Latviškos pavardės Lietuvoje

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXVIII (1989) KALBŲ RYŠIAI IR SĄVEIKOS ALEKSANDRAS VANAGAS LETTISKA EFTERNAMN I LITAUEN Det finns jämförelsevis många lettiska efternamn i Litauen, men hittills har de förblivit helt outforskade. Enbart av detta skäl är det inte möjligt att behandla dem alla ingående. Därför kommer artikeln inte så mycket att försöka ta upp alla efternamn av lettiskt ursprung som att diskutera de kriterier med vars hjälp lettiska efternamn kan skiljas från litauiska. Först bör det framhållas att framställningen endast gäller den nuvarande perioden, det vill säga även dagens lettiska efternamn i dagens litauiska språk. Det är viktigt att betona detta av många skäl; först och främst bör nämnas att antalet lettiska efternamn i Litauen sannolikt har varierat avsevärt under historiens gång. För det andra gör även de lettiska efternamnens egenartade utveckling (deras relativt sena juridiska fastställande m.m.) det nödvändigt att understryka att framställningen gäller den period i de lettiska efternamnens utveckling då de redan hade formats och etablerats (Сталтмане 1981, 3—11). Det finns många kriterier för att skilja lettiska efternamn från andra, i detta fall framför allt från litauiska efternamn, men ibland kan varken ett enskilt kriterium eller ens alla tillsammans ge ett exakt svar på frågan om ett efternamn är lettiskt, litauiskt eller av något annat ursprung. Därför är det också ganska svårt att ange det sammanlagda antalet lettiska efternamn i Litauen. Men detta innebär naturligtvis inte att kriterierna för att urskilja lettiska efternamn är alltför vaga eller helt saknas. När det gäller kriterierna för åtskillnad kan de delas in i två grupper – lingvistiska och icke-lingvistiska (extralingvistiska) kriterier. Med lingvistiska kriterier avses här sådana som gör det möjligt att skilja lettiska efternamn från andra med enbart språkliga fakta som grund. Kriterierna i denna grupp är oftast fonetiska, lexikala och morfologiska (ordbildningsmässiga). Ett fonetiskt kriterium innebär att ordets fonetik visar att efternamnet är lettiskt. Låt oss ta några exempel. Bērzinis Lkv 3, Ppl (lett.), Kdn 4 (lett.), Slč (lett.) (9)*. Att detta efternamn är lettiskt framgår framför allt av konsonanten z: lett. Bērzinš (Salnajs, Maldups 1931, 150). I litauiskan motsvaras z av ž, jfr det litauiska efternamnet Beržinis (på olika håll i Litauen). Birzgālis Rz (lat.). Plg. lat. Birzgališ (Salnajs, Maldups 1931, 77 ir kt.), Birzgals (Ten pat, 22 ir kt.). Iš lat. birzs „beržynas“ ir gals „galas“. Lietuvių panašių pavardžių nėra. * Siffran efter förkortningen för ortsnamnet anger hur många familjer på den aktuella orten som har detta efternamn, medan siffran inom parentes efter lokaliseringen anger det sammanlagda antalet familjer med detta efternamn. 