Лингвистическое упорядочение белорусской научной терминологии и проблемы интернационализации терминологической лексики

MOKSLO KALBOS KULTŪROS IR TERMINOLOGIJOS PROBLEMOS LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXIV(1985) I ЛЮБОВЬ АДАМОВНА АНТОНЮК LINGVISTISK SYSTEMATISERING AV BELARUSISK VETENSKAPLIG TERMINOLOGI OCH PROBLEM MED INTERNATIONALISERING AV TERMINOLOGISK LEXIK Den lingvistiska aspekten av terminologisk systematisering, som säkerställer att termerna utformas språkligt korrekt, är nära förbunden med begreppet norm inom terminologin och med begreppet vetenskaplig textkultur i stort. Terminologins grad av normativitet avgörs framför allt av hur väl metoderna och modellerna för termbildning överensstämmer med det nationella språkets ordbildningsmetoder och -modeller samt med de viktigaste utvecklingstendenserna inom den terminologiska lexiken. Ett grundläggande villkor för normering av terminologisk lexik är att praktisk termbildning, som till stor del sker spontant, omvandlas till en styrd process och att variationer mellan ordbildningspar regleras medvetet. I belarusisk vetenskaplig terminologi förekommer sådana variantpar med suffixen -льнік/-цель: узмацняльнік — узмацніцель ”förstärkare”, напаўняльнік — напаўніцель ”fyllare”; -льнік/-чык (-щик): пагрузальнік — пагрузчык ”lastare”; -льнік/-нік: аднаўляльнік — адноўнік ”återställare” osv. Om vi skiljer mellan området för dokumentation (ordböcker, samlingar med rekommenderade termer, terminologistandarder) och området för vetenskapliga termers användning (vetenskapliga monografier, artiklar, teser, referat, rapporter, populärvetenskapliga och läromedelsutgåvor), kan vi konstatera att den relativt korta perioden av aktiv utveckling av belarusisk terminologi och vetenskapernas snabba utveckling under den vetenskapligt-tekniska revolutionen framför allt märks i termers språkliga utformning inom användningsområdet, det vill säga i den praktiska användningen av dem i olika genrestilistiska varianter av vetenskapliga texter. Under förhållanden med snabb termbildning kännetecknas belarusiska vetenskapliga texter av en hög grad av synonymi mellan termer: стойкасць — устойлівасць ”stabilitet”; знешні — вонкавы — знадворны ”yttre”; назапашванне — назапашэнне — накопление ”ackumulering”; раскладанне — разлажэнне — распад ”sönderdelning”; утрыманне — змяшчэнне ”innehåll”; араматычныя вуглевадароды — водарныя вуглевадароды ”aromatiska kolväten”; адбіццё — адлюстраванне ”återspegling”. 5 Fall av ordbildningsmässig variation är inte mindre vanliga: цепланосбыт — цепланасіцель ”värmebärare”; выпрамяненне — выпрамянанне ”strålning”; адкладанні — адклады ”avlagringar”; рэзальныя — рэзучыя ”skärande” osv. Ofta förekommer också avvikelser i den fonetiska och morfologiska anpassningen av lånade termer: цітрацыя — цытрацыя — цітраванне — цытраванне — тытрацыя — тытраванне ”titrering”; дыацылаты ртуці — дыяцылаты ртуці ”kvicksilverd iacylater”; дэфарміраванне — дэфармаванне ”deformering”. Det är möjligt att välja den optimala termvarianten endast med hänsyn till produktiviteten hos ordbildningsmodellerna i det allmänna skriftspråkets ordbildningssystem, utvecklingstendenserna inom terminologisk lexik, suffixens benägenhet att kombineras med vissa typer av stammar, termernas ordbildningsmöjligheter osv. Med tanke på produktiviteten hos suffixet -льнік i belarusisk ordbildning bör således termbildningsvarianter med detta suffix anses vara att föredra framför varianter med det föga produktiva suffixet -цель vid benämning av apparater, mekanismer och ämnen, t.ex.: адбівальнік ”reflektor”, засцерагальнік ”säkring”, паглынальнік ”absorbator”, паскаральнік ”accelerator”, размеркавальнік ”fördelare”, узмацняльнік ”förstärkare”. Även