К проблеме относительного значения латышского прилагательного с суффиксом «-isk-»

MOKSLO KALBOS KULTŪROS IR TERMINOLOGIJOS PROBLEMOS LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXIV(1985) SARMĪTE LAGZDIŅA OM PROBLEMET MED DEN RELATIONELLA BETYDELSEN HOS LETTISKA ADJEKTIV MED SUFFIXET -ISK- Adjektiv som bildas från substantivstammar med suffixet -isk- (motsvarande ryskans -sk- och tyskans -isch) har sedan länge utgjort den mest produktiva typen av adjektiv i lettiskan. Deras aktivitet har ökat särskilt mycket på senare tid, och därmed blir återigen frågan om betydelsen hos adjektiv med suffixet -isk- aktuell, en fråga som ännu inte är helt löst och länge har tilldragit sig lettiska språkforskares uppmärksamhet (ur ett historiskt perspektiv eller i fråga om den semantiska differentieringen mellan adjektiv med suffixet -isk- och suffixet -īg- eller substantivets genitiv) 1. Frågan om huruvida dessa adjektiv är kvalitativa eller relationella brukar dock inte lyftas fram särskilt, trots att det just är adjektivets relationella funktion som är problematisk. Genom sin allmänna betydelse — en betydelse av relation — förenar adjektiv med suffixet -isk- både kvalitativa och relationella aspekter. Under lettiskans utveckling försvann emellertid de fåtaliga relationella adjektiv med detta suffix som en gång fanns i språket, och deras funktion övertogs av substantivets genitiv2. Följden är att inhemska lettiska adjektiv på -isk- (dvs. bildade av en substantivstam av lettiskt ursprung) i dagens språkstadium alltid har en mer eller mindre tydligt uttryckt kvalitativ betydelse. Detta kan tydligt visas genom att jämföra motsvarande adjektiv ¹Se t.ex.: Blinkena A. Pārmaiņas ekvifunkcionālo atributīvo determinantu lietojumā latviešu valodā.— Baltistica, II priedas. V., 1977, 20.—25. lpp.; Endzelīns J. Dažādas valodas kļūdas.— Rīgā, 1928, 9.—10. lpp.; Endzelīņš J. Jaunu vārdu radītājiem.— Darbu izlase. Rīgā, 1980, t. 3, 2. d., 398 lpp.; Endzelīns J., Mīlenbahs K. Latviešu gramatika.— Rīgā, 1907, 35.—36. lpp.; Ķikauka P. Piezīmes par dažiem latviešu valodas labojumiem.— Rīgā, 1937, 82.—86. lpp.; Mīlenbahs K. Daži jautājumi par latviešu valodu. 2. burtn.— Rīgā, 1893, 21.—39.; 43.—46.; 62.—67. lpp.; Mūsdienu latviešu literārās valodas gramatika.— Rīgā, 1959, 1. d., 252.—268. lpp.; Saule-Sleine M. Par sufiksa -isk- formu un tā leksiski gramatiskām funkcijām (it sevišķi baltu un slāvu valodās).— Veltījums akadēmiķim Jānim Endzelīnam 1873—1973.— Rīgā, 1972, 225.—252. lpp.; Valodas un rakstības jautājumi.— Rīgā, 1940, 9.—10. lpp. ² См.: Endzelīns J. Latvieši un viņu valoda.— Darbu izlase. Rīgā, 1979, t. 3, 1. d., 509. lpp. 100 i lettiska och ryska, till exempel: adjektivet dzīvniecisks från substantivet dzīvnieks ”djur” har den kvalitativa betydelsen ”lik ett djur, typisk för ett djur”, men saknar den rent relationella betydelsen ”som hänför sig till ett djur”; adjektivet kundzisks från kungs ”herreman” har den kvalitativa betydelsen ”sådan som en herremans, karakteristisk för en herreman, högfärdig, arrogant”, men saknar den rent relationella betydelsen ”som hänför sig till en herreman, tillhörig en herreman”. De relationella betydelser som finns i ryskan uttrycks i lettiskan med substantivets genitiv; exempelvis motsvaras ryskans животный мир av lettiskans dzīvnieku valsts eller dzīvnieku pasaule, och ryskans барский дом motsvaras av lettiskans kungu māja. Av det sagda följer att adjektiv med suffixet -isk- i det moderna lettiska språkets ordbildningssystem