Vietininko ir prielinksnio „į“ su galininku sinoniminė vartosena

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXVIII (1989) KALBŲ RYŠIAI IR SĄVEIKOS ELENA VALIULYTĖ SYNONYM ANVÄNDNING AV LOKATIV OCH PREPOSITIONEN Į MED ACKUSATIV 1. Allmänna anmärkningar 1.0. Den semantiska strukturen hos former med lokal (rumslig) betydelse — kasus med och utan prepositioner — består av två typer av semantiska särdrag: 1) en orienterande betydelse, som anger det lokaliserade föremålets position i förhållande till ett annat föremål (orienteringspunkt), och 2) en rörelsebetydelse¹, som visar om det lokaliserade föremålet förflyttas | inte förflyttas. Lokativ och konstruktionen med prepositionen į har samma orienterande betydelse — de betecknar det inre av orienteringspunkten (inrebetydelse) — men i grunden olika rörelsebetydelser: konstruktionen med prepositionen į anger förflyttning, medan lokativ däremot anger utebliven förflyttning (vanligen ett tillstånd), jfr växer i skogen och gick in i skogen. På grundval av dessa formers inre (orienterande) betydelse bildar de en stark semantisk opposition, vars särskiljande drag är förflyttning | utebliven förflyttning. Det förekommer dock fall då denna opposition neutraliseras, dvs. de nämnda formerna används med samma verb, t.ex.: fastnade i leran | leran. 1.1. Lokativ med lokal betydelse och konstruktionen med prepositionen į och ackusativ har i grunden olika semantisk valens, jfr: bordet står i rummet och fadern gick in i rummet. Konstruktionen med prepositionen į används med rörelseverb (verb som främjar förflyttning eller förändring | ändring av position). Lokativ används däremot med verb som uttrycker utebliven förflyttning (position, existens, process eller konkret handling). Enligt teorin om logiska klasser (semantiska kontexter kan uppfattas som logiska klasser) råder ett disjunktionsförhållande² mellan lokativens och konstruktionens med prepositionen į semantiska miljöer: där den ena ordformen används kan den andra vanligtvis inte användas, jfr: bordet står i rummet (men inte in i rummet) och fadern gick in i rummet (men inte i rummet3). Ändå förekommer även i litterärt språk sådana kontexter där båda de nämnda formerna med lokal betydelse används alternativt (dvs. omväxlande), t.ex.: vagnen körde fast i jorden | jorden, ställde käppen i hörnet | hörnet, jästsvamparna samlades i skogen | in i skogen, sådde rågen i jorden | ner i jorden (jfr ryska Владимирский 1972, 19 ff.). 1 Šiuos terminus į lietuvių kalbotyrą įtraukė J. Kilius (žr. Kilius 1972, 23; 1977, 40). 2 Dėl loginių klasių ir santykių tarp jų žr. Plečkaitis 1978, 99 tt. 3 I enskilda dialekter, exempelvis i Klaipėdaområdet, används under inflytande från tyskan konstruktionen med prepositionen į i lokativens position (t.ex. var i Nida), eller använder sydauštaiter (av andra skäl) på motsvarande sätt illativ (t.ex. jag var till staden). På andra håll uttrycks däremot lokativ med betydelsen hos konstruktionen med prepositionen į (och på motsvarande sätt illativ), t.ex.: Den lilla systern gick ut i främmande land. Rdm (se Laigonaitė 1957, 30—33; Zinkevičius 1966, 200—201, 418). Eftersom detta inte är belägg från det litterära språket behandlas de inte här. 12⁴ 179 Hur ska växlingen mellan sådana former och deras varierande rektion förklaras? Detta beror uppenbarligen till största delen på verbens betydelse. Man kan anta att det finns verb vars semantiska struktur motsvarar både lokativens och prepositionen į:s konstruktion semantiska krav på kontexten, även om dessa företeelser vid första anblicken kan verka oförenliga. Bland de verb med vilka lokativ av samma substantiv och konstruktionen med prepositionen į används omväxlande kan flera grupper urskiljas. 2. Verbet klimpti och ord med närliggande betydelse 2.1.0. Verbet klimpti i betydelsen ”sjunka ner i en mjuk eller porös massa”4 har flera synonymer: smegti (1), grimzti (2), smukti (2), sėsti (5) (se Lyberis 1980, 184). Dessa verbs semantiska struktur består av följande gemensamma semer: 1) rörelse, 2) rörelseriktning och 3) rörelsesfär. Detta avgör deras semantiska och syntaktiska kombinationsmöjligheter. De nämnda verbens betydelse realiseras i förbindelser med bestämmande substantiv som betecknar en trögflytande, porös eller mjuk massa (eller innehåller en sådan sema), till exempel: dy, kärr, vattenväxter, lera, lermassa, sand, snö, drivsnö; vattenpöl, sankmark, sumpmark, våtmark, äng, åker, jord och så vidare. Dessa substantiv kan emellertid stå i två grammatiska former: lokativ eller ackusativ med prepositionen į, till exempel: vagnen sjunker ner i åkern | in i åkern. Användningen av konstruktionen med prepositionen į i en sådan omgivning är systematisk: den motiveras av verbets rörelsesema. Lokativ med de angivna verben är icke-systematisk. Som redan nämnts skiljer sig den semantiska kombinerbarheten hos dessa former och konstruktionen med prepositionen į i grunden: konstruktionen med prepositionen į används med rörelseverb, medan lokativ används med icke-rörelseverb. Denna princip för semantisk överensstämmelse är dock inte absolut. I en mening kan lokativ, som en generaliserad form med lokal betydelse, också förekomma med ett rörelseverb, men då vid sidan av en annan obligatoriskt krävd lokalform, jfr: 1) vagnen körde in i diket i skogen och 2) vagnen körde fast i snön i skogen. Denna lokativform är inte direkt knuten till verbet utan hör till hela meningen – den är dess determinator (jfr Шведова 1964, 77 ff.). De jämförda meningarna är inte helt lika till sin struktur. Detta framgår av att de kan transformeras på olika sätt. Ur mening (1) kan konstruktionen med prepositionen į inte utelämnas utan att meningens grammatikalitet påverkas, medan en sådan reduktion är möjlig i mening (2), jfr: vagnen körde in i skogen (meningen är ogrammatisk) och vagnen körde fast i skogen (meningen är grammatisk). De strukturella skillnaderna mellan de nämnda meningarna beror på verbens semantik. Även om båda verben tillhör samma semantiska grupp – rörelseverben – skiljer de sig åt genom vissa drag: semerna för rörelseriktning och rörelsesfär. Verbet važiuoti betecknar horisontell rörelse (över land), medan klimpti betecknar vertikal rörelse (nedåt genom en trögflytande massa). Det sistnämnda verbets rörelsebetydelse är (på grund av den betecknade riktningen och rörelsesfärens beskaffenhet) inte lika framträdande som hos verb för horisontell rörelse. Detta kan uppenbarligen förklara att en lokativform (utan konstruktionen med prepositionen į) förekommer vid sidan av det (det vill säga verbet klimpti). Denna 4 Siffran efter verbet anger betydelseordningens nummer enligt DŽ. 180 verbets förbindelser med lokativ är av två slag: i vissa kan lokativ ersättas med konstruktionen med prepositionen į, i andra inte, till exempel: vagnen körde fast i skogen (men inte in i skogen) och vagnen körde fast i snön | ner i snön. Detta beror på substantivets lexikala betydelse. Båda formerna – ackusativ med prepositionen į och lokativ – används alternativt i regel med sådana substantiv som verbet klimpti kräver genom sin semantiska valens, det vill säga substantiv som betecknar en trögflytande massa eller innehåller en sådan sema (se 2.1.0). De jämförda förbindelserna beskriver samma denotativa situation, men situationen tolkas något olika i varje enskilt fall, jfr vagnen sjunker ner i åkern | i åkern. Förbindelser med konstruktionen med prepositionen į, som aktualiserar rörelseseman i verbets betydelse, betonar i högre grad rörelsesfären (åkern), medan förbindelser med lokativ, som implicerar att föremålet befinner sig på en plats⁵, i regel betonar själva det lokaliserade föremålet (vagnen). Denna skillnad är dock inte betydelsefull, och förbindelser med samma lexikala sammansättning bör betraktas som synonyma. Förbindelserna i gruppen kring verbet klimpti med konstruktionen med prepositionen į respektive lokativ skiljer sig åt i användningsfrekvens, stilistisk differentiering och i viss mån semantiskt. 2.1.1. Verbet klimpti realiserar sin grundbetydelse i konstruktioner med substantiv med en bestämd semantik (se 2.1.0.) i två alternativa former: ackusativ med prepositionen į (eller med instrumentalis⁶ — i dialekter) (a) och inessiv (mer sällan) (b). a) Hjulen sjunker ner i den lösa jorden och skär genom den som plogbillar. BubnŽDŽ 31. = Det är tungt att gå över åkern — benen sjunker ner i leran. Ktk. b) När de sjönk ner i flytande bitumen, med ansikten svarta av aska, räddade de sina kamrater och räddade kraftverket. T 1986 108. Substantiv som i sin semantiska struktur saknar ett tydligt uttryckt semem för trögflytande konsistens används dock med det angivna verbet i inessiv, och det går inte att ersätta denna konstruktion med prepositionen į (utom möjligen i skriftspråket), t.ex.: Bilar kör fast på den smälta landsvägen (rš). 