62 Cėlinis Kri 5 (lett.). Av lett. Celinš (Salnais, Maldups 1931, 50): lett. ceļš ’väg’ eller möjligen celis ’väg, das Knie’. Det litauiska efternamnet skulle vara *Kėlinis eller *Kelinīs. För närvarande finns inga sådana litauiska efternamn. Celmas Krp 2 (lett.). Av lett. Celms (Salnais, Maldups 1931, 75): lett. celms ’stubbe’. Jfr det litauiska efternamnet Kėlmas. Cėlminis Brž (lett.), Krp 2 (lett.), RdN 2 (lett.) (5). Av lett. Celminš (Salnais, Maldups 1931, 8 och lett.): lett. celms ’stubbe’. Det litauiska efternamnet *Kelminis eller liknande är åtminstone för närvarande okänt. Cieminas Žml (lat.). Iš lat. Cieminš (Salnais, Maldups 1931, 94 ir kt.): lat. ciems „kiemas“. Lietuviška pavardė *Kieminis ar pan. nežinoma. Čersis Brž. Iš lat. Cers (Salnais, Maldups 1931, 89 ir kt.), plg. lat. cers „keras“. Žinoma ir gana dažna lietuviška pavardė Kėrs. Daržinis RdN (lat.). Iš lat. Darzinš (Salnais, Maldups 1931, 66 ir kt.): lat. dārzs „daržas“. Lietuvių pavardė Daržinis (Brž) greičiausiai yra vėliau pakitusi iš Daržinis < Darzinš. Zvejnieks Brž. Iš lat. Zvejnieks (Salnais, Maldups 1931, 25 ir kt.): lat. zvejnieks „žvejys“. Žinomas ir lietuvių kalbos bendrinis žodis žvejūnininkas „žvejys“, bet dėl žodžio pradžios priebalsio ž pavardė Žvainikas iš jo kilti negalėjo. Ett lexikalt kriterium anses föreligga när själva lexemet visar att ett efternamn har lettiskt ursprung, det vill säga när efternamnet har uppstått eller bildats av ett lettiskt, inte ett litauiskt, appellativ. Med tanke på att litauiska och lettiska har ett stort ordförråd gemensamt blir det tydligt att detta kriterium kan vara tillräckligt effektivt främst i de fall där motsvarande appellativ i lettiskan skiljer sig från de litauiska. Āpogas Skd (lat.). Iš lat. Apogs (Salnais, Maldups 1931, 264), plg. lat. vv. Apuogs, Apuogi k.: lat. apuōgs „apuokas“ (Endzelīns 1956, 41). Žinoma ir panaši lietuvių pavardė — Apūokas Ds 4, Kn, Ob 2 (7): liet. apūokas. Āuzinis Brž 2, RdN (3). Av lett. Auzinš (Salnais, Maldups 1931, 20 m.fl.): lett. auza ’havre’. Jfr motsvarande litauiska efternamn Avižinis Pgg, Vrn (2). Bālodis Brž 3 (lett.), Kri 10 (lett.), Lnkv, Pbr (lett.) (15). Av lett. Balodis (Сталтмане 1981, 140): lett. balodis ’duva’. Jfr lit. Balandis – ett vanligt efternamn, omkring 130 familjer. Biezums Kri 5 (lett.), Žml 3 (lett.) (8). Av lett. Biezums (Salnais, Maldups 1931, 75): lett. biezums ’envis person; långsam, trög person’, biezs ’tjock’. Birznieks Kn 2. Av lett. Birznieks (Сталтмане 1981, 174): lett. birznieks ’en som bor i en björkdunge, ett björkskogsområde’. Būmanis Jnš 2. Av lett. Būmanis (Salnais, Maldups 1931, 28 m.fl.), jfr lettiska ortnamn Būmanis, Būmaņi, Būvmaņi: lett. bū(v)manis ’timmerman’ (Endzelīns 1956, 151) < medellågtyska būwman (Mülenbachs 1925, 360). Būrgis Žr 4. Jfr lett. Burgis (Salnais, Maldups 1931, 266 m.fl.), Burga (samma ställe, 79), lettiska ortnamn Burgi, Burga: lett. burgis ’trollkarl, häxa’ (Endzelīns 1956, 147; Mülenbachs 1925, 353). Burvys Kl, Kn, Pln 6, Plt 2 (10). Av lett. Burvis (Salnais, Maldups 1931, 150 m.fl.), Burva (samma ställe, 141), lettiska ortnamn Burvji, Burvi: lett. būrvis ’trollkarl’ (Endzelīns 63 1956, 148; Mülenbachs 1925, 335). Det preussiska ortnamnet Burvite jämförs också med lett. būrvīs (Gerullis 1922, 24). Cālytīs Pp 2 (lett.). Av lett. Cālītis (Salnais, Maldups 1931, 26 m.fl.), Cālīts (samma verk, 61 m.fl.): lett. cālis ”kyckling”. Cēplis Brž 5, Pbr, RdN 3, Všk (lett.) (10). Av lett. Ceplis (Salnais, Maldups 1931, 166 