Latvių kalbos įtaka Skyronių lietuvių šnektai

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXVIII (1989) KALBŲ RYŠIAI IR SĄVEIKOS ALVYDAS BUTKUS LETTISKANS INFLYTANDE PÅ DEN LITAUISKA DIALEKTEN I SKYRONYS Uppgifterna till denna artikel har hämtats från texter som spelades in 1984 i Brunava kommun, Bauska distrikt, Lettiska SSR, i byarna Skyronys, Skyronėliai och Vaļtakiai. Informanterna från Skyronys var J. Fataras* (f. 1908) och A. Povilionis (f. 1924), från Skyronėliai E. Ščerbicka (f. 1913) och från Vaļtakiai O. Drūseikienė (f. 1945). Skyronys ligger ungefär 7 km norr om Smilgius (Biržai distrikt), avskilda från det litauiska språkområdet av det lettiska språket. Vaļtakiai börjar genast bortom gränsen till Lettiska SSR; Pleiriųskogen (även kallad Būdbergėskogen), genom vilken gränsen mellan de båda republikerna går, skiljer Vaļtakiai från Smilgiusområdet. Skyronys och dess omgivningar införlivades med Lettland 1921, när gränsen mellan Litauen och Lettland fastställdes genom skiljedom. Alla informanter är infödda i området. A. Povilionis är gift med en litauiska från Smilgius och talar litauiska med sin hustru. Barnen har gått i lettisk skola och talar litauiska endast när modern är närvarande; sinsemellan talar de lettiska. De övriga informanternas makar är letter, och familjespråket är lettiska. Några av informanternas barn, till exempel J. Fataras dotter, förstår litauiska men går in i samtalet på lettiska. Enligt K. Garšvas vittnesmål kunde 8 personer tala litauiska i Skyronys år 1980 (Garšva 1985, 123). År 1984 nämnde J. Fataras, utöver E. Ščerbicka och A. Povilionis, läraren M. Ušerauskaitė och Vegys. Det finns många litauer i Vaļtakiai, men nästan alla är nyinflyttade från Litauen. O. Drūseikienė säger att hon talar litauiska med alla som har svårare att tala lettiska. Många litauer har kommit hit genom blandäktenskap. För övrigt vittnar onomastiken om att letter också bodde blandat med litauer i det nuvarande Smilgiusområdet, jfr efternamnen Milinis, Stráutnykas, Žilgalvienė och gården Jaunzemė (mellan byn Smilgius och Pleiriųskogen). O. Drūseikienė och A. Povilionis talar bäst litauiska. Den lettiska accenten märks tydligast i E. Ščerbickas tal. Läraren Milda Ušerauskaitė från Skyronys talar dialekt sämre – hon orienterar sig mot litterär litauiska. A. Povilionis förklarade etymologin bakom bynamnet Skyronys på följande sätt: byn hade legat mellan två herrgårdar – Lankiečiai och Licner. Enligt informanten hade herrgårdarna inte införlivat byns mark eftersom den var av dålig kvalitet. Byn som låg mellan herrgårdarna fick namnet Skyronys** (lett. Škirāni). Det finns två Skyronys: Didieji och Mažieji Skyronys, eller Skyronėliai. Invånarna i Mažieji Skyronys hade små jordlotter, med bara några hektar var, och dessa låg i skogsbryn och snår. * Även texter som K. Garšva spelade in 1980 har använts. ** För närvarande används även parallellformen Skyroniai. 