O charakterze związków języka litewskiego z gwarami rosyjskimi i polskimi

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXX (1993) PERIFERINĖS LIETUVIŲ KALBOS TARMĖS Iryda GREK-PABISOWA, Irena MARYNIAKOVA OM LITAUISKANS FÖRBINDELSER MED RYSKA OCH POLSKA DIALEKTER Ämnet för diskussionen är frågor om litauiska influenser på slaviska dialekter, baserat på några dialektområden. Vi omfattar i vår undersökning – för det första: a) ryska dialekter från områden nära det litauiska etniska området, närmare bestämt pskovska dialekter och b) dialekten hos de ryska gammaltroende i Polen, vilka flyttat dit från Pskovområdet och bosatt sig här inom räckhåll för de lokala litauiska dialekterna i Punsk och Sejny; – för det andra: nordöstpolska dialekter a) i trakten kring Sejny och Suwałki samt b) på Litauens territorium och i den litauisk-belarusiska gränsregionen. De pskovska dialekternas område omfattar det nuvarande Pskov oblast samt de angränsande distrikten Kholm i Novgorod oblast och Toropets i Kalinin oblast i öster och distriktet Slantsy i Leningrad oblast i norr. I väster gränsar Pskovområdet från norr till söder till Estland och Lettland, och från sydväst ända till Smolensk oblast till Belarus. Detta är den västligaste delen av det etniska ryska området. Området gränsar inte till etniska Litauen. Historiskt låg det däremot intill områden som stod under litauiskt inflytande under storfurstendömet Litauens tid och senare. De gammaltroende som flyttade till Polen kom från den sydvästra delen av distriktet Velikije Luki. Dessa områden, som aldrig ingick i storfurstendömet Litauen, låg ändå i dess omedelbara närhet, inom den västliga kulturens inflytelsesfär, som utgick från Polen och Litauen. Bevisen finner vi i språket. Såväl i äldre språkminnesmärken som i nutida dialekter finns västslaviska och litauiska element. Relevant material finns dokumenterat i Pskovdialekternas ordbok1. Där anges polonismer inte bara från pskovska språkminnesmärken, utan också sådana som har överlevt i levande dialekter ända till i dag. I de fem första hittills utgivna banden av denna ordbok, med uppslagsord på A, B, W, fann I. Grek-Pabisowa 40 polonismer eller ord som lånats in via polsk förmedling2. 1 Pskovs regionala ordbok med historiska uppgifter. Häfte 1–5. L., 1967–1983. 2 Grek-Pabisowa I. Polonismer i pskovska dialekter // Språket och dess varieteter ur perspektivet 54 Även mängden litauismer är betydande trots den täta språkbarriären. J. Laucziutie samlade dem i arbetet "Leksičeskije bałtizmy w pskowskich goworach"3 och återgav dem, med tillägg, i ordboken över baltismer i de slaviska språken4. Sammantaget uppskattar hon antalet lexikala baltismer i Pskovdialekterna till 60 enheter. Man bör anta att flertalet av dem är litauismer. De litauiska influenserna på Pskovdialekterna har framför allt studerats på ordförrådets nivå. Pskovdialekterna kännetecknas visserligen av vissa språkliga företeelser — fonetiska och syntaktiska — som skulle kunna betraktas som resultat av litauiskt inflytande, men de författare som beskriver dem går i regel inte in på dessa företeelsers ursprung eller söker förklara dem genom dialektens interna utveckling. Från Pskovområdet, från trakten kring Velikije Luki, flyttade en grupp ryska gammaltroende västerut mot slutet av 1700-talet och bosatte sig i det polsk-litauiska samväldet i Suwałki- och Sejny-distrikten. De förde med sig sin dialekt med alla dess språkliga kännetecken, däribland litauismer. På den nya orten hamnade gammaltroende i en polskspråkig omgivning, men även den polska som talades av den kringboende befolkningen var påverkad av litauiskan, särskilt i Sejnytrakten5. Gammaltroende utgjorde en sluten social grupp som ogärna hade kontakt med omgivningen. Det fanns dock byar med blandad befolkning, där gammaltroende bodde sida vid sida med litauer. Efter nästan ett halvt sekels tillvaro i Suwałki–Sejnyområdet fortsatte en del av gammaltroende