m.fl.): lett. ceplis ”ugn, bakugn”. Cīrulis Aln, Brž 5, Klp 2, RdN 9, Všk 2 (lett.), Žg (20); Cīrulis Klp 2, Krč (lett.), Šlu (4); Cyruļys Klp, Pgg 5, Šlu 10 (16). Av lett. Cīrulis (Salnais, Maldups 1931, 18 m.fl.): lett. cīrulis ”lärka”. Čākstas Šl. Plg. lat. Čakste (Salnais, Maldups 1931, 131 ir kt.), Čākstens (Ten pat, 513); Čakstiņš (Ten pat, 155 ir kt.), lat. vv. Čakstis, Čakste, Čakstes, Čaksti: lat. čakste „toks augalas (lanius excubitor, lanius minor, saxiola rubicola) ir „kas mažas“ (Mülenbachs 1925, 401, Endzelīns 1956, 176) arba lat. čākste „minkšta kopūsto galva; tinginė, mieste šlitinėjanti merga“ (Mülenbachs 1925, 408). Čīkštas Brž. Plg. lat. Čīkste (Salnais, Maldups 1931, 472), lat. vv. Čīkstes, Čīks-ti: lat. čīkste „stuobrys, kerėpla, liurbis, lazda“ (Endzelīns 1956, 181). Dābuolds RdN (lat.). Iš lat. Dābols (Salnais, Maldups 1931, 45 ir kt.): lat. dābuols „dobilas“. Plg. liet. pvd. Dóbilas — dažna pvd., apie 60 šeimų. Dābuolinis Brž. Iš lat. Dāboliņš (Salnais, Maldups 1931, 18 ir kt.), plg. lat. vv. Dābuoliņi: lat. dābuols „dobilas“ (Endzelīns 1956, 200). Daūdzvardas Imbr, Kn 2 (3). Av lett. Daudzvārds (Salnais, Maldups 1931, 528 m.fl.), Daudzvārdis (samma verk, 546): lett. daūdzvārdis ”den som har många namn” (Mülenbachs 1925, 444). Daūgavietis Brž, RdN 5 (6). Av lett. Daugavietis (Salnais, Maldups 1931, 490 m.fl.), Daugaviets (samma verk, 498 m.fl.): lett. dāugavietis ”invånare från Daugava”. Andra litauiska efternamn, såsom Daugovetas Kn, Daugvietis Brž, Kdn, Kn, Pn2 (5), Dūgavietis Brž 3, har sannolikt också uppkommit senare eller förändrats från lit. Daūgavietis, lett. Daugavietis eller liknande. Spruōģis Lnkv, RdN 3, Šs (5). Av lett. Sproģis (Статлмане 1981, 141): lett. spruoģis ”lockig, krushårig”. Zviēdras RdN. Iš lat. Zviedris (Salnais, Maldups 1931, 28 ir kt.): lat. zviēdris, zviēdrs „švedas“. Det morfologiska, eller kanske mer exakt det ordbildningsmässiga, kriteriet som avgör när ett efternamn ska betraktas som lettiskt snarare än litauiskt utgörs av ordets bildning och struktur. Detta kriterium är avgörande för att förklara efternamnens ursprung betydligt mer sällan än exempelvis det lexikala eller fonetiska kriteriet. Oftast visar ordbildningsmedlen att ett efternamn är lettiskt endast tillsammans med andra — språkliga och icke-språkliga — faktorer. Bland de tydligare fallen av ordbildning som är karakteristiska för lettiskan kan exempelvis nämnas avledningar med suffixen -niek- och i synnerhet -inis. Āurenieks Skd (lat.) Plg. lat. vv. Auerenieks (Endzelīns 1956, 55). Galbūt toliau gretintina su lat. aūrnieks „medžioklės trimitininkas; trimituojantis medžiotojas“ (Mülenbachs 1925, 226). 64 Bitiniekas Dr (lat.). Kontaminacinė pv. iš lat. Bitenieks (Salnais, Maldups 1931, 33 ir kt.) ir liet. Bitinas. Kad tai latviška pavardė, rodo latviška priesaga -niek-. Ett mycket typiskt drag för lettiska efternamn är suffixet -iņš. Enligt V. Staltmane är lettiska efternamn med -iņš inte bara de allra vanligaste, utan också de allra ”lettiskaste” i den meningen att de flesta har bildats av lettiska appellativ. Litauiska efternamn med -inis är också relativt vanliga, men deras andel i den litauiska antroponymien