri kókìus tris savaitès; šìtuos žòlàs mòteres rènìka; būvà, perkùnja šìtas dienàs; reìkia gèrte, šìtas saknytès; visàs bū.l’bas išplės šìtas aklėčia.s. Former­na kókìus och šìtuos (liksom jùos ’dem’, tùos ’de’) är utan tvivel av samma ursprung, men kókìus är möjligen en yngre form och kan ha uppstått ur kókìos. Former­na šìtas och visàs har också utvecklats ur former med ändelsen *-ān och kan troligen vara en följd av kontakter med angränsande litauiska dialekter. I relativa attributiva bisatser används vanligen adverbet kur i stället för ett pronomen, t.ex.: vapsvà, kur žamès lãida; žiedai, kur šviečia (=sviedžia) plaukuõs; žòla.s, kur šùpan (sl. = sriubon) lìekì ’lägger’. Singular genitiv av pronomenet nièkas har ibland adverbialiserats i dialekten, t.ex. pakél’t’ panèšt’ jam nièka. būvà.; lèpše.s — nièka. grýbai. Dialekten har en hel del syntaktiska konstruktioner med pronomen som inte är helt typiska för litauiskan och som liknar motsvarande konstruktioner i lettiskan, t.ex.: aš šìtām (= šitą) išìtyrus (jfr lett. es šitam iepētījies); tam atgal’ (=prieš tai, jfr lett. tam atpakaļ); pat pirmà (= visų pirma) nupjãuna galvù. (jfr lett. paš pirmu nopļauj galvu); par visài (=visai) nièka. nežìna. (jfr lett. pa visam nieka nezina); màn’ nebūva. vaikų; màn’ būva. daùk apìračių. (jfr lett. man nebija bērnu; man bija daudz operāciju) m.fl. De är troligen kalkeringar av motsvarande konstruktioner i lettiskan. 9 Dėl galimos tų formų kilmės žr. Grinaveckienė E., 1980, 235. 117 5. Verb I dialekten har tre infinitivformer konstaterats. Den vanligaste har suffixet -t’ (: aĩt’, nėšt’, dėot’). I äldre personers uttal är den fullständigare formen med suffixet -te. (: aĩte., nėšte., dėote.) mer utbredd. Något mindre vanlig är formen med suffixet -tei (: kalbėtei, važiuotei), som också används oftare av äldre personer (jfr även Grinaveckienė E., 1980, 233 och fotnot 24). Ibland har de reflexiva verben här två reflexiva partiklar, t.ex. nesiregis ’syns inte’, ma.kinasis ’lär sig’, kalbasis ’samtalar’. Detta tyder på att den första av dem, som står direkt efter stamslutet, här börjar uppfattas inte som självständig utan endast som ett betydelselöst tillägg till formen; jfr även uttrycket: išpūsk žarnu., ir anū rūgis ’genomskinlig’. Verbet kalbėti används i dialekten både som i- och a-stam (: kalbi pãterus, pėrkalbi ’nämner’ och kalba ’talar’), mylėti både som i- och ia-stam (: myli ’tycker om’, nẽmi.lia ’älskar inte’), dėngti är a-stam (: dėnga stõgu.), pilti är ia-stam (: šùpilia pienu.), klūpėti är i-stam (: ãnas klũpi), gnybti och malti är a-stammar (i preteritum iterativum o-stam) (: mugnybau vienu. agurku.; sumaldau maišu. mi.ltu.). Verbet pláusti används i stället för pláuti (: nupláudzia, išpláudzia). I presens får verben pūti och tilti en -st-stam (: pūsta, tilsta); formerna ãsti ’äta’, esti ’är’ och liėksta ’blir kvar’ uppvisar rester av en vokalstam (: ãsti grỹbu., lai ãst ’må det bli’; liėksta, paliėksta, samt paliėksi (= paliksi) pùšgirtis). Verb av typen pjauti, krauti m.fl. är i presens na-stammar (: pjáuna, kráuna, gáuna). Verb med suffixet -(i)auti får i presens suffixet -(i)áuna (: keliáuna, pùliáuna ’varbildar’, reikaláuna, uogáuna), och verb med suffixet -yti får suffixet -ija, t.ex. grãžija (sl.) ’skärper, vässar’, kirmija. Verben lėisti, lipti, lùpti och sùkti är ė-stammar i preteritum (: išláidziau, paláide. pilvu., nùlipe.m, užlipe.m, išlupe., sùke. galvu.). I första person singularis av