55 * * * Skyroniųs resp. Valtakiųs dialekt är en fortsättning på de nordliga panevėžiškių-dialekterna och ligger nära Smilgių-subdialekten. Puntinink-uttal förekommer. Accentförskjutningen är blandad; det finns en större tendens till generell förskjutning, jfr adverben labė, praštė, sk’aršė, išilgė (men senė, ruškė), liksom n. pl. ark’l’e, nàme, tėvė, vaikė, vãrdė, g. pl. ark’l’u, kãpu, vãrdu, i. pl. šãkom, ark’lem, vaikem, n. sg. sėso, l. praes. sãko. I ändelsen betonas olika kasusformer av koks, -(i)a, toks, -(i)a, liksom ett och annat av de nämnda orden, t.ex.: n. pl. namė, vardė, pavalkė, g. pl. namų, l. praes. nežinõ. Sådana variationer har observerats i samma informants tal. Jämfört med Smilgių-subdialekten i söder förekommer skillnader som beror på påverkan från lettiskan, t.ex.: n. pl. šãpale (F), g. pl. làšėn’u (F), l. pl. gùlb’ėnuos (D), l. sg. lietuvo (F, D), rìgo (D). Ibland har ett ord två accenter, t.ex.: pirmutinis (F), biržuoš (Š), pãnemūnes (Š). Sammantaget är dock lettiskans inverkan på dialekttalarnas accentuering obetydlig. Fonetika Vokalism. I huvudsak skiljer sig vokalismen inte från de nordliga panevėžiškių-dialekterna, närmare bestämt från Smilgių-subdialekten. Endast några få egenheter har noterats. E. Ščer­bicka uttalar också r med fallande tonaccent, t.ex.: p(ę)rm ‘första’, aps(ę)rgs ‘insjuknad’, v(ę)rš ‘ovanför’; hon utelämnar kort a i suffixet för det frekventativa preteritumet: aidva ‘brukade gå’, būdva ‘brukade vara’, och sporadiskt även i andra former: prn’i’ki ‘försvunna’. J. Fataras uttalar 1. sg.-former både utan och med ändelse: laũk ‘utåt’ och laũki ‘ute’ (i Smilgiuose laũk), stãrp och stãrpi ‘mellan’. På grund av påverkan från lettiskan händer det att en vokal som historiskt varit betonad inte förlängs, särskilt om ordet är besläktat med ett lettiskt ord, t.ex.: a. sg. mšinu (F), n. sg. pàtars (Š) ‘Fataras’, tète (F, Š) ‘far’, n. pl. pàč’os (F), l. sg. lätvijo (D, P), brūnavo (F, Š), nimãž (D) ‘inte det minsta’. Konsonantism. Dialektens tydligaste nya särdrag är att konsonanternas mjukhet försvinner. Konsonanter med såväl positionsbetingad som jotisk mjukhet uttalas hårdare, ungefär som i lettiskan. Frikativorna š, ž, v och tremulanten r uttalas ibland helt hårt, t.ex.: šaũds ‘halm’ (F, Š), žỹds ‘jude’ (F, Š), tur ėja ‘hade’ (Š), letū.ve (Š) ‘litauer’. I en konsonantgrupp är den konsonant som står omedelbart före en vokal mjukare, t.ex.: šv’įn’t’e ‘högtid’ (Š). Konsonanten l förlorar tydligt sin velaritet; denna konsonant uttalas före bakre vokaler av alla informanter (tydligast av E. Ščer­bicka och O. Drūseikienė) som halvhård, liksom i lettiskan. I ordslut, där en främre vokal tidigare förekom, bevaras konsonanternas mjukhet: reik’ ‘behövs’, ait’ ‘gå’, su ark’l’ ‘med hästen’. J. Fataras uttalar en mjuk konsonant även i l. praes., t.ex.: aš neaužtmen’ (hyperkorrekt?). I dialekten har även den progressiva palataliseringen bevarats, t.ex.: vėgis’ ‘Vegys’, smil’g’s’ ‘Smilgius’. Mjukheten försvagas i olika grad. Utöver de nämnda frikativorna uppvisar de dentala klusilerna (F, Š) och de sonoranta konsonanterna (Š) ”lettisk hårdhet”. Mjukheten bevaras bättre före i och i ordslut, medan de velara k och g behåller sin mjukhet i alla positioner. I gemensamma ord uttalas mjuka k och g som i lettiskan, t.ex.: bi.