2.1.2. Båda de nämnda formerna används också med verbet klimptis prefixavledningar — įklimpti, nuklimpti, suklimpti. a) Andrius körde fast i åkern. Benen blev tunga. BubnŽDŽ 8. Barn, spring inte omkring i kärren: ni kan fastna i mossen och drunkna. Vi körde fast i ett hemskt lerträsk. LKŽ VII 603. LKŽ VIII 338. Jag körde fast i leran med alla hjulen. LKŽ VI 93. = Fölet körde fast i den lilla dammens gyttja; fem vargar drog, medan två väntade på hökarna (gåta). Lš (LKŽ XII 59). När vi vadade, fastnade vi alla i vadstället. Ktk. b) Vid sjön fastnade kon i kärret (sankmarken). Mrk (LKŽ VII 603). I den upptrampade, sumpiga sänkan körde vagnen fast (övers.). Djuret fastnade i källan på våren. Han körde fast i snön medan han gick. Krkl (LKŽ VI 94). ⁵ Generellt kan inessivkonstruktioner med icke-statiska verb betraktas som ett resultat av syntaktisk kondensation: i dem kan man ana ett utelämnat statiskt verb (som lätt kan infogas, t.ex.: läser i rummet ← läser medan han är i rummet, likaså körde vagnen fast i skogen ← vagnen körde fast medan den var i skogen). Om detta begrepp, se Мартынов 1985, 159. ⁶ Instrumentalis bör betraktas som en semantisk variant av konstruktionen med prepositionen į; vi betecknar den med ett likhetstecken (=). 181 I dialekterna⁷ finns även andra prefixavledningar av samma verb – apk्लिमpti, pak्लिमpti, prik्लिमpti, पार्क्लिमpti. Vi har exempel på deras användning med lokativ. Vagnen fastnade i träsket. I Balelė fastnade ett sto: fem män drog, två väntade med hökar (gåta). Pn (LKŽ VI 94). Doktorn gick vilse och fastnade i ett träsk. Vr (LKŽ VI 94). (Jfr även: Han slet hela livet i smutsen och tog sig igenom (såg aldrig något gott liv). Ds (LKŽ VI 94). 2.1.3. Ett typiskt syntaktiskt komplement till de diskuterade verben är konstruktionen med prepositionerna iki | ligi och genitiv. Den används både bredvid konstruktionen med prepositionen į (a) och bredvid lokativ (b). a) De vadar genom snåren, sjunkande ned i snön upp till bältet. RadzPV I 135. Det viktigaste här är en liten äng..., där vagnar lastade med hö eller klöver under sommarens hetaste dagar skumpar fram, medan de sjunker ned i sanden ända till navet. RadzPV I 148. b) Benen sjönk ofta ned i snön upp till knäna (trš). Hästarna fastnade i träsket ända upp till magen. Er (LKŽ VI 94). Som exemplen visar har de nämnda konstruktionerna med prepositionerna iki | ligi en avgränsad lexikal sammansättning: de består av substantiv som betecknar en oskiljaktig del av föremålet (handlingens subjekt). Själva konstruktionen har en särskild betydelse av gräns, som bestäms av handlingens karaktär (en amorf massa i vertikal rörelse): den anger den gräns upp till vilken handlingen omfattar sitt subjekt, jfr: Människan sjönk ned i snödrivan upp till knäna och Människan gick fram till snödrivan och stannade. I en sådan position är även andra gränsprepositioner möjliga, t.ex.: Människan sjönk ned i snön ovanför | högre än knäna, likaså till hälften av knäna, i höjd med knäna. 2.1.4. Med verbet klimpti och dess avledningar används de båda beroende formerna växelvis – ackusativ med prepositionen į (a) och lokativ (b) – också med abstrakta substantiv (t.ex.: misär, kris, idealism, bekymmer). I en sådan lexikal-syntaktisk miljö har verben bildlig betydelse och bildar ofta stelnade ordkombinationer. Men de kommer inte att behandlas här ur denna synvinkel – det är ordkombinationernas syntaktiska struktur som intresserar oss. a) De borgerliga länderna sjunker fortfarande allt djupare ned i den ekonomiska krisen. LKŽ VI 93. Hur han hamnade i skuld vet Kurapka själv inte. Krėv. Läraren måste akta sig för att sjunka ned i detaljer, hur mycket som än krävs av honom. Jabl (LKŽ VI 94). b) Ignas har sjunkit ned i skulder. Ašb. Alla våra machister fastnade i idealismen. LKŽ VI 93. 2.2.0. Verbet smegti (1) förverkligar sin grundbetydelse ”tränga djupt ned (i ett mjukt föremål)” i kombinationer med substantiv ur samma semantiska grupp som synonymen klimpti (se 2.1.0.). Dessa verb skiljer sig åt genom vissa semantiska nyanser. I verbet smegtis semantiska struktur betonas handlingens subjekts karaktär – dess tyngd, vikt – medan verbet klimpti betonar platsens (den sfär där handlingen äger rum) karaktär – dess sanka, gyttjiga beskaffenhet osv. Verben kan också ”överföra” dessa semantiska drag till sin lexikala omgivning⁸, om de inte uttrycks explicit där. Till exempel i meningen När man går, benen ⁷ Som dialektala betraktar vi sådana avledningar som inte finns i DŽ₁. ⁸ Plg. U. Weinreich’o mintis dėl žodžių „pereinamųjų požymių“ (Никитина 1979, 115). 182 fastnade på ängen verbet fastna signalerar bland annat också att det beroende substantivet på ängen (eller mer exakt: den referent som substantivet betecknar) har egenskapen att vara lerig (eftersom en äng också kan vara torr). I meningen Vagnen fastnade på ängen informerar verbet sjunka ner bland annat också om att subjektet (vagnen) var tungt, vägde mycket (och därför sjönk ner)⁹. 2.2.1. Med verbet sjunka ner och dess prefixavledningar sjunka ner, sjunka ner, sjunka igenom, sjunka ihop, sjunka igenom (dialektalt), liksom med verbet fastna (se 2.1.1 ff.), används oftare en konstruktion med prepositionen till (eller inessiv — dialektalt). Benen sjunker ner i marken. Jag sjunker ner i ett träsk. J. Djurens ben sjunker djupare ner i sådan gödsel och blir mycket nedsmutsade. LKŽ XIII 142. När den lastade vagnen sjönk ner i leran drog han ensam upp den. Šimk (LKŽ XIII 143). Hästarna sjunker ner i snön ända till sadelgjordarna. Vien (LKŽ XIII 144). = De där hjulen sjönk ner i åkern, det gick inte längre att köra därifrån. Slm (LKŽ XIII 144). Alla hästens ben sjönk ner i pölen. Vb (LKŽ XIII 143). Det finns mängder av ask-, björk-, tall- och granstockar med kärnved, som sjunkit ner i gyttjan och vuxit över med tuvor och gräs. BM 67. 2.2.2. Inessiv används begränsat med dessa verb. Den förekommer oftare med aktiva particip i preteritum eller med sammansatta perfektiva verbformer bildade med dessa, vilka uttrycker ett resultativt tillstånd (se LKG 1971, 150) (a), och mer sällan med enkla verbformer (även dialektalt) (b). a) Många sägner har uppstått om slott, städer och herrgårdar som sjunkit ner i jorden. LTs IV 52. Felicija satt i sängen, nedsjunken i dunkuddarna. SajND 116. b) Hjulen sjönk helt ner i leran. Pbs. Det här är ett blött ställe! I den där sankmarken sjönk jag nästan ner med vagnen. Bsg (LKŽ XIII 144). 2.2.3. Verbet sjunka ner kan vanligen ersättas med verbet fastna, till exempel: Benen sjunker ner | fastnar i marken. Bland prefixverben finns det dock inte alltid någon motsvarighet, till exempel: hjulen sjönk ner i snön, men inte fastnade, eftersom detta verb har en annan betydelse — ”bli lerig” (jfr: Efter regnet blev marken lerig). 2.2.4. När handlingens subjekt är ett spetsigt eller vasst föremål har verbet sjunka ner betydelsen ”tränga in”. Även i detta fall bildas regelbundet en konstruktion med prepositionen till (eller inessiv — dialektalt). En sticka tränger in i fingret. J. En spik trängde in i benet. Krš (LKŽ XIII 142). Kniven trängde in i väggen efter att ha glidit. Sz (LKŽ XIII 143). = Yxan trängde in i benet. Auk (LKŽ XIII 145). Inessiv används däremot med en aktiv participform (jfr 2.2.2). Efter att ha tagit av skon fann de kulan inträngd i tassen. Žem (LKŽ XIII 143). I dialekterna förekommer inessiv också med personliga former av prefixverb. Splitter trängde in i handen. Briž (LKŽ XIII 143). 9 Att verbets semantiska struktur återspeglar egenskaper hos subjektet framgår tydligare av dess sekundära betydelse ”tränga in”, där subjektet är mer konkretiserat; jfr definitionen av denna betydelse: ”tränga djupt in (om ett spetsigt föremål)” (DŽ₁ 722). 183 Verbet įsmego betecknar en avslutad handling och har semantiken hos ett resultattillstånd: dess betydelse kan tolkas så här: ”trängde in och blev kvar”. Just denna (dvs. tillstånds-)semantik upprätthåller lokativens position, och denna (lokativens) form aktualiserar i sin tur den nämnda semantiken. Konstruktionen med prepositionen į har dock en starkare ställning vid detta verb, eftersom den också stöds av verbets morfologiska struktur – prefixet į-, som motsvarar prepositionen. 