preteritum har verben med suffixet (eller roten) -ė(j) oftast fonetiskt tappat -ė- (: nedėjau ’jag lade inte’, negaláu ’jag kunde inte’, neragėjau ’jag såg inte’, pradėjau ’jag började’, jfr även Grinaveckienė E., 1980, 230). Tvåstaviga verb har alltid betonad ändelse i första och andra person singularis av futurum (: aĩsiu, nunešiu, neraši, kur de.sies, kasiù, neiseisi ’du klarar dig inte’ utan kirurg). I tredje person futurum är ändelsevokalen alltid kort hos verb med långt ė, y, o eller ū i roten eller suffixet (: pridiks, nusbãs ’kommer att bli tråkigt’, pavedzias ’kommer att köra runt’, pasisės ’kommer att så’, susanės ’kommer att bli gammal’, ištaisīs, nesta.vės ’kommer inte att stå’, atvaris ’kommer att driva fram’, pridaris ’kommer att göra’, šės ’kommer att så’, sulīs). Former­na av preteritum iterativum sammanfaller med litauiskans standardspråk (: aidava., dėdava., ge.dódava.), men tredje person av verbet būti är belagd endast i fonetiskt förkortad form, t.ex. būda ’brukade vara’. Konditionalis har i första person singularis ändelsen -cia (: ãcia, nevažiuocia, negalėcia, matycia, negailė.cia, mirčia), i andra person -tūm (för tvåstaviga infinitiver är den också betonad: apsivestūm (= vestum), dari.tūm); i andra person pluralis ändelsen -tūt (för tvåstaviga infinitiver är den betonad: aitūt, neraudōtu.t), i tredje person -tū (för tvåstaviga infinitiver är den betonad: 118 bu.tų, aždektų ‘brändes av solen’, suverptų, atsiustų, numintų, nepu.tų, nusipirktų). Imperativformer förekommer i dialekten i två varianter: med formanten k och utan den. Såvitt man har kunnat konstatera används båda parallellt utan betydelseskillnad; vi har dock antecknat fler former utan formanten k (kanske på grund av att de används något oftare). Formanten k uttalas oftast (konsonanten l som föregår den är vanligen mjuk), t.ex. pérsta.k ‘sluta’, píl.k, ti.lėk, dieve liñk ‘Gud bevare’, sumal.k, gelbėk, pažemí.k ‘gör billigare, sänk priset, begär mindre’ agurkùs, rák ‘stick’, jfr lett. raki ‘detsamma’. Det förekommer emellertid också exempel på denna bildning där formanten k har fallit bort, t.ex.: duonu. iškėp’ ‘baka bröd’, tai gardimas; iškúl’, pajim’10. I imperativens singularis, 2:a person, be formanten k bevaras ändelsen vanligen intakt här (: nupjaustai, paválgai, pasākai tu mán’, prāšai, dieve sāugai, pavārai, suieškai, nešī), men det förekommer att ändelsevokalen (ibland även diftongen) faller bort (: suvāikščia.i ‘gå dit’, paród’ ‘visa’). Pluralformerna i 2:a person bildas av singularformerna genom att ändelseformanten -t läggs till (: padabojit ‘håll uppsikt’, suvāikščia.jit ‘gå dit’; formerna av infinitiver av (i)a-stammen med två stavelser har ändelsebetoning: ainīt ‘gå’, atlaidit ‘släpp’). Ibland läggs ändelseformanten t till en längre (äldre) form med bevarad diftong i ändelsen (: važiuojiet ‘åk’). Optativ förekommer i dialekten i fyra former: den bildas av presensformen eller futurumformen i 3:e person med de tillåtande partiklarna lai och tegul, t.ex. lai āsti ‘må det bli’ (jfr lett. lai ir), lai āsi ir vienas — nebėda; lai bus tau ir tāva. vaikām ir tam, kas numiri. (förbannelse), tegul’ pavālga., tegul’ pasakis. Vissa sammansatta tempusformer av verb används också i dialekten, men bildningen av dessa former är ibland något bristfällig ur litauiskans synvinkel eller rentav icke-litauisk, t.ex.: aš y’r ‘är’ verkus; mės Vil.nijy y’r ‘är’ būvit.; aš y’r ‘är’ apibūrta, aš nēra ‘är inte’ to dari.s ‘gjort’, žma.nių daug išmirūs ‘många människor döda’, kad numiri. ‘att hon skulle ha dött’, žiniu. duotų; mādčia gimi. ‘född’; kitas brōlis numiri. ‘död’. Particip förekommer relativt sparsamt i dialekten; bildningen av vissa av dem är också något bristfällig, t.ex.: sāka., gardų āsu.; nuskinūsiu. āsu. daugiaūs; ū.ntes mēga. bēgunti. ū.ndeni.; mire. suaugusiu. mēttu., neijšgydama ligā; pērinčiu. ‘förra’ mētu. ža.lyte.s Presens gerundier används i dialekten, t.ex.: dabōjunt’ ‘medan man tittar’, iš kā dēda ‘gör’ šiberi. (germ.) ‘en sprint’; gi.vēnunt’ vseip atsitinka. Det har konstaterats att neutrum vanligtvis används som predikativ i stället för participformer som kongruerar med substantivet, t.ex. jám ažgí.nta re.bulia; sulūužita kaulas; namini pasēta; kiēmas apinēšta tvōri. Verbet reikia tillsammans med infinitiv kräver, liksom i andra östaukštaitiska dialekter i Litauen, alltid nominativ, t.ex.: reikia iškāste. duobē ir sudēte. akmenai. I stället för konstruktioner med illativ av typen nėra ko sakyti används, liksom i andra östaukštaitiska dialekter, konstruktioner av typen nėra kū sāka., nėra kū valga., nėra kū dirba. Att dialekten är tämligen fattig och håller på att försvinna framgår tydligast av verbbruket. Enskilda verb, deras prefix och verbformer används ibland 10 Att dessa former har utvecklats ur former med formanten k framgår sannolikt tydligast av deras accentplacering och ton. 119 jamos ne savo reikšme, ne visada lietuviškos, lietuvių kalbai gana neįprastos ar ir svetimos, pvz.: višta negali kiaušinius užsėste. (= aptūpti); rūtų ‘raugintų’ pieną patrinte. (= patepti); inkstai prašaldį.tą ‘peršaldyti’ būva.; padėginai (= nudeg ei) pirštus; aš prašišalai (= nušalau); ąngs pras išalb.s (= peršalęs), skragždė. ligzdu. (la., = lizdą) padūra. (= lipdo) iš smėlia.; dūmai pasirką. (= pradėjo rūkti) iš grybų.; karštu ū.ndeniu grybius apipili (= nuplikini); smetōnas sustoja (= nusistoja); praskaitīk (= perskaityk) tų knygų.; paršeliūs acirčioji (= atskiri) na. kiaūl.a.s; bumbyti. paršiūkam nupjaūnstai (= nupjauni), prižina. (= pripažino) ai rūžb.; prašauke. (= pavadino) tų vietų. kiteiņ; sažilāvus (= pražilusi) — liņk dievē; nepažaučia (= neatjaučia), kad man vūrgas; makįkla.n nevaikščia.ia (= neina) ąnes; šūns netvaikysi (= nenuvysi) na. savis; tu žōbk. sviečia (= sviedžia) plaukuōs; žinai, tik nusūaukte. (= pavadinti) negaliu; vākār kap mūsiāus (= daugiau, piliau) mēdin; aš lēkū (= dedu, kraunu, plg. la. likt ‘t. p.’) sīenu, unt klēva. (sl., = tvarto); nīekas nepažįsta (= nesupranta, nežino), kas jai ūrą; diēnu. susigeria (= pasigeria) ir susilūpa; ar sugērt’ (= išgerti) jū.m duoda; ateis namō sugēris (= pasigėręs, girtas); padauža.m (= sudaužome, sugrūdame) grāpstus (= grums-tus) unt laūka.; aš nūsklausau (= paklausau) rādija.; paliepėi ‘tokiam grybui’ skūru. (sl., = oda) nūjima (= nulupa); nūveik, pranakvōsi (= pernakvosi); ar māž-gų i.dējai (= užmezgei); pātes pāgeriam (= išgeriam) masiēnkas (sl., = pasukas); pāmečiau (= nustojau) rūkytė.; girdžiu (= jaučiu), kat mān’ likā. sveikiais; pie-nu. sušī.lda. (= sukaitina), šūpilja bi.ntan (= marlėn) — ir tvarōgas (sl., = varškė); krēkenus dēda (= pila) bliū.delin ir kēpa; išvede. (= išnyko) ānglu. kiaūtlai; nūspau-de. (= suspaudė) mān’ šī.rdi.; rauda.mūmas pasidāra. (= paraudonuoja), kaip gi-liai i.kū.nda.; insidaužiau (= susimušiau), kaip kritai; āna.s padeina (= panašios) un lietuvēm; māžu. paršiūku. pādkšti (= pakiši) pas kitų. kiaūlb.; bijau