Pagrindiniai sakinių modeliai su predikatinėmis negimininėmis būdvardžio formomis

LIETUVIŲ KALBOS SANDAROS TYRINĖJIMAI LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXVI (1987) DALIJA TEKORIENĖ GRUNDLÄGGANDE MENINGSMODELLER MED PREDIKATIVA OBÖJDA ADJEKTIVFORMER 1. Den grammatiska karaktären hos formerna gražų, gera är ett av de ännu olösta problemen inom litauisk grammatik. Det är omöjligt att lösa det enbart inom morfologins ramar. Man måste utgå från en funktionell analys av dessa former, eftersom betydelsen och de systematiska sambanden mellan lexikal-grammatiska och morfologiska kategorier framträder först i meningen. En språkenhets funktion definieras i första hand som dess roll i strukturen hos en enhet på högre nivå: morfemets funktion i ordet, ordets i meningen, i ordgruppen och i texten, samt meningens i texten. Ju mer komplex en språkenhet är ur strukturell och semantisk synvinkel, desto fler aspekter kan den undersökas ur och desto mer komplexa är funktionerna hos de enheter på lägre nivå som den består av. Adjektivet är ett ord och ingår därför som en beståndsdel i enheter på högre nivå — syntaktiska strukturer — såsom ordgruppen, meningen och texten, varav meningen är den viktigaste. Den moderna syntaxforskningen urskiljer fyra aspekter av meningsanalys: den formella, den logisk-grammatiska, den semantiska och den kommunikativa strukturen. Därför måste också funktionerna hos meningens beståndsdelar, däribland adjektivet och dess oböjda former, undersökas ur alla fyra aspekterna. Ingen enskild aspekt blottlägger adjektivets funktioners väsen och helhet. Dessutom kan adjektivets funktioner, om de undersöks endast ur en viss aspekt, till och med missförstås och språkets systematiska samband förvrängas. I undersökningar av det litauiska språket har man försökt beskriva distributionen av formerna gražų, gera i meningens formella struktur genom att ange vilken ordklass meningens komponenter tillhör och deras morfologiska form, utan att beakta vare sig komponenternas semantik eller deras betydelse för meningens kommunikativa självständighet. Syntaktiska modeller som fastställs med denna metod förenar ofta meningar med helt olika syntaktisk struktur. Exempelvis hänförs meningarna Jai baisu och Argi naudinga valstybei?1 till samma modell enbart därför att deras formella struktur består av en oböjd adjektivform och ett substantiv i dativ. Det är lätt att se att identiska morfologiska former här skapar olika meningssemantik: meningen Jai baisu anger subjektets tillstånd, medan meningen Argi naudinga valstybei? uttrycker en värdering av något (som inte uttrycks i meningen, varför den kommunikativt sett inte är självständig) — ett föremål, ett faktum eller ett fenomen — i förhållande till dativledet som anger den person eller sak som värderingen gäller. Att hänföra dessa meningar till en och samma syntaktiska modell trots deras olika semantik strider inte bara mot systematikens princip, utan också mot den enklaste språkliga intuitionen. 1 Мустейкис К. В. Сопоставительная морфология русского и литовского языков. — В., 1972, с. 247. 165 Semantiken och meningens kommunikativa självständighet förbises också i sådana fall där exempelvis strukturerna Čia padėta, aišku och Dabar jau jam buvo aišku, kad pilyje jų nėra² undersöks var för sig, utan att de på något sätt relateras till varandra. Alltså framträder de oböjda adjektivformernas funktioner, liksom funktionerna hos varje annan språkenhet, endast i en sådan meningsmodell som sammanfattar inte bara meningens formella struktur utan även dess logisk-grammatiska struktur, det vill säga i en meningsmodell som förstås som ”en minimal predikativ förening av ömsesidigt bestämda komponenter, vilken kan fungera som en självständig, kontextoberoende kommunikativ enhet och har en viss typisk betydelse”³. En sådan förståelse av meningsmodellen förutsätter att det empiriska materialet, som består av meningar hämtade ur nutida texter av olika stil och genre, undersöks ur flera aspekter när modeller med oböjda adjektivformer fastställs. 