är betydligt mindre än i den lettiska. Dessutom bildas litauiska efternamn med suffixet -inis av ett mer begränsat antal appellativ än lettiska efternamn. Därför är exempelvis efternamnet Antinis Brž, Rk 3 (lett.) snarare lettiskt än litauiskt redan enbart på grund av suffixet: litauiska efternamn bildade med suffixet -inis av fågelnamn tycks det inte finnas några – jfr lett. Antiņš (Salnais, Maldups 1931, 14 m.fl.) samt Gulbiņš (lett. gulbis), Strazdiņš (lett. strazds), Vanadziņš (lett. vanags) osv. (Сталтмане 1981, 219–226). Efternamnet *Antinis är okänt i Litauen. Av liknande skäl bör även efternamnet Barzdinis Jnš (lett.), Krp 2 (lett.) (3) härledas från lett. Bārziņš (Сталтмане 1981, 220): lett. bārzda ”skägg”. Efternamnet *Barzdinis är okänt i Litauen. På så sätt kan också lettiskt ursprung spåras hos vissa andra litauiska efternamn med -inis. Bland andra lingvistiska kriterier som man ibland kan använda när man söker efter lettiska efternamn i Litauen kan även accentueringen nämnas. Detta kriterium spelar dock självständigt en roll mycket sällan – oftast måste det kombineras med andra (lingvistiska och icke-lingvistiska kriterier). Exempelvis kan Dáržininkas Nj, Rz, Sml (3) antas vara lettiskt, men senare något förändrat och litauiserat i litauiskan, bland annat också genom accentueringen – på litauiska skulle det vara *Daržininkas: daržininkas ”den som sköter en köksträdgård eller trädgård”. Jfr lett. Dārznieks (Salnais, Maldups 1931, 57 m.fl.): lett. dārznieks ”trädgårdsmästare”. Att efternamnet Antinis verkligen är lettiskt framgår också av dess accentuering – på litauiska skulle det troligen vara *Antinis. För övrigt accentueras den kände litauiske skulptören Antinis efternamn numera oftast Antinis Antinis. Med denna felaktiga accentuering kom det till och med in i den vetenskapliga litteraturen (Skardžius 1941, 258). Av de icke-lingvistiska (extralingvistiska) kriterierna är de två viktigaste nationalitet och areal (geografi). Båda är mycket viktiga, men inte absoluta, eftersom det finns många fall där personer med lettiskt ursprung, eller som betraktar eller har betraktat sig som letter, har efternamn av litauiskt ursprung. Ägarna till efternamnet Buividýs Grz 2 uppgav sig exempelvis som letter i slutet av 1930-talet, trots att deras efternamn otvivelaktigt är litauiskt – jfr lit. Buivídas (omkring 80 familjer), Bùivydas (omkring 230 familjer), Buivýdis (10 familjer) m.fl. Det säger sig självt att de flesta litauer i gränsområdet mellan Litauen och Lettland har litauiska efternamn. Därför kan det geografiska kriteriet vara användbart endast i vissa fall. Dessa båda icke-lingvistiska kriterier blir viktiga framför allt när ett efternamn teoretiskt sett i stort sett lika gärna kan betraktas som lettiskt som litauiskt, det vill säga när de lingvistiska kriterierna för att förklara dess ursprung inte är tillräckligt verkningsfulla. 5. 