padūte. (= prieiti); batōnis rástveria (= išgraibsto) grāitai; razēinam (= išsiskirstome) namō; vaikai razvažāva. (= išvažinėjo) pa. svietu. ir kt. IV. Karakteristiska fall av användning av oböjliga ord 1. Adverb I dialekten finns jämförelsevis gott om ålderdomliga adverb för plats, tid, sätt m.m. Till ändelserna på vissa av dem har olika nyare formanter fogats, t.ex.: omkring, tillbaka, därborta, nuförtiden, alldeles nu ‘nu’, mycket, långsamt ‘småningom’, långsamt ‘småningom’, när, varje dag, som (används också i stället för när: när du kommer, hittar du), nästa gång, inte så ‘inte så’; inte alls, på intet vis; i fjol, helt och hållet ‘fullständigt’ (: helt och hållet ingenting syns), i år, i dag ‘i dag’, då, så ‘så’, direkt, där, i går, alltid, alltid, helt och hållet ‘helt’. Den substantiverade neutrumformen av adjektiv används också allmänt adverbiellt, t.ex.: synd ‘synd’, intressant, trevligt, lite, lugnt, torrt, mörkt. Det finns även många adverb med ändelserna -(i)ai, -i, t.ex.: smū.likiai, krångligt ‘på ett invecklat sätt’ (: sjunger invecklat), dåligt ‘på ett enkelt sätt’, riktigt, på litauiska, på polska, grammatiskt (sl.) ‘läskunnigt’; artie (Grinaveckienė E., 1980, 233), nära, i hemlighet. Det hände att man hörde adverb med suffixet -yn, t.ex. uppåt, 120 nedåt. Det finns ett och annat adverb som lånats från lettiska och slaviska språk, t.ex.: daudz (jfr lett. daudz) ‘mycket’, pročna (sl.) ‘bekvämt’, čysta (sl.) ‘rent’. Komparativen av adverb som kan kompareras hörs oftare med suffixet -iau, men parallellt (särskilt när frågan upprepas) används även suffixet -iaũ, t.ex.: mer, smalare, mjukare, senare, sämre, äldre, längre bort, senare. Superlativen bildas med suffixet -iausiai, t.ex.: allra nödvändigast, mest, men det har också förekommit fall där den har det circumflexa suffixet -iaũ-, t.ex.: korna gräver djupt och människorna djupare; björklöv växer mest där skogen består av björk. 2. Preposition Bland de mer karakteristiska prepositionerna som används i dialekten kan nämnas: omkring ‘om’ (: berättelsen handlar om den där skolan); až (ažu) ‘bakom’ (: bakom Ihùkštôs; bakom gärdsgården; bakom skogen), ‘på grund av’ (: på grund av att det har torkat, att det växer); blàkus ‘bredvid’ (jfr lett. blakus ‘detsamma’: han står bredvid mig); deł’ (: socker åt sig själv, hö till vintern; jag köper det inte för deras skull; en tunna för vatten); lig ‘till, ända till’ (: han arbetade till hög ålder ‘arbetade tills han blev gammal’); link ‘mot, i riktning mot’ (: går mot stationen); na. ‘från’ (: tog med sig från prästen; minns inte från minnet; gav av sig själv), pa. ‘under, efter’ (: står i vinden; gav efter normen; bagànu. (sl.) ‘kardborrar’ hänger på kvasten i klēvi ‘ladan’, ka.žnai sciūri ‘i hörnet’); palig ‘enligt, på grund av’ (: enligt detta kunde jag inte åka); par ‘hos, från, vid’ (: hos moster, ber du; sitter vid bilen; vi bor vid gravarna); pre. ‘vid, intill’ (: njurar vid magen; blir sjuk vid barnen); su ‘med’ (: med en käpp lyfter; med alla naglar); šalin ‘bredvid’ (: vi bor intill Vil.nius); unt (un, um) ‘omkring’ (ungefär två pud socker; gav en halv meter; ‘till’ (: gå till skolan; vid litauerna – redan ett irritationsmoment; liknar litauiska kvinnor). Det har noterats att prepositionerna lig, link, pa. ‘under, efter’, pre. ‘vid’ (ibland även su ‘med’) i dialekten vanligen styr dativ när de betecknar singular, och i sådana prepositionskonstruktioner har substantiv med ta-, i- och