är kvalitativa och inte förutsätter någon rent relationell betydelse; den relationella aspekten finns kvar endast som en bakgrundsbetydelse av relation. Ändå finns det i modern lettiska en grupp adjektiv med suffixet -isk- som används i relationell adjektivfunktion och som ur språkstrukturell synvinkel dubblerar funktionen hos det motiverande substantivets genitiv. Det rör sig om ord av främmande ursprung med terminologisk karaktär, såsom ģeometrisks ”geometrisk” eller klimatisks ”klimatisk” och liknande. De flesta har lånats in från andra språk som färdiga lexikala enheter eller lexikosemantiska varianter, eller till och med som led i konkreta ordkombinationer (t.ex. briziskā cirkulācija ”brisrotation”). Även om många ord i denna grupp, i takt med ett ökat informationsflöde och en stigande allmänbildning, har blivit en del av lettiskans allmänna ordförråd, har de alla sitt ursprung inom terminologin eller har en terminologisk karaktär. Sådana relationella adjektiv med suffixet -isk- utgör en tämligen omfattande grupp i modern lettiska och gruppen fylls ständigt på med nya ord under påverkan från kontaktspråk, medan själva modellen för avledning av relationella adjektiv på -isk- i allt väsentligt förblivit främmande för lettiskans ordbildningssystem. Endast i enstaka fall bildas nya adjektiv med relationell betydelse inom terminologin på grundval av substantiv av lettiskt ursprung, till exempel: laicisks från laiks ”tid” (laiciskā kvantēšana ”tidskvantisering”); vilnisks från vilnis ”våg” (vilniskāis ciklons ”vågcyklon”). Termsystem är som bekant i betydande grad avskilda och har sina egna specifika regler (t.ex. kravet på att en term ska vara entydig även utanför sitt sammanhang, kravet på paradigmatisk systematik inom terminologin för en viss bransch och ett visst språk, ter- 101 (iakttagande av överensstämmelsen med de kontaktspråkens terminologiska system). I det allmänspråkliga bruket förekommer endast enstaka lexikalisk-semantiska varianter av adjektiv som bildats av ett substantiv med lettiskt ursprung och har en relationell betydelse; de har dessutom inte skapats genom avledning enligt lettiskans mönster, utan genom semantisk kalkering. Även om några av dem, som uppkom under en tidigare period i lettiskans utveckling, såsom saimnieciskis ”ekonomisk” eller vēsturisks ”historisk”, har vunnit en fast plats i språket, uppfattas lettiskättade adjektiv i relationell funktion i regel som ”icke-lettiska” och väcker tvivel om huruvida de är legitima, t.ex.: dze jisks ”poetisk” av dzeja ”vers, poesi”, vid sidan av den kvalitativa betydelsen ”poetisk”; skatuvisks ”scenisk” av skatuve ”scen”, vid sidan av den kvalitativa betydelsen ”scenisk”. Således bildar relationella adjektiv med suffixet -isk- i lettiskan i viss mån ett slutet delsystem (ur semantisk synvinkel ”av främmande ursprung”), som ännu inte helt har införlivats i allmänspråket, eftersom det föreligger en motsättning mellan dessa adjektivs relationella betydelse i det lexikala systemet och modellens kvalitativa betydelse i lettiskans ordbildningssystem. Som redan nämnts är problemet som behandlas inte nytt: under hela lettiskans utveckling som litterärt språk har legitimiteten hos vissa relationella adjektiv på -isk-, parallellt med genitiv av substantiv med samma funktion, ifrågasatts3. Under språkets utveckling har emellertid de flesta relationella adjektiv på -isk- av främmande ursprung fått fast fotfäste i lettiskan och tillägnat sig vissa semantiska nyanser i