2.1. Strukturell satsanalys. Först väljs de satser ut där de predikativa oböjliga adjektivformerna används i sin primära, predikativa funktion. De oböjliga adjektivformernas funktion som subjekt och objekt är sekundära, eftersom de i dessa fall inte används som typiska ord som betecknar en egenskap, utan som substantiverade, nominala former. Det är naturligtvis också viktigt att beakta de nominala oböjliga adjektivformernas funktion i deras funktionella och semantiska karakteristik, men dessa funktioner är inte primära och därför är det lämpligt att analysera dem först efter att de former som används predikativt har undersökts. Utifrån antalet komponenter delas de utvalda satserna in i enledade, tvåledade, treledade och fyrledade: Kallt. Jag fryser. Kallt i rummet. Jag fryser i rummet. Jag behöver sova i ett kallt rum. En sådan indelning är dock inte rent mekanisk, eftersom hänsyn tas till komponenternas inbördes beroenderelationer inom satsen. Därför betyder enledad och tvåledad inte att satsen består av ett eller två ord. Satsdelar är ord som hör till hela satsen och står i relation till satsens predikativa centrum – den oböjliga adjektivformen. Exempelvis betraktas Skrämmande. Jag är rädd. Jag är rädd för vargen som enledad, tvåledad respektive treledad, eftersom alla satsdelar står i direkt relation till den oböjliga adjektivformen – satsens centrum. Ord som realiserar andra satsdelars valenspotentialer och inte hör till satsens predikativa centrum betraktas inte som satsdelar. Exempelvis betraktas Hon skäms för sin bror och Hon skäms för sin lillebror båda som tvåledade satser. Därefter beskrivs den morfologiska sammansättningen hos enledade, tvåledade, treledade och fyrledade satser. Om vi förstod satsmodellen som en modell för formell struktur, skulle vi därmed ha fullgjort vår uppgift. Den satsmodell vi avser måste emellertid vara en minimal men självständig kommunikativ enhet, oberoende av kontexten. Det innebär att den måste ha en fullständig logisk-grammatisk struktur med två huvudled: predikatet, det vill säga ordet som uttrycker ett predikativt kännetecken, och subjektet, det vill säga ordet som betecknar bäraren av det predikativa kännetecknet. 2.2. Logisk-grammatisk analys av strukturella modeller. Efter att satsernas morfologiska sammansättning har beskrivits måste deras logiska subjekt och predikat fastställas. Morfo- ² Валеckене А. А. Формы среднего рода в грамматической системе литовского языка / Дис.... д-ра филол. наук [машинопись]. — В., 1983, с. 199, 224. ³ Золотова Г. А. Коммуникативные аспекты русского синтаксиса. — М., 1982, с. 98. 166 Den logiska karakteristiken hjälper endast till att fastställa predikatet – det utgörs alltid av en oböjlig adjektivform. De morfologiska karakteristikerna hos komponenterna räcker inte för att fastställa det logiska subjektet, eftersom en satsdel med samma morfologiska form i vissa fall fungerar som logiskt subjekt, i andra inte; det beror på predikatets lexikala betydelse, jfr.: Jag är glad (jag – logiskt subjekt), Det är vackert för mig (det finns inget logiskt subjekt). Man måste utgå från kriteriet om satsens kommunikativa fullständighet. Förbindelsen mellan subjekt och predikat utgör grunden för satsens formella, semantiska och kommunikativa struktur – om en av dessa två komponenter saknas är satsen ofullständig. Även om sådana ”ofullständiga” satser ofta förekommer i texter, kompletteras den kommunikativa information som saknas av kontexten, det vill säga subjektet uttrycks i kontexten eller underförstås. Principen om kommunikativ fullständighet hjälper således till att skilja mellan satser som innehåller ett predikativt minimum och satser som saknar detta minimum. Med detta som utgångspunkt betraktas sådana satser som förekommer i texter, exempelvis Är det bekvämt att sitta? — Kungligt!, inte som satsmodeller, utan som vissa modifieringar av satsmodeller i text. 2.3. När det material som samlats in ur texter på detta sätt har undersökts ur strukturellt och kommunikativt perspektiv, har en enledad och åtta tvåledade satsmodeller med predikativa oböjliga adjektivformer fastställts; dessa betecknar vi symboliskt med Praed. 