2.2.5. Med verbet smegti och dess avledningar, liksom med dess synonym klimpti, kan även konstruktioner som anger en gräns för rörelse användas – prepositionerna iki | ligi, virš, aukščiau och genitiv (jfr 2.1.3). De deporterade sjönk ner i snön ända till ränderna. Vien (LKŽ XIII 144). [Den gamles] fötter sjönk ner i golvets botten ovanför knäna. Slm (LKŽ XIII 143). Handlingens omfattning kan preciseras också på andra sätt: med ett adverb vid verbet (a) eller ett attribut till subjektets kasusform (b). a) Hjulen sjönk helt ner i leran. Pbs. Boskapens ben sjunker djupt ner i sådan gödsel och gör den mycket lerig (rš). b) Alla ben sjönk ner i vadstället. 2.2.6. Med de nämnda verben används också abstrakta substantiv i ackusativ med prepositionen į (eller i instrumental) (a) eller i lokativ (b) (jfr 2.1.4). a) Moderns ord tränger in i barnets minne. TS 1901 4–5b. De sjönk ner i ett religiöst träsk (rš). = Han har sjunkit helt ner i skulder (är mycket skuldsatt). Rgvl (LKŽ XIII 143). När vi nu har kommit till föräldrarna, vad ska du göra: du har sjunkit ner i arbetet (arbetar mycket), du har inte tid att umgås med gästerna. Mžš (LKŽ XIII 144). b) Vi hade sjunkit ner i skulder (hade ådragit oss stora skulder). Dkš (LKŽ XIII 144). Det beroende substantivet kan ha en överförd betydelse, och själva ordkombinationerna kan vara fraseologiserade. Den där stickningen har fastnat i huvudet (jfr har fastnat i minnet). Šts (LKŽ XIII 143). Varenda ett av den där författarens ord har fastnat i hennes hjärta. Žem (LKŽ XIII 143). Orden fastnade i mitt huvud som spikar. Vaižg (LKŽ XIII 143). Om man jämför ordkombinationerna med verbet smegti i denna lexikala betydelse med kombinationerna med verbet klimpti, märks endast en partiell överensstämmelse mellan dem, t.ex. säger man į skolas | skolose įsmego och įklimpo, likaså į darbus | darbuose prasmege och įklimpo, men įsmego į atmintį, į galvą, į širdį, inte įklimpo. 2.3.0. Verbet grimzti (2) är synonymt med verben klimpti, smegti i sin sekundära betydelse: i DŽ definieras det med hänvisning till de sistnämnda verben: ”klimpti, smegti (ner i lera, sand, snö)”. I sin grundbetydelse ingår det nämnda verbet i en annan synonymserie (se 3.1.0). 2.3.1. Med verbet grimzti och dess prefixavledningar įgrimzti, nugrimzti, sugrimzti, apgrimzti trm., pragrimzti trm., används vanligen en konstruktion med prepositionen į (eller instrumental – i dialekterna) (a), mer sällan lokativ (b). a) Stenen sjönk ner i jorden. J. Pengarna sjönk ner i jorden tillsammans med grytan. BsP I 102. Hjulspåren sjönk ner i leran. LzP (LKŽ III 606). =Båten sjönk ner i dyn ända upp till relingen. Sr (LKŽ III 605). b) Borgen som ligger där (på berget) har sjunkit ner. BsV 162. 184 2.3.2. Även med dessa verb används konstruktioner som anger handlingens gräns (jfr 2.1.3., 2.2.5). Båten sjönk ner i dyn ända upp till relingen. Sr (LKŽ III 605). 2.3.3. Konstruktioner bildas också med olika abstrakta substantiv (jfr 2.1.4., 2.2.6). a) Den kapitalistiska världen sjunker allt djupare ner i motsättningar. T 1953 45. Valeišiai sjunker ner i skulder. Avyž (LKŽ III 605). Sjunka ner i bekymmer. K I 308. = Varkalienė märkte inte att hon åter sjunkit ner i virveln av tunga tankar. Gud-Guz (LKŽ III 605). Ännu ett år sjönk ner i evigheten. BŽ 195. b) Han var helt försjunken i arbetet. LKŽ III 605. De andra har redan sjunkit ner i skulder. Kel 1933 69. En osynlig kedja förenar oss med de förflutna generationer som sjunkit ner i århundradenas dunkel. VenclLL 352. 2.4.0. Verbets smukti (2) betydelse ”tränga ner, sjunka ner” är sekundär. I verbets huvudbetydelse — ”glida ner” — är rörelsen och dess riktning (nedåt) fixerade. I den semantiska omgivning som är typisk för verbet klimpti (se 2.1.0) får det däremot samma betydelse som det sistnämnda, t.ex. benen sjunker ner i leran. (I detta fall modifieras semat ’riktning nedåt’ till semat ’ned på djupet’). 2.4.1. Med verbet smukti och dess prefixavledningar išsmukti, susmukti, nusmukti, pasmukti används, liksom med dess synonym klimpti, två valfria komplementformer — ackusativ med prepositionen į (eller illativ) (a) och lokativ (mer sällan) (b). a) Benen sjunker ner i leran, så att jag inte kan ta mig fram. Kv (LKŽ XIII 209). När man går sjunker benen ner i den mjuka jorden, i kärret, och vattnet skvalpar. J. Vagnshjulen sjunker ner i fårorna. J. Jag sjönk ner som i en jaura. Kl (LKŽ IV 315). = Vagnen sjunker ner i pölen. Alks (LKŽ XIII 209). Bilen sjönk ner i leran, så de fick dra upp den med två traktorer. Sedan sjönk hela bröllopssällskapet ner i jorden. Klt (LKŽ XIII 214). LTs IV 649. b) Jag hade sjunkit ner ute på ängarna. AvyžKK 268. Men i en kontext med substantiv som betecknar vatten eller vattensamlingar har verbet smukti en annan betydelse — ”falla” (den förverkligas i konstruktioner med prepositionen į). De gick och gick på den frusna isen och så föll de ner i sjön. Dkš (LKŽ XIII 211). De stod och stod och så föll de allihop ner i vattnet. Kv (LKŽ XIII 214). 2.4.2. Även med detta verb, liksom med dess synonymer, används konstruktioner som betecknar handlingens gräns (jfr 2.1.3, 2.2.5, 2.3.1). Så sjönk jag ner i snödrivan ända upp till öronen! Vagnen sjönk ner i leran upp till axlarna. Skr (LKŽ XIII 209). Kv (LKŽ XIII 211). Konstruktioner som anger mängd används med en analog semantisk funktion. Den där stenen har sjunkit ner en hel meter i marken. Stugan har sjunkit en halv meter ner i jorden. Pln (LKŽ XIII 211). Ktk. Samma slags konstruktioner är möjliga även med de andra nämnda verben, till exempel: Vagnen sjönk ner | sjönk | sjönk djupt ner en halv meter i snödrivan. 2.4.3. Abstrakta substantiv med prepositionen į har påträffats vid prefixverbet išsmukti (jfr 2.1.4, 2.2.6, 2.3.3.). 185 Om han sjönk ner, så sjönk han ner i bekymmer! Rmš (LKŽ XIII 211). Han hade sjunkit ner i det där drickandet, men på något sätt lyckades han ta sig ur spriten. Vdk (LKŽ XIII 211). Jag hamnade i den där skulden och vet inte hur jag ska ta mig ur den. Al (LKŽ XIII 211). Lokativ är möjlig med perfektparticip, jfr sjunken i bekymmer, i skuld. 2.5.0. Av verbet sėsti (5) är endast betydelse 5 synonym med de behandlade verben: i DŽ förklaras den med synonymen grimzti, och i LKŽ även med verbet smegti. Denna betydelse är kopplad till samma verbs grundbetydelse – ”inta sittande ställning” – genom semmet ’rörelse nedåt’, jfr Han satte sig på bänken och Vagnen sjönk ner i sanden. 2.5.1. Verbet sėsti (5) och dess prefixavledningar įsėsti, nusėsti är mer typiska för talspråk och dialekter. Med dessa dominerar konstruktioner med prepositionen į (eller illativ) (a); lokativ är mycket sällsynt (b). Betorna är så stora och har sjunkit så djupt ner i jorden att bladen ibland lossnar när man drar upp dem. BubnŽDŽ 20. = Stenen var stor, och nu hade den sjunkit djupt ner i dammen; bara toppen syntes. Vlk (LKŽ XII 447). Vagnen sjönk ner i ängen, och hästarna rubbar den inte ur fläcken. Alv (LKŽ XII 447). Marken är upptinad, så vagnen sjönk ner i ängen! Rod (LKŽ XII 447). Tiderna gick, århundradena gick, regn och stormar rev ner tornen, murarna sjönk ner i jorden. Krev (LKŽ XII 449). I torra sandmarker sjunker hjulen ner till navhöjd. LKŽ XII 442. 2.5.2. Även med detta verb används konstruktioner som betecknar handlingens gräns (se det sista exemplet). 2.5.3. Verbet sėsti har, liksom smegti (se 2.2.4), i en kontext där subjektet är ett spetsigt, stickande föremål betydelsen ’sticka ner’ och används med en konstruktion med prepositionen į (eller illativ). När han sköt, träffade kulan honom i bröstet. Ml (LKŽ XII 447). Jfr också: När en fästing satte sig på nacken drog han ut den med en kniv. Rdš (LKŽ XII 447). 2.5.4. När handlingens subjekt är en vätska eller färg har verbet sėsti betydelsen ”tränga in”. Denna betydelse förverkligas också med en konstruktion med prepositionen į (eller med illativ). Färgen trängde in i svepningen. Bt (LKŽ XIII 447). Bläcket trängde in i duken så att det inte ens går att tvätta bort. Up (LKŽ XII 447). 2.6.0. Verbet klimpti och närbesläktade ord med betydelsen grimzti, smegti, smukti, sėsti (och deras prefixavledningar) bildar synonyma uttryck med konstruktionen med prepositionen į och lokativ, t.ex.: vagnen fastnade (sjönk, sjönk ned, satte sig) i sanden | i sanden. 2.6.1. I den angivna lexikala omgivningen är konstruktionen med prepositionen į regelbunden och vanligare, medan lokativ är mer sällsynt. Den används utan begränsning med sammansatta perfektiva verbformer (eller particip i dåtid) som har ett resultativt tillståndssem, vilket motsvarar lokativens semantiska krav på kontexten. 2.6.2. Lokativ är typiskare i meningar med generaliserad betydelse, medan konstruktionen med prepositionen į förekommer i yttranden med aktualiserad betydelse, jfr: Vi grusar landsvägen, där bilarna fastnar och Traktorn fastnade i åkern. 