678 65 Bālinis Žml 4 (lett.). Från lett. Bālinš (Endzelīns 1956, 91). Teoretiskt är även ett litauiskt efternamn *Bālinis eller *Balinis möjligt (jfr lit. Šilinis, Miškinis m.fl.), men för det första finns ett sådant efternamn inte alls i Litauen, och för det andra, och viktigast av allt, visar efternamnets utbredning (området intill Lettland) och bärarens nationalitet (lett) otvivelaktigt att efternamnet Bālinis är lettiskt. Báltinas Mžk 3 (lett.), Trk (4). Från lett. Baltins (Rīgas un Jūrmalas… 1971, 66), Baltinš (Сталтмане 1981, 224): lett. bálts ”vit”. I detta fall bör efternamnet Báltinas betraktas som lettiskt av två huvudskäl – geografiskt läge och nationalitet (trakten kring Mažeikiai). Det finns skäl att anta att även andra efternamn från norra Litauen – Báltynas Yl 3, Ms 2, Skd 4 (9) samt Báltinis RdN 9, Baltinis Sd – kan vara senare förändringar av lett. Baltins eller Baltinš. Det litauiska efternamnet *Baltinis eller liknande är okänt. Generellt är litauiska efternamn som bildats av adjektiv med suffixet -inis mycket sällsynta. Būlderis Ob (lett.), Pn, Ppl, Rk (lett.) (4). Från lett. Bulders (Salnais, Maldups 1931, 97 m.fl.), Buldurs (ibid., 265 m.fl.), jfr lett. ortnamn Bulderes, Buldūrs, Buldūri (Endzelīns 1956, 142). De lettiska efternamnen och ortnamnen kan möjligen förknippas med lett. būldūrs ”pratmakare, stammande person, skrikhals”. Beträffande bulður-: bulder- jfr lett. būlderēt: bùlderēt (Mühlenbachs 1925, 348). Att efternamnet Būlderis inte kan härledas från det litauiska lånordet (känt endast från A. Juškas ordbok) bulderis ”fet person, tjockis, överviktig person” framgår av dess geografiska utbredning och framför allt av bärarnas nationalitet (två av dess fyra bärare betraktade sig ännu för inte så länge sedan som letter). Dievinas Plng 6 (lett.). Från lett. Dieviņš (Salnais, Maldups 1931, 291; Сталтмане 1981, 225): lett. dievs. Det litauiska efternamnet *Dievinis eller liknande är okänt. När man analyserar efternamnens ursprung kan man oftast stödja sig på inte bara ett av de kriterier som nämnts här, utan två eller till och med flera. Därför blir förklaringarna av ursprunget betydligt mer övertygande. Vid förklaringen av ursprunget till efternamnet Bērziņis är exempelvis inte bara det fonetiska kriteriet (z i stället för ž) viktigt, utan också nationalitetskriteriet (nästan alla som bär detta efternamn är eller har varit av lettisk nationalitet) och det geografiska kriteriet (efternamnet är känt huvudsakligen i själva området intill Lettland). Att efternamnet Bitiniekas har lettiskt ursprung framgår inte bara av ordbildningskriteriet (suffixet -niek-), utan också av nationalitetskriteriet (dess bärare var lett). Sådana eller liknande fall är talrika. Med hjälp av dessa kriterier lyckas man oftast identifiera sådana lettiska efternamn som genetiskt sett vanligen är baltiska, det vill säga har bildats av appellativ i lettiskan (egna eller ibland också lånade). Denna typ av efternamn uppstod i lettiskan relativt sent, inte alltid genom en naturlig utveckling av personnamn, utan mycket ofta på konstgjord väg. Det rör sig oftast om efternamn som fick spridning i Lettland under 1800-talets första årtionden (Сталтмане 1981, 8). Situationen är betydligt mer komplicerad när det gäller sådana efternamn som kan ha uppkommit tidigare i Lettland och som oftast inte är lettiska till sitt ursprung (vanligen tyska). Det är svårare att skilja dem från liknande litauiska efternamn, eftersom de flesta lingvistiska kriterier (fonetiska, lexikala och ordbildningsmässiga) ofta förlorar sin verkan, då denna typ av efternamn saknar de språkliga kännetecken som är typiska för dessa båda baltiska språk. Då måste man i högre grad förlita sig på icke-lingvistiska kriterier – nationalitet, geografi eller liknande. 