konsonantstam bevarat de äldre i- och konsonantstammarnas dativändelse -i, t.ex.: går mot stationen ‘går mot stationen’, åker mot järnvägen ‘åker mot järnvägen’, står i vinden ‘står i vinden’, om en månad kommer det att finnas bär ‘om en månad blir det bär’, stack in under armen ‘stack in under armen’, lyfter med en käpp ‘lyfter med en käpp’. För substantiv och pronomen med stammarna ia, o, iu är singular dativändelsen i detta fall densamma som i standardspråket, t.ex.: gav en kvast var ‘gav var och en en kvast’, tvättar grisen ordentligt ‘tvättar grisen som den ska’, gav en norm var ‘gav var och en en norm’, efter själva kriget ‘efter själva kriget’, arbetade till hög ålder ‘arbetade tills han blev gammal’, njurarna vid magen ‘njurarna vid magen’, vid vart och ett av husen (jfr vid vart och ett av husen) ‘vid varje hus’ m.m. I plural kräver alla prepositioner vanligen instrumentalis, t.ex.: arbetar till middag; under själva portarna; vid pölarna; vid husen; par maskòliais krekenų nevàlga.; griėkas ‘gammaltroende äter inte råmjölk: det är synd’; står vid de yttre portarna; på andra håll kallar man det skilandis; vi ska gå och rensa/riva upp betorna; åk till Zarasai och andra ställen. Detta eller ett liknande bruk av prepositioner är känt även i andra nordliga östaukštaitiska dialekter i Litauen (särskilt i Biržai, Pasvalys, Pakruojis och närliggande distrikt). Det är också karakteristiskt för lettiska, jfr gaidīt pie loga; stāvēt pie vārtiem. 121 3. Konjunktion Bland de mer karakteristiska konjunktionerna i dialekten kan nämnas: argi (”också”: aš argi na.rėjau važiuot’), kaut ”eftersom” (jfr lett. kaut: kaut nerekamendējas, tai nēgeriu); tikai ”bara” (jfr lett. tikai: na.rėjau āte., tikai nežināu kur). V. Slutsatser 1. Dialektens grammatiska system är en fortsättning på de östlitauiska dzukiska dialekternas grammatiska system i Lettland. Eftersom den är isolerad från de litauiska dialekterna har den bevarat vissa arkaiska element som de litauiska dialekterna numera saknar och som finns belagda i äldre skrifter från östra Litauen (t.ex. i K. Sirvydas ”Punktuose sakymų” m.fl.). 2. I dialekten har ett stort antal innovativa element utvecklats till följd av påverkan från språk och dialekter som står i nära kontakt med den. Artikeln visar med konkreta exempel att dialekten har fått vissa innovativa element inom syntax och ordbildning (t.ex. användningen av vissa kasus, prepositioner och konjunktioner samt suffixal ordbildning m.m.) genom kontakt med lettiska dialekter, medan vissa lånord bildade med suffix har fått fäste där genom kontakt med slaviska dialekter — vitryska, polska och ryska. 3. Dialektens grammatiska system är i stort sett litauiskt, självständigt och sammanhängande, men har redan stagnerat och dess utveckling har försvagats. Element från kontaktspråken vinner allt större insteg i den. LITERATŪRA Endzelins J. Latviešu valodas gramatika. — Rīgā, 1951. Grinaveckienė E. Daugpilio apylinkių lietuvių šnektos fonetika. — Kn.: Iš lietuvių kalbotyros istorijos (Lietuvių kalbotyros klausimai, t. XX). V., 1980, p. 223—239. Мажюлис В. Происхождение приставки да- в балтийских языках. — Вопросы славянского языкознания. М., 1958, вып. 3. с. 127—133. LKA. — Lietuvių kalbos atlasas. — V., 1977, t. 1; V., 1982, t. 2. LKG. — Lietuvių kalbos gramatika. — V., 1971, t. 2. Morkūnas K. Konstantino Širvydo „Punktų sakymų“ veiksmažodis (indeksas). — Kn.: Iš lietuvių kalbotyros istorijos (Lietuvių kalbotyros