om denna termbildningsmodell föredras bör man dock beakta särdragen hos termer som lånats från rysk terminologi och har suffixet -цель, såsom глушыцель osv. Utöver att beakta termbildningsmodellernas produktivitet och det enskilda språkets lexikala och ordbildningsmässiga regelbundenheter, bör den språkliga utformningen av de nationella språkens vetenskapliga termer (det så kallade inomspråkliga lingvistiska ordnandet) under dagens förhållanden med aktivt internationellt vetenskapligt samarbete och utbyte av vetenskaplig information också ta hänsyn till det internationella sammanhanget för vetenskapens språk. Detta krav hänger framför allt samman med att hänsyn måste tas till den pågående internationaliseringen och konvergensen inom den vetenskapliga terminologin samt till behovet av internationell harmonisering av terminologisk lexik. Som många sovjetiska specialister framhåller bör harmonisering av terminologin och internationell samordning av terminologiarbetet bli en av språkpolitikens aktuella uppgifter1. Den huvudsakliga inriktningen i varje språks terminologiska utveckling är att välja ut det nationella språkets lexikala resurser och formalisera dem, det vill säga omvandla dem till termer. Denna inriktning verkar knappast ha något samband med den internationella konvergensen och harmoniseringen och har uppenbarligen 1 Азимов И. А., Денериев Ю. Д., Никольский Л. Б., Степанов Г. В., Швейцер А. Д. Современное общественное развитие, научно-техническая революция и язык.— ВЯ, 1975, № 2, с. 5. 6 därför inte betraktats av forskare ur den föreslagna synvinkeln. Det bör emellertid inte lämnas utanför forskningen just ur detta perspektiv. För det första därför att terminologisering av det nationella språkets allmänspråkliga lexik är det huvudsakliga sättet att bilda termer i världens språk, och för det andra därför att vissa regelbundenheter kan urskiljas inom denna huvudsakliga riktning i terminologins utveckling. Dessa regelbundenheter är gemensamma för alla språk och kan därför användas som ett verktyg för internationell harmonisering av termer. Det handlar framför allt om allmänna ordbildningsmässiga regelbundenheter, såsom härledda termers strukturella och semantiska motivation, specialisering av ordbildningsmorfem med mera. Exempelvis visar studier av termer med den allmänna betydelsen handling eller produktionssätt att bland sådana termer intar enheter av en och samma ordbildningstyp – verbalsubstantiv – en dominerande ställning i flekterande språk; jfr ryska сверление, belarusiska свідраванне, engelska boring, tyska Bohrung; ryska выжигание, belarusiska выпальванне, engelska burning, tyska Ausbrennung osv. Detta fenomen är helt regelbundet, eftersom verbalsubstantiviska termer i regel realiserar betydelser som kategoriskt hör till verbet, i detta fall betydelserna handling och produktionssätt. Eftersom de flesta avledda termer således är strukturellt och semantiskt motiverade av sina utgångsenheter, är en jämförande studie av hur de bildas, grundad på korrelationen mellan motsvarande semantisk-syntaktiska konstruktioner i olika språk, en aktuell uppgift för dagens terminologiforskning och i synnerhet för forskningen om internationell samordning av termbildning. Enligt forskarna ”bör varje enords- eller sammansatt term innehålla ett termelement som anger vilken begreppskategori det begrepp som betecknas tillhör”2. Ett sådant termelement, som också kan kallas ett differentierande ordbildningsformativ, bildar tillsammans med den motiverande stammen en ny term. I detta avseende gäller i vetenskapens språk och särskilt inom terminologin ett ofta anfört exempel bland lingvister: en mening har konstruerats med innehållsmässigt meningslösa ”ord”, men med vissa morfologiska