sin vandring och bosatte sig 1830–1832 i Masurien, i det dåvarande Olsztynvojvodskapet. Något senare uppstod en tredje grupp av gammaltroendebosättningar i Augustówområdet, huvudsakligen bestående av invånare från olika äldre bosättningar. På så sätt bildades tre ryska befolkningskoncentrationer som i dag skiljer sig något åt i vissa språkliga kännetecken. Gammaltroendes uppdelning gör det möjligt att observera hur litauismerna har bevarats i deras dialekt. Förhållandena som gammaltroende mötte i Masurien, framför allt den strikta språkliga isoleringen, gjorde deras dialekt mer ålderdomlig än de övriga. Där har också flest äldre litauismer bevarats, överförda redan från Pskovområdet, bland annat sådana som fallit ur bruk i Polens övriga gammaltroendecentra, exempelvis al’úga, g’irsá, k’iz’úk, kl’ómpy, nar’ést (och avledningar nar’éstavát’, nar’éstaván’ie), sk’irdá, šugát6, šurbáty. We jämförande. Prace Slawistyczne. Nr 53. Warszawa, 1986. S. 183–194. 3 Лексические балтизмы в псковских говорах // Kalbotyra, 1971, T. 22(2). C. 77-92. 4 Лау... Ю. А. Словарь балтизмов в славянских языках. Л., 1982. 5 Se Zdancewicz T., Litewskie elementy słownikowe w gwarach polskich okolic Sejn // Lingua Posnaniensis, 1960. T. 8. S. 333–352; densamme: Gwary powiatu sejneńskiego na tle procesów osadniczych // Materiały do dziejów ziemi sejneńskiej. Białystok, 1963. S. 231–266; densamme: Litewskie i ruskie zasięgi słownikowe na Białostocczyźnie // Z polskich studiów slawistycznych, Warszawa, 1967. Seria 2. S. 287–310; densamme: Wpływy litewskie i wschodniosłowiańskie w polskich gwarach pod Sejnami // Acta Baltico-Slavica, I, 1964. S. 227–246; Gołąbek A., Wpływy litewskie w polskich gwarach sejneńskich // Acta Baltico-Slavica, XVIII, 1987. S. 181–191. 6 Ordet šugát betyder i gammaltroendedialekten ’kasta med en snabb rörelse’, till exempel to my śt ółk’i l’ešč of f trav u šugál’i. Det härrör sannolikt från litauiskan. W. W. Martynow betraktar det som en baltism 55 i alla tre områdena har ett antal lexikala litauismer bevarats, vilka är kända inte bara i Pskovdialekterna utan även i ett större område öster och väster om Pskovområdet, till exempel barkán, buč, k’in’d’úk, r’onk’il’, v’ent’er med flera. Samtidigt finner vi i Suwałki–Sejnyområdet nya litauismer, som måste ha uppkommit genom lokala kontakter med litauiska dialekter under tiden efter flytten till polskt territorium, men sannolikt efter det att den masuriska gruppen skilts av. Dessa ord finns nämligen varken i den ålderdomliga masuriska koncentrationen eller i den nyare augustowska. Det gäller: głumnoi ’dum’ < lit. glùmas ’dumhet, fördummande’, brukavát’ ’kuttra — om duvor’ < lit. brukúoti, lúnk’i ’hål i isen för att föra in fisknät’ — jfr lit. liúnas ’träsk’, rampátyi ’smittkoppsärrig’ < lit. raupai, rauplėtas ’smittkoppor, smittkoppsärrig’, str’épúl’icsa ’falla med en smäll, störta omkull’ — jfr lit. treñpti ’stampa hårt med foten’, sp’ilugát’ ’trycka ned, behandla illa’ < lit. spiļgti ’bli överröstad, hamna i skuggan’, šk’vyr’icsa ’gräla, tvista’ < den litauiska Puńskdialekten kiviřčytis, kiviřčas ’ts’ samt några andra. I sitt arbete om baltismer i Pskovdialekterna konstaterar J. Lauczutie att det finns färre baltismer i trakten kring Velikije Luki än i regionerna längre västerut. Flest finns nära Sebezj — 19 lexem — och färst nära Velikije Luki — 9 lexem. I gammaltroendedialekten, vars talare som bekant kom till Polen just från trakten kring Velikije Luki, finns det däremot över 50, inklusive avledningar. Om man räknar bort dem som kan ha uppkommit redan i Sejnyområdet är antalet lexikala litauismer i det ordförråd som förts med från Pskovområdet betydande7. Således bidrog å ena sidan gammaltroendedialektens isolering i Masurien till att arkaismer, däribland litauiska lån, bevarades; å andra sidan påverkade kontakten med lokala litauiska dialekter i Suwałki–Sejnyområdet både bevarandet och befästandet av äldre