66 Bēikmanas Dr 2. Troligen inte direkt från ty. Beukmann (Gottschald 1954, 213) eller liknande, utan från det lettiska efternamnet av tyskt ursprung Beikmanis (Rīgas un Jūrmalas… 1971, 70). Bidermanas Slč (lat.) Greičiausiai iš lat. Bidermanis (Rīgas un Jūrmalas 1971, 76), Bidermanis (Salnais, Maldups 1931, 220 ir kt.), kurios savo ruožtu yra iš vok. Biedermann (Gottschald 1954, 192). Bridagas Žml (lat.). Plg. lat. pvd. Bridags (Salnais, Maldups 1931, 8 ir kt.), Brī-dags (Ten pat, 424 ir kt.), Brīdāgs (Ten pat, 420), lat. vv. Brīdāgi, Brīdāgi, Brīdēgi ir kt., kuriuos J. Endzelynas kildina iš vok. vid. žem. vridg? (Endzelīns 1956, 130–131). Bulverkis Brž. Iš lat. Bulverks (Salnais, Maldups 1931, 34 ir kt.), o ši — greičiausiai iš vok. Bollverk (Gottschald 1954, 201) ar pan. Danenbergas Krp (lat.). Iš lat. Danenbergs (Salnais, Maldups 1931, 138 ir kt.), o latvių pvd. yra iš vok. Dannenberg (Gottschald 1954, 566). Det förekommer också fall där ett efternamn med slaviskt etymologiskt ursprung kan ha letat sig till Litauen från Lettland. Ett sådant kan vara efternamnet Brūnovas Ppl (lett.), Rim, Smal 4 (6). Kanske från lett. Brūnovs (Salnais, Maldups 1931, 24 m.fl.), Brunavs (Samma ställe, 378), Brūnavs (Samma ställe, 319). Lettiska efternamn kan vara slaviska lån, jfr pol. Brunow (Słownik… 1967, 258), Brunoff (Bystroń 1936, 283), ty. < sl. Bru now (Gottschald 1954, 211). Sådana fall är ganska sällsynta. Ibland kan ett efternamn med icke-baltiskt etymologiskt ursprung uppfattas som lettiskt eftersom det har utvecklats ur något annat personnamn (oftast ett kristet namn) i lettiskan. Anšencas Brž. Det är en viss ombildning av lett. Jančēns, och detta personnamn kommer från dopnamnet Jānis (Rūķe-Draviņa 1959, 59). Daūkas Kp 6, Skp 3, Šmn 13, Všn (23). Troligen från lett. Dauka eller liknande, vilket är en kortform av dopnamnet Dāvīds (Rūķe-Draviņa 1959, 59). Kanske har också efternamnen (åtminstone några av dem) Brenčis Klp 2. Žml (3), Brencys Klp 2, Brenčius Ms 5, Nv, Pln 2, Plt 11, Sk, Slnt 8 (28), Brenčis Brž, Brenčūs Kn, Rk 2 (3), Brenčius Klp kommit från Lettland. De bör främst förknippas med det vanliga lettiska efternamnet Brencis (Salnais, Maldups 1931, 82 m.fl.), som härstammar från Laurentius (Mühlenbachs 1925, 330). I litauiskan förkortas dopnamnet inte på det här sättet. Ibland måste ett efternamn betraktas som lettiskt enbart därför att dess bärare är av lettisk härkomst. I annat fall kan ett sådant efternamn mycket väl också vara litauiskt. Till exempel Čigōnas Šl (lett.) — från lett. Čigāns (Salnais, Maldups 1931, 213 m.fl.): lett. čigāns (jfr lit. čigōnas). Det finns inga fler litauiska efternamn Čigōnas. Det är ganska vanligt att ett liknande efternamn med icke-baltiskt ursprung (vanligen tyskt) förekommer både i Litauen och Lettland, men eftersom dess bärare ibland är lett kan det i just det enskilda fallet betraktas som lettiskt. Till exempel: Bliumbergas Klp 3, Kn 15, Šlu 3, Trgn, Trš (lett.) (23). Tydligen bör endast efternamnet från Tryškiai, på grund av bärarens nationalitet, betraktas som lettiskt, från lett. Blumbergs (Salnais, Maldups 1931, 49 m.fl.). I övriga fall kan det litauiska efternamnet Bliumbergas också komma direkt från ty. Blumberg (Gottschald 1954, 198). 