Языковые процесы в этнически смешанных семьях

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXVIII (1989) KALBŲ RYŠIAI IR SĄVEIKOS ЯКОБАС ТРИФОНОВАС SPRÅKLIGA PROCESSER I ETNISKT BLANDADE FAMILJER Ett av de viktigaste särdragen hos det sovjetiska samhället är dess mångnationalitet. Den kännetecknar de mest skilda samhällsgemenskaper – från de största, såsom befolkningen i en enskild republik, region, oblast eller stad, till de allra minsta – arbetskollektiv, studiegrupper och så vidare. Den ständiga intensifieringen av demografiska och etniska processer i vårt land leder till att detta särdrag i allt högre grad även berör den minsta enheten i det mänskliga samhället – familjen. Detta beror på att de ekonomiska och kulturella banden mellan folken i vårt land ständigt stärks och utvecklas, vilket å ena sidan leder till nationernas och folkgruppernas inre konsolidering och å andra sidan till interetnisk integration (Вайнштейн 1977, 122). Ett konkret uttryck för sådan ”integration” är att antalet äktenskap mellan olika nationaliteter ökar och därmed också antalet etniskt blandade familjer. Enligt de senaste uppgifterna förenar ungefär var sjätte familj i vårt land personer av olika nationalitet (Уманский, Шаболдин 1987, 290). I vår republik ökade antalet sådana familjer med nästan 3% enbart under perioden 1970–1978, och antalet barn som föddes i dem uppgick till 13,9% av alla nyfödda (Gaučas 1981, 28). När företrädare för olika nationaliteter och, som regel, talare av olika språk förenas i en och samma familj skapas särskilda förutsättningar för utvecklingen av språkliga processer. Detta har särskilt stor betydelse för utformningen av den språkliga biografin hos barn i sådana familjer. Människans nationalitet och modersmål är några av hennes viktigaste sociala kännetecken. I vårt land registreras medborgarnas nationella tillhörighet juridiskt när de fyller 16 år, utifrån deras eget val. Individens nationella självmedvetande börjar dock formas betydligt tidigare, och familjens umgängesspråk spelar en avgörande roll i denna process. I det överväldigande flertalet fall blir det också individens modersmål. Syftet med artikeln är att försöka identifiera vissa mönster som kännetecknar valet av modersmål hos barn från etniskt blandade familjer och därefter även deras nationalitet. Studiet av de språkliga biografierna hos 59 informanter – barn i mellan- och högstadieåldern, födda och uppvuxna i blandade familjer, varav de flesta (omkring 80%) bor i städer – visade 149 en mycket komplex bild, där olika faktorer flätas samman och samverkar. Familjens umgängesspråk bestäms främst av föräldrarnas språk, vilket i sin tur vanligen sammanfaller med deras nationalitet. Den största gruppen bland de studerade etniskt blandade familjerna utgörs av familjer där den aktuella regionens ursprungsbefolkning (majoritetsbefolkning) lever tillsammans med ryssar (50% av alla blandade familjer). Den näst största gruppen var rysk-ukrainska familjer (omkring 17%), även om sådana familjer i särskilda studier räknas till den tredje största gruppen, medan den andra gruppen består av familjer med företrädare för ursprungsbefolkningen och andra nationaliteter (utom den ryska). Antalet sådana familjer i det undersökta materialet är dock betydligt mindre, inte bara än antalet familjer i den tredje gruppen utan även än i den fjärde gruppen, som vanligtvis omfattar familjer där ryssar lever tillsammans med företrädare för andra nationaliteter i republiken (utöver dem som nämns i den första och tredje gruppen) (Ганцкая, Терентьева 1977, 481); de utgör endast en tiondel av alla familjer. Den tredje största gruppen visade sig vara den fjärde gruppen (11,9%). En särskild grupp utgörs av familjer med företrädare för de ukrainska och belarusiska nationaliteterna å ena sidan och andra nationaliteter (utom ursprungsbefolkningen och ryssarna) å andra sidan; deras antal är detsamma som i den andra gruppen (se tabell 1). Moderns modersmål har störst inflytande på valet av familjens umgängesspråk och därmed också på barnens modersmål. I tre av de fem avgränsade grupperna sammanfaller dessa faktorer i 60–100% av fallen. I den första gruppen stöds detta val även av undervisningsspråket, men i den andra gruppen väljer en tredjedel av informanterna moderns språk som modersmål trots att ett sådant stöd saknas. Den näst viktigaste faktorn som påverkar valet av umgängesspråk i en blandad familj är den språkliga omgivningen. Således dominerar en litauisk språklig omgivning hos det överväldigande flertalet informanter i den första gruppen, som har bott i Litauen sedan födseln. Detta beror på själva karaktären hos familjer av denna typ: 73,3% av familjerna består av ryska män, huvudsakligen bland de sedan länge bosatta ryssarna i Litauen, och litauiska kvinnor. Flera forskare har visat (Немченко 1960; Михальченко 1984; Сивицкене 1979 m.fl.) att den ryska befolkning som länge varit bosatt i Litauen kännetecknas av en hög grad av rysk-litauisk tvåspråkighet, vilken i vissa språkgemenskaper når 92–98% (Трифонас, 1978, 221), samt av en omfattande användning av litauiska inom olika kommunikationsområden – arbete, yrkesliv och kultur. Allt detta bidrar till en positiv inställning till att även litauiska används inom familjen, något