lån och uppkomsten av nya. Utöver lexikala lån finner vi litauiska influenser på andra språknivåer i gammaltroendedialekten. Kanske bör bortfallet av γ i många ord i initial ställning betraktas som litauiskt inflytande, till exempel ac el’, aftka, arfa, ektar med flera. Ett sådant uttal förekommer främst hos gammaltroende i Masurien, alltså där de flesta arkaismerna finns. Till de mest säkra beläggen hör användningen av presensparticip som adverbiell form för förfluten tid, vilken kompletterar verbets temporala system, till exempel vy nai eś’is’ v nas i agat, v Varšavu pr’ii ed’it’e búd’et’e nai eśy; žonku máiīt gd’e to tam astáfsa; aná s’eičás vyjexacy v Ras’eiu, m’éha i det vitryska ordet гаварыць < lit. šáuti, šáunu ’springa snabbt’ och lettiska šaut, šaunu ’göra en snabb rörelse’. Se Мартьянов В.В. Типы лексических балтизмов в белорусских диалектах // Acta Baltico-Slavica, IX, s. 92. 7 Dessa skillnader är förbryllande. De kan tolkas på två sätt: antingen var dialekten i trakten kring Velikije Luki mer mättad med litauismer, eller så övertog gammaltroendedialekten dem redan under den första perioden i de polska områdena, i grannskapet av litauiska byar. 56 Det förekommer också konstruktioner med genitiv utan preposition av typen — my pryvišy par’atku. Här kan man också lägga till sammansatta räkneord av typen: polp’āta, poltr’ét’a, polčetvértasta, som visserligen är belagda ganska sällan och i den äldsta generationens tal. Dessa företeelser lever kvar i dialekten i alla grupper, vilket vittnar om deras höga ålder. Låt oss nu gå över till några synpunkter på litauiska influenser på polska dialekter. Som redan nämnts i inledningen omfattar vårt intresse polska dialekter i Litauen och i det litauisk-belarusiska gränsområdet samt dialekterna i Sejny och Suwałki. För att hålla oss till det talade språket, det vill säga dialekterna, lämnar vi den rikt omskrivna onomastiska tematiken utanför denna diskussion och hänvisar i stället till andra arbeten, som vi måste åberopa mer ingående. Litauiska influenser i de polska dialekterna i Sejny och Suwałki har beskrivits i några arbeten av T.Zdancewicz8 och A.Gołąbek9. Litauiskans starkaste påverkan märks i lexikonet. Zdancewicz räknar upp över 200 lexem från olika delar av ordförrådet. Graden av litauiska lånord i de beskrivna dialekterna varierar. Enligt de nämnda författarna finns flest lexem av litauiskt ursprung i litauernas polska, färre i dialekter utan mazurering i närheten av Sejny. I de mazurerande dialekterna i Suwałki minskar antalet litauiska lånord trots det korta avståndet. Systemiska litauiska lån är få. Inom fonetiken nämner båda författarna ersättning av x med k och även g i stället för d, med förbehållet att det kan röra sig om tillfälliga överensstämmelser. Som gemensamma för de baltiska och slaviska språken betraktar de suffixen -uć < lit. -ūtis, -un < lit. -ūnas och -uk < lit. -ūkas av typen raguć, xamuć, kyšun, gaduk ’pratmakare’, skaptuk ’mejsel’, vilka åtminstone i de litauiska lexikala lånen är av just detta ursprung10. I dialekterna i Sejny har man noterat fall där neutrumsubstantiv byter grammatiskt genus till maskulinum eller femininum. Inom syntaxen har litauisk påverkan lett till att participformer på -(v)šy används i stor utsträckning samt till konstruktioner med agent utan preposition vid passivt particip, av typen obras opaskuźony muxof. De polska dialekterna i de norra gränsområdena (Vilniusdialekterna) framstår något annorlunda i detta avseende. H.Turska var den första som insåg och beskrev betydelsen av det litauiska elementet i de polska Vilniusdialekterna. 11Hennes beskrivning är mycket insiktsfull och detaljerad. Förutom drag med stor spridning behandlar hon också mer begränsade drag, eller sådana som förekommer lokalt. Utan att gå in på detaljer kan man i allmänhet säga att Turska inom fonetiken såg litauiskt inflytande i 8Zdancewicz T. Litewskie elementy...; tenże: Wpływy litewskie...; tenże: Gwary powiatu sejneńskiego...; tenże: Mazurzące gwary suwalskie. Cz. 1. Warszawa-Poznań, 1980. 