former och grammatiska relationer mellan orden bevarade. Därigenom kan en språkbrukare med tillräcklig precision fastställa frasens allmänna innebörd. På samma sätt kan varje person som har kunskap om ryskans grammatiska system, 2 Канделаки Т. Л. Об одном типе словаря международных терминоэлементов. — ФН, 1967, № 2, с. 38; см. также: Даниленко В. П. Русская терминология/Опыт лингвистического описания. — М.: Наука, 1977, с. 95 и др. 7 på belarusiska, engelska, tyska och andra språk kan förstå den vetenskapliga frasens allmänna innebörd (i synnerhet om personen är specialist inom det aktuella kunskapsområdet och en viss del av terminologin är internationell). Det är just därför vi upprepade gånger får höra att en specialist som inte behärskar ett visst språk tillräckligt väl förstår det allmänna innehållet i ett vetenskapligt föredrag som hålls på det språket. Om man utgår från den fullt rimliga tanken att varje avlett eller sammansatt ord innehåller ett terminelement som anger vilken begreppskategori det begrepp som betecknas hör till (ett så kallat differentierande formant), och betraktar den ur perspektivet av en jämförande studie av terminologisk ordbildning för beteckning av vissa begreppskategorier i olika språk, är det av obestridligt intresse att i detta avseende klarlägga de allmänna regelbundenheterna i hur sådana differentierande formanter förhåller sig till varandra och hur de kan ordnas i olika språk. Exempelvis kännetecknas en viss grupp termer med betydelsen handling eller tillverkningssätt av följande motsvarigheter mellan differentierande ordbildningsformanter: ryska -ние (сверление, выжигание), belarusiska -нне (свідраванне, выпальванне), engelska -ing (boring, burning), tyska -ung (Bohrung, Ausbrennung) osv. I detta fall innehåller motsvarande termer i vart och ett av de uppräknade språken likvärdiga formanter: -ние, -нне, -ing, -ung. På denna nivå kan man alltså också se den tendens till integrering av terminologin i världens språk som Z. Stoberski påpekar i sin bok3. En aktuell uppgift för internationell samordning av termbildningen är att studera denna tendens och omvandla den till en medvetet styrd process, en princip för termbildning. En studie av regelbundenheterna i hur differentierande formanter förhåller sig till varandra i gruppen verbalsubstantiviska termer i olika språk (волочение, точение, долбление, резание, сгибание, пробивание, опрыскивание, фрезерование, вальцевание, азотирование, науглероживание osv.) skulle kunna ge ett omfattande material för typologisk forskning och internationell terminologisk harmonisering. I detta sammanhang kan man inte låta bli att erinra sig den stora praktiska betydelsen av avdelningen ”Internationell vetenskaplig terminologi. Neologismer med sikte på harmonisering”, som publiceras i tidskriften ”Babel”. Den parallella redovisningen där av terminologiska motsvarigheter på många språk gör det möjligt både att fastställa hur internationell en neologism är och att harmonisera dess utformning med hänsyn till det internationella sammanhanget. När det på ryska och belarusiska finns två termbildningsvarianter på -ация och -ирование (ryska декальцификация — декальцифицирова- 3 Stoberski Z. Międzynarodowa terminologia naukowa. Problemy. Postulaty. Oczekiwania.— Warszawa, 1982. 