ški 56 (F, Š), gi.mi ”föddes” (Š), ski·sts ”flytande” (P), zeŋķe (inte zeŋk’e) ”ganska, ordentligt” (F, P). E. Ščer bicka uttalar emellanåt det mjuka k även i litauiska former, t.ex.: trill.kos ”i Trylikiai”. Uttalet liknar litauiska mjuka t’, d’. Mellan två korta vokaler assimileras klusilen, t.ex.: maž’ù.tte (Š), tėtte (F, Š). Morfologi Liksom i den närliggande Smilgių-dialekten har nominalernas dualis bevarats: pam’òr-ka dvę diẽn; instrumentalis pluralis har ändelsen -(i)daim vid sidan av -(i)ais: šo vaik’em, šo arkl’em. Bland de observerade innovationerna kan nämnas affrikatornas etablering i paradigmer där stamfinala t, d, och č, dž växlar, t.ex. nominativ pluralis diā́dėj || diā́džė́j ”de stora”; dativ pluralis didžiesiem (Š), pačiēm (F), jfr lettiska pašiēm. Lettiska stamfinaler förekommer också: genitiv pluralis jōdāišu ”av de svarta” (F). Neutrumformer av adjektiv (pronomen, räkneord) tenderar att ersättas med maskulina former. Detta görs dock endast i översatta eller analoga konstruktioner, t.ex.: Šitas gañ sunku dabar atsakyt (Š); jämför också: aštuũnas gegužės (F). Substantiviska attribut används oftare än i grannliggande litauiska dialekter i stället för adjektiv med suffixet -inis: rañkos mašina, medžio sudýnai. Böjningen av lånord (lettismer) skiljer sig inte från böjningen av inhemska ord, inte ens när ändelserna sammanfaller med de lettiska, jfr genitiv singularis daṁp’a (lett. dampja) ”tröskans” (Š), lokativ singularis tuōver (lett. toveri) ”i karet” (F). Undantag förekommer dock, jfr: första person singularis presens išmélžam (lett. izslaucam; i dialekten borde det vara išmel’ž’am) (F). Syntax Dativ för ägande används flitigt: Kožnāi pievai būvo vārdas (F). Sesuõ jāi dirbo ’Hennes syster arbetade’ (Š). För att uttrycka riktning används både prepositionen ant med ackusativ och illativ: Varydavo tós kārves ant ganyklės (F). Važiāvo piršliuos an Lietuvą (F). Mum lang-vidū – Lātvijo mokyklė ėję (D). Även i lettiskan används båda dessa sätt att uttrycka riktning.* I Litauen används prepositionen ant med ackusativ för att uttrycka riktning över ett ganska stort område i östra höglandet, framför allt i dialekterna kring Kupiškis och norra Panevėžys (Zinkevičius 1966, 416). Riktningsillativ är känt i Litauen endast i sträckan Biržai–Papilys (Zinkevičius 1966, 201). För att uttrycka plats, liksom uppmärksamhet och kastande, används utöver den vanliga inessiven också en konstruktion med prepositionen terp: Kiek terp selýklo yrā cūkro (P). Denna konstruktion är också känd i det närliggande Biržaiområdet. Skyronysborna använder något oftare än gränsområdet i norra Litauen översatta analytiska konstruktioner. Till exempel används i Skyronys, utöver de kalkeringar som är bekanta för Smilgiusborna, atidaryti, palikti vālio (lett. atvērt, atstāt vaļā ’detsamma’), också uttrycken dėti pašāl ’lägga till’: Krapūs dėda pašāl’, česnakūs dėda pašāl’ [i korvsmeten] (F). Mės pradė- * Den lettiska prepositionen uz ’på’ med genitiv uttrycker plats, med ackusativ — riktning. 