186 2.6.3. Lokativ används oftare i dialekterna, medan konstruktionen med prepositionen į förekommer oftare i skriftspråket. Detta återspeglar den allmänna tendensen att analytiska konstruktioner vinner större insteg. 2.6.4. Möjligheten för syntaktiska former med olika semantisk valens – lokativ och prepositionen į med ackusativ – att ansluta till verbet klimpti och dess synonymer (grimzti, smegti, smukti, sėsti) beror på dessa verbs specifika semantik. Den vertikala rörelse nedåt genom en amorf massa som de betecknar kan också uppfattas som att föremålets läge inte förändras, det vill säga som frånvaro av rörelse. Det är detta som motiverar lokativens position. 2.6.5. Konstruktionen med prepositionen į i uttryck med den nämnda lexikala sammansättningen har en något modifierad orienteringsbetydelse: den betecknar inte insidan av ett avgränsat föremål, utan djupet hos ett amorft föremål. Detta beror på det underordnade substantivets semantik. Dessutom skiljer sig konstruktionens betydelse av rörelse: den saknar semat för närmande och betecknar i stället en rörelse nedåt genom en amorf massa. 3. Verbet skęsti och ord med närliggande betydelser 3.1.0. Semantiskt närbesläktade med verbet skęsti (1) är, förutom dess synonym grimzti (1), även verben nerti (1), nirti (1). På liknande sätt definieras de alla i DŽ₁, jfr: grimzti ”röra sig nedåt i en vätska”, skęsti ”sjunka i en vätska”, nerti ”gå ned, sjunka i vatten”, nirti ”ta sig ner i vatten, dyka”. Som definitionerna visar är följande semer fixerade i dessa verbs betydelse: rörelse, dess riktning (nedåt) och rörelsens sfär (vätska, vanligtvis vatten). Den sistnämnda semen skiljer de nämnda verben från en rad synonymer till klimpti: i deras semantik är en annan rörelsesfär fixerad – trögflytande ämnen och lösa föremål (se 2.1.0). 3.1.1. Verben skęsti, grimzti realiserar sin betydelse i konstruktioner med lokativ av substantiv som betecknar vatten (och andra vätskor) eller vattendrag (flod, sjö, pöl, lagun, ocean, bassäng, källa). En sten sjunker i vattnet. DŽ₁ 708. Torrt trä sjunker inte i vatten. Ktk. Varför sjunker de där båtarna i havet under stormar? SNėr. I vatten sjunker det, i gyttja fastnar det. J. 3.1.2. Lokativ används också med prefixavledningar av de nämnda verben. Det är svårt för den lilla fjädern att sjunka i lagunen. Lnkv (LKŽ XII 845). I vår sjö är kyrkan nedsjunken (sjunken). Tvr (LKŽ XII 845). Och den lilla båten sjönk i havets djup. JV 194. Nätet sjunker helt i selens djup. Sr (LKŽ III 605). På kvällen sjönk flotten i Minijaån. TP 1881 1. 3.1.3. Konstruktionen med prepositionen į (eller illativ) används sällan med de aktuella verben (a), med undantag för konstruktionen į dugną (och illativformen dugnan) (b). a) Yxan sjönk snabbt ner i lagunens djup. Šd (BM 212). Notera hur långt provröret hade sjunkit ner i vattnet. LKŽ III 605. = Småfiskarna sjönk ner i lagunens djup. Lel (LKŽ XII 843). I går sjönk hinken ner i brunnen. Lš (LKŽ XII 844). b) Och en liten vindil steg och välte båten: och flickan sjönk ner till havets botten. Stn 5. Redan sjunker kransen ner mot havets botten. KlvD 144. 187 Konstruktionen į dugną skiljer sig från de övriga genom sin semantik: den har en tydlig betydelse av slutpunkt och aktualiserar semmet ’närmande (till ett landmärke)’ i verbets betydelse (jfr 2.6.5). I allmänhet är konstruktionen med prepositionen į möjlig med de angivna verben när man beskriver situationer där subjektet tydligt närmar sig ett landmärke, jfr: Saulė skendo į jūrą (men inte jūroje). Med abstrakta substantiv förekommer dock prepositionen į oftare. Både in i mörkret och in i tystnaden sjunker de vita dagarna. GustPP 65. I en sådan lexikal miljö har även verbet en förändrad — överförd — betydelse. Fler exempel, se 3.1.8. 3.1.4. Verbet skęsti används i betydelsen (2) ”omkomma genom att drunkna, drunkna” med lokativ av substantiv ur samma semantiska klass som i betydelse (1) (se 3.1.1). Det särskiljande kännetecknet för dessa betydelser är handlingens subjekts beskaffenhet, jfr Laivas nuskendo jūroje (betydelse (1), subjektet är ett livlöst föremål) och Žvejys nuskendo jūroje (betydelse (2), subjektet är en levande varelse). Gelbėk mane jauną vandenėly skęstant. JD 1531. Jūrą perplaukęs, klane nuskendo. NdŽ. Tai dalelė mano — valiai būčiau balelėj paskendus. Prng (LKŽ XII 844). 3.1.5. Konstruktionen med prepositionen į och ett verb med denna betydelse förekommer däremot i vissa dialekter (t.ex. hos klaipėdierna) till följd av påverkan från ett främmande språk (tyska). Så mycket brännvin har jag druckit att jag skulle drunkna i den där pölen. Plik(LKŽ XII 844). Din farfar höll på att drunkna i lagunen, är du inte rädd för att drunkna? Prk(LKŽ XII 843). 3.1.6. Verbet skęsti används i betydelse (3) även med substantiv ur samma semantiska klass som verbet klimpti (se 2.1.0). Dessa verb skiljer sig dock åt i fråga om syntaktisk valens. Den senares typiska syntaktiska miljö är en konstruktion med prepositionen į (se 2.1.1 ff.), medan verbet skęsti typiskt konstrueras med lokativ. På hösten och våren sjunker folk nästan ner i leran (trš). Hästarna sjönk ner till bröstet i snödrivorna (tsp). Kon var nedsjunken i gödseln [utan strö]. Rs (LKŽ XII 843). Det där benet var nedsjunket i höet, jag stack mig med högaffeln. Erž (LKŽ XII 843). Jfr även: Det var sådana betesmarker man hade, man vallade på sådana, inte som nu, när korna sjunker ner i klövern. Mšk(LKŽ XII 843). I dessa kontexter har verbet skęsti betydelsen ’vara nedsänkt’ (det kan ersättas med det avledda, särskilda tillståndsverbet skendėti, t.ex.: människor sjunker ner | är nedsänkta i leran). Det är just denna betydelse som bestämmer dess syntaktiska valens. 3.1.7. Verbet skęsti har en något annorlunda betydelse av tillstånd i kontexter där subjektet är ett orörligt föremål, t.ex.: ängen ligger under vatten, vägen låg begravd i damm, palatset sjönk i lågor, rummet är fyllt av rök. Även denna betydelse realiseras i konstruktioner med lokativ. Som vi ser är tillståndets subjekt ett orörligt föremål, men själva tillståndssfären kan ”förflytta sig”, jfr: ängen ligger under vatten ’vattnet översvämmade ängen’, rummet är fyllt av rök ’rummet fylldes med rök’, vägen låg begravd i damm ’damm lade sig på vägen’. 3.1.8. Abstrakta substantiv används också oftare i lokativ tillsammans med verbet skęsti (och dess prefixavledningar), men även ackusativ förekommer med prepositionen 188 kasus med į (eller illativ). I band 12 av LKŽ har synonymiska uttryck belagts med följande substantiv: arbete, skuld, möda, sömn. Jag var helt uppslukad av arbetet. Būg (LKŽ XII 845). Han försökte sjunka ännu djupare in i arbetet. Paukšt(LKŽ XII 844). – Det är inte bra när en människa sjunker alltför djupt in i de där arbetena. Kps (LKŽ XII 845); Jag har sjunkit helt ner i skulder, jag vet inte hur jag ska ta mig ur dem. Vi var begravda i skulder. Dkš (LKŽ XII 844). – Det värsta är hur man sjunker ner i skulder. Jag sjönk ner i skulder. Gl (LKŽ XII 845). Utsjunken i alla slags bekymmer, grånad. Krš (LKŽ XII 845). – Du sjönk och sjönk ner i bekymmer. Lkm (LKŽ XII 844). Det är mörkt och tyst i stugan, man skulle kunna tro att alla hörn och kanter har sjunkit ner i sömn. Paukšt (LKŽ XII 844). – Jag lade mig ner och sjönk in i sömnen. LKŽ XII 845. Och de där barnen – de är bara helt försjunkna i sömn. Mlt (LKŽ XII 845). Det finns många exempel på användning av lokativ, till exempel: sjönk ner i angelägenheter, bekymmer, småsaker, drömmar, sorg, fördomar, oförrätter, minnen, tankar, lera, yrsel och annat. Vid sidan av vissa lokativ kunde även en konstruktion med prepositionen į användas, till exempel: sjönk ner i angelägenheter | in i angelägenheter, småsaker | in i småsaker, fördomar | in i fördomar, men endast: sjönk ner i tankar. 3.2.0. Verben nerti (1), nirti (1) skiljer sig från verbet skęsti (1) genom subjektets aktivitet (jfr En människa dök [avsiktligt] ner i havet och En människa sjönk [ofrivilligt] i havet) samt genom handlingens tempo och intensitet. I LKŽ ingår denna egenskap i verbdefinitionen (jfr ”plötsligt tränga in, gå ner (vanligen i vatten)” (se band 12, s. 682), medan den i DŽ₁ utelämnas utan anledning. Att denna egenskap är viktig framgår också av de nämnda verbens derivativa betydelse – ”gå, springa, fly, ila snabbt” (t.ex. Barnen rusade ut genom dörren. DŽ₁425). 