5* 67 Ofta kan man misstänka att ett efternamn är lettiskt eftersom liknande efternamn (eller ortnamn) förekommer i Lettland, eller eftersom de är fler där än i Litauen, även om de sistnämndas ursprung ännu inte är helt klarlagt. Bratēns Brž 3, Pnd, Vb 5 (9). Jfr lett. eftern. Bratenis (Rīgas un Jūrmalas 1971, 84), lett. ortn. Brātene, Brātini (Endzelīns 1956, 126). Būjāns Všk. Plg. lat. pvd. Bujāns (Salnais, Maldups 1931, 110 ir kt.), lat. vv. Bujāni, Bujan, Bujēni (Endzelīns 1956, 140), Būjēns (Ten pat, 151). Daukšta Rs. Plg. lat. pvd. Daukste, Dauksts, Daukšta (Rīgas un Jūrmalas 1971, 101), lat. vv. Daukstes, Daukste, Dauksti, Dauksten (Endzelīns 1956, 199). Dējus Graž, Klp 2, Plng 13 (lett.) Šlu, V (18). Jfr lett. eftern. Dejus (Salnais, Maldups 1931, 248), lett. ortn. Dejus, Deji (Endzelīns 1956, 208). Det finns också många andra olika oklara, tvivelaktiga och övergångsartade fall. Följaktligen är helhetsbilden av lettiska efternamn i Litauen ytterst brokig och komplicerad. Därför är det i praktiken omöjligt att säga hur många lettiska efternamn det finns i Litauen. Lettiska efternamns geografiska spridning är, som man kunde vänta sig, inte stor — det rör sig främst om Palatvė och Litauens västra utkant. Undantagen kan oftast förklaras av befolkningsmigration. LITERATŪRA Bystroń J. Nazwiska polskie. Lwów; Warszawa, 1936. Endzelīns J. Latvijas PSR vietvārdi. Rīga, 1956. I daļa, 1. sējums. A—J. 425 lpp.; Rīga, 1961. I daļa. 2. sējums. K—Ō. 505 lpp. Gerullis G. Die altpreussischen Ortsnamen. Berlin; Leipzig, 1922. 280 S. Gottschald M. Deutsche Namenkunde. Berlin, 1954. 630 S. Lauksaimnieku un citu zemes īpašnieku adresu grāmata / Red. Salnais V., Maldups A. Rīga. 1931, 1131 lpp. Mü̈lenbachs K. Latviešu valodas vārdnīca / Rediģējis, papildinājis, turpinājis Endzelīns J. Rīga, 1923—1925. T. 1. 839 lpp. Rīgas un Jūrmalas pilsētu telefona tīklu dzīvojokļu telefonu abonentu saraksts. Rīga, 1971. 416 lpp. Rūķe-Draviņa V. Diminutive im Lettischen. Lund, 1959. Salnais V. un Maldups A. Latvijas ciemi. Rīga, 1936. Skardžius P. Lietuvių kalbos žodžių daryba. V., 1941, 768 p. Słownik staropolskich nazw osobowych. Wrocław; Warszawa; Kraków, 1965—1967. T. 1. A—D. 580 s. Сталтмане Б. Э. Латышская антропонимия: Фамилии. М., 1981. 228 с. ЛАТЫШСКИЕ ФАМИЛИИ В ЛИТВЕ Резюме Латышские фамилии в Литве встречаются достаточно часто. Распространены они главным образом в северной Литве. Основными лингвистическими критериями выделения латышских фамилий считаются фонетический (Celmas: лтш. cēlms, лит. kélmas), лексический (Ārogas: лтш. apuōgs ‘Филин’, лит. arūokas), морфологический (Āureniekas — ср. лтш. āurnieks ‘трубач на охоте’). К нелингвистическим критериям можно отнести географический (ареальный) и национальный (национальная принадлежность). 68