57 jom cukrų dėt pašāl’ [i öl] (Š), jfr lett. likt klāt ’detsamma’; tikti pašāl’ ’komma till, nå’: Ir apriša aplink, ir [kiškiai] netinka pašāl’ [till äppelträden] (F), jfr lett. tikt klāt ’detsamma’ (meningen innehåller ytterligare en kalkering: aprišti aplink, jfr lett. aptīt apkārt); kinkýti pašāl’ ’spänna för’: árkli įsikinkė pašāl’ ir mušė tuos arklius – ąjetumāna (Š), jfr lett. jūgt klāt ’detsamma’; släppa igenom: Par mašina (=köttkvarn) išleidžia kiāurai (F), jfr lett. izlaist cauri. Vissa verb har en annan rektion. Till exempel styr verbet klausti dativ, liksom lett. jautāt, jfr: Ateis tė mokytoja, tai paklaũs tam Uše-raučku, ar jis atsimena (F); verbet šaukti ’kalla, benämna’ används också med inessiv, till exempel: tamė vardė šaukia ’med det namnet’, jfr lett. saukt vārdā ’kalla vid namn’. Bisatser som anger attribut fogas in med pronomenet kas om subjektet i huvudsatsen står i nominativ: O ir lāistes tie, kas jau slūuke (=mjölkade) tos kārves (F). En höstack hade slagits ihop, kas gāne tą bendrą ganiyklę (F). Ordförråd På grund av brist på data har Skyroniųs ordförråd inte undersökts särskilt. Här publiceras en ordlista över dialektord (främst lånord) som förekommer i texterna. Ord som också är kända i den närliggande Smilgių-dialekten är markerade med en asterisk. Lånordens ursprung anges efter det språk från vilket de direkt har lånats. Till exempel betraktas ordet pãgrabas ’källare’ som en lettism (inte en slavism), eftersom det kom in i dialekten från lettiskan med denna betydelse. I slutet av exempelsatsen anges uppgiftslämnarens efternamn, eftersom vissa ord kan ha använts tillfälligt. apýnis mask. ’humle’: on tu šáudu suvi.r’ on tos apūn’s’ (F). apskaityti, apskaito, -ė tr. ’beräkna’: apskaita vālunds, kiek kožnām kūl’t’ (F). ateinantis, -i particip. pres. (lett. nākošais) ’näst på tur’: pi.l’ atāinuņcem sudin’ (F). attaisyti, attaiso, -ė tr. (lett. attaisīt) ’rätta till, öppna’: vōlbi attaisa vāl’o (F). cūkras mask. (lett. (?) cukrus) ’socker’: un tiek ta cū.kra daũk idējām, kad […] (Š) | cū.kra idu senēu nedēdava (P). dām̃pis mask. (lett. dampis) ’tröskverk’: pr(i) tok’ā dām̃p’a te jaũ gangreit nu tep kēp višōniške [šneką], visaip – ir letū.viške, ir lātviške (Š). džiovintuvė fem. ’torkhus’: ar on pēč’, ar kor dž’uvintoves ira, ir sudž’ovi.n tep kaip visai saūss ira (F). * gangreit adv. (lett. gandrīz) ’nästan’: atrōda gangreit, ka nebēmōk (Š). gangreit kožnu sekmāden’ [gerdavo alų] (F). garšùs -i adj. (lett. garšs) ’god’: tas salds salds, lābe garšs (F). giedóti, gieda, giedójo tr. (lett. dziedāt) ’sjunga’: ir lī·got’ gies’m’s’ gedōja tipāt kep lātvijo par jōnu (F). giesmē fem. (lett. dziesma) ’sång’; se giedoti. jáunas, -a adj. (lett. jauns) ’ny’: ti venō pū.se ī·ra jauniej kapē, venō pū.se ir saniej kapē (Š). Jonai mask. (lett. Jāņi) ’midsommar’: nu, jōns jau šv’iñt’e vės’ činājos […] vės’ šv’iñt’e jōns (F). (I inspelningarna från 1980 använder uppgiftslämnaren också singularformen *Jōnas). kārtas mask. ’tidpunkt’: kuli.ma kārt jam ar būdava viz bācku pãgrab’ (P). 