förhållande till substantivets genitiv4, så att det i många ordkombinationer redan förefaller otänkbart att ersätta dem med genitiv av det motiverande substantivet, t.ex.: etnogrāfiskais muzejs ”etnografiskt museum”, geogrāfiskais platums ”geografisk breddgrad” osv. Vittnar detta om förändringar i lettiskans grammatiska system, om återupplivandet av en en gång förlorad avledningsmodell för relationella adjektiv? Det förefaller inte så. Av det som anförts om den obligatoriska kvalitativa karaktären hos adjektiv på -isk- i lettiskans ordbildningssystem följer att ett relationellt adjektiv i lettiskan, jämfört med exempelvis ett motsvarande ryskt adjektiv, måste få en ytterligare, 3 См., напр.: Е n d z e l ī n s J. Dažādas valodas kļūdas.— Rīgā, 1928, 9.—10. lpp.; M i l e n b a h s K. Daži jautājumi par latviešu valodu. 2. burtn.— Rīgā, 1893, 21.—39.; 43.—46.; 62.—67. lpp. 4 См., напр.: Mūsdienu latviešu literārās valodas gramatika, 1. d., 254. lpp. 102 en mer eller mindre tydlig, men obligatorisk kvalitativ nyans, som påförs det genom betydelsen hos den lettiska ordbildningsmodellen. Å andra sidan kan man anta att just denna oundvikliga kvalitativa nyans samtidigt är det viktigaste villkoret som möjliggör att relationella adjektiv på -isk- potentiellt kan införlivas i lettiskan; den fungerar liksom som en länk mellan adjektivets lexikala betydelse och modellens ordbildningsbetydelse. På grundval av detta kan ett teoretiskt förtydligande göras: i lettiskan finns det inga adjektiv på -isk- med en rent relationell betydelse, något som är mycket vanligt i ryskan; det så kallade relationella adjektivet på -isk- i lettiskan är ett adjektiv med en dominerande relationell betydelse. Eftersom det inte finns någon skarp gräns mellan kvalitativ och relationell betydelse är denna semantiska förskjutning, när andra särskilda faktorer saknas, i regel svår att uppfatta och hindrar i sig inte en adekvat förståelse av adjektivets relationella betydelseaspekt eller en adekvat motsvarighet mellan lettiska adjektivs konkreta betydelser och motsvarande ryska adjektiv. Det finns alltså inga skäl att principiellt förneka rätten för relationella adjektiv på -isk- att existera i lettiskan. Det finns emellertid ett antal faktorer som begränsar möjligheten att fritt bilda och använda sådana adjektiv och som direkt eller indirekt kan förklaras med de teoretiska överväganden som framförts ovan (några av dem har, att döma av de praktiska rekommendationerna i de nämnda arbetena av lettiska språkforskare, redan i viss mån uppmärksammats, även om de inte har fått någon teoretisk formulering). Dessa faktorer förenar olika aspekter: ordbildningsmässiga och lexikala, språkliga och textuella, semantiska och frekvensmässiga. Låt oss kort sammanfatta de viktigaste regelbundenheterna, vars iakttagande kan bidra till en mer korrekt bildning och användning av relationella adjektiv på -isk- i icke-terminologiska ordkombinationer. 1. I regel bör man inte bilda relationella adjektiv eller lexikalisk-semantiska varianter med relationell betydelse av substantiv med lettiskt ursprung, även om det inte finns någon motsättning mellan den avsedda relationella betydelsen och adjektivets befintliga eller potentiella kvalitativa betydelse, t.ex.: ainavisks ”landskapsmässig” av ainava ”landskap” (ņemti vērā ainavisko kontekstu ”ta hänsyn till landskapskontexten”); telpisks ”rumslig” av telpa ”rum” (ietilpt neliela telpiskā vienībā ”rymmas i en liten rumslig enhet”); valstisks av valsts ”stat” (valstiska mēroga uzdevumi ”uppgifter av nationell omfattning”). Avsaknaden av en relationell betydelse hos lettiskans ordbildnings 103 Modellen hindrar att sådana adjektiv uppfattas som normriktiga; i stället rekommenderas genitivbruk: ņemt vērā ainavas kontekstu, ietilpt nelielā telpas vienībā, valsts mēroga uzdevumi. 