8 ние, ингибация — ингибирование; бел. дэ кальцыфікацыя — дэ кальцыфіцыраванне, інгібацыя — інгібіраванне osv.) ger en hänsyn till att det internationella terminslaget -ация används företrädesvis i andra språk (engelska -ation, franska -ation, italienska -azione, spanska -ación, serbokroatiska -acija, slovakiska -acia osv.), vilket ger grund för att betrakta detta terminslag som att föredra framför elementet -ирование. En medveten utformning av ett internationellt skikt av terminologisk vokabulär är av grundläggande betydelse för internationellt vetenskapligt samarbete och utbyte av vetenskaplig information. Vetenskapsmäns, teknikers och kulturarbetares intresse för frågan om internationell terminologi ökar för varje år. Detta beror dels på det växande behovet av internationellt informationsutbyte, dels på flerspråkigheten i den moderna världen. Äldre sätt att överbrygga språkbarriären – språkinlärning och översättning (det kan här noteras att översättningsvolymen i vår tid ökar med 15—20% årligen) – kan inte fullt ut tillgodose det internationella vetenskapliga samarbetets behov under förhållanden där det gemensamma arbetet med många vetenskapliga problem utvidgas och forskare från olika länder har direktkontakt. Denna situation måste beaktas när nationella språks termsystem ordnas och när en viss term bedöms, inte bara utifrån faktorer inom systemet utan också ur den internationella kontextens perspektiv på vetenskapsspråket. Det har konstaterats att vissa termer som helt motsvarar de interna språkkraven ur internationell synvinkel kan visa sig vara mindre optimala, medan det som förefaller mindre motiverat i ett enskilt språk kan vara motiverat i förhållande till andra språk. Betydande resultat i organiseringen av arbetet med att skapa ett internationellt skikt av vetenskapliga termer inom olika kunskapsområden har uppnåtts av Internationella kommittén för harmonisering av terminologiska neologismer (МКУТН). Ett effektivt medel för terminologisk harmonisering är i synnerhet den återkommande avdelningen ”Internationell vetenskaplig terminologi. Neologismer med sikte på harmonisering”, som huvudsakligen utarbetas av kommitténs medlemmar och publiceras i tidskriften ”Babel”, organ för Internationella översättarfederationen, med stöd av UNESCO. Det förefaller som om själva arbetsprincipen för denna avdelning – att snabbt skicka listor över ny terminologi inom vissa kunskapsområden på ett av МКУТН:s arbetsspråk till dess medlemmar i UNESCO:s medlemsländer och inhämta motsvarigheter till dessa termer på respektive språk – inte bara kan kallas en positiv erfarenhet inom detta område, utan också ett optimalt sätt att samla in och sprida information av detta slag. 9 Det bör också framhållas att det finns ett trängande behov av att standardisera det mycket stora antalet internationella termer som inte är ”rena” internationalismer (dvs. ord som blivit internationella utan betydande förändringar), utan består av internationella morfem. Ett exempel är det stora antalet termer för handling, process och tillverkning i ryska och belarusiska som innehåller lånade rotmorfem vilka är internationella (åtminstone inom det europeiska språkområdet). Det rör sig huvudsakligen om avledningar av prefixlösa verb: dorning (från tyska Dorn ”metallspets, dorn”) — ”pressning med viss passning av en stålstång (dorn) eller kula genom ett förbearbetat hål i syfte att kalibrera, härda och minska ytjämnheten i detaljhål”; plätering (från franska plaquer ”täcka”) — ”applicering av ett tunt skikt av en annan metall på metallplåtens yta”; honing (engelska honing, från hone ”hena”, ordagrant ”vässa”) — ”ytbearbetning av arbetsstycken med ett särskilt verktyg — en hon”; skavning (från tyska Schaber, från schaben ”skrapa”) — ”finbearbetning av en yta genom att avlägsna tunna spån med en skavare”; shaving (engelska shaving, från shave ”raka, skrapa”) — inom maskinteknik ”finbearbetning av kugghjulens flanker” osv.4 På belarusiska heter motsvarande termer дарнаванне, плакіраванне, ханінгаванне, шабрэнне, шэвінгаванне. 4 Termdefinitionerna är hämtade ur: Политехнический словарь/Под ред. акад. И. И. Артоболевского.— М.: Сов. энциклопедия, 1976.— 607 с.