58 kitōniškai adv. övers. (lett. citādi) ’annorlunda, på annat sätt’: man måste linda in med papper […] på annat sätt har [hararna] redan gnagt sönder äppelträdet (F). = krēsłas mask. (lett. (?) krēsls) ’stol’: jag tar en stol (F). kūlēja fem. (lett. kūlēja) ’tröskade’: nu kör de […] med den här […] [lokomotiven], som de kallade den, och då tröskade jag med den, och då tröskade den (Š) | den här stången [lokomotiven], som drev tröskverket (F). = = kultuvas mask. ’tröskflaga’: tröskan är en sådan lång stång, med ett rep i änden och en knöl först (F). * labiai adv. ’mycket’: förr brukade min far mycket tro på det, det brukade han tro mycket på (F). liāuti, -ja, liōve (?) tr. (lett. ļaut) ’låta, tillåta’: när hon var ung brukade modern inte låta henne [dricka öl] vid sådana tillfällen (P). lydākas mask. (jfr lett. līdaka) ’gädda’: det finns gädda och […] mört (F). liuterōnis, -ē mask. (lett. luterānis) ’lutheran’: och de som är lutheraner, de gick till Būdberga, till den lutherska kyrkan (F). mālka fem. (lett. malka) ’ved’: vi värmer upp maskinen med ved (F). * mokyklē fem. ’skola’: det fanns inga litauiska skolor (F) pagālam adv. (lett. pagalam) ’slut, färdigt’: det är så dåligt för mig att jag tänker, kanske är det slut (Š). pāgrabas mask. (lett. pagrabs) ’källare’: under kriget hade han också många tunnor i källaren (P) | han gick in i den där källaren, och där brukade de […] och tappade ut [ölet] (P). pāri postp. (lett. pāri) ’över’: pappa brukade gå över floden (F). platībē fem. (lett. platība) ’yta, areal’: då mätte man upp hektar och sådana arealer (Š). pranýkti, pranýksta, pranýko intr. ’?’: nå, så är det, vi försvinner ur det språk som jag lärde mig av min far (Š). priāuges, -usi part. övers. (lett. pieaudzis) ’vuxen’: när jag redan var så pass vuxen, då vi[…] (F). pūrvas m. (lett. purvs) ’träsk’: tokiē pūrvē bū.ṇa, tokiē pagręmtī.ṇę bū.ṇa č’d ā pas kāps (F). rāuda f. (lett. rauda) ’braxen’: l’idāke īra ir […] rāud, jā (F). rāugas m. (lett. raugs) ’jäst’: d’ād rāugu terp tos mi.sos i rugi.n (F). rinda f. (lett. rinda) ’rad’: veļk ōr’ [linus], rīndom išklōj, sù.r’oš kūl’os (F). * rubēžius m. slaviskt ursprung (jfr lett. robeža) ’statsgräns’: jodaišę tie ir už rubēž’os (F). sprigulis m. (lett. sprigulis) ’slaga’: aš es kūlībs ir su tuo spri.gul’ kep šaukes, su kūltou (F). starpas: sāvo starpē (lett. savā starpā) ’sinsemellan’: sāva star’p’ ār lātviške [vi talar] (D) | mēs sāva star’p’i [brukade spela fotboll] – ni su kō nēlošem (F). sùjauktas, -à particip. (lett. sajaukts) ’blandad’: nu ti man’ ār sujāukt to kalb (F). * šāukti, -ja, -ē tr. (lett. saukt) ’kalla’: kep jōs ti šāuk’?(D) | ir kā ji ti par l’ūnu šāuke, tū aš nežēno (F) | refl. l’ūn’ šāukes’ tos mūsu ganīkes šāukes’ l’ūns (F). * šāukiamas(ai), -oji particip. (lett. saucamais) ’så kallad’: bū.ṇa sumdīts šāukemas ustōus (F). šīur tūf adv. (lett. šur tur) ’här och där’: š’ōr’ tōr namē, š’ōr’ tōr namēle (Š). * švakūs, -i adj. (lett. švaks) ’svag’: lābe švāks, kep limonāds (om öl) | tad jā stiprù.ms ār švakēsnis (P). 