2. Med adjektiv på -isk- går det inte på lettiska att uttrycka konkreta, rent sakliga relationer av tillhörighet, mellan föremål och material, mellan föremål och innehåll, mellan en handling eller dess resultat och ett subjekt eller objekt, eftersom adjektivet på lettiska med nödvändighet har en kvalitativ karaktär och därför ofrånkomligen lösgörs från den rena sakligheten; dess betydelse abstraheras alltid i större eller mindre grad från det föremål som det motiverande substantivet betecknar. Det olämpliga i den attributiva relation som adjektivet uttrycker framgår vanligen redan inom frasen, t.ex.: aktieriskais ansamblis ”skådespelarensemble”, dvs. ”skådespelarna”; komunistiskā celtniecība ”kommunismens uppbyggnad”; metāliska pile ”metallisk droppe”, dvs. ”en droppe metall”; korrekt: aktieru ansamblis, komunisma celtniecība, metāla pile med substantivets genitiv. Ibland framgår felet dock först i ett vidare sammanhang – frasen är möjlig i sig, men dess innebörd motsvarar inte innebörden i den aktuella meningen, t.ex.: lugas režisoriskais traktējums ”pjäsens regissörsmässiga tolkning” i en text där avsikten är den tolkning som en viss regissör har gett pjäsen (jfr den kvalitativa betydelsen ”en tolkning som underordnar uppsättningens alla komponenter under regissörens enhetliga idé”). 3. Användning av lexikalsemantiska varianter med relativ betydelse rekommenderas inte om adjektivet redan har en stabil kvalitativ betydelse med tydligt värderande karaktär – värdeladdningen hindrar en neutral uppfattning av adjektivets relativa aspekt även när sammanhanget undanröjer den begreppsliga tvetydigheten, t.ex.: loģiskie darbi ”arbeten om logik” (jfr adjektivets kvalitativa betydelse loģisks ”logisk”); plakātiskā māksla ”plakataffischkonst” (jfr adjektivets kvalitativa betydelse plakātisks ”ytlig, idéfattig”). Bättre är: darbi loģikā, plakāta māksla eller helt enkelt plakāts. Motsättningen mellan de båda betydelserna känns särskilt tydligt hos adjektiv av lettiskt ursprung, t.ex.: dzejiskās formas meistars ”mästare i poetisk form” (jfr adjektivets kvalitativa betydelse dzejisks ”poetisk”). 4. Det måste ändå medges att lettiska relativa adjektiv, betraktade vart och ett för sig, i de flesta fall inte väcker några konkreta invändningar. Deras användning i den aktuella frasen och meningen är vanligen också godtagbar, eftersom många relationer i den objektiva verkligheten kan framställas i språket som attributiva relationer. Det som inger farhågor är ett annat fenomen – den kraftiga ökningen av dessa adjektivs frekvens i tal och skrift, särskilt 104 i tidningstexter och populärvetenskaplig litteratur om samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen. Ur teoretisk synvinkel borde relativa adjektiv, som fungerar parallellt med andra språkliga medel, tyckas berika språket, utvidga uttrycksmöjligheterna och bidra till textens begreppsliga precision. I praktiken förekommer dock ofta ett okritiskt förhållningssätt till relativa adjektiv på -isk-. Dessa adjektiv tycks ha ”lånats” in i allmänspråket från terminologins område, där de vanligen ingår i konkreta terminologiska fraser. En terminologisk fras har en strikt bestämd