3.2.1. Verbet nerti och dess prefixavledningar pa(si)nerti, nunerti, sunerti, inerti, liksom verbet nirti (och dess avledningar panirti, numirti), används, till skillnad från verbet skęsti, regelbundet med prepositionen į och ackusativ (eller illativ) av substantiv som betecknar vatten eller vattensamlingar. Gäddan dök ner i vattnet. Bor (LKŽ VIII 683). Han kan dyka ända ner i djupet. Lž (LKŽ VIII 683). – Årorna plaskade när de dök ner i vattnet. Alla grodorna dök ner i vattnet. Den yngste fiskaren dök ner i vattnet. Ack, jag ska förvandla mig till en brokig liten gädda, ack, jag ska dyka ner i havets vågor. Fåglarna dök ner i floden. Vagnen dök ner i diket, och under en stund syntes eller hördes den inte alls. Naniro užbonas in šulinę. =Själv dök han med ett språng med bröstet [lovin, och tvättade sig frustande. LKŽ VIII 812; LKŽ VIII 684; LKŽ VIII 813; LB 147; Skr (LKŽ VIII 684); Vien (LKŽ VIII 684); J.; Balt(LKŽ VIII 812). Lokativ används sällan tillsammans med dessa verb. Metrevssnöret dök ner i vattnet. Dov(LKŽ VIII 813). Och från kanten fortsatte det att simma, simma, och dök ner i mitten. JD 76. 3.2.2. Med de angivna verben växlar båda formerna – ackusativ med prepositionen į (eller illativ) (a) och lokativ (b) – när de kombineras med substantiv ur samma semantiska klass som dem som förekommer med verbet klimpti (se 2.1.0.). I detta fall ingår de nämnda verben i den sistnämnda semantiska gruppen. 189 a) Kajus kände sig som om han sjunkit ner i en snödriva. Balč (LKŽ VIII 683). Jag hoppade från stocken ner i sidan och dog i halmen. LKŽ VIII 813. Stubben reste sig... med sina döda rötter djupt nedsjunkna i jorden. Balt (LKŽ VIII 683). = Du sticker bara ut foten och sjunker ner i leran. Dbk (LKŽ VIII 683). b) Ibland sjönk han till och med ner i snödrivan ända upp till hakan. Šimk(LKŽ VIII 684). Blicken sjönk ner i dyn. LKŽ VIII 813. Det verkar som om man kunde ligga så där och ligga, nedsjunken i gräset och lyssna till insekternas stilla prasslande.BubnŽDŽ 82. 3.2.3. Båda formerna används också med abstrakta substantiv. Konstruktionen med prepositionen į är vanligare. a) För att glömma allt omkring sig försjönk han i vardagens bekymmer.Avyž(LKŽ VIII 664). När han återvände till Litauen försjönk han ännu mer i dåtidens kulturella och litterära liv.LKŽ VIII 684. Han försjönk i arbetet som en fluga i honung.Pn(LKŽ VIII 684). Han sjönk ner i dunkla och ljuva drömmar, så främmande för hans läggning.LKŽ VIII 813. = Hade han druckit för mycket mjöd, eftersom han sjönk så djupt ner i sömnen? Sruog. b) När man är så försjunken i arbetet måste man gå omkring. Pp(LKŽ VIII 684). Den lille prästen fnissar ner i kudden och sjunker snart in i drömmarnas rike.ČiurŠ₁ 140. 3.3.0. Verbet skęsti, dess synonym grimzti, används regelbundet med lokativ, medan verb med närliggande betydelse, nerti, nirti, används i konstruktioner med prepositionen į. 3.3.1. Med abstrakta substantiv kan de nämnda verben emellertid alternativt kombineras med båda formerna: lokativ och ackusativ med prepositionen į (se 3.1.8; 3.2.3). I en sådan lexikalisk-syntaktisk omgivning har verben överförd betydelse. 3.3.2. Verben nerti, nirti i betydelsen ”sjunka ner” bildar också konstruktioner med två former (se 3.2.2), liksom verbet klimpti. 4. Verbet dėti och ord med närliggande betydelse 4.0. Prefixavledningar av verbet dėti (1) (i betydelsen ”göra så att något upptar en plats”) padėti, sudėti samt verb med närliggande semantik pa(su)guldyti, pa(su)statyti, pa(su)sodinti, pa(su)kabinti, pa(su)pilti, pa(su)kišti, su-krauti, sustumti, uždaryti, su(pa)talpinti m.fl. kan bilda synonymiska konstruktioner med prepositionen į och ackusativ eller med lokativ, jfr.: ställde kvasten i hörnet | i hörnet (lokativ), hängde kappan i garderoben | i garderoben (lokativ), kastade räfsan i dikeskanten | i dikeskanten (lokativ). Detta beror på dessa verbs komplexa semantik: de har både rörelse- (förändring av plats) och tillståndssem (position); dessutom är tillståndet resultatet av rörelsens slut och därmed resultativt. Rörelsesemen (som är mer framträdande) bestämmer konstruktionens position med prepositionen į, medan tillståndssemen bestämmer lokativens. Å andra sidan aktualiserar dessa beroende former motsvarande semantiska drag hos de verb de bestämmer: konstruktionen med prepositionen į framhäver rörelsesemen, medan lokativen framhäver rörelsens slutfas (det resulterande tillståndet). 190 4.1.0. De ovan nämnda verben bildar dock synonymiska konstruktioner endast med substantiv av en viss lexikalisk betydelse och delvis en viss morfologisk struktur. Konstruktioner med prepositionen į (eller illativ i dialekter) är regelbundna. 4.1.1. Konstruktioner med substantiven kampas, kertė, som betecknar ett område avgränsat på två sidor. Lägg kvasten i hörnet.Grz(LKŽ V 628). Han kastade skorna i hörnet. = Han hällde säden i hörnet (illativ).Ktk. b) Jag ställde käppen i hörnet (lokativ).Šll(LKŽ XII 698). De satte gästen i hörnet (lokativ), medan de själva satte sig på sidorna.Stk(LKŽ V 629). Så snart jag klagar på någon pojke straffar han genast den skyldige: han kör ut honom genom dörren eller låter honom knäböja i ett hörn av klassrummet, vid kaminen. VaičnLMP 9. Med verb utan prefix används de nämnda substantiven i ackusativ med prepositionen į, t.ex.: Kasta skräpet i hörnet.LKŽ V 628. Ställer eleven i hörnet.DŽ₁ 738. 4.1.2. Konstruktioner med substantiv med prefixet pa-, som betecknar ett område avgränsat på en eller flera sidor (pasienis, patvorys, pakraštys; pagirnis, pašalys, palėpė m.fl.). a) Hon lade sig vid kanten, de lade henne vid gränsen så att hon inte skulle falla. ŠŽ 252. Stapla veden på vinden.Klov(LKŽ IX 253). =Lägg linbunten på vinden (illativ). Ob (LKŽ IX 253). Häng liar i uthuset (illativ).Dglš (LKŽ IX 187). Häll sand vid åkerkanten (illativ).Ds (LKŽ IX 382). Stapla den kluvna veden på vinden (illativ).Sdk (LKŽ IX 253). Häll sand vid skogsbrynet (illativ).Ds (LKŽ IX 87). Ställ linet vid åkerkanten (illativ).Ds (LKŽ IX 179). b) Vi staplar veden i vedboden (lokativ). DŽ₁ 527. Katten, som då inte hade tid, lade brevet på vinden (lokativ) och glömde bort det efteråt. BsP II 197. Lägg skedarna vid åkerkanten (lokativ). Brž (LKŽ IX 381). Jag hällde humlen på ladugårdsvinden (lokativ). Vv (LKŽ IX 253). Häng lien i redskapsboden (lokativ).Ut (LKŽ IX 253). Han hängde fläsket längst in vid härbret, där katten inte kan komma åt det.Všk (LKŽ IX 95). Stäng in hönsen i hönshuset (lokativ), så att de inte smiter.Ds (LKŽ IX 182). Häng kläderna på vinden så att de inte blir blöta av regnet. Užv (LKŽ₁ II 1015). De sköt ihop bänkarna längs gränsen – ja, och sedan började dansen. Cv (LKŽ IX 467). Substantiv med samma morfologiska struktur som betecknar vidare rumsbegrepp används dock enbart i lokativ med verb ur den nämnda semantiska gruppen, t.ex.: lade bördan vid skogsbrynet, band hästen vid busken. 4.1.3. Konstruktioner med orden av den lexikala sammansättning som diskuteras (se 4.1.1; 4.1.2), där prepositionen į (eller illativ) används, är synonymiska med lokativkonstruktioner. De skiljer sig dock åt i hur ofta de används. Konstruktionen med prepositionen į är regelbunden med de angivna verben, medan lokativ är betydligt ovanligare. (De flesta av våra exempel på lokativbruk kommer från dialekter. Men de kan också passa i standardspråket.) Denna kasusform dominerar dock med passiva particip i preteritum eller med sammansatta perfektformer bildade av dem, vilka har semen för resultativt tillstånd (om denna betydelse, se LKG 1971, 148 ff.). Alla är bra, bara den elfte är mycket dålig, liten, hopsjunken, placerad i själva hörnet (lokativ). ŠŽ 272. Bingen är placerad vid skogsbrynet (lokativ). Er (LKŽ IX 87). Hönan är slängd åt sidan, instucken på vinden (lokativ) (kvasten). Dbč (LKŽ IX 254). Halm är staplad vid uthuset (lokativ). 191 Ml (LKŽ IX 187). Kistorna står placerade längs väggen. J. Vizgirda kastade blickar på sina tidskrifter och små böcker, staplade längst ut på bänken. Radv PV I 66. Bärstängerna ligger fortfarande kvar övergivna vid staketet. ŽemR I 85. Dessa konstruktioner kan stimulera användningen av inessiv också med personliga former av motsvarande verb, jfr.: ställd i hörnet | ställde i hörnet, lagd i köket | lade i köket, staplade i köket | staplade i köket. 