1. Praed Blåsigt. Klart. 2. Nnom+Praed Frukt är nyttigt. 3. Ndat+Praed Jag har roligt. 4. Ngen+Praed Det finns lite tid. 5. Nloc+Praed Grönt i trädgården. Vackert överallt. 6. Pronomen + Praed Allt är trevligt. 7. Inf + Praed Det är ohederligt att fjäska. 8. Praed + Sšalutinis Det är tydligt att du inte frågade. 9. prep. N + Praed Det är svårt med bröd. 3.1. Modellernas typiska betydelser. Meningen, som en språkenhet på högre nivå, är tvåplanig: den har både form och innehåll, och därför har även de fastställda meningsmodellerna en viss typisk betydelse. Till exempel Jag är glad. Barnet är rädd betecknar subjektets tillstånd, Här är det vackert. I trädgården är det grönt en plats karakteristik, Att ljuga är ohederligt. Det är intressant att studera en värdering av en abstrakt process, Det är fult att du ljög en värdering av ett faktum, osv. Det kan dock diskuteras hur denna typiska betydelse bidrar till att skilja mellan enskilda meningsmodeller. Två huvudfall är möjliga: 1) minimala meningar med samma grammatiska struktur, men självständiga ur kommunikativ synvinkel, har flera typiska betydelser. Frågan är om de representerar separata meningsmodeller eller en polysemantisk modell; 2) meningar med olika formella strukturer har en mycket närliggande semantisk struktur. Just detta fall är relevant för det material som undersöks, eftersom de fastställda modellerna 2, 7 och 9 har närliggande semantiska strukturer. Eftersom dessa modeller har olika formell struktur betraktas de som separata men synonyma meningsmodeller. 4.1. Modellernas lexikala realisering. Subjekt och predikat måste semantiskt stämma överens. Men alla subjekt och predikat passar inte ihop, dvs. alla predikativa egenskaper kan inte tillskrivas samma subjekt, och alla subjekt kan inte beskrivas med samma egenskaper. Exempelvis: 167 kan predikativa egenskaper tillskrivas samma subjekt, och alla subjekt kan inte beskrivas med samma egenskaper. Exempelvis: Det är kallt på gården — *Det är sant på gården, Jag fryser — *Jag är sann, Allt är mjukt — *Det är mjukt, Det är mjukt för mig att sova — *Det är molnigt för mig att sova osv. Överensstämmelsen mellan subjekt och oböjliga adjektivformer är inte en egenskap hos enskilda adjektiv, eftersom hela adjektivgrupper passar eller inte passar ihop med ett visst subjekt. Det innebär att de kännetecknas av vissa gemensamma semantiska kategorier. För att förstå och förklara de oböjliga adjektivformernas funktionella egenskaper måste man därför också känna till och beskriva dessa gemensamma funktionell-semantiska adjektivklasser. För att fastställa gränserna för modellernas lexikala realisering sammanställdes en lista med 500 oböjliga adjektivformer, och varje form i listan kombinerades med var och en av de nio fastställda modellerna. Resultaten blev av tre slag: a) den oböjliga adjektivformen kan inte alls kombineras med den andra komponenten: *Det är sant på gården, b) den oböjliga adjektivformen kan kombineras med den andra komponenten, men uttrycket är kommunikativt ofullständigt: Nyttig för staten, Trofast mot en vän, Jag tycker att det är vackert, c) kombinationen av den oböjliga adjektivformen med den andra komponenten är korrekt enligt kombinationsreglerna och kommunikativt fullständig: Jag känner mig illa till mods. Det är djupt vid stranden. Det är farligt att bada. Undersökningen av modellernas lexikala realisering bidrog till att precisera de fastställda modellerna, tydliggjorde deras semantiska struktur och visade framför allt att möjligheten för oböjliga adjektivformer att fungera i vissa modeller direkt beror på adjektivets semantik. Därför utgör de grundläggande meningsmodellerna med oböjliga adjektivformer ett viktigt material för studiet av adjektivens semantik. 