klausimai, t. XX). V., 1980. Rūķe-Draviņa V. Diminutive in Lettischen. — Lund, 1959. Zinkevičius Z. Lietuvių dialektologija. — V., 1965. Э. ГРИНАВЕЛЬКЕНЕ НЕКОТОРЫЕ ГРАММАТИЧЕСКИЕ ОСОБЕННОСТИ ЛИТОВСКОГО ГОВОРА ОКРЕСТНОСТЕЙ ДАУГАВПИЛИСА (ЛатвССР) Резюме Настоящая статья является продолжением исследования диалектной системы на территории Латвии (Даугавпилсский р-н) литовского говора (статья, посвященная фонетической системе исследуемого говора, опубликована нами в книге „Iš lietuvių kalbotyros istorijos“ 122 в 1980 г., с. 223—239). Так как грамматические данные говора, собранные нами в диалектологической экспедиции 1977 г. из уст старожилов, в статье приводятся впервые, они весьма актуальны, важны и ценны для литовской и латышской диалектологии. Они дают, на наш взгляд, полное представление о грамматической системе нового литовского говора и позволяют установить его точное место среди других литовских говоров Литвы. В статье устанавливается, что грамматическая система исследуемого литовского говора является стройной, самостоятельной, литовской, она представляет собой грамматическую систему литовского говора восточных дзуков и является его натуральным продолжением на территории Латвии. Будучи изолированным от литовской языковой среды, этот говор сохранил некоторые архаичные элементы литовской грамматики (в частности, словообразования), которые отсутствуют в других современных литовских говорах, но зафиксированы в литовских письменных памятниках XVII в., написанных на восточноаукштайтском диалекте (в частности, в сочинениях К. Ширвидаса). Кроме того, в данном говоре имеется и целый ряд очевидных речевых инноваций, вызванных влиянием тесно контактирующих языков и диалектов, употребляемых жителями этого языкового ареала. В статье на конкретных примерах показано, какие инновации появились в говоре из-за контактирования с латышским языком и какие возникли как результат непосредственных контактов с соседними славянскими — белорусским, русским, польским — говорами. Вследствие тесных языковых контактов с иноязычными системами некоторые звенья грамматической системы исследуемого говора постепенно застывают, их развитие замедляется и наряду с тем в употребление входят элементы, заимствованные из контактирующих языковых систем. E. GRINAVECKIENE SOME GRAMMAR PECULIARITIES OF DAUGPILIS LITHUANIANS' DIALECT Summary The grammar peculiarities of the isolated Lithuanian dialect, functioning in the Latvian SSR in the environs of Daugpilis, are analysed in the article. It continues the previous one, dealing with the phonetic system of the dialect (see: Iš lietuvių kalbotyros istorijos. — Lietuvių kalbotyros klausimai. V., 1980, t. XX, p. 223—239). The grammar system of the dialect is the continuation of the grammar system of the Dzūkai dialect, functioning in East Lithuania. Being isolated from the dialects of Lithuania and surrounded by other languages — Lettish, Byelorussian, Russian, Polish — the dialect has retained some archaic elements that are no longer existing in the Lithuanian dialects and that are mentioned in some old written works of East Lithuania (e. g. in K. Sirvydas’ „Punktai sakymų“ etc.). The dialect possesses a number of innovations that appeared under the influence of other languages and dialects that are in close contact with the discussed dialect. Its grammar system is Lithuanian, independent and harmonious, but at the same time increases the number of elements borrowed from the languages in contact.