4.1.4. De passiva participen i preteritum av verben i de angivna semantiska grupperna (se 4.0), eller sammansatta perfektformer bildade med dessa, används med inessiv till substantiv med andra betydelser, till exempel sådana som betecknar behållare och rum (kista, garderob, lada, stall etc.). I den kistan ligger mina matsäcksförnödenheter: bröd, ost, smör, kött på vägen. LKŽ XII 1076. Det var då han redan kände... medan han valde en slips ur hela högen, prydligt upphängd i garderoben på dörrarnas insida. VencIGD 322. En stor bukett syrenkvistar, satta i en kanna och utslagna till sista blomman, täckte halva fönstret. KatMAR 159. Vinden är instängd i tunnan, och den är tilltäppt med en rulle. Bara vår syster följer hit, nedlagd i den vita kistan. I ladan har hela sommarskörden staplats. SV 8. BsO 44. Ktk. Hela hans förråd (besparingar) är placerat i banken. Up (LKŽ XII 118). Spannmålen är tippad i rian. Trg (LKŽ VIII 136). Smågranarna transporteras hopträngda i lastbilar. LM 1985 51 15. Mitt på torget stod en häst spänd för släden. AzyžKK 175. Skimmeln gnäggar, instängd i stallet. Tilv (LKŽ₁ II 298). Personliga verbformer används däremot vanligen med ackusativ och prepositionen į hos substantiv med den angivna betydelsen, till exempel: lade i kistan, satte i kannan, staplade i ladan, trängde in i lastbilen, spände för släden, stack in i tunnan etc. Det förekommer dock också fall av synonym användning, jfr.: För länge sedan hängde Adam upp huvudet i garderoben i stället för hatten (| i garderoben). GrušRŠ 87. På steken torkar man kött i skorstenen. J. – Hämta vedträna, så torkar vi köttet i skorstenen. Skd (LKŽ₁ II 1016). I ladan lägger vi pojken, i stallet ställer vi hästen. NS 1066. Jag skulle ställa hästen i daghagen. Dkk (LKŽ I 345). – Han ställde både hästarna i stallet och bjöd oss på mat. Han betalade tio dollar för näverskorna och ställde den i fönstret (| i fönstret). Hästarna måste stängas in i stallet. – Stäng in hönsen i hönshuset. Gs (LKŽ VIII 189). Eiš (LKŽ XIII 699). Ds (LKŽ II 298). – Ds. Det bör sägas att det material vi har tillgång till inte är fullständigt. Synonymiska konstruktioner kan beskrivas systematiskt först efter en undersökning av verbens valensegenskaper10. 4.1.5. Som redan har påpekats är inessivens position starkast vid passiva particip i preteritum (eller sammansatta verbformer bildade med dessa), på grund av deras betydelse av resulterande tillstånd (se 4.1.3, 4.1.4). Frågan uppstår om inessiv vid passiva particip kan ersättas av en konstruktion med prepositionen į (när den också används med personliga former av samma verb, jfr.: lagd i kistan och lade i kistan). Det verkar vara möjligt. Jfr. analoga exempel på användning av denna konstruktion (dvs. med passiva particip): En bottenlös tunna med bristfälliga stävar är placerad i brunnen. MasAMB 398. Sådana förslag vanligen ¹⁰ En ordbok över verbens valens sammanställs av N. Sližienė. 192 gäller mig, eftersom jag har blivit placerad i den första bänken och inte har något att gömma mig bakom. SajND 6. (I dessa meningar kan konstruktioner med prepositionen į lätt ersättas med inessiv.) Det kan vara svårare att ersätta inessiv när detta kasus är knutet till dubbla syntaktiska relationer, till exempel i meningen Širmelis žvengia tvarte uždarytas stöds inessiven både av verbet žvengia och av participet uždarytas. 4.2.0. Till verben i den behandlade semantiska gruppen (se 4.0.) kan man villkorligt även hänföra orden rašyti, žymėti och deras prefixavledningar11, med vilka även inessiv (a) och prepositionen į med ackusativ av vissa substantiv (b) används synonymt (t.ex.: knyga, bloknotas, sąsiuvinis, lapas etc.). a) Lärarinnan tog fram en förhistorisk liten park och skrev in något i boken. MikeLLE 81. Och det fanns mycket annat där som inte står nedskrivet i några böcker och som vi aldrig kommer att få veta. SimonGI 7. Volteris, utsänd av Vetenskapsakademien i Sankt Petersburg, samlade in våra sagor och sånger och skrev ner dem på grammofonskivor. VencLL 363. Jūrenas antecknade åter något i sitt block. AvyžKK 191. b) Han lyckades skriva ner dem kortfattat på fem lappar. BalčTVN 252. När skomakaren förstod att de redan hade lett honom till den platsen, sade han till mördaren, som kom fram och skrev med krita på dörren. BsP III 14. Ordföranden antecknade i häftet. Kat MAR 160. Med substantiv som betecknar plana föremål kan inessiv dock vara synonym med en konstruktion med prepositionen ant. På den här väggen skrivs de allra vackraste och de allra vidrigaste orden. Lankt MDT 52. Han skrev upp uppgiftens villkor på tavlan. AvyžKK 225. Han brukade skriva... på tomma blad, utrivna ur böcker från fängelsebiblioteket. VencLGD 168. Så skrev jag ner det på papper, och stoppade sedan in pappret i en flaska. BubnŽDŽ 25. Det låg mycket nåd i orden som stod skrivna på det där papperet! BalčAP 26. Ilgi ilgi gyvenimo metai rašė tame veide sopulius ir ašaras... BilR I 220. Förr jis rašydavo skaitlines kreida lentoje. Ji ir vėl toji mokinukė, lentoje klaidingai parašiusi žodį. BubnŽDŽ 33. Atsigulęs Stepukas žymėjo popieriuje įdomesnius kelionėje matytus daiktus. Marc. Språkforskare hade redan för länge sedan uppmärksammat konstruktionen rašyti ant lentos. Den betraktades som icke-standardmässig och korrigerades till inessiv (rašyti lentoje). Efter en tid blev den ”rehabiliterad” (se Piročkinas 1986, 210 ff.). Men på senare tid föreslås åter en återgång till inessiv (se Piročkinas 1986, 211). Enligt vår mening är båda konstruktionerna lämpliga i litterärt språk. Det är viktigt att notera att detta synonympar inte är isolerat i språksystemet (jfr även Paulauskienė A., Tarvydaitė D. 1986, 95). Det finns också fler par av denna typ (dvs. inessiv | ant+genitiv), vars lämplighet i litterärt språk inte bör betvivlas, t.ex.: auga kalne | ant kalno, gyvena krante | ant kranto, susitiko kely | ant kelio, guli lygume | ant lygumo etc. Denna fråga kräver dock särskild undersökning. 11 Verbet rašyti förklaras så här: ”att rita grafiska tecken (ord, siffror osv.) på papper eller någon annanstans” (LKŽ XI 214), medan DŽ 652 anger ordet vaizduoti (i stället för brėžti). I förklaringsformuleringen skulle man kunna infoga ett ord med mer allmän betydelse, dėti. 13. 678 193 5. Verben sėti, sodinti 5.0. Verbet sėti i betydelsen ”strö frön i jord som förberetts för växtodling” DŽ₁ 695 (samt avledningar med prefixen pa-, su-, už-, į-), liksom verbet sodinti med närliggande semantik (dess definition är ”gräva ned en växt eller dess planta i jorden så att den växer” DŽ₁ 726) och avledningar med prefixen pa-, su- bildar också parallella konstruktioner med två lokala kasusformer: lokativ och ackusativ med prepositionen į, jfr: sådde lin i trädan | till trädan, plantorna planterar i jorden | ner i jorden. Detta visar att de nämnda verben har en komplex betydelse med semerna rörelse och tillstånd (jfr 4.0). Dessutom ingår även målssemen ”så att det växer” i dessa verbs semantik. 5.1. Denna variantmässiga syntaktiska valens hos verben sėti, sodinti (och deras prefixavledningar) har sannolikt kommit in i standardspråket från olika dialekter. Såvitt man kan bedöma utifrån det material vi har samlat in, är lokativ (a) vanligare i östra Litauens dialekter, medan konstruktionen med prepositionen į är vanligare i väster. a) Sådde sommarvete i köksträdgården. Tvr (LKŽ XII 462). Jag sådde lin i trädan. Rm (LKŽ₁ II 588). Vi sådde för det mesta lin i den hyrda stubbåkern. Sml (LKŽ XII 98). Jag sådde lin i den nybrutna marken. Kp (LKŽ VII 406). Jag sådde lite lin i den skyddade sluttningen. Ds (LKŽ IX 418). Kanske måste vi så klöver i fuktängen, för det växer mycket där. Rk (LKŽ IV 315). Så mina gula linblommor i den svarta jorden. Kš (LKŽ IV 413). Vad man än sår i en sådan åker, så växer det. Srv (LKŽ I 243). Så mycket lin hade han sått på trädesmarken! Pg (LKŽ₂ II 589). Bara bovete sås i sandjord, inget annat växer där. Ktk. Man måste så korn i potatislandet – det gror bra. Srv (LKŽ I 940). När det inte är linår sår man i den bästa jorden – det växer ändå inte, och så är det med det. Vb (LKŽ XII 462). Plantera inte ens potatis i fuktängen, för den ruttnar ändå. Ktk (LKŽ IV 315). I år satte jag potatis i den ljusa jorden; vi får se hur det går. Srv (LKŽ I 507). Det är inte bra att plantera potatis på samma ställe. Plm (LKŽ XIII 277). b) Vi sådde korn i slammet som lämnats kvar på ängen. Žeml (LKŽ III 715). De sår lin på nybruten mark. VIkv (LKŽ X 169). Han hade ingen erfarenhet av att så på nybruten mark. Šlu (LKŽ X 169). Jag hade ingen träda, så jag måste så rågen i den upptagna marken. Vvr (LKŽ XI 555). Jag sådde två pūr i trädan och en halv pūr i den återbesådda marken. Up (LKŽ I 345). Jag sådde i den återbesådda marken, men det blev inte mycket till skörd. Dkš (LKŽ I 345). Jag skulle så gröna vinrutor i två nya små trädgårdar. JD 76. Jag planterade många blezdingos i min trädgård. Yl (LKŽ₁ I 908). Båda lokala kasusformerna kombineras med verbet sėti i betydelsen ”plantera” (om potatis). (Som bekant har det nämnda ordet denna betydelse i de samogitiska dialekterna, se LKŽ XII 459 ff.) Jag sådde på en blöt plats – potatisen ruttnade. Tl (LKŽ XII 463). Där nere i den sänkan är det ingen idé att så potatis, för den ruttnar ändå. Škn (LKŽ VII 645). Var skulle den potatisen kunna växa – vi har