4.2. Enledsmodellen Praed består av endast ett fåtal så kallade icke-subjektiva adjektivformer som uttrycker atmosfäriska, temperatur-, tids- och ljusförhållanden: Blåsigt. Molnigt. Mörkt. Ljust. Sent. Kallt. Varmt. Enledade meningar som förekommer i texten och bildas av adjektiv med annan semantik (Katedralisk. Utmärkt. Äckligt. Intressant. Klart) är inte kommunikativt självständiga. De är endast ofullständiga realiseringar av tvåledade modeller. Deras variation är naturligtvis betydelsefull både semantiskt och kommunikativt, men den utgör ett separat problem – problemet med hur de grundläggande meningsmodellerna realiseras i text och med deras härledning. 4.3. En undersökning av möjligheterna till lexikal realisering av tvåledsmodellen Pronomen + Praed visade att pronomenet dettas möjligheter att kombineras med oböjliga adjektivformer tydligt skiljer sig från andra indefinita pronomen, såsom allt, vad, ingen, vem som helst, många, någon, annan: allt är naket — *detta är naket, allt är sumpigt — *detta är sumpigt, allt är vitt — *detta är vitt osv. Sådana fakta visar att detta tillhör en annan funktionell-semantisk underklass än allt. Pronomenets semantiska särdrag förklaras av att dess antecedent endast kan vara en process eller ett faktum, även när detta inte är strukturellt definierat eller uttrycks med ett konkret substantiv. A. Rosinas klassificerar pronomenet detta som tillhörande en separat klass av absoluta demonstrativa pronomen⁴. Samma semantiska särdrag förklarar också pronomenet dettas annorlunda kombinationsmöjligheter med oböjliga adjektivformer: ⁴ Rosinas A. Lietuvių bendrinės kalbos įvardžių semantinė struktūra. — V., 1984, p. 53—62. 168 det förenas endast med adjektiv vars egenskaper kan tillskrivas en process eller ett faktum, och förenas inte med adjektiv som betecknar konkreta föremåls egenskaper. Pronomenets tai semantiska och funktionella särdrag ger grund för att anta att modellen [vardis + Praed förenar två faktiskt olika modeller, Viskas + Praed och Tai + Praed. Således urskiljs 10 grundläggande satsmodeller med predikativa oböjliga adjektivformer. 4.4. Oböjliga adjektivformer förenas nästan obegränsat med substantiv i dativ, men ur kommunikativ synvinkel bildar endast konstruktioner med oböjliga adjektivformer som uttrycker ett tillstånd och dativformen av ett substantiv som betecknar en levande varelse en självständig sats: Man linksma. Vaikui smagu. Tėvui pikta. Mergaitė liūdna. Andra binära strukturer Ndat+ Praed bildar inte självständiga satser ur kommunikativ synvinkel. Om man till exempel använder satsen Man gražu, utan kontext uppstår genast frågan Kas gražu? eller Man gilu — Kas / Kur gilu? Det innebär att dativen i dessa satser inte har funktionen som bärare av den predikativa egenskapen (subjekt), utan andra semantiska funktioner: värderande subjekt (Man gražu), modal deltagare (Man pavojinga), bedömningskriterium (Man gilu), uppfattande subjekt (Man aišku). 4.5. Den typiska betydelsen hos modellerna Ngen+ Praed är en kvantitativ karakteristik av subjektet: Ramybės maža. Darbo apsčiai. Sniego gilu. Žmonių reta. Turto gausu. Men alla konstruktioner med oböjliga adjektivformer och genitiv har inte en kvantitativ betydelse. Genitiv kan uttrycka den andra (komplementära) medlemmen i en tvåvalent oböjlig adjektivform: Baisu vilko. Verta pastangų. Sådana satser som förekommer i texter utgör inte en separat modell, eftersom de antingen är kommunikativt självständiga (de saknar subjekt): Neverta tavo ašarų — Kas neverta tavo ašarų? eller uttrycker ett obestämt tillstånd hos en person och orsaken till detta och bör därför betraktas som varianter av modellen Ndat+ Praed. 