9Gołąbek A. Op. cit. 10 Jfr. Gołąbek A. anfört arbete, s. 185. 11Turska H. O powstaniu polskich obszarów językowych na Wileńszczyźnie // Studia nad polszczyzną kresową. T. 1. Ossolineum, 1982. S. 86-121. 57 tendens till diftongiskt uttal av vokaler och palatalisering av konsonanter (särskilt förekomsten av mjuka t’, d’, r’) i depalatalisering av konsonanter i vissa positioner samt i en liten vokalreduktion som spår av litauiska kvantitets- och intonationsförhållanden. Dessutom klassificerade hon sättet att intonera yttranden som litauiskt inflytande, vilket ger dem en särpräglad melodi. När det gäller ordbildning konstaterar hon att bildandet av nya ord med hjälp av litauiska morfem är ett sällsynt fenomen. Här rör det sig däremot om modifierade litauiska suffix, som ibland ligger närmare de polska och ibland de vitryska. Först efter modifiering blir sådana suffix produktiva. På detta sätt bildas blandformer. Turska redovisar belägg för användning av olika slags sammansättningar, bildade efter litauisk förebild eller som kalkeringar. Hon nämner också vanliga diminutiver och expressiva former. Förekomsten av talrika expressiva former, vars drivkraft bör sökas i litauiska och vitryska, bekräftas i samtida material av B.Dubicka12. Om det litauiska språkets påverkan på morfologi och syntax kan vi uttala oss endast på grundval av den allmännare information som H.Turska lämnat13 och hänvisningar i nutida dialektologers arbeten. Ett arkaiskt drag med ursprung i litauiskan är sannolikt palataliseringen av ändelsen i första person pluralis presens av verb, -m’i14, t.ex. xcem’i, v’em’i, mam’i osv. Under vår fältundersökning antecknade vi också sådana former, t.ex. prośt zamacym’i [len] o na łonka, v’onżem f snopk’i i stav’am’i po ćtery snopk’i. Denna ändelse lever kvar i återflyttarnas tal, tidigare invånare i Vilniusområdet. K.Tekielski skriver om detta15. Bland syntaktiska drag bör nämnas den frekventa användningen av det aktiva adverbiala participet i preteritum på -(v)šy som predikat samt passivformer på -no, -to. Participformer med liknande funktion används lika utbrett i Sejnydialekterna som i Vilniusområdet. Exempel på användning av båda formerna har vi under den senaste tiden antecknat i polska dialekter i Vilniusområdet. Som vi alltså ser bekräftar situationen i det undersökta området ännu en gång den välkända regeln att ömsesidig påverkan mellan språk i kontakt framför allt visar sig i störst utsträckning utanför språkens system. Fonetik och syntax är betydligt mindre mottagliga för påverkan. Det morfologiska systemet visar sig vara mest motståndskraftigt mot förändringar under yttre faktorers inverkan, även om 12 Dubicka B. Vissa särdrag i ordbildningen i polskan i Vilniusområdet // Studia nad polszczyzną kresową. T. 4. Ossolineum, 1986. S. 71-79. 13 Turska H. Polska språket i Vilniusområdet // Studia nad polszczyzną kresową. T. 2. Ossolineum, 1983. S. 21-22. 14 Jfr. Otrębski J. Litauisk grammatik. T. 3. Warszawa, 1956. S. 185. Om förekomsten av denna ändelse i polska dialekter i Lettland, se Напуева Ю. М. Глагол в польской речи жителей деревни Дарвинец Мадонского района Латвийской ССР // Польские говоры в СССР. Ч. 2. Минск, 1973. С. 105-106. 15 Tekielski K. Dialektal polska i trakten kring Podbrzezie och Niemenczyn i Vilniusområdet // Język Polski, LXII. Z. 4-5. S. 282-293. 