sått på samma plats i flera år. Kair (LKŽ XII 459). Jag sådde potatis på samma ställe, och jorden blev utarmad. Vkš (LKŽ XII 462). Så inte all potatis i den magra jorden. DūnŽ. 5.2. I skriftspråket, särskilt i facklitteraturen, används de angivna lokala kasusformerna med verben sėti, sodinti (och deras prefixavledningar) i någon mån 194 differentierat. Konstruktionen med prepositionen į används för att betona själva sådden eller planteringen som process (a), medan lokativ används när man inte avser själva processen utan dess resultat – odlingen (b). a) Även i vår republik sår man i obearbetad stubbmark. KolK 1986 36. Förhållandena blir sådana att skogsväxter kan sås i liknande jordar som spannmålsgrödor. KolK 1971 36. På våren sås spannmålen med särskilda såmaskiner i den jord som förberetts på detta sätt. KolK 1986 36. Fyra femtedelar av dem kommer att sås i svartträda, klövervall eller fält efter övervintrande gräs. T 1986 198. Förgrodda potatisar planteras i tillräckligt upptorkad och uppvärmd jord (när häggen blommar). KolK 1971 38. Groddar som är 8–10 cm långa skiljs från knölen och planteras i vattnad jord. KolK 1984 51. Plantor av tidiga sorter planteras bäst ut när häggen grönskar. Potatis och betor planteras i fåror. DŽ 908. b) När man planerar ett grönt foderband bör blandningar av vicker och havre samt andra blandningar sås i jordar med varierande fuktighet. KolK 1971 37. På lätta jordar är det bäst att så fodervitlupin eller blandningar av den och havre i stället för vårvicker eller pelyuschka. KolK 1971 37. Seden att plantera detta träd på gården höll nog redan på att falla i glömska. Enstaka träd och buskar planteras på öppna platser, i skogsbryn och intill byggnader. RiepšMP 126. Dig planterade man i trädgården, mig odlade humlen, kära humle, gröna humle. DrskD 256. Jag planterade vindruvor i tung lerjord. KolK 1986 52. Lokativ och konstruktionen med prepositionen į framhäver olika semer i betydelsen hos verben sėti och sodinti. Dessa verbs betydelse i kombination med lokativ motsvarar betydelsen hos verbet auginti, medan den i kombination med konstruktionen med prepositionen į motsvarar betydelserna hos verben berti och diegti, jfr.: sådde lin i skogsbrynet = odlar lin i skogsbrynet och sådde lin i svartjord = strödde lin i svartjord. I allmänhet är lokativ vanligare i utsagor med generell betydelse, medan konstruktionen med prepositionen į förekommer i aktualiserade, konkreta utsagor, jfr.: Bovete sås (| odlas) i sandig jord och (Šimet) sådde bovete i sandig jord (nära skogen). 5.3. Valet mellan lokativ och konstruktionen med prepositionen į kan också påverkas av språkliga faktorer – substantivets betydelse. Substantiv som betecknar odlad mark eller jordmån (lera, sand, svartjord, torv) används vanligen med prepositionen į, medan substantiv som betecknar avgränsade platser (köksland, trädgård, skogsbryn) används i lokativ, jfr.: sådde lin i svartjord, i sur jord, i våt jord och sådde lin i skogsbrynet, i trädgården, på slätten. Valet av lokativ form kan också bero på meningens syntaktiska struktur: konstruktionen med prepositionen į används i meningar där det finns en konstruktion med kvantitetsbetydelse som beskriver objektet. I den åkern sår du omkring femton pūrai råg. Krkl (LKŽ₁ II 587). Per hektar planterar man så och så många centner potatis. I en sådan kontext får verben sėti och sodinti den extra seman ”rymma”, vilket i sin tur stödjer den nämnda konstruktionen. 5.4. Substantivet kalnas används tillsammans med verben sėti och sodinti med prepositionen ant (och inte med į!) och mer sällan i lokativ. 13* 195 I fjol sådde jag potatis i en sänka – den dränktes; i år sådde jag på kullen – den brändes upp. Rdn (LKŽ XII 463). Såningsman lille, plöjare lille, bär mig upp på kullen, så mig i den lilla jorden, i den lilla leran. Nč (LKŽ VI 148). Far kom inte: han sådde råg på kullen. Klvr. Sällan sådde de vete på kullen. BsO 324. Denna lokativ har en arkaisk prägel (se Piročkinas 1986 211). Med prepositionen ant används också andra substantiv som betecknar upphöjda platser eller föremål, t.ex.: Jag sådde lin på vallen (d.)¹². Så på stenen – grädda på brädan. Šll. Konstruktioner med prepositionen ant som förekommer i dialekter (vanligen östlitauiska höglandsmål) med substantiv som betecknar plana ytor (jord, åker, fält m.fl.) är dock inte att rekommendera i standardspråket. Käre far, min käre, så lin på min lilla jord. Dv (LKŽ IX 201). Om du sår på trädan (den plöjda trädan) får du inget bröd. Vžns (LKŽ XII 458). Sår du ärter på trädan? Kp (LKŽ XI 555). Vi sår alltid råg på karionė. Ds (LKŽ V 344). När råg har såtts på mager jord, lägg på halm… J. Även konstruktioner med motsvarande lexikal sammansättning, använda med tillståndsverb, bör bedömas på samma sätt ur normsynpunkt, t.ex.: På den vitaktiga jorden växer det i år bra lin. Klvr (LKŽ I 507). I standardspråket används lokativ, jfr lin växer på vitaktig jord. 6. Verben rymma, få plats 6.0. Verbet rymma, ”göra så att något får plats”, är en prefixavledning av verbet få plats. Det semantiska sambandet mellan dem är kausativt: det tillstånd som grundverbet få plats betecknar, ”att det finns tillräckligt med utrymme”, är resultatet (följden) av den aktiva handling som uttrycks av det avledda verbet rymma. Verben har dock likartad syntaktisk valens (se nedan). 6.1. Verbet rymma (liksom dess prefixavledningar inrymma, placera, placera in dial.) kan omväxlande ta både lokativ och en konstruktion med prepositionen į som komplement, t.ex.: han rymde höet i ladan | in i ladan. Detta visar att verbet har både rörelse- och tillståndssem, jfr 2.1.0. Rörelsen uttrycks visserligen inte tydligt i detta fall. Det nämnda verbet har en generaliserad betydelse som omfattar flera konkreta betydelser, vilket framgår av sammanhanget, jfr: han rymde höet in i ladan = staplade…, rymde mjölet i säcken = hällde…, rymde sakerna i resväskan = lade… osv. I DŽ₁ anges verben rymma, placera in med lokativ, medan inrymma anges med en konstruktion med prepositionen į. I dialekterna används dock båda kompletterande formerna med dessa verb: lokativ (a) och konstruktionen med prepositionen į (b). ¹² I dialekterna används även detta substantiv med prepositionen į, t.ex.: Jag sådde lin i vallen. Akm. 196 a) Om spannmål eller foder inte fick plats i de där skjulen, så lastade man det på fältet. Dauk. Seimelis hade tagit plats i magistratens byggnad. Simon. Ni fick inte plats med alla saker [i vagnen]. Kps. b) Hur skulle det gå att äta, om man inte fick plats med det [mjölken] i en enda hink? DunŽ. Lägg inte [sakerna i resväskan], vi lägger in dem separat. Krš. Vi hade inhysts i baracker. Plšk. Rågen är fin i år, vi kommer inte att kunna få plats med allt i ladan. Vkš. Jag får nog in höet i ena änden av ladan. J. Kanske får vi plats med [rågen i säcken]? Rs. Han öppnade, drev in fåglarna på gårdsplanen och in i ladorna, så mycket som fick plats. BsP III 270. Den reflexiva formen susitalpinti används vanligen med inessiv. Kanske får vi alla plats i ett rum på vintern? PnnA. Hur fick ni alla susitalpinot plats här i det här lilla rummet? Prn. Alla får kanske plats i det där huset. Jdr. Alla [barnen i skolan] får inte plats på morgonen, de andra går på eftermiddagen. Krš. Det är tveksamt om vi båda får plats i en och samma säng. Vkš. Detta verb kan ersättas med verbet sutílpti. 6.2. Verbet (su)tilpti, till skillnad från sin avledning (su)talpinti, som betecknar en aktiv handling, har en tydlig betydelse av tillstånd: ”finnas tillräckligt med plats, få plats”. Denna betydelse avgör att inessiv används som bestämning till det nämnda verbet. Kärlet rymmer tre liter. DŽ 851. I de där hornen ryms från en halv till tre flaskor vin. LT II 114. Två katter får inte plats i en säck. LTR (Grv). Stor visdom ryms i ett litet huvud. LTR (Srd). Allt han hade med sig fick plats i fickorna på den slitna svarta rocken. PocRM.58. Monikas hemgift fick plats i en liten kista. CvŽM 21. Alla dessa slavar med guldfat fick inte plats i deras hus. BalčTVN 225. Vi fick alla plats i bussen. NdŽ. Förr fick alla plats i samma stuga. Dglš. Men även med detta (dvs. tillstånds-)verb används konstruktionen med prepositionen į, vilket är svårare att förklara. Detta beror uppenbarligen på analogi med det besläktade verbet talpinti, där den nämnda konstruktionen är tydligt semantiskt motiverad. Vi tar så mycket som får plats i vagnen. DŽ 851. Får den där lilla saken plats i lådan? Vrb. Alla hans verktyg fick plats i en enda liten påse. Prn. Alla fick plats på herrgården. VIkv. Mjölken från en ko får inte plats i mjölkstävan. Vkš. Inte ens ditt ena ben skulle få plats i den där grytan. BalčTVN 12. Som bekant framhäver varje beroende form olika semantiska drag hos det ord som den bestämmer. Konstruktionen med prepositionen į har en riktningssem, som också kan uttryckas med verbet. Konstruktionen sägs faktiskt lättare med de verbformer som betecknar ett ännu inte förverkligat tillstånd: för att det ska uppstå krävs en aktiv handling. Konstruktionen med prepositionen į syftar just på den handlingen, jfr.: kommer den att få plats i lådan = går det att få in den i lådan, får inte plats i grytan = kan inte placeras i grytan. Alltså är båda beroende formerna som används med verbet (su)tilpti motiverade. 