4.6. Den typiska betydelsen hos satsmodellerna Nloc/Advloc + Praed är plats och dess karakteristik. Modellen omfattar alla oböjliga adjektivformer som uttrycker både inneboende och icke-inneboende egenskaper som kan tillskrivas ett konkret föremål: Prie kranto gilu. Namuose šilta. Aplink žalia. Mieste gražu. Konstruktioner med lokativ och oböjliga adjektivformer som endast betecknar egenskaper hänförliga till en process eller ett faktum bildar inte fullständiga satser: Prie kranto pavojinga — Kas pavojinga? Maudytis? Žaisti? Sådana adjektiv är bevilt iška, sunku, kvaila, tikslinga och så vidare. 4.7. Även om oböjliga adjektivformer ofta förenas med infinitiv, finns det begränsningar, och inte varje sådan konstruktion bildar en fullständig sats. Följande förenas inte med infinitiv: a) oböjliga adjektivformer som betecknar egenskaper hos konkreta föremål, vilka uppfattas som objektivt existerande och oföränderliga oberoende av subjektiv uppfattning, såsom färg, form osv.; b) oböjliga adjektivformer som endast kan värdera fakta (situationer), men inte enskilda processer, t.ex.: aišku, žymu, ženklu, akivaizdu, nuovoku, numanu och andra. Oböjliga adjektivformer som uttrycker subjektivt uppfattade inneboende egenskaper hos föremål bildar inte en fullständig sats med infinitiv (Nelygu rašyti — Kur nelygu rašyti?) eller representerar utvidgade varianter av icke-subjektmodeller, där infinitiven anger bedömningskriteriet (Tamsu rašyti. Ankštoka keltis. Vėlu mokytis). 169 Modellen Inf+Pred omfattar endast oböjliga adjektivformer med värderande betydelse (Priekaištauti negarbing a. Meilikauti negražu) och oböjliga adjektivformer som betecknar ett tillstånd och som i kombination med infinitiv får ett värderande semem (Skaityti įdomu. Važinėtis linksma). 4.8. I satserna Natūralu, kad jaunieji nesitenkina tradicinėmis priemonėmis. Įdomu, kodėl aktorė pasirenka tokį vaidmenį. Svarbu, är bisatsen subjekt till den oböjliga adjektivformen, det vill säga den uttrycker ett faktum som värderas med den egenskap som betecknas av den oböjliga adjektivformen. 4.9. Även om komponenterna i de syntaktiska strukturerna Vaisiai sveika; Sūris skanu inte är grammatiskt kongruenta, är dessa fullvärdiga kommunikativa enheter och bör därför betraktas som satser. Avsaknaden av kongruens mellan deras subjekt och predikat signalerar en särskild semantik hos sådana satser: den egenskap som uttrycks av den oböjliga adjektivformen tillskrivs inte ett konkret föremål som substantivet betecknar, utan föremålets existensfaktum eller en viss underförstådd handling som hör samman med föremålet, och liknande. Om det inte går att dra slutsatsen vilken handling som kan tillskrivas egenskapen, är satsen obegriplig, jfr.: Uždaviniai sunku (dvs. det är svårt att lösa uppgifterna) och Grybai sunku (Vad är svårt? Att smälta svamp? Att plocka den? Att rensa den?). Modellen Nnom+Praed har alltså en semantisk struktur som ligger nära den semantiska strukturen hos Inf+Praed, och därför betraktar vi dessa modeller som synonyma. Till samma grupp av synonyma modeller hör även prepN+Praed: Su duona sunku. 5. Således urskiljer vi 1 enledat och 9 tvåledade satsmodeller, vilka vi betraktar som de grundläggande satsmodellerna med predikativa oböjliga adjektivformer, eftersom de är minimala, kommunikativt fullvärdiga satser med en karakteristisk semantisk struktur och inte genom någon syntaktisk derivation härleds ur andra strukturer med oböjliga adjektivformer. Tvärtom utgör de själva grunden för bildandet av andra strukturer med oböjliga adjektivformer. HUVUDSAKLIGA MENINGSMODELLER MED PREDIKATIVA ADJEKTIVFORMER UTAN GENUS Sammanfattning I artikeln förstås med definitionen av en meningsmodell en minimalt tillräcklig predikativ kombination av ömsesidigt betingade komponenter, som bildar en kommunikativ enhet med en bestämd typisk betydelse. Utifrån detta fastställs 10 huvudsakliga meningsmodeller med predikativa adjektivformer utan genus i det moderna litauiska språket. De fastställda modellerna betraktas som en grund för vidare studier av den grammatiska, funktionella och semantiska karaktären hos litauiskans adjektivformer utan genus.