59 den gången adv. (lett. toreiz) ”den gången; då”: tūkart sù.mal (F) | jag smakade det inte ens då (P). precis här adv. (lett. tepat) ”precis här”: tepàt’, čipàt’ g̃l.mi (Š). bara prt. (lett. tikai) ”endast”: bù.va tikai tėp bažnīc’ vien (Š) | vi hade bara tre gärdesgårdar (F). kar subst. (lett. toveris) ”kar, träkar”: i det karet brygger man öl och i det karet lägger man sådana trästickor (vid ölbryggning) (F). herde subst. lån. ”slaktare”: och i byn brukade de pojkarna hjälpa den herden att valla (F). på prep. (lett. uz) ”på”: bonden brukade sätta [det] på hornen [på korna] (F) (i inspelningarna från 1980 sägs unt rāgu). * täppa till, täpper till, täppte till tr. (lett. aiztaisīt) ”proppa igen, stänga”: han täpper till tunnan ordentligt, och så blir det öl (F). krig fem. lån. ”krig”: nå, sedan tog någon det här — kriget kom (Š). likgiltigt adv. (lett. vienalga) ”det gör detsamma”: det spelar ingen roll: om det är lettiskt eller litauiskt — det är likgiltigt för dem (Š). på alla möjliga sätt adv. övers. (lett. visādi) ”på alla sätt”: på alla möjliga sätt, på alla sätt — både litauiskt och lettiskt (Š). *yngling subst. (lett. zenķis) ”tonåring, ung man”: den där ynglingen tog själv, medan husbonden var i kvarnen, och ordnade för honom i källaren […] så stal de allt det där ölet (P). ord för ord, så att säga övers. (lett. vārdu sakot) ”med andra ord”: nå, jag är redan i Lettland, så att säga, nära (D). FÖRKORTNINGAR a. – acusativus, ackusativ D – O. Drūseikienė F – J. Fataras g. – genetivus, genitiv i. – instrumentalis, instrumentalis l. – locativus, lokativ n. – nominativus, nominativ P – A. Povilonis pl. – pluralis, plural postp. – postpositio, postposition praes. – praesens, presens sg. – singularis, singularis Š – E. Ščerbička t.p. – samma sak vert. – översättning Övriga förkortningar är som i ”Lietuvių kalbos žodynas”. LITERATŪRA Garšva K. Lietuvių kalbos tarmės ir jų kontaktai Latvijoje (2. Lietuvių gyvenamosios vietos ir kalbų funkcionavimas) // Lietuvos TSR Mokslų Akademijos darbai. A serija. 1985. T. 1(90). P. 118–126. Garšva K. Latvijos lietuvių tarmių sintaksės ypatybės ir tekstai // Lietuvių kalbotyros klausimai: Lietuvių kalbos sintaksės tyrinėjimai. 1986. T. 25. P. 218–240. Grinaveckienė E. Kai kurios Daugpilio lietuvių šnektos gramatinės ypatybės // Lietuvių kalbotyros klausimai: Kalbų kontaktai Lietuvos TSR. 1983. T. 23. P. 107–122. Latviešu valodas vārdnīca. Rīga, 1987. Latviešu valodas sinonīmu vārdnīca. Rīga, 1972. Zinkevičius Z. Lietuvių dialektologija. V., 1966. 60 ВЛИЯНИЕ ЛАТЫШСКОГО ЯЗЫКА НА ДИАЛЕКТ ЛИТОВСКОГО ЯЗЫКА В ШКИРАНАХ Резюме Остров литовского языка — дер. Шкираны (лит. Skyrõnys) — находится в Бауском р-не ЛатвССР. Окрестность присоединена к Латвии в 1921 г. Шкиранский диалект является продолжением северопоневежского диалекта в Литве. В статье анализируются особенности речи 4 информантов, три из которых в семье говорят по-латышски. Влияние латышского языка наиболее заметно сказывается на консонантизме диалекта. В частности, оно проявляется в качестве депалатализации, девеляризации согласных. Однако мягкие k и g сохраняют палатальность, а в общих словах (напр. biški, gim) k и g произносятся как в латышском языке. Заметны также инновации в словаре (заимствования, кальки), морфологии (сравнительно редкое применение имен прилагательных с суффиксом -inis), синтаксисе (употребление заимствованных аналитических конструкций). 50