197 7. Verbet rinktis 7.0. Verbet rinktis och dess prefixavledningar susirinkti, prisirinkti bildar också parallella konstruktioner med lokativ (a) och prepositionsfras med į (b). Detta visar att de har en komplex betydelse med semerna rörelse och tillstånd. a) Barnen samlades redan på gården. BaltrTK I 39. Litauerna skulle inte dyrka sina egna gudar och skulle inte längre samlas i skogarna under de heliga ekarna. VienR IV 101. Alla gässen hade redan samlats i fähuset. Grž (LKŽ IX 324). b) Små moln hopar sig och driver längs kanterna. Från åkrarna samlas bröderna i den gröna skogen. BorNA 64. Och återigen, för att försvara sin frihet och hämnas sina oförrätter – som på förfädernas tid – samlas litauerna i skogarna. KorsPj 55. Litauerna brukade samlas i de heliga skogarna eller dungarna med sina familjer. RiešMP 31. Lokativen i de givna meningarna kan lätt ersättas med en prepositionsfras med į, och omvänt, jfr: samlades på gården | på gården (in i gården), samlas i skogen | i skogen. 7.1. Synonymer till verbet rinktis bildar också liknande parallella konstruktioner. Folkmassor vällde in i småstaden (| i småstaden). ŽemR I 314. Sparvarna slog sig ner i trädet (| i trädet) och spanar efter var katten är. MašAMB 217. Bina slog sig ner i gropen. Ig (LKŽ₁ II 862). 8. Sammanfattande anmärkningar 8.1. Lokativ med lokal betydelse och prepositionsfrasen med į har samma orienterande betydelse – de betecknar ett föremåls inre (t.ex.: miške – į mišką) – men i grunden olika rörelsebetydelser och därmed olika semantisk valens. Den typiska användningsmiljön för en prepositionsfras med į är rörelseverb (eller verb med en sådan sema), medan lokativ typiskt används med icke-rörelseverb, vanligtvis tillståndsverb. 8.2. Det finns dock några verb med vilka båda de nämnda formerna – lokativ och prepositionsfrasen med į – används omväxlande. Detta visar att sådana verb i sin semantiska struktur har drag som motsvarar både lokativens och prepositionsfrasens med į semantiska krav på kontexten. Vissa verb kan tolkas semantiskt på två sätt, medan andra uppvisar en komplex betydelse med semerna rörelse och tillstånd. 8.3. Lokativ och prepositionsfrasen med į används alternativt med verbet klimpti och dess synonymer (se 2). Betydelsen hos dessa verb kan tolkas på två sätt: som rörelse (oftare) och som icke-rörelse (mer sällan). Den rörelse som dessa verb betecknar – en amorf massa som rör sig nedåt och inåt – kan nämligen också uppfattas som att föremålets position inte förändras (jämfört med horisontell rörelse), alltså som icke-rörelse. 8.4. Verbet dėti (och ord med närliggande betydelser), verben sėti, sodinti, talpinti, rinktis kan på grund av sin komplexa semantik ansluta antingen en prepositionsfras med į eller en lokativ. Deras semantiska struktur innehåller semerna rörelse och tillstånd. Den första seman (dvs. rörelse, förändring av föremålets position) är mer framträdande och styr valet av į-frasen efter de angivna verben, medan den andra är potentiell (den betecknar ett tillstånd som resultat av avslutad rörelse) och styr valet av lokativ. 198 8.5. Lokativ används utan begränsning med de angivna verbens sammansatta former (eller particip), som har den grammatiska betydelsen av ett resultativt tillstånd. 8.6. Lokativ och konstruktionen med prepositionen į framhäver olika semer hos det bestämda verbet. Konstruktionen med prepositionen į aktualiserar rörelseseman, medan lokativ framhäver tillstånd. Ur kommunikationssynpunkt (informationssynpunkt) är dessa skillnader dock oftast inte betydelsefulla, och de nämnda formerna används valfritt, jfr.: jfr.: sådde råg i fuktig jord | i fuktig jord. 8.7. Man kan anta att en sådan syntaktisk valensvariation hos de nämnda verben har kommit in i standardspråket från olika dialekter. FÖRKORTNINGAR BubnŽDŽ — Bubnys V. Alkana žemė. Po vasaros dangum. Nesėtų rugių žydėjimas. V., 1977. DrskD — Druskininkų dainos / Užrašė J. Balčikonis. V., 1972. DūnŽ — Vitkauskas V. Šiaurės rytų dünininkų šnektų žodynas. V., 1976. DŽ₁ — Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. V., 1972. GustPP — Gustaitis A. Pasiglostymo palaima. V., 1987. KolK — Kolchoznikens kalender. LanktMDT — Lankutis J. Justino Marcinkevičiaus draminė trilogija. V., 1977. LKG — Litauisk grammatik. V., 1965—1976. Bd 1—3. LM — Litteratur och konst (veckotidskrift). PocRM — Pocius A. Randai medyje. V., 1968. RadzPV — Radzevičius B. Priešaušrio vieskeliai. V., 1985. RiepšMP — Riepšas E. Miškas ir žmogaus poilsis. V., 1981. SajND — Saja K. Už nevarstomų durų. V., 1978. SV — Den sårade vinden: Litauiska folksagor om mytologi / Sammanställd av N. Vėlius. V., 1987. SŽ — Stebuklingas žodis: Lietuvių liaudies pasakos / Parengė K. Aleksynas. K., 1985. VaičnLMP — Vaičiūnienė T. Literatūros ir meno pasaulyje: Atsiminimai. V., 1986. VenclLL — Venclova A. Literatūra ir liaudis. V., 1974. vert — översättningsspråk. Övriga förkortningar som i den akademiska ”Litauisk grammatik” eller den stora ”Litauiska ordboken”. LITERATŪRA Kilius J. Vietos prielinksnių ir linksnių sistema bendrinėje lietuvių kalboje // Mokslo kalbos problemos. V., 1972. P. 23—44. Kilius J. Orientacinių reikšmių struktūra lietuvių kalboje (Apie vietos prielinksnių ir linksnių reikšmes) // Kalbotyra. 1977. T. 28(1). P. 40—49. Laigonaitė A. Vietininkų reikšmė ir vartosena dabartinėje lietuvių kalboje. V., 1957. Lyberis A. Sinonimų žodynas. V., 1980. Lietuvių kalbos gramatika. V., 1965. T. 1; 1971. T. 2; 1976. T. 3. Paulauskienė A., Tarvydaitė D. Gramatikos normos ir dabartinė vartosena. V., 1986. Piročkinas A. Jono Jablonskio kalbos taisymai. K., 1985. Plečkaitis R. Logikos įvadas. V., 1978. Valiulytė E. Prielinksnio į reikšmės ir vartojimas dabartinėje lietuvių kalboje // Lietuvių kalbotyros klausimai. 1964. T. 7. P. 97—117. Zinkevičius Z. Lietuvių dialektologija. V., 1966. Владимирский Е. Ю. Система предложно-падежных конструкций с пространственным значением в современном русском литературном языке: Автореф. дис. …канд. филол. наук. М., 1972. 199 Мартынов В. В. Функциональная грамматика и категория языка // Проблемы функциональной грамматики. М., 1985. С. 155—161. Никитина С. Е. О семантическом варьировании русских предлогов // Семантическое и формальное варьирование. М., 1979. С. 108—147. Новиков Л. Н. Семантика русского языка. М., 1982. Шведова Ю. Н. Детерминирующий объект и детерминирующее обстоятельство как самостоятельные распространители предложения // ВЯ. 1964. № 6. С. 77—93. СИНОНИМИЧЕСКОЕ УПОТРЕБЛЕНИЕ МЕСТНОГО ПАДЕЖА И ПРЕДЛОГА į С ВИНИТЕЛЬНЫМ ПАДЕЖОМ Резюме Семантическую структуру форм локального значения образует совокупность семантических компонентов двух видов: ориентирующее и двигательное значения. Местный падеж и конструкция предлога į с вин. п. имеет тождественное ориентирующее значение — обозначает место внутри ориентира и совершенно различные двигательные значения: предложно-падежная конструкция указывает на движения субъекта, а местный падеж — наоборот — на неподвижность (обычно на его местонахождение). Данные формы на основе ориентирующего значения образуют сильную семантическую оппозицию (дифференциальные признаки — двигательные значения); ср.: miške ‘в лесу’ — į mišką ‘в лес’. Однако встречаются немногочисленные глаголы, которые могут альтернативно сочетаться и с местным падежом, и с предложно-падежной конструкцией, образуя синонимичные словосочетания, ср.: vežtimas klimpo į dirvą | dirvoje ‘воз увязал в почву / в почве’. Соответствующей альтернативной синтаксической сочетаемостью отличаются глаголы: семантического ряда klimpti (į purvą | purve) ‘вязнуть (в грязь / в грязи)’, kristi (į kampą | kampe) ‘класть (в угол / в углу)’, а также глаголы sėti (rugius į dirvą | dirvoje) ‘сеять (рожь в почву / в почве)’, sodinti (bulves į drėgną žemę | drėgnoje žemėje) ‘сажать (картофель) во влажную землю / во влажной земле)’, talpinti, tilpti (į kambarį | kambaryje) ‘поместить, вместиться (в комнату / в комнате)’, rinktis (į mišką | miške) ‘собираться (в лес / в лесу)’.