som i hög grad främjas av att den litauiska språkliga omgivningen utökas kraftigt genom hustruns släktingar, bekanta och arbetskamrater. Valet av ryska som familjens umgängesspråk bestäms av objektiva och subjektiva faktorer som hör samman med tvåspråkighet (Михальченко 150 1984, 108). Enligt den senaste folkräkningen, som bygger på självskattningar, dvs. på den subjektiva faktorn tvåspråkighet, utgör den ryska befolkningen i Šiauliai 11%, men i vissa språkliga kollektiv är ryskan funktionellt sett det första språket, exempelvis i skolor med ryska som undervisningsspråk, inom järnvägsorganisationer och i militära förband. Dessutom är ryskan ofta ett medel för den allunionella och världsomspännande kulturen och ett kommunikationsmedel mellan människor av olika nationaliteter. Dessa och andra objektiva faktorer visar sig vara avgörande vid valet av språk för familjens kommunikation i de grupper av blandfamiljer där ingen tillhör republikens ursprungsbefolkning, liksom i den andra gruppen familjer, där ryskan främst framträder som ett medel för kommunikation mellan olika nationaliteter. Det faktum att ryskan fungerar som undervisningsspråk har också stor betydelse för valet av detta språk i dessa grupper. Formandet av barns etniska självmedvetande i blandfamiljer fullbordas genom valet av nationell tillhörighet. Denna process påverkas av många faktorer, av vilka de viktigaste är graden av etnokulturell närhet, varaktigheten av de interetniska kontakterna mellan de nationaliteter som föräldrarna tillhör, den språkliga situationen, de traditioner som etablerats i familjen och mycket annat. Som ett resultat av dessa faktorers inverkan betraktar sig den överväldigande majoriteten av informanterna i den första gruppen (90%) som litauer. Samtidigt kan en tämligen hög andel av barnens nationalitet sägas sammanfalla med moderns nationalitet (81,5%), vilket bekräftar samma tendens vid valet av modersmål. Eftersom dessa faktorer verkar betydligt svagare i den andra gruppen (särskilt den andra faktorn), bestäms ett visst övertag för den ena nationaliteten av faktorer av mer individuell karaktär, såsom födelseort eller föräldrarnas önskemål. I den tredje gruppen överensstämmer valet av nationalitet helt med traditionen: utanför Ukrainska SSR är barnen från T a b e l l 1. Förhållandet mellan informanternas modersmål och föräldrarnas språk samt undervisningsspråket Familjetyp Antal informanter Informanternas modersmål % Därav sammanfaller med språket modern fadern Undervisningsspråk Litauisk-ryska 30 litauiska; ryska 83,3; 16,7 84; 40 16; 60 70; 30 Litauisk-ukrainska, belarusiska 6 litauiska; ukrainska; ryska 16,7; 16,7; 66,6 100; 100; — —; —; — —; —; 100 Rysk-ukrainska 10 ryska; ukrainska 100; — 60; — 40; — 100; — Rysk–andra nationaliteter 7 ryska; övr. nationaliteter 100; — 28,6; — 71,4; — 100; — Ukr., vitrysk–andra nationaliteter 6 ryska 100 — — 100 151 Tabell 2. Sambandet mellan informanternas nationalitet och föräldrarnas nationalitet Familjetyp Antal informanter Informanternas nationalitet % varav samma som nationaliteten hos modern fadern Litauisk-ryska 30 litauer; ryssar 90; 10 81,5; — 18,5; 100 Litauisk-ukrainsk, vitrysk 6 litauer; ukrainare; vitryssar 33,3; 50; 16,7 50; —; 100 50; 100 Rysk-ukrainska 10 ryssar; ukrainare 80; 20 75; 100 25; — Tabellerna har sammanställts på grundval av statistisk bearbetning av uppgifter som författaren samlat in genom en enkätundersökning inom språksociologi, utarbetad av den ryska språkgruppen vid Institutet för litauiska språket och litteraturen vid Litauiska SSR:s vetenskapsakademi år 1983. таких семей чаще избирают русскую национальность (Ганцкая, Терентьева 1977, 480). В четвертой группе также преобладает русская национальность, а в последней одинаково представлены все национальности, что, по-видимому, также обусловлено влиянием частных факторов. Vid en sammanfattande analys av det undersökta materialet förefaller det möjligt att anta att utvecklingen av språk- och interetniska processer i det undersökta området (i städerna Kuršėnai och Šiauliai samt Šiauliai-distriktet) i huvudsak går i riktning mot ett närmande mellan personer av rysk nationalitet och republikens ursprungsbefolkning, medan personer av andra nationaliteter går mot ett liknande samspel med ryssar. ЛИТЕРАТУРА Вайнштейн С. И. Социально-экономические предпосылки и факторы этнических процессов в СССР // Современные этнические процессы в СССР. 2-е изд. М., 1977. С. 105–122. Ганцкая О. А., Терентьева Л. Н. Межнациональные браки и их роль в этнических процессах // Современные этнические процессы в СССР. 2-е изд. М., 1977. С. 460–483. Gaičas P. Dabartiniai etniniai procesai Lietuvoje // Mokslas ir gyvenimas, 1981. Nr. 3. P. 27–28. Михальченко В. Ю. Проблемы функционирования и взаимодействия литовского и русского языков. Вильнюс, 1984. Немченко В. Н. Говор русских старожилов Йонавского района Литовской ССР: Дис.... канд. филол. наук. Вильнюс, 1960. Сивицкене М. К. О двуязычии сельского русского населения Литовской ССР // Socialinės lingvistikos problemos. V., 1979. P. 59–66. Трифонова Я. С. Функционирование и взаимодействие русского и литовского языков в Литовской ССР: Дис.... канд. филол. наук. М., 1978. Уманский Л. А., Шаболдин С. С. Годы труда и побед. 1917–1987. М., 1987. 152