referent i den utomspråkliga verkligheten, och adjektivet fyller där huvudsakligen funktionen att identifiera, klassificera och begränsa omfånget hos det begrepp som det bestämda substantivet betecknar, snarare än att karakterisera, vilket det gör i en fri fras; den terminologiska frasen uppfattas som en helhet, som en odelbar lexikal enhet där den enskilda komponentens (adjektivets) semantiska funktion är försvagad. När relativa adjektiv förs över till allmänspråket börjar de ofta uppfattas som självständiga lexikala enheter som fritt kan kombineras med vilket passande (eller till synes passande) substantiv som helst och uttrycka vilken attributiv relation som helst. Men i språkbrukarnas medvetande är fria fraser inte fast förbundna med någon bestämd referent i den objektiva verkligheten, och ur semantisk synvinkel är den attributiva relation som ett relativt adjektiv uttrycker mycket generaliserad och ospecificerad. Följden blir att införlivandet av relativa adjektiv i allmänspråket ofta i stället för precision leder till något rakt motsatt – begreppslig vaghet och tomt prat, t.ex. pseudoterminologiska fraser utan konkret innebörd: alkoholisks bojājums ”alkoholskada”, demogrāfiskā rīcība ”demografiskt beteende”; ”tomma” bestämningar som upprepar information som entydigt framgår av sammanhanget: autores poētiskais stils ”författarens poetiska stil” i en recension av en diktsamling, augsti sportiskie rezultāti ”höga idrottsresultat” i en rapport om idrottstävlingar; en ”mer uttrycksfull”, men också mer ospecificerad fras i stället för en enordig beteckning: ekstrēmīstiskie elementi ”extremistiska element” i stället för ekstrēmisti ”extremister”, tautas poētiskā daiļrade ”folkets poetiska skapande” i stället för tautasdziesmas ”folkvisor”; mångtydiga bestämningar vars kvalitativa eller relativa betydelse inte preciseras av sammanhanget: akvarelisks gleznojums ”måleri som påminner om akvarell”? ”akvarell”? osv. 105 En annan oönskad följd av den överdrivna förkärleken för relativa adjektiv på -isk- är att alla andra synonyma uttrycksmöjligheter ersätts med likartade fraser, trots att de mer konkret återger relationerna i den objektiva verkligheten eller är närmare knutna till språkbrukstraditionen, t.ex.: cilvēka dvēseliska norūdīšana ”människans själsliga härdning” i stället för cilvēka dvēseles norūdīšana ”härdning av människans själ”, telefoniskas sarunas ”telefonsamtal” i stället för telefona sarunas eller sarunas pa telefonu ”samtal per telefon”, skatuviska diskusija ”scendiskussion” i stället för diskusija uz skatuves ”diskussion på scenen”; särskilt ofta bortser man från möjligheten att uttrycka samma relation med substantivets genitiv, även när genitivfrasen redan har blivit etablerad, t.ex.: faktiskais materiāls ”faktamaterial” i stället för faktu materiāls eller fakti, lauksaimnieciskas problēmas ”jordbruksproblem” i stället för lauksaimniecības problemas, režisoriskais ķēriens ”regissörsmässig skicklighet” i stället för režisora ķēriens, tautiskā deja ”folkdans” i stället för tautas deja, osv. Detta leder till ett fattigare språk, en förlust av uttrycksmedlens mångfald och vittnar om en oönskad förskjutning från ursprungligt lettiska konstruktioner till en monoton och dessutom lånad uttryckstyp. Ur det lettiska språkets vårdsperspektiv borde användningen av icke-terminologiska fraser med relativa adjektiv på -isk- begränsas till sådana fall där det inte går att uttrycka ett komplext begrepp kort och tydligt på något annat sätt.