58 I de dialekter som diskuteras kan ordbildningen tydligt urskiljas. När det gäller de ryska dialekterna finns det färre lexem av litauiskt ursprung på Pskovområdet än i gammaltroendedialekten i Polen, där en ytterligare faktor tillkom: närmare språkkontakt. Detta kullkastar dock inte den allmänna principen. Vi ska illustrera våra resonemang med ett enkelt schema som visar litauiskans inflytandezoner i de dialekter som diskuteras. Vi har delat in kontakten mellan litauiska och dess dialekter å ena sidan och polska och ryska dialekter å den andra i tre zoner. Till den första zonen hänför vi de dialekter som står i direkt kontakt med litauiska och dess dialekter. Hit hör den polska dialekten i Vilniusområdet i Litauen och vid den litauisk-belarusiska gränsen samt de polska dialekterna i Sejnyområdet. Av det material som presenterats tidigare ser vi att det litauiska inflytandet inom denna zon verkar på många språkliga nivåer, men framför allt och i störst utsträckning i ordförrådet. Befintliga studier gör det möjligt att dra vissa slutsatser. T. Zdancewicz och A. Gołąbeks noggranna uppgifter anger 200 till 230 litauiska lexikala lån i dialekterna i Sejnyområdet. Antalet är kraftigt överskattat, eftersom man här har räknat samman lituanismer i litauernas polska tal med lituanismer i sejnybornas polska tal. Även när man beaktar detta måste de lån som förekommer här ändå betraktas som talrika. Däremot finns inga lika noggranna uppgifter om lexikala lituanismer från området 59 Litauen och den litauisk-belarusiska gränsregionen. I materialet från K. Nitsch och H. Turska saknas konkreta antal; där finns bara exempel. För dialekten i byn Łopatowszczyzna, nära Turgiele, skiljer A. Zdaniukiewicz i den lexikala delen av sin bok16 inte ut lituanismerna. Enligt våra ungefärliga beräkningar finns det omkring 50. Under vårt eget fältarbete noterade vi sporadiskt lexikala lån från litauiskan, däribland sådana som inte nämns i tidigare studier17. Man kan konstatera att lexikala lituanismer förekommer inom många områden här, sannolikt i större antal än i dialekterna i Sejnyområdet, även om de i mycket liten utsträckning berör det nya politiska och sociala ordförrådet, där ryska lån i stället sprids. När det gäller fonetiken är de polska dialekterna i Vilniusområdet de som påverkats mest. På språkets övriga nivåer, bortsett från ordbildningen, är inflytandet betydligt mindre. För dessa dialekter räknar H. Turska upp många litauiska fonetiska och ordbildningsmässiga drag, varav endast några återkommer i dialekterna i Sejnyområdet. Till den andra zonen hör de polska dialekterna i Suwałkiområdet och den ryska gammaltroendedialekt som talas av gammaltroende som slog sig ned här för omkring tvåhundra år sedan. Jämfört med den första zonen är det litauiska inflytandet på den polska dialekten mer begränsat. Lexikala lån har trängt in i något mindre omfattning, liksom syntaktiska lån. När det gäller gammaltroendedialekten finns också många lexikala lån, eftersom äldre lån som förts med från ursprungsområdena här har samlats tillsammans med nya lån till följd av lokala kontakter, vilka dock varit ganska begränsade på grund av gruppens slutna religiösa karaktär. Till den tredje zonen hör de ryska dialekterna i Pskovområdet, som är de polska gammaltroendes ursprungsdialekter. Som vi redan har skrivit hade de ingen direkt kontakt med litauiska dialekter, men det litauiska inflytandet, särskilt det lexikala, visade sig ändå vara mycket beständigt. Detta vittnas bland annat av att det hittills har bevarats i gammaltroendedialekten hos en grupp på Masurien, som flyttat dit och länge varit isolerad. Den syntaktiska konstruktionen med particip på -(v)šy har överlevt både i den ryska dialekten och i dialekterna i Suwałkiområdet. Till den tredje zonen hänför vi dessutom den polska som talas i byar nära Vilnius och som flyttats inom vårt lands gränser. Sedan flera decennier står den utan kontakt med litauiska och även med belarusiska, som förmedlar lituanismer. Även i denna förflyttade polska är det lexikala lituanismer som är talrikast och bevaras längst. K. Tekielski18 påträffar i talet hos tidigare invånare från trakten kring Podbrzezie och Niemenczyn (från endast två fält 16 Zdaniukiewicz A. Gwara Łopatowszczyzny. Fonetyka, fleksja, słownictwo. Ossolineum, 1972. Författaren genomförde undersökningen av dialekten i Łopatowszczyzna under åren 1956–1959, redan i Polen, bland tidigare invånare i denna by i Vilniusområdet. Man kan anta att inga väsentliga förändringar inträffade i informanternas tal från det att de lämnade Litauen. 17 Utöver de arbeten som nämnts ovan avses här artiklarna: Лаучюте Ю. О словах литовского происхождения в польском языке // Kalbtyra, 1971. T. 22(2). V. C. 93-104; Grinaveckienė E. Lietuviškos kilmės leksika Aukštadvario lenkų šnektoje // Lietuvių kalbotyros klausimai, 1977. T. 17. P. 136-145. 18 Tekielski K. Litauiska lexikala lånord i dialekten i trakten kring Podbrzezie och Niemenczyn // Acta Baltico-Slavica, XIII, 1980. S. 67-72. 60 semantiska betydelser gårdsliv och människa) ända upp till 45 litauismer. Drag som lånats in från litauiskan på andra språkliga nivåer finns här ännu kvar i den äldre generationens tal, men försvinner bland de unga. Den mazuriska gammaltroendegruppens dialekt, som är belägen i samma zon, är också en inflyttad dialekt, avskuren från litauiskt inflytande och från det förmedlande inflytandet från de belarusiska dialekterna. Den bevarar arkaiska lexikala litauismer, till och med sådana som vi inte längre noterar hos gammaltroende i Suwałki-Sejny-området. Den har också bevarat konstruktioner med particip på -(v)šy och -no, -to. Det litauiska språkets påverkan upphör naturligtvis, som vi vet, inte vid de dialekter i de zoner som vi har nämnt. Överallt dit Storhertigdömet Litauen sträckte sig västerut påträffar vi än i dag ord av litauiskt ursprung. Vissa lexikala litauismer har ett snävare, andra ett bredare utbredningsområde. Exempelvis förekommer ord som kulša, kump'ak, kurpi och andra även bortom Łomża19. En del av dem är enligt Cz. Kudzinowski baltismer, relikter av jatvingernas språk20. Man bör dock också beakta Z. Zinkiewiczus uppfattning, enligt vilken majoriteten av de lexem som Kudzinowski räknat upp är litauismer21. När man diskuterar litauiskans påverkan på polska och ryska dialekter bör man också beakta och uppskatta det belarusiska språkets roll i dessa områden. Många litauiska lexem och språkliga drag har införlivats i polskan och ryskan genom belarusisk förmedling. De polska dialekterna i Vilniusområdet har fler litauiska drag, eftersom påverkan här har skett både direkt från litauiskan och via belarusiskan. Polskan längre bort från det etniska Litauen, liksom Pskovdialekterna, har framför allt bevarat äldre influenser, huvudsakligen lexikala lån, med stöd av den närbesläktade belarusiskan. Professor Turska nämnde intonationen i yttranden och meningar som ett av de kännetecknande dragen hos polskan i Vilniusområdet. Denna intonation ger talet hos polackerna i de nordöstra gränsområdena en särpräglad melodiöshet. Draget har stor utbredning och sträcker sig in i Podlasie. Det utgör en uppskattad relikt av de långvariga kontakterna mellan grannfolken. 19 Zdancewicz T. Litauiska och ryska utbredningsområden... 20 Kudzinowski Cz. Jaćwięgowie w języku // Acta Baltico-Slavica, I, 1964. S. 217-225. 21 Zinkeviius Z. Om det baltiska substratet i Białystok vojvodskap /i Polen/ // Baltistica, 1975. T. 11(2). P. 149-153. 61 OM SÄRDRAGEN HOS LITAUISKANS FÖRBINDELSER MED POLSKA OCH RYSKA DIALEKTER Sammanfattning Artikeln behandlar det litauiska språkets inflytande på följande slaviska dialekter och dialektgrupper: de polska dialekterna i Vilniusområdet och trakten kring Sejny, de ryska gammaltroendedialekterna samt den dialekt som förts över från Pskovtrakten till polskt territorium. Hänsyn tas också till de dialekter som talas i dagens Polen av polacker med ursprung i Vilniusområdet. Efter en undersökning av de nämnda dialekternas direkta och indirekta förbindelser med det litauiska språket och deras kontakter med det vitryska språket (som förmedlare av litauismer) fastställdes graden av det litauiska språkets inflytande (se schemat). Artikeln